Annons:

”Lack of success of ‘displacement-of-furniture-sensitivity’ provocation study may prove validity of real-life cell phone tests for electrohypersensitivity”

A recent provocation study using our ability to easily recognize displacement of furniture in our own home, but not in strangers' homes, points to that most similar experiments trying to prove electrohypersensitivity as real in a laboratory cell phone test setting were bound to fail. The big question is "was such failures deliberately constructed and designed?". The only way to overcome such failures is to stick to real-life cell phone tests, and not to artificial set-ups.

Uppdaterad november 9, 2017, Publicerad november 8, 2017
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 35 900,00 SEK 48% Mål: 75 000,00 SEK

Looking back at the controversy of how people perceive microwave radiation, it is worthwhile after 20 years of general use by the public to revisit the ways cell phones are tested and how electrohypersensitives perceive radiation in provocation studies.

For many years I have very often pondered the outcome of my own provocation study, Johansson O, "Elöverkänslighet samt överkänslighet mot mobiltelefoner: Resultat från en dubbel-blind provokationsstudie av metodstudiekaraktär" (=”Electrohypersensitivity and sensitivity to mobile telephones: Results from a double-blind provocation study of pilot character", in Swedish), Enheten för Experimentell Dermatologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Rapport nr. 2, 1995, ISSN 1400-6111.

This was the first study on humans, it was very successful, and turned out highly productive and informative. Among it's results was the single test person who was entirely correct, both acutely as well as in the delayed reaction phase, when exposed - in a double-blind manner - to a mobile phone in stand-by mode.

Naturally, being a pilot study there is a number of things that may be discussed, but the interesting part is that the woman being 100% correct actually was the only person living at the place where the test was performed, i.e. it was her own home environment.

Annons:

It should be pointed out that human beings are not especially good in judging absolute numbers, such as the absolute weight of a pencil. However, we are very sensitive to differentiate between a test situation and a natural, well-known reference. To better understand the impact of this fact, I recently made a new provocation study, this time not using electrohypersensitive persons but subjects claiming the ability to recognize the displacement of furniture.

I took 60 test persons, all normal healthy volunteers, not on any on-going medication apart from birth control pills, all being non-smokers, 30-50 years of age, male (n=30) and female (n=30). They were introduced, one-by-one, into an ordinary family house, with three bedrooms, a living room and a kitchen, an attic and a basement, two bathrooms, a front porch, and a front and a back garden. The test persons were not allowed to meet each other before or after the test. In the house, before arriving to it, one piece of furniture (a 3-person sofa) had been displaced. Neither the test person or the technician overlooking the test knew which piece that had been displaced, so it was a genuine double-blind study. The order of the test persons was randomized using a random number table.

The results were quite discouraging, only one subject out of the 60 was able to spot the displaced sofa; the rest had not a clue in spite of all of them claiming the ability to recognize displacement of furniture.

Upon detailed analysis, and breaking the double-blind code, it was revealed that only the test person actually living in the house, i.e. it was her own home, was able to correctly identify the displacement; the rest of the subjects were completely lost. (Interestingly enough, if the house was changed to one of the other subjects homes, then the first correct person suddenly lost the ability to recognize the displaced piece of furniture, and only the person now living in the second house could properly and correctly identify the piece that had changed it's location.)

So going back to Johansson (1995) cited above, it may be argued that perhaps any electrohypersensitivity provocation study in a foreign laboratory located away from the subject's normal environment is firmly set to fail? Of course, the above displacement-of-furniture-sensitive persons, claiming this ability, would all have been dead right had they been allowed to judge the difference in their own home, i.e. in the natural background environment. In the foreign one they were as lost as a blinded animal on a road.

Many of my peers have heavily criticized me for using a real mobile phone in a real life situation instead of a ‘standardized exposure in a laboratory setting’. I now argue that my very use of a real mobile phone may have been the real key to my success with the provocation study [cf. Panagopoulos DJ, Johansson O, Carlo GL, "Real versus simulated mobile phone exposures in experimental studies", BioMed Res Internat 2015, Article ID 607053, http://dx.doi.org/10.1155/2015/607053]. Had we used any laboratory set-up, then most likely we would have – but not deliberately – primed the experiment to become a "no-finding", one. May this have been deliberately done in other projects failing to prove an association between exposure and symptoms, or were their mistakes just due to chance and/or bad judgment and scientific know-how...?

