Globalismens framfart – Nya Dagbladet

Palantir-grundaren Karp köper 15 000 hektar skog i Härjedalen

Markus Andersson — Mon, 28 Sep 2026 07:46:15 +0000

Palantir-grundaren och ultraglobalisten Alexander Karp har köpt 15 000 hektar skog vid Storsjö kapell i Härjedalen för 235 miljoner kronor. Hans bolag talar om skönhet och bevarande. Köpekontraktet anger dock skogsbruk som syfte, och lokala jaktlag har redan förlorat sin jakträtt. Affären gjordes i början av september, när skogsbolaget SCA sålde ett sammanhängande skogsområde söder om Storsjö kapell. Köpare är Cladonia Skog AB, ett nystartat svenskt bolag där Alexander Caedmon Karp står som verklig huvudman. Det var Tidningen Härjedalen som avslöjade vem som står bakom köpet. Karp grundade dataanalysbolaget Palantir 2003 tillsammans med Peter Thiel och Stephen Cohen och är i dag bolagets vd. Palantir har ett börsvärde på omkring 460 miljarder dollar. Karps svenska bolag sattes upp av Scandinavian Trust, uppger Breakit. Nya Dagbladet har tidigare granskat både Karp och Palantirs krigs- och övervakningsteknik.

Skönhet i mejlet, skogsbruk i kontraktet

Jenny Lopes Da Silva är styrelseledamot i Cladonia Skog och försäljningschef på Scandinavian Trust. I ett mejl som Bonniertidningen Expressen citerar beskriver hon köparens avsikter. "Den nya ägaren är mån om markens skönhet och dess bevarande", skriver hon. Hon framhåller också vidsträckta naturliga skogslandskap som värdefulla livsmiljöer och som platser för rekreation och återhämtning. Köpekontraktet säger något annat. Där anges att syftet är att äga och förvalta skogsfastigheten samt att bedriva skogsbruk. SCA har uppgett att marken inte är optimal för skogsbruk. Varför Karps bolag betalar 235 miljoner kronor för skog som säljaren inte ser som optimal för skogsbruk, och ändå skriver in just skogsbruk som syfte, framgår inte.

Jaktlagen blir av med marken

För dem som använt marken har ägarbytet redan fått konkreta följder. Två jaktlag har förlorat sin jakträtt, och ett tredje förlorar jakten helt nästa år. Jakträtten tillfaller köparen från den 1 juli nästa år. Beskeden kom tidigt. Redan den 16 juni fick jaktlag veta att de inte längre fick jaga på den arrenderade marken söder om Storsjö kapell. Det var flera månader innan SCA sålde marken i början av september. Therese Kärngård, kommunstyrelsens ordförande i Bergs kommun, säger att många kommuninvånare känner till marken och att där bedrivits mycket älgjakt. — Det är klart man drar öronen åt sig. Jag vill säga att jag inte är orolig heller. Men det är klart det väcker frågor, sade hon till SvD.

Dödlig AI – och Palantir redan inne i Sverige

Palantir är inte ett vanligt skogsbolag. Karp har själv beskrivit affärsmodellen i brutala termer: döden och smärtan som tillfogas "våra fiender" kommer mestadels från Palantir. Bolaget bygger militära AI-system som kopplar samman underrättelser, sensorer och vapen – vad Karp själv kallat en "digital dödskedja". Nya Dagbladet har redogjort för hur tekniken används i krig, bland annat i samarbete med Israels försvarsministerium, och för Palantirs krav på en ny era av AI-driven militär makt. I Sverige har bolaget varit verksamt i omkring 14 år. Försvarsmakten är en bekräftad kund. Polisen har enligt tidigare uppgifter också använt tekniken, men har inte velat berätta hur. När frågan om att stoppa inköpen nådde partierna i somras valde Sverigedemokraterna att försvara fortsatt användning. Partiet sade sig ha förtroende för att den sker inom lag och säkerhetskrav – trots att det i stor utsträckning är hemligt vilka myndigheter som har avtal och vad de omfattar. Statsminister Ulf Kristersson träffade dessutom både Thiel och Karp under Bilderbergmötet i Stockholm, ett möte som inte kommunicerades öppet, vilket NyD tidigare beskrivit.

Techmiljardärer och skog

Vad Karp själv vill med Härjedalsmarken är inte känt. Det hindrar inte att mönstret är bekant. Bill Gates och andra investerare har backat projekt där skog huggs ner och virket grävs ner, med argumentet att koldioxid ska bindas i klimatpolitikens namn. Något sådant syfte finns inte belagt i Karps köpekontrakt. Där står skogsbruk. I mejlet står bevarande. I Härjedalen står jaktlagen utan mark.

Georgescu gripen i bedrägeriutredning – tredje rättsliga spåret mot den portade valvinnaren

Emil Fjellstedt — Tue, 22 Sep 2026 11:09:40 +0000

Rumänsk polis grep under måndagen den tidigare presidentkandidaten Călin Georgescu, misstänkt för bedrägeri mot en affärsman. Georgescu har inte kommenterat ärendet. Om tidigare utredningar har han sagt att de är politiskt motiverade. Åklagarmyndigheten DIICOT genomförde fem husrannsakningar, bland annat i hans hem. Tre personer ska, enligt åklagarna, ha agerat för att få otillbörlig ekonomisk vinning. Politico skriver, med hänvisning till DIICOT, att gruppen ska ha vilselett en rumänsk affärsman för att komma åt garantier han satte in för att få krediter. Offret ska ha förlorat mer än 1,1 miljoner euro. Balkan Insight rapporterar att gruppen, som Georgescu ska ha lett, från september 2021 fick mannen att tro att han kunde få ett lån på 6 miljoner euro mot en garanti. Han ska ha fört över omkring 1 miljon euro och därefter ytterligare 100 000 euro för ett utlovat lån på 15 miljoner. Lånet kom aldrig.

Tredje spåret mot samma man

Bedrägerimisstanken är inte det enda rättsliga spåret. Politico beskriver två pågående mål: ett om en påstådd våldsam kupp mot författningsordningen, och ett om att ha främjat "fascistisk ideologi". Balkan Insight nämner också medhjälp till att undergräva författningsordningen, spridning av falsk information och grundande av en antisemitisk organisation. Georgescu nekar. Inget är avgjort i dom. Bakgrunden är det avbrutna valet. Georgescu vann första omgången i november 2024, enligt Politico med 23 procent av rösterna. I december samma år ogiltigförklarade författningsdomstolen valet och han portades från omvalet, med hänvisning till en påverkansoperation från en främmande stat – enligt rapporteringen Ryssland. Omvalet i maj 2025 vanns av Nicușor Dan.

