Steven Spielberg – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Mon, 13 Jul 2026 07:55:47 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Steven Spielberg – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 ”Hajen” – storkäftad klassiker med mod och morske män https://nyadagbladet.se/recensioner/jaws-storkaftad-klassiker-med-mod-och-morske-man/ https://nyadagbladet.se/recensioner/jaws-storkaftad-klassiker-med-mod-och-morske-man/#comments Sun, 12 Jul 2026 14:47:53 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=134950 Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 28 oktober 2022.

Boken – förlagan

Romanen "Jaws" växte fram ur författaren Peter Benchleys fascination för hajar i allmänhet och hajattacker i synnerhet. Den episod som Benchley ofta nämnt som ögonöppnare är den om hajfiskaren Frank Mundus dramatiska upplevelse år 1964. Mundus fångade då en vithaj på över (ej formellt vägd) två ton, i Montauk, Long Island, utanför New York. Fram till 1971 hade Benchley försörjt sig i huvudsak som frilansjournalist samt under en kortare period som talskrivare åt dåvarande president Lyndon B. Johnson. Han gjorde vid tidpunkten ett enligt honom själv "sista försök att försörja mig som författare". Via sin agent lät han föreslå två idéer till hugade bokförlag och publicister. Ett förslag gällde en "mördarhaj som terroriserade ett litet semester- och fiskesamhälle". Bokförlaget Doubleday nappade på idén och gav Peter Benchley ettusen dollar i förskott för ett utkast. Ett utkast som kom att bli romanen Jaws. Den inbundna utgåvan höll sig på bästsäljarlistan i 44 veckor och den efterföljande pocketboken sålde året därpå miljontals exemplar. Recensionerna var blandade. Många kritiker menade att prosa och karaktärisering saknades men de flesta var överens om romanens effektiva spänning. Två nyckelpersoner som fått upp ögonen för romanen redan innan publicering var producenterna Richard D. Zanuck och David Brown. Duon var snabbt framme och nöp filmrättigheterna till boken för 175 000 dollar. Nu gällde det att finna en kompetent och våghalsig regissör... [caption id="attachment_135209" align="alignnone" width="333"]JAWS Hajen Romanen Jaws - pocketbok 1975.[/caption]

Säg hej till Steven Spielberg

Den vid tidpunkten 27-årige Spielberg hade 1973 regisserat sin första långfilm The Sugarland Express för producenterna Zanuck/Brown. I samband med ett möte på herrarnas kontor noterade den numera världsberömde regissören ett exemplar av den opublicerade romanen. Efter att ha norpat med sig och läst boken fängslades han ögonaböj och noterade bland annat att grundstoryn liknade hans tv-film Duellen (Duel, 1971), genom att båda handlar om "bjässar som urskiljningslöst attackerar människor". Sedan påtänkte regissören John Sturges fått foten med anledning av att han "inte såg skillnad på val och vithaj", föll valet på unge herr Spielberg. Filmen erhöll en initial budget på 3.5 miljoner dollar och ett inspelningsschema på 55 dagar. Inspelningsstart sattes till maj 1974 och förväntades vara färdig i slutet på juni. Nu blev det inte riktigt så... [caption id="attachment_134978" align="alignnone" width="640"]Steven Spielberg JAWS Spielberg och Bruce våndas under inspelningen av "Hajen".[/caption]

Martha's Vineyard

Val av inspelningsplats föll på ön Martha's Vineyard, Massachusetts. David Brown förklarade att produktionen "behövde ett semesterområde som var tillräckligt mycket medelklass så att en aggressiv hajs plötsliga närvaro skulle riskera att förstöra turistverksamheten och därmed mycket av ortens ekonomi". Platsen valdes också med anledning av att omgivande hav har en sandbotten som inte överstiger 11 meters djup, så långt ut som 19 km. Något som gjorde det möjligt att på ett praktiskt sätt arbeta med de mekaniska hajarna samtidigt som man gav skenet av att vara långt ute till havs. Spielberg ville filma så mycket som möjligt av vattensekvenserna ur en badandes perspektiv. För detta ändamål utarbetade filmfotografen Bill Butler nyskapande kamerautrustning. Inklusive en rigg för att hålla kameran stabil oavsett tidvatten samt en snillrik förseglad och sänkbar kameralåda.

