hållbarhet – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Sat, 22 Aug 2026 11:10:32 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg hållbarhet – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Samhället är byggt på spel – och vi borde spela det bättre https://nyadagbladet.se/kronikor/samhallet-ar-byggt-pa-spel-och-vi-borde-spela-ett-battre/ Sat, 22 Aug 2026 10:14:51 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=237143 Samhället är byggt på spel. Vi agerar och samarbetar utifrån berättelser som vi själva har skapat. Mycket av det vi gör bygger på påhitt. Pengar, företag och länder existerar egentligen inte i verkligheten. De existerar endast som delar av vår fantasi. Fysiskt sett är vi hårlösa primater som knappt skiljer sig från varandra. Om vi ställde en minister framför en schimpans skulle den bara se en välklädd apa. Men i spelet är vi anställda, chefer, vd:ar, kungar och miljardärer – och för att markera vår spelstatus bär vi kostymer, klockor och kronor. På samma sätt är en dollar en dollar eftersom några primater i Washington säger det, och vi lyssnar eftersom vi har bestämt att de utgör en regering. Om vi gav en dollar till en schimpans skulle den bara se ett värdelöst papper. Precis som barn på skolgården hittar vi på regler, roller och föremål, och agerar sedan utifrån det vi själva kommit på. Det enda verkliga är spelarna och den värld de agerar i – och genom våra handlingar påverkar spelet våra liv. Även om spelet är på låtsas är följderna verkliga – för oss och för världen.

De flesta spelar för att de måste, inte för att de vill. Därför kan missnöjda spelare ibland ta till våld.

Vi tvistar ständigt om vilket spel vi ska spela. Vi är oense om reglerna, bråkar om vem som ska spela vem och klagar över vad som är rättvist och orättvist – precis som barn på skolgården. Och när vi inte kommer överens tar vi ibland till våld. Vuxna tar spelet på stort allvar, eftersom insatserna för dem är höga. Ett missnöjt barn kan helt enkelt sluta leka, men för en vuxen kan ett avhopp hota deras överlevnad: spelet kan få dem att svälta, förlora bostaden, hamna i fängelse eller till och med bli dödade. Oavsett om vi gillar spelet eller inte är vårt bästa alternativ att fortsätta spela, och det bästa vi kan hoppas på är att spelet går bra. Många, däribland jag, fantiserar om att hoppa av – men den som lämnar spelet kanske inte kan återvända. I stället hoppas vi på att bli befordrade, få mer spelvaluta eller att förbättra reglerna. Vuxna spelar ett spel där spelarna hålls gisslan. De kan inte välja att sluta spela, och det är svårt att ändra reglerna. När spelet går dåligt kan våld därför bli den sista utvägen för många. För vuxna är spelet verkligt – så verkligt att de är beredda att döda för det.

Vi kan inte fortsätta spela det nuvarande spelet. Det är ohållbart, skapar fattigdom och får oss att arbeta mer än nödvändigt.

Det nuvarande spelet kommer att ta kål på oss. Det skapar inte bara onödigt lidande, får oss att arbeta mer än nödvändigt och tvingar oss att göra bullshit för att överleva. Det kan heller inte fortgå. Det förstör våra ekosystem, vilket innebär att det förr eller senare måste upphöra. Vi har därav två alternativ: antingen ändrar vi själva spelet, eller så kommer naturen att tvinga oss att göra det – och naturen kommer inte att vara barmhärtig. Den goda nyheten är att vi har teknologin och kunskaperna – allt vi behöver göra är att ändra spelet. Problemet är att avgöra vilket spel vi ska spela och enas om det. Historiskt har vi antingen hamnat i nya spel av en slump eller utan att reflektera över hur det kommer att fungera med riktiga människor. För att lyckas räcker det inte att spekulera – vi måste också experimentera och pröva nya spel med verkliga människor i verkliga situationer. Vad vi än gör och hur vi än gör det måste spelet förändras. Tyvärr vill de som gynnas inte att det ska förändras. De kommer att försöka hindra varje försök. [caption id="attachment_237142" align="alignnone" width="600"]Karikatyr av Margaret Thatcher med pratbubblan ”There is no alternative”. Margaret Thatcher med sloganen ”There is no alternative” – det finns inget alternativ. Faksimil: Toblin/Medium.[/caption] De kommer att försöka övertyga oss om att det inte finns några alternativ. När det sker måste vi minnas att detta bara är ett spel – ett av många vi kan välja. Och det här spelet är varken roligt eller hållbart. Så låt oss spela något annat.   Tobias Lindström]]> Mikroalger kan rena avloppsvatten – och tillverka biobränsle https://nyadagbladet.se/vetenskap/mikroalger-renar-avloppsvatten-biobransle/ Mon, 06 Apr 2026 05:55:13 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=225798 Traditionell avloppsrening kräver stora mängder energi och kemikalier. Nu visar svensk forskning att mikroalger kan göra jobbet – och samtidigt binda koldioxid och producera värdefull biomassa. Ghasem Mohammadkhani vid Högskolan i Borås har i sin avhandling undersökt hur mikroalgen Chlorella vulgaris kan odlas i rötrester från biogasanläggningar – bland annat från Borås Energi och Miljö. Algerna tar upp kväve, fosfor och flyktiga fettsyror, och tål höga nivåer av ammoniumkväve som konventionella reningsverk har svårt att hantera utan kemikalier. — Förenklat kan man säga att jag har ägnat flera år åt att övertyga mikroalger att äta vårt avfall, rena vårt vatten, fånga in koldioxid – och samtidigt må bra, säger Mohammadkhani. En viktig poäng i forskningen är att den är utförd i verkligt, komplext avloppsvatten – inte bara i idealiserade labbmiljöer. Tillväxten optimeras med en ljus-/mörkcykel, och biomassans sammansättning kan styras: med extra koldioxid produceras fettsyror lämpliga för biobränsle, utan extra koldioxid ger odlingen mer protein. Mikroalgerna kan återvinna näringsämnen som annars riskerar att orsaka övergödning, och producera råvaror för biobränslen och bioplaster – under nordiska förhållanden direkt relevanta för svenska anläggningar.]]> Maten du inte bör spara efter ”bäst före” https://nyadagbladet.se/mat/maten-du-inte-bor-spara-efter-bast-fore/ Tue, 22 Jul 2025 05:25:40 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=209675 Mycket av maten som äts håller efter sitt bäst före-datum. Däremot bör man vara mer försiktig med att spara vissa livsmedel för länge. I Sverige används två hållbarhetsmärkningar för livsmedel: ”bäst före” för att visa när kvaliteten kan börja försämras, och ”sista förbrukningsdag” för produkter som snabbt blir osäkra att äta. Den senare märkningen är ovanlig och gäller främst känsliga livsmedel. Öppnade förpackningar håller ofta kortare tid, men kan variera. Frysta och torkade livsmedel håller ofta längre än sina bäst före-datum. Även färska produkter som ägg, mjölk och smör står sig längre än vad som anges på förpackningen. Konsumenter uppmanas ofta att inte vara alltför strikta med att slänga mat som nått sitt bäst före-datum, detta för att minska matsvinnet. Under 2023 slängde varje svensk i genomsnitt 16 kilo mat som matsvinn, enligt Avfall Sverige. Trots uppmaningar finns det dock undantag där man i vissa fall bör vara mer noggrannare med att slänga maten när den nått sitt sista datum, skriver Land.se.