"Rumänien är en diktatur"

George Simion, Georgescus politiska allierade och ledare för alliansen för rumänernas enhet, AUR, fördömde gripandet på Facebook: "Vem som helst av oss kan bli nästa. Stoppa övergreppen! Rumänien är en diktatur!" Utanför DIICOT, dit Georgescu skulle föras för förhör, samlades hans anhängare. Myndigheterna satte upp avspärrningar och kallade in gendarmeriet. Balkan Insight uppger hundratals anhängare. Politico hänvisar till rumänska medier och talar om flera dussin.

Inifrån FN och Romklubben

Georgescu har sagt det här långt före måndagens gripande. I en intervju med Reiner Fuellmich, publicerad av ICIC den 30 december 2022, berättade han om nära 18 år i FN-systemet. Han började i UNDP i Rumänien och var senare specialrapportör för farligt avfall i närmare två och ett halvt år. Först, sade han, trodde han att FN kunde hjälpa människor. Sedan ändrade han sig. — Den verkliga orsaken är oligarkin, det globala oligarkiska systemet, sade han. Konflikten står enligt honom inte bara mellan suveränitet och globalism. — Plattformen, bron för det här oligarkiska systemet att kontrollera, sade han om FN. — FN:s Agenda 2030 är samma som Davosagendan, sade han. Båda är, enligt honom, icke-statliga organisationer. Samma sak sade han om Romklubben, där han var ordförande för det europeiska centret i Wien i närmare två och ett halvt år. Klubben var, sade han, en annan icke-statlig organisation med samma problem som FN. Den hade börjat 1968 med Aurelio Peccei och rapporten Tillväxtens gränser, som varnade för att planetens resurser exploaterades för fort, av girighet. I praktiken fann han samma slutsats som i hållbarhetsmötena: hur konsumtionen kan ökas. Georgescu har inte uttalat sig om bedrägerimisstanken. Om de tidigare utredningarna har han sagt att de drivs av politiska skäl, och det han beskrivit inifrån FN och Romklubben gör måndagens gripande svårt att hålla isär från den politiken.

EU hotar frysa Sachsen-Anhalts miljarder efter AfD:s valseger

Emil Fjellstedt — Fri, 11 Sep 2026 12:13:22 +0000

Sedan AfD vunnit delstatsvalet i Sachsen-Anhalt med 43,8 procent öppnar EU-parlamentarikern Daniel Freund (Miljöpartiet/De gröna) för att delstatens EU-stöd kan hållas inne om partiet bildar regering. Det handlar om 2,95 miljarder euro – mer regionalstöd per invånare än i någon annan tysk delstat. Samtidigt förbereder Tysklands försvarsminister Boris Pistorius mekanismer för att stänga av en AfD-ledd delstatsregering från federala resurser. Det är den tyska public service-kanalen ARD som rapporterar om det möjliga stoppet för EU-medlen. Pengarna finansierar högst konkreta saker i en av Tysklands fattigaste delstater: renoveringar av skolor och förskolor, och modern medicinsk utrustning på sjukhusen. Enligt ARD får Sachsen-Anhalt mer EU-regionalstöd per capita än någon annan tysk delstat. Det är också just den hävstången som nu diskuteras öppet i Bryssel, dagar efter att väljarna gjort AfD till klart största parti.

Freund öppnar för att hålla inne medel

Daniel Freund, som beskriver AfD som en politisk kraft som agerar mot "det europeiska projektet", säger till ARD att stödet snabbt skulle kunna pausas om partiet bildar delstatsregering och på något sätt utmanar unionen. — Vid behov skulle Europeiska kommissionen behöva hålla inne medel, säger han. Freund är ingen novis på området. Han drev aktivt på för motsvarande åtgärder mot Ungern under dåvarande premiärministern Viktor Orban, och han beskriver metoden som ett bra sätt att tygla avvikande nationella regeringar – särskilt i Ungern och Polen. — Vi såg i båda länderna att det efter frysningen av EU-medel skedde regeringsskiften, och att de nya regeringarna fick en betydligt bättre relation till EU-institutionerna, säger han till ARD, och tillägger att samma metod nu skulle kunna tillämpas i Sachsen-Anhalt. Beslutet om att hålla inne pengar fattas av EU-kommissionen, som leds av Ursula von der Leyen. Ingen väljare i Sachsen-Anhalt har röstat fram den.

Upp till 500 miljoner euro om året

Vad ett sådant beslut skulle kosta har Luise Quaritsch vid tankesmedjan Jaques Delors Centres Berlinkontor försökt uppskatta. Delstaten kan förlora upp till 500 miljoner euro om året i ett scenario liknande det ungerska, enligt henne. — Ett sådant beslut skulle i betydande grad påverka den regionala och ekonomiska utvecklingen och därmed också få negativa konsekvenser för delstatsregeringen, varnar hon. Att skolrenoveringar och sjukhusutrustning uteblir drabbar invånarna. Effekten på delstatsregeringens väljarstöd är det uttalade syftet med instrumentet.

Budapest och Warszawa som mall

Bryssel har vid flera tillfällen de senaste åren fryst stödmedel för både Warszawa och Budapest, med hänvisning till brott mot rättsstatens principer. Båda regeringarna har beskrivit åtgärderna som politisk förföljelse kopplad till deras motstånd mot EU:s politik. I Ungerns fall frystes medlen 2022, sedan kommissionen anklagat Orban – en långvarig kritiker av EU:s migrationspolitik och EU:s Ukraina-stöd – och hans regering för korruption och rättsstatsbrott. Pengarna frigavs bara delvis tidigare i år, efter att Orban förlorat valet mot Peter Magyar och dennes parti Tisza. Nu ska samma modell alltså kunna riktas mot en tysk delstat. AfD:s gruppledare i förbundsdagen, Bernd Baumann, avfärdar trycket. — Vi skrattar åt våra partimotståndare som nu försöker missgynna oss odemokratiskt även på EU-nivå. För de är sedan länge försvarslösa mot oss i den politiska konkurrensen, säger han.

Berlin bygger en egen spärr

Parallellt med diskussionen i Bryssel arbetar den tyska förbundsregeringen med en egen plan för att begränsa en eventuell AfD-ledd delstatsregering. Boris Pistorius har nyligen uppgett att Berlin förbereder mekanismer för att stänga av den från vissa federala resurser, bland annat nätverket för underrättelsedelning. Telegraph och Die Welt rapporterade i juli att en "hemlig plan" tagits fram för att förhindra "obstruktion" från delstatsmyndigheternas sida – särskilt i ett läge där regeringen skulle behöva underlätta en stor truppförflyttning inom Nato genom tyskt territorium, potentiellt i riktning mot de ryska gränserna. Både EU och förbundsregeringen förbereder alltså åtgärder mot ett valresultat som ännu inte omsatts i en regering.

