Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
64 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
USA bidrar till att eskalera mot kärnvapenkrig i Ukraina och understödjer folkmord i Gaza. Det framförde journalisten Liam Cosgrove i samband med en presskonferens i Vita huset där han ifrågasatte den kritiserade stormaktens moraliska tonläge i relation till omvärlden.
I samband med en presskonferens, i Vita huset under tisdagen, ifrågasatte journalisten Liam Cosgrove den amerikanske utrikespolitiske talesmannen Matthew Miller om USA:s moraliska hållning i Mellanöstern och Ukraina, särskilt med tanke på frånvaron av diplomati som enligt Cosgrove riskerar att utlösa en större konflikt mellan USA och kärnvapenmakter som Ryssland – och även med Iran.
– Min fråga till dig är: Vi hör ofta att Putin och Khomeini är terrorister, för onda för att förhandla med. Men samtidigt finansierar den här administrationen ett folkmord i Gaza, och ni förnekar ansvar för det varje dag. Vad ger er rätten att läxa upp andra länder om moral? frågade Cosgrove.
Miller undvek att direkt svara på anklagelsen och betonade istället att han gärna diskuterar ”policyfrågor”, utan att kommentera Cosgroves påstående. Hans svar möttes dock av ytterligare kritik från Cosgrove.
– Om du vill hålla ett tal finns det gott om platser i Washington för det, svarade Miller irriterat.
Cosgrove gav dock inte upp och replikerade.
– Folk är trötta på skitsnacket här inne. Det här är ett folkmord, och ni medverkar till det. Ni riskerar ett kärnvapenkrig i Ukraina för det här proxykriget, sade Cosgrove samtidigt som Miller avbröt honom.
Finally! Shoe Thrown at George W. Bush Award goes to Liam Cosgrove | X / @cosgrove_iv.
Target: Matthew Miller, spokesman for the US State Department, Washington DC, 9 October 2024. Cosgrove is a reporter for The Grayzone (38K followers on Facebook; 390K on YouTube). pic.twitter.com/PO2AerZZdC
Händelsen har bidragit till debatten om hur rapporteringen från Mellanöstern hanteras, särskilt med hänsyn till den begränsade tillgång för internationella journalister i Gaza som lyfts fram av bland andra Rebecca Vincent, kampanjchef på Reportrar utan gränser.
– Israeliska styrkor har systematiskt begränsat bevakningen av Gaza och riktat in sig på journalister som tar enorma risker för att rapportera sanningen. Detta har direkt påverkat den globala tillgången till information om kriget, vilket är avgörande för allmänintresset. Journalister måste få göra sitt jobb, och världen har rätt att få veta vad som händer i Gaza, framhåller Vincent.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I över 40 år har israeliska och amerikanska makthavare upprepat larm om ett nära förstående iranskt kärnvapenhot, utan att någonsin frambringa ett enda tydligt bevis. Lögnerna har inte bara vilselett allmänheten, de har också banat väg för repressiva sanktioner, lönnmord och en militär intervention som nu är mycket nära att eskalera till ett katastrofalt storkrig.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
64 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Bush-administrationens lögner om Saddam Husseins kemiska massförstörelsevapen användes som förevändning för att invadera Irak – ett krigsprojekt som bedöms ha kostat mellan 500 000 och en miljon människor livet. I efterhand visade det sig att det inte existerade några sådana vapen – det var helt enkelt lögner för att tvinga fram ett önskat regimskifte och realisera maktanspråk över regionen.
Idag betraktas Irakinvasionen som ett av Västledarnas allra värsta svek i modern tid och lyfts ofta fram som ett skolboksexempel på hur makten inte drar sig för att manipulera varken sina egna medborgare eller sin övriga omvärld för att driva igenom sin vilja. Även om Irakfallet är extremt vad gäller lidande och omfattning, så är tillvägagångssättet dock på intet sätt unikt.