Sill och gravad lax

Gravad och rökt fisk kan innehålla listeriabakterier, som kan vara farliga för småbarn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Eftersom bakterien inte märks genom lukt eller utseende är det viktigt att följa sista förbrukningsdatum. Öppnade förpackningar bör konsumeras inom kort. Strömming, sill, tonfisk, makrill och ansjovis innehåller en hel del av aminosyran histidin. Denna aminosyra omvandlas senare till histamin när vissa bakteriearter frodas när fisken förvarats för varmt, under några timmar. Det kan orsaka histaminförgiftning, vilket kan ge symptom som exempelvis utslag, diarré, illamående och hjärtklappning.

Bröd

Ett säkert sätt att veta när brödet ska slängas är när man ser en mögelfläck. Till skillnad från ost, där det är okej att skära bort möglet och sedan äta, är det inte bra när det gäller bröd. Det synliga möglet är troligen bara en del av det, resten av mögelsvampen består av långa osynliga trådar som kan finnas i hela brödskivan.

Kött och fågel

Vanligen har kött, fågel och skaldjur en märkning med sista förbrukningsdag, vilket innebär att det kan vara hälsofarligt att äta efter. Däremot kan man frysa in innan sista dagen om man inte hinner äta upp det, sedan kan det hålla i frysen en längre tid - beroende på typ av kött. Särskilt malet kött, som köttfärs, är känsligt för att få bakterier. Ofta är det nedbrytningsbakterier som gör att färsen kan lukta och smaka illa, det är sällan risk för sjukdomssmitta men gör färsen oätlig.

Yoghurt och färskost

Ofta håller yoghurt, färskost och creme fraiche efter sitt bäst före-datum, men ser man minsta mögelbildning bör man slänga. Eftersom produkterna innehåller mycket vatten finns risk att mögelgifter sprids i hela livsmedlet.]]> Så länge håller mat i öppnade förpackningar https://nyadagbladet.se/mat/sa-lange-haller-mat-i-oppnade-forpackningar/ https://nyadagbladet.se/mat/sa-lange-haller-mat-i-oppnade-forpackningar/#respond Sat, 30 Dec 2023 11:35:02 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=156250 Öppnade burkar med inlagda grönsaker, sill eller majonnäs står ofta länge kvar i kylen tillsammans med andra öppnade förpackningar. Ofta uppkommer frågan om hur länge olika öppnade varor faktiskt håller och när det är dags att slänga dem. Olika öppnade matvarors hållbarhet varierar kraftigt, då vissa endast håller några dagar medan andra kan hålla i ett år eller längre. Livsmedelsverket rekommenderar att man luktar och smakar på mat innan man slänger den, men även om man använder sig av denna metod kan det vara svårt att veta hur länge öppnade matvaror håller. Ofta håller maten längre än man tror och ofta längre än utgångsdatumet, även när förpackningen är öppnad. Det är bra att hålla kylen tillräckligt kall - då håller maten längre. Ett tips som NyD tidigare skrivit om är också att kylar oftast är kallare längre ner, vilket innebär att det kan vara klokt att förvara exempelvis mjölkprodukter där. Ofta slängs mängder med mat i svenska hushåll och särskilt i dessa ekonomiskt utmanande tider kan man spara mycket pengar om man inte slänger mat för tidigt. Hur länge mat håller när förpackningen är öppnad är väldigt olika, men här följer några tumregler att gå efter.

Mejeriprodukter

Öppnade förpackningar med mjölk och grädde brukar kunna hålla i ungefär en vecka men hållbarheten är olika för hög- och lågpastöriserade produkter, då de förstnämnda i allmänhet håller längre, ibland betydligt längre, än de sistnämnda. Yoghurt, crème fraiche och gräddfil brukar kunna hålla i upp till tio dagar, enligt Land.se. Smör och margarin kan stå öppnade i en månad och ost i flera veckor. Börjar osten mögla kan man skära bort de dåliga delarna och fortfarande äta resterande. Vet man att exempelvis grädden håller på att bli dålig och inte hinner äta upp den går den också utmärkt att frysa. Fetaost håller ungefär tre dagar öppnad i kylen.

Kött och fisk

Öppnade förpackningar med kokt korv och skinka kan hålla i upp till en vecka, detta gäller även bacon. Däremot har rött kött som exempelvis nöt, lamm och gris ofta kortare hållbarhet och kan bli dåligt redan efter tre till fem dagar. Tillagat kött kan hålla i upp till en vecka. Leverpastej brukar kunna hålla i en vecka och blodpudding bör förbrukas inom tre till fem dagar. Öppnad rå fisk håller endast ett dygn i kylen. Väl tillagad håller fisken i två-tre dagar. Kallrökt och gravad fisk håller i tre till fyra dagar medan varmrökt dito kan hålla något längre, i upp till en vecka. Öppnade förpackningar med sill i krämig lag kan hålla i två till tre veckor, sill i klar lag kan däremot hålla i flera månader så länge lagen täcker sillen. Kaviar i glasburk håller i endast tre till fyra dagar, men kaviar på tub kan vara okej att äta i upp till ett halvår. När det gäller fisk i konserver bör man lägga över fisken i en glas- eller plastbruk med lock, eftersom kontakt med syre kan göra att onyttiga ämnen som tenn och bisfenol A löses ut från burkens insida. Därefter håller den öppnade fisken i ett par dagar. Räkor i lake bör ätas inom tre dagar.

Mat i glasburkar

I de flestas kylskåp kan man hitta öppnade glasburkar med diverse innehåll och det är ofta svårt att avgöra hållbarheten. Inlagda grönsaker kan hålla i tre månader öppnade, eller ibland längre. Majonnäs på burk kan hålla i en till tre månader öppnad. Sylt kan hålla i flera år, enligt Råd & Rön. Den berömda tacosåsen som ofta blir över håller i omkring två veckor öppnad. Öppnad marmelad kan hålla i flera år. Om den börjar mögla kan man ofta skära bort möglet och äta den opåverkade marmeladen.

