Pippi Långstrump är Astrid Lindgrens mest kända karaktär och berättelserna om den rödhåriga barnrebellen är sålda i över 70 miljoner exemplar. I år är det 80 år sedan den första boken om Pippi släpptes, men berättelserna om den nioåriga flickan började faktiskt redan långt tidigare i hemmet tillsammans med Astrids dotter.
Den folkkära barnboksförfattarinnans mest älskade karaktär är Pippi Långstrump. Pippi är mest populär i alla länder, förutom i Ryssland där Karlsson på taket är mest populär samt i Polen och Tjeckien där det är böckerna om barnen i Bullerbyn som är de mest lästa.
Pippi är också en av världens mest översatta barnboksfigurer och är översatt till 79 språk i skrivande stund. I Frankrike heter hon Fifi Brindacier, i Albanien Pipi Çorapëgjata och på Island Lína Langsokkur.
Astrids dotter döpte Pippi
År 1941 låg Astrid Lindgrens sjuåriga dotter Karin sjuk i lunginflammation och ville höra sin mor berätta en saga. Karin bad att få höra en berättelse om en flicka som hette Pippi Långstrump och där började den rödhåriga barnkaraktären få liv.
– Eftersom det var ett märkligt namn blev det också en märklig flicka, har Astrid förklarat.
Astrid hämtade inspiration till Pippi från många håll och kanter. Det röda håret och fräknarna kom från en av Karins skolkamrater som hette Sonja, och som alltid var den vildaste ungen på barnkalasen.
Familjen Lindgren hade ett sommarhus vid Furusund, och en sommar flyttade en ung flicka in i en villa i området, något som barnboksförfattaren Lennart Hellsing berättat om. Flickan som hyrde den "Ofärdiga villan", som den kallades, beskrevs som "äventyrlig" och även hon hade fräknar. På verandan hade hon sin häst, något som grannarna, inklusive Astrid, förundrades över. Astrid ska också ha inspirerats av en av sina favoritböcker, Anne på Grönkulla, som också var en rödhårig och föräldralös flicka. Filmer med stumfilmsstjärnan Mary Pickford har också uppmärksammats som en inspirationskälla till Pippi. I en av hennes filmer spelar hon en liten flicka som bor ensam med en häst och i en annan knyter hon fast skurborstar vid fötterna när hon städar.
Astrid började regelbundet berätta sagor om Pippi för sin dotter Karin, som älskade dem – och snart blev även hennes vänner förtjusta i berättelserna. Några år senare, 1944, stukade Astrid foten och för att fördriva tiden i hemmet beslöt hon att skriva ner berättelserna om Pippi Långstrump för att sedan ge till Karin när hon fyllde år. En kopia av berättelserna skickade hon till Bonniers förlag tillsammans med ett långt brev där hon försökte förklara, och även ursäkta, Pippis ytterst ovanliga beteende. Hennes brev slutade ”i förhoppning om att ni inte alarmerar barnavårdsnämnden”.
Bonnier valde dock att refusera manuset i slutändan. Däremot hade Astrid vid det tillfället deltagit i en manustävling hos Rabén & Sjögren. Med boken "Britt-Mari lättar sitt hjärta" vann hon andra pris och debuterade därmed som författare. Året efter, 1945, publicerade förlaget den första boken om Pippi Långstrump.
Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump är, som många vid det här laget känner till, en nioårig flicka som en dag flyttar in i Villa Villekulla. Det röda håret är i flätor som står rakt ut från huvudet och det fräkniga ansiktet är fullt av bus och trots. Den egendomliga klänningen har Pippi sytt själv, den skulle egentligen ha blivit blå men tyget räckte inte, så hon fick lov att sy in lite röda tygbitar på den. Skorna, som är ungefär dubbelt så stora som hennes fötter, köpte hennes pappa en gång i tiden för att hon skulle ha något att växa i. Några föräldrar är inte med henne när hon flyttar in, men däremot apan Herr Nilsson och hästen Lilla Gubben. Hennes mamma är en ängel som bor i himlen och hennes pappa uppges enligt originalberättelsen vara negerkung på Kurrekurreduttön i Söderhavet. Hon är starkast i hela världen och dessutom rik eftersom hon har en kappsäck full med guldmynt, eller "gullmynt" som det står i böckerna.
