MORGONDAGENS DAGSTIDNING – måndag 13 januari 2025

måndag 13 januari 2025

Närvaro på recept

publicerad 26 oktober 2015

Mindfulnessbaserad stressreduktion, MBSR, är en teknik designad för människor som dras med diverse smärttillstånd såsom kronisk stress, men även sömnproblematik och uppmärksamhetssvårigheter. Folkhälsoproblem som är på stadig uppgång. Men tekniken är också för de som har andra former av krämpor som visat sig svåra att komma till rätta med på ett konventionellt sätt i sjukhusmiljö.

Tekniken, utformad av forskaren och professorn Jon Kabat-Zinn, är en kombination av meditation, kroppskännedom och yoga. Stor betoning ligger på andningen som ett enkelt sätt att förankra sig i det omedelbara.

Syftet med att praktisera MBSR är att bli mer centrerad och mentalt närvarande här och nu – i den enda stund som vi just nu kan påverka våra liv. Istället för att fastna i ett ältande av det förgångna eller en oro för framtiden kan tekniken stärka närvaron i stunden.

Att bli mer fokuserad på vad vi gör, vilka sensationer och naggande tankar som styr våra impulser och handlingar, kan vara ett kraftfullt verktyg för att få ut mer av vardagen. Det kan lätta på orosmolnen och hjälpa oss att ta bättre beslut. Allt detta har i sin tur möjlighet att gagna det som vi här och nu benämner framtiden.

Den mentala träningen som tekniken innebär består av varierande övningar som alla används för att bli bättre på att etablera sig, mentalt och inte bara fysiskt, i nuet och på att förbättra kännedomen om och upplevelsen från våra sinnen. Samtidigt är målet att öka förståelsen om vår hjärnas natur och bli varse om den strida ström av tankar som ständigt drar vår uppmärksamhet från det vi för tillfället egentligen borde fokusera på.

Målet, som en del felaktigt föreställer sig, är inte att bli ett blankt papper och sluta delta i aktiviteter. Eller att dra sig tillbaka från omvärlden och sluta sig i sitt lilla skal för att undvika livets alla små och stora utmaningar. Detta mentala arbete ska ses som ett komplement för att bli bättre rustad att leva ett liv i en komplex värld, med allt vad det ställer oss inför.

Människan är en komplex uppsättning av otroliga funktioner. Vi har en fantastisk förmåga att tänka och fantisera vilket lett till mycket positivt på vår jord. Att eliminera denna sida av oss och ersätta den med ett ständigt “varande” är det inte frågan om enligt Jon Kabat-Zinns beskrivning av mindfulness och MBSR.

Det handlar enligt honom och andra förespråkare av tekniken om att finna en balans i tillvaron mellan görande och varande och inte minst om att utveckla förmågan att studera sitt inre och vara nyfiken på alla tankar som likt moln passerar på himlen. Redan efter den första sessionen när man suttit stilla, fokuserat på sin andning och känt efter hur allting känns här och nu märker man hur svårt det egentligen är att få kontroll på hjärnans automatiska aktiviteter. Den påminner oss om vad vi glömt, vad vi ska göra härnäst, att vi sitter obekvämt, att vi är uttråkade, att vi behöver göra det där viktiga och samtidigt om helt ovidkommande saker. Konsten är att själv bestämma vad som ska få upptas i vår uppmärksamhet.

Träning i mindfulness har metaforiskt liknats med sättet på vilket en surfare förhåller sig till oceanen. Vi kan aldrig helt stilla havet vi har under våra fötter, men vi kan utveckla vår förmåga av självkontroll och på så sätt bli skickligare surfare.

I vår allt mer komplexa och uppskruvade värld som tycks gå på högvarv, där vi ofta finner oss i ett mer eller mindre uppjagat tillstånd av ”måsten”, inre och yttre krav och förväntningar kan mindfulnessbaserad stressreduktion vara ett vasst verktyg att plocka fram ur lådan. Ju mer vi arbetar med denna mentala träning desto mer kan vi få ut av vårt liv och vår vardag precis där vi för tillfället befinner oss, oavsett om vi gillar vår situation eller inte.

Om det är något den ”moderna” människan behöver göra så är det att varva ned, tänka efter och reflektera istället för att hasta igenom livet. Prova därför några mindfulnessövningar du med och öka din självkontroll!

 

Marvin Lindqvist

TIPS!
Du som vill prova på mindfullness finner du ett par övningar här som du kan lyssna och enkelt utföra i ditt hem.

