rymden – Nya Dagbladet

Total solförmörkelse över Island i morgon

Emil Fjellstedt — Tue, 11 Aug 2026 04:48:32 +0000

När månen på onsdagen skymmer solen helt går Island in i den smala skugga som gör årets stora himlafenomen möjligt. För Reykjavíksbor och besökare handlar det om mer än en partiell förmörkelse: huvudstaden ligger i zonen där dagen under en kort stund blir natt. Den totala solförmörkelsen inträffar den 12 augusti och passerar över västra Island på sin väg från Grönland mot Atlanten, Portugal och Spanien. Nasa beräknar att förmörkelsen når sitt globala maximum klockan 17.45 universell tid, över Nordatlanten väster om Island. Där är totaliteten som längst två minuter och 18 sekunder. På Island drar totalitetszonen över Västfjordarna, Snæfellsnes och Reykjaneshalvön. Även Reykjavíkområdet ligger i den. I Reykjavik väntas den största förmörkelsen omkring klockan 17.48 isländsk tid, enligt den lokala eclipsesajten Eclipse 2026. För den som står i totalitetszonen täcker månen hela solskivan under en kort stund. Då mörknar himlen och solens yttre atmosfär, koronan, kan synas. Utanför zonen täcker månen bara en del av solen, vilket innebär att dagsljuset finns kvar.

Västra Island får ett sällsynt tillfälle

Nasa beräknar att skuggans väg som bredast är närmare 294 kilometer. För västra Island blir onsdagen därför en sällsynt chans att se en total solförmörkelse. Västfjordarna, Snæfellsnes, Reykjanes och Reykjavik med omnejd ligger i den totala skuggan. Men upplevelsen avgörs av molnen.

När månen täcker solen

En solförmörkelse inträffar när månen hamnar mellan jorden och solen. I den smala zon som träffas av månens kärnskugga täcks solskivan helt. Då mörknar himlen hastigt och solens ljusa corona kan synas runt månens mörka silhuett. Utanför zonen täcks bara en del av solen.

Syns i Sverige

I Sverige, Norge, Danmark och Finland blir solförmörkelsen endast partiell. Som mest täcks omkring 83 procent av solskivan i Oslo och Köpenhamn, cirka 81 procent i Stockholm och omkring 80 procent i Helsingfors. I Stockholm inträffar förmörkelsen som mest omkring klockan 19.56. Eftersom solen då står lågt på himlen blir fri sikt mot väster viktig. Titta aldrig direkt mot solen utan godkända solförmörkelseglasögon – vanliga solglasögon ger inte tillräckligt skydd.

Skyddsglasögon krävs före och efter totaliteten

Nasa betonar att det bara är säkert att se direkt mot solen utan särskilt ögonskydd när månen helt täcker solens ljusa yta. Så fort någon del av solskivan syns behövs godkända solförmörkelseglasögon eller ett säkert solfilter. Vanliga solglasögon räcker inte. Den som använder kamera, kikare eller teleskop behöver dessutom ett särskilt solfilter monterat framför optiken; att använda förmörkelseglasögon tillsammans med sådan utrustning är inte ett skydd. För den som saknar rätt glasögon rekommenderar Nasa indirekt observation, exempelvis med en enkel hålkamera.

NASA-chef vill göra Pluto till planet igen

Jan Sundstedt — Tue, 05 May 2026 06:13:14 +0000

Nästan 20 år efter att Pluto degraderades till dvärgplanet har frågan fått nytt liv. NASA-chefen Jared Isaacman säger att han vill se Pluto återfå sin gamla planetstatus – men beslutet ligger inte hos NASA. Pluto kan på nytt hamna i centrum för en av astronomins mest seglivade definitionsstrider. Under en utfrågning i USA:s senat sade NASA-chefen Jared Isaacman att han vill se Pluto klassas som planet igen, rapporterar The Register. — Jag tillhör definitivt lägret ”gör Pluto till planet igen”, sade Isaacman. Han uppgav också att NASA arbetar med underlag som myndigheten vill föra fram inom forskarsamhället för att återuppta diskussionen. — Vi arbetar just nu med underlag för en ståndpunkt som vi gärna vill föra fram inom forskarsamhället för att återuppta diskussionen och ge Clyde Tombaugh det erkännande han förtjänar, sade han. Uttalandet förändrar inte Plutos formella status. Den avgörs av Internationella astronomiska unionen, IAU, som 2006 beslutade att Pluto inte längre skulle räknas som solsystemets nionde planet utan som en dvärgplanet.