Vännerna Tommy och Annika är från början lite av Pippis motsatser. Innan Pippi flyttar in är de två snälla och väluppfostrade barn som är de vuxna väldigt till lags. De varken biter på naglarna, bråkar eller smutsar ner sig. Däremot känner de sig ensamma i området där de bor eftersom det inte finns några andra barn att leka med och önskar så innerligt att någon med barn ska flytta in i grannhuset – Villa Villekulla. När Pippi flyttar in blir livet genast roligare och ingenting sig likt. Till och med att städa lär Pippi Tommy och Annika kan vara en rolig syssla, för städar - det gör Pippi varje fredag med skurmoppar på fötterna.
Tommy och Annikas föräldrar har blandade känslor gentemot den nyinflyttade flickan. Eftersom de har jobbat hårt för att få sina barn väluppfostrade och lydiga blir det en stark kontrast till Pippis friare natur. Pippi är ju en självständig flicka som klarar sig utan sina föräldrar och alla andra vuxna för den delen. Hon gör precis som hon vill hela tiden. Växa upp, nej det tänker hon inte göra, och hon tar därför så kallade krumelurpiller för att fortsätta vara barn. Tommy och Annikas föräldrar har samtidigt helt klart en mer positiv inställning till Pippi jämfört med andra vuxna i staden, som är mer förskräckta över hennes frisinnade livsstil där hon mer än gärna gör tvärtom och ofta trotsar de vuxna. Inom barnens värld, som kan ses genom Tommys och Annikas ögon, blir hon något av en rebell som trotsar alla vanliga regler, i allt från att sova med fötterna på kudden, köpa 18 kilo karameller till lördagsgodiset eller undkomma de vuxna som vill sätta henne på barnhem.
Det som dock kanske mest av allt gjort Pippi till en förebild är hennes egen syn på sig själv. Något man med säkerhet kan förknippa fröken Långstrump med är hennes självförtroende och självkänsla, där hon helt enkelt slår fast att man duger som sig själv. Ett exempel kan man se i tv-serien Pippi Långstrump i avsnittet "Pippi går i affärer". Vid den här tiden var fräknar inte enligt alla skönhetsnormer och i serien erbjuder en skönhetssalong också borttagning av just fräknar.
"Lider ni av fräknar?" står det utanför salongen. Varpå Pippi, tillsammans med Tommy och Annika, går in i butiken och säger klart och tydligt "Nej!" samt berättar att hon inte alls lider av fräknar utan gillar dem hon har i ansiktet.
Jag är fräknigare och vackrare än någonsin. Fortsätter det så här blir jag direkt oemotståndlig. –
Pippi, ur "Pippi Långstrump i Söderhavet"
Den berömda jantelagen säger att man inte ska sticka ut eller "tro att man är någon", en oskriven lag som uppenbarligen dock inte bekommer Pippi överhuvudtaget.
Men Pippi är ett kontroversiellt barn som inte går i skolan, hon har ett träd som det kommer sockerdricka ur och hittar på egna ord som exempelvis "pluttifikation". Det är ju fullt förståeligt att vuxna blir provocerade av henne, men samtidigt är hon en karaktär som lyser av frihet och kanske också visar att det fyrkantiga skolsystemet inte är för alla barn och att hennes klokhet inte kommer från skolan, utan från hennes goda instinkter, som hon bevisligen utvecklat längre än de flesta.
Den 9-åriga busungen må vara en riktig bråkstake och ibland en direkt plåga för många vuxna att hantera, men hon är egentligen ett snällt barn med ett varmt hjärta som i grunden bara vill väl. Mobbare kastar hon upp i träden och hon finns alltid där för sina vänner. I en scen ska tjuvarna Dunder-Karlsson och Blom försöka stjäla Pippis kappsäck med gullpengar. Pippi överraskar dem och lyfter upp dem på ett skåp och ber dem sedan dansa schottis med henne. Tjuvarna blir så rädda att de börjar gråta. Pippi tycker så synd om tjuvarna att hon ger dem varsin gullpeng att köpa mat för, efter det kommer det kända citatet:
Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll – Berättaren i "Känner du Pippi Långstrump?"