Hälften av jordens språk snart bortglömda

publicerad 11 januari 2025
– av Sofie Persson
Igbo-språket är ett av de som riskerar att dö ut under 2025.

Unesco uppskattar att ungefär hälften av jordens cirka 7 000 språk kommer att vara bortglömda vid slutet av detta århundrade. Tusentals språk hotas, eftersom världsspråken ofta tränger undan de mindre varianterna.

För omkring ett decennium sedan försvann ungefär ett språk var tredje månad, men 2019 ökades detta till ett språk var 40:e dag. Det motsvarar att nio språk går förlorade varje år.

Språk dör ut när de helt enkelt slutar användas vilket oftast beror på att engelska och andra officiella språk tar över, varpå de mindre språken överges helt.

Det smärtar mig varje dag att se att ett språk håller på att dö ut, för det handlar inte bara om språket utan också om folket, säger Tochi Precious, en nigerian som bor i Abuja och hjälper aktivister som arbetar för utrotningshotade språk genom organisationen Wikitongues, till The Guardian och fortsätter:

Det handlar också om den historia som är förknippad med det och om kulturen. När det dör, dör också allt som är kopplat till det.

Engelskan anses viktigare

Ongota, ett språk som tillhör den afroasiatiska familjen, har länge betraktats som ”döende” och talas i en by på västra stranden av Weito-floden i sydvästra Etiopien. Eftersom språket varken lärs ut i skolor eller till barn riskerar det att dö ut inom en snar framtid.

Igbo, ett västafrikanskt språk, är också i riskzonen och förutspås vara utrotat år 2025. Det är ett av Nigerias största språk och skrivs med det latinska alfabetet. År 1999 talade omkring 18 miljoner människor språket, men antalet har minskat sedan dess. Precious arbetar aktivt för att rädda Igbo tillsammans med andra aktivister. De samlar bland annat ett omfattande register över ord och spelar in filmer där språket används för att bevara det.

Finns hopp

Trots att språket är relativt utbrett tror många föräldrar att endast engelska, Nigerias officiella språk, kommer att vara användbart för barnen i framtiden. Enligt Precious har det länge varit standard i landet att den som inte kan engelska utestängs från samhället. Hon anser dock att försöken att rädda språket har gett resultat.

Jag har insett att visst kan ett språk vara hotat, men då kan de som talar språket också kämpa för dess överlevnad. För 2025 är redan här, och Igbo är definitivt inte på väg att dö ut, säger hon.

James O’Keefe tillbaka med ny dokumentär

Organiserade brottsligheten

publicerad 10 januari 2025
– av Jan Sundstedt
Line in the Sand
"Line in the Sand" säger sig "exponera krafterna bakom det mexikansk-amerikanska migrantindustriella kaoset".

Den undersökande journalisten James O’Keefe är tillbaka med en ny dokumentär med titeln Line in the Sand. Den här gången beger sig O’Keefe till det migrantindustriella komplexets frontlinjer, med hjälp av dolda kameror och råa vittnesmål.

I Line in the Sand avslöjar O’Keefe den chockerande verkligheten bakom USA:s gränskris som aldrig förr: mexikanska godståg, kartellernas tunnlar och USA-finansierade interneringsläger för barn. Filmen skildrar ett korrumperat system med ett tydligt budskap om krav på förändring.

James O’Keefe och hans team reser i dokumentären söderut, med syfte att undersöka hur säker den del av gränsmuren som existerar de facto är. Filmen söker också uppmärksamma de aktörer som drar nytta av migrationskaoset vid den mexikansk-amerikanska gränsen.

Man intervjuar bland annat ett flertal migranter som delar sina berättelser och destinationer och belyser de faror de möter på sin resa. Allt från att falla av rörliga tåg, till risken att barn försvinner längs vägen.

Positiva recensioner

Dokumentären visar också hur delar av gränsmuren under Biden-administrationen skurits upp, vilket betonar gränsskyddets otillräcklighet.

James O’Keefe använder dolda kameror för att avslöja de ekonomiska intressen som driver gränskrisen, inklusive hur amerikanska skattepengar finansierar transport och inkvartering av migranter.

Line in the Sand har överlag fått positiva recensioner, men även viss kritik för filmens, enligt kritikerna, fokus på O’Keefe själv. De som hyllar filmen beskriver den i ordalag som exempelvis ”en nödvändig och gripande dokumentär som belyser en pågående kris”.