Mandaten avgör

För AfD är den formella makten fortfarande inte säkrad. Partiet är den klart största gruppen i delstatsparlamentet men ligger några mandat från egen majoritet. Antingen krävs en koalition – svårt, eftersom i stort sett alla andra partier vägrar samarbeta med partiet – eller tillräckligt stöd för en minoritetsregering. Mandatfördelningen avgörs i delstatsparlamentet i Magdeburg. Frågan om pengarna avgörs i Bryssel och Berlin.

Brittisk gatuintervju sprids: ”Väst är moraliskt bankrutt”

Emil Fjellstedt — Tue, 26 May 2026 10:03:34 +0000

En spontan gatuintervju med den brittiske skribenten Frank Wrighter har fått stor spridning i sociala medier. I intervjun beskriver han västvärlden som moraliskt och ekonomiskt bankrutt – och säger att han hellre vill leva i en nation än i en gränslös marknad.

Wrighter riktar udden mot politisk likriktning, massmigration, global marknadsdyrkan och västvärldens krig i Mellanöstern. Enligt honom har löften om demokrati, välstånd och frihet ersatts av permanent kris, ekonomisk nedgång och förlorad nationell gemenskap.

Intervjun publicerades av VoxPopuli och spelades in vid en samling för Restore Britain, lett av Rupert Lowe. Klippet spreds därefter vidare i sociala medier, bland annat av den amerikanske journalisten Glenn Greenwald, som beskrev Wrighter som en i stort sett okänd brittisk medborgare som formulerar sin kritik med ovanlig klarhet.

Det är denna typ som skall leda våra nationer. Och som gjorde det när vi var starka, bärkraftiga och framgångsrika.
Istället har vi fått Kaja Kallas, Ulf Kristersson och Magdalena Andersson. Resultatet har inte låtit vänta på sig. pic.twitter.com/T5GAlb9atI
— Fredric Morenius (@FredricMorenius) May 24, 2026

På frågan varför han kommit till samlingen svarar Wrighter att han och hans son rest från Newbury eftersom de ser ett land i djup kris.

— Vi ser i vilket skick landet befinner sig. Det råder ett nationellt nödläge och vi måste tänka på framtiden. Vilket slags land ska vi ha för våra barn – eller ska vi över huvud taget ha en nation? säger han.

Wrighter fortsätter med vad som blivit ett av intervjuns mest citerade resonemang: att ett land inte kan reduceras till en marknadsplats.

— Jag vill hellre leva i en nation än på en marknad, inte i en gränslös internationell stormarknad befolkad av främlingar som hyser fientlighet mot varandra. Vi måste rädda nationen, säger han.

”Permanent undantagstillstånd”

I intervjun beskriver Wrighter den västerländska efterkrigsordningen som överspelad. Han menar att samma politiska kurs fortsätter oavsett valresultat, samtidigt som väljare inte erbjuds några verkliga lösningar.

— Vi verkar vara moraliskt såväl som ekonomiskt bankrutta i hela västvärlden, i Europa och i Storbritannien. Hela systemet befinner sig i någon form av kris, säger han.

Enligt Wrighter har det som tidigare betraktades som normalt samhällsliv ersatts av ett ständigt krisläge.

— Det vi brukade kalla normalt liv har ersatts av ett permanent undantagstillstånd – vad gäller den sociala sammanhållningen, de demografiska förändringarna och bristen på realistiska lösningar, säger han.

Konsekvensen, menar han, är att västerländska samhällen rör sig mot ekonomiskt och socialt sönderfall. Han pekar på krigskostnader, rekrytering styrd av ideologi och svårigheten för kompetenta människor att få inflytande.

— Om det fortsätter är vi färdiga. Det ser ut som ekonomisk kollaps. Det handlar om att lägga alla pengar på krig utomlands när ingenting fungerar här hemma, säger Wrighter.

Han sammanfattar utvecklingen som ett system som stänger ute begåvade människor med fel åsikter och i stället belönar ideologisk anpassning.

— Sammantaget är detta en politik och ekonomi som leder till nationellt självmord, säger han.

Marknadsdyrkan och förlorad värdighet

Wrighter kopplar krisen till vad han ser som en liberal och marknadsfixerad samhällsmodell. Han avvisar tanken att problemet främst kan lösas med ny retorik eller ännu en valkampanj.

— Vi behöver inte mer tom retorik. Vi behöver trovärdiga människor med verklig integritet, erfarenhet och förmåga, som är hängivna något högre än sin egen berikning eller sin egen vansinniga ideologiska fraktion, säger han.

Han beskriver den moderna politiken som ett slags reklamstyrt system där väljarnas förhoppningar knyts till löften som aldrig infrias.

— Man säljer drömmar till oss. Vår längtan stimuleras av den rådande enigheten. Men inget av detta händer någonsin. I stället händer det som eliterna vill ska hända, säger Wrighter.

Särskilt hård är han mot konservativa partier som enligt honom övergett verklig konservatism till förmån för marknadsdyrkan och billig arbetskraft.

— Om man frågar konservativa marknadsdyrkare: Ni har förstört vår nation och ersatt den med en rad själlösa industrihallar, som i allt högre grad bemannas av migrantarbetskraft från tredje världen – vad har det bevarat? säger han.

Enligt Wrighter har denna utveckling rivit sönder just de värden som konservativa säger sig försvara: lokalsamhällen, traditioner, värdighet och social sammanhållning.

— Vi behöver något mer än pengar. Vi behöver något mer än anti-ideologiska slagord. Vi behöver verklig förändring i människors verkliga liv, för en gångs skull, säger han.

Krigspolitiken driver krisen

I intervjuns senare del riktar Wrighter stark kritik mot västvärldens krigspolitik i Mellanöstern. Han menar att krigen inte tjänar vanliga medborgares intressen, utan har skapat skuld, kaos och nya migrationsströmmar.

— Man bryr sig inte om nationella intressen hos den politiska eliten i väst, vare sig i USA, Storbritannien eller Europa, säger han.

Wrighter kopplar massmigrationen till decennier av västliga regimskifteskrig i Mellanöstern och Nordafrika. När stater slås sönder, säger han, skapas flyktvägar, smugglingsnätverk och parallella ekonomier.

— Skälet till att vi har en massmigrationskris i Europa är krigen i Mellanöstern. När man slår sönder dessa länder, vad händer då? Människor flyr, färdvägar uppstår och det blir en hel industri, säger han.

Han går längre och beskriver massmigrationen som en organiserad och kriminell verksamhet.