Rädslan för att barnen skulle bli som Pippi
Pippi Långstrump togs emot väl av många, men när den andra boken om Pippi släpptes året efter började den skapa debatt angående barnuppfostran. Bland annat tyckte John Landquist, professor i psykologi och pedagogik, att Pippi betedde sig sinnessjukt. Han pekade mot att andra barn kunde få för sig att härma Pippis beteende. Även Eva Sällberg, sekreterare i utrikesdepartementets pressrum, som var motståndare till ”fri uppfostran”, riktade kritik mot Pippi. Tidningen Husmodern hade en diskussionsserie angående barnuppfostran och i samband med det publicerade Sällberg en debattartikel där hon gick hårt åt mot Astrids frimodiga barnkaraktär. Astrid, som inte lagt sig i diskussionerna kring Pippi och barnuppfostran tidigare, skrev nu ett svar i en debattartikel:
"Om ungarna nu för tiden saknar ”folkvett”, så skyll inte på fri uppfostran! Fri uppfostran utesluter inte fasthet. Den utesluter inte heller, att barnen har tillgivenhet och aktning för sina föräldrar, och – det viktigaste av allt – den innebär att föräldrarna också har aktning för sina barn. Aktning för barnet, det är vad jag skulle önska att de vuxna hade i litet större utsträckning. (---) Behandla dem med ungefär samma hänsyn som ni är nödsakade att visa edra vuxna medmänniskor. Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv".
Den sista meningen har gått och blivit ett av Astrids mest kända citat vad gäller barnboksförfattarens personliga syn på barnuppfostran.
Även 1995 blossade en ny debatt upp när kristdemokraten Carin Stenström i Svenska Dagbladet skrev att Pippi bidrog till bristen på mognad och att "Pippidyrkan" har "förlöjligat ordning och hänsyn, ärlighet och artighet". Astrid deltog inte i debatten, men på en fråga från en journalist kallade hon den "fånig" och menade att många, särskilt flickor och vuxna kvinnor, har sagt att Pippi hjälp dem.
Pippi filmatiseras
Den allra första filmatiseringen av Pippi Långstrump skedde redan 1949. Per Gunnvall regisserade filmen som till en början skildrar Astrid Lindgrens bok, men som sedan avviker från originalet. Gunnvall lade till nya karaktärer och ändrade i handlingen, något som Astrid protesterade starkt mot. Att Pippi spelades av en vuxen skådespelerska (Viveca Serlachius) ogillade också Astrid och efter att filmen släpptes valde hon själv att skriva manus till kommande filmatiseringar.
Olle Hellbom regisserade sedan tv-serien Pippi Långstrump, som släpptes 1969, och som skulle bli den som de flesta svenska barn sedan växte upp med. Serien blev sedan också omklippt till en långfilm (Här kommer Pippi Långstrump). Han regisserade sedan filmerna Pippi Långstrump på de sju haven och På rymmen med Pippi Långstrump. Redan från att serien visades första gången blev den omåttligt populär bland svenskarna och hade omkring tre miljoner tittare per avsnitt de första sändningsveckorna.
Pippi spelades av barnskådespelerskan Inger Nilsson medan kamraterna Annika och Tommy spelades av Maria Persson och Pär Sundberg. Astrid skrev själv manus till tv-serien och filmerna. Fröken Prysselius, "Prussiluskan", som aktivt arbetar för att få in den rödhåriga ungen på barnhem, fanns inte med i böckerna utan skrevs in till serien av Astrid. Prussiluskan spelas också av den tyska skådespelerskan Margot Trooger, som ska ha varit lite väl frikostig med flaskan under inspelningarna och uppges inte alltid ha varit helt nykter, men hon sydde sina egna scenkläder. Det fanns även ett antal andra tyska skådespelare med, vilket beror på att produktionen delvis finansierades av tyska Beta Film och Hessischer Rundfunk – något man valde att göra eftersom man trodde att produktionen annars skulle bli alltför kostsam. Den omåttligt populära introlåten Här kommer Pippi Långstrump komponerades av Jan Johansson och är skriven av Astrid Lindgren med Inger Nilsson som sångerska.
Det var även under seriens inspelning som den svartfläckiga hästen, Lilla Gubben, fick sitt namn. I böckerna är hästen från början namnlös, men Inger Nilsson började kalla hästen för Lilla Gubben under inspelningen och det var något man valde att behålla. Apan Herr Nilsson är i böckerna en markatta, men är en döskalleapa i serien. Tydligen ska Herr Nilsson, som lånades från en familj i Stockholm, inte riktigt ha kunnat sköta sig under inspelningarna. Han hade en förkärlek till att bitas och kissade gärna på sina medskådepelare. Han betedde sig så pass illa att man till slut fick lov att skriva ut honom ur manus och bums skicka hem honom med svansen mellan benen.
Filmatiseringen av Pippi Långstrump blev väldigt framgångsrik och Inger Nilsson uppträdde i folkparker och andra sammanhang, och LP-skivan Här kommer Pippi Långstrump sålde diamant.
Pippi Långstrump visades givetvis i Tyskland, men även i andra länder som exempelvis Spanien och Frankrike.
