utrikespolitik – Nya Dagbladet

”Ukraina och Iran är offer för samma makter”

Osignerad — Mon, 22 Jun 2026 15:46:21 +0000

I världspolitiken gäller inga sanningar, endast vems version av propagandan som vinner gehör. Rötterna till Ukrainakriget finns i de två tyska staternas återförening 1991 och inte i rysk expansionism. Efter århundraden av anfall från väst sökte Ryssland en buffertzon via Warszawapakten. Vid dess upplösning och Tysklands återförening gav västländerna garantier att Nato inte skulle utvidgas ”en enda tum” bortom Tysklands gräns. Löftena bröts under kaoset efter Sovjets upplösning under 1990-talet, och Nato flyttade fram sina vapensystem till det försvagade Rysslands gräns. Ryska protester negligerades ända tills Nato inbjöd Georgien och Ukraina, som båda låg inom fem minuters robotavstånd från Moskva. Detta utgjorde ett existentiellt hot för Ryssland. Trots västliga diplomaters och ledares varningar om att Natos expansion betydde krigsförklaring mot Ryssland rustade väst upp Ukraina. En högerstyrd statskupp genomfördes med stöd av USA den 22 februari 2014, följd av ett anfallskrig mot Ukrainas stora rysktalande befolkning i syd och sydöst. Ryssland medlade och två Minskavtal undertecknades. Båda bröts av Kievregimen. Efter 14 000 dödsoffer ingrep Ryssland till försvar för de rysktalande. Befolkningen på Krimhalvön hade redan efter två folkomröstningar brutit sin union med Ukraina och frivilligt återanslutit sig till Ryssland.

Löftena bröts under kaoset efter Sovjets upplösning under 1990-talet.

Efter krigsutbrottet den 24 februari 2022 förhandlade Ryssland och Ukraina fram ett fredsfördrag som var färdigt att undertecknas i april 2022. Då ingrep väst/Nato genom Storbritanniens premiärminister Boris Johnson, som erbjöd vapen och pengar om Ukraina fortsatte kriget för att försvaga Ryssland. Och där befinner vi oss nu, med en miljon döda och sårade ukrainare.

Iran och väst

Sedan förtryckaren och massmördaren shahen av Iran störtats 1979 under ledning av ayatolla Khomeini skapades en religiös stat med en sträng moralisk regim. Från första året utsattes denna stat för utarmande sanktioner påbjudna av USA och Israel. Iran organiserade motstånd via kampgruppen Hizbollah i Libanon och stöd till palestiniernas befrielsekamp mot Israels olagliga våldsamma expansion och senare via Huthirörelsen på Arabiska halvön. I väst kallas dessa väpnade befrielserörelser för terrorister. Trots alla sanktioner utvecklades Iran via sin oljeexport och byggde ett försvar mot Israel och USA. Medvetna om oljans kortvariga framtid arbetade Iran med urananrikning för kärnkraft, vilket väckte oro hos kärnvapennationerna USA, England, Frankrike och Israel. I Iran ansågs kärnvapnen ur religiös synvinkel vara hädiska och förbjudna, och Iran underkastade sig IAEA:s kontroller. Detta avtal sades upp av USA, som för Israels räkning ville avväpna Iran. Under 2025 och 2026 pågick förhandlingar som båda åren avbröts av att Israel och USA gemensamt anföll med missiler och bomber mitt under de skenbara förhandlingarna.

Fredsrörelsen på Orust kräver besinning av Natostaterna och de västliga stormakterna.

Iran visar sig i dag vara starkare än Israel och USA trodde, och nederlaget för de anfallande makterna är ett faktum. Här står vi i dag mitt i det grumliga västliga nyhetsflödet. Väst är vant vid att dominera, men världen är i snabb förändring bort från dollarns, eurons och pundets dominans.