Annan mat

En öppnad ask mjukost håller i några veckor, medan den på tub kan hålla i ungefär tre månader. Öppnad senap kan klara sig i upp till ett år och ketchup smakar ofta fint trots att den varit öppnad i upp till ett halvår. Öppnad fond kan hålla i flera år, även om den kan tappa i smak. Den kan man slänga när den börjat mögla. Honung brukar ofta beskrivas som en produkt som aldrig blir gammal, trots att den är öppnad. Det som kan hända med honung är att den börjar jäsa, den är dock inte skadlig att äta men den kan smaka annorlunda. Öppnad tofu brukar endast hålla i några dagar. Vad gäller såser på burk skiljer sig hållbarheten från sås till sås, men ofta kan exempelvis bearnaise hålla i två veckor i öppnad förpackning. Matrester som kokt pasta kan hålla i fem dagar och kokt ris i ungefär två till tre dagar. Vad gäller kokt ris är det också viktigt att minimera tiden i rumstemperatur för att förhindra bakterietillväxt, som i vissa fall kan orsaka allvarlig matförgiftning, ris är också väldigt känsligt för mögel. Kokt potatis kan hålla i fem dagar om man lägger dem i en skål med hushållspapper över. Smörgåstårta håller i ungefär två dagar i kylen. Köttfärssås kan hålla i fyra till fem dagar och pannkakor upp till en vecka. Kokta ägg är okej att äta de närmaste tre till fyra dagarna.]]> https://nyadagbladet.se/mat/sa-lange-haller-mat-i-oppnade-forpackningar/feed/ 0 Kossan som miljöbov – och hjälte https://nyadagbladet.se/radioreportage/kossan-som-miljobov-och-hjalte/ https://nyadagbladet.se/radioreportage/kossan-som-miljobov-och-hjalte/#comments Thu, 08 Dec 2022 14:15:51 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=138918 I Folkets radios avsnitt "Kossan – miljöbov eller hjälte?" träffar Per Shapiro bonden Martin Sylwan, som gått över till så kallat regenerativt jordbruk. I detta ser man över hela ekosystemets välmående, ett synsätt som ofta saknas i den "klimatsmarta" matproduktionen. Ofta blir kor utmålade som miljöbovar och det används ofta som argument för att fasa ut köttätandet ur samhället för att istället övergå till mer växtbaserat ”kött”, syntetiskt ”kött” eller andra proteinkällor som insekter. En fråga som dock sällan tas upp i matproduktion är huruvida maten kommer från ett välmående ekosystem eller ett sjukt. Mycket av den så kallade ”klimatsmarta” maten produceras nämligen i storskaliga industriella odlingslandskap. I dessa utarmas ekosystemen av bekämpningsmedel, konstgödsel, monokulturer och plöjning. Samtidigt finns en växande trend bland lantbrukare som i stället har sitt fokus på att förbättra livskraften i ekosystemen. Bonden Martin Sylwan är en av dem som övergått till ett regenerativt jordbruk, där man vill bygga upp och förbättra naturliga biologiska processer och kretslopp i och ovan jord. Enligt detta synsätt klingar ordet "hållbarhet" fel när ekosystemen redan är plågade och sjuka. Bland annat flyttas hans kossor och får så gott som dagligen nytt bete för att efterlikna det sätt som betande djur har rört sig i landskapet under eoner av tid på vår planet.   ]]> https://nyadagbladet.se/radioreportage/kossan-som-miljobov-och-hjalte/feed/ 4 Om Sveriges obefintliga beredskap https://nyadagbladet.se/kronikor/om-sveriges-obefintliga-beredskap/ https://nyadagbladet.se/kronikor/om-sveriges-obefintliga-beredskap/#comments Wed, 14 Feb 2018 07:56:29 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=47236 Jag har tidigare skrivit om de idag tre största pågående skadorna på vår miljö räknat i människoliv som går till spillo eller skadas. Miljödebatten handlar sällan om detta, utan vi väljer nästan alltid att rikta in oss på framtida befarade hot mot miljön, långt innan dessa ens orsakat att ett enda människoliv gått till spillo. Av människan orsakade klimatförändringar har ännu inte kostat ett enda människoliv netto, ändå domineras debatten av mer eller mindre välgrundade larm om förväntade antropogent orsakade klimatmiljökatastrofer. Men även den mest hotfulla möjliga framtida globala miljökatastrofen undviker vårt etablissemang av någon outgrundlig anledning att ha med i beräkningen. Det jag tänker på är den stora geologiska katastrofen som vi vet kommer att inträffa inom en överskådlig framtid. Dessa brukar komma med något eller några århundradens mellanrum, nu har det gått 200 år. Det högst påtagliga hotet från denna typ av miljökatastrofer förskjuts i tron att de är så sällsynta att vi kan tänka bort dem. Det är en mycket riskabel och oansvarig strategi. Det stora vulkanutbrottet Varför väller fontäner av lava plötsligt fram ur några av världens farligaste vulkaner och varför har så många tidigare sovande vulkaner plötsligt vaknat till liv? Vi kan läsa i tidningarna om att Siciliens kända vulkan Etna vaknat till liv. Etna är inte ensamt utan har sällskap av ytterligare 35 vulkaner som fått eller just haft utbrott. Ytterligare ett dussintal visar tecken på kommande utbrott. Så frågan är vad det är som orsakar detta plötsliga och olycksbådande uppsving i den vulkaniska aktiviteten runt vår jord? Vad är det som händer på insidan av jorden just nu? Allt tyder på att risken för ett riktigt stort vulkanutbrott just nu är ovanligt hög. En av förklaringarna till att mänskligheten kunnat utvecklas så framgångsrikt under de senaste två hundra åren, är att vi levt i en sannolikt onormalt lång lugn geologisk tid. Det normala tidigare i historien har varit att utvecklingen sådär vart hundrade år abrupt avbrutits av år med missväxt, svält och åtföljande farsoter som orsakats av just stora vulkanutbrott någonstans på jorden. Senast vi hade en geologisk händelse med globala katastrofala konsekvenser var år 1815 då den indonesiska vulkanen Tambora hade ett utbrott. SVT Vetenskapens Värld har just sänt ett reportage om detta utbrott som jag rekommenderar er att se här på SVT Play. Vad som händer vid så stora vulkanutbrott är att bl.a. stora mängder svaveldioxid (400 milj ton från Tambora) kastas upp i stratosfären och lägger en dimma runt hela jorden som skärmar av solens strålning. Som jämförelse kan man ta Pinatubos utbrott 1991 som kastade upp 20 miljoner ton svaveldioxid i atmosfären, vilket sänkte jordens medeltemperatur med 0,5 grader C. Tamboras utbrott orsakade en global klimatkatastrof som benämns vulkanvinter. År 1816 efter eruptionen kallades Året Utan Sommar beroende på den effekt det hade på vädret i Nordamerika och Europa. Skördar slog fel och boskap dog på stora delar av Nordkalotten, vilket resulterade i den värsta svälten under de senaste tvåhundra åren. En liknande klimatkatastrof kallat atomvinter skulle utlösas av ett kärnvapenkrig. Risken för ett sådant krig är just nu överhängande beroende på USA/NATO:s aggressiva konfrontationspolitik mot Ryssland och i Korea. En politik som det svenska etablissemanget ställt sig bakom genom sitt stöd till konfrontationen mot Ryssland. Flera av jordens supervulkaner visar ökande aktivitet varför vi måste räkna med