Annons:

Klimathotet som sekulär religion

Vi ska inte längre be till Gud för att skonas från syndafloden utan istället till våra politiker och makthavare. Den kristna kyrkan har vikt hädan, men den religiösa psykologin återgår i ny form genom en klimatbaserad trosuppfattning, skriver Gabriel Oxenstierna vid Klimatupplysningen.

Publicerad september 22, 2024
Fridays for Future-rally i Berlin 2021 med Greta Thunberg (i mitten).

Numera är de flesta av oss inte religiösa, utan rationella, logiska, sekulära människor, gudbevars! Men ändå behöver, och vill vi människor alltid tro på något. Trons kraft är stor. Den är en del av vår psykologi. Utan att tro på något är det svårt att leva.

Statstro

Vi tror inte på Gud, men vi tror på Vetenskapen, i detta fall filtrerad och tolkad av IPCC. Deras påståenden om vådan med växthusgaser har till och med upphöjts till lagstiftad, officiell klimattro i Sverige och många andra länder. Staten och den kristna kyrkan är sedan länge skilda åt, men nu har vi i stället fått denna klimattro som ett officiellt påbud.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 15 oktober 2022.


Ett juridiskt regelverk – och nitiska myndigheter – gör vad de kan för att minska utsläppen av växthusgaser.1 Man tror att det är så man kan stoppa den globala uppvärmningen, trots att Sveriges andel bara är en fjuttig promille av utsläppen totalt.

Annons:

Statliga massmedia, politiker, forskare och organisations-Sverige är fullt ut mobiliserade i klimatkampen. Den beskrivs som en ödesfråga, det handlar om mänsklighetens överlevnad. Vi har fått en klimathotstroende stat.

Modelltro

Det är slående med de religiösa föreställningar och övertoner som ofta används i klimatfrågan. Koldioxiden har gjorts till ondskan själv, trots att den egentligen är livets gas. Menigheten skräms upp med att undergången närmar sig, med hänvisning till modellerna från IPCC. Om modellerade (=påhittade) klimattrösklar (tipping points) aktiveras kan det snabbt gå åt – helvete.

Modellerna tillbes som heliga sakrament, politikerna tror på dem, media tror på dem. IPCC med dess följe av politiker och journalister liknar verkligen en klimatkyrka, ja ett helt klimatpåvedöme. Med alla sina prelater och kardinaler, som uttolkar tecknen i skyn och tillber De Heliga Modellernas output av olika påhittade scenarior.

Apokalyps, snart!

Domedagstänkandet är utbrett. Ja, snart kommer den (nog), apokalypsen! Vi har ständigt bara 10 år eller möjligen 20 år på oss att rädda världen. (Spelar dock i praktiken inte så stor roll hur många år det är, eftersom den ändå alltid skjuts upp).

Domedagsprofetior har funnits i alla tider, men det är bara de aktuella scenario-profetiorna från IPCC som tas på största allvar – alla tidigare utlysta domedagar skrattar vi hånfullt åt, de var ju bara fantasier! Men inte denna gången, nu blir det apokalyps på riktigt, försäkrar oss klimatöversteprästerna.

Så har vi de rena profeterna! Så här skrev två prelater i Kyrkans tidning:

"Vi påstår att Greta Thunberg bär ett budskap från Gud. Samma budskap som biskopar och påvar bär, med samma övertygelse […]"

Profeterna talar om för oss att vi syndare skall förgöras. Vi ska straffas för våra resor, vår konsumtion, vårt köttätande, våra ständiga klimatbrott. Syndafloden (=havshöjningen) kommer!

Är det inte en tipping point vi har nu i Indien/Pakistan/Långtbortistan, så säg?
Är det nu den kommer, "klimatkometen"?2
Apokalyps, nu?!

Den utlovade kommande undergången är ingen slump. Vi kommer att straffas därför att vi påstås leva ”fel”, våra förfäder och vi själva begår hela tiden onda gärningar helt enkelt genom att leva våra vanliga liv. Vår skuld är en gemensam arvsynd, vårt straff är utmätt som en rättmätig och gemensam undergång. Klimatkampen är en strid mellan gott och ont.

Ingen religion utan hopp om frälsning

Men klimatkyrkan vore ingen kyrka om den inte också gav oss hopp. I den heliga klimatskriften ”AR6” (nya klimat-testamentet från IPCC), finns det fyra scenarier. Flera av dem leder till apokalypsen, men ett scenario verkar enligt IPCC kunna rädda oss.3 IPCC vare tack och lov, halleluja!