It should be noted that the successful test subject in our double-blind mobile phone-based provocation study initially used her allowed 30 minutes, but for each time got more and more secure in the test situation. The later half of the test meant that she - equally fast as any technical measurement equipment - immediately when the black box was introduced into the test room told the supervisor that either it was only carrying a non-active exact replica or that it contained a real mobile phone in stand-by mode. This is the same quick reactivity as we all utilize when coming into our homes, thus immediately spotting if our spouse has moved a piece of furniture out of it's frame of natural background reference.

This piece of the jig-saw puzzle should encourage the attitudes of microwave radiation researchers to revisit the work of those who found no evidence of association to exposure during provocation.

 

Olle Johansson

 

Also read this article: "Scientists call for cell phone tests to ‘get real’, claiming simulated results grossly misleading"

Olle Johansson, is a Ph.D., associate professor at the The Experimental Dermatology Unit, Department of Neuroscience, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden.

He is a world-leading authority in the field of EMF radiation and health effects. Among many achievements he coined the term ”screen dermatitis” which later on was developed into the functional impairment electrohypersensitivity which recognition mainly is due to his work.

Read his full bio here

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Vanligt ogräsmedel slog inte ut sjukhusbakterierna

Publicerad Igår 07:25 – av Markus Andersson
Person i gul skyddsrock besprutar ett fält med en ryggspruta.
Arkivbild från jordbruksbesprutning. Fotot visar inte den argentinska studien eller våtmarken.

Resistenta bakterier från argentinska sjukhus tålde ett glyfosatbaserat ogräsmedel. De klarade högre halter än bakterier från en skyddad våtmark.

Forskare vid universitetet i Buenos Aires och Karlsruheinstitutet för teknik jämförde bakterier från argentinska sjukhus med bakterier från en skyddad våtmark i landet. Resultaten, som publicerats i Frontiers in Microbiology, visar att sjukhusstammarna klarade betydligt högre halter av ogräsmedlet än våtmarksbakterierna.

Syftet var inte att pröva medlet som bakteriedödare, utan att undersöka så kallad samselektion: att medlet kan gynna bakterier som redan tål antibiotika. Forskarna jämförde hur bakterierna växte, vilka antibiotika de tålde och vilka gener som kunde förklara tåligheten.

De flesta sjukhusstammarna var resistenta mot flera sorters antibiotika. Medianvärdet för den lägsta halt som stoppade tillväxten var 80 milligram per milliliter för de 19 sjukhusisolaten och 20 för miljöbakterierna.

Tretton av sjukhusisolaten var resistenta mot karbapenemer, en grupp antibiotika. Ytterligare ett var en meticillinresistent stafylokock, men inte resistent mot karbapenemer.

— De vanligaste multiresistenta bakterierna från sjukhus är inte bara resistenta mot flera antibiotikaklasser, utan också mot höga halter av ogräsmedlet glyfosat, säger Daniela Centrón, en av de ansvariga forskarna, i ett pressmeddelande från tidskriften.

Tåliga utan besprutning

De 68 miljöstammarna hämtades 2018 och 2020 från bottensediment i Paranádeltat. Platsen är ett skyddat Ramsar-område, alltså en internationellt utpekad våtmark. Reservatet hade inte varit direkt utsatt för ogräsmedel.

Ändå tålde alla stammarna i någon grad både rent glyfosat och ett glyfosatbaserat ogräsmedel. Halten som stoppade tillväxten varierade från 2,5 till över 80 milligram per milliliter. Enterobacter tålde de högsta halterna, medan Bacillus var särskilt känsliga.

De tåligaste miljöbakterierna var genetiskt nära släkt med multiresistenta sjukhusstammar, särskilt inom bakteriesläktet Enterobacter.

Pumpar viktigare än enzymet

Bakterierna hade olika typer av enzymet som ogräsmedlet angriper. Enzymtypen förklarade bara en del av tåligheten. Större betydelse hade antalet pumpar som för ut ämnen ur bakteriecellen och gener som hjälper till att bryta ned ämnen. Författarna ser det som en möjlig förklaring till att glyfosat kan gynna redan antibiotikaresistenta bakterier.

Studien visar dock inte att glyfosat skapar antibiotikaresistens. När alla stammar räknades fanns inget samband mellan antibiotikaresistens och tålighet mot glyfosat.