Ny definition fällde Pluto

Pluto förlorade sin planetstatus när IAU införde en ny definition av vad som räknas som en planet. Bakgrunden var upptäckten av flera liknande himlakroppar långt ut i solsystemet. Om Pluto skulle räknas som planet skulle även flera av dem behöva klassas på samma sätt. IAU bestämde därför att en planet inte bara ska kretsa kring solen och vara rund utan också ha rensat sin bana runt solen. Pluto föll på det sista kravet, eftersom den rör sig i ett område med många andra himlakroppar. Därför klassades den om till dvärgplanet. Kritiker menar att definitionen är för snäv och att den blandar ihop vad en himlakropp är med var den råkar befinna sig. Förespråkarna pekar även på att NASA-sonden New Horizons år 2015 avslöjade en komplex värld med berg, glaciärer, atmosfär och geologisk aktivitet. Motståndarna hävdar samtidigt att IAU:s definition behövs för att hålla ordning i ett solsystem där nya himlakroppar hela tiden upptäcks. Pluto är i dag en av flera kända dvärgplaneter, vid sidan av bland andra Eris, Haumea och Makemake. Utspelet lär därför inte avgöra frågan. Men det visar att Pluto fortfarande har en särställning – inte bara i astronomin, utan också i populärkulturen. I mångas ögon förlorade Pluto aldrig sin status.

Första bemannade färden runt månen på över 50 år är avslutad

Emil Fjellstedt — Sat, 11 Apr 2026 08:40:20 +0000

Fyra astronauter har återvänt till jorden efter Artemis II, den första bemannade färden runt månen på mer än 50 år. NASA:s Orion-kapsel landade i Stilla havet utanför södra Kalifornien efter omkring tio dygn i rymden. Uppdraget var den första bemannade Artemis-flygningen och den första gången människor färdats bortom låg jordbana sedan Apollo 17 år 1972. Ombord fanns befälhavaren Reid Wiseman, piloten Victor Glover, uppdragsspecialisten Christina Koch samt den kanadensiske astronauten Jeremy Hansen.

Test för kommande månuppdrag

Besättningen sköts upp från Kennedy Space Center den 1 april och genomförde en förbiflygning av månen för att testa farkosten och dess system inför kommande uppdrag. Enligt NASA passerade Artemis II dessutom det avståndsrekord för bemannad rymdfart som tidigare sattes under Apollo 13. Astronauterna flög också förbi månens baksida och tog bilder av både månen och jorden under hemresan. [caption id="" align="alignnone" width="640"] Månen (förgrund) och jorden fotograferade från Orion-farkosten den 6 april 2026. Foto: NASA.[/caption]

Kritisk återinträdesfas

Den avslutande nedstigningen var en av uppdragets mest känsliga faser. Orion gick in i jordens atmosfär i hypersonisk hastighet, utsattes för kraftig upphettning och bromsades därefter upp med fallskärmar före nedslag i havet. NASA:s och den amerikanska marinens team stod redo för bärgning av kapsel och besättning. Artemis II landade inte på månen, men beskrevs av NASA som ett avgörande test för system som ska möjliggöra längre färder i djupa rymden och framtida bemannade månoperationer. [caption id="" align="alignnone" width="640"] Månen fotograferad från Orion-farkosten den 6 april 2026. Foto: NASA.[/caption] Uppdraget var samtidigt inte helt problemfritt. Tidigt under flygningen felsökte besättning och markkontroll en toalettvarning, och senare rapporterades ytterligare hygienrelaterade störningar. NASA uppgav att problemen var hanterbara och inte hotade uppdraget.