Numera är det människan som bestämmer sitt eget öde. Vi ber inte längre till Gud om syndernas förlåtelse. Vi ber till våra politiker, våra makthavare. Och de hör bön! Vi har fått klimatpolitiken, vi har fått energipolitiken. De påstår övermodigt att de kan reglera klimatet.

Men det finns ett par villkor: För att vi ska få förlåtelse och frälsning och räddas undan apokalypsen måste vi förneka vårt välstånd, vår skapelse. Ja, och så får vi också betala notan. Dyrt! “Självplågeri”, sa en känd partiledare. Men späkning är ju en del av religionsutövningen.

Ja, och så ytterligare en liten komplikation: De gröna scenarierna SSP1 lär kräva någon variant av hårdgrönt, eko-socialistiskt samhälle för att kunna genomföras i praktiken. Samhället måste byggas om i klimathots-religionens namn.

Nu ska tiondet betalas

Hur ska vi då föras in på den rätta vägen, till ett scenario som påstås rädda oss? Jo, vi måste förstås vara starka i klimathots-tron, men framför allt måste vi betala. Det är kollekt och tionden av alla de slag, klimatskatter, reduktionsplikt, etc.

Den kanske viktigaste frågan för kyrkomötet Cop27 är att u-länderna ska få 100 miljarder dollar per år av oss i den rika världen. Ett avlatsbrev som skattebetalarna får fota.

Ja, nu rullar notorna in och vi får betala alltmer till klimatkyrkan för att vi svårt har syndat med mycken konsumtion och god levnadsstandard. En del av tiondet för våra klimatsynder ser du exempelvis på din elräkning eller i kassan på macken.

Falsk lära för en falsk kyrka?

Men tänk om alarmistkyrkan är byggd på falska förutsättningar? Tänk …

… om modellerna är felkonstruerade eftersom de är rena cirkelbevis, tillkomna för att bevisa en given, men falsk förutsättning, nämligen att växthusgaserna orsakar all uppvärmning?4

… om koldioxiden inte har den stora klimateffekt som IPCC gissar på? Empirin, historiska klimatdata, visar de facto något helt annat än modellernas scenario-fantasier.5,6

… om kolsänkorna är större än IPCC hittills trott, vilket enligt ny forskning skulle innebära att koldioxiden är ett betydligt mindre hot?7,8

… om modellerna därmed bara är ett glaspärlespel som vi ska akta oss för att ta på alltför stort allvar?9

… om hypotesen om naturliga variationers roll i klimatförändringen i stället visar sig vara korrekt? Att det är solen som via UV-strålningens stora volatilitet triggar naturliga variationer i atmosfären och havsströmmarna vilka tillsammans driver en stor del av den långa klimatförändring vi ser ända sedan mitten av 1800-talet?4,10

Tänk om klimat-apokalypsen aldrig kommer, för den var bara en feltänkt hypotes?

De brukar nämligen aldrig komma, varken domedagar eller apokalypser.

Det är slående med de religiösa föreställningar och övertoner som ofta används i klimatfrågan.

Liten ordlista

Här följer en liten kompletterande ordlista till hjälp att orientera sig i klimatkyrkans villfarelser. Läs den med en glimt i ögat.

En tro: Tron på att vi har en klimatkris förorsakad av människans utsläpp. De som är särskilt starka i tron utropar klimatnödläge. Exempelvis Kalmar kommun.

En kyrka: Klimathots-kyrkan. Den har många instanser och är numera upphöjd till en form av lagreglerad, sekulär statskyrka i Sverige.

En kyrkoordning: Det klimatpolitiska ramverket. Ramverket består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Klimatlagens (2017:720) två centrala paragrafer handlar om växthusgaser (§2 och §3). Även den nya Miljöbalk som snart lagstiftas föreslås att inkludera tvingande klimatkrav, se SOU 2022:21.

Kyrkomöten: Cop1 – Cop27, osv. Vid kyrkomötena bestäms den rätta läran och vägen. Information om när apokalypsen inträffar och domedagar i övrigt lämnas frikostigt av potentater tillresta i privatjet.

Belsebub: Fossilen Putin.

Den heliga skrift: AR6 från IPCC.

