Annons:
Annons:

Amishfolket: Ett skärmfritt liv med naturen i fokus

Amishfolket flydde förföljelse i Europa och fann frid i Amerika. Efter snart 200 år på den nya kontinenten är man en snabbt växande folkgrupp som byggt sin särpräglade kultur på ett enkelt liv bortom det moderna samhällets massmediala brus. Istället är det familjen och närheten till naturen som ställs i första rummet - vid sidan av Gud.

Uppdaterad 26 november 2025, Publicerad 9 februari 2025 – av Redaktionen
Några av medlemmarna i ett amishsamhälle i Blacksburg, Virginia.
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 83 500,00 SEK 111% Mål: 75 000,00 SEK

Artikeln publicerades ursprungligen den 18 april 2023.


Amishfolket har sitt ursprung i anabaptismen, eller den så kallade "döparrörelsen". Jacob Amman var en del av mennoniterna i Europa som praktiserade en mer bokstavligt präglad tolkning av bibeln, där man bland annat döpte vuxna istället för barn. Anabaptismen uppkom under 1500-talet under en tid när det var förbjudet att döpa vuxna i Europa, vilket i sin tur ledde till att mennoniterna förföljdes och många även fick sätta livet till för sin tro.

Under 1600-talet ansåg Amman att mennoniterna blivit för världsliga och mejslade ut en egen inriktning inom rörelsen som fick sitt namn efter honom - amishfolket. Amman ansåg bland annat att man bör hålla nattvard två gånger per år istället för en och föreslog att man bör tvätta varandras fötter för att visa lydnad gentemot Kristus. Vidare ansåg Amman att män inte bör raka sina skägg och att kvinnor inte bör bära klänningar dikterade av rådande mode. Under 1730-talet anlände den första gruppen amishfolk till Amerika för att komma undan förföljelsen i Europa och utlovades där religionsfrihet. Under 1800-talet anlände fler tillhörande amish och idag är Europa i princip uttömt på gruppen. Däremot finns det fortfarande mindre grupper av mennoniter kvar i Europa.

Idag är de flesta amish boende i Pennsylvania, Ohio och Indiana i USA, men även i delar av Kanada. Det finns flera olika amishsamhällen där levnadssätten kan skilja sig åt beroende på samhälle där vissa är mer konservativa än andra. Under 2022 räknande man att det fanns omkring 367 000 amish i USA och närmare 6000 i Kanada, enligt den akademiska hemsidan Amish Studies. I Sydamerika finns också ett par hundra amish. Det verkar vara en betydande ökning bara från 2018 då man räknade att den sammanlagda amishgruppen uppgick till 330 000 individer.

Annons:

Gruppen talar än idag så kallad Pennsylvaniatyska, vilket är ett slags gammaldags tyska. Däremot lär man sig engelska för att kunna interagera med det övriga samhället.

Leva som amish

Ett sätt att sammanfatta amishlivet är enkelhet och harmoni med naturen. En del av deras tro är att Gud vill att människan ska respektera naturen och arbeta nära den, vilket man också gör. Hos en amishfamilj i Blacksburg, Virginia, som dokumenterats av RussianPlus, är odling en stor del av vardagen och man är till stor del självförsörjande. En stor del av tiden går åt till att odla, skörda och ta hand om djuren. Familjens ko ger omkring elva liter mjölk per dag och man mjölkar den för hand. Mjölken dricks eller används färsk och pastöriseras därför inte innan man dricker den.

– Pastöriserad mjölk är inte gott, det är som färgat vatten, säger en av männen i familjen och skrattar.

Skratt och leenden är något som blir särskilt påtagligt i den här familjen och i barnens ögon lyser det av bus och lek. Skolan sker i hemmet men man kan blanda olika åldrar, dock går man inte längre än till åttonde klass. När barnen blivit äldre uppmanas de att resa för att se delar av resten av världen, för att själva kunna ta ett moget beslut om huruvida man vill leva som amish eller inte.