Problem och strejkande Bruce

Exempel på problem som fick Steven Spielberg att genomlida panikattacker och mardrömmar - när inspelningen efter 159 dagar äntligen var över: - Den mekaniska hajen Bruce (döpt efter regissörens advokat) krånglade konstant. Vilket mer eller mindre tvingade Spielberg att anamma principen "less is more" för scener som involverade hajen. - Robert Shaw (färgstarke hajfiskaren Quint) var ökänd för sin kärleksfulla relation till alkohol. Han krökade regelbundet och hamnade ofta i öppen konflikt och bråk med främst Richard Dreyfuss (oceanologen Matt Hooper). En oanad konsekvens av männens grälsjuka relation blev att spänningarna mellan Quint och Hooper blev än mer realistiska. - Filma på plats, till havs, visade sig omgående vara oerhört komplicerat. Utöver en strejkande Bruce så vattenfylldes kameror och annan utrustning frekvent. Quints fiskebåt The Orca sjönk titt som tätt och vid ett tillfälle var båtens propeller nära att dekapitera Carl Gottlieb (en av flera manusförfattare till Jaws). En bok jag kan rekommendera är Memories From Martha's Vineyard. Där finns allt den intresserade önskar veta om den problemtyngda inspelningen. [caption id="attachment_135201" align="alignnone" width="640"]JAWS Hajen Polischef Martin Brody (Roy Scheider) bevittnar en hajattack i "Hajen".[/caption]

Roman vs. film

Filmen innehåller betydande skillnader jämfört med sin litterära förlaga. Spielbergs version är mer en fristående tolkning på egna ben och inte en karbonkopia - tack och lov för det. Tre markanta skillnader: 1. I filmen är karaktärerna överlag sympatiska. Så icke i romanen. Matt Hooper är en oförskämd knöl som hoppar i säng med polischef Brodys fru Ellen. Ellen Brody är i sin tur drivande i denna amorösa utsvävning och en gnällspik modell större. Hennes make polischefen (Martin Brody) är en bitter dysterkvist som gärna tar till nävarna när orden tryter. 2. Borgmästare Vaughn är i filmen ingen ondskefull person med maffiakopplingar. Naiv och ovillig att inse faran, ja, men ingen herr Krabba-liknande figur med profithungriga händer i skuld till yrkeskriminella. En skuld som i sin tur får ödesdigra konsekvenser får ortens invånare. 3. Slutet. Utan att avslöja för mycket, låt mig kortfattat konstatera att filmversionen äger. Vi får tacka försynen och Steven Spielbergs genidrag att helt kasta ointressanta och onödiga sidohandlingar överbord. Istället fokuserar han på en mer linjär och för tittaren mer begriplig äventyrsthriller med inslag av fruktan och terror.

Amity

Handlingen torde för gemene man (såvida en inte sovit under en sten sedan 1975) vara välkänd. Från till synes ingenstans bestämmer sig en gigantisk vithaj för att lägga till de boende i den sömniga badorten Amity, beläget på den amerikanska östkusten, på menyn. Filmens inledande hajattack föranleder stadens polischef Martin Brody att akut vilja stänga ortens badstränder. Något han motarbetas från att göra av stadens giriga kommunfullmäktige, som ser intäkterna från sommarturisterna flyga puts väck. Föga förvånande följer ytterligare dödliga attacker, varpå myndigheterna till sist stänger ner badstränderna. Man bestämmer sig för även att ha ihjäl besten, och hyr en professionell hajjägare vid namn Quint för ändamålet. Tillsammans med oceanografen Matt Hooper och polischef Brody stävar Quint ut på det öppna havet för att försöka oskadliggöra det dödliga hotet... [caption id="attachment_235096" align="alignnone" width="640"]Hajen Steven Spielberg Roy Scheider 1975 En större båt hade definitivt varit en bra idé för besättningen på Orca, i "Hajen".[/caption]

Braksuccé

Hajen hade premiär i USA den 20 juni 1975 och inledde sitt segertåg med en rekordhelg på 7 miljoner dollar, och på blott tio dagar hade den tjänat in över 21 miljoner dollar. På den vägen fortsatte det, med över 100 inspelade miljoner dollar på endast 59 dagar - oöverträffat för sin tid. Filmen tillbringade sedan 14 veckor i rad som amerikansk listetta och internationella penning- och publiksiffror pekade på samma sak - spikrakt uppåt. Än idag, justerat för inflation, är Hajen fortfarande på topp tio-listan över de mest inkomstbringande filmerna någonsin. Box office JAWS