Redan för 41 år sedan, under kalla krigets dagar, slog den brittiska försvarstidningen Jane’s Defence Weekly larm med en oväntad uppgift. “Iran är i full färd med att producera en atombomb, som troligen är färdig inom två år”, hävdades det. Samma påståenden basunerades ut av israelisk media och USA-senatorn Alan Cranston som bestämt hävdade att Iran låg ungefär sju år från att kunna tillverka egna kärnvapen.
Något fog för dessa påståenden fanns dock egentligen aldrig och Internationella atomenergiorganet IAEA avfärdade också larmen som grundlösa. I efterhand stod det också klart att utspelen handlade om politiskt motiverad skräckpropaganda snarare än seriösa prognoser. Iran fick inga kärnvapen, varken under 1980-talet eller senare.
Att larmen om de snart hotande iranska kärnvapnen inte hade någonting med verkligheten att göra spelade dock mindre roll. Den strida strömmen av liknande utspel fortsatte att komma från höga israeliska och amerikanska makthavare.
I mer än 40 året har israeliska och amerikanska makthavare profiterat på larm om ett nära förestående iranskt kärnvapenhot. Foto: faksimil/X
Alla prognoser var fel
Israels nuvarande premiärminister, Benjamin Netanyahu, deklarerade under början och mitten av 1990-talet, då som parlamentsledamot, att Iran kunde vara bara några år från att skaffa kärnvapen och krävde krafttag. Under samma period hävdade Israels utrikesminister, Shimon Peres, att Iran skulle ha en kärnladdning senast år 1999, och i USA hävdade en rapport från representanthusets republikanska forskningskommitté att Iran med ”98 procents säkerhet” i princip redan hade alla komponenter för att bygga ”två eller tre operativa kärnvapen”.
Ungefär samtidigt bedömde CIA under president George H.W. Bush att Iran förfogade över alla delar som krävdes för ett par bomber, och CIA förutspådde att Iran skulle ha kärnvapen senast år 2000 – en prognos som senare sköts upp till 2003.
Inte heller dessa prognoser hade någon verklighetsanknytning. Det centrala var att utmåla den iranska regimen som ett globalt hot som måste bekämpas – och krossas med vapenmakt om nödvändigt. Så har det fortsatt, med ständiga larm och varningar av propagandistisk natur, snarare än seriösa och sakliga analyser. 1995 rapporterade exempelvis New York Times att högt uppsatta amerikanska och israeliska tjänsteman varnade för att Iran skulle skaffa en atombomb till år 2000.
”Iran är mycket närmare att framställa kärnvapen än vad man tidigare trott”, basunerade tidningen ut med hänvisning till uppgifter från amerikanska och israeliska tjänstemän, och det påstods att Irans atombomb var ”överst på listan” över faror under det kommande decenniet.
Varningarna om iranska atombomber år efter år efter år har liknats vid klimatalarmisternas återkommande larm om den globala uppvärmningen. Foto: faksimil/New York Times
Inte än – men snart?
När dessa tidsfrister passerade utan att någonting faktiskt hände flyttades tidsramarna istället framåt. 1997 angav nya uppskattningar istället att den iranska bomben snarare dröjde till omkring 2007–2009.
Under 2000-talet ekade varningssignalerna och domedagsbudskapen vidare. År 2005 slog Israels försvarsminister, Shaul Mofaz, fast att Iran inom två år skulle passera en “point of no return” i sitt kärnvapenprogram – vilket alltså placerade den kritiska tidpunkten till omkring 2007. År 2007 hävdade den israeliska underrättelsetjänsten Mossad sedan att Iran skulle kunna nå kärnvapenkapacitet till 2009.
En prognos 2009 var ännu mer alarmerande där det påstods att Iran skulle vara “kärnvapenutrustat” inom ett år. Samtidigt började allt fler bedömare ifrågasätta trovärdigheten i tidsangivelserna och ifrågasätta varför prognoserna hela tiden flyttades framåt, och varför de nya uppskattningarna skulle vara mer trovärdiga än de felaktiga som tidigare gjorts.