Familjen samlas för att mjölka sin ko för hand. Foto: faksimil/Youtube

Amish beskriver Gud som den" ultimata läkaren", men man kan ändå använda sig av modern medicin om så behövs. Däremot kommer man inte att kunna finna en amish som söker hjälp för mindre åkommor, utan då används främst mer naturliga läkemedel som exempelvis vitaminer, homeopatiska medel, hälsokost och kiropraktorer.

Klädseln är enkel och i stil med vad man i allmänhet bar på 1700-talet. Pengar tjänar man genom att bland annat sälja grönsaker och annat till det omgivande samhällets befolkning. Även turismen har kunnat gynna amishfolket då åtskilliga människor dras till möjligheten att kunna se hur man lever och lär. Familjen i Blacksburg arbetar med att bygga möbler till försäljning och även kvinnorna i familjen arbetar i den lilla fabriken.

En vanlig missuppfattning är att amish inte använder någon form av teknologi eller andra moderniteter. Det mer korrekta är att man är selektiva i sin användning och kan använda sådant som kan gynna snarare än stjälpa. Amish vill inte låta teknologin löpa amok och bli dess slav, utan söker snarare sätt att bemästra den. Exempelvis anses tv, radio och datorer, det vill säga teknologi som bär med sig massmedia, inte vara bra för samhället. Däremot kan man använda sig av exempelvis verktyg eller hushållsmaskiner, ofta används dock batterier snarare än ren elektricitet. Bilar används oftast inte, utan det är det klassiska häst och vagn som gäller. Användandet av moderniteter kan också skilja mycket mellan samhällena, på den lilla möbelfabriken i Blacksburg använder man exempelvis bland annat skruvdragare och annan utrustning för att underlätta arbetet.

Familjen och tron

En av de viktigaste kärnorna hos amishfolket är familjen och gemenskapen i samhället. Man hjälper och stöttar varandra, vilket inte bara är en del av livsstilen utan också en del av själva grundsjälen i deras sociala liv. Något motsvarande är idag svårt att hitta i det moderna samhället där människor ofta ser förbi varandra eftersom man är konstant klistrad mot skärmar. Även om man ofta har mer traditionellt könsfördelade roller i hemmet kan exempelvis kvinnor vara familjens försörjare och medverka i att bestämma i hushållet. Mannen ses dock som den "spirituelle ledaren av hemmet" och ledarna i ett amishsamhälle är alla män. Dessa kallas för "tjänare" på den lokala dialekten och består ofta av en biskop, två eller tre ministrar och en diakon.

Hos familjen i Blacksburg i Virginia är det lätt att se samhörigheten man har med varandra och att familjen handlar om en gemensam värdegrund där alla finns till för varandra.

Barnen leker ute. Foto: faksimil/Youtube

En viktig aspekt i tron är det valfria dopet vid vuxen ålder. Döper man sig ses det som en bindande förpliktelse med Gud och att leva efter den lära man har i amishkulturen för resten av sitt liv. Bryter man mot den förpliktelsen och vägrar erkänna sina synder riskerar man att i värsta fall bli bannlyst. Däremot kan man alltid återvända - om man är villig att erkänna sina synder och göra bot för dem. Bannlysning gäller dock enbart för dem som döpts, man kan alltså inte bannlysas dessförinnan eftersom man då ännu inte ingått i förpliktelsen med Gud.

Förutom dopet är nattvarden mycket viktig, en ceremoni som hålls varje höst och vår. Där erkänner man sina synder och påminns om Kristus död med vin och bröd där man sedan tvättar varandras fötter under sång. Under nattvarden är det också enda gången man går så kallad offergång med allmosor till diakonen.

