Vikingatid – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Fri, 07 Aug 2026 11:32:37 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Vikingatid – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Norsk vikingagrav öppnas https://nyadagbladet.se/kultur/norsk-vikingagrav-oppnas/ Fri, 07 Aug 2026 11:32:37 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=236696 Arkeologer har öppnat den vikingatida skeppsgraven Grønhaug på Karmøy i västra Norge. De har redan gjort fynd som tyder på goda bevaringsförhållanden och möjligen på en äldre grav under skeppsgraven. Grønhaug är en av flera monumentala gravhögar vid Karmsundet på Karmøy, ett område som länge har haft en särskild plats i berättelsen om den tidiga vikingatiden. Nu undersöks högen av arkeologer från Arkeologiskt museum vid Universitetet i Stavanger, på uppdrag av den norska kulturmiljömyndigheten Riksantikvaren. — Det här blir otroligt spännande och jag ser mycket fram emot det. Det är som julafton för oss som älskar det norska vikingaarvet. Skeppsgravhögarna i Norge saknar motstycke i världen, och på Karmøy är de unika. Här ligger de tätare än någon annanstans i landet, säger riksantikvar Hanna Geiran. Riksantikvaren uppger att skeppsgraven senast undersöktes 1902 av arkeologen Haakon Schetelig. Då hittades rester av ett omkring 15 meter långt skepp av ek, samt delar av gravens utrustning. De bäst bevarade delarna av skeppets bordplankor togs till Bergen, medan mycket av det våta träet fick ligga kvar i marken. Den nya utgrävningen ingår också i arbetet med att lyfta fram norska vikingatida skeppsgravar i en möjlig framtida världsarvsprocess. På Karmøy finns även Salhushaugen, där konturerna av ett tidigare okänt skepp identifierades med markradar 2023. Undersökningen är dock begränsad. Arkeologerna öppnar inte hela högen, utan har gått ned genom ett schakt som i stort följer Scheteligs gamla öppning.

Spår av något äldre under skeppsgraven

Det nya arbetet har redan gett indikationer på att högen rymmer en längre historia än den vikingatida begravningen. Under skeppsgraven har arkeologerna påträffat en stenkonstruktion och lager som kan höra till en äldre gravhög från bronsåldern. Bedömningen är preliminär och ytterligare prover ska tas innan en säkrare tidslinje kan fastställas. Om tolkningen bekräftas innebär det att vikingatidens gravläggning kan ha anlagts ovanpå en redan gammal och betydelsefull plats i landskapet. Det skulle passa in i ett mönster där senare makthavare återanvänder äldre monument för att knyta an till mark, minne och auktoritet – men just för Grønhaug är frågan ännu inte avgjord.

Bevarad växtlighet och skeppsnaglar

De första fynden talar för ovanligt goda bevaringsförhållanden inne i högen. Arkeologerna har bland annat hittat metallnaglar som kan härröra från skeppet, samt trä och ett torvlager där växtlighet fortfarande kan urskiljas. Det bevarade torvlagret har gjort det möjligt att känna igen växter som fanns på platsen när gravhögen anlades. Det är betydelsefullt, eftersom organiskt material ofta är det som snabbast går förlorat i äldre gravar. Fynden kan ge bättre kunskap om hur högen byggdes, vad som lades i den och hur platsen såg ut vid tiden för begravningen. — Mycket av skeppsgraven är bevarat, så här finns mycket orört sedan vikingatiden. Vi vet inte vad vi kommer att stöta på, säger arkeologen Marie Ødegaard.]]> Skeppsspant från vikingatiden hittat i Nederländerna https://nyadagbladet.se/kultur/skeppsspant-vikingatiden-hittat-nederlanderna/ Thu, 26 Mar 2026 07:39:24 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=225683 Arbetare grävde ned rör längs en promenad i den nederländska staden Wijk bij Duurstede – och hittade en tre meter lång träplanka som kan vara från ett vikingaskepp. Det var amatörarkeologen Danny van Basten som lade märke till plankan under grävarbetet. Skeppsbyggaren Kees Sterrenburg tittade på fyndet och bedömde att det rör sig om ett skeppsspant – en del av ett fartygs skrov. Staden hette på vikingatiden Dorestad och var en av Nordeuropas viktigaste handelsplatser. Vikingarna plundrade den upprepade gånger under 800-talet. Att nu hitta ett möjligt vikingaskepp just här är ovanligt – det har aldrig hänt förr i området, rapporterar DutchNews.nl. — Vi har inte uteslutit att det rör sig om en medeltida kogge från 1200-talet. Plankan ska rengöras och sedan berättar en årsringsdatering mer om åldern, säger arkeolog Anne de Hoop. Fyndet planeras att visas på det lokala Dorestad Museum.]]> Tuneskeppet flyttas efter 160 år https://nyadagbladet.se/kultur/tuneskeppet-flyttas-efter-160-ar/ Tue, 24 Feb 2026 10:25:26 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=222461 Det första vikingaskeppet som grävdes upp i Norge gör sig nu redo för sin sista färd. Tuneskeppet ska flyttas till ett nytt museum med en hastighet på bara 24 centimeter i minuten för att undvika skador på det ömtåliga trävirket. Bakom en stålsköld vilar en av Norges främsta kulturskatter. Tuneskeppet är ett av världens tre bäst bevarade vikingaskepp, men dåligt inomhusklimat, vibrationer och ett föråldrat stödsystem gör att skeppsplankorna spricker upp. Om skeppet hade fått stå kvar i det gamla Vikingskipsmuseet skulle det till slut ha kollapsat under sin egen vikt.