— Massmigration är en kriminell verksamhet. Människor betalar tusentals dollar för att fraktas in i landet. Det blir en parallell ekonomi, säger Wrighter.

För Wrighter hänger därmed inrikespolitisk kollaps, global marknadslogik och utrikespolitiska krig samman. Allt pekar, menar han, mot ett system som inte längre förmår försvara sina egna folk.

— De som styr påminner om ett fanatiskt brottssyndikat: de förstör människors liv och ger folket fagra löften, vare sig de kommer från vänster eller höger. Men slutresultatet blir kaos, krig, öppna gränser, vansinniga slagord och ett fullständigt förnekande av verkligheten, säger han.

Wrighter avslutar med att konstatera att människor inte längre kan undkomma konsekvenserna av den politik som förts.

— Det håller inte, för vi måste leva i det kaos de har ställt till med, säger han.

Richard Werner: Krig banar väg för digital kontroll

Markus Andersson — Sat, 23 May 2026 14:10:00 +0000

Den tyske ekonomen Richard Werner hävdar att krig, finanskriser och digitala centralbankspengar ingår i en bredare rörelse mot centraliserad kontroll. I en längre intervju med Tucker Carlson varnar han för att kommande kriser kan användas för att pressa fram ett nytt digitalt penningsystem.

Werner är professor i bank- och finansfrågor och har länge profilerat sig som kritiker av centralbankernas makt. Han är bland annat känd för att ha myntat uttrycket ”quantitative easing” på 1990-talet och för sin forskning om hur banker skapar krediter.

I intervjun, som kretsar kring krigspropaganda, banker, Iran, Kina och digitala valutor, lägger Werner fram en långtgående maktanalys. Kärnan i resonemanget är att den som kontrollerar kreditgivningen också kontrollerar ekonomins riktning – och därmed i förlängningen samhällsutvecklingen.

Varnar för krigspropaganda

Samtalet börjar i historien. Carlson tar upp sänkningen av passagerarfartyget Lusitania 1915 och beskriver den som ett exempel på hur opinionen kring krig kan formas genom starka berättelser om fienden. Werner utvecklar resonemanget och hävdar att händelsen bidrog till att skapa en tyskfientlig opinion i USA inför landets inträde i första världskriget.

Enligt Werner visar sådana historiska exempel hur svårt det är för vanliga människor att föreställa sig att mäktiga aktörer medvetet skulle kunna driva fram krig.

— Vanliga människor vill inte ha krig i något land. De flesta människor är goda, sade Werner i intervjun.

Han påstår att falska förevändningar återkommande har använts för att få länder att gå in i större konflikter. I intervjun kopplar han denna historiska modell till dagens konflikter och varnar för att en enda välplacerad händelse, förstärkt av medier och propaganda, kan räcka för att förändra opinionen.

— Bara en ondskefull och framgångsrik falsk flagg-operation, förstärkt med falsk information i medierna, är tyvärr fortfarande tillräckligt, sade han.

Iran och Venezuela i Kinas skugga

Werner beskriver de senaste konflikterna kring Iran och Venezuela som delar av ett större geopolitiskt mönster. Enligt hans analys handlar det inte enbart om enskilda regimer eller specifika regionala konflikter, utan om resurser, strategiska handelsvägar och maktbalansen gentemot Kina.

Han pekar särskilt på Kinas infrastruktursatsningar och ekonomiska expansion som en parallell till tidigare epoker där stormakter försökt bryta eller kontrollera handelsförbindelser. I intervjun återkommer han flera gånger till hur konflikter, sanktioner och regimskiften kan fungera som verktyg för att hindra konkurrerande maktblock från att växa sig för starka.

Påståendena är långtgående och bygger i stor utsträckning på Werners egen historiska och ekonomiska tolkning. Intervjuns kärna är inte en enskild prognos, utan hans bredare tes: att krig och kriser ofta ger beslutsfattare möjligheter att införa åtgärder som annars hade mött starkare motstånd.

”Den som tillhandahåller pengar har makt”

Mot slutet av samtalet flyttar Werner fokus från geopolitik till bankväsendet. Han menar att makten över kreditgivningen är en av de mest avgörande politiska maktfrågorna, eftersom nya pengar i praktiken skapas genom bankernas utlåning.

— Den som tillhandahåller pengar har makt att välja vem som får dem, hur mycket de får och för vilka ändamål, sade Werner.

Av det skälet försvarar han små lokala banker och kritiserar den långvariga trenden mot större banker, färre institut och mer centraliserad finansmakt. När lokala banker försvinner, menar han, flyttas besluten om kredit och investeringar längre bort från lokalsamhällen och företagare.

Werner hävdar att detta i praktiken slår mot medelklassen och den produktiva ekonomin. En decentraliserad bankstruktur skulle enligt honom sprida makten över kreditgivningen och göra ekonomin mindre sårbar för politiskt styrda bubblor och kriser.

CBDC beskrivs som digital kontroll

Den skarpaste varningen riktar Werner mot digitala centralbankspengar, ofta kallade CBDC. Han avfärdar argumentet att centralbankernas digitala valutor framför allt handlar om teknisk modernisering.

— De lanseras som CBDC, centralbankers digitala valutor. Jag kallar det centralbankernas digitala kontroll, sade han.

Enligt Werner är det inte den digitala formen som är ny. Pengar på bankkonton är redan till stor del digitala. Enligt honom är ordet ”central” det avgörande. Om pengarna blir programmerbara och tillståndsbaserade kan användningen i teorin begränsas efter plats, tid, person eller ändamål.

— Vi är på väg mot digitala kontrollsystem där vi inte längre har kontroll över våra likvida tillgångar, varnade Werner.

Han kopplar utvecklingen till kriser, inflation och krigslägen. I ett sådant politiskt klimat kan befolkningar enligt honom lättare pressas att acceptera lösningar som annars skulle uppfattas som ett hot mot friheten.

— Det förverkligar en totalitär diktators dröm, sade Werner om ett fullt ut programmerbart penningsystem.

Intervjun avslutas med en bredare varning för centraliserad makt. Werners poäng är att den ekonomiska friheten inte främst avgörs av tekniska betalningslösningar, utan av vem som ytterst kontrollerar kredit, pengar och rätten att använda dem.

