Barn som tittar mycket på TV löper ökad risk för bland annat högt blodtryck och fetma i vuxen ålder, enligt en nyzeeländsk studie vid University of Otago. Det fanns också en ökad risk för en mindre effektiv syreförbrukning.
Studien, som publicerats i American Academy of Pediatrics, följde 997 barn från Nya Zeeland från 1972 och 1973 fram tills de var 45 år. Där tittade man på hur deras tv-vanor sett ut under livet och hur det sedan påverkade dem i vuxen ålder.
Man fann att de som ägnade mer tid åt att titta på TV som barn hade mindre effektiv syreförbrukning under träning, högre blodtryck och ökad förekomst av fetma i vuxenlivet. Särskilt var det tv-tid i åldrarna 5 till 15 år som var associerade med den framtida problematiken, det var också vanligare att män drabbades än kvinnor.
Däremot menar man att det inte går att direkt klarlägga att det är just TV-tittande som är den direkta orsaken, men att detta ändå bidrar till mer stillasittande. Vidare finns en risk att man har sämre matvanor eftersom det exempelvis visas mycket reklam för skräpmat.
Annons:
– Om du sitter och tittar på TV är du inte aktiv och därför ökar risken för övervikt och sämre kondition, säger studiens författare Dr Bob Hancox till ABC News.
Studien pekar på att det ändå finns ett långsiktigt samband mellan TV-tittande i ungdomen och sämre hälsa i vuxen ålder, vilket man menar att man särskilt bör ha i åtanke angående barn och deras skärmtid idag.
"Detta ger ytterligare bevis för de negativa hälsoeffekterna av TV-tittande under hela livet. Åtgärder för att minska den tid som barn och ungdomar ägnar åt skärmbaserade aktiviteter kan ha betydande och långvariga hälsofördelar", går att läsa i studien.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Ett experimentellt ämne fick hanmöss med kostinducerad fetma att minska kraftigt i vikt under fyra veckor. Djuren åt lika mycket som tidigare och förlorade främst fett, medan forskarna inte såg någon statistiskt säkerställd minskning av den fettfria massan.
Ämnet kallas 5-tetradecyloxy-2-furoic acid, förkortat TOFA. Det utvecklades under namnet RMI 14,514 på 1970-talet som ett möjligt läkemedel mot höga blodfetter. Tidiga försök visade att det kunde hämma kroppens nybildning av fettsyror och sänka blodfetterna hos flera djurarter.
TOFA nådde aldrig kliniska studier på människor. Äldre djurstudier visade en förhållandevis hög gräns för akut giftighet, men också möjliga varningssignaler vid längre behandling.
I en äldre studie på råttor, publicerad 1981, hämmades tillväxten vid den högsta dosen. Forskarna såg också en mild ansamling av fett i levern vid två av dosnivåerna, men förändringen försvann efter avslutad behandling. En annan studie från 1978 beskrev ovanliga förändringar i leverns och njurarnas peroxisomer, små celldelar som bland annat deltar i nedbrytningen av fettsyror.
Annons:
Forskningen om ACC-hämmare fortsatte med andra ämnen, men läkemedelsklassen har haft ett återkommande problem: flera kandidater har i stället höjt triglyceriderna i blodet och därmed väckt oro för hjärt-kärlrisker. TOFA tycktes inte ge samma effekt, men användes under de följande årtiondena främst som ett forskningsverktyg. Dess påverkan på energiförbrukningen och PPAR-systemet hade inte tidigare undersökts i samband med fetma.
Ny studie på möss
Forskare vid bland annat University of California, Berkeley, har nu testat TOFA mot fetma och andra ämnesomsättningssjukdomar hos möss. Resultaten, som publicerats i tidskriften Science Advances, visar att ämnet kan minska fettmassan utan att djuren äter mindre.
I huvudförsöket fick tio möss TOFA och tio möss en kontrollbehandling. Samtliga var hanmöss som först hade fått en fettrik kost i sju veckor. Ämnet gavs via en sond till magsäcken två gånger om dagen under fyra veckor.