Den amerikanska filmen Pippi Långstrump - starkast i världen släpptes 1988 och fick blandade reaktioner i USA. I Sverige fick den mestadels negativa recensioner. En anekdot är att Astrid från början inte ville att Pippi skulle filmatiseras utanför Sverige, men den amerikanske frilansproducenten Gary Mehlman lyckades övertala henne efter att Astrid fått träffa hans två döttrar som tittade på Pippi.
Debatten om negerkungen
Liksom med åtskilliga äldre skapelser har samtidens censuriver även gått hårt åt Astrid Lindgrens verk. Under 40-talets Sverige, och inte förrän långt senare, fanns det någon social laddning överhuvudtaget i ordet "neger", något som bland annat framkommer i böckerna om Pippis pappa som beskrivs som kung över kurrekurredutterna på en ö i Söderhavet och där Astrid kortfattat använde ordet "negerkung".
Redan på 70-talet hade dock klimatet delvis ändrats. I en intervju 1970 menade Astrid exempelvis att hon skulle ha skrivit den annorlunda om hon hade skrivit den där och då.
– En vit kille som kommer till Söderhavet och sätter på sig bambukjol[!]. Men det är ju inte så att jag tänkte att vi är så överlägsna de svarta att om vi kommer till Söderhavet blir vi genast kungar. Det är några som har tyckt att detta var en sådan oerhörd rasism. Vad de än kan säga om mig personligen, om de tror att jag har några som helst rasistiska tendenser, så är det fel, och det hade Pippi inte heller. Men tiderna har ändrats och i dag skulle jag inte gjort honom till negerkung. Han skulle antagligen varit sjökapten eller pirat, kommenterade hon saken vid tiden.
2014 klippte statskanalen SVT bort ordet från serien, något som kritiserades skarpt, liksom i andra fall när man självsvåldigt ändrat originalverk. Man valde också att klippa bort en scen där Pippi leker "kines". Debatten handlade främst om huruvida det är acceptabelt att ändra i ett verk utan möjlighet att konsultera författaren i fråga, men till slut valde Astrid Lindgrens familj, inklusive dottern Karin, och Astrid Lindgren Aktiebolag tillsammans med förlaget Rabén & Sjögren att ändra de delarna i alla nya svenska upplagor av böckerna. Den främsta, och till synes rimliga orsaken som uppgavs, var att man inte ville att något barn skulle läsa böckerna och bli ledsna av innehållet.
Så firas Pippi i Sverige
Även om den första Pippi-boken kom ut i november 1945 firar man traditionellt Pippis födelsedag den 21 maj, samma dag som Astrids dotter Karin fyller år. I år fyller alltså den älskvärda busungen 80 år och hon kommer därför att dyka upp lite varstans för att fira.
Under hashtagen #bemorepippi ska Pippis jubliemsår främst ge inspiration att vara mer som Pippi – det vill säga snäll, modig och stark.
I samband med 80-årsjubileet har exempelvis artisten Laleh skapat en helt ny födelsedagssång som heter "Hurra" och är i andan av Pippi Långstrump.
Flera företag hakar på firandet där bland andra SIA Glass har skapat en krumelurglass, Krönleins bryggeri lanserar Pippis sockerdricka, Kungsörnen vill hjälpa till att sprida "Pippi-yra" i köket, och TePe har tagit fram Pippi-tandborstar som kan vara behändiga när man druckit för mycket sockerdricka.
Även organisationen Friends "Snällkalender", som fyller tio år i år, görs i år med Pippi-tema. Snällkalendern innehåller 24 snälla handlingar som sprider glädje och bidrar till Friends arbete att stoppa mobbning. Som vi alla vet är ju Pippi en stor motståndare till mobbning och har lärt ut att den som är stark också måste vara snäll ...
Under året kommer särskild biblioteken i Sverige att ha diverse evenemang med Pippi-tema som lässtunder, pyssel och tävlingar. För bibliotek och skolor finns ett gratis teatermanus som man får använda under året. Ett tips är att kika in på det lokala biblioteket och låna en Pippi-bok när man ändå är i farten?
Hur känner då Pippi själv inför sitt 80-årsjubileum kan man undra? Utan sina krumelurpiller hade hon kanske inte haft det helt lätt att finna sig i sitt 80-åriga jag. "Ja, tiden går och man börjar bli gammal. Fram på höstkanten fyller jag tio år, och då har man väl sett sina bästa dar", som hon själv formulerade "Pippi Långstrump går ombord".