Mandom, mod och morske män

Det krävs ovan nämnda för att ens försöka sig på att göra en film som Hajen. 70-talet var en tid då dessa egenskaper fortfarande existerade i Hollywood. Det märks mer än väl på resultatet. Slutprodukten är en makalös film som levererar på alla tänkbara plan. Spänning, fruktan, äventyr, beslutsamhet samt en och annan, för anspänningens skull, roande scen. Mitt i all nagelbitande dramatik och nervkittlande raffel finns även sensmoral värd att notera. Filmen visar med all önskvärd tydlighet vad politisk endera naivitet eller korruption kan orsaka för skada. I Hajen med oskyldiga dödsoffer som följd. Som motsats får vi dock också prov på vad beslutsamhet, mod, kampvilja, enighet och morske män kan åstadkomma. Med fara för sina egna liv beslutar sig filmens tre musketörer för att konfrontera problemet. Med ruter, tåga och ett ovisst öde tar man sig an uppgiften - utan tillstymmelse till woke och politisk korrekthet.

Dah-dah-dah-dah...

Manuset är prickfritt med en dialog som känns naturlig. Steven Spielberg har kanske aldrig varit bättre än i detta hans genombrott. Fullständigt enastående och i synnerhet om man begrundar vad han fick genomlida. Filmen är fylld till brädden av färgstarka karaktärer som vi önskar veta mer om och lära känna. Från de tre klarast lysande stjärnorna till minsta statistroll. De krånglande specialeffekterna lyckas man till slut få ordning på så pass att vi som åskådare sväljer... historien med hull och hår. Bra jobbat, Bruce! En särskild not av tacksamhet går till kompositören och legenden John Williams. Spielberg har återkommande sagt att "filmen skulle inte ha blivit hälften så uppskattad och framgångsrik, om det inte vore för 'Johnnys' geniala ledmotiv och exceptionella musik". Vän av ordning kan bara instämma. Förslag på hur denna anrika rätt bör serveras, är framför allt den enastående 4K UHD-utgåvan som härförleden tacksamt såg dagens ljus, vilken går att finna via denna länk. Filmen får givetvis mina helhjärtade rekommendationer. Något annat kan inte komma på fråga. Hajen är en ypperligt exempel på en viss typ av film som man inte ser alltför ofta, så passa på och njut innan det är försent. Avslutningsvis vill jag passa på och säga att... Vi kommer att behöva en större båt...   Jan Sundstedt]]> https://nyadagbladet.se/recensioner/jaws-storkaftad-klassiker-med-mod-och-morske-man/feed/ 4 Jaws - Theatrical Trailer (HD) (1975) nonadult ”Jakten på den försvunna skatten” – Spielberg, Lucas och Ford skapar filmhistoria https://nyadagbladet.se/recensioner/spielberg-lucas-och-ford-skapar-filmhistoria/ https://nyadagbladet.se/recensioner/spielberg-lucas-och-ford-skapar-filmhistoria/#respond Sat, 20 Jun 2026 13:30:46 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=185171 Stjärnornas krig, byggde vännerna sandslott och diskuterade framtida filmplaner. Spielberg berättade att han alltid velat regissera en James Bond-film, varpå Lucas replikerade något i stil med "Jag har en bättre idé"...
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 27 juli 2024
Spielberg tände ögonaböj på alla cylindrar om arkeologen, professorn och äventyraren Indiana Jones, varpå man inom kort skred till verket. Planen var att göra en film i stil med och i samma ton som 50-talets så kallade "cliffhangers", som på den tiden vevades flitigt i amerikansk tv. De skäggiga herrarna påbörjade raskt manusförfattandet, tillsammans med parhästen Lawrence Kasdan, samt viss input från Philip Kaufman. Spielberg, med sitt öga för detaljer och förmåga att skapa spänning (lex Hajen), och Lucas, med sin talang att väva samman myt och historia, uppfann i och med Jakten på den försvunna skatten en film som är lika mycket en hyllning till gamla serials som det är en nyskapande filmupplevelse. Samarbetet visade sig vara en match made in heaven, något som publiken runt om i världen snabbt blev varse. Harrison Ford, redan världsberömd för sin roll som Han Solo, blev som Indiana Jones en verklig och sedermera legendarisk actionikon. Solo var dock en av flera huvudkaraktärer i Lucas rymdtrilogi, men som "Indy" äger han i princip hela showen. Med sin charm, kvickhet och orädda attityd blir Indiana Jones i Fords tolkning en odödlig karaktär och karlakarl av klassiskt snitt. [caption id="attachment_185191" align="alignnone" width="640"]Jakten på den Försvunna Skatten Ford Spielberg Snillen spekulerar under inspelningen av "Jakten på den försvunna skatten". Foto: IMDb/Paramount Pictures.[/caption]

Peru, 1936...