Krav på besinning

I stället för fredlig samexistens lägger nu Nato och hela väst 5 procent av sin årliga BNP på upprustning på bekostnad av skola, hälsovård och välfärd. Allt för ett påhittat hot från Ryssland. Fredsrörelsen på Orust, samlad till årsmöte, kräver besinning av Natostaterna och de västliga stormakterna. Alternativen är mörka. Ola Friholt, ordförande i Fredsrörelsen på Orust

Xi Jinping besöker Nordkorea

Redaktionen — Mon, 08 Jun 2026 12:13:47 +0000

PYONGYANG (Xinhua). Kinas president Xi Jinping inledde på måndagen ett statsbesök i Nordkorea. Nordkoreas ledare Kim Jong-un och hans hustru Ri Sol Ju tog emot Xi och Peng Liyuan på flygplatsen i Pyongyang. Kim välkomnade Xi när han klev av planet. Därefter hölls en stor välkomstceremoni på Kim Il Sung-torget. Ledarna tog plats på hedersläktaren medan en salut om 21 skott avfyrades och militärorkestern spelade Kinas och Nordkoreas nationalsånger. Xi inspekterade den nordkoreanska hedersvakten tillsammans med Kim. Därefter följde en parad. Festklädda Pyongyangbor, däribland barn och ungdomar, viftade med flaggor, blommor och ballonger. De kinesiska gästerna välkomnades med applåder och hurrarop. Vägen från flygplatsen till Kumsusans statliga gästhus kantades av vinkande nordkoreaner. I en artikel i Rodong Sinmun, publicerad inför besöket, skrev Xi att han såg fram emot att träffa Kim för att diskutera ländernas mångåriga vänskap och framtida samarbete.

Ryssland uppmanar utlänningar att lämna Kiev – nya anfall väntas

Markus Andersson — Mon, 25 May 2026 22:20:54 +0000

Det ryska utrikesdepartementet uppmanar utländska medborgare, diplomater och företrädare för internationella organisationer att lämna Kiev. Moskva uppger att man framöver ska genomföra systematiska angrepp mot militära och administrativa mål i den ukrainska huvudstaden. Varningen kommer efter en ukrainsk drönarattack mot ett elevhem i Starobilsk i Lugansk, där ryska myndigheter uppger att minst 21 personer dödades, främst tonårsflickor. RT rapporterar att utrikesdepartementet beskriver attacken som den utlösande faktorn för strategiändringen. Enligt departementet kommer ryska styrkor nu att genomföra systematiska angrepp mot delar av Ukrainas försvarsindustri i Kiev. Målen uppges vara platser för konstruktion, tillverkning, programmering och slutmontering av drönare. — Detta var droppen. Därför kommer de ryska väpnade styrkorna att inleda systematiska attacker mot Ukrainas försvarsindustri i Kiev, uppger departementet enligt RT. Moskva säger också att attackerna kan riktas mot ledningscentraler och kommandoposter. Utrikesdepartementet varnar därför boende i Kiev för att vistas nära militära och administrativa mål med koppling till Zelenskyjs regering.

Elevhemmet i Starobilsk

Bakgrunden är attacken mot en skolbyggnad och ett elevhem vid Lugansks statliga pedagogiska universitet i Starobilsk den 22 maj. I ett uttalande från det ryska utrikesdepartementet, som återges av GlobalSecurity.org, uppges det att fyra drönare av flygplanstyp användes mot skolans byggnader. Dödssiffran har därefter reviderats uppåt, enligt ryska uppgifter. RT uppger, med hänvisning till ryska myndigheter och den ryska människorättskommissionären Jana Lantratova, att 21 elever dödades och omkring 60 personer skadades. Ukraina har inte kommenterat uppgifterna. Det ryska utrikesdepartementet hävdar att attacken inte var ett misstag och kallar den ett riktat angrepp mot civila. Moskva anklagar även västländer för att bistå Kiev med underrättelser och målutpekning. Ryssland genomförde en omfattande attack mot ukrainska militära mål under söndagen. Enligt RT använde Moskva bland annat Oresjnik-systemet, Iskanderrobotar samt hypersoniska Kinzjal- och Zirkonrobotar. Det ryska utrikesdepartementet gick ut med en liknande uppmaning tidigare i maj inför befarade angrepp mot Kiev. Flera västländer avfärdade då varningen och meddelade att de inte tänkte minska sin närvaro i den ukrainska huvudstaden.