Brevet som räddade skeppet

Under 1800-talets industrialisering togs många av de stora gravhögarna från vikingatiden bort för att skapa odlingsbar mark. Ofta utan att man var medveten om vilka kulturminnen som gick förlorade. På Haugen gård i Rolvsøy i Fredrikstad, där Tuneskeppet låg begravt, började gårdsägaren själv gräva i den stora gravhögen som kallades "Båthaugen" efter rykten om ett skepp. Gravhögen var anmärkningsvärt stor och ska ha varit runt 60 meter i diameter. Löjtnant Hans Bassøe från Råde i Østfold fick höra om grävningen, stoppade arbetet och skickade ett brev med en beskrivning av det han såg till Fortidsminnesföreningen. Hans agerande räddade Tuneskeppet från att förstöras. — Det var denna handling som såg till att fyndet bevarades för eftervärlden. Han skickade nämligen med både skisser och planritningar som dokumenterade skeppet, säger professor Jan Bill, som är ansvarig för vikingaskeppssamlingen, till norska statskanalen NRK. I brevet beskrev Bassøe vad han såg: "Jag såg enskilda benrester som hittades i båten, bland annat överarmen från en vuxen människa, hästben och en mängd hästtänder". [caption id="attachment_222462" align="alignnone" width="1170"] Tuneskeppet har varit utställt på Vikingskipsmuseet i Oslo. Foto: Grzegorz Wysocki/CC BY 3.0[/caption]

Grävdes upp med hästar 1867

Tuneskeppet grävdes upp för snart 160 år sedan under ledning av Oluf Rygh, som i efterhand räknas som en av grundarna av arkeologifacket i Norge. Utgrävningen tog drygt två veckor att genomföra. Skeppet satt fast i kompakt lerjord, och dokumentationen visar att man var tvungen att hugga loss leran från undersidan för att frigöra konstruktionen. Arbetet var så grovt att man ännu i dag kan se fysiska spår efter spadarna i skeppets trävirke. Efter att skeppet huggits loss användes hästar för att dra det ur högen. Det står i stark kontrast till dagens specialbyggda stålriggar som rör sig bara några centimeter i minuten. Men professor Jan Bill menar att det finns liten anledning att kritisera dåtidens metoder. — Jag tycker inte vi ska säga att de borde gjort saker bättre då. Ser man på metoderna de hade till förfogande, är det viktigaste trots allt att skeppet faktiskt blev hämtat ut och bevarat, säger Bill. Efter att utgrävningen var klar fraktades skeppet sjövägen på en flotte till Oslo, där det stod utställt i Universitetsträdgården under en längre period innan det placerades i det då nybyggda Vikingaskeppshuset 1929.

Viktigare än det ser ut

Visuellt är Tuneskeppet kanske inte lika slående som Oseberg och Gokstad. Ändå är skeppet helt avgörande för vikingahistorien. — Det som gör Tuneskeppet så intressant, är att vi vet att skeppet är bevarat i sitt originalskick, säger Jan Bill. Han menar att Tuneskeppet fungerade som en pionjär i arbetet med att bevara minnen från vikingatiden. — Det var första gången man äntligen såg hur ett vikingaskepp såg ut, eftersom mycket av trävirket var bevarat, säger Bill. Skeppet har troligen varit 18,7 meter långt och 4,2 meter brett med plats för en besättning på 26 man. När skeppet var i bruk var det ett snabbt, havsgående fartyg byggt för tuffa förhållanden.