Se hela intervjun här

Varför Europa är i fara

Dan Ahlmark — Sat, 23 May 2026 08:03:45 +0000

Vi har just sett en historiskt betydelsefull demonstration i London av människor som ser hur de i sitt eget land i allt högre grad ersätts av invandrare. De flesta politiker bryr sig inte om detta, eftersom de har en annan agenda. Deras mål är att få en så stor andel som möjligt av de nya rösterna, medan de än så länge försöker hålla kvar så många av sina landsmäns röster att de kan behålla makten. Så småningom tror de att de sistnämnda rösterna blir mindre viktiga, eftersom de nya väljarna blir allt fler. Sjutton kulturpersoner formulerade 2017 ett manifest om Europa, som jag tidigare skrivit om i flera artiklar¹. Den deklarationen² förklarar egentligen på ett sätt jag då inte betonade varför våra politiker i många länder beter sig som de gör och därför handlar på ett sätt vi inte förstår. Varför ser de inte att invandringen skapar ett mycket allvarligt läge för den europeiska befolkningen – en situation som kan bli oåterkallelig? Deklarationen inleds med en beskrivning av den europeiska befolkningens situation och går så småningom över i förklaringen till varför politikerna handlar som de gör. Men först förklarar man lågmält Europas roll för oss: ”Europa tillhör oss, och vi tillhör Europa. Dessa länder är vårt hem; vi har inget annat. Det överstiger vår förmåga att förklara anledningarna till vår uppskattning av Europa eller att motivera vår lojalitet … Vardagliga landskap och händelser har en särskild betydelse – för oss, men inte för andra. Ett hem är en plats där saker och ting är bekanta och där vi är känns igen oavsett hur långt vi har vandrat. Detta är det sanna Europa, vår värdefulla och oersättliga civilisation och kultur. Europa är vårt hem”.

Det falska Europa

Men nu hotas detta av ett falskt Europa i form av etablissemangets Europeiska union. Detta för med sig stora konsekvenser. Det allvarligaste är att den ”hotar … att konfiskera vår hembygd”. Det falska Europa berömmer sig för ”att vara vägvisare till ett universellt samhälle som varken är universellt eller ett samhälle. Det falska Europa hotar oss” … ”förblindat av fåfängliga, självberömmande visioner av en utopisk framtid, undertrycker det falska Europa instinktivt alla avvikande åsikter … Det falska Europa är utopiskt och tyranniskt”. Många politiker har ett annat huvudmål för politiken än befolkningen har, och de tror nu att det finns en metod att befria sig från sina väljare, som har andra värderingar och mål: ”Under den senaste generationen har ett ständigt växande segment av vår styrande klass kommit fram till att dess egenintresse ligger i en accelererad globalisering. Dessa personer hoppas att kunna bygga överstatliga institutioner som de sedan kan styra utan att längre kunna hindras av folkens suveränitet”.

Överstatlig makt och migration

Genom Europeiska unionen, som de redan gett en hel del av makten över sina nationer, bestämmer den styrande byråkratin och professionella politiker i dag i många avseenden över Europas nationer. Men dessa länders suveränitet är ännu inte utplånad, så arbete återstår. Vilken är då den giftiga brygd som driver dessa politiker och hjälper dem att förslava oss? Deklarationen svarar där: ”Vi förlorar vår hemort på jorden på grund av den falska kristendom av universella mänskliga rättigheter som det falska Europas proponenter har konstruerat åt sig”. Det får verkliga konsekvenser, eftersom ”när de självsvåldigt utvecklar internationella människorättslagar monopoliserar EU-institutionernas överstatliga mandariner Europas politiska liv”. Detta får långtgående konsekvenser. En följd är att vi tvingas ta emot immigranter som söker sig hit på grund av vår generositet, för all vår hjälp, för stöd och för att skapa sig ett bättre liv och bilda familjer. Inga krav ställs på assimilering, utan deras egen kultur – den som i grunden fick dem att flytta till oss – skyddas. Och vi hindras egentligen från att överhuvudtaget påverka de regler som används för att åstadkomma detta.

En gränslös värld

Gruppens syn på det europeiska mångkulturella projektet är: ”Det kräver av de europeiska folken en helgonalik självförnekelse. Vi förväntas acceptera vår egen hembygds kolonisering och vår egen kulturs upplösning under det tjugoförsta århundradet för Europas högre äras och härlighets skull – en kollektiv självuppoffringshandling för något slags nytt globalt samhälle av fred och välstånd som därmed påstås skola födas”. Och varför har något sådant skett? Ja, allt går tillbaka till det bakomliggande sättet att tänka och de värderingar det kräver. Gruppen observerar den nya europeiska ideologins egenskaper och karaktär och drar slutsatsen: ”Det falska Europas universalistiska … föreställningar avslöjar att det rör sig om ett religionssubstitut … Detta är det starka opium som förlamar Europa … Vi måste insistera på att religiösa ambitioner skall hållas inom religionens område och inte ha någon roll att spela inom politiken … För att vi skall återfå vår politiska och historiska självbestämmelserätt är det nödvändigt att vi sekulariserar det offentliga livet i Europa. Vi måste avvisa pseudoreligionen” … och ”stoppa … dess utopiska, pseudo-religiösa korståg för en gränslös värld”. Nästa år är det ett decennium sedan deklarationen publicerades. Åren går, och det falska Europa blir allt starkare. När vaknar Europas medborgare? Dan Ahlmark

Referenser: ¹ Parisdeklarationen och det falska Europa – del 1 – Nya Dagbladet. ² Parisdeklarationen – The True Europe.

EU:s nya budgetförslag kan slå hårt mot svenska företag

Redaktionen — Sun, 17 May 2026 13:02:24 +0000

EU-skatter på företag kan bli en ny stridsfråga när EU-kommissionen vill ge unionen direkta intäkter som går rakt till Bryssel. Ett av förslagen innebär att stora företag ska betala en årlig avgift till EU-budgeten, något som den svenska regeringen motsätter sig inför de kommande budgetförhandlingarna. Frågan gäller EU:s nästa långtidsbudget för perioden 2028–2034. EU-kommissionen uppger att budgetförslaget ligger på nästan 2 000 miljarder euro, vilket motsvarar 1,26 procent av unionens bruttonationalinkomst. Kommissionen vill finansiera den utökade budgeten genom flera nya så kallade egna medel. Intäkterna skulle tillföras EU-budgeten genom särskilda intäktskällor, i stället för att enbart komma via medlemsländernas vanliga EU-avgifter. Den svenska regeringen motsätter sig utvecklingen. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) säger till Tidningen Näringslivet att regeringen hör till de tydligaste motståndarna till nya skatter på EU-nivå. – Vi är inte helt ensamma. Men vi är ett av länderna som absolut är längst ut på den sidan att motsätta oss alla nya skatter. Finansministern medger samtidigt att trycket i förhandlingarna kan bli hårt. Även om skattefrågor kräver medlemsländernas godkännande kan långtidsbudgeten leda till omfattande kompromisser mellan medlemsstaterna. – Det kommer att vara förhandlingar där man får ge och ta, säger Svantesson.