It’s kinda like climate change
12 years ago Sept 2012
Benjamin Netanyahu warned the United Nations on Thursday that Iran will have enough enriched uranium to make a nuclear bomb by next summer and urged the
world the draw a clear ”red line” to stop it in its tracks. pic.twitter.com/3j2Ixum83z
Trots 2015 års internationella kärnavtal fortsatte ledare i Israel och USA att varna för Irans påstådda kärnvapenambitioner. I september 2012 gjorde Netanyahu ett uppmärksammat framträdande i FN:s generalförsamling: han höll upp en skiss av en bomb och drog med röd penna en “röd linje” vid 90 procents anrikningsgrad, och varnade att Iran före våren eller sommaren 2013 skulle nå denna sista etapp mot en bomb om inte detta stoppades.
År 2015 talade Netanyahu inför USA:s kongress och kritiserade det nya kärnavtalet med orden: “Det blockerar inte Irans väg till bomben, det banar Irans väg till bomben”.
I augusti 2021 var det på nytt dags då Israels försvarsminister, Benny Gantz, slog larm om att Iran bara var “ungefär 10 veckor ifrån” att skaffa tillräckligt med vapenklassat material för en kärnladdning.
Mäktiga intressen vill se Iran brinna
Detta, skall betonas, är blott ett litet axplock av alla utspel och varningar om påstådda hot som aldrig blivit verklighet. Under de senaste fyra decennierna har både amerikanska och israeliska makthavare haft ett ännu starkare incitament att framställa Irans kärnprogram som ett akut, globalt hot. För det första skapar hotbilden en politisk och strategisk grund för att motivera massivt militärt stöd till Israel och permanenta amerikanska militära insatser i regionen.
Varje varning om “nära förestående” kärnvapen ger skäl för kongressbeslut om fler rustningsanslag, vapenexport och basnärvaro i Gulfområdet, något som gynnar vapentillverkare och upprätthåller en kraftfull amerikansk närvaro i Oljeregionen.
Dessutom stärker hotretoriken också Israels krav på internationellt stöd mot Teheran, vilket konsoliderar landets maktställning i regionen och legitimerar ”förebyggande” militära operationer mot Iran. Genom att ständigt återupprepa att “vi bara har veckor eller månader på oss” har man kunnat vidmakthålla ett permanent högriskläge som underlättar snabba beslut om sanktioner eller militära hot närhelst politiska ledare önskar hårdare grepp mot Iran.
Samtidigt har den politiska finansieringen i USA också spelat en avgörande roll. Många kongressledamöter tar emot stora bidrag från pro-israeliska lobbygrupper som AIPAC, vilka konsekvent förespråkar en tuff linje mot Iran för att skydda Israels säkerhet och intressen. Israellobbyns annonser i amerikanska valrörelser framställer ofta varje förhandling med Teheran som ett moraliskt misslyckande, vilket drivit USA:s utrikespolitik i en extremt pro-israelisk och neokonservativ riktning.
På samma sätt har kristna grupper i USA, särskilt evangelikala, länge sett Israels fortsatta existens som en religiös plikt där “den som välsignar Israel skall själv bli välsignad” – och utgör en betydande väljarbas som kräver hård konfrontation med Iran. För dessa grupper är ett potentiellt storkrig inte bara en geopolitisk möjlighet utan också ett steg i profetiska eskatologiska mönster.
Sammantaget finns det alltså flera inflytelserika grupper som av ekonomiska, geopolitiska eller religiösa skäl tjänar på att hålla Irans ”nära förestående” kärnvapenhot levande – trots att inte någon av prognoserna någonsin slagit in och ingenting heller tyder på att de varit i närheten av att göra det.
Vad baserar Trump sina beslut på?
Många hade hoppats att det skulle bli annorlunda med Donald Trump mot bakgrund av hans påståenden om att han skulle vara den som ”stoppar alla krig”.
– Mitt stoltaste arv kommer att vara det som fredsmäklare och enande kraft, har han självsäkert deklarerat.
I verkligheten framträder dock en annan bild, där Trump bland annat valt att helt ignorera sin egen underrättelsechefs bedömning, när denne chef förklarar att ingenting tyder på att Iran är på väg att skaffa några kärnvapen.