Halterna i laboratoriet, mätta i milligram per milliliter, går inte att jämföra rakt av med tillverkarnas rekommendation för användning i fält: 10 milligram syraekvivalent per kilo. I brasiliansk skogsjord har 66,38 milligram per kilo uppmätts.

Vill se varningar på etiketten

— Om de här bakterierna når miljön via orenat avloppsvatten från sjukhus kan de fortsätta att trivas i jordbruksområden där glyfosat används, säger studiens försteförfattare Camila Knecht i samma pressmeddelande från tidskriften.

Centrón vill att bekämpningsmedel före godkännande ska testas för om de kan gynna bakterier som redan tål antibiotika. Hon vill också ha varningar på etiketterna om att resistensgener kan spridas mellan jord och sjukhus via orenat vatten.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Arkeologer kartlade orörd mayastad vid Calakmul

Arkeologi och historia

Publicerad oktober 3, 2026 – av Emil Fjellstedt
Fyra arkeologer vid en stenmur i djungeln i Minanbé
Arkeologerna vid stenmurar i Minanbé. Platsen var orörd av plundrare när teamet nådde den.

Mexikanska och slovenska arkeologer har kartlagt en mayastad djupt inne i Campeches djungel som plundrarna aldrig nådde. Staden har fått namnet Minanbé, "det finns ingen stig".

Beskedet kom den 22 juni från Mexikos nationella institut för antropologi och historia, INAH, som skriver att platsen ligger norr om biosfärreservatet Calakmul. Namnet kommer från yucatekiskt maya: mina'an, "det finns ingen", och be eller bej, "stig".

Teamet leddes av Ivan Šprajc vid det slovenska forskningscentret ZRC SAZU. I gruppen ingick även Atasta Flores Esquivel, Israel Chato López, Quintín Hernández Gómez och Vitan Vujanović. Fyndet avslutar Šprajcs 30 år långa projekt om de centrala mayalågländerna.

Platsen ligger väster om Chactún, som samma projekt rapporterade om för 13 år sedan. Arkeologerna visste var de skulle leta tack vare luftburen laserskanning, LiDAR, som kartlägger marken under trädkronorna. Att ta sig dit var en annan sak. Först högg de upp en stig med machete i fem kilometer, sedan fortsatte de med fyrhjuling och gick till sist en ungefär lika lång sträcka till fots.

— Jämfört med andra platser där vi gjort ytinventeringar var det här mycket svårare att ta sig fram. Men under de senaste tre åren är det den första plats vi har hittat intakt, det finns inga plundringsgropar. Det var en upptäckt, en stor överraskning för oss, säger Ivan Šprajc i ett uttalande från INAH.

Tempel i Río Bec-stil

Stadens monumentala kärna täcker omkring 15 hektar med torg, palatsliknande och religiösa byggnader, terrasser och våtmarker genomdragna av vattenkanaler.

Ett pyramidtempel reser sig över 13 meter. Det bär drag av Río Bec-stilen: fint murverk eller släta fasadpaneler, en brant trappa och lister upptill.

Övervuxet pyramidtempel i djungeln
Pyramidtemplet i Minanbé är över 13 meter högt. Foto: Vitan Vujanović/INAH

Orörd betyder ändå inte oskadd. Enligt INAH är kalkstensytorna till stor del eroderade, och templet beskrivs som mer eller mindre välbevarat. För arkeologen Vitan Vujanović räcker det långt.

— Det är första gången jag har registrerat ett mer eller mindre välbevarat tempel och en stele som fortfarande har glyfer, säger han i uttalandet.

Halshuggning år 849

I södra änden av en processionsväg mellan stadens centrala och nordöstra del står 14 stelar och altare på rad, flera av dem med hieroglyfer.

Sten med mayaglyfer i djungeln
Glyfer på ett monument i Minanbé. Flera av ytorna är eroderade. Foto: INAH

Stele 1 visar en person som höjer en kniv eller yxa för att halshugga en annan. Ett kalendertecken anger datumet 5 ajaw, år 849. Enligt epigrafikern Octavio Esparza Olguín är det en viktig nyckel. Hela monumentgruppen eller delar av den kan ha rests då, under den terminala klassiska perioden, strax innan platserna i regionen övergavs under 900-talet.

Flera monument verkar ha ändrats avsiktligt. Monument 6 är delat och visar en härskare med fjäderprydd huvudbonad. En långräkningsdatering på stenen syftar troligen på slutet av 600-talet och skulle i så fall vara den äldsta i området.