Det finns inga kyrkor i amishkulturen, inte heller några pampiga altare eller storslagna byggnader. Deras religion lägger istället tonvikten på livsstil och värderingar som ödmjukhet, gemenskap, enkelhet och eftergivenhet för Guds vilja. Istället för kyrkor har man gudstjänster hemma hos varandra varannan söndag. Under året roterar man mellan alla medlemmar och ofta blir det att man har gudstjänst hemma hos varje medlem ungefär en gång per år beroende på hur stort samhället är. På "lediga söndagar" brukar man samlas för att läsa Bibeln eller så kan man ta sig till ett annat distrikt för att gå på en gudstjänst.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Dalahästen blir först i Sverige med EU-skyddat namn

Publicerad Idag 14:52 – av Jan Sundstedt
Röda dalahästar i olika storlekar med målade dekorationer i vitt, grönt, blått och gult.
Namnet dalahäst har fått geografiskt skydd i EU. Arkivbild.

Bara trähästar som uppfyller fastställda krav på ursprung och tillverkning får nu säljas som dalahästar i hela EU. Ingen svensk produkt har tidigare registrerats i unionens nya skyddssystem.

En skyddad geografisk beteckning, PGI, knyter ett namn till en plats. Produktens kvalitet, anseende eller andra egenskaper ska ha en tydlig koppling till ursprunget, och minst ett produktionsled ska ske i området. Med skyddet går det att ingripa mot obehörig användning av namnet och mot marknadsföring som vilseleder om var varan kommer ifrån.

Livsmedel och drycker, exempelvis champagne och fetaost, har sedan länge geografiskt namnskydd inom EU. För hantverks- och industriprodukter öppnade systemet först den 1 december 2025.

Dalahästen registrerades i november 2026 hos EU:s immaterialrättsmyndighet EUIPO, meddelar Patent- och registreringsverket, PRV. Formellt är det Sverige som ansökt.

Annons:

Bakom ansökan står Grannas A. Olsson Hemslöjd och Nils Olsson Dalahästar, men företagen får ingen ensamrätt. Varje tillverkare som följer produktspecifikationen får använda namnet.

För dalahästen betyder kraven tillverkning i Mora, Orsa eller Rättvik, i trä och med traditionell målning.

— Det är tråkigt att många hästar som säljs inte alls är dalahästar och tillverkade i ett helt annat land, säger Henrik Ljungberg, vd för Nils Olsson Dalahästar, till skattefinansierade statskanalen SVT.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Efter Stockholm och Göteborg: nu stoppas Deep Purples turné

Publicerad Igår 14:24 – av Jan Sundstedt
Deep Purple på scen på Avicii Arena i blålila ljus under en stor skylt med bandnamnet i eldfärger.
Deep Purple på Avicii Arena den 26 oktober. Bandets återstående Europa- och Storbritannienturné skjuts upp efter Ian Gillans akuta sjukdom.

Deep Purple skjuter upp resten av Europa- och Storbritannienturnén efter att sångaren Ian Gillan, 81, fick akut sjukhusvård i Leipzig.

SVT uppger att Gillan blev akut sjuk i slutet av förra veckan. Konserterna i Leipzig och Hamburg ställdes in, och den planerade återstarten i Dortmund på tisdagen blir inte av.

Gillan skriver själv i ett inlägg på bandets Instagram att han hade ett medicinskt problem i Leipzig som krävde akut sjukhusvård. Han hade hoppats få klartecken att fortsätta turnén till slutet, men det finns "mycket allvarliga risker" med att göra det.

Deep Purple på scen på Avicii Arena i Stockholm den 26 oktober 2026.
Deep Purple på Avicii Arena den 26 oktober, innan turnén avbröts efter Ian Gillans akuta sjukdom. Foto: Jan Sundstedt/Nya Dagbladet.

Beslutet att skjuta upp resten av turnén "tills vidare" har han fattat på sitt läkarteams och managementets inrådan.

Annons:

Efter de två redan inställda Tysklandsspelningarna skjuts nu ytterligare 15 konserter upp: fyra i Tyskland, en i Nederländerna, fyra i Frankrike och sex hemma i Storbritannien, där Deep Purple tog sina första steg för snart 60 år sedan.