– Iran bygger inte kärnvapen och den högste ledaren Khamenei har inte godkänt det kärnvapenprogram som han avbröt 2003, konstaterade DNI-chefen Tulsi Gabbard nyligen, och hänvisade till underrättelsetjänsternas samlade bedömning.
Trump keeps repeating that ”Iran can’t have a nuclear weapon” to desensitize his base about going to war with Iran.
– Jag bryr mig inte om vad hon sa. Jag tror att de var väldigt nära att skaffa ett (kärnvapen), slog Trump fast, när journalister undrade varför han struntar i sina egna experters och rådgivares bedömningar.
”I dont care what she said, I think they were very close”
President Trump’s reaction to the claims, of his own National Intelligence Chief, @TulsiGabbard
Claiming that Iran was not close to building a Nuclear Weapon. pic.twitter.com/TSek6D4ARr
Det faktum att IAEA:s högste chef, Rafel Grossi, även han bekräftar att det inte finns några belägg ”för ett systematiskt försök (från Irans sida) att röra sig mot ett kärnvapen” tycks heller inte spela någon roll för USA:s högsta ledare. Trump har av allt att döma bestämt sig att gå på Netanyahus krigslinje – trots att den i decennier bevisligen varit förljugen.
“We did not have any proof of a systematic effort to move into a nuclear weapon.” @iaeaorg Director General affirms his agency’s findings about Iran’s nuclear program. pic.twitter.com/TmHx7rtfjJ
Trumps popularitet har i hög grad byggt på löften om att få slut på dyra, utdragna och globalistiska krig. Nu viftar den nyckfulle presidenten bort sina löften med diffusa neokonservativa resonemang om att USA inte kan bli ”fantastiskt” så länge Iran har eller kan komma att få kärnvapen, och att detta därför bör vara av yttersta prioritet för alla amerikanska patrioter.
Under den förra mandatperioden fick Trump hård kritik för att hans vallöften inte infriades. Detta förklarades av många analytiker som att de blockerades av politiska motståndare – men andra kritiker pekade också tidigt på att han valde att omge sig med rådgivare med tveksamma och för USA direkt skadliga agendor – exempelvis den ultrasionistiske svärsonen Jared Kushner eller den neokonservative krigshöken John Bolton.
Denna gång skulle det bli annorlunda. Nu skulle administrationen utgöras av pålitliga och stabila personer som satte USA först och som prioriterade vad som var bra för det amerikanska folket – inte mäktiga särintressen eller främmande regimer.
Så tycks det alltså inte ha blivit. Vad gäller Iran och Mellanöstern har amerikanerna och världen i Trump tvärtom fått en president som i praktiken kan vara ännu mer krigisk än flera av sina föraktade föregångare. De senaste dagarna har hans flöde fyllts med krigshetsande neokonservativ retorik och krav på iransk underkastelse.
”VILLKORSLÖS KAPITULATION!” dundrar han bland annat i ett inlägg på Truth Social.
”Vi vet exakt var den så kallade “högste ledaren” gömmer sig. Han är ett enkelt mål, men där är han säker – vi kommer inte att ta honom av daga (döda!), åtminstone inte för tillfället. Men vi vill inte att missiler avfyras mot civila eller amerikanska soldater. Vårt tålamod börjar ta slut!”, hotar han i ett annat.
”USA FÖRST betyder många FANTASTISKA saker, bland annat att IRAN INTE FÅR HA ETT KÄRNVAPEN. GÖR AMERIKA FANTASTISKT IGEN!!!”, mässar han i ett tredje.
Trump gastar om iranska kärnvapen. Foto: faksimil/Truth Social
Vem fattar besluten?
Trump har förvisso länge haft en excentrisk framtoning, men även många av hans egna anhängare på sociala medier undrar vad det egentligen är som pågår. Det var väl Joe Biden som var den tokige presidenten som höll på att dra in USA i krig och elände – inte Trump?
Andra kan inte förstå varför USA:s president fortsätter att skrika om iranska kärnvapen när alla relevanta bedömare redan konstaterat att det inte finns några bevis alls för att ett sådant hot skulle vara nära. Var får han egentligen sin information ifrån, hur gör han sina bedömningar och varför är de så irrationella, är frågor som ställs. Några svar verkar inte kunna presenteras, förutom att USA behåller sin linje – att Israels önskemål står över allt annat.