Danskt institut ska rusta rymdrobotar för månen

Jan Sundstedt — Fri, 10 Apr 2026 04:40:25 +0000

ESA ger ett danskt institut huvudansvaret för ny skyddsteknik till rymdrobotar. Lösningen ska göra robotarmar mer tåliga i extrema miljöer inför framtida uppdrag på månen och i omloppsbana. Danmarks teknologiska institut har utsetts av Europeiska rymdorganisationen ESA att leda ett internationellt projekt för att utveckla skydd för robotarmar i rymden, rapporterar danska statskanalen DR. Enligt institutet ska tekniken klara svåra förhållanden som måndamm, kraftig strålning och stora temperaturskillnader. Målet är att utveckla ett flexibelt skydd som kan anpassas till olika robotar och användas i både kommande månuppdrag och operationer i omloppsbana. I projektet ingår även sensorer som ska upptäcka och förebygga kollisioner, vilket enligt aktörerna ska bana väg för fler robotinsatser i rymdforskningen.

NASA skjuter upp Artemis II – första bemannade månfärden på 54 år

Emil Fjellstedt — Wed, 01 Apr 2026 11:17:51 +0000

I natt kliver fyra astronauter ombord på Orion-rymdfarkosten för en resa som inte genomförts sedan Apollo 17 landade på månen i december 1972. Uppskjutningen är planerad till midnatt natten mot torsdagen från Kennedy Space Center i Florida. Artemis II är inte en landning – utan en historisk förbiflygning av månen och tillbaka. Ändå representerar uppdraget ett genombrott: för första gången på över ett halvsekel är en besättning på väg mot jordens närmaste granne i rymden. Besättningen består av fyra astronauter: Reid Wiseman som befäl, Victor Glover som pilot samt uppdragsspecialisterna Christina Koch och Jeremy Hansen. Kanadas astronaut Hansen blir därigenom den första icke-amerikanen som deltar i en månfärd. De fyra astronauterna kommer under den tio dagar långa resan att färdas längre bort från jorden än någon människa tidigare har gjort. Uppskjutningen sker med Nasa:s SLS-raket – Space Launch System – från startplatta 39B på Kennedy Space Center i Florida, midnatt natten mot torsdagen. Fartyget Orion följer en så kallad "slingshot"-bana runt månen och återvänder därefter till jorden. Ingen landning är planerad för detta uppdrag. SVT sänder uppskjutningen live.

Tekniska problem försenade uppskjutningen

Artemis II är resultatet av år av förseningar. Ursprungligen planerades uppdraget till slutet av 2024, men drabbades av upprepade tekniska problem: läckage i bränslesystemet, brister i Orions värmesköld samt problem med livstödssystemet. Tidsplanen sköts successivt fram – september 2025, december 2025, mars 2026 – tills datumet nu är fastslaget till 1 april 2026. I mars 2026 genomförde NASA en lyckad "wet dress rehearsal", ett fullständigt repetitionsprov med raket och fartyg på startplattan. Kort därefter rullade SLS ut till plattan inför den slutliga nerräkningen. Uppdraget syftar till att testa hela systemet – raket, rymdfarkost och besättning – under verkliga förhållanden inför det mer ambitiösa Artemis III, som planeras bli den första bemannade månlandningen sedan Apollo-programmet. I det uppdraget är målet att landa på månens sydpol, ett område med möjliga förekomster av is.

Norge betalar en halv miljard för plats i EU:s rymdprogram

Markus Andersson — Sat, 28 Mar 2026 07:31:03 +0000

Norge har skrivit under ett avtal med EU om att delta i rymdprogrammet Secure Connectivity, som syftar till att ge Europa kontroll över sin egen säkra satellitbaserade kommunikation. Det norska bidraget uppgår till 451,6 miljoner kronor fram till 2027. Avtalet undertecknades i Bryssel av Norges näringsminister Cecilie Myrseth (Ap). — Norge är en av de viktigaste rymdnationerna i Europa, sade Myrseth, och underströk att avtalet handlar om att Europa vill ha mer kontroll över sin kommunikationsinfrastruktur. Programmet har som mål att placera 300 satelliter i bana runt jorden till 2030.