Extrem försiktighet vid flyttningen

Nu ska Tuneskeppet följa efter Oseberg- och Gokstadskeppet till det nya Vikingatidsmuseet vid Universitetet i Oslo. Eftersom Tuneskeppet har en längre och mer krokig väg till sin slutliga placering kommer flyttningen att ske över flera dagar. Flyttningen startade den 23 februari, och den längsta etappen är planerad dagen efter. Skeppet ska förflyttas cirka 130 meter med en hastighet på omkring 24 centimeter i minuten, enligt museet. Tuneskeppet är mer skört i detaljerna än de andra skeppen, och små bitar lossnar lättare. Samtidigt är det en fördel att skeppet, på grund av krympning i trävirket, är relativt löst sammansatt. Då blir det mindre risk för att spänningar och sprickor ska uppstå under flyttningen. I det nya Vikingtidsmuseet kommer Tuneskeppet att spela en central roll i utställningen om skeppsbyggande under vikingatiden.]]> Sju vikingaplatser i Norge kan bli världsarv https://nyadagbladet.se/norden/sju-vikingaplatser-i-norge-kan-bli-varldsarv/ Tue, 16 Dec 2025 12:13:02 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=218569 Den norska riksantikvarien rekommenderar att sju monumentala skeppsgravhögar från vikingatiden förs upp på landets väntelista för Unescos världsarv. Platserna beskrivs som de viktigaste kulturmiljöerna från vikingatiden. De sju platserna ligger utspridda över Norge: Gjellestad i Østfold, Borrehaugene, Oseberghaugen och Gokstadhaugen i Vestfold, Storhaug i Rogaland, Herlaugshaugen i Trøndelag samt Rundehågjen på Myklebust i Nordfjordeid. Rekommendationen lämnades på måndagen till det norska klimat- och miljödepartementet. — Skeppsgravhögarna i Norge är utan motstycke i världen. De är de viktigaste kulturmiljöerna vi har från vikingatiden, säger riksantikvarie Hanna Geiran till norska statskanalen NRK. En av platserna är Rundehågjen på Myklebust i Nordfjordeid, som räknas som en av de största skeppsgravarna från vikingatiden som hittats i Norge. Hösten 2024 öppnade arkeologer gravhögen på nytt och fann rester efter ett stort vikingaskepp som bränts och begravts. — Gravhögarna binder samman landskapet med berättelser från mytologi och sagor. Många av dessa historier lever fortfarande och gör skeppsgravarna till kulturminnen med världsarvsvärde, säger Geiran. Norge försökte tidigare få vikingarvet på Unescos lista i samarbete med flera länder, men förslaget föll 2015. Denna gång nomineras endast platser där fynden fortfarande ligger kvar på ursprunglig plats – ett krav från Unesco. Riksantikvarien påpekar att flera av kulturminnena är sårbara och behöver bättre skydd. Om platserna får världsarvsstatus förpliktar sig Norge att bevara dem för all framtid. Det är nu upp till den norska regeringen att avgöra om förslaget går vidare till en nomineringsprocess. Norge har i dag åtta platser på världsarvslistan, däribland Bryggen i Bergen och de västnorska fjordarna.]]> Unik upptäckt i vikingagrav https://nyadagbladet.se/kultur/unik-upptackt-i-vikingagrav/ Fri, 14 Nov 2025 10:27:20 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=216836 Ett skelett från vikingatiden har hittats i Norge med begravningsdetaljer som aldrig tidigare har dokumenterats i förkristna gravar i Norden. Fyndet har fått arkeologerna att arbeta i hemlighet, och nu ska DNA-analyser ge svar på gåtan kring kvinnan från 800-talet. Upptäckten gjordes i Bjugn i Trøndelag efter att Roy Søreng tidigare i år letade med metalldetektor på åkern i Val. När han hittade ett bältespänne, ett typiskt smycke från vikingatiden, kopplade han in myndigheterna. Arkeologer från NTNU Vitenskapsmuseet och Trøndelag kommun inledde därefter arbetet på platsen där de kunde konstatera att det rörde sig om en grav. — Vikingatidsgraven innehåller det vi tror är en kvinna, gravlagd med typisk vikingatidsdräkt och smyckesuppsättning från 800-talet. Detta tyder på att hon var en fri och troligen gift kvinna, kanske husmor på gården, sade senioringenjör Raymond Sauvage vid institutionen för arkeologi och kulturhistoria vid Vitenskapsmuseet i ett pressmeddelande.