 

O’Keefe, känd för sin tidigare roll i Project Veritas, kan med Line in the Sand ånyo sägas utmana etablerade medier genom sina avslöjanden, med en berättarteknik som kombinerar undersökande journalistik med kraftfulla visuella berättelser.

För mer information och för att se dokumentären, besök Tucker Carlsons officiella hemsida.

Wallace & Gromit är tillbaka

publicerad 3 januari 2025
– av Jan Sundstedt
Wallace & Gromit: Hämnden har vingar
Wallace & Gromit ligger pyrt till i... "Wallace & Gromit: Hämnden har vingar".

Wallace och Gromit, den älskade duon från Aardman Animations, återvänder nu med en ny film: Wallace & Gromit: Hämnden har vingar. Filmen har efterlängtad premiär på Netflix den 3 januari.

I det nya och senaste äventyret för den något omaka och älskade duon, oroar sig Gromit för att Wallace blivit alltför beroende av sina uppfinningar. Detta efter att Wallace skapat en ”smart” trädgårdstomte, som av till synes oförklarlig anledning tycks uveckla ett eget medvetande.

När det visar sig att en av filmhistoriens farligaste och uslaste skurkar, det kriminella geniet, mästermanipulatören och pingvinen, Feathers McGraw, kan misstänkas ligga bakom ett antal märkliga händelser, måste Gromit återigen kämpa mot mörka krafter för att i sedvanlig ordning försöka rädda sin snurrige livskamrat Wallace.

Feathers McGraw gör med andra ord en efterlängtad – men obehaglig – comeback, för att än en gång ställa till med kaos i det lugna lilla samhället.

Efter tre decennier bakom galler i pingvinavdelningen på stadens högriskzoo är han ute, fylld av hämndlystnad och redo att sätta sina lömska planer i verket.

Wallace & Gromit Feathers McGraw
Tag betäckning – ty uslingen Feathers McGraw slår tillbaka i ”Wallace & Gromit. Hämnden har vingar”. Foto: faksimil/Youtube

Humor, charm och ost utlovas

Nick Park, skaparen av Wallace och Gromit, har uttryckt sin entusiasm över att återvända till de vida uppskattade karaktärerna. Han har avslöjat att filmen kommer att utforska nya höjder inom både action och karaktärsutveckling, samtidigt som den förblir trogen sina stop-motion-rötter.

Wallace & Gromit: Hämnden har vingar, lovar att leverera den charm och humor som fansen förväntar sig, samtidigt som den introducerar nya element och karaktärer som kommer att tilltala både gamla och nya tittare.

Filmen kan enligt undertecknad nog med stor sannolikhet sägas vara ett måste för alla, oavsett ålder, som uppskattar kvalitativ animerad underhållning samt Wensleydale-ost.

Wallace & Gromit

  • Skapare: Nick Park och Aardman Animations
  • Debut: 1989 i kortfilmen A Grand Day Out

Huvudkaraktärer

  • Wallace – en excentrisk uppfinnare med förkärlek för ost.
  • Gromit – hans lojala, intelligenta och ofta skeptiska hund.

Filmer

  • A Grand Day Out (1989)
  • The Wrong Trousers (1993)
  • A Close Shave (1995)
  • A Matter of Loaf and Death (2008)
  • Wallace & Gromit: The Curse of the Were-Rabbit (långfilm, 2005)

En av duons mest kända antagonister är Feathers McGraw, en listig pingvin från "The Wrong Trousers". Serien har vunnit flera Oscars och BAFTA-priser och är känd för sin humor och charmiga lermationsteknik.

Fagersta – Historien om stålets stad

publicerad 1 januari 2025
– av Sofie Persson
Fagersta Bruk omkring år 1910 och 1960.

I en kortfilm av Rune Lindström berättas historien om hur västmanländska Fagersta utvecklades under början av 1900-talet. Här värnar man om familj och traditioner och lägger en stark stolthet i arbetet.

Det var på patronernas tid, berättar Lindström, som solen sken över blommor och träd i bruksorten Fagersta. Kolbäcksån flöt som en ”vallvisa” ut ur ”dalaskogarna mellan gröna hagar och blåa klackar” och vid de ”nötta trapporna, där syrenerna slår ut varje vår, dröjer det ännu kvar en still melodi ur det förgångna”.

I Fagersta blommade arbetet under tidigt 1900-tal. I stadens skyar pekade fabrikens skorstenar högt i himlen och vittnade om en strålande industri. Stålindustrin var, och är än idag, en viktig del av staden och många arbetade där. Fagersta Bruks gjorde sig känt över hela landet och expanderade under början av 1900-talet. Det blev då moderbolag åt andra järn- och stålföretag. Stålet exporterades över hela världen och industrin blomstrade.

