När turkarna slogs tillbaka på Malta

Semester- och skatteparadiset Malta ligger mitt i farleden från Afrika till Europa har legat mitt i händelsernas centrum i årtusenden. Romare, fenicier, araber, turkar och korsriddare – för att nämna några – har slagits om herraväldet över de små steniga och ursprungligen ganska karga öarna.

I mitten av 1500-talet – mitt i sommarhettan mellan maj och september 1565 – stod den kanske viktigaste kampen mellan kristna och muslimer just på Malta. Johanniterriddarna, som hade körts bort av turkarna från Rhodos 1522, fick nu på nytt möta hotet från storturken och hans krigsmakt.

Efter nederlaget på det bördiga Rhodos fick riddarna, som räknade sitt ursprung från korstågen på 1100-talet, det ogästvänliga Malta av spanske kungen. Ett strategiskt fäste mitt i Medelhavet. Här byggde man ett par viktiga fästningar vid det som idag är huvudstaden Valletta med omnejd.

Man fick faktiskt även staden Tripoli, huvudstad i dagens Libyen.

Turkarna, som var många gånger fler än de försvarande riddarna och malteserna, landsteg på Malta 1565. Man hade med sig 200 skepp. Efter hårda strider lyckades turkarna inta fästningen S:t Elmo, som idag ligger intill huvudstaden Valletta.

Men sedan kom man aldrig längre, det utbröt oenighet i krigsledningen, en av de främsta ledarna stupade och sjukdomar härjade i det turkiska lägret. Till slut fick man bryta belägringen och dra sig tillbaka. Turkarna var på väg att lämna ön, när det äntligen kom förstärkningar till riddarna och malteserna.

Detta var en vändpunkt i Europas krig mot det Ottomanska imperiet och Johanniterordens stormästare Jean De la Valette, en ärrad krigare från Rhodos som även hade varit turkisk galärslav ett år innan han utväxlades, är idag hyllad som en nationalhjälte på Malta.

Den nya huvudstad som byggdes upp här efter segern mot turkarna fick stormästarens namn. Den första kyrkan som byggdes i den nya staden Valletta 1566 helgades åt “Vår Fru Segrarinnan” till minne av segern över turkarna.

Augusti är kanske inte den perfekta månaden att semestra i Valletta – det är mycket varmt. Men gör man det, kan man ändå föreställa sig hur varmt johanniterriddarna och deras turkiska fiender måste ha haft det i sina rustningar, när de klättrade omkring på klipporna och fästningsmurarna.

Efter segern blev ordensriddarna kvar på Malta i ytterligare drygt 200 år. Först 1798 tog Napoleon de strategiska öarna för att ett par år senare tvingas överlämna dem till britterna. Den sista brittiska basen på Malta drogs in 1979.

Christopher Jarnvall/NB Nyhetsbyrån