Kubas president anklagar USA för att rättfärdiga aggression

Redaktionen — Sat, 23 May 2026 15:00:00 +0000

HAVANNA (Xinhua). Kubas president Miguel Díaz-Canel anklagade på fredagen USA för att använda ”tom retorik” för att utan bevis stämpla önationen som ”sponsor av terrorism”. Enligt honom försöker Washington skapa en mediebild som ska rättfärdiga militär aggression. I ett inlägg på X uppgav Díaz-Canel att påståenden om att Kuba utgör ett hot mot USA ”bara kan existera hos de sjuka hjärnorna” hos vissa företrädare för den nuvarande amerikanska regeringen. Han hävdade att dessa företrädare har kapat Washingtons Kubapolitik och ljuger för det amerikanska folket och världen för att rättfärdiga ”ett nytt irrationellt krig med potentiellt höga kostnader i människoliv för båda länderna”. Díaz-Canel sade att Kuba har försökt leva i fred sedan revolutionens seger, samtidigt som regering efter regering i USA har hotat denna rätt ”gång på gång”. ”Nu gör de det på extrema nivåer, genom att kombinera absurda lögner med militära hotelser och genom att beröva det kubanska folket de mest grundläggande resurserna och tjänsterna för deras dagliga överlevnad”, sade presidenten. USA är enligt Díaz-Canel ett land ”som har härbärgerat de mest ökända terroristerna på denna kontinent” och stämplar Kuba som sponsor av terrorism ”utan att lägga fram ett enda bevis och trots att en majoritet av det internationella samfundet tar avstånd”. Presidenten betonade att Kuba, som en fredlig nation, ”varken hotar, utmanar eller provocerar” USA eller något annat land. Han upprepade att Kuba har rätt till legitimt självförsvar enligt internationell rätt, samtidigt som han på nytt bekräftade Havannas vilja till ”förnuft, dialog och fred”. USA har nyligen väckt åtal mot den kubanske revolutionsledaren Raúl Castro i samband med den kubanska militärens dödliga nedskjutning av två flygplan för 30 år sedan. Washington har också skickat hangarfartygsgruppen Nimitz till Karibien, åtgärder som betraktas som en del av en bredare påtryckningskampanj mot Kuba. Díaz-Canel har varnat för att varje amerikanskt militärt angrepp mot Kuba skulle orsaka ”ett blodbad med oberäkneliga konsekvenser” och få förödande följder för freden och stabiliteten i Latinamerika och Karibien.

Nordiska ministrar sluter upp bakom Danmark i Grönlandsfrågan

Jan Sundstedt — Wed, 07 Jan 2026 09:03:19 +0000

De nordiska utrikesministrarna ställer sig enade bakom Danmark och Grönland i ett gemensamt uttalande. Beskedet kommer efter att Trumpadministrationen trappat upp retoriken om att vilja ta kontroll över Grönland. Utrikesministrarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige markerar i uttalandet att alla frågor som rör Grönland och Danmark ska avgöras av länderna själva. "Vi stöder Natos ökade närvaro och vaksamhet i regionen. Vi har avsevärt ökat våra investeringar i säkerheten i Arktis och är beredda att göra ännu mer i nära samråd med USA och andra Nato-allierade", skriver ministrarna enligt norska statskanalen NRK. Norges utrikesminister Espen Barth Eide betonade tidigare under tisdagen att det handlar om mer än stöd till Danmark. — Vi står inte bara upp för Danmark, vi står upp för den princip som gör att vi kan fastställa att Grönland är en del av Danmark, nämligen principen om statlig suveränitet, som är hörnstenen i internationell rätt, sade han.

We Nordic countries, Arctic States and NATO allies, are committed to security, stability and cooperation in the #Arctic.
We support increased NATO presence and vigilance. We reaffirm that matters concerning Denmark and Greenland are for them to decide. https://t.co/r1RlNxDnrV — Espen Barth Eide (@EspenBarthEide) January 6, 2026

Islands utrikesminister: "Allvarligt"

Redan under måndagskvällen sade Islands utrikesminister Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir i isländska public service-programmet Kastljós att landets position är "absolut tydlig" – Island står vid det grönländska folkets sida. — Det vore allvarligt om Donald Trump skulle fullfölja sina uttalanden om att försöka ta över Grönland. Hon menar att det internationella systemet som byggdes upp efter andra världskriget nu står på randen till kollaps. [caption id="attachment_219325" align="alignnone" width="640"] Islands utrikesminister Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir. Foto: Ministry of Foreign Affairs of Ukraine/CC BY 4.0[/caption]

Europeiska ledare markerar

Även ledarna för Frankrike, Tyskland, Italien, Polen, Spanien, Storbritannien och Danmark har gått ut med ett gemensamt uttalande. "Grönland tillhör dess folk. Det är upp till Danmark och Grönland, och bara de själva, att bestämma över saker som rör Danmark och Grönland", skriver de.