Bandet skulle under november ha spelat i Newcastle, Glasgow, Birmingham, Manchester och London. Några nya datum eller biljettbesked för de brittiska konserterna har inte lämnats.

Konserterna i Skandinavien ser i dagsläget ut att kunna bli slutet på den pågående turnen.

Nya Dagbladet recenserade spelningen i Stockholm och gav konserten godkänt, efter en trevande start.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Maran – Nattens plåga

Publicerad 2 november 2026 – av Emil Fjellstedt
Ett nyckelhål i förgrunden och en skugglik mara vid en sovande kvinnas säng.
I folktron kunde maran ta sig in genom nyckelhål och plåga människor i sömnen.

Vaknade man mitt i natten av hemska drömmar eller en fruktansvärd tyngd över bröstet, ja, då kunde man enligt den gamla folktron vara säker på att det var maran som kommit på besök. Oroliga och plågande nätter skylldes ofta på henne, och det är hon som gett namn åt ordet mardröm.

Maran kopplas ihop med diverse nattliga besvär, som exempelvis en känsla av kvävning, beklämning eller tryckande tyngd över bröstet. Hon var ett väsen som tog sig in där människorna sov och satte sig på den sovande.

Tron på en gestalt som plågar den som sover är mycket gammal och finns över stora delar av världen. Institutet för språk och folkminnen, Isof, nämner bland annat de gamla sumererna, Indien, romarriket och antikens Grekland. I Skandinavien omnämns maran redan under vikingatiden.

Ett väsen sitter på en sovande kvinnas bröst; ett hästhuvud skymtar bakom draperiet.
The Nightmare (1781). Målning: Henry Fuseli.

I folktron kunde maran, utan att ge ett ljud ifrån sig, ta sig in i sovrummet genom skorstenen, ett fönster eller den allra minsta springan i väggen. Inte sällan nämns just nyckelhålet som vägen in.

Annons:

Väl inne lade hon sig över den sovandes bröst. I gamla uppteckningar berättas om hur det blev svårt att andas, som om någon satt på bröstkorgen och tryckte ned. Kroppen blev som paralyserad och det gick inte att ropa på hjälp. Nordiska museet berättar att den som sov på rygg var särskilt utsatt och att maran ibland sades sätta sig mitt på ansiktet.

En kvinna född 1864 i Västergötland beskrev upplevelsen så här: "Maran kunde komma över såväl människor som djur. Det var ett andeväsen som kom över en, när en sov. Den la sig över bröstet på en och då det kändes såsom något ludet." (Isof, ULMA 3300)

I sägnerna var maran ofta en ung vacker kvinna, men hon kunde också vara en otäck äldre dam, en man eller ett lurvigt djur som en katt eller hund. I ett par fall var hon en fågel, oftast en uggla. Namnen skiftade över landet: skratten, flåket, pjuken, puken, pöslingen och marmänska är några av dem.

Kungen som trampades ihjäl

I de fornnordiska källorna kopplas maran tidigt till död. Ett känt exempel finns i Ynglingasagan, där kung Vanlandi Sveigðisson drabbas sedan hans övergivna hustru Drífa låtit en trollkunnig kvinna framkalla en förbannelse.

Vanlandi härskade över Uppsala. En vinter bodde han i Finland hos Snær den gamle och gifte sig med hans dotter Drífa. Han lovade att komma tillbaka inom tre år men dröjde i tio. Då mutade Drífa trollkvinnan Huld att antingen locka honom tillbaka till Finland eller döda honom. I Uppsala greps kungen av en stark längtan att resa dit, men hans vänner avrådde och såg trolldomen i själva längtan.

I sagan blir Vanlandi sömnig, lägger sig och ropar snart att maran trampar på honom. När hans män tar tag i hans huvud trampar hon på benen, och när de håller benen trycker hon på huvudet. Det blir hans död.