Heliga urkunder: De Heliga Modeller (CMIP) som simulerar klimatets utveckling, och är underlag för alla prognoser från IPCC.

En katekes: Den politiska sammanfattningen av AR6 (Summary for Policymakers, SPM).

Ett påvedöme med prästerskap: IPCC

Biskopskräkla: Hockeyklubban buren av ärkebiskop Michael Mann.

Profeter: Lill-Greta och Stor-Greta (Johan Rockström)

Apostlar: De är många och spridda över hela västvärlden. Särskilt framstående i den svenska apostlahorden är Erika Bjurström (SVT) och Björn Wiman (DN).

Predikningar: Alarmistiska predikotexter om klimatet tillhandahålls av konsortiet Covering Climate Now och sprids sedan av så kallade systemmedia. De brukar först dyka upp i The Guardian och i svenska systemmedia ser vi dem ofta i Expressen, SVT, TV4 och DN.

Paradiset: Eko-socialismen, ett tillstånd där den goda naturen tagit över från den onda människan.

Helvetet: Underjorden, där de fossila bränslena finns.

Satan: Han varken syns eller hörs för han är en ondskans gas: CO2.

Skärselden: Tipping points som triggas en efter en. Likt Dantes inferno kommer vi att sjunka allt längre ned, från krets till krets, från tipping point till tipping point vilka triggar varandra i en allt värre kaskad mot den instundande apokalypsen.
Dante hade nio kretsar och det är också vad IPCC kalkylerar med. Att ingen av dem är verklig hade lika lite betydelse för Dantes fantasmagori som för IPCC.
Dante hade sin musa Beatrice, alarmisterna har sin Greta.

Hemsökelser: Översvämningar, bränder, torka, svält, skogsdöd, havsdöd.
Allt av extrema, bibliska dimensioner.

Apokalyps: När det ständiga extremvädret blir extremt extremt och världen går under i den oundvikliga klimatkatastrofen.

Domedagsprofetia: Slutet är nära! Klockan är 1 minut i 12, sa Boris Johnsson när han öppnade klimatmötet Cop26. FN-chefen Guterres ville som vanligt inte vara sämre utan påstod att vi nu begår kollektivt självmord. Vad ska de skrämma oss med vid Cop27?

Domedagen: 2030. Om inte 2030 så 2045. Om inte 2045 så absolut senast 2060. Om inte 2060 så…. tja, spelar ingen roll, den blir ändå alltid uppskjuten. Nedräkning pågår av ”kvarvarande kolbudget”, se länken till DN. Siffrorna står på noll om drygt 7 år. Vad händer då?

Syndafallet: Människans arvsynd är vår upptäckt av den enorma nyttan med fossila bränslen.

Syndfullt leverne: Fossila bränslen ger oss olyckligt nog ekonomisk utveckling, konsumtion och välstånd. Nu måste alla oupplysta syndare försaka sin välfärd för domedagen är nära!

Späkning: Den kris vi nu genomgår med dyr energi, hög inflation, chockhöjda räntor. Allt som en följd av en huvudlös klimat- och energipolitik.

Försakelse: Sluta flyga och sluta ät kött! Klimatkyrkan kräver sådana individuella försakelser. Annars kommer vi inte på det hårdgröna scenariot som IPCC angivit, SSP1–1.9.

Frälsning: Den goda, gröna vägen i form av IPCC-scenariot SSP1–1.9, som enligt de Heliga Modellerna kan ge oss Netto Noll 2050. Samt eko-socialism på köpet.

Korståg: Fridays for Future ordnar korståg mot klimatondskan över hela världen.

Syndernas förlåtelse: Betala snällt allt det som u-länderna kräver för att nå Netto Noll så kan i-länderna få syndernas förlåtelse.

Avlatsbrev: Klimatkompensation. Utsläppsrätter. ESG-korrekthet i alla dess former.

Kättare: Klimathots-förnekare.

Inkvisition: Kancellering och uthängning av klimathots-förnekare.

Lillinkvisitor: Maths Nilsson

Tionde: Den syndfulla menigheten betalar tionde för klimatpolitiken och den därav bestämda gröna energipolitiken i form dyrare bränslen, svindyr el, ohemula matpriser, allmän inflation samt chockhöjda räntor.

Kollekt: Klimatkompensation (frivillig) och reduktionsplikt (påtvingad).