Därför spelar det ingen roll för Trump att det är Israel – inte Iran, som illegalt och i största hemlighet har införskaffat ett stort antal kärnvapen, och som använt dessa för att pressa för ett amerikanskt militärt stöd eller avskräcka fientliga grannländer i samband med konflikter.
Former Trump chief strategist Steve Bannon on how the president’s enemies are working to destroy MAGA with the war on Iran.
(0:00) Will the Iran War Be the Downfall of MAGA?
(6:55) Fox News’ Pro-War Propaganda
(12:42) The Never-Trumpers Pretending to Be On Trump’s Team
(15:30)… pic.twitter.com/PdUZFiUNNZ
I Trumps väljarbas är oron nu utbredd när Trump trots alla fredslöften ännu en gång ser ut att kasta in USA i ett storkrig baserat på lögner och desinformation – exakt så som var fallet med invasionen efter de påhittade kemiska vapnen i Irak 2003. Många amerikaner konstaterar uppgivet att det här inte alls är var vad man röstat för.
Motståndarna till ett amerikanskt anslutande till Israels krig mot Iran pekar också på att de som mest högljutt kräver ännu ett amerikanskt krig är makthavare som egentligen varken stödjer Trump eller MAGA-rörelsen, utan som ser kriget som ett tillfälle att så split eller krossa den rörelse som byggts upp kring honom.
De kommande dagarna och veckorna kommer inte bara att definiera Trumps politiska eftermäle, utan hela Mellanösterns framtid. Kanske även världens.
Markus Andersson
Ett axplock av larmen om ett nära förestående iranskt kärnvapenhot:
1984 – Jane's Defence Weekly: Iran kan ha kärnvapen inom två år. 1992 – Benjamin Netanyahu: Iran nära bomb senast 1999. 1993 – Yitzhak Rabin: Iran bygger kärnvapen, världen måste agera. 1995 – USA:s regering: Irans kärnvapenplaner måste stoppas 1998 – Madeleine Albright: Iran försöker skaffa kärnvapen. 2000 – Bill Clinton: Lag mot stöd till Irans vapenprogram. 2002 – George W. Bush: Iran hotar med kärnvapenplaner. 2004 – U.S. National Intelligence Estimate: Iran troligen på väg mot kärnvapen. 2005 – Ariel Sharon: Iran nära teknisk lösning för bomb. 2006 – George W. Bush: Irans kärnplaner hotar freden. 2007 – Amerikansk underrättelsetjänst: Iran pausade vapenprogrammet 2003 men bygger på nytt kapacitet. 2008 – Ehud Olmert: Iran nära oåterkallelig kärnvapenpunkt. 2009 – Benjamin Netanyahu: Iran tre till fem år från bomb. 2010 – Barack Obama: Irans kärnprogram ett stort hot. 2011 – Leon Panetta: Iran kan ha bomb inom ett år. 2012 – Benjamin Netanyahu: Iran nära "röda linjen" för kärnvapen. 2013 – Moshe Ya'alon: Iran mycket nära kärnvapengräns. 2014 – Benjamin Netanyahu: Iran på väg att bli kärnvapenmakt. 2015 – Benjamin Netanyahu: JCPOA (kärnavtalet med Iran) banar väg för Irans bomb. 2017 – Donald Trump: Iran kan snabbt få kärnvapen. 2018 – Mike Pompeo: Iran strävar efter kärnvapen trots JCPOA. 2019 – Benjamin Netanyahu: Iran nära att tillverka atombomb. 2020 – Donald Trump: Iran ekonomiskt svagt men kärnvapenhotet kvarstår. 2021 – Joe Biden: Iran måste följa JCPOA för att stoppa kärnvapen. 2023 – Yoav Gallant: Iran närmare bomb än någonsin. 2024 – USA:s underrättelsetjänst: Iran månader från kärnvapen. 2025 – Benjamin Netanyahu: Iran kan bygga nio kärnvapen. 2025 – Donald Trump: USA kan bomba Iran om kärnprogrammet inte stoppas.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Om Samsonalternativet verkligen existerar avslöjar det mycket av grunden till Israels oproportionerliga inflytande och omvärldens tystnad. Att Israel gång på gång tillåts agera utan konsekvenser bottnar alltså i en form av utpressning där världens ledare hukar av rädsla för att ”kärnvapenkortet” ska spelas ut.