Ny EU-skatt för storföretag

Kommissionens mest omstridda förslag gäller en ny EU-avgift för stora företag. Enligt modellen ska bolag med en årlig nettoomsättning över 100 miljoner euro betala mellan 100 000 och 750 000 euro per år, beroende på bolagets storlek. Förslaget omfattar företag som är skattemässigt hemmahörande i EU samt vissa fasta driftställen i unionen. Kritiker invänder bland annat mot att kommissionen baserar avgiften på omsättning snarare än vinst. Företag med stora intäktsflöden men låga marginaler kan därmed drabbas hårdare än mer lönsamma bolag med lägre omsättning. Förslaget möter inte bara motstånd i Sverige. Tyskland och Nederländerna har sagt nej till den delen av paketet. Tysklands förbundskansler Friedrich Merz har också riktat skarp kritik mot att nationella regeringar ska lätta på företagens bördor samtidigt som EU-kommissionen föreslår nya EU-skatter. – Förslaget bör inte genomföras. Varför ska vi befria företag i Tyskland och andra länder från vissa bördor och samtidigt gå med på skattehöjningar i Bryssel? frågar sig Merz enligt Tidningen Näringslivet.

Fler intäktskällor för EU

Bolagsavgiften utgör bara en del av paketet. Kommissionen vill även styra delar av intäkterna från utsläppshandel, klimattullar, tobaksbeskattning och avgifter på elektroniskt avfall direkt till EU:s budget. För svenska företag skulle EU-skatter av den här typen innebära att kostnaden inte kopplas direkt till vinst. Företag med stora intäkter men låga marginaler kan därför påverkas mer än bolag med hög lönsamhet. Kritiken mot förslaget handlar därmed både om skattenivån och om att EU får en mer självständig finansiering. Förespråkare för nya EU-skatter menar att unionen behöver fler gemensamma intäkter när kostnaderna för försvar, grön omställning och återbetalningen av coronafonden ökar. Motståndarna varnar i stället för att besluten flyttar mer ekonomisk makt från medlemsländerna till EU-nivå. Sammanlagt hoppas kommissionen få in omkring 65 miljarder euro per år genom de nya systemen. Förändringen skulle stärka Bryssels egen finansiering och minska beroendet av traditionella nationella medlemsavgifter. För svensk del innebär frågan en konflikt mellan regeringens nej till nya EU-skatter och trycket att nå en överenskommelse om unionens framtida budget. Om kommissionens linje vinner gehör skulle det innebära en ny EU-avgift för svenska företag. Förhandlingarna om långtidsbudgeten fortsätter under de kommande åren innan medlemsländerna slutligen enas om ramarna för perioden 2028–2034.

Kritik mot WHO efter hantaviruslarm: ”Ett politiskt skådespel”

Emil Fjellstedt — Wed, 13 May 2026 12:44:17 +0000

Ett begränsat hantavirusutbrott kopplat till ett kryssningsfartyg har fått WHO att hålla pressträffar och väcka internationell uppmärksamhet. Nu ifrågasätter läkaren och epidemiologen David Bell om reaktionen står i proportion till risken – eller om larmet passar in i en större satsning på pandemiberedskap. I en artikel i tidskriften Daily Sceptic jämför Bell WHO:s fokus på hantavirus med den dagliga dödligheten i sjukdomar som malaria och tuberkulos. Enligt honom dör omkring 2 000 personer av malaria och omkring 4 000 av tuberkulos varje dag, samtidigt som stora delar av den globala hälsoapparaten riktar strålkastarljuset mot ett fåtal hantavirusfall. Bakgrunden är ett utbrott på kryssningsfartyget MV Hondius utanför Afrikas västkust. Enligt AP hade tre personer dött och färre än tio bekräftats smittade bland omkring 150 passagerare och besättningsmedlemmar. Smittan kopplas till hantavirus, en grupp virus som i regel sprids från gnagare till människor via urin, avföring, saliv eller bett. WHO:s egen faktasida uppger att hantavirusinfektioner är förhållandevis ovanliga globalt, men kan orsaka allvarlig sjukdom. Organisationen uppskattar att mellan 10 000 och över 100 000 infektioner inträffar årligen. I Nord- och Sydamerika kan vissa varianter orsaka hantavirusorsakat lung- och hjärtsyndrom, med hög dödlighet i svåra fall. Samtidigt betonar WHO att smitta mellan människor är ovanlig. Den hittills kända varianten där begränsad smitta mellan människor har dokumenterats är Andesvirus, främst vid nära och långvarig kontakt. WHO har även sagt att utbrottet inte ska ses som ”ett nytt covid”, men verkar ändå utnyttja skräckpropagandan för egna ändamål.

Frågan om proportioner

Bells främsta invändning är att reaktionen saknar proportioner. Han skriver att de fall som nu dominerar nyhetsflödet utgör en mycket liten del av det antal hantavirusfall som enligt WHO kan väntas globalt under ett år. Frågan, menar han, är varför just detta utbrott behandlas som en internationell kris. Bell pekar också på att WHO-chefen Tedros Adhanom Ghebreyesus under pressträffar om hantaviruset har nämnt att USA och Argentina bör återvända till WHO-samarbetet. För Bell visar det hur ett begränsat utbrott kan användas för att kräva mer överstatlig styrning av folkhälsan.

Pandemiavtal och vinstintressen

Bell kopplar även uppmärksamheten till WHO:s omstridda pandemiplaner. Afrikanska länder har nyligen återigen motsatt sig delar av förslaget om utbyte av smittämnen i WHO:s pandemiöverenskommelse, där länder förväntas dela uppgifter om smittämnen som sedan kan användas i utvecklingen av läkemedel och vaccin. Han varnar för att mer pengar kan styras från grundläggande folkhälsoarbete – som malaria, tuberkulos, hiv, näringsinsatser och primärvård – till pandemiberedskap och övervakningssystem. Fattigare länder riskerar därmed att få betala för system som främst gynnar den globala hälsoindustrin, menar han. Bell lyfter också fram möjliga intressekonflikter. WHO:s största finansiärer 2024–2025 inkluderar enligt organisationens egen bidragsdatabas aktörer med stark koppling till vaccinområdet, däribland Gates Foundation och Gavi. Samtidigt har Moderna och Korea University College of Medicine enligt Korea Biomed inlett ett samarbete kring ett mRNA-vaccin mot hantavirus. Bell presenterar inte någon direkt koppling mellan Modernas vaccinutveckling och WHO:s nuvarande kommunikation om utbrottet. Hans poäng är i stället att WHO i dag verkar i ett system där privata finansiärer och aktörer i gränslandet mellan stat och näringsliv har betydande inflytande över prioriteringar, samtidigt som läkemedelsbolag har ekonomiska drivkrafter att skapa marknader för nya produkter.