Falska läror: Tron på att solens variationer, eller några andra naturliga variationer skulle ha någon som helst betydelse för det moderna klimatet. Innan mänskligheten började släppa ut koldioxid stod naturliga variationer visserligen för alla klimatförändringar. Men IPCC har bestämt att dessa numera efter syndafallet helt saknar betydelse och Den Heliga Skrift (Nya klimattestamentet IPCC AR6) tilldelar dem 0,0 i vikt. Enligt klimatkyrkan orsakas alltså all klimatpåverkan numera av människan och hennes syndande med växthusgaser. Allt andra förklaringar definieras som falska läror. (se fig. SPM 2b från AR6 WG1)

 

Gabriel Oxenstierna, Klimatupplysningen

 


Källor och referenser:

(1) 2017 antog Sverige ett klimatpolitiskt ramverk. Ramverket består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Klimatlagens (2017:720) två centrala paragrafer om växthusgaser är §2 och §3.

(2) Kometen kommer, Tove Janssons andra bok om Mumintrollen, 1946

(3) IPCC, 2021: Summary for Policymakers. In: Climate Change 2021: The Physical Science Basis. Den goda, gröna vägen i form av scenariot SSP1–1.9, kan enligt IPCC:s modeller uppnå Netto Noll 2050. Scenariot SSP1–2.5 uppnår Netto Noll först 2075.

(4) Climate of the Past, Present and Future: A scientific debate, 2022, 2nd ed., Javier Vinós. På samma tema finns också en artikelserie i sex delar publicerad på Judith Currys blog. Här är länk till del 5.

(5) Dependence of Earth’s Thermal Radiation on Five Most Abundant Greenhouse Gases, Wijngaarden & Happer, 2020.

(6) Vad händer med klimatet?, L. Bengtsson, 2019, särskilt kap. 6, 7 och 10.

(7) Revised estimates of ocean-atmosphere CO2 flux are consistent with ocean carbon inventory, Watson och 7 medförfattare, Nature 2020

(8) Global Carbon Budget 2021, Friedlingstein och 94 medförfattare, Earth System Science Data 2022

(9) Glaspärlespelet, Herman Hesse, 1943

(10) Termination of Solar Cycles and Correlated Tropospheric Variability, Leamon, 2021

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

I Can Jive i Mörrum: Wells, Roadwork och den ännu levande musikhistorien

Nya Dagbladets kulturreporter Mikael Rasmussen alias Artist Razz var på plats när Robert Wells och Roadwork hyllade Jerry Williams i Mörrum. I den lilla biografsalongen möttes folkparkskänsla, veteranmusiker och en publik som kände igen varje takt.

Publicerad Igår 10:26 – av Mikael Rasmussen
Robert Wells, Danny Handley, Maria Wells, Micke Finell och Ingemar Rogefeldt på scen.
wells-morrum-2026-01
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
wells-morrum-2026-01
wells-morrum-2026-02
wells-morrum-2026-03
wells-morrum-2026-04
wells-morrum-2026-05
wells-morrum-2026-06
wells-morrum-2026-07
wells-morrum-2026-08
wells-morrum-2026-09
wells-morrum-2026-10
wells-morrum-2026-11
wells-morrum-2026-12
wells-morrum-2026-13
previous arrow
next arrow
 

Ser en affisch med arrangören Rock around the clock production AB. Den är uppsatt på en anslagstavla i anknytning till där evenemanget skall framföras och vill locka man ur huse i det lilla samhället Mörrum. Affischen beskriver målande I Can Jive och det är med bandet Roadwork och dragplåsternamnet Robert Wells. Påannonseringen är ute i god tid då vi tog en liten utflykt och fick syn på denna A4 i juli månad och evenemanget genomföres den tredje september klockan 19.00.

Mikael Rasmussen alias Artist Razz tog därför tillfället i akt och i elfte timmen mailade en pressackrediteringsförfrågan samt en ödmjuk anhållan om att få fotografera de levande legenderna. Responsen lät inte vänta på sig utan med positiv ton kom vi med på listan som i övrigt var fulltecknad. Känslosträngarna blev berörda och blodet rusade till i musikvenerna. Artist Razz får därmed förtroendet att förvalta sitt visitkortsutlåtande, kulturreporter.

