Nyare detaljerad datering av arkeologiska fyndplatser i Jerusalem visar stöd för att vissa händelser i bibeln faktiskt kan vara sanna. Bland annat har man hittat bevis för Jerusalems bosättning, en stor jordbävning och den babyloniska förstörelsen av staden.
I studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS, har forskare i Israel, Storbritannien och USA använt C-14-datering med mätningar av atmosfäriskt radiokarbon från trädringar i syfte att bygga en kronologisk bild över Jerusalem. Där har man studerat sediment från mänskliga ockupationer och radioaktiva kolkoncentrationer i förkolnade frön i försök att bestämma datum inom den tidsperiod som brukar kallas ”Hallstattplatån”, det vill säga mellan 770 och 420 f.Kr.
När man tidigare försökt fastställa datum under denna period med C-14-metoden har det inte lyckats. Troligen beroende på att den lägre solaktiviteten då producerade mindre av den radioaktiva isotopen kol-14, en form av kol med åtta neutroner i kärnan istället för de vanliga sex, som används för att avgöra när ett prov har sitt ursprung. Just Hallstattplatån uppges vara en viktig orsak till att så pass lite av Jerusalem kunnat dateras med den tekniken.
– De arkeologiska fynden i Jerusalem förknippades med tider som baserades på Bibeln eller på jämförelser av keramik med andra platser, säger Elisabetta Boaretto, professor vid .Weizmann Institute of Science i Rehovot i Israel, till Live Science. Så det var aldrig riktigt absolut daterat.
Totalt undersöktes 103 prover av frön och andra kvarlevor från fem platser i Davids stad i landet. Denna gång använde man tillsammans med radiokarbondatering även en analysmetod som ofta kallas mikroarkeologi, där man analyserade sediment som var associerade med fröna och verifierade sedan datum med hjälp av mätningar med atmosfäriskt radiokarbon från årsringarna hos träd som växte mellan 624 och 572 f.Kr.
Babyloniska förstörelsen
Forskarna kom fram till att bevisen pekar mot att Jerusalem befolkades mellan 1100- och 900-talet f.Kr. och att staden expanderade västerut under 800-talet f.Kr. Det eliminerade därmed en stor del av osäkerheten kring dateringen av Hallstattplatån.
– Det konventionella antagandet har hittills varit att staden expanderade på grund av ankomsten av flyktingar från kungariket Israel i norr, efter den assyriska exilen. De nya rönen stärker dock uppfattningen att Jerusalem växte i storlek och spred sig mot Sions berg redan på 800-talet f.Kr. under kung Joas regeringstid, hundra år före den assyriska exilen, säger professor Yuval Gadot vid Tel Aviv University, i ett pressmeddelande vid City of David Foundation.
Av studien framgår vidare att Jerusalems mur, som påträffats i flera utgrävningsområden på Davids stads östra sluttningar, också är äldre än vad man tidigare trott.
– I årtionden antog man att denna mur byggdes av Hiskia, kung av Juda, men det börjar nu stå klart att den härstammar från kung Ussias dagar, vilket antyds i Bibeln: ”Och Ussia byggde torn i Jerusalem … och förstärkte dem” (2 Krönikeboken 26:9), säger Dr. Joe Uziel vid Israel Antiquities Authority.
Vidare fann man bevis för att det skett en jordbävning i mitten av 700-talet f.Kr, en händelse som nämns i bibeln men inte kunnat daterats exakt. Bosättningsperioden avslutades med en massiv eldsvåda som identifierades som den babyloniska förstörelsen 586 f.Kr. och som beskrivs i både Bibeln och de nybabyloniska dokumenten.
– Forskningen ger en aldrig tidigare skådad kronologi över den antika staden som belyser dess utveckling, säger Boaretto.
Inte övertygande
Arkeologen Israel Finkelstein vid Tel Aviv University, som inte var involverad i studien, menar att de prover som användes kom från ”mindre än ideala arkeologiska sammanhang”, men att arbetet med att försöka datera med radiokarbon är ett ”första steg i ett viktigt uppdrag”.
– Det innebar att prover från endast en av de fem platserna och några andra kunde betraktas som tillförlitliga, medan de andra endast ger det tidigast möjliga datumet för ett visst lager, säger han och fortsätter:
– och även om möjligheten att C-14-datera lager under Hallstattplatån var ett genombrott, är inte heller detta fritt från svårigheter.