ovanligt stor risk för ett utbrott minst i Tamboras storlek inom en nära framtid. Historiskt har ökande vulkanaktivitet sammanfallit med låg solaktivitet som är det solen nu är på väg in i. Det kommer att utlösa missväxt i hela världen och boskap och vilda djur kommer att duka under. En sådan händelse i en värld med snart 8 miljarder människor kommer att orsaka världshistoriens värsta hungerkatastrof. Ju längre norr ut på Nordkalotten ju värre kommer den att slå. Arktiska länder som Sverige kommer att bli värst drabbade. Sveriges globalistiska politik har lett till att vi för vår livsmedelsförsörjning allt mer förlitar oss på att alltid kunna köpa mat på världsmarknaden. Vid global missväxt kommer detta inte att vara möjligt. Migrantkrisen i Europa visar tydligt att vi inte kan förvänta oss en solidarisk fördelning av livsmedel inom EU. När det är kris tänker alla på sig själva i första hand. Samtidigt kommer vårt snart avvecklade jordbruk inte att kunna föda mer än en bråkdel av landets innevånare ens ett normalår. Under Andra världskriget hade landet beredskapslager av livsmedel som hjälpligt skulle kunna hålla innevånarna vid liv i händelse av avspärrning. Självklart innebar sådan beredskap även en beredskap inför åtminstone ett år av missväxt. Den beredskapen är idag helt avvecklad och även det svenska jordbruket är på väg att avvecklas i EU-globalismens anda. När det stora vulkanutbrottet inträffar kan sannolikt miljontals människor komma att svälta ihjäl i Sverige och vi kommer att få farsoter och hungerkravaller. Dagens svenska politiska elit struntar fullständigt i detta – vårt utan konkurrens största miljöhot. Den ansvarslösa ohållbara politiken blir ännu mer iögonenfallande då våra politiker samtidigt öppnat gränserna för ytterligare hundratusentals människor som inte kan försörjas med annat än import. Centerledaren Annie Lööf har t.ex. sagt att Sverige skulle kunna försörja 30 miljoner ytterligare invånare. Vår sårbarhet ökar för varje ny medborgare. När vår förre statsminister Reinfeldt var ute och flög över våra skogar och såg ett obegränsat utrymme för fler människor, visade han en fullkomlig historielöshet som måste bero på brister i hans bildning. Han borde frågat sig varför dessa breddgrader på jorden alltid under historien varit glest befolkade och att vi ett flertal gånger i historien drabbats av svältkatastrofer. Det som kallas hållbarhetspolitik är idag totalt fixerad på klimatpolitiken. Vi lägger fullständigt ofattbara belopp på symbolåtgärder som saknar all betydelse för ett befarat framtida klimatproblem. De små minskningar av våra utsläpp per år som fortfarande är möjliga äts upp av ökande utsläpp i Kina och Indien på några veckor. Vår beredskapspolitik är enbart fixerad på ett inbillat militärt hot från Ryssland, ett Ryssland som lägger en femtedel av vad Sovjet gjorde på sin militär. Glöm inte bort vilka som bar ansvaret när hungerkatastrofen kommer – för det gör den säkert med nuvarande beredskaps- och miljöpolitik.     Lars Bern   Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/om-sveriges-obefintliga-beredskap/feed/ 1 Hälsa och hållbar utveckling https://nyadagbladet.se/kronikor/halsa-och-hallbar-utveckling/ https://nyadagbladet.se/kronikor/halsa-och-hallbar-utveckling/#comments Wed, 29 Nov 2017 08:17:10 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=44696 Låt oss analysera den för mänskligheten viktiga frågan om hållbar utveckling och hur den påverkas av världsekonomins och politikens globalisering. En logisk utgångspunkt för den analysen är den definition av hållbar utveckling (ett begrepp som en gång lanserats av miljöaktivisten Lester Brown) som FN:s World Commission on Environment and Development den s.k. Bruntlandkommission formulerade 1987 i sin rapport Vår gemensamma framtid. Rapporten som var en viktig uppmarsch inför FN:s miljökonferens i Rio 1992, analyserade sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring. Kommissionen enade sig om att definiera hållbar utveckling som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. I min bok Antropocen II har jag utvecklat Bruntlandkommissionens definition. Jag menar att verklig hållbarhet ställer krav på en mer proaktiv approach än FN:s definition. Definitionen på hållbar utveckling borde snarast vara att tillgodose behoven hos dagens generation och samtidigt skapa bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov. Vilka är då de stora hoten mot överlevnad, miljö och en hållbar utveckling i dagens värld? Vi måste fråga oss i vad mån dagens politik och västvärldens astronomiska miljöpolitiska kostnader, gör utvecklingen mer eller mindre hållbar? Låt oss börja med att analysera vad som i verklighetens värld är de största hoten mot vår hälsa och våra liv samt möjligheten att tillfredställa våra behov nu och i framtiden. Den metabola pandemin Jag har i ett antal krönikor de senaste åren pekat på det jag kallar den metabola pandemin som den miljöfaktor som kostar flest förtida dödsfall och som ökar snabbast. De tre främsta förtida dödsorsakerna är hjärt-kärlsjukdomar, cancer och läkemedelsbiverkningar. Alla har direkt anknytning till det jag kallar metabol sjuklighet. En sjuklighet som är orsakad av dagens kosthållning baserad på industrimat bemängd av gifter och kemikalietillsatser och en skenande förskrivning av kemiska preparat mot sjukdomssymptomen, men utan bot. Det första tecknet på en begynnande metabol sjuklighet är oftast övervikt. Enligt WHO har andelen människor i världen med BMI över 25 ökat från 20% år 1975 till 40% år 2014. Nästan halva jordens befolkning är m.a.o. redan synbart drabbad. Diabetes och Alzheimer ökar lavinartat i en rad länder. I Indien har redan 20% diabetes. Sjukvården är på väg att helt överbelastas på många håll runt om i världen. Situationen blir snabbt ohållbar, inte minst i Sverige. Den här pandemin har utvecklats i mycket nära korrelation med den snabbt ökande globaliseringen av livsmedelsförsörjningen. Världsmarknaden för livsmedel domineras idag av ett drygt halvdussin globala megaföretag som tillverkar och säljer en industrimat som fjärmar sig allt mer från det som är människans naturliga föda, en föda som vi en gång blivit genetiskt präglade till. Ekonomin för tillverkning av industrimaten har kraftigt gynnat en övergång från färskvaror till en kost baserad på billiga kolhydrater och vegetabiliska oljor. Alla ofta industriellt bearbetade. Den metabola sjukligheten beror på två huvudfaktorer som samverkar Dels innehåller industrimaten allt mer onaturliga tillsatser för att påverka hållbarhet och smak, tillsatser som på olika sätt skadar våra celler och rubbar vår tarmflora. Industrimatens råvaror produceras via stora monokulturer som kräver insatser av giftiga kemiska bekämpningsmedel för att nå hög produktivitet. Inte ens färskvaror som animalier går fria, de produceras ofta i djurfabriker med onaturligt giftbesprutat kraftfoder, antibiotika och