I det lilla bor det vackra

I en liten biografsalong i det lilla laxdeltat Mörrum gästade de coola veteranerna i bandet Roadwork med originalmusikerna Ingemar Rogefeldt, gitarr, och Peder Sundahl, trummor. Förutom originalmusikerna förstärkte Danny Handley, sång och gästgitarrist från Animals and Friends, och Robert Wells på piano, hans fru Maria Wells på kör, sång och dragspel samt Micke Finell, bas, som vi känner igen från tiden Micke fanns med i bandet The Refreshments.

Det utstrålar och doftar folkparkskänsla där platsen andas som att vi skulle få möta en ung Jerry Williams. Verkligheten smyger inpå oss och vi möts istället av åldrande veteraner och urkompetenta musiker som en gång i tiden var dåtidens backline till rockkungen Erik Fernström alias Jerry Williams.

Det märks även på publikens höga medelålder att repertoaren lever i igenkänning med de flestas gillande men ändå stillasittande diggande. Ett auditorium som ger musikerna total uppmärksamhet och noggrant lyssnande med avvaktande applåder. Publikens blickar vandrar mellan de ikoniska musikerna. Någon småler, en annan myser av rummets charm och någon blundar för att stärka hörsel- och umamisinnena. Gemensamt för denna publik är att de flesta älskade Jerry Williams.

Det märks också i Jerry Williams biografi att från det att Erik föds 15 april 1942 till dess att Erik avled i cancer 25 mars 2018 består hans pokaler och ornament av framgångar utan dess like. På denna länk kan ni ta del av Jerry Williams cult-CV.

En tight trum- och basgång ger grunden för allt det andra

Det märks tydligt hur trum- och basrytmen av boogie och rock 'n' roll når långt in i kropp och själ. Det är fascinerande hur vackert ett intro kan vara med ett fint piano- eller sångintro för att sedan efter en första vers eller låt säga två takter av finstämda toner för att sedan kläs med medryckande trum- och basgång. Det framstår för mig som ett smärre under hur publiken ändå kan sitta still. Någon har däremot möjligheten att få resa sig för att dokumentera och ta viktiga fotografier…;) och det blir nästan en utmaning att hålla kameran stilla i dessa fantastiska Jerry Williamska kompositioner.

Det är sköna växlingar mellan sångakterna och de växelframträdande mellan Danny på solosång till Marias solosång. Stundtals finns det oerhört starka kropps- och bildförnimmelser av Agnetha Fältskog och fina likheter i de vackra röstresurserna i denna country- och dansbandsdrottning. Det var nog i dessa energier som Robert och Maria en gång i tiden möttes i folkparksvimlet. Coolt också att hon trakterar dragspelet som en riktig rockbrutta, det tillför repertoaren sin extra gnista.

Ja det är en rejäl låtkatalog som bandet kunde ösa och välja ifrån. Ett självklart nostalginummer som framfördes och berörde publiken var låten Did I Tell You. Mäktigaste numret som så fantastiskt levererades var helt klart melodin Working Class Hero. Soundet, trumtakterna, de variationsrika ljudvolymerna, kören, sången, nådde den verkshöjd som denna fantastiska komposition förtjänar. Det var nära att med kisande ögon skymta Jerry Jerka Williams njuta, buga och bocka för sina väl förvaltande musiker, Peder, Ingemar, Danny, Micke, Maria och Robert.

Showen levereras under två gånger 45 minuter och det blir verkligen en resa tack vare maestro Robert Wells som berättar anekdoter och symboliskt bildar likt små smycken av minnen varvat med erfarenheter då Robert och Jerry möttes för drygt 40 år sedan och sedan dess återkommande gästat folkparker, scener till stora arenor såsom Ullevi i Robert Wells väloljade Rhapsody in Rock.

Unika och exklusiva möten

Sådana berörande minnesbilder gör att undertecknad också minns ett riktigt tidigt möte med Robert Wells tillsammans med Charlie Norman i Ugglas Park år 1993 då vi var utövande radioskapare för Strängnäs Lokalradio dåvarande 91,2 MHz.

Det är sådana här minnen som gör mötet med artister och musiker ytterligare värdefullt och ger fler mervärden till lyssnare, betraktare och följare.

För ett par år sedan mötte vi Robert inne på Sweden Rock Festival i ett arrangemang tillsammans med Mikkey Dee på trummor, Nina Söderquist sång m.fl. och därför blir detta nostalgiframträdande ännu viktigare och värdefullare att därmed kunna förmedla en viktig story både om bandet Roadwork som spelade med Jerka till alla de viktiga separata bitarna som tillsammans skapar den helhetsbild som publiken i detta fall Mörrum kan minnas och glädja sig åt lång tid framöver.