Expert: ”Nato-medlemskap gör Sverige till en väststat bland andra”

Sofie — Mon, 02 May 2022 12:02:25 +0000

Statsvetaren Ann-Marie Ekengren pekar på att Sverige kan komma att betraktas som en väststat bland övriga om regeringen väljer att gå med i Nato - och att den svenska utrikespolitiken med detta i högre grad kommer att betraktas som underställd Washington. Nato skulle göra att Sveriges utrikespolitik går från ”flexibilitet till mer förutsägbarhet”, menar statsvetaren Ann-Marie Ekengren, expert på svensk utrikespolitik. I praktiken kan det alltså innebära att omvärlden utgår från att den politiska linjen är framtagen i Washington och inte i Stockholm. – Som alliansfri stat har vi varit mer autonoma och kunnat fatta mer självständiga beslut, men vi har också varit mer ensamma. Om vi blir medlemmar så går den svenska utrikespolitiken från flexibilitet till mer förutsägbarhet, säger Ekengren till TT. Vidare tror hon att avspänningen i sig kan göra det svårare att få fram den svenska rösten inom säkerhetspolitiken. – Om det blir avspänning och säkerhetspolitiken inte står överst på dagordningen så blir det lättare att fokusera på andra frågor, men annars så tror jag att det blir svårare att få fram den svenska rösten, fortsätter hon. Den svenska alliansfriheten lyfts ibland fram som en styrka och en förutsättning för Sveriges möjlighet att ha en självständig röst i världen. På senare år har dock Sverige i praktiken samtidigt agerat enligt USA:s önskemål i de flesta uppmärksammade frågor, som exempelvis i förföljelsen av Wikileaks-journalisten Julian Assange och de omfattande vapenleveranserna till Ukraina.

Hon blir Sveriges nästa utrikesminister

Alexander Almqvist — Tue, 10 Sep 2019 13:46:26 +0000

Handelsminister Ann Linde kommer efterträda Margot Wallström som Sveriges utrikesminister. Dessutom kommer flera andra ministerposter att få nya ansikten. Förra veckan meddelande Margot Wallström att hon kommer lämna sitt uppdrag som utrikesminister efter fem år på posten. Anledningen ska enligt Wallström vara att hon vill spendera mer tid med familjen. Men i samband med riksdagens öppnande under tisdagen presenterade statsminister Stefan Löfven en rad ministerändringar. Ny utrikesminister, och Margot Wallströms efterträdare, blir handelsminister Ann Linde (S). Löfvens ministerrockad innebär även att nya ansikten kommer in i regeringen. Anna Hallberg, som är vice koncernchef på det statliga investeringsbolaget Almi, kommer efterträda Ann Linde på posten som handelsminister. Eva Nordmark (S), som varit ordförande för TCO sedan 2011, kommer efterträda Ylva Johansson (S) som arbetsmarknadsminister. Ylva Johansson lämnar regeringen för att bli EU:s kommissionär i migrations- och inrikesfrågor. Sveriges nya utrikesminister Ann Linde har varit handelsminister sedan 2016 och var fram tills januari i år även EU-minister. Hon arbetade dessförinnan som statssekreterare hos inrikesminister Anders Ygeman. Hon var även internationell sekreterare hos Socialdemokraterna mellan åren 2000-2013 och har suttit i styrelsen för Olof Palmes internationella center.