tillväxthormoner. Rester av dessa gifter följer med maten och bidrar till skadorna i våra kroppar. Dels har globaliseringen av livsmedelsförsörjningen medfört en kraftig förskjutning av balansen mellan de viktigaste näringsämnena i kosten. Vi har under efterkrigstiden i snabbt ökande takt gått över till ett allt högre inslag av lättförbrända kolhydrater i kosten, kolhydrater som leder till fetma, högt blodsocker och högt blodtryck. Jag skrev den 20 feb om den stora PURE studien som visar att ett kolhydratintag som överstiger 40% av vårt kaloribehov leder till tydliga symptom på förgiftning. Dessa faktorer är den viktigaste bakomliggande orsaken till såväl hjärt-kärlsjuklighet som snabb tillväxt av de cancerceller som i sin tur ofta uppkommit p.g.a. de för cellernas metabolism skadliga ämnen som vi får i oss. Den snabbt ökande sjukligheten p.g.a. detta ökande intag av kolhydrater, har inte mötts genom kostkorrigeringar utan av kemiskmedicinska preparat som bara döljer sjukdomssymptomen. Läkemedelsindustrin har vuxit till en av de största och lönsammaste globala industrigrenarna. Överförskrivningen av piller med svåra biverkningar till den allt sjukare populationen har ryckt fram som den tredje vanligaste förtida dödsorsaken i västvärlden. Den globala metabola pandemin är utan konkurrens mänsklighetens idag allvarligaste miljöproblem räknat i sjuklighet och förtida dödsfall. Den drivs på av globalistiska ekonomiska intressen som söker global marknadsdominans för sina produkter. Dagens industriella livsmedelsförsörjning tillgodoser inte behoven av en hälsosam kost och den skapar inte bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov som var det hållbarheten skulle handla om. Detta det största av miljöproblemen utifrån definitionen av hållbarhet, får i stort sett ingen del av alla de stora resurser som satsas på förmenta miljöåtgärder av våra svenska politiker. Lösningen på problem är en massiv tillbakagång till lokalt producerad naturlig mat med ett minimum av kemikalier, gifter och andra onaturliga tillsatser. Inslaget av spannmålsprodukter och socker i kosten måste även sänkas till under 40% av kaloriintaget. Idag förordas en utveckling åt motsatt håll med falska miljöargument. Fattigdomen det näst största miljöproblemet Efter den globala metabola pandemin som främst är orsakad av processad industrimat med farligt högt kolhydratinnehåll tillsammans med rester av giftiga bekämpningsmedel och rader av syntetiska onaturliga tillsatser, utgör den utbredda användningen av matlagning över öppen eld det näst allvarligaste globala miljöproblemet genom de luftföroreningar som det skapar. Enligt WHO lagar och värmer 3 miljarder människor runt om i världen sin mat över öppen eld och på primitiva spisar som bränner ved och kol samt torkad djurdynga och växtdelar. Över 4 miljoner människor dör årligen i förtid av sjukdomar orsakade av rökgaser från matlagningen och uppvärmningen med dessa bränslen och mångfalt fler får sin hälsa och livskvalitet skadad. Mer än hälften av dödsfallen bland barn under 5 år är orsakade av lunginflammationer som vållas av partiklar (främst sot) som inandas i inomhusluften. Detta är ett kolossalt miljöproblem vars orsak oftast är utbredd fattigdom. Den vanliga förekomsten av matlagning och uppvärmning med öppna eldar i fattiga delar av världen bidrar även till allvarlig extern miljöpåverkan genom sot och partiklar som på detta sätt sprids i atmosfären. Problemet är klart uttalat i Indien och fattiga delar av Kina. Sot och stoft från dessa eldar faller bl.a. ner på glaciärer i Himalaya och svärtar ner dem så att de absorberar mer solstrålning och smälter fortare än vad de annars skulle ha gjort. Vid FN:s miljökonferens i Stockholm år 1972 pekade Indiens premiärminister Indira Gandhi ut problemet med just fattigdomen som grundorsaken till många miljöproblem. Hon sa att vi vill inte utarma miljön ännu mer, men ändå får vi inte för ett ögonblick glömma den grymma fattigdomen hos ett stort antal människor. … Är inte fattigdom den största förorenaren? Gandhis budskap var: vem kan bry sig om miljön när deras basala behov inte är uppfyllda? Enligt definitionen på hållbarhet handlar det ju om att kunna tillfredsställa människors behov. I över ett halvt århundrade har västvärlden pumpat in s.k. bistånd till fattiga länder för att hjälpa till att avskaffa fattigdomen – i stort sett helt förgäves. I grunden har västvärlden känt sig hotad av en skenande befolkningsutveckling i fattiga länder, varför olika barnbegränsningsprojekt fått hög prioritet. Vi har försökt lära människor i dessa länder att använda preventivmedel. Vad vi dock inte begripit, är att barnafödandet mer drivits av fattigdom än av sexualdrift. Många barn handlar helt enkelt om att det är det enda sättet en fattig människa vet, för att skapa sig en trygg ålderdom. Vårt västliga bistånd under ett halvt sekel har varit i stort sett bortkastat och inte sällan helt kontraproduktivt. Barnafödandet har inte gått att kontrollera och våra allmosor har skrämmande ofta hamnat på diktatorernas bankkonton i Schweiz. Korruptionen har blivit enorm och fattigdomen har inte minskat signifikant. Det är först sedan Kina öppnat sig mot den fattiga världen och börjat investera i utbyggd infrastruktur (hamnar, vägar, järnvägar och elförsörjning) som barnafödandet plötsligt har gått att kontrollera. De kinesiska investeringarna har fått igång ländernas ekonomiska utveckling och deras kolkraftverk har börjat elektrifiera de fattigas byar och bostäder. Kol har varit det självklara bränslet eftersom det är billigast. Med ökande ekonomisk trygghet och bättre fungerande samhällen har det ena fattiga landet efter det andra kommit ner i födelsetal som närmar sig två barn per kvinna, precis som i den utvecklade världen. Grundförutsättningen för att lösa det stora miljöproblemet med fattigdom har varit elektrifiering, något som indirekt motverkats av västs politik för att försöka begränsa användningen av kolhaltiga bränslen i elproduktionen. Den av väst kontrollerade Världsbanken har ofta tyckt begränsade koldioxidutsläpp varit viktigare än elektrifiering, varför nya viktiga kraftverk haft svårt att få finansiering. För att inte brist på finansiering skall stå i vägen för fattigdomsbekämpningen har kineserna tagit initiativ till en ny bank AIIB (Asian Infrastructure Investment Bank) för denna typ av investeringar. Initiativet har motarbetats av Obamaregimen i USA, men det har fått starkt stöd från i stort sett hela resten av världen. Kina gör givetvis dessa satsningar av en anledning. Kinesernas ambition är att bli världens ledande supermakt och behöver betydande råvaruresurser för sin utveckling. Genom sina investeringar säkrar man sin råvaruförsörjning och bygger samtidigt en global maktstruktur som står i beroende till Kina. Det är idag helt klart att den kinesiska politiken på kort tid är på väg att lyckas med vad väst misslyckats med. En rad