Tack till den eminenta saxofonisten, basisten, kapellmästaren, producenten Micke Finell som födde idén till att turnera med detta koncept. Tack till bandet Roadwork Peder Sundahl och Ingemar som också är och var bror till den nyligen bortgångne Pugh Rogefeldt. Det fina som berättelsen förtäljer är att de på Gotland hann mötas, träffas och umgås tre dagar före Pughs bortgång. Stark story som kan avslutas med att förtälja att Ingemar även hade styrkan att avsluta det hela med en hyllningskonsert år 2023 där på den magiska ön. Vacker story!

Lilla avrundningen

Ja och hur avslutar vi denna kultur-essä-artikel då, jo vi gör så här… Well Well Wells bandet avslutade de två gånger förtiofem minuterna med urhiten utgiven 1979 I Can Jive, I Can Jive där det hela framfördes med bravur till ett urkramande crescendo.

Tack för att ni finns, ljudtekniker, arrangörer, kärleksfulla medmänniskor, artister, musiker, roddare, mediaarbetare, fotografer. Det är vi alla tillsammans som skapar det som sker i det rum vi är i. Publiken, det unnar jag er alla.

På återseende och lycka till i ert fortsatta turnerande och musicerande. Ni delar så generöst med er till oss, och om Roadwork ger sig ut ännu en gång – de påbörjade turnén 2025 – passa då på att njuta av denna ännu levande musikhistoria med ursköna, väl kompetenta, härliga gubb- och gummrockare.

 

Mikael Rasmussen alias Artist Razz
mikael.rasmussen@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Vad händer med klimatet?: Klimatforskaren som vägrar skräckretoriken

Klimatöverdrifterna

Publicerad september 18, 2026 – av Emil Fjellstedt
Bokomslaget till Vad händer med klimatet? av Lennart Bengtsson och jorden sedd från rymden.

Klimatdebatten har i åratal drivits framåt av slagord och undergångsretorik. Nu kommer meteorologen Lennart Bengtssons Vad händer med klimatet? i en tredje reviderad och utökad upplaga på Karneval förlag – en bok som enligt förlaget vill flytta samtalet tillbaka till erkända fakta, faktiska osäkerheter och energilösningar som faktiskt går att bygga.

Den första upplagan kom 2019 och nominerades till Stora fackbokspriset. Efter en andra upplaga 2022 föreligger boken nu i ett tredje, omarbetat skick med undertiteln En klimatforskares syn på jordens klimat. Enligt förlaget har texten uppdaterats och nyanserats på ett hundratal punkter och kompletterats med efterord och appendix. Omfånget är 264 sidor i flexband med 32 illustrationer av Svante Ström.

Frågorna i stället för slagorden

Upplägget är osentimentalt. Boken tar sig an de frågor som i den offentliga debatten oftast förutsätts redan besvarade: Vad bestämmer jordens klimat? Vad är växthuseffekten? Är det möjligt att förutsäga klimatet? Hur ska jordens energiförsörjning lösas? Kan oönskade globala klimatförändringar motverkas – och vilken roll kan Sverige spela?

Det är en frågelista som skiljer sig från kampanjspråkets tidsfrister. Författaren, professor i dynamisk meteorologi och tidigare chef för det europeiska vädercentret ECMWF i Reading, argumenterar för att man först måste förstå systemet: atmosfären, energibalansen och modellernas gränser. Klimatet kan inte observeras, bara bestämmas och beräknas; det vi ser är vädrets variationer. Riktningen kan anas, men inte varje avstickare.

En av bokens poänger är att den också tar upp vad forskarna inte vet. Moln är ett sådant exempel: de både värmer och reflekterar solljus, och det är ännu oklart om de sammantaget bidrar till mer eller mindre uppvärmning. Okunskapen används inte som tillhygge mot allt, utan som en karta över var kunskapens gränser går.

Utsläpp, nederbörd och energi

Samtidigt slår boken fast växthusgasernas roll. Uppvärmningen av mänskliga utsläpp är ett problem. Bengtsson bekymrar sig särskilt för nederbörden: mer regn och snö där det redan faller mycket, mindre där det redan är torrt. Både översvämningar och torka kommer att förändra världen, och det är anledning nog att minska utsläppen.