Analytiker menar att ”Samsonalternativet” innebär att Israel, vid hot om utplåning, tänker ta så stor del av omvärlden som möjligt med sig - även länder i Europa.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
64 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Efter att man på G7-mötet slagit fast att Iran aldrig får skaffa kärnvapen och att Israel har rätt att försvara sig, ställer jag mig ånyo kritisk till de dubbla måttstockar som används samt ifrågasätter varför inte Israels kärnvapenkapaciteter framkallar samma mani. Läser en analys som sätter ljus på den komplexa situationen.
Även om det är ett faktum som accepteras av experter världen över att Israel har haft atombomber sedan strax före sexdagarskriget 1967, upprätthåller Israel än i dag en fasad av avsiktlig tvetydighet när det gäller sina kärnvapenkapaciteter.
Enligt nyligen genomförda uppskattningar från det oberoende Stockholms internationella fredsinstitut, som kontrollerat världens kärnvapen och de stater som innehar dem sedan 1966, tycks Israel ha minst 90 kärnvapenstridsspetsar som man tror kan avfyras var som helst inom en maximal radie av 4 500 km med deras F-15, F-16I och F-35I ”Adir”-flygplan, deras 50 landbaserade Jericho II- och III-missiler samt med cirka 20 Popeye Turbo-kryssningsmissiler, som avfyras från ubåtar.
Den relevanta frågan som uppstår är varför inte det internationella samfundet ifrågasätter Israels mål med tanke på att Iran har undertecknat det internationella icke-spridningsavtalet om kärnvapen, vilket Israel har vägrat.
Det har skett internationella ansträngningar för att få alla israeliska kärnkraftsanläggningar under det Internationella atomenergiorganets skydd, Israel vägrar dock att underteckna avtal om att ansluta sig till fördraget om icke-spridning av kärnvapen som en icke-kärnvapenstat.
Något annat som inte ifrågasätts är att Israel har attackerat Iran med det uttalade målet att lamslå ett kärnvapenutvecklingsprogram, vilket har stöd av stora delar av det internationella samfundet, men samtidigt har Internationella atomenergimyndigheten inte kunnat fastslå att det inte handlar om energi. I grund och botten har Iran rätt att utveckla kärnenergi för fredliga ändamål, men inte för att utveckla kärnvapen, och än så länge finns inga konkreta bevis som stöder de anklagelser som florerar i media.
En annan outforskad frågeställning är varför Israel får ha kärnvapen utan att behöva binda sig till några avtal, medan Iran, om de skulle vilja, inte alls får inneha kärnvapen överhuvudtaget.
En annan intressant aspekt är att Israel redan 1981 har brutit mot FN:s resolution 487. Det hela hade sin upprinnelse i en attack mot en kärnforskningsanläggning i Irak som Israel utförde den 7 juni 1981, vilken fördömdes av FN:s säkerhetsråd som ett ”klart brott mot FN-stadgan och normerna för internationellt uppförande”. Enligt säkerhetsrådet hade Irak varit part i icke-spridningsavtalet sedan det trädde i kraft 1970.
Resolutionen, som fortfarande gäller, uppmanade Israel att ”snabbt placera sina kärnkraftsanläggningar under Internationella atomenergiorganets skydd”, men som redan nämnts har Israel aldrig följt resolution 487.
Israel har inga kärnkraftverk, men experter är överens om att det finns en enorm kärnkraftsanläggning. Shimon Peres Negev kärnforskningscenter byggdes i slutet av 1950-talet/början av 1960-talet och påstås ha haft franskt bistånd samt fick sitt namn efter den tidigare israeliske premiärministern efter hans död 2016. Anläggningen är ett hårt bevakat komplex i Negevöknen knappt 70 km från gränsen till Egypten.