Om en kung som dödas av en mara berättas också i en äldre isländsk skaldedikt. Sagan citerar skalden Tjodolf av Kvine, vars strof skildrar hur trollkvinnan förde Vanlandi till Odin. Kungen trampades ihjäl, och hans män bar kroppen till stranden vid ån Skytaa och brände den gode hövdingen som fällts av trolldom. Över honom restes en bautasten.

Avund, kärlek och svettiga hästar

Maran var sällan ett främmande väsen. Hon ansågs vara en avundsjuk eller kärlekskrank människa som om natten kunde uppträda i andra skepnader. Om dagen levde hon som vem som helst. Ibland förklarades förbannelsen med att modern med trolldom försökt slippa smärtorna vid födseln.

I norra Sverige sades maran vara en elak granne som frivilligt förvandlade sig för att plåga folk och djur. Föreställningarna speglar delvis en misstro mot människor från en annan by, mot utstötta och mot dem som betraktades som främmande. Där liknar maran häxan.

När maran besökte en ung man kunde avsikterna vara erotiska. Avvisade han henne straffade hon honom i sömnen. Det räckte att nämna den drabbades namn för att han skulle vakna och maran försvinna.

Även djuren ansågs kunna pinas. Stod hästarna blöta av svett och utmattade på morgonen trodde man att maran kunde ha ridit dem under natten. Toviga flätor i manar och svansar kallades marflätor eller martovor och sågs som tecken på att maran varit i farten.

Ett mörkt väsen med röda ögon sitter på en liggande kvinna.
Der Albtraum, omkring 1800, en variant efter Fuselis motiv. Målning: okänd konstnär.

Hästskor, träskor och räkneramsor

Det fanns många sätt att hålla maran borta. Man skulle inte lägga sig proppmätt. Ett enkelt skydd var att ställa hästskor under sängen. Ett annat var att ställa träskor vid sängen. Tanken med träskorna var att maran inte kunde komma upp i sängen eftersom hon först var tvungen att gå i dem.

En bibel under huvudkudden, en psalmbok eller en sax kunde också skydda. Över stallet hängde man markvastar, de täta grenhärvor som björken får av sjukdom. Tanken var att maran då skulle rida på kvasten i stället för hästen. Det fanns även marstenar, sländtrissor som sattes upp över hästarna för att maran inte skulle fläta manarna.

Maran sades vara dålig på att räkna. Den som strödde ut korn eller sand gav henne en uppgift hon inte hann lösa före gryningen. En känd ramsa lyder:

Mara mara minne
,
du får ej bli här inne

förrän du räknat fåglar i skog
fiskar i flod
alla eketrär och Guds ord

Vissa av folktrons beskrivningar liknar det som i dag kallas sömnparalys.

Föreställningen att ett väsen orsakade de otäcka drömmarna lever kvar i språket. Ordet mardröm kommer från maran, och den som kallar något för marigt använder fortfarande hennes namn.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Störtskönt uppvaknande och junande av samtiden

Vi sitter och junar medan Ensoulment får landa i oss. Med ett engagerat öra följer vi Matt Johnson genom ensamhet, sorg och samtidens motsägelser – och omhuldas av toner som letar sig längre in i själen.

Publicerad 31 oktober 2026 – av Mikael Rasmussen
Matt Johnson med hörlurar och akustisk gitarr framför en mikrofon i KEXP:s studio, mot en mörk bakgrund med röda och orange l
Matt Johnson framförde flera låtar från Ensoulment när The The besökte KEXP:s studio i Seattle den 1 november 2024.

