Kriget i Ukraina, de facto ett krig mellan USA och Ryssland på ukrainsk mark, är ett mycket grymt och blodigt krig. Hundratals, om inte tusentals, soldater och civila dör dagligen. Det är tragiskt nog i sig, men det skulle likväl vara intressant att veta hur mycket det pågående kriget kostar för oss vanliga skattebetalare. Det får vi nog tyvärr inte reda på, åtminstone inte före valet till EU parlamentet nästa år. Inte heller är riktigt klart vad vi har för anledning att stödja den ena parten i ett krig, som man egentligen också skulle kunna kalla för inbördeskrig.
Vem brydde sig för övrigt om då ukrainska soldater tillsammans med sovjetiska styrkor ockuperade Tjeckoslovakien 1968, eller Ungern 1956? Att invasionsstyrkorna åtminstone i Tjeckoslovakien 1968 bestod mestadels av ukrainska soldater råder inget tvivel om. Frågan är då varför betalar vi miljarder av våra skattepengar till stöd till en tidigare ockupationsmakt, i ett krig som för övrigt Ukraina aldrig kan vinna?
På den frågan har jag försökt få svar i Bryssel utan någon större framgång. Det är dock inte bara jag som inte fått tillgång till dessa uppgifter, inte ens Ungerns premiärminister Viktor Orbán har lyckats bättre. Uppgifterna om vad alla miljarder offrade i det meningslösa kriget egentligen har använts till är hemliga, likaså på vilka konton eller i vilka fickor pengarna eventuellt har hamnat i. Korruptionen i Ukraina är kanske högst i världen, enligt vissa uppgifter måhända lika hög som i EU-högkvarteret i Bryssel. Zelenskyjs svärmor har nyligen köpt en villa i Egypten för cirka fem miljoner amerikanska dollar. Enligt en nyligen publicerad artikel i Berliner Zeitung ukrainska miltärer och ämbetsmän köper löpande villor på spanska solkusten och även Zelenskyjs egen familj har ett anmärkningsvärt innehav av ytterst exklusiva villor runtom i världen som uppmärksammats av många.
Att en enda person, nämligen EU-kommissionens allsmäktige, icke folkvalda ordförande Ursula von der Leyen ensamt kan bestämma och hemlighålla uppgifterna över miljardregnet till Ukraina kan inte ses som annat än tecken på korruption. Von der Leyen har även gjort sig känd under den så kallade covidpandemin att utan befogenhet, samt med sin egen privata mobiltelefon, ha gjort en affär med Pfizers ordförande Albert Bourla värd trettiofyra miljarder euro. Hur affären har gått till är liksom innehållet i avtalet hemligstämplat och får inte avslöjas under de nästkommande 70 åren. Försök kalla det för annat än tydliga signaler på korruption.
USA är den största bidragsgivaren till kriget i Ukraina, men USA har också en enorm försvarsbudget. Räknat per capita är det dock inte USA utan vi EU-medborgare som är största bidragsgivare till ett land som inte ens är medlem i unionen, och förmodligen, även detta på grund av korruption, åtminstone under överskådlig tid inte ens kan bli det.
Visserligen har Ursula von der Leyen i sitt utvärderingstal utlovat fullt medlemskap för Ukraina, men hur detta ska gå till, eller hur mycket det kommer att kosta oss vanliga skattebetalare, nämnde hon ingenting om. Dessvärre lovade hon Ukraina ytterligare 50 miljarder euro (förutom de redan levererade uppskattningsvis mellan 80 till 200 miljarder) av våra skattepengar utan att ens fråga eller be om godkännande från oss skattebetalare, som slutligen ändå får stå för notorna.
I sitt tal nämnde von der Leyen inte heller med ett enda ord de viktigaste frågorna vi står inför, nämligen hur kan vi uppnå fred i Ukraina, invandringsfrågorna och korruptionsskandalerna inom EU. Inte heller nämnde hon att en belgisk domstol begärde upphävning av hennes immunitet (vilket naturligtvis kommer aldrig att beviljas) och inledde en förundersökning om eventuell lagöverträdelse i samband med inköp av covidvaccin.
Det är saker att tänka på inför valet till EU-parlamentet nästa år. För oss svenska väljare finns det dock tyvärr inget bra alternativ, för både moderater och socialdemokrater är beredda att följa Ursula von der Leyens linje och Sverigedemokraterna som är det enda möjliga alternativet har redan blivit ett vindflöjelsparti som man aldrig i förväg kan veta hur ställer sig i frågan om EU-medlemskapet och eventuell anslutning till Nato. För oss skattebetalare återstår bara att återigen öppna plånboken och aldrig ställa den obehagliga frågan i vilka korrupta fickor i Ukraina eller i EU-högkvarteret dina och mina skattepengar kommer att hamna i.
Josef Csiba