Vikten började sjunka när behandlingen sattes in. Vid försökets slut hade TOFA-gruppen gått ner omkring 18 procent, trots att födointaget inte hade förändrats. Mätningar av kroppssammansättningen visade en kraftig minskning av fettmassan, men ingen statistiskt säkerställd förändring av den fettfria massan.
— Kroppsvikten påverkas på två sätt: genom att ta in färre kalorier eller genom att göra av med mer energi. GLP-1-läkemedel verkar nästan helt på det första, så vi riktade in oss på det andra, säger studiens huvudförfattare Anders Näär, professor i metabolisk biologi och nutrition vid UC Berkeley, i ett pressmeddelande.
Ökade energiförbrukningen
TOFA blockerar två enzymer, ACC1 och ACC2, som deltar i kroppens nybildning av fett. Samtidigt aktiveras receptorerna PPAR-alfa och PPAR-delta, som styr gener kopplade till fettförbränning och energiförbrukning.
I ett separat försök ökade mössens energiförbrukning med upp till 18 procent utan att de rörde sig mer eller fick högre kroppstemperatur. Forskarna såg också lägre blodsocker- och insulinnivåer, minskade blodfetter och förbättrade tecken på fettlever.
Aldrig testat på människor
Studien omfattade enbart hanmöss. TOFA har aldrig testats på människor och varken säker dos eller möjliga biverkningar är kända. Mätningen av fettfri massa omfattar dessutom mer än skelettmuskler och bevisar därför inte att ämnet skyddar muskelmassan.
Tre av forskarna har ekonomiska intressen i ReRx Therapeutics, som utvecklar läkemedel med koppling till studien. Flera författare står också bakom patentansökningar om TOFA vid ämnesomsättningssjukdomar.
Forskarna planerar nu försök på större djur. Näär varnar samtidigt för att köpa TOFA på nätet och prova ämnet på egen hand.
— Det här befinner sig på ett mycket tidigt förkliniskt stadium, säger han till C&EN.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Armhålorna, magen och fotsulorna hör till kroppens mest kittliga områden. En ny studie visar att samma mönster återkommer hos unga vuxna från tre olika kulturer – och ger nytt stöd åt en idé som Charles Darwin lanserade redan på 1800-talet.
De flesta känner igen reaktionen: ett finger mot fotsulan eller sidan av magen kan utlösa både skratt och en omedelbar vilja att komma undan. Men varför vissa kroppsdelar reagerar så starkt har länge varit något av en gåta.
För att komma närmare svaret lät forskarna 448 personer mellan 18 och 30 år beskriva sina erfarenheter av kittling. Deltagarna hade kinesisk, nederländsk eller grekisk kulturell bakgrund och fick färglägga kroppskartor för att visa var de var mest kittliga.
Resultatet var förvånansvärt samstämmigt. Halsen, armhålorna, magen och fotsulorna återkom som särskilt känsliga områden i alla tre grupperna.
— Det som förvånade oss var inte bara att samma områden var kittliga, utan också hur starkt detta kroppsliga mönster återkom mellan kulturer och till och med mellan individer. Detta tyder på att kittlighet har en igenkännbar kroppslig organisation, säger Konstantina Kilteni, forskare vid Karolinska institutet och Radboud Universiteit, i ett pressmeddelande.
Kittlighet har ett eget kroppsmönster
Deltagarna fick också markera var på kroppen de var känsliga för vanlig beröring, smärta och njutning. När forskarna jämförde kartorna gick kittligheten att skilja från de andra upplevelserna.
Armhålorna, sidorna av bålen och fotsulorna var särskilt viktiga för mönstret. När deltagarna beskrev kittling från en intim partner tillkom även ljumskarna och insidan av låren.
