Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Sveriges finansminister Magdalena Andersson (S) föreslås som ny ordförande i Internationella valutafondens högsta rådgivande organ IMFC. EU-ländernas finansministrar står bakom Anderssons nominering till den globalistiska organisationen och beslut väntas fattas i december.
Det är inte första gången som finansministrar från EU-länder ”belönas” för sin globalistiska politik med toppjobb inom IMF. Tidigare har exempelvis Storbritanniens dåvarande finansminister, den globalistiskt profilerade Gordon Brown, haft samma jobb som Andersson nu är nominerad till.
– Jag är naturligtvis väldigt hedrad över det stöd jag fått från mina europeiska kollegor. Det är ett uppdrag som innebär ett stort förtroende, sade Magdalena Andersson på en pressträff på tisdagen
Enligt Andersson skulle utnämningen av henne som ordförande i IMFC sätta ”Sverige på kartan” och hon uttrycker att hon hoppas kunna lyfta fram Sveriges arbete med ”inkluderande tillväxt, jämställdhet och klimatfrågan” för en mer internationell publik.
Om hon väljs till ordförande för IMFC så kommer hon representera samtliga 189 medlemsländers finansministrar eller centralbankschefer och agera rådgivare åt IMF:s styrelse i ekonomiska frågor och frågor om internationellt samarbete, samt hur den ekonomiska återhämtningen efter coronakrisen ska gå till.
Noteras kan att Magdalena Andersson 2016 deltog i Bilderbergmötet tillsammans med IMF:s direktör Christine Lagarde.
Det slutliga beskedet om vem som får ordförandeposten kommer att fattas i december. Oavsett om Magdalena Andersson får posten eller inte så menar hon att hon har ambitionen att samtidigt fortsätta som finansminister i Sveriges regering.
Internationella valutafonden (International Monetary Fund) tog form tillsammans med Världsbanken i juli 1944, vid Förenta nationernas monetära och finansiella konferens – även känd som Bretton Woods-konferensen. Det uttalade ändamålet med konferensen var att slå fast hur det internationella monetära och finansiella systemet skulle se ut efter en allierad seger i andra världskriget.
USA:s dåvarande president Franklin D. Roosevelts två profilerade judiska rådgivare – finansministern Henry Morgenthau som var konferensens ordförande, samt framförallt nationalekonomen Harry Dexter White – betraktas generellt som chefsarkitekterna bakom IMF i synnerhet och den bredare struktur i allmänhet som uppkom i Bretton Woods kölvatten.