Sverige har tidigt haft ett fossilsnålt energisystem genom vattenkraft, kärnkraft och fjärrvärme. Den stora utsläppsminskningen skedde genom kärnkraftsutbyggnaden på 1970- och 80-talet; koldioxidskatt och andra klimatåtgärder har hjälpt till, men inte i närheten lika mycket. Vill Sverige driva på utvecklingen ska landet enligt Bengtsson producera kärnkraftsel för export. Förnybart utvecklas snabbt men är ojämnt, och då är det ofta fossila källor som fyller dalarna.

På en avgörande punkt skiljer sig Bengtsson från många klimatskribenter. Han bedömer inte talet om tipping points som trovärdigt – att klimatet skulle riskera att skena i processer som inte går att hejda, till exempel genom metan från tinande tundra.

Ett lösbart problem

Widar Andersson skrev i Folkbladet den 29 juli 2024 att boken är "en befrielse att läsa". Poängen han fäster sig vid är densamma som löper genom boken: växthusgaserna är ett problem som går att hantera, inte ett skäl till undergångsretorik. Temperaturen stiger förhållandevis långsamt, och modern solenergi och kärnkraft kan enligt Bengtssons bedömning inom det närmaste halvseklet ersätta det mesta av den fossila produktionen.

Förlaget återger också fysiknobelpristagaren Klaus Hasselmann, som kallar boken "En realistisk och optimistisk bedömning av tillgängliga förändringsalternativ." I den nya upplagan ingår enligt förlaget efterord, appendix och klimatberäkningar. Bengtsson är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och har mer än 230 vetenskapliga artiklar bakom sig; enligt Andersson refererar IPCC till hans forskning.

Man behöver inte skriva under på Bengtssons tes om mänsklig klimatpåverkan för att ha behållning av boken. Tvärtom är den extra användbar just då. Klimatpaniken vilar ofta på auktoritet, och här talar en forskare som inte kan avfärdas som outsider. Boken kan därför räckas till vänner som gripits av undergångsstämningen – inte som ett krav att byta övertygelse, utan som ett sakligt motgift mot skräcken. Boken finns att köpa direkt hos Karneval förlag.

Lennart Bengtsson

Titel: Vad händer med klimatet?
Undertitel: En klimatforskares syn på jordens klimat
Förlag: Karneval förlag
Utgivningsår: 2024
ISBN: 9789189494602
Bandtyp: Flexband
Antal sidor: 264

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Nu vaknar Fylke till liv i Staffordshire

Tolkien

Publicerad september 11, 2026 – av Jan Sundstedt
Deltagare i hobbitinspirerade dräkter vid marknadsstånd och vita tält på en solbelyst äng, med blommor, pumpor och en kritad skylt i förgrunden
Marknadsstånd och tältläger på The Brandywine Festival i Harrodsburg, Kentucky 2025. Festivalens brittiska upplaga pågår 9–13 september 2026 på Weston Park – enligt arrangören den första hobbitfestivalen på brittisk mark, och den första upplagan inom en timmes bilresa från Birmingham där Tolkien växte upp.

På godset Weston Park nära Telford pågår The Brandywine Festival, en Sagan om ringen-festival med officiell licens där varje deltagare anländer som sin egen hobbit – med namn, bakgrundshistoria och kostym. Festivalen inleddes i onsdags och avslutas söndag 13 september.

Storbritanniens första hobbitfestival pågår 9–13 september på Weston Park i Staffordshire, ett 1600-talsgods med drygt 400 hektar parkmark. Bakom arrangemanget står det tyska kostymföretaget Burgschneider tillsammans med Middle-earth Enterprises, som förvaltar rättigheterna till Tolkiens värld.

Redan från ankomsten ska nutiden glida undan. Kvar blir lyktbelysta stigar, vedrök, levande musik och ett sällskap där alla bär samma varma hobbitidentitet.

Programmet bärs av samvaro och hantverk. Här hålls workshops i vävning, matlagning, örtkunskap, berättande och folkmusik, allt i roll.

Träskylt med handmålad texten no admittance except on party business, lykta och lövverk vid ett tält
Skyltarna i festivalens tältläger är handmålade. Den här parafraserar en replik ur Tolkiens böcker och mötte deltagarna vid tälten i fjolårets upplaga i Kentucky. Foto: The Brandywine Festival

På två scener spelas akustisk folkmusik, fiol och pipa dagligen. Kvällarna bjuder på dans under bar himmel och lägereldar som får brinna ut i egen takt.

