Afrikanska rymdambitioner

Afrikanska rymdprogram är en bortglömd del av historien. Finns det, eller har det någonsin funnits, möjlighet för ett svart rymdimperium? Den här artikeln går igenom Ugandas och Zambias rymdprogram under 60- och 70-talet.

publicerad 3 april 2018

Vinna eller försvinna för Nordens viktigaste dagstidning!


2739 kr av 100 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Ugandas rymdprogram

Under 1960-talet, mitt under brinnande rymdkapplöpning mellan USA och Sovjetunionen, ville Uganda ta del av rymdutforskningen. Landet ville dra nytta av dess läge vid ekvatorn, någon som ska vara idealt för raketuppskjutningar. Uganda skrev under ett internationellt rymdavtal och projektet sattes igång. Ugandas rymdprogram var dock orealistiskt redan från början. Landet har aldrig ens skickat upp en ballistisk robot, det enda sub-sahariska landet som har lyckats med detta är Sydafrika – då det var under vitt styre.

1971 kom diktatorn, och den påstådde kannibalen, Idi Amin till makten i Uganda genom en militärkupp. Kort därefter annonserade han ett mycket optimistiskt rymdprogram. De nådde dock aldrig varken rymden eller månen. Det enda de lyckades med var att bygga en hinderbana av använda bildäck där “astronauterna” fick träna.

Ugandas rymdprogram är med på TIME Magazines lista över “1900-talets 100 sämsta idéer”.

Zambias rymdprogram

År 1964 var Zambia, i centrala/södra Afrika, redo att försöka sig på rymdresor.

Zambias amatörrymdprogram leddes av visionären Edward Makuka Nkoloso – utan officiellt stöd från staten. Han hade planer på att skicka upp den 17-åringa flickan Matha Mwambwa och två stycken katter till månen (varför två katter skulle skickas upp är oklart). Nkoloso hade även planer på att kristna Mars – som enligt honom befolkades av primitiva infödingar. Han hoppades på att slå både USA och Sovjetunionen i rymdkapplöpningen.

“Astronauterna”, eller “afronauterna” som Nkoloso kallade dem, tränades på en övergiven bondgård 11 kilometer utanför huvudstaden Lusaka. Där fick de bland annat rulla ner för en sluttning i ett oljefat (för att vänja sig vid skakiga rymdfärder), åka linbana (för att uppleva tyngdlöshet) och gå på händer (för att det är det enda sättet man kan gå på månen). Vid ett tillfälle ska Nkoloso haft tolv “afronauter” i träning.

Nkolosos rymdraket var tre meter lång och gjord av koppar och aluminium.

Nkoloso nådde dock aldrig rymden, månen eller Mars. Orsakerna till detta ska ha varit många: bland annat att Matha Mwambwa blev gravid och att sponsring från Unesco uteblev.

 

Även andra afrikanska länder, såsom Kenya och Algeriet, har rymdprogram. Dock så har ingen av dem skickat en människa till rymden ännu.

Det tåls att nämnas att 1969 landade de två första människorna, Neil Armstrong och Edwin “Buzz” Aldrin, på månen. Aldrin har svenskt påbrå.  Själva månlandningen är dock i sig ett omdiskuterat faktum.

 

Linus K

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!