Filmen inleder med att "Indy" söker efter en antik gyllene avgudabild i Perus svårgenomträngliga djungler. Han tvingas sin vana trogen undvika både sinnrika dödsfällor och inhemska förrädare på vägen till artefakten ifråga. Jones skrupellöse antagonist René Belloq (Paul Freeman) roffar åt sig statyetten framför näsan på Indy, som med nöd och näppe lyckas undkomma det sydamerikanska äventyret med livhanken i behåll. Väl hemkommen till USA hinner han knappt landa innan han kastas in i ett nytt uppdrag av amerikanska regeringsagenter. Uppdrag: att hitta den mytomspunna Förbundsarken. Kistan som sägs innehålla de ursprungliga Stentavlorna med Guds tio budord. Jones är emellertid inte ensam i sitt sökande då även Hitlertyskland vill lägga vantarna på Förbundsarken. Det tyska sökandet, under ledning av trätobrodern Belloq, är mot bakgrund av tyskarnas förhoppning att dess mytomspunna krafter kan hjälpa Tyskland att segra i ett kommande krig. Jones inleder jakten med att resa till Nepal, för att där leta rätt på sin gamla flamma Marion Ravenwood (Karen Allen), som han tror är i besittning av en viktig ledtråd till arkens gömställe. Därifrån fortsätter paret till Kairo, där man tillsammans med Jones trogne vän Sallah (John Rhys-Davies), gräver efter skatten i den egyptiska öknen, samtidigt som tyskarna och Belloq gör detsamma. Spänningen, med livet som insats, är ständigt närvarande när trion möter förräderi, dödliga fällor och mystiska krafter… [caption id="attachment_185199" align="alignnone" width="640"]Jakten på den Försvunna Skatten Harrison Ford Indiana Jones (Harrison Ford) i knipa i "Jakten på den försvunna skatten". Foto: Jan Sundstedt kollektion.[/caption]

Förtrollande filmmagi

Det här är film som på pricken lyckas med sitt primära mål; att under ett par timmar få biobesökaren underhållen, road och kanske glömma vardagen. Något som inte nog kan understrykas. Det senaste (och totalt onödiga) tillskottet i serien har i princip ingenting med originalet från 1981 att göra, utöver att huvudkaraktären har samma namn och spelas av Harrison Ford. Det är så här äventyrsfilm ska göras. Actionsekvenserna är spektakulära och tidlösa, från den ikoniska öppningsscenen, där Indy undviker den ena livsfarliga fällan efter den andra, via den nervkittlande jakten genom Kairos gator till den klimatiska avslutningen med Förbundsarken. Varje scen är noggrant koreograferad och bidrar till filmens outtröttliga tempo. Steven Spielberg kan som få regissörer pussla ihop de mest andlösa sekvenser och scener. Tilläggas kan att Ford gjorde flertalet stunts själv. Manuset av firma Kasdan/Lucas/Kaufman är p-e-r-f-e-k-t! Trion har lyckats fånga den tidstypiska 30-talsandan ända in i själen. Åtminstone som undertecknad uppfattar eran. Kläderna (jo, folk och fä var mer eleganta och stiligare back in the day), fordonen, accessoarerna, färgerna, etcetera, tycks minutiöst kartlagda och således ypperligt porträtterade och gestaltade. Skurkarna, ledda av René Belloq och de tyska Hollywoodnazisterna, är karikatyrer som fungerar perfekt inom filmens värld. Deras överdrivna ondska skapar en tydlig kontrast till Indys moraliska kompass och ger publiken någon att heja och elda på. [caption id="attachment_185224" align="alignnone" width="640"]Jakten på den Försvunna Skatten Aj... Nedrige Gestapoagenten Toth (Ronald Lacey) känner att det kokta fläsket nog är stekt i "Jakten på den försvunna skatten". Foto: IMDb/Paramount Pictures.[/caption]