Iran har ballistiska missiler som kan nå kärnforskningscentret cirka 1 500 km från Teheran, så varför attackerar Teheran israeliska städer som vedergällning för Israels försök att förstöra Irans kärnkraftsindustri när de i stället skulle kunna attackera Israels kärnkraftsanläggning?
Svaret ligger troligen i ”Samsonalternativet”, ett protokoll för ömsesidig förstörelse vars existens aldrig har erkänts av Israel, men heller aldrig förnekats. Den Pulitzerprisbelönade journalisten Seymour Hersh, som även grävt i Nord Stream-attacken, var först att rapportera om Samsonalternativet som handlar om Israels avskräckningsstrategi med massiv vedergällning med kärnvapen som en ”sista utväg” mot ett land vars militär har invaderat och/eller förstört stora delar av Israel. Men det kommer inte bara vara sina fiender som man attackerar utan flera av världens större städer under parollen faller vi faller alla.
Israel har två gånger varit nära att använda sina kärnvapen. År 2017 framkom ett påstående om att Israel strax före det arabisk-israeliska kriget 1967 hade stått på gränsen till att avfyra en ”demonstrations”-kärnvapenexplosion i syfte att skrämma sina fiender.
Planen avslöjades i intervjuer med den pensionerade generalen Itzhak Yaakov, genomförda av Avner Cohen, en israelisk-amerikansk historiker och ledande forskare inom Israels kärnvapenhistoria, vilka publicerades först efter Yaakovs död.
År 2003 avslöjade Cohen att under Yom Kippur-kriget 1973, när det återigen verkade som att israeliska styrkor var på väg att bli överkörda, hade dåvarande premiärminister Golda Meir godkänt användningen av atombomber och missiler som ett sista försvar. Denna domedagsplan, med kodnamnet Samson, fick sitt namn efter den israelitiske starke man som, tillfångatagen av filistéerna, rev ned pelarna i deras tempel och förintade sig själv tillsammans med sina fiender.
Mordechai Vanunu, en israelisk kärntekniker och fredsaktivist, avslöjade Israels kärnvapenhemligheter redan 1986. Mordechai lockades till Rom där han kidnappades av Mossad-agenter och fördes tillbaka till Israel på ett israeliskt marinfartyg där han anklagades för landsförräderi. Han dömdes till 18 års fängelse och tillbringade en stor del av tiden i isoleringscell. I april 2004 släpptes han, men är fortfarande underkastad en rad strikt upprätthållna restriktioner som hindrar honom från att lämna Israel och tala med utlänningar.
Ahron Bregman, senior lärare vid institutionen för krigsstudier vid King’s College Londons Institute of Middle East Studies och som tjänstgjorde i den israeliska armén i sex år på 1980-talet, har sagt att alla tror att Israel har kärnvapenkapacitet och det faktum att Israel fann det nödvändigt att gripa Vanunu och sätta honom i fängelse samt fortsätter att införa strikta restriktioner mot honom, bevisar bara detta.
Om Samsonalternativet är sant förklarar det mycket av Israels inflytande och omvärldens passiva agerande mot Israel. Att Israel kommer undan med carte blanche oavsett vad de företar sig grundar sig alltså i en sorts utpressning där ingen vågar opponera sig av rädsla för ”kärnvapenkortet”. De få som har missiler som kan skjuta ner Israels missiler i dag är troligtvis Ryssland, Kina och Nordkorea, då deras missiler är snabbare.
Återstår således att se hur det här kommer att sluta, men med tanke på att Trump redan gett Israel sitt fulla stöd har jag svårt att se att utgången skulle bli annorlunda den här gången. Och medan maktens människor gör sina drag kommer fler människor att dö på båda sidor, men en vinnare som skrattar hela vägen till banken är krigsindustrin som i vanlig ordning profiterar på det pågående kaoset.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
64 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Irans försvarsministerium uppger att man använde en ny, ospårbar robot i attacken mot den ökända israeliska underrättelsetjänsten Mossads högkvarter i Tel Aviv och hävdar att attacken trängt igenom flera lager av luftförsvar.