Anmärkningsvärt fynd

Arbetet har sedan dess pågått i hemlighet eftersom fyndet bedömdes vara så betydelsefullt. Nu avslöjar arkeologerna att man hittat smycken bestående av två ovala skålspännen som fäst remmarna till hängselklänningen, samt ett litet ringspänne som stängt halsöppningen på underkjolen. Det var ett av dessa skålspännen som Søreng ursprungligen upptäckte. Skelettet var också väldigt väl bevarat. Men det mest uppseendeväckande är det som hittades vid den döda kvinnans mun. — Det mest anmärkningsvärda är två kammusslor placerade vid den dödes mun. Detta är en praxis som inte tidigare är känd från förkristna graver i Norge. Symboliken vet vi ännu inte vad den betyder, sade Sauvage. Begravningsseden med musslor blev inte vanligt förrän cirka 300-400 år senare, och man har aldrig tidigare hittat förkristna gravar med musslor i Skandinavien, förklarar Sauvage. —  Vi måste försöka ta reda på vilken betydelse detta hade, säger han till norska statskanalen NRK.

Andra fyndet på kort tid

Musslorna låg med den böjda sidan utåt och raka kanten uppåt, så att de delvis täckte munnen. Längs graven fann forskarna även små fågelben, troligen från vingar. Under vikingatiden var begravningar rituella iscensättningar där smycken, kläder och gravgods uttryckte status och identitet. Den döde visades upp med dräkt, sängkläder och symboliska föremål för att skapa ett starkt minne och framhäva släktens sociala position. Tidigare i år hittades en annan grav på samma åker, som daterats till 700-talet. Nästa steg är att DNA-analysera fyndet för att lära sig mer om kvinnan i graven, bland annat om hon kan vara släkt med personen i den andra graven. — Vi ska undersöka skelettet, konservera föremålen och ta prover för datering och DNA-analys. Målet är att lära mer om personen och om möjligt släktskap till det tidigare fyndet från samma plats, sade Sauvage.]]> Kvinna och hund funna i norsk vikingagrav https://nyadagbladet.se/kultur/kvinna-och-hund-funna-i-norsk-i-vikingagrav/ Tue, 03 Jun 2025 15:35:08 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=207187 Arkeologer i Norge har hittat en kvinna och en hund som begravts tillsammans i en vikingagrav. Kvinnan tros ha varit en betydelsefull person, då hon vilade i en båtgrav – ett tecken på hög status under vikingatiden. Norrmännen Stig Rune Johannessen och Nils Arne Solvold var ute med sina metalldetektorer för ungefär två år sedan på en åker i sydöstra Norge. Då hittade männen två skålspännen, det vill säga ett slags spänne som var vanligt under vikingatiden, samt benrester. När arkeologer senare var på plats daterade man spännena till år 900–950 och förra veckan påbörjades utgrävningen. Där kunde man konstatera att det handlade om en båtgrav från vikingatiden. Båten var dåligt bevarad, men man kunde slå fast att den varit omkring 5,4 meter lång. I mitten av båten låg benrester efter en kvinna och vid hennes fötter ett skelett av en hund. – Om det var ett husdjur eller om den hade en praktisk funktion, är vi inte helt säkra på ännu. Men man kan kanske föreställa sig att det var ett djur som haft betydelse för personen medan hon levde, säger Anja Roth Niemi, forskare och ämnesansvarig för förvaltningsarkeologi vid Norges arktiske universitetsmuseum till norska statskanalen NRK. Kvinnan hade också med sig en lie av järn, en skifferbryne, ett möjligt örhänge av brons, två skivformade pärlor som kan vara gjorda av bärnsten, samt det som kan vara ett vävsvärd av valben.