Ford och Allen magiska

Harrison Ford, vad kan sägas om denne makalöse filmstjärna? Om rollen som Han Solo (med all rätt) är ikonisk, är det som Indiana Jones Ford lyfter till utomjordiska nivåer av lyskraft. Karln var född till att bli filmstjärna (men först lite snickeri på vägen dit). Han lyckas till synes hur ledigt och enkelt som helst med att förmedla en perfekt balans mellan hjältemod och mänsklig bräcklighet, vilket gör Indiana Jones både relaterbar och beundransvärd. Hatten av till herr Ford, men betänk att rollen först gick till "Magnum P.I." himself, Tom Selleck. Inget ont om Tom Selleck, men tack och lov för att Spielberg fick sin vilja fram och lyckades övertala George Lucas att överväga valet av skådespelare. Utöver Ford är det av yttersta vikt att nämna Karen Allen. Hennes dynamik med Harrison Ford är oemotståndlig, och hon ger karaktären en styrka och självständighet som var något ovanlig för kvinnliga roller på den tiden. Det går inte att föreställa sig någon annan Allen i rollen. Dessutom gör John Rhys-Davies som lojale egyptiern Sallah samt Denholm Elliott som den försiktige professorkollegan Marcus Brody minnesvärda insatser som kompletterar filmens karaktärsgalleri. Icke att förglömma är Paul Freeman, vars tolkning av René Belloq förvisso är den av en korrupt och nedrig typ, men samtidigt en sympatisk, charmig och världsvan motståndare. Övriga roller givetvis utomordentligt castade. [caption id="attachment_185229" align="alignnone" width="640"]Jakten på den Försvunna Skatten Marion Ravenwood biter ifrån mot elaking i "Jakten på den försvunna skatten". Foto: IMDb/Paramount Pictures.[/caption]

Kassako blir franchise

När filmen hade premiär 1981, möttes den av en hänförd publik och en samstämmig kritikerhyllning. Med sitt unika sätt att blanda klassiska äventyrskonventioner med modern action satte Jakten på den Försvunna Skatten en ny standard för äventyrsfilmer. Spielberg och Lucas lyckades fånga en känsla av nostalgi samtidigt som de erbjöd något helt nytt och fräscht. Som grädde på moset fick vi en klassisk trilogi, i och med uppföljarna Indiana Jones och de fördömdas tempel samt ypperliga Indiana Jones och det sista korståget. År 2008 kom så en fjärde film i serien (med Spielberg/Lucas/Ford åter), i samband med den något oförtjänt utskällde Indiana Jones och kristalldödskallens rike. Med en budget på omkring 18 miljoner dollar drog filmen in över 390 miljoner dollar världen över, en summa som idag, justerat för inflation, motsvarar över en miljard dollar. Jakten på den försvunna skatten är därmed en av de mest lönsamma produktionerna i filmhistorien, vilket bidragit till filmens status som en av de största klassikerna inom äventyrsgenren.