– I dagens attack använde vi missiler som inte kunde spåras eller skjutas ned, sade den iranske brigadgeneralen Reza Talaei-Nik, enligt den iranska statliga nyhetsbyrån IRNA.
Han beskrev operationen som en överraskning för israelerna och varnade för att de kommer att få se mer.
Tidigare idag uppgav Iran att dess missilattacker träffat ett militärt underrättelsecenter samt ett operationsplaneringscenter för Mossad, beläget i huvudstaden Tel Aviv. Bilder visar en rökpelare vid vad som ska vara den aktuella platsen.
— The Palestine Chronicle (@PalestineChron) June 17, 2025
Talaei-Nik tillade att Israel inte är förberett på en långvarig konflikt.
– Den sionistiska regimen kan inte stå emot ett långt krig, sade han och tillade att Irans militär har utrustats med avancerade system – varav vissa ”ännu inte ens har tagits i bruk”.
Samtidigt har den israeliska militären infört nya strikta censurriktlinjer som kraftigt begränsar lokala medier från att rapportera om missil- och drönarattacker på israeliskt territorium, vilket tros vara ett sätt att mörka Irans faktiska kapacitet att slå tillbaka och ge sken av militär överlägsenhet.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
64 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Den israeliska militären har infört nya strikta censurriktlinjer som kraftigt begränsar lokala medier från att rapportera om missil- och drönarattacker på israeliskt territorium.
I ett cirkulär med titeln ”Stigande lejon – IDF:s censurriktlinjer för medierapportering om attacker mot den israeliska hemmaplanen”, beordrar Israels chefscensor, brigadgeneral Kobi Mandelblit, redaktörer att vidta ”strikta åtgärder” vid rapportering om missil- och drönarattacker.
Dokumentet varnar för att detaljer om anfallspositioner, luftförsvarsinsatser eller skadebedömningar kan ”hjälpa fienden” och utgör ”ett konkret hot mot statens säkerhet”.
Enligt direktivet förbjuds medier nu att:
• filma eller sända bilder från nedslagsplatser, i synnerhet vid militära anläggningar
• använda drönare eller vidvinkelkameror vid nedslagsområden
• avslöja exakta adresser till drabbade områden nära säkerhetsinstallationer
• sända bilder av när försvarsmissiler skjuts upp eller när missiler skjuts ner.
Direktivet förbjuder också delning av videor från sociala medier utan föregående censurgranskning, med varningar om att vissa bilder kan vara ”fiendegenererade falska nyheter”.
Israel orders media blackout to hide scale of Iranian strikes
De nya censurreglerna införs efter en våg av realtidsrapportering om israeliska attacker inne i Iran. Under de senaste dagarna har iranska och internationella kanaler – däribland Al Jazeera och flera profiler på sociala medier – direktsänt bilder från angrepp mot israeliska mål, särskilt missilattacken mot Haifa hamn.
Inom den israeliska militären finns nu oro för att liknande direktsändningar på hemmaplan skulle kunna avslöja svagheter i Israels försvar.
De skärpta mediekontrollerna följer på Irans missilattack i söndags mot Israels Weizmann Institute of Science – ett forskningscenter kopplat till avancerad militärteknik, inklusive artificiell intelligens, drönarkrigföring och kärnforskning. Iran betraktar attacken som vedergällning för israeliska anfall mot dess kärn- och militärinfrastruktur.
Israels censuråtgärder har väckt kritik från flera håll och bedömare varnar för att de nya reglerna kraftigt kan begränsa allmänhetens insyn och försvåra möjligheten att följa konflikten. Granskning av skador, försvarsåtgärder och attackernas omfattning riskerar därmed att bli betydligt svårare.
Samtidigt är Israels militärcensur sedan länge känd för att vara mycket sträng. Medier måste ofta få sitt material förhandsgranskat av arméns censurenhet innan det tillåts att publiceras, något som bland annat gjort det svårt att rapportera om israeliska övergrepp i Gaza.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