Speciellt fynd

Graven låg endast cirka 30 centimeter under marken nära ett garage och var en så kallad flatmarksgrav, det vill säga utan någon hög som annars var vanligt på vikingatiden. Dessa gravar är speciella eftersom de ofta är orörda när de väl hittas. – Flatmarksgravarna är ganska spännande eftersom de har undgått uppmärksamhet då de inte är synliga på ytan, säger Neimi. Nästa steg är att ta reda på om fynden kan berätta mer om kvinnan, hennes hälsotillstånd samt hur hennes samhälle såg ut. Vidare vill man försöka ta reda på vad för typ av hund som låg begravd med henne och hur den dog. Däremot är arkeologerna rätt säkra på att kvinnan tillhörde samhällets övre skikt. – Bara det att bli begravd i en båt tyder på att det var en speciell person, och så har vi utrustningen som tyder på att det var en person av ganska hög rang. Åtminstone lokalt, och kanske även regionalt, säger Niemi.]]> Massiv vikingagrav upptäckt i Danmark https://nyadagbladet.se/kultur/massiv-vikingagrav-upptackt-i-danmark/ https://nyadagbladet.se/kultur/massiv-vikingagrav-upptackt-i-danmark/#respond Tue, 01 Oct 2024 09:15:51 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=190186 50 vikingagravar har hittats utanför ön Fyn i Danmark. I gravarna har man hittat nästan helt kompletta skelett, pärlor, mynt och ett gotländskt spänne. I tätorten Åsum, i Odense kommun på Fyn, planerade ett företag att lägga ner kablar i marken på en åker, men innan det var möjligt anlitade man danska arkeologer från Museum Odense för att undersöka marken efter lämningar. Utgrävningschefen, Michael Borre Lundø, visste att marken var "metallrik" eftersom man tidigare gått med metalldetektor i området, men blev trots det mäkta förvånad över fynden. Arkeologerna upptäckte 50 vikingagravar där man fann kvarlevor av både kvinnor och män. Hela kyrkogården kan mätas till 30 gånger 60 meter. – Fyndet är inte bara intressant på grund av sin storlek, utan i ännu högre grad för att skeletten är så välbevarade som de är, säger Borre Lundø till danska Videnskab.

"En sensation"

De flesta skeletten är ovanligt välbevarade och åtskilliga är nästan helt kompletta. Troligen beror skelettens goda skick på de markförhållanden som finns i jorden och även höga grundvattennivåer, som gjort att det varit låg syreupptagning. Dessutom har de flesta kropparna begravts djupt och därför varit väl skyddade från syre. – När hela skeletten kom upp ur marken var det helt fantastiskt. Jag skulle nästan vilja kalla det en sensation, säger han.

Gotländsk spänne

Vidare hittade man pärlor, spännen, knivar och mynt i gravarna, samt även ett gotländskt spänne format som ett djurhuvud. Spännet tillhörde en gotländsk folkdräkt och skulle troligen inte bäras av någon som inte var från Gotland, menar arkeologen. – Det här är det första gotländska spännet som hittats på Fyn - och generellt har väldigt få sådana hittats utanför Gotland, säger Borre Lundø. Skeletten kommer att skickas till Panum-institutet vid Köpenhamns universitet för antropologisk analys.]]> https://nyadagbladet.se/kultur/massiv-vikingagrav-upptackt-i-danmark/feed/ 0 Vikingar använde avancerad tandvård https://nyadagbladet.se/kultur/vikingar-anvande-avancerad-tandvard/ https://nyadagbladet.se/kultur/vikingar-anvande-avancerad-tandvard/#respond Mon, 16 Sep 2024 05:08:34 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=168285 Vikingarna hade ofta problem med tänderna, visar en svensk studie. Det står samtidigt också klart att den vikingatida tandläkarkonsten var betydligt mer avancerad än man tidigare trott.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 15 december 2023.
I en studie från Göteborgs universitet, tillsammans med en osteolog från Västergötlands museum, har man undersökt 3 293 tänder hos 171 individer ur den vikingatida befolkningen i Varnhem i Västergötland. Med hjälp av både traditionella tandläkarinstrument och röntgenteknik, lik den som används i modern tandvård, har man gjort nya upptäckter om vikingarnas tandhälsa. Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE, visar att 49 procent av den vikingatida befolkningen hade en eller flera kariesskador. Bland vuxna var 13 procent angripna av karies, åtskilliga in till rötterna. Barn som hade sina mjölktänder, eller både mjölk- och vuxentänder, hade dock ingen karies alls. Forskarna noterade att vuxna i genomsnitt förlorat 6 procent av sina tänder, exklusive visdomständer. Det fanns samtidigt också tydliga indikationer på att vikingarna hade metoder för att hantera tandproblem.