Genom hela festivalen pågår Four Farthing Games, en tävling i traditionella hobbitlekar mellan Fylkes fyra fjärdingsdelar. Tävlingen avgörs vid en fackelbelyst pokalceremoni sista kvällen.

Hemma hos Tolkien

Platsvalet är ingen slump. Weston Park ligger inom en timmes bilresa från Birmingham, där J.R.R. Tolkien växte upp, och landskapen i West Midlands anses ha inspirerat delar av hans miljöer. Godset ägs av Weston Park Foundation, en fristående välgörenhetsstiftelse.

Vi är oerhört hedrade över att få föra The Brandywine Festival tillbaka till det land där berättelsen tog sin början. Efter framgången i Kentucky kändes det bara rätt att ta hem den här upplevelsen, säger Burgschneiders vd Markus Böhm, som beskriver godset som ett landskap i samklang med Tolkiens verk.

Stor folksamling i hobbit- och medeltidsdräkter framför en scen under varaktigt tak med ljusslingor
Kvällarna är festivalens kärna. Scenen med ljusslingor i skogsbrynet samlade flera hundra deltagare i fjolårets upplaga i Kentucky. Foto: The Brandywine Festival

Tolkienfantasten Kyle Pedley från Stourbridge, som har rest till Nya Zeeland för att se filmmiljöerna, sammanfattar saken kortare.

För ett Tolkienfan är det här som hämtat ur drömmarna, säger han.

På söndag den 13 september släcks lyktorna och tälten rivs. Kvar står ett engelskt 1600-talsgods i det landskap i West Midlands som anses ha inspirerat delar av Tolkiens miljöer – och minnet av en helg då några hundra vuxna fick lov att låtsas att Fylke låg där.

Den som blir sugen får vänta till 1–4 oktober, när festivalen återvänder till Terrapin Hill Farm i Harrodsburg i Kentucky för sitt andra år på amerikansk mark.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Hobbysökare grävde upp Finlands största vikingatida myntskatt

Arkeologi och historia

Publicerad september 10, 2026 – av Markus Andersson
Mynt i jorden till vänster och framtagna mynt, en armring och andra silverföremål till höger.
Tusentals silvermynt och flera andra silverföremål låg i två näverkärl vid Sysmä kyrkby. Mynten har ännu inte räknats eller daterats närmare.

En metalldetektorist har hittat det som museet kallar den största kända vikingatida myntskatten i Finland. Först trodde han att detektorn bara hittat malm, och slutade gräva.

Fyndet gjordes den 3 september 2026 nära Sysmä kyrkby, av metalldetektoristen Kalle Lappinen. Dagen efter åkte arkeologer ut till platsen och tog upp skatten ur marken.

Allt hade lagts ned i två kärl av näver, ungefär 45 centimeter under markytan och med omkring tolv meter mellan gömställena, uppger Lahtis museer.

Bland mynten låg också en bit betalningssilver, en silverarmring, ett silverbeslag och en silverpärla.

Det är ovanligt att näverasken har bevarats. Organiskt material bevaras sällan från förhistorisk tid under finska förhållanden, säger museichefen Tuulia Tuomi till Yle.

Ett av kärlen gick dock sönder när skatten grävdes fram.

Mynten är ännu varken rengjorda, åtskilda eller räknade. Den exakta vikten, antalet och en närmare datering får vänta på fortsatta undersökningar. Att det rör sig om tusentals mynt står däremot klart.

Signalen som verkade komma från malm

Lappinen har sökt med metalldetektor i flera år och hade gått över just den här platsen tidigare utan resultat. Signalen kom så djupt nerifrån att han först avfärdade den – tills han hittade en likadan en bit bort och bestämde sig för att gräva ända till botten.

Först var det lite svårt att tro, sedan adrenalinet och känslan av att lyckas. Arbetet lönade sig återigen, säger han till Yle.

Fram till nu har rekordet innehafts av en skatt som hittades i Nousis 1895. Den innehåller omkring 1 700 mynt jämte andra föremål, tillsammans cirka 2,2 kilo, och har hittills räknats som Finlands största kända vikingatida myntskatt.

I Sysmä väger enbart mynten cirka 4,5 kilo. Utöver den vikten kommer betalningssilvret, armringen, beslaget och silverpärlan, som låg i näverkärlen mellan stenarna.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.