Forskarna använde maskininlärning för att kontrollera om mönstret höll även när modellen testades på deltagare som inte ingått i träningen. Det gjorde det. Resultatet talar för att kittlighet inte bara är en starkare form av vanlig beröringskänslighet, utan en egen kroppslig upplevelse.
Darwins gamla idé fick stöd
I studien, som publicerats i Nature Human Behaviour, prövades fem olika förklaringar. Forskarna undersökte bland annat om kittlighet kunde kopplas till tunn hud, många känselnerver, kroppens mest sårbara områden eller platser som förknippas med njutning.
Ingen av dessa förklaringar räckte på egen hand. Starkast stöd fick i stället Darwins tanke att kroppsdelar som sällan berörs tenderar att vara mer kittliga. En möjlig förklaring är att oväntad kontakt framkallar en kraftigare reaktion.
Sambandet kan också förstärka sig självt: ett område kanske berörs mer sällan eftersom det är kittligt, samtidigt som den glesa beröringen gör det ännu känsligare. Forskarna bedömer därför att kittlighet sannolikt formas av flera saker samtidigt – kroppens känselsystem, tidigare beröring och det sociala sammanhanget.
Gåtan är inte löst
Studien bygger på en nätbaserad enkät och självrapporterade kroppskartor. Forskarna kittlade alltså inte deltagarna i ett laboratorium. Gruppen bestod dessutom enbart av unga vuxna från tre kulturella bakgrunder, vilket gör att resultaten inte utan vidare kan överföras till alla åldrar och kulturer.
Inte heller avsikt och samtycke undersöktes. Det är en viktig begränsning eftersom samma beröring kan uppfattas som lekfull i ett sammanhang och påträngande i ett annat.
Liknande kittlingsbeteenden och skrattliknande läten har observerats hos människoapor. Det är förenligt med att reaktionen kan ha mycket gamla evolutionära rötter, men studien visar varken att kittlighet är medfödd eller vilken funktion den i så fall fyller.
— Vi vet fortfarande inte exakt vilken funktion kittlighet har, men likheterna stöder tanken att den är en evolutionärt bevarad egenskap, säger Konstantina Kilteni.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Det är inte bara vad vi äter som kan ha betydelse för hälsan. En stor amerikansk studie pekar på att även tiden på dygnet kan hänga samman med hur länge vi lever.
Matdebatten handlar oftast om innehållet på tallriken – fett, socker, kalorier och näring. Forskare vid Huazhong University of Science and Technology i Wuhan ville i en studie som publicerats i European Journal of Clinical Nutrition i stället veta om också klockan spelar roll.
De följde 31 044 amerikaner från 40 års ålder som deltagit i en nationell hälsoundersökning. Deltagarna följdes i median 8,6 år. Under den tiden avled 7 129 personer.
Deltagarna fick uppge när de hade ätit under det senaste dygnet. Forskarna tog sedan hänsyn till skillnader i bland annat ålder, inkomst, rökning, motion, kost och hälsa.
Dagens första måltid stack ut
När forskarna jämförde grupperna framträdde ett tydligt mönster: ju senare den första måltiden intogs, desto högre var dödligheten. Gruppen som åt mellan klockan sju och åtta användes som utgångspunkt. Skillnaden var 10 procent för dem som åt mellan åtta och tio och 19 procent för dem som åt mellan tio och tolv. För dem som väntade till efter klockan tolv var dödligheten 29 procent högre.
Även dagens sista måltid verkade spela roll. Lägst risk sågs bland dem som åt mellan klockan 19 och 20. En måltid före klockan 19 var kopplad till 13 procent högre dödlighet, medan en måltid efter midnatt var kopplad till 27 procent högre dödlighet.
Forskarna räknade också på den förväntade livslängden från 50 års ålder. En första måltid efter klockan tolv var då kopplad till omkring 2,5 år kortare beräknad livslängd. För den som åt dagens sista måltid efter midnatt var skillnaden omkring 2,4 år.