Šprajc menar att fyndet stämmer med den regionala bilden av ett landskap omvandlat av jordbruk, med sin höjdpunkt under senklassisk tid, år 600–900, och en viss hierarki knuten till produktion och handel med överskott. Enligt honom öppnar ändringarna av monumenten också frågan om grupper norrifrån senare ville ändra den övergivna stadens maktbudskap.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Elefanter söker medicinalväxter när de blir sjuka

Publicerad oktober 2, 2026 – av Emil Fjellstedt

Afrikanska elefanter vid Mount Elgon i Kenya kan medvetet söka upp medicinalväxter när de är sjuka. Enligt forskarna använder de 35 växtarter.

I studien, publicerad i Scientific Reports, intervjuade forskarna åtta lokala experter från sabaotfolket: viltvårdare, en pensionerad parkvakt och äldre. De kopplade sin kunskap om traditionell medicin till egna iakttagelser av vad elefanterna äter.

Resultatet är den första rapporten från regionen om möjlig medicinalanvändning hos elefanterna. Den omfattar 35 växtarter från 23 familjer, plus fyra sorters jord, mineraler eller lera. Alla växter artbestämdes med herbariebelägg.

Av de totalt 39 resurserna används 34 som traditionell medicin bland människor. Informanterna uppfattade 25 av dem som medicin även för elefanterna.

Åtta arter, bland dem en aloe och ett fikonträd, placerades i den kategori forskarna kallar kategori 4. Det är växter som synligt sjuka elefanter sökte upp eller gav till sina ungar.

— Det här visar hur sammanflätade våra mediciner är med den icke-mänskliga världen, säger Elodie Freymann vid Brown University till BBC.

Tuggade blad och mjölk

Mest uppseende väcker vittnesmålen om elefantmödrar och kalvar. I studien beskriver en viltvårdare hur mödrar tuggade blad från växten Angurweet tills de blev släta, tillsammans med rötter från andra träd, och blandade massan med egen mjölk innan kalvarna fick den. Angurweet används lokalt bland annat mot magont.

Primatologen Michael Huffman vid Nagasaki University, som inte medverkade i studien, kallar berättelsen fascinerande. Han säger samtidigt till BBC att mer bevis krävs för att visa att elefanter ger sina kalvar skräddarsydd behandling.

Forskarna vill nu följa elefanterna och undersöka om de väljer vissa växter vid vissa sjukdomstillstånd, och om växterna har relevant biologisk aktivitet.

— Den lokala kunskapen har gett oss en karta, säger Fabien Schultz vid Bernhard Nocht-institutet för tropikmedicin i Hamburg.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Pussel och Mario Kart gav samma effekt

Publicerad september 28, 2026 – av Markus Andersson
En hand håller en Nintendo Switch där Mario Kart visas på skärmen.
I studien fick femåringarna spela Super Mario Kart 8 Deluxe i en halvtimme. Bilden visar inte deltagarna.

En halvtimmes Mario Kart och en halvtimmes pussel påverkade femåringars uppmärksamhet på samma sätt. Enligt italienska forskare var det engagemanget som styrde, inte skärmen.

Forskare vid universitetet i Padua lät 48 femåringar göra tester vid tre tillfällen med en veckas mellanrum: först utan lek, sedan efter 30 minuter med Super Mario Kart 8 Deluxe och till sist efter 30 minuter med tangram, ett pussel där sju bitar sätts ihop till figurer.

Direkt efteråt fick barnen uppgifter av två slag. De snabba gick bättre efter både spel och pussel. Där skulle de till exempel höra två likljudande nonsensord och säga vilket som inte var likadant, eller hitta en bild när inget störde.

När uppgiften krävde mer självkontroll gick det sämre. Barnen skulle följa en linje med penna längs en gås, en hund eller en katt, medan andra figurer låg gömda och distraherade. De blev också lite sämre på att hålla ljud i minnet en kort stund, och mindre stabila när de skulle sikta.

Digitalt och analogt skilde sig inte nämnvärt åt, enligt studien i Computers in Human Behavior Reports. Forskarna kallar det en tillfällig omfördelning: hjärnan ställer in sig på snabba intryck här och nu, på bekostnad av självkontrollen.

Studien mätte bara effekten direkt efter leken och säger inget om lärande på sikt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.