En film för alla åldrar

Jakten på den försvunna skatten är inte bara en fantastisk film; den är en tidstypisk klassiker som har stått emot tidens tand. Dess påverkan på genren kan inte underskattas. Filmen har inte bara inspirerat till fyra stycken efterföljare, utan också inspirerat till otaliga efterapningar och hyllningar. Med en perfekt kombination av äventyr, humor och spänning står Jakten på den försvunna skatten pall än i dag. Här bjuds på klassiskt matinéäventyr, ren eskapism och en påminnelse om vad film kan vara när hantverk, tempo och berättarglädje sitter där de ska. Det går inte att nog rekommendera detta formidabla äventyrsepos. Valfri fysisk version av detta mästerliga opus finner en förslagsvis här och streamaren kan förslagsvis kika in på denna plats.   Jan Sundstedt]]> https://nyadagbladet.se/recensioner/spielberg-lucas-och-ford-skapar-filmhistoria/feed/ 0 Raiders of the Lost Ark (1981) Trailer #1 | Movieclips Classic Trailers nonadult Minority Report: Alla system har en svaghet… https://nyadagbladet.se/recensioner/minority-report-alla-system-har-en-svaghet/ https://nyadagbladet.se/recensioner/minority-report-alla-system-har-en-svaghet/#respond Sat, 02 Aug 2025 18:15:34 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=168264 Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 23 december 2023.
Herrarna beslöt sig för att filmatisera den berömda science fiction-författaren Philip K. Dicks novell Minority Report (1956). Herr Dick var ett fullblodsproffs inom genren med ett antal berömda alster i pokalskåpet såsom Total Recall (1966), Blade Runner (1968) och The Adjustment Bureau (1954) som exempel på böcker som filmatiserats (för enkelhetens skull hänvisas i texten till bokens senare filmtitel samt den litterära förlagans publiceringsår). Om Minority Report enbart vore en Tom Cruise-film skulle filmen i sig vara mycket underhållande och ett bra komplement till Cameron Crowe-regisserade dramat Vanilla Sky, som han gjorde under samma period. Anmärkningsvärt nog är filmen även en högklassig Steven Spielberg-film, med vilken den legendariske filmskaparen testar gränserna för sin egen förmåga och utmanar sin karaktäristiska stil och ton. Spielberg har emellanåt fått viss kritik för att han inte alltid vågat ta ut svängarna ordentligt men jag menar tvärtemot att han ofta visat prov på att göra just det. Må vara att han som regissör inte är någon introvert dysterkvist à la Ingmar Bergman utan mer av en klassisk historieberättare i modern tappning. Få kan ta med åskådaren på en åktur som Spielberg och i Minority Report gör han just detta, tillsammans med Hollywoods favoritscientolog Cruise och vår egen sjunde inseglarlegend Max von Sydow. [caption id="attachment_168281" align="alignnone" width="640"] Steven Spielberg och Tom Cruise under inspelningen av "Minority Report". Foto: Imdb, Dreamworks.[/caption]

Att fly är meningslöst...

I mitten av 2000-talet ligger våldsbrottsligheten i USA på rekordnivåer. För att bekämpa våldet har Metropolitan Police Department i Washington DC skapat en enhet kallad PreCrime. Genom att använda sig av så kallade "PreCogs" – tre mentalt förändrade människor med förmåga att se in i framtiden och upptäcka brott - försöker man proaktivt förhindra mord innan de begås. När PreCogs känner av att ett mord är på väg att ske genereras, via ett sinnrikt system, två träbollar med förövarens och offrets namn inristade. Varje bolls form och struktur är unik, vilket gör systemet förmodat manipuleringssäkert. Färgen på bollen indikerar vilken typ av mord och när mordet kommer att inträffa. Däremot kan inte PreCogs visa på platsen för mordet utan enbart, utöver namnen på de inblandade, dag/tid samt kedjan av händelser som leder fram till dådet. PreCrime-enheten, som leds av polischef John Anderton (Tom Cruise), använder en noggrann process kallad "scrubbing" för att i tid lokalisera brottsplatsen samt identifiera och arrestera den presumtive förövaren. Danny Witwer (Colin Farrell), en agent och tjänsteman vid justitiedepartementet som fått i uppdrag att granska PreCrime-systemet innan det implementeras i hela landet, är dock en av de som ifrågasätter PreCrime-systemets etik. Är det verkligen rätt att fängsla någon för något denne ännu inte har gjort och framför allt; finns det brister i systemet? En dag förutspår PreCogs något som ställer John Anderton själv i en minst sagt märklig situation... [caption id="attachment_168284" align="alignnone" width="640"]Minority Report 'PreCogs' kan förutspå mord i "Minority Report". Foto: Imdb, Dreamworks.[/caption]