Eurokrisen visar faran med EU:s centralmakt

Dan Ahlmark — Wed, 06 May 2026 14:48:41 +0000

Genom den ekonomiska och monetära unionen enades under årens lopp många EU-länder om att tillämpa samma valuta. Det innebar samma penningpolitik för olika länder, vilket utgör ett problem eftersom även europeiska länder sinsemellan skiljer sig avsevärt. Ländernas finansiella situation, näringslivets produktivitet och tillväxt är faktorer som skiljer sig mellan medlemsstater. En gemensam ränta för en sammanslutning av stater som EU, vilka har olika egenskaper, leder därför till för hög ränta för vissa och för låg ränta för andra länder. Då räntans effekter på ett lands ekonomi är avsevärda skapas därmed problem som ibland blir mycket stora. Om investeringsmöjligheterna plötsligt ser mycket lockande ut i ett land som tidigare – före övergången till den gemensamma valutan – vanligen hade höga räntor, men investerarna nu på grund av den monetära unionen kan låna stora belopp till en lägre ränta, kan investeringarna där bli alldeles för stora. Det beror på låntagarnas lockelse att utnyttja en för dem ovanligt låg ränta, och på att långivarna inte är vaksamma beträffande omfattningen av låntagarnas totala investeringar på ett område. Detta gällde till exempel Spaniens hotell- och bostadsmarknad, där ett enormt byggande – Spanien stod under några år för en mycket betydande del av Europas byggande – skedde i hög grad på grund av den lägre räntenivån när Spanien övergick till euron. Situationen i landet blev då inledningen till Europas finansiella kris, som snart också särskilt drabbade andra sydeuropeiska stater i samband med den internationella finanskrisen 2007–2008. Beträffande situationen på Europas finansmarknader efter introduktionen av euron trodde kanske många långivare att EU skulle träda in och hjälpa till om låntagare i något land kollektivt inte klarade av sina amorteringar. Så skedde, men på ett annat vis än låntagarna tänkt, och krisen blev djup. Olika länder drabbades av olika skäl och behandlades därför på olika sätt. En utveckling med många företagskonkurser och nedgångar i ekonomin följde dock i alla.

Genom den gemensamma valutan kom ett antal länders individuella problem tillsammans att skapa en kris för euron.

Förutom Spanien drabbades till exempel Italien och Grekland hårt. Långivarna var ofta stora banker i Tyskland och Frankrike, vilka då också hotades med konkurs ifall deras internationella lån inte betalades tillbaka. Det skulle ha kastat de två mäktigaste länderna i EU in i bankkriser, vilket troligen hade medfört många år av ekonomisk nedgång eller stagnation. EU ingrep därför genom lösningar som fick de drabbade sydeuropeiska länderna att inte lämna euron utan i stället, genom nya lån från Europeiska centralbanken, under lång tid betala tillbaka sina mycket stora skulder till bankerna. Så skedde också för ett land som Grekland, vars kris inte främst orsakats av den privata sektorn utan av statens höga upplåning. Denna hade länge varit hög, och i krisen förlorade långivarna förtroendet för Grekland som stat, troligen beroende på dess konstanta höga budgetunderskott. Landet hade en uppenbart dålig styrning av de offentliga finanserna, vilket medfört stora lån från främst tyska och franska banker. EU:s lösning för att undvika en grekisk statsbankrutt var en överenskommelse där Europeiska centralbanken under ett antal år gav lån, vilka till cirka 90 procent utnyttjades för att betala tillbaka de utländska banklånen. Någon nämnvärd hjälp för landets dåliga ekonomi gav detta inte. Resultatet blev många år av först nedgång och därefter obetydlig tillväxt med hårda villkor för befolkningen. Ungdomsarbetslösheten var därvid kanske ett av de allvarligaste problemen, eftersom ungdomar som är klara med sin utbildning påverkas mycket negativt när de under lång tid inte kan få arbete. Och när sådana problem lättade något hade Grekland fortfarande en mycket hög skuldsättning med dess tillhörande risker. Genom den gemensamma valutan kom ett antal länders individuella problem tillsammans att skapa en kris för euron. Samtidigt innebar den gemensamma valutan att länder hindrades från motåtgärder som tidigare alltid varit möjliga. Nu var ett land helt enkelt tvunget att stoppa sociala reformer, sänka lönerna, avskeda anställda och svälta sig ur krisen. En annan lösning kunde därför ha varit att Grekland lämnade euron och återgick till en egen valuta, som sattes till ett värde som möjliggjorde ökad export. Denna metod utgör ett mindre uppenbart sätt att momentant skära ned alla löner och genomföra en lösning i ett slag utan att dra ut på den plågsamma processen under ett årtionde. Landet kunde då snabbt få igång tillväxten, vilket minskat arbetslösheten. Om Greklands skuldsättning under alla förhållanden varit för hög skulle man ha inlett med en statsbankrutt och gentemot långivarna förhandlat ner sin skuldbörda till en nivå som var möjlig att amortera utan att genomföra ett nationellt självmord. Det är det sätt som dessa problem tidigare skötts på. Man tog en omedelbar standardsänkning och kunde sedan arbeta vidare och växa på normalt sätt. Genom euron och policyn att stötta denna hindrades sådana åtgärder. Därmed följde en lång och plågsam ekonomisk kräftgång för att skydda Tyskland och Frankrike, vars banker varit inkompetenta och lånat ut alltför mycket till finansiellt inkompetenta låntagare i södra Europa.

Vad önskar EU göra?