Detta är sagan om järnet, det tunga arbetets saga, kampen med elden, stenarna som blir bröd”, säger Lindström.

Trots att Fagersta är en industristad och att mycket kretsar kring det dagliga arbetet beskrivs också staden som mycket mer än så. Lindström ger en målande bild av hur stadens helhet kan ha uppfattats:

Trots den moderna tidens hetsiga puls som eggande vilar över industrisamhällets vardag är Fagersta likväl en blommande jätteidyll av hem vid hem. Under bruksgatornas yviga lönnar och lindar sover friden och hemtrevnaden sin idylliska brukssömn.

Torgmarknad i Fagersta 1910. Foto: Okänd

Det dagliga livet

Staden utvecklades och allt fler butiker öppnades upp. På fritiden kunde Fagerstabor exempelvis besöka Fröken Johansson om man ville försjunka sig i böckernas värld. I ”den vackra bruksgården” gick det också att besöka biblioteket som ABF inrett.

Här letar man sig fram bland hyllorna fram till visdomens brunnar och flitens lampor lyser i läsrummets frid. Här kan man för en stund glömma vardagsmödan och blicka in i nya världar”, beskriver Lindström biblioteket.

I Västanfors kyrka samlades medborgare, familjer och vänner för fridsamma gudstjänster. Den vitmenade kyrkan står på en udde vid Kolbäcksån och här har ”många själar druckit frälsning och frid”.

Västanfors kyrka uppfördes från början som en träkyrka år 1642, men förstördes genom ett blixtnedslag 1675. I början av 1800-talet påbörjades ritningar för en ny kyrka, som sedan invigdes år 1830.

Många generationers blickar har vandrat upp på den gamla altartavlan som en gång räddats ur rök och brand när det gamla träkapellet brann ner”, berättar Lindström.

Barnen gick i skolan i ett ”hypermodernt skolhus”. Fysisk aktivitet beskrivs som en viktig del av uppfostran där ”dess ungdom härdas i fysisk fostran till dugliga samhällsmedborgare”, berättar Lindström. Sporten i sig är en viktig del av Fagersta och beskrivs börja redan i gymnastiken i skolan. Fotbollen drevs framåt och bandyn beskrivs som framgångsrik.

Fagersta station år 1910. Foto: Okänd

Staden utvecklas

Lindström menar att det är den förre bruksdisponenten Axel Fornander som är en av de som verksammast bidragit till stadens utveckling.

Ur skogsdunkelt har den nya staden vuxit upp, berättar Lindström.  Gemensamt bygger man sakta upp staden med nya hus och byggnader, där egenintressen fått ge vika för det gemensamma målet. Lindström beskriver byggandet med en stark stolthet, där ”inte ett momentumet kan vara skönare än svensk vilja och svenska arbetares strävan än dessa tusen svenska hem”, som han menar byggdes under den här perioden.

I den gamla sockenstugan tar sedan politiker plats för att besluta om samhället. Stadens fäder sitter och följer förhandlingarnas gång samtidigt som kommunalfullmäktigeordföranden klubbar igen beslut.

Det är alla män som nedlagt tid och möda på samhällets fotväxt”, berättar Lindström.

Under en lång tid var Strömsholms kanal ortens enda förbindelse med yttervärlden. Men sedan byggdes tågstationen i Västanfors, några kilometer från centrala Fagersta. Stationen beskrivs som en av landets viktigaste järnvägsknutar.

”Eldarna ska aldrig slockna”

Lindströms film om Fagersta vittnar om en kraftfull tro på samhället och medborgaren, särskilt lägger man stor vikt vid familjen och att just den är ett dragplåster för att samhället ska fungera.

I goda hem och genom ärliga makars gemensamma tro och trohet på hemmets och familjebandet vilar dock hela vårt folks öde”, säger Lindström.

Där man litar på att den enskilde drar sitt strå för stacken och hjälper att bygga upp samhället, snarare än att dra ner det. Det är andra tider där det finns en markant kärlek till orten och människorna som varit med och byggt den. Och även en tro på framtiden och stadens fortsatta utveckling.

De gamla eldarna i järnbärarland ska aldrig slockna, men nya lågor ska tändas. Elden från fäderna ska väckas på nytt och brinna klar och ljus”, avslutar Lindström.