Det är något fint när artister och musiker släpper material som är otidsenligt och därmed håller över tid och som inte går att sätta ett datum på eller ett bäst-före, eller ett bäst-efter…

Vi sitter och junar. Det är ett ord som får betraktas som filosofisk eftertänksamhet, färgad av poesi, och ett uttryck som summerar Mikael Rasmussen alias Artist Razz Storytelling…

Matt Johnson släppte alltså ett nytt konstverk för drygt två år sedan och nu när månaderna passerat har vi lyssnat in igen med eftertanke och landat i ett antal betraktelser av denna fenomenala CD där vi kan konstatera att Matt har vaknat igen och junar över sin samtid.

Soul från kosmos som ett tonsatt tal kan summera vad Artist Razz junar över vid uppvaknandet och lyssningen av Ensoulment. Det summerar Matt Johnsons senaste konstnärliga själfyllda konstsläpp Ensoulment, klätt med sitt band the The.

Annons:

Fingertoppskänsla, klarsynthet kryddad med filosofisk poesi ventilerar, vädrar och lyfter känsliga ämnen med finstämd elegans. Det är en tunn linje mellan frågan och konstaterandet.

Här vaknar och börjar resan

Cognitive Dissident. Plattans första smultronställe att besöka handlar om kognitiva nutida bokstavskombinationsbeteenden, om att, som Matt sjunger: "Vänster är höger, svart är vitt, inifrån – ut, hat är kärlek, uppsida är ner, fyrkant är rund, krig är fred, tillbaka till front…?" Och det är inte alltid en lyssnare vill eller inte vill förstå vad konstnären eller artisten eller kompozitören med den medvetna hjärnan förstår eller inte förstår. Ibland kan det ta en stund innan ett budskap eller en text landar i betraktarens förståelse. Matt Johnson är känd för sina uttalanden med undertoner om samhället vi lever i, som nu är så förlöjligat, misstrott och marginaliserat av politikernas och medias lögner.

Nästa begåvade filosofiska spår berör ämnen som: Var hör jag hemma? Det London jag känner har försvunnit, långt försvunnit, och dessa sanningsenliga funderingar behandlar Johnson i låten Some Days I Drink My Coffee By The Grave Of William Blake. Sådana tankegångar är nog ganska vanliga hos de flesta av oss lyssnare. Var hör jag hemma, i vilket kvarter vill jag bo, i vilken stad hör jag hemma? Och många städer har utvecklats och bebyggts så att en stad som såg ut på ett visst vis typ år 1970 troligtvis har genomgått enorma arkitektoniska förändringar och blivit till vad det blivit till i dessa tider. Tänkvärt är också att tio år före albumet hade melodin börjat skapas och den berör även desinformation och censur. Det förekommer också en skön sömlös övergång mellan spår två och spår tre.

Spår tre, Zen & The Art Of Dating, berör vår digitaliserade tid med ensamhet och nutidens swipande åt vänster – åt höger. Hon behöver någon i natt och även han lägger till ett alias för anonymitetens skull. Därefter, tre pints senare, känner han sig i god form, överallt – ingenstans – på samma ställe – i samma tid – fortsätter swipa vänster – fortsätter swipa höger. Texterna och kompozitionerna håller god harmoni och balans där de första verserna sjungs ur ett kvinnligt perspektiv för att därefter sjungas ur ett manligt för att slutligen avslutas med en helhetsöversikt av företeelsen, intimitet i alienationens tidsålder samt uppkomsten av AI.

Skönt vemodigt och melankoliskt

Detta är en skiva att avlyssna med närvaro, tålamod och ett engagerat öra där upplevelsen blir så mycket mer uppskattad av de fenomenala tonernas variationer och soloprestationer som pianot i melodi nr 7, Down By The Frozen River. Vi känner att pianots läckra sound samt de återhållsamma tonerna flirtar med den tidigare utgivna utomordentligt läckra kompozitionen från the Thes tolkningsskiva av Hank Williams år 1994, Hanky Panky, med melodin Your Cheatin' Heart.