Västerlandets förlorande segrare

Osignerad — Wed, 06 Sep 2017 13:40:51 +0000

Många av oss som står för västerländska värden är generellt sett mycket medvetna om i vilket uselt tillstånd vi befinner oss i. Det nittonde århundradet har inneburit en stadig nedgång för det traditionella västerländska samhället på många olika plan. På min blogg, The Swedish Paleocon -kulturrevolution från höger, brukar jag ofta skriva om de demografiska och kulturella förändringarna vi står/har stått inför. Jag skriver ofta om kulturmarxismen och dess skadliga inverkan på vårt samhälle. I denna artikel skulle jag vilja lyfta fram en annan aspekt av detta, en aspekt jag inte skrivit så mycket om tidigare, men som likväl är mycket viktig i sammanhanget. Europa har inte enbart försvagats kulturellt, spirituell och demografiskt utan också i frågan om reell makt. Det finns ett känt citat som lyder att "en stormakt definieras av dess förmåga att vinna ett stort krig". Dessvärre mins jag ej citatets upphovsman men visst ligger det mycket i detta. Det citatet inte förtäljer är att en segrande stormakt inte nödvändigtvis är en segrare. Tvärtom visar historien att ett deltagande i ett storkrig ofta innebär en förlust för de flesta inblandade, inte sällan även för den officiella segraren. Storkrigens vinnare är vanligtvis de som; 1. Undvek kriget helt eller inträdde vid ett sent tillfälle. 2. Lyckades vinna med oddsen emot sig, det vill säga krigets underdog. Det första exemplet skulle kunna vara Sveriges roll i både Första -och Andra världskriget. Även USA är ett exempel på detta då landet dels gick in mycket sent i Första världskriget och relativt sent in i Andra. Ett exempel på nummer 2 är Sovjets deltagande i Andra världskriget. Trots att landet led enorma förluster i form av både människoliv och materiella förluster lyckades de avsluta kriget som segrare, en segrare som efter kriget fick möjligheten att forma östra Europa efter eget tycke. Därefter delade Sovjet förstaplatsen som världens mäktigaste nation med USA. Det gemensamma för både USA och Sovjet var att de lyckats fylla det tomrum som de tidigare stormakterna Tyskland, Storbritannien och Frankrike lämnat efter sig. Alla krig har sina förlorare. Ibland är en vinnare och en förlorare samma sak. Exempel på detta är Storbritannien och Frankrike som båda stod som officiella segrare i båda världskrigen. Till skillnad från deras fiender var de båda länderna inte helt pulvriserade men kriget hade trotts allt slukat tillräckligt med resurser för att de aldrig mer skulle kunna uppnå samma styrka, samma världsinflytande, som de tidigare haft. Britterna och fransmännen vann krigen, vilket bekräftade dem som stormakter, men de innebar också deras undergång som imperier. Decennierna efter Andra världskriget kännetecknades av en nedmontering av de forna imperiernas kolonier. Först ut var Indien som deklarerade sin självständighet 1947. Strax därefter följde ett längre krig i franska Indokina som resulterade i att Vietnam, Laos och Kambodja bröt sig loss från det franska imperiet. De första dominobrickorna hade fallit. Inom ett par decennier hade hela Afrika och Asien blivit avkoloniserat, med i förlängningen svåra konsekvenser för europeiska bosättare i bland annat Algeriet, Rhodesia och Sydafrika. Anledningarna till de tidigare kolonialmakternas förfall är många. En viktig komponent var vågen av anti-kolonialism inom Västvärlden. En annan var de koloniserade ländernas törst efter självstyre (anledningarna till detta utelämnar jag av utrymmesskäl). Men den enskilt viktigaste anledningen torde ändå vara kolonialmakternas minskade styrka till följd av världskrigen. Det krig som definierar en stormakt, som just en stormakt, är ej sällan det krig som innebär stormaktens undergång. Under Kalla kriget blev Europa ett schackbräde för världens två nya stormakter, USA och Sovjet, ett schackbräde som, om än i förminskad skala, kvarstår mellan USA och dagens Ryssland. I slutändan är det inte européerna själva som bestämmer utan herren på täppan, som i vårt fall är USA. USA är egentligen världens enda supermakt även om media gärna vill få oss att tro att det är Ryssland eller Kina. Den makt som tidigare låg hos Europas folk ligger sedan Andra världskrigets slut, och i ännu högre grad efter Kalla krigets slut, hos USA. Amerikanerna är vida överlägsna alla världens länder både när det kommer till militärmakt, ekonomi och militärindustriell styrka. Men hur kom vi hit? Hur uppnådde USA sin stormakts -om inte världsmaktsställning? Historien är som vanligt komplex men en enskilt viktig faktor var att USA, mot vad man kan tro idag, var ett relativt fredligt land. USA ruschade aldrig ut till nya storkrig utan lät istället Europa sköta sina egna konflikter. Under Första världskriget fanns inga amerikanska trupper på plats i Europa förrän 1918. Under mellankrigstiden fanns en stark fredsrörelse kallad America First! som