"Sofistikerad tandläkarkonst"

– Det fanns flera tecken på att vikingarna hade modifierat sina tänder, bland annat fanns spår efter användning av tandstickor, slipning av framtänder och även tandbehandling av tänder med infektioner, säger Carolina Bertilsson, tandläkare och biträdande forskare, samt studiens förstanamn och korresponderande författare, i ett pressmeddelande. Bland annat framgick att man gjort ingrepp och filat hål i kindtänderna, från tandkronan och in i pulpan. Troligen gjorde man detta för att lätta på trycket och dämpa tandvärk. Ingreppet liknar det man gör idag när man borrar i infekterade tänder. Slipningen av framtänderna kan eventuellt också ha haft någon form av funktion som identitetsmarkör. – Studien ger nya kunskaper om vikingarnas munhälsa, och indikerar att tänderna varit viktiga i Varnhems vikingatida kultur. Den ger också en förståelse för att den vikingatida tandläkarkonsten troligen varit mer sofistikerad än man tidigare trott, säger hon.]]> https://nyadagbladet.se/kultur/vikingar-anvande-avancerad-tandvard/feed/ 0 Vikingakvinnor med skallförlängning väcker frågor https://nyadagbladet.se/kultur/vikingakvinnor-med-skallforlangning-vacker-fragor/ https://nyadagbladet.se/kultur/vikingakvinnor-med-skallforlangning-vacker-fragor/#respond Sat, 24 Aug 2024 16:14:47 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=176777 I en ny studie tittar man närmare på tre vikingakvinnor som genomgått så kallad skallförlängning. Fynden ger nya perspektiv på uppbyggnaden av sociala identiteter på vikingatida Gotland.
Artikeln publicerades ursprungligen den 28 mars 2024.
Under lång har man trott att tatueringar varit de enda permanenta kroppsmodifieringar som använts av skandinaviska vikingar, men de senaste två decennierna har gett ny insikt i användandet av andra modifikationer. Redan under 1990-talet gjordes fynd som tydde på att vikingarna filade sina tänder, men det var inte förrän under 2000-talet som forskare, efter att antalet fynd ökade, erkände tandmodifiering som en möjlig kulturell identitet hos vikingar. Forskarna Matthias S. Toplak och Lukas Kerk vid Viking Museum Haithabu och Münsters universitet har identifierat cirka 130 fynd av tandmodifieringar från Skandinavien och andra länder som England och Ryssland, där de flesta fynd hittats på Gotland. Alla var män. "Vi föreslår att denna tradition användes som ett identifikationstecken för en sluten grupp av köpmän", skriver man i en vetenskaplig artikel som publicerats i Current Swedish Archaeology.

Kroppsmodifiering av skallen

I studien har man även tittat på tre fynd av kvinnor, vars skallar är mer avlånga än normalt. vilket tyder på att man sysslade med så kallad skallförlängning. När man förlänger skallen gör man det genom att redan från barnaåren linda skallen hårt med hjälp av exempelvis tygtrasor för att med tiden förändra skallens form. Denna typ av kroppsmodifiering har observerats i antika och medeltida kulturer i bland annat Sydamerika, Centralasien och sydöstra Europa. De tre kvinnorna, alla funna på olika platser på Gotland, var begravda med smycken av bland annat broscher av djurhuvuden, en vanlig sed på Gotland, och iklädda klänningar. En kvinna, som man beräknar ha avlidit vid omkring 55–60 års ålder, stod ut eftersom hon var begravd med hela fyra broscher med djurhuvuden. Vanligen hade kvinnorna en, eller ett par, broscher som mest. En av de andra kvinnorna beräknas ha avlidit i 25–30 års åldern, samtidigt som åldern i nuläget är oklar för den tredje kvinnan. Forskarna tror att kvinnorna levde under andra halvan av 1000-talet. Det är oklart vilken religion kvinnorna tillhörde, men forskarna menar att det finns tecken som tyder på en tidig kristen begravning. Bland annat har man hittat andra gravar i närheten av kvinnorna som innehållit kors. Det är dock oklart hur dessa skallförlängningar togs till Gotland. Troligen kom dessa kroppsmodifikationer från sydöstra Europa, där man tidigare använt sådana modifikationer. Det finns tidigare bevis som tyder på att hela Skandinavien, inklusive Gotland, hade nära kontakt med östra Europa under denna tid. [caption id="attachment_176850" align="alignnone" width="640"] Foto: SHM/Johnny Karlsson /CC BY 2.5[/caption]