Eftersom Matts texter innehåller mycket text, många ord, förstärks upplevelsen när vissa kompozitioner går åt less is more som i spår 8, Rising Above The Need, där Matt repeterar refrängen "I'm Rising Above The Need" och det åtföljs av vacker musikalitet.

Därefter följer ett lågmält suggestivt musikmöte som kan beskrivas som att någon har funnit fragment av noter där Matts signum, hans karaktäristiska prat–sång-koncept, genomsyrar låten Linoleum Smooth To The Stockinged Foot som är en tillbakablick och dokumentation av Johnsons upplevelse på sjukhus år 2020. Melodin avslutas ungefär som en klassisk orkester inleder och stämmer sina instrument innan programmet tar sin början. Återigen fyndigt och variationsrikt av maestro Johnson.

Vi är med dig i sorgen

En stad ändrar skepnad och karaktär. En bror går bort, en far går bort. Det är i sådana stunder som den inre styrkan sätts på prov. En förlust är alltid tung att bära. Där kan det därför vara fint och läkande att med ärlig innerlig ton uttala: vi vill vara med dig i sorgen.

Nästa melodi belyser det ämne som sysselsatt många diskussioner och fortfarande framhävs i den sköra låttiteln Where Do We Go When We Die? Tänkvärt och berörande samt finstämt och lågmält närmar sig the The och Matt Johnson ämnet med vördnad och respekt. Kompozitionen är skriven till minne av hans far som så tragiskt gick bort då Matt Johnson med sitt the The skulle framträda live den 5 juni 2018 på The Royal Albert Hall. Men som det är med musik blev konserten något av en minnesgudstjänst. Vad fint då för den närvarande publiken att få ynnesten att vara med i den svåra stunden, men att de tillsammans skapade ett fint rum av andakt, välsignelse och det största av dem alla – tacksamhet. Det är i den tacksamheten som kompozitionen Where Do We Go When We Die? kom till. Det är därför intressant med musikens kraft, med musiken som verktyg, att det kan komma toner till vissa personer som resulterar i melodier, kompozitioner. Det var också så det var för Artist Razz då Farmorsvisa blev till.

Skivan Ensoulment, detta konstverk, avslutas med det filosofiska mästerverket Rainy Day In May. Att det inte går att gömma sig bakom regnbågar, paraplyer eller alias utan att förhålla sig till enkla som svåra frågor. Tack Matt för detta betydelsefulla album.

En tilltalande motor av ämnen som gör hela skivan intressant

Albumet vandrar i oerhört sköna musikstämningar mellan soul, blues och stundom råa gitarrackord till följsamma bas-, gitarr- och keyboardslingor. Man omgärdas och omhuldas av läkande överlappande toner som vandrar i det lågmälda behagliga registret. De olika instrumenten har dessutom funnit coola effektsound som leder och tar musiken, kompozitionerna, till delar av den uppskattande hjärnan och själen som reser med i de olika berättelserna men stannar kvar i rummet. Musiken är mestadels komponerad av text- och musikgeniet Matt Johnson. På spår 1, Cognitive Dissident, och spår 11, I Hope You Remember (The Things I Can't Forget), är gitarristen och körsångaren Barrie Cadogan medkompositör. På spår 4, Kissing The Ring Of Potus, och spår 7, Down By The Frozen River, är keyboardisten DC Collard medkompositör.

Så trots att plattan Ensoulment, som är inspelad i Matt Johnsons studio, Studio Cinéola, på etiketten Cinéola, earMusic, har ett par år på nacken sedan den släpptes så växer den och blir bara bättre och bättre precis som de tidigare mästerverken som herr Johnson skapat och komponerat.

Medmusikerna på Ensoulment är Matt Johnson: vocals, electric and acoustic guitars, rhythm machine, clapping, tambourine; Barrie Cadogan: electric guitar and backing vocals; DC Collard: keyboards; James Eller: bass guitar; Earl Harvin: drums; Gillian Glover: backing vocals. Vissa spår förgylls med Sonya Cullingford: fiddle, Terry Edwards: horns samt Danny Cummings: percussion.