Att som i EU bygga en gemensam valuta därför att man ideologiskt velat åstadkomma en snabbare integration inom den ekonomiska unionen, ge centrum ökad makt och skapa enhetlighet i ett antal avseenden, kräver en likhet i förutsättningarna som europeiska nationer inte har i dag. Men EU-kommissionen drev alltför snabbt fram reformen och skapade därigenom ett stort problem som praktiskt sett orsakade ekonomisk kris i ett flertal länder. Sedan tillämpade EU metoden att utnyttja just det skapade problemet för att försöka ge centrala EU ännu mera makt, trots att man just visat att man inte är kapabel att klokt välja bra policies. EU-anhängarna säger ju att för att lösa de problem som en gemensam valuta leder till bör en federal europeisk stat bildas. Vad innebär då det? Det betyder att man i grunden har en gemensam EU-budget för alla medlemsstater, inklusive att länderna förlorar sin självständiga beskattningsrätt till EU, samt att EU övertar alla nationers skulder och hanterar dem. Men en sådan ”lösning” av Sydeuropas ekonomiska problem innebär bland annat att norra Europas nationer i stort ska ta över och betala södra Europas problem, det vill säga alla deras skulder överstigande en viss normal nivå av BNP. Det är vad en federal EU-stat medför i skuldfrågan: man gömmer Sydeuropas problem i en gemensam pott, vilket innebär att Nordeuropa till betydande del får ta ansvaret att betala av den skuldbörda som i dag åstadkommer problem för Sydeuropa. Och vad som sedan händer i framtiden vet ingen; kanske repeteras beteendet? Men att etablera en federal EU-stat för att lösa ett skuldproblem är – förutom ett stort övergrepp mot norra Europa – ett misstag av annan art. Ett problem för vissa sydliga stater används för att avsluta storheten i Europas historiska utveckling, som bygger på självständiga – och numera konsekvent demokratiska – nationalstater. Den nationella självständigheten och den demokratiska nationalismen har en utvecklingskraft som är betydligt större än vad som finns i en federal europeisk union. Ett federalt Europa med dagens skillnader mellan staterna vore ett tragiskt misstag. De flesta medborgare kommer därigenom att förlora så mycket mer än de får. Deras förlust av viktiga delar av sitt medborgarskap – till exempel möjligheten att påverka sitt lands politik – är oersättlig. Federalism i Europa innebär eliminering av nationernas självbestämmande och, praktiskt sett, eliminering av demokratin i de allra flesta av Europas stater.¹ Svagheterna beskrivna i noten bryter mot individens rättighet att som medborgare i en stat delta i val gällande denna, som avgör just den statens styrning.²

Ett federalt Europa med dagens skillnader mellan staterna vore ett tragiskt misstag.

Ett sådant val, som medför sådan styrning i ett individuellt land, sker inte i en europeisk federal stat, vilket är ett brott. Att Sverige annat än eventuellt någon gång skulle kunna påverka EU:s styrning är en illusion. Federalism betyder också att den – fortfarande alltför begränsade – friheten i våra egna nationer inte får utvecklas och nå den höjd den kommer att ha kraft att nå. Alla nationella försök att utifrån sina förutsättningar skapa ett bättre samhälle släcks ner och förintas genom en gemenskap som är kollektivistisk, steril och byråkratisk.

Slutsats

Enhetlighet i ett samhälle, såvida det inte gäller konsekvenser av författningen i ett land, är en svaghet och inte något värt att nå, såvida ordningen inte växt fram spontant och okontrollerat. Om den är följden av arbetet från en liten globalistisk elit är ordningen förkastlig. Visst har de individuella europeiska nationerna begått misstag i sitt samhällsbyggande under efterkrigstiden, men detta kommer – om vår frihet får bestå – att justeras, och bättre vägar och utveckling kommer att finnas. Varför skulle någon i mindre och medelstora europeiska länder vilja bli vasallstater och överlämna den politiska makten i Europa till Tyskland, EU-kommissionen och Frankrike? Detta är ju i stort vad federalism i Europa leder till. Dessa två länder inklusive kommissionen har historiskt aldrig permanent varit några goda företrädare för politisk frihet och föredömlig samhällsutveckling. Att se deras traditioner, tänkande och val av politik vägleda alla andra nationer i vår region vore både ett politiskt och andligt nederlag. Historiskt sett skulle det troligen komma att ses som en enorm, monumental, historisk förvillelse. USA har visat en villighet att stödja och samarbeta med Europas frihetliga högerpartier. USA:s nya nationella säkerhetsstrategi, NSS, varnar just Europa för EU, eftersom organisationen enligt dokumentet undergräver ”political liberty and sovereignty” och leder till förlusten av ”national identities”. Man pekar på vikten av ”genuine democracy”. Och EU har redan visat många tecken på att utvecklas till en auktoritär organisation, till exempel genom dess censur och försöken att införa Chat Control 2. Det är varningar att ta på allvar från en stat som skapade och under ett kvarts millennium bevarat demokratin. Dan Ahlmark

Referenser: ¹ EU visar vägen till ett motbjudande Europa – Nya Dagbladet ² Libertarianismens grunder – Contra, avsnitt IV, punkt 11 bland individuella rättigheter. ³ 2025 National Security Strategy – The White House.

Von der Leyen vill avskaffa vetot efter Orbáns fall

Emil Fjellstedt — Wed, 15 Apr 2026 08:56:25 +0000

Mindre än ett dygn efter Viktor Orbáns valnederlag började EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen driva på för att avskaffa medlemsländernas vetorätt i unionens utrikespolitik. På måndagen sade von der Leyen att tiden nu är inne för att gå över till kvalificerad majoritetsomröstning i utrikesfrågor, för att undvika vad hon kallade systemiska blockeringar. Utspelet kom sedan Orbáns Fidesz förlorat makten i Ungern till det mer EU-vänliga Tisza-partiet under ledning av Péter Magyar. Orbán hade under sin tid vid makten använt vetot för att bromsa en rad beslut från Bryssel, bland annat ett lån på 90 miljarder euro till Ukraina. — Att gå över till kvalificerad majoritetsomröstning i utrikespolitiken är ett viktigt sätt att undvika systemiska blockeringar, som vi har sett tidigare, sade von der Leyen enligt Politico.

Vill använda fartvinden efter Orbáns fall

Von der Leyen uppmanade samtidigt EU-regeringarna att "använda fartvinden nu" efter maktskiftet i Ungern. Hon beskrev också Magyars seger som ett steg tillbaka till "den europeiska vägen". Enligt kritiker visar utspelet hur Bryssel försöker använda ett politiskt maktskifte i ett medlemsland för att flytta ännu mer makt från nationalstaterna till EU-nivån. Vetorätten har länge setts som en av få kvarvarande spärrar mot att stora medlemsländer driver igenom känsliga utrikespolitiska beslut över huvudet på mindre stater.

Ungern har blockerat miljardlån till Ukraina

Bakgrunden är att Orbáns regering motsatt sig EU:s krislån till Ukraina på 90 miljarder euro och samtidigt hamnat i konflikt med Bryssel om bland annat migration, rättsstatlighet och HBTQ-frågor. EU har också fryst miljardbelopp avsedda för Ungern. Den tillträdande premiärministern Péter Magyar har signalerat att han inte tänker stoppa Ukraina-lånet, även om Ungern enligt honom inte själv kommer att delta ekonomiskt. Samtidigt kvarstår ett grundläggande problem för von der Leyens linje: för att avskaffa vetorätten krävs i sig enhällighet mellan medlemsstaterna. EU-ledningen måste alltså först få alla att enas om att ingen längre ska kunna säga nej.