Nyligen bekräftade Vladimir Putin att Moskva är redo att diskutera en vapenvila – men att villkoren först måste klargöras och en rad frågor besvaras

Presidenten betonar att Moskva inte är intresserade av några kortsiktiga pauser i kriget utan strävar efter en varaktig och långsiktig fredsuppgörelse.

Bakgrunden är att Washington och Kiev kom överens om ett förslag om en 30 dagar lång tillfällig vapenvila efter ett möte i Saudiarabien under förra veckan. Även om Putin i grunden uppger att han vill få slut på kriget, är han tydlig med att ett antal frågetecken måste besvaras innan Ryssland är redo att underteckna ett avtal om eldupphör.

Han poängterar särskilt att Moskva inte tänker godkänna en tillfällig paus i kriget om denna utnyttjas för att på nytt stärka och leverera nya vapen till den idag försvagade ukrainska armén.

Nya Dagbladet publicerar här nedan den ryske presidentens svar i sin helhet:

Innan jag går in på hur jag ser på Ukrainas beredskap för ett eldupphör vill jag börja med att tacka USA:s president Donald Trump för att han ägnar så stor uppmärksamhet åt att lösa konflikten i Ukraina.

Vi har alla tillräckligt med problem att ta itu med. Men många statschefer, Folkrepubliken Kinas president, Indiens premiärminister, Brasiliens och Sydafrikas presidenter ägnar mycket tid åt att hantera denna fråga. Vi är tacksamma mot dem alla, eftersom detta syftar till att uppnå ett ädelt mål, ett mål att stoppa fientligheterna och förlusten av människoliv.

För det andra instämmer vi i förslagen om att upphöra med fientligheterna. Men vår ståndpunkt är att detta eldupphör bör leda till en långsiktig fred och undanröja de ursprungliga orsakerna till denna kris.

Nu till Ukrainas beredvillighet att upphöra med fientligheterna. På ytan kan det se ut som ett beslut som Ukraina har fattat efter påtryckningar från USA. I själva verket är jag helt övertygad om att den ukrainska sidan borde ha insisterat på detta (eldupphör) från amerikanerna baserat på hur situationen (vid frontlinjen) utvecklas, realiteterna på marken, och hur utvecklar det sig?

Många av er vet säkert att jag i går var i Kurskregionen och lyssnade på rapporterna från chefen för generalstaben, befälhavaren för gruppen ”Nord” och hans ställföreträdare om situationen vid gränsen, särskilt i inringningsområdet i Kurskregionen.

Vad är det som händer där? Situationen där är helt under vår kontroll, och den grupp av styrkor som invaderade vårt territorium är helt isolerad och under vår fullständiga kontroll.

Befälet över de ukrainska trupperna i denna zon är förlorat, och om ukrainska militärer i de första skedena, bokstavligen för en vecka eller två sedan, försökte ta sig därifrån i stora grupper, är det idag omöjligt. De försöker ta sig därifrån i mycket små grupper, två eller tre personer, eftersom allt är under vår fulla eldkontroll. Utrustningen är helt övergiven. Det är omöjligt att evakuera den. Den kommer att stanna kvar där. Detta är redan garanterat.

Om det under de kommande dagarna blir en fysisk blockad, då kommer ingen att kunna lämna överhuvudtaget. Det kommer bara att finnas två sätt. Att ge upp eller dö, och under dessa förhållanden tror jag att det skulle vara mycket positivt för den ukrainska sidan att uppnå en vapenvila i minst 30 dagar, och vi är för det. Men det finns nyanser. Vilka är de? För det första, vad ska vi göra med den här inringningsstyrkan i Kurskregionen?

Om vi slutar slåss i 30 dagar, vad betyder det? Att alla som är där kommer att ge sig av utan strid? Ska vi låta dem gå efter att de begått massbrott mot civila? Eller kommer det ukrainska ledarskapet att beordra dem att lägga ner sina vapen. Helt enkelt kapitulera. Hur kommer detta att fungera? Det är inte klart.

Hur kommer andra frågor att lösas på alla kontaktlinjer? Det här är nästan 2 000 kilometer. Som ni vet avancerar de ryska trupperna längs nästan hela fronten, och det pågår militära operationer för att omringa ganska stora grupper av fiendestyrkor.

Dessa 30 dagar – hur kommer de att användas? För att fortsätta tvångsmobiliseringen i Ukraina? För att få mer vapenleveranser? För att utbilda nyligen mobiliserade enheter? Eller kommer inget av detta att ske?

Hur kommer frågorna om kontroll och verifiering att lösas? Hur kan vi vara säkra på att inget sådant här kommer att hända? Hur kommer kontrollen att organiseras?

Jag hoppas att alla förstår detta på en nivå som bygger på sunt förnuft. Detta är alla allvarliga frågor. Vem kommer att ge order om att stoppa fientligheterna, och vad är priset för dessa order? Kan ni föreställa er det? Nästan 2.000 kilometer. Vem kommer att avgöra var och vem som bröt det potentiella eldupphöret? Vem kommer att få skulden?

Allt detta är frågor som kräver en grundlig undersökning från båda sidor.

Därför är idén i sig rätt, och vi stöder den verkligen. Men det finns frågor som vi måste diskutera. Jag tror att vi måste arbeta med våra amerikanska partner. Kanske kommer jag att tala med president Trump. Men vi stöder tanken på att avsluta denna konflikt med fredliga medel.