bland annat leddes av svenskättlingen, tillika kändispiloten, Charles Lindberg. USA hade initialt en avvaktande hållning till det krig som senare skulle komma att kallas Andra världskriget. Först efter att själva ha blivit anfallna av Japan i december 1941 trädde USA in. USA:s seger, i samband med Europas nederlag, innebar att de, i konkurrens med Sovjet, kunde ta plats som världens ledare. Visst är det paradoxalt att våra moderna stormakter uppkommit till följd av passivitet? Visst är det paradoxalt att de nya stormakternas tillkomster i mångt och mycket skedde på grund av andras misslyckanden, snarare än deras egna framgångar (även om det funnits växelverkan)? Det är nu vi kommer till våra dagar. Frågan vi bör ställa oss är ifall USA är på väg mot samma point of no return som britterna och fransmännen en gång var. Har USA:s makt blivit så stor att den riskerar att falla under sin egen vikt? Jag kommer osökt att tänka på en fransk satirteckning från tidigt 1800-tal som visar kejsar Napoleon när han försöker härska över både Europa och Ryssland samtidigt, men ser att styltorna han står på har knäckts. Är USA på väg in i ett nytt krig, ett krig de officiellt kommer att vinna men som innebär deras undergång som stormakt? Planerar Donald Trump sitt eget ryska fälttåg? Mitt intryck av president Trump är inte att han har några sådana intentioner. Dock vet vi att presidentens makt, särskilt i utrikesfrågor, är svag. På Capitol Hill sitter en kongress som inte drar sig för ännu en kostsam intervention. På deras lista över lämpliga mål hittar vi länder som Ryssland, Iran och Nordkorea, länder som av olika anledningar inte tänker rätta sig i ledet av liberala demokratier av västerländskt mått. Jag finner ingen bedömare som anser att USA inte skulle segra i ett krig mot dessa nationer. USA och NATO:s samlade militära förmåga är vida överlägsen alla andras. Men ett krig handlar inte om att vinna utan om att det skall vara värt att vinna. Det moderna USA:s utrikespolitik, personifierad av figurer som George W. Bush och John McCain, för landet mot ett scenario där kriget innebär en försvagning istället för en förstärkning. Med demokratin som ledstjärna säger de sig försöka sprida västerlandets liberalism till alla världens hörn. Vad USA:s utrikespolitik egentligen handlar om är en helt annan diskussion. Vad dessa hökar inte förstår är att det amerikanska imperiet håller på att försvagas på grund av viljan att utvidga det. Precis som hos Napoleon håller USA:s styltor på att knäckas. Innan Berlinmurens fall var det få som kunde förutse Sovjetimperiets undergång. Vi européer bör vara inställda på att även en gigant som USA kan falla. Ett scenario där USA går Sovjets öde till mötes skulle innebära en enorm omskakning av hela världspolitiken. På grund av globalismen, på grund av vår beroendeställning till USA, skulle Europa drabbas av problem som får dagens ”utmaningar” att framstå som enkla hinder. Med all sannolikhet skulle västerlandets tid som världens mittpunkt vara över. Den post-amerikanska, postvästerländska, världsordningen kommer vara en mörk ordning för alla planetens människor, inte enbart för oss västerlänningar. I dagsläget kan jag inte se att Europa har någon plan-B. Tvärtom brottas vi med svåra interna problem i form av splittringar på både ett kulturellt och demografiskt plan, både inom och mellan nationerna. I en tid när vi behöver enighet står vi splittrade inom våra egna länder i form av etniska konflikter, kulturella konflikter (ex. feminism) och genom splittringen mellan folket och staten. På ett internationellt plan står vi splittrade mellan dels ett Öst -och Västeuropa, på grund av ansvarslös invandringspolitik, och dels mellan Nord och Sydeuropa på grund av EU:s monetära experiment. Aldrig har vår civilisation varit såpass hotad som den är idag. Det är något vi, västerlandets folk, måste inse. Europas länder måste både internt och sinsemellan arbeta fram en plan-B, en plan med målet att återupprätta Europa som supermakt. I en tid av mörker måste optimistiska röster ge oss hoppet och framtidstron tillbaka. Den framåtanda som en gång präglade Väst, den framåtanda som tog människan till månen, måste återvända. Även om jag må vara EU-skeptiker så är jag någon form av paneuropist*. Västerlandets, och inte enbart Europas, folk måste inse att även om avstånden skiljer oss åt härstammar vi från samma civilisation som en gång lade världen under våra fötter. Även om våra grenar ser lite olika ut är det stammen som förenar oss och rötterna som berättar vilka vi är. Endast genom att vattna rötterna kan trädkronan frodas. Genom att vattna våra rötter kan varje enskilt gren stärkas samtidigt som stammen, den västerländska civilisationen, bestå. *En vilja att knyta västerlandets folk närmare varandra baserat på närbesläktad kultur, etnicitet och ursprung. Jämför med exempelvis panslavism. The Swedish Paleocon @swedishpaleocon