"Säregna karaktärer"

En teori är också att kvinnorna fötts i sydöstra Europa, och därmed påbörjat skallförlängningarna redan som barn, för att sedan ha rest och möjligen flyttat till Gotland där de senare avlidit. En annan teori är att de gjordes på Gotland, eller kring östra Östersjön, och därmed kan representera en kulturell anpassning som länge varit okänd för den skandinaviska vikingatiden. "En gemensam bakgrund för de tre kvinnorna kan antas på grund av den nära kronologiska dateringen av de tre begravningarna, och särskilt på grund av det mycket likartade utförandet av skallmodifieringarna", skriver man. Forskarna kan med hjälp av dna-analyser konstatera att minst en av kvinnorna kan ha kommit från Gotland. Troligen stod dessa kvinnor ut i samhället, men exakt hur är oklart. Deras begravningar, bland annat kvinnan med fyra typiskt gotländska djursmycken, påvisar att de sannolikt betraktats positivt. "Vi antar att dessa tre kvinnor verkligen var säregna karaktärer i deras samhälle, även om vi inte är helt säkra på om de faktiskt betraktades som utomstående. Men vi är mycket säkra på att de hade en speciell betydelse eftersom de signalerade en annorlunda identitet och förmedlade vissa berättelse", står i studien.]]> https://nyadagbladet.se/kultur/vikingakvinnor-med-skallforlangning-vacker-fragor/feed/ 0 Vikingarna gav dyra böter https://nyadagbladet.se/kultur/vikingarna-gav-dyra-boter/ https://nyadagbladet.se/kultur/vikingarna-gav-dyra-boter/#respond Sat, 17 Aug 2024 09:29:05 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=186702 Forskare vid Stockholms universitet har nytolkat den runskrift som finns på Forsaringen. Enligt den nya tolkningen av den gamla lagtexten kan man konstatera att vikingarna hade ett mycket pragmatiskt förhållningssätt till böter, som också var relativt höga. Forsaringen är en järnring som hittades i Forsa medeltida kyrka i Hälsingland. Ringen satt fastnitad på en dörr mellan vapenhuset och kyrkorummet, men togs tillvara när kyrkan revs 1840. Ringen är daterad till 800- eller 900-talen och runskriften beskriver böter för en överträdelse, där betalningen skulle ske i form av oxar och silver. Det är den äldsta bevarade lagtexten i Norden idag. Ringens skrift “uksa … auk aura tua” har tidigare tolkats som att böter skulle betalas med både en oxe och två öre silver. – Det skulle innebära att den skyldige måste betala med två olika typer av betalningsmedel, vilket skulle ha varit både opraktiskt och tidskrävande, säger Rodney Edvinsson, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande. Ordet "auk" har tidigare tolkats som ordet "och", men genom att ändra översättningen till ordet "också" får texten en annan innebörd. Den nya tolkningen innebär istället att böter kunde betalas antingen med en oxe eller med två öre silver. Ett öre motsvarade cirka 25 gram silver. Det systemet skulle därmed innebära att vikingarna hade ett flexibelt betalningssystem. – Om en person hade lättare tillgång till oxar än till silver, kunde personen betala sina böter med en oxe. Om någon istället hade silver men inga oxar, kunde personen betala med två öre silver, säger Edvinsson. Oxar var värdefulla och sågs delvis som särskilt heliga djur, vilket avspeglas i runan för U - Uruz - som symboliserar uroxen i den äldre futharken. Edvinsson har tidigare varit med och tagit fram ett konsumentprisindex som sträcker sig ända tillbaka till 1200-talet, men ger nytolkningen av runskriften fler insikter om prisnivåer tidigare i historien. Enligt nytolkningen skulle en oxe kosta 2 öre silver, vilket var cirka 50 gram på vikingatiden. Det motsvarar runt 100 000 kronor i svenska kronor idag, om jämförelsen görs med värdet på en timmes arbete. En träl brukade kosta omkring 12 öre silver, enligt detta mått motsvarande 600 000 kronor idag. Mansboten för en fri man, det vill säga bötesbeloppet till släkten för den som blev dödad från dräparens släkt för att undvika blodshämnd, var högre och brukade landa på cirka fem kilo silver - omkring 10 miljoner kronor.]]> https://nyadagbladet.se/kultur/vikingarna-gav-dyra-boter/feed/ 0