utvecklingsländer kan glädjas åt snabbt växande ekonomier och i takt med ökande ekonomisk trygghet för folken så går födelsetalen ner. Vid den omtalade klimatöverenskommelsen i Paris hösten 2015 har utvecklingsländerna med Kina och Indien i spetsen förbehållit sig rätten att prioritera att bygga ut sin elproduktion så att man kan få bort fattigdomen och de fattigas eldstäder. Man är fast besluten att en gång för alla lösa fattigdomens stora miljöproblem. Mycket talar för att man kommer att lyckas även om globalisterna i väst försöker bromsa med den s.k. klimatpolitiken som vapen. Det finns anledning att känna stor optimism inför framtiden när det gäller att kunna lösa de fattigdomsrelaterade miljöproblemen, även om det är en lång bit kvar. Oacceptabel barnadödlighet Enligt WHO dör årligen nästan 2 miljoner barn till följd av en icke hållbar förorenad livsmiljö. Detta bryter mot kravet på att tillgodose behoven hos dagens generation och samtidigt skapa bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov. Mer än en fjärdedel av dödsfallen bland barn under 5 år beror på att de lever i en ohälsosam miljö. Det handlar om luftföroreningar såväl inom- som utomhus, passiv rökning, orent vatten, brist på elementära hygieniska och sanitära förhållanden. De vanligaste akuta dödsorsakerna bland barn mellan en månads och fem års ålder är diarré, malaria och lunginflammation. Alla orsakerna möjliga att undvika genom åtgärder för att minska miljörisker såsom inomhusrökning, tillgång till rent vatten och rena värmekällor för matlagring och uppvärmning. Barnen tar mest skada av en förorenad miljö genom att de håller på att utveckla sina organ och sitt immunsystem. Deras små kroppar är speciellt sårbara för förorenad luft och vatten. I förorenad stadsmiljö är de speciellt utsatta p.g.a. att de befinner sig närmare markplanet där föroreningar håller högre koncentrationer. WHO har listat de fem främsta miljörelaterade orsakerna till dödsfall bland barn under fem år:
  1. infektioner i andningsorganen beroende på luftföroreningar och rök från öppna eldstäder i hemmet och från passiv rökning.
  2. diarréer orsakade av orent vatten och andra sanitära brister.
  3. för tidig födsel orsakad av olika miljöfaktorer.
  4. malaria som skulle kunna undvikas genom att reducera platser där malariamyggor kan föröka sig och genom att skydda dricksvattentäkter.
  5. förgiftning och olyckor relaterade till miljöfaktorer.
Skadlig exponering för olika miljöföroreningar börjar redan i moderslivet och ökar risken för missbildningar och för tidig födsel. Tidig exponering för olika miljögifter ökar risken för kroniska andningsproblem och problem senare i livet med hjärt-kärlsjuklighet och cancer. Ett färskt exempel är den utbredda förekomsten av mikrocefali bland fattiga barn i delar av Brasilien. Detta har man försökt skylla på ett virus för att motivera massvaccinationer. Allt talar dock för att det rör sig om något giftigt bekämpningsmedel som barnens mödrar exponerats för under graviditeten. Frågan om barnens miljö kompliceras av att de små barnen paradoxalt nog även kan ta skada av en allt för ren och steril miljö. Man vet t.ex. att det är bättre för ett barn att förlösas vaginalt än med kejsarsnitt, eftersom barnet då på ett naturligt sätt exponeras för moderns naturliga underlivs- och tarmbakterier. Även amningen är ett mycket viktigt steg i barnets anpassning till en bra bakterieflora från modern. Under uppväxten utvecklas immunförsvaret bäst och naturligast genom exponering för en naturligt smutsig miljö. Barn som får växa upp i en för steril miljö får långt oftare problem med allergier, astma och sämre tarmflora. Den bästa uppväxtmiljön verkar t.ex. vara att komma från en hemmiljö med många husdjur där barnet på ett tidigt stadium utsätts för en bred flora av mikroorganismer. Forna tiders småbrukarfamiljer var en idealisk uppväxtmiljö för våra barn. Man hade då inte heller bråkdelen av de problem med allergier som dagens barn uppvisar. Ett av de allvarligaste miljöhoten mot uppväxande barn i många lågutvecklade länder är malaria som paradoxalt nog förvärrats av ogenomtänkta miljöåtgärder genom ett onödigt omfattande förbud mot användningen av DDT. Med hjälp av DDT skulle malarian kunna varit utrotad och sannolikt hade andra miljöeffekter av denna DDT-användning varit långt mindre än den skada som malarian orsakar. Nya miljörisker orsakade av vår tids ökande användning av elektronik och spridningen av elektronikavfall som inte återvinns, exponerar barn för strålning och gifter som kan leda till minskad intelligens, koncentrationsstörningar, lungskador och cancer. Dessa föroreningar beräknas öka ca. 5% per år för att nå 50 miljoner ton år 2018. Den ökande förekomsten av allergier gör att barn paradoxalt nog är extra känsliga för den ökande växtligheten som orsakas av stigande koldioxidhalt i atmosfären. Detta beroende på att en intensivare växtlighet genererar mer pollen. Något som stärker livet på jorden blir på detta sätt ett hot för dagens miljöskadade barn. Redan idag har uppåt 14% av alla barn i världen över 5 år symptom på astma och knappt hälften av detta kan relateras till miljöfaktorer. Luftföroreningar, passiv rök, inomhusmögel och fukt förvärrar astma hos barnen. En stor del av dessa miljöproblem är orsakade av miljöpolitik för att spara energi i husuppvärmningen. I hushåll utan tillgång till för oss självklara grundläggande tjänster, såsom rent vatten och hygienisk sanitet och som är rökiga p.g.a. användning av orena bränslen i öppna eldar såsom kol och torkad dynga för uppvärmning och matlagning, ökar risken markant för lunginflammationer och diarréer. Åtgärden mot detta är elektrifiering av fattiga samhällen i många utvecklingsländer, vilket i sin tur hamnar i konflikt med den s.k. klimatpolitik som vi i väst försöker tvinga på dessa länder. Klimatförändringar är ett långt mindre miljöproblem än dessa föroreningar. Barn är även exponerade för farliga kemikalier i maten de äter, vattnet de dricker, luften de andas och olika produkter de kommer i kontakt med. Kemikalier såsom fluorider, bly, kvicksilver, giftiga bekämpningsmedel stabila organiska föroreningar och annat syntetiserat som hittar sin väg in i livsmedelskedjan. Även om bly har försvunnit som tillsats i bensin så finns det kvar i många färger och hittar på så sätt sin väg in i barnens liv där det skadar hjärnans utveckling. På senare år har en överanvändning av vaccinationer av små barn lett till en ström av allvarliga överreaktioner och dödsfall. Mycket talar för att ett överdrivet vaccinerande av små barn som ännu inte uppnått ett färdigutvecklat immunförsvar kan göra långt större skada än nytta. Vaccinationerna drivs på av Big Pharma som tjänar mångmiljardbelopp på vaccinerna och som av någon outgrundlig anledning blivit friskrivna av politikerna från biverkningar orsakade av deras vacciner. Industrin har t.o.m. fått vissa okunniga politiker att