Sen middag gav osäkrare resultat
En svaghet är att de flesta deltagarna bara fick redovisa ett dygn. Forskarna gjorde därför en extra analys av dem som hade lämnat uppgifter vid två tillfällen.
Sambandet med en sen första måltid fanns fortfarande kvar, om än något svagare. Resultatet för måltider efter midnatt blev däremot mer osäkert. Studiens tydligaste resultat gäller därför tiden för dagens första måltid.
Ett samband – inte ett facit
Resultaten visar att måltidstider och livslängd hänger samman, men inte att det ena påverkar det andra. Skillnader i skiftarbete, sömn och hälsa kan också ha påverkat resultatet.
Kroppens dygnsrytm kan vara en del av förklaringen, eftersom hormoner och ämnesomsättning förändras under dygnet. Forskarna undersökte dock inte varför sambandet uppstod.
Det går därför inte att slå fast vilka tider alla bör äta. Resultaten tyder däremot på att tidpunkten kan ha betydelse – inte bara vad och hur mycket vi äter.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
En ny studie visar att glyfosat kan bromsa honungsbins födosök och påverka ämnen i deras hjärnor – trots att medlet länge ansetts vara mindre riskfyllt för bina.
Glyfosat är ett av världens mest använda ogräsmedel och den verksamma substansen i flera bekämpningsmedel. Medlet verkar genom att blockera shikimatvägen, en process som växter behöver för att växa. Eftersom honungsbin saknar den processen har glyfosat länge ansetts vara mindre riskfyllt för dem.
Forskare vid Virginia Tech har nu undersökt hur honungsbin påverkas när de får i sig ämnet. Studien genomfördes med bin från samma kupor, som tränades att hämta sockerlösning från två konstgjorda matare.
Den ena mataren innehöll en sockerlösning utan tillsats, medan den andra innehöll glyfosat. Forskarna följde binas besök under tre dagar och analyserade även hjärnvävnad från en mindre grupp.
Resultaten, som publicerats i Journal of Experimental Biology, visar att bina som exponerats för glyfosat gjorde 13,4 procent färre födosök än bin i kontrollgruppen. Forskarna såg samtidigt förändringar i ämnen i binas hjärnor som har betydelse för deras beteende.
Färre födosök och förändrad hjärnkemi
Forskarna mätte bland annat tyramin, oktapamin och dopamin – signalämnen som är kopplade till insekters aktivitet och beteende. I den exponerade gruppen såg de förändringar i tyramin och ett samband mellan oktapamin och dess förstadier som inte fanns i kontrollgruppen.
Försöket omfattade 86 bin och genomfördes under kontrollerade förhållanden, så det visar inte ensamt hur en hel bikupa påverkas ute i landskapet. Men det ger ett konkret mått på en beteendeförändring som kan få följder i större skala.
— För en koloni kan en minskning av födosöket med omkring 13 procent få betydelse. Om hela kolonin exponerades skulle det kunna minska pollineringseffektiviteten och honungsproduktionen och hota den långsiktiga stabiliteten, säger Margaret Couvillon, universitetslektor i entomologi vid Virginia Tech, i ett uttalande.
Att bina saknar shikimatvägen utesluter dock inte andra effekter. Forskarna hänvisar till tidigare studier om bland annat smak, inlärning, minne och orienteringsförmåga hos honungsbin efter exponering för glyfosat.
Det nya arbetet tillför enligt forskarna en möjlig koppling mellan binas födosök och förändringar i hjärnans signalämnen. Mekanismen är ännu inte fastslagen, och författarna efterlyser fler studier om hur medlet påverkar andra organismer än de växter det är avsett att slå ut.
— Att förstå hur ogräsmedel påverkar nyttiga insekter som pollinatörer hjälper oss att fatta mer strategiska beslut om när och var de ska användas, säger Laura McHenry, studiens huvudförfattare.
När födosöket störs kan det påverka både bisamhällets egen försörjning och den pollinering som odlingar, trädgårdar och vilda växter är beroende av.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