Konvolutets förlovade land

Konvolutet varierar sig mellan fotografi och illustrationer där fotografen Gerald Jenkins förgyller konvolutets sidor med natur, arkitektur och rocksoulpoesifoton på Matt Johnson. Illustrationerna är skapade av brodern Andy Dog Johnson som berör betraktaren redan från omslagets kanske: Hur mår jag idag? Instängd som i en dum TV-burk? Eller som sista sidan i konvolutet kanske illustrerar: Känner jag mig som en julgran idag? Är det en självbild av hur Matt känner sig inombords, eller är det en önskvärd självvald mask att bära? Båda sidorna förmedlar i alla fall ganska tydligt: Vad skådar mitt norra öga!? Konvolutet bjuder in och väver in åskådaren att själv få avgöra bildspråket. Vi kan därmed konstatera hur viktig kulturarbetaren är för att igångsätta hjärnor som kan vara smått slumrande eller vill bli uppväckta och kreativt inspirerade att själva börja skapa musik, bild, konst eller en kultur-essä-artikel som detta blev av detta resultat…

Det är en meditativ stund att bläddra i artistens hemliga inre arkiv. Betraktaren får access att ta del av den inre kretsen av alla kreativa medhjälpare som möjliggör och förstärker den inre bild som startar inifrån Matt Johnsons kreativa konstnärs- tillika entreprenörshjärna. Gudomligt!

Om det är något som saknas om ni frågar mig så säger vi: mundolinerna. Vi baserar det på den skiva som gavs ut på nittiotalet som hette Hanky Panky och var en hommage till Hank Williams: mundolinerna får melodierna att nå fler himmelshöjder, nå fler dimensioner och slutligen tränga längre in i själen. Hör av er till nästa skivproduktion så ställer sig Artist Razz till förfogande med Munspelspoesi…;)

Liten tillbakablick

Avrundande rekommendationer är att lyssna till detta originella och unika band som skapar oerhört vackra smycken. Bandet the The tog undertecknad med stor beröring redan då Infected släpptes 1986 med låtarna Infected, Sweet Bird Of Truth samt Slow Train To Dawn. När vi sedan lyssnade på skivan Mind Bomb år 1989 förstärktes relationen till the The framförallt med låtarna Good Morning Beautiful, Kingdom Of Rain, Gravitate To Me, Beyond Love och framförallt Armageddon Days (are here again), och lyssnandet trollbinder just för att det är så begåvade kompozitioner, väl balanserade och påhittiga inlägg av olika instrument och framförallt där munspelet får ta sin plats. Styrkan ligger dessutom i de starka fyndiga texterna som kan få vilken textförfattare som helst att bli inspirerad, dra på smilbanden och bli berörd till en liten tår. Om vi ska rekommendera ett litet stökigare stycke som kysser både Beatles och Rolling Stones serverar vi Dogs Of Lust. Lyssna på detta band!

Å låt höra hur ni ser, betraktar och tycker om detta i stort sett fullkomliga band. På tal om Armageddon Days (are here again) så känns det stundtals som att ändens tid har infunnit sig. Konstverken tillika skivorna är lika dagsaktuella som då när de släpptes och med största sannolikhet ökar deras värde och igenkänning vid lyssnande och betraktelse.

En liten inbjudande uppmaning också. Matt Johnson! Kom till Sweden Rock Festival eller Time To Rock i Knislinge och berör där publikens och auditoriets känslosträngar. Så att de övernattande gästerna kan sjunga som Du sjunger på spår 6, I Want To Wake Up With You.

Omslaget till The Thes Ensoulment: ett stiliserat ansikte med röda ögon mot mörkröd bakgrund.

Album: Ensoulment
Artist: The The
Label: Cinéola / earMUSIC
Låtar: 12
Släpptes: 6 september 2024
Omslag: Andy Dog

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.