förorda obligatorisk vaccination av små barn för en lång rad sjukdomar. Föräldrar skall berövas ansvaret för sina barn och beslutanderätten över dem. Säkrandet av en bättre uppväxtmiljö för världens barn är en långt viktigare miljöåtgärd än den ohållbara globalistiska klimatpolitik som idag får nästan alla resurser för miljöåtgärder. Spridningen av multiresistenta bakterier I arbetet med att lista de globala miljöproblem som försämrar förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov kommer vi till det tredje allvarligaste miljöproblemet i dagens globaliserade värld räknat i människoliv, nämligen den snabba utbredningen av multiresistenta bakterier (MRB) med en snabbt ökande dödlighet i infektionssjukdomar. År 1928 upptäckte Alexander Fleming att mögelsvampen Penicillium notatum alstrade ett bakteriedödande ämne. Det blev upprinnelsen till framtagningen av moderna antibiotika. Äntligen kunde sjukvården stoppa svåra infektioner som tidigare tagit så många liv. Med tiden har hela den moderna sjukvården blivit uppbyggd och anpassad efter tillgången till antibiotika. Helt nya vårdmöjligheter öppnades inom kirurgin när man kunde hålla infektioner borta. Operationer, vård av för tidigt födda och cancerbehandlingar, allt är idag beroende av antibiotika. Vi har nu levt i över ett halvt århundrade med den bekymmerslösa föreställningen att bakteriella infektioner tillhörde det förflutna. Vad vi alldeles för sent insett är att bakterier med tiden anpassar sig till den miljö de lever i och att de därför gradvis förändras så att de överlever olika antibiotika – de blir resistenta. Hittills har problemet kunnat hanteras med ständigt nya varianter av antibiotika, men nu verkar den möjligheten ha nått vägs ände. Överanvändning och felaktig användning av antibiotika för såväl människor som djur har lett till en på senare år, snabbt utvecklad resistens mot nästan alla existerande antibiotika – MRB. Antibiotika finns fritt tillgängligt på många håll i världen och det överanvänds kraftigt, ofta mot virusinfektioner där det är verkningslöst. När människor använder antibiotika fritt utan läkares översyn finns ingen kontroll av att den behandlade infektionen läker ut helt. Ofta sätter man in fel preparat och inte sällan bryts behandlingen för tidigt vilket kraftigt gynnar uppkomsten av resistens. Den kanske allvarligaste orsaken bakom uppkomsten av MRB är dock den storskaliga användningen av antibiotika inom den industriella djuruppfödningen. Djurfabriker med stora tätt sammanpackade djur (nöt, svin, fågel och fisk) ökar risken för infektioner kraftigt, vilket man hanterar med stora insatser av antibiotika i förebyggande syfte. Resultatet av missbruket är att förekomsten av MRB de senaste åren ökat lavinartat över hela världen. Spridningen påskyndas av öppna gränser och global livsmedelshandel. Om den här utvecklingen inte bryts kommer fler människor dö i förtid av resistenta bakterier än av cancer inom 30 år enligt WHO. MRB sprids nu snabbt även i Sverige, även om vi ännu inte är lika hårt drabbade som många folktäta länder med en slapp hantering av antibiotikan. Vi drabbas främst av de öppna gränserna. WHO:s assisterande generaldirektör för Health Systems and Innovation Marie-Paule Kieny har nyligen understrukit allvaret i situationen och menar att behandlingsalternativen minskar snabbt. Hon framhåller att om vi lämnar all forskning och utveckling till marknadskrafterna kommer nya antibiotika inte utvecklas fort nog. Läkemedelsindustrin har ett lågt intresse för antibiotikaforskning, varför den inte är prioriterad. Botande läkemedel ger inte bråkdelen så stora intäkter som mediciner för livslång behandling av metabola sjukdomssymptom såsom piller som sänker blodtryck, blodsocker, blodfetter som ju bra är symptom. WHO har publicerat en lista över antibiotikaresistenta primära patogener. Det är en katalog över ett dussin bakterietyper som idag utgör det största hotet mot människors liv och hälsa. Syftet är att på detta sätt ge vetenskapen riktlinjer för att stimulera forskning för att ta fram nya antibiotikum. Listan lyfter speciellt fram hotet från s.k. gramnegativa patogena bakterier som är resistenta mot flertalet antibiotikum. Dessa bakterier har en inbyggd förmåga att hela tiden hitta nya vägar för att kringgå behandlingen och de har visat sig kunna föra vidare genetiskt material till andra bakterier så att även de blir resistenta. Den mest kritiska gruppen utgörs av alla multiresistenta bakterier som är ett speciellt hot i sjukhusmiljöer, vårdhem och bland patienter vars behandling kräver utrustning som t.ex. ventilatorer och blodkatetrar. De farligaste bakterierna kan orsaka allvarliga och ofta dödliga infektioner såsom sepsis och lunginflammation. Andra bakteriegrupper kan orsaka andra ytterst besvärliga infektioner som t.ex. gonorré, TBC och matförgiftning som p.g.a. MRB blivit allt mer svårbehandlade. Preventiva åtgärder MRB-problemet har nu identifierats som så pass allvarligt att det tagits upp på dagordningen vid ett G20-möte. Målet bör vara att fästa politikers uppmärksamhet på att man måste skapa policys och incentivs för att stimulera grundläggande forskning och utveckling av nya antibiotika och hygienrutiner. Man kan inte förlita sig på industrin som mest drivs av sin affärslogik. En fråga som förr eller senare också kommer att komma upp på den internationella dagordningen, blir utvidgade hälsokontroller vid resor från drabbade länder, för att bromsa spridningen av MRB. Kanske blir globalismens öppna gränser en kort parentes när MRB slår till på allvar. Medan mer forskning och utveckling är viktigt, så kan det inte ensamt lösa problemet. För att adressera resistensproblematiken måste det även till mycket effektivare förebyggande åtgärder mot infektioner i vården. Där har man vant sig vid att ofta kunna slarva med hygienen, eftersom man tidigare alltid kunnat bryta de infektioner som uppkommit. Det går inte längre, betydligt striktare hygienregler måste sättas in och människor måste utbildas redan i skolan i grundläggande sådana regler. Detta gör vården dyrare. Ett annat växande miljöproblem med det allt mer utbredda bruket av bredbandiga potenta antibiotikum för att behandla allt fler infektioner, är att man av bara farten slår ut mer av de goda bakterierna i människors tarmflora. Detta skadar den viktiga metabolismen i tarmkanalen och blir allt oftare inkörsport till det snabbt växande problemet med metabola sjukdomar. En tarmflora ur balans drabbar människan som långsiktigt blir fet och sjuk. I djurförsök har man kunnat se obalansen på några få dagar. Kanske skulle en viss återgång till att använda ett mindre potent antibiotikum kallat kolloidala silvret (KS) kunna minska problemen med tarmfloran vid infektionsbekämpning. KS har en helt annan bakteriedödande mekanism än andra former av antibiotika och utvecklar inte resistens. Studier visar att KS inte nämnvärt påverkar de goda