Fängslande äventyr med magnifikt skådespeleri

Regin av Steven Spielberg är nästintill perfekt. Han har en enastående förmåga att fånga äventyret i berättelsen. Att få, så att säga, med åskådaren på tåget. Det må finnas andra regissörer som kan paketera bilden på ett mer uttrycksfullt sätt, men inte många kan matcha Spielbergs snitsiga berättarstil och ton, samt förmåga att utmejsla spektakulära actionsekvenser. Manuset är fiffigt och intrikat på ett sätt som gör det svårt att förutse vad som komma skall. Varför just Anderton blir den som utsätts för vad som kan vara en komplott är invävt i en sidohandling som jag här inte avslöjar, men som är till lika delar sinnrik som är tragisk. Dialogen passar väl in i tonen och känns aldrig för teknokratisk och svår, trots att filmen till stora delar kretsar kring avancerad teknik i en inte alltför avlägsen framtid blott 30 år bort. Fotot av Spielbergs fotografmusa Janusz Kaminski är kallt och sterilt med en nästan färglös palett. Dystopiskt så det förslår men som givet ämnet passar mycket bra. Grälla Mary Poppins-färger hade förtagit mycket av filmens många allvarliga teman. Husmusa nummer två, favoritkompositören John Williams, levererar en Bernard Herrmann-liknande ljudbild som ytterligare förstärker såväl andlös spänning som vemod. Med "Johnny" framför orkesterdiket kan man vara säker på att få en soniskt väl tillagad kompott av musikalitet. Skådespelarinsatserna kan symboliseras med ett legendariskt svenskt namn: Max von Sydow. Att herr Sydow aldrig vann en Oscar (nominerad vid två tillfällen) är en kulturskandal av Guds nåde. Von Sydow rör sig ständigt lika ledigt, oavsett om filmen är en stor färgsprakande Hollywood-produktion eller "djupare" svartvita filmer från plågade konstnärssjälar med säte i Burträsk. Von Sydow ger här ett porträtt av en sympatisk och stoisk man som till synes vill väl men som bär på en mörk hemlighet. Tom Cruise har jag länge haft ett gott öga till på vita duken. Oavsett vad man tycker om våghalsige herr Thomas Cruise Mapother IV kan det inte ifrågasättas karlns hängivenhet till yrket. Ett proffs ut i fingerspetsarna. Den övriga ensemblen är utsökt rollbesatt med särskild flaggning för Samantha Morton som PreCog Agatha samt halvgalne Irlandsbördige Colin Farrell som undersökande polisen Danny Witwer. Ett extra plus går till vår egen Peter Stormare i en mindre men sagolik roll ("håll käften kärring") som halvgalen ögonläkare. [caption id="attachment_168286" align="alignnone" width="640"]Minority Report Tom Cruise Tom Cruise magnifik i "Minority Report". Foto: Imdb, Dreamworks[/caption]

Har verkligheten hunnit ikapp?

Det finns gott om utrymme för tankegods i och med Minority Report. Vid en första anblick finns det gott om ryggmärgsreflexer som tycker att det är ju en synnerligen bra idé att fängsla mördare innan brottet begåtts. Må så vara, men faktum kvarstår; brottet är trots allt inte begånget. Det kan ju också tänkas att den förmodade förövaren ändrar sig? Hur ser en sådan rättsstat ut? På vilka principer och grundvalar vilar en sådan? Hur bygger försvaret sin argumentation, etcetera? Filmens verklighet är för den vakne betraktaren inte så avlägsen. Redan idag grips, häktas och lagförs människor jorden över för brott som inte begåtts men som i många fall planerats. Vissa brott som exempelvis terroristbrott är tydliga exempel på det. Förvisso bra, anser nog de flesta av oss, men var går gränsen? Gränser som hela tiden flyttas fram. Åsiktsbrott nästa? Övrigt som år 2002 var science fiction men som nu är fakta inkluderar animerade reklamskyltar, multi-touch-skärmar, bildläsare som scannar ögats iris samt mjukvara som försöker förutspå brott  - vilket presenterades år 2010 av en professor vid University of Pennsylvania. Den röda bil Anderton kör i filmen är ett framtidskoncept från Lexus av företagets designstudio Calty och den tyske bildesignern Harald Georg Belker. Bilen fick namnet Lexus 2054 och kanske dröjer det inte länge innan fordonet ser dagens ljus på riktigt. Jag minns att jag smått blev golvad när Minority Report sommaren 2002 hade premiär. Filmen är inget annat än en fullträff inom såväl science fiction som thrillergenren. Det är över 20 år sedan den gjordes, men i och med hur vår samtid tyvärr utformats så har den inte åldrats utan snarare tvärtom blivit mer aktuell än den var då. Filmen finns tillgänglig för alla supportrar av underbar fysisk media här. Via streaming kan denna sida vara ett alternativ. Minority Report passar alldeles utmärkt som två och en halv timmars god underhållning med andlös spänning i potten och för den delen även tankeväckande funderingar över den samtida samhällsutvecklingen. Vem som blir först med att få en färglagd träboll med eget namn inristat får dock framtiden än så länge utvisa...   Jan Sundstedt]]> https://nyadagbladet.se/recensioner/minority-report-alla-system-har-en-svaghet/feed/ 0 Minority Report (2002) Official Trailer #1 - Tom Cruise Sci-Fi Action Movie nonadult