tarmbakterierna acidofilus och bifidus. Detta anses bero på att de patogena och de goda bakterierna är av olika typ. De goda bakterierna påverkas inte på samma sätt. Därtill är KS även verksamt mot virus- och svampinfektioner. Det finns studier som visar på klart högre effekt av dagens antibiotika om man kombinerar behandlingen med KS, varför man inte behöver lika staka antibiotika och får färre biverkningar. Självklart gör Big Pharma sitt yttersta för att svartmåla användningen av KS och krav på att dess försäljning skall förbjudas dyker ofta upp. Vad de politiskt ansvariga måste inse är att samhällets forskningsinsatser på detta område måste kraftigt stärkas och att man ställer högre krav på Läkemedelsindustrin. I det senare fallet skall man inte utesluta tvingande lagstiftning. Epilog Jag har berört de idag tre största pågående skadorna på vår miljö räknat i människoliv som går till spillo eller skadas. Miljödebatten handlar sällan om detta, utan politiker väljer nästan alltid att rikta in sig på framtida befarade hot mot miljön, långt innan dessa ens orsakat att ett enda människoliv gått till spillo. Debatten domineras av mer eller mindre välgrundade larm om förväntade miljökatastrofer och klimatförändringar. På så sätt kan man politiskt motivera en globaliseringspolitik som tjänar den styrande oligarkins intressen, men det befrämjar inte en hållbar värld mätt i människors liv och hälsa.     Lars Bern   Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/halsa-och-hallbar-utveckling/feed/ 1 Varför hållbarhetsmyten bör förpassas till historien https://nyadagbladet.se/kronikor/varfor-hallbarhetsmyten-bor-forpassas-till-historien/ https://nyadagbladet.se/kronikor/varfor-hallbarhetsmyten-bor-forpassas-till-historien/#comments Fri, 30 Jun 2017 17:33:53 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=38585 Det är synd om människorna, säger Indras dotter i Strindbergs drömspel, och händelser under senare tid gör att vi kan parafrasera och säga att det är synd om landets miljöpartister. Inget går deras väg längre. Invandringspolitiken, som var så välmenad, blev en katastrof, skolan fortsätter att vara i kaos och inte ens ett återtåget till kärnfrågorna, miljö- och klimat, tycks hjälpa längre. Isen i Arktis finns fortfarande kvar, snötäcket växer på Grönland och Västantarktis vägrar envist att segla ut i södra Ishavet. Det är en bit kvar innan sommaren i Stockholm blir lika varm som 1901 eller 1914. Inte ens elbilen visar sig så hållbar och fossilfri som man hoppats eftersom produktionen av litiumbatterierna och andra nödvändiga tillbehör producerar mer växthusgaser än den gamla bensin- eller dieselbilen gör under flera års normal körning. För mig som ligger i intervallet 3-500 mil/år kan fortsätta köra min gamla Audi ytterligare så där 10 år till innan jag kommer upp i samma fotavtryck som Tesla killarna innan de ens har börjat köra. Men alla tycker förstås att Elon Musk är en cool och tjusig kille som verkligen gör något för klimatet. Att lägga om världens energisystem har visat sig svårare än man trott. I de flesta utvecklingsländer, och det är där de flesta människorna numera finns, råder det uttalad brist på energi. Här är viktigast att få bukt med fattigdom och detta är inte möjligt utan att öka energiproduktionen. För de kommande 30-40 åren kommer denna med säkerhet att baseras på fossil energi och inte på förnybar energi som många hoppas i industriländerna. Att tro att detta skall lyckas, som ännu inte ens fungerar i industrivärlden, är naivt och oseriöst. Först när men lyft befolkningen till samma utbildningsnivå och samhällsorganisation som i västvärlden blir en sådan transformation möjlig. I bästa fall kommer Afrika och västra Asien följa i samma fotspår som Kina och Indien. Eftersom fossil energi av många inte betraktas som hållbart så kommer världen för en avsevärd tid att tvingas till detta eftersom fattigdom och nöd anses mer ohållbart än lite mer koldioxid i atmosfären. Idag har det åter blivit på modet att se framtiden på samma sätt som Malthus gjorde för 200 år. Då var problemet befolkningsökningen som fortlöpte i geometrisk progression medan tillgången på mat endast ökade aritmetiskt. Alla förstår att detta inte går ihop. Emellertid, Malthus dystopiska framtid inträffade inte och idag har jordens befolkning ökad sjufalt och energianvändningen med 30 gånger. Detta kan knappast någon kalla för hållbart. Trots detta har människorna fått det bättre än för 200 år sedan. Hur kunde Malthus få så fel sin knivskarpa analys till trots? Under årens lopp har många utmålat en alltmer dystopisk framtid. Under de senaste 75 åren har de dystra framtidsutsikterna avlöst varandra där man framfört att den förda politiken inte är hållbar. Georg Borgström visade på 1950-talet att loppet skulle var kört om så där 30 år då mat, olja och viktiga metaller skulle vara slut. Samma sak framfördes senare av Club of Rome, övertygande belagt med hjälp av matematiska modeller. I dag läser vi från Rockström och andra att människorna lever som om det skulle finnas 5 eller 6 jordklot, dvs man menar implicit att jordens befolkning borde minskas till det som rådde för 150 år sedan eller alternativt skapa ett politiskt system när vi minskar vår konsumtion och miljöskador i motsvarande grad. Naturen måste nu skyddas mot människan och inte tvärt om. Inget är viktigare i dag än att vi lever hållbart dvs vi måste lämna ifrån oss en värld till barn och barnbarn som är precis som den värld vi fick till låns när vi föddes! Detta är ett fundamentalt feltänk och utgår från den orimliga uppfattningen att människan saknar förmåga till kreativitet och nyskapande. Jag är faktisk enormt tacksam att mina far-och morföräldrar lämnade ett annat Sverige åt mig än den de själva fick till låns i slutet av 1800-talet. Hela tanken bakom den orimliga och ogenomtänkta hållbarhetsdogmen bortser från allt det som välmenande politiker och byråkrater inte kan föreställa sig. De tänker mer som Albert Engströms kolportör som "tackade Gud för att allt är som det är för hur skulle det annars vara?" Det bästa sättet att bota det svenska folket från hållbarhetsdogmatiken vore att för några veckor förflytta landet tillbaka till det svenska 1800-talet. Inte ens vädret var bättre då och några mobiltelefoner, bilar eller elström fanns definitivt inte. Inte minst var bristen på förändring dvs motsatsen till hållbarhet som var huvudanledningen att så där var tredje eller var fjärde svensk flyttade till Amerika trots att väder och klimat där var mycket varmare då än det svenska klimatet någonsin kommer att bli om så växthusgaserna tredubblas. Ge därför hållbarhetsmyten på båten, den har redan haft tillräckligt negativt inflytande och hållit utvecklingen tillbaka. Det är kreativitet som behövs och inte bakåtsträveri.     Lennart Bengtsson   Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/varfor-hallbarhetsmyten-bor-forpassas-till-historien/feed/ 8