Andøya i EU:s blickfång

EU-kommissären för försvar och rymdfart, Andrius Kubilius, lyfte fram Andøya Space som en intressant aktör för europeiska uppskjutningar. Andøya Space är Europas nordligaste rymdhamn, belägen på ön Andøya i norra Norge, och det enda operativa uppskjutningsstället på det europeiska fastlandet. — Vi är enormt stolta över att vara värdar för en sådan verksamhet, sade kommunstyrelsens ordförande Kjell-Are Johansen (Ap).

Forskare odlade kikärtor i månjord – och fick skörd

Emil Fjellstedt — Wed, 25 Mar 2026 05:48:14 +0000

Amerikanska forskare har för första gången skördat kikärtor odlade i simulerad månjord. Nyckeln var en kombination av maskgjödsel och mykorrhizasvamp – och resultatet kan bli avgörande för framtida livsmedelsproduktion på månen. En av de största utmaningarna för en permanent månbas är hur astronauter ska kunna producera sin egen mat. Att frakta livsmedel från jorden är kostsamt och logistiskt komplicerat – därför söker forskare efter grödor som kan överleva i månens extrema förhållanden. Nu visar en studie från Texas A&M University och University of Texas at Austin Institute for Geophysics, publicerad i Scientific Reports, att kikärtor för första gången lyckats fullborda hela sin livscykel i simulerad månjord. — I vårt mål att etablera en närvaro på månen – eller på Mars – kommer vi att behöva lära oss odla mat på månen, eftersom det inte kommer att vara hållbart att transportera mat med rymdskepp, säger studiens medförfattare Sara Oliveira Santos, postdoktor vid University of Texas Institute for Geophysics, till Reuters. Forskarna testade fyra blandningar av månjordssimulant (LRS – lunar regolith simulant) och vermikompost: 25, 50, 75 och 100 procent LRS. Kikärtorna producerade skördebara frön i samtliga blandningar upp till 75 procent månjord. Antalet frön minskade med ökande LRS-andel, men frönas storlek förblev oförändrad. Nyckeln var en kombination av maskgjödsel och mykorrhizasvamp – en svamp som bildar symbios med växtrötterna och skyddar dem mot de giftiga metaller som förekommer i månjordens mineraler. I ett substrat av ren månjord – 100 procent LRS – dog samtliga plantor. De svampbehandlade plantorna klarade sig dock ungefär två veckor längre än de obehandlade. Om fröna från de övriga blandningarna är säkra att äta är ännu inte utrett, konstaterar forskarna. Anledningen till att forskarna valde kikärtor är att grödan är stresstålig, binder kväve naturligt, kräver lite vatten, har högt proteininnehåll och bildar naturlig symbios med mykorrhizasvampar – egenskaper som gör den lämplig för extrema och resursbegränsade miljöer.

Sverige skyndar på bygget av rymdförsvar – militära satelliter planeras före 2030

Markus Andersson — Tue, 28 Oct 2025 08:37:08 +0000

Försvarsmakten påskyndar uppbyggnaden av ett svenskt rymdförsvar och planerar att sända upp egna operativa satelliter tidigare än tidigare planerat. Initiativet, som ska öka förmågan till övervakning och spaning i ett läge med eskalerande konflikter och försämrat säkerhetsläge, innebär en forcerad anskaffning där Försvarets materielverk (FMV) fått i uppdrag att snabba på processen. Konflikten med Ryssland och "det förvärrade säkerhetspolitiska läget" har fått Försvarsmakten att accelerera arbetet med ett nationellt rymdförsvar. Målsättningen att ha egna militära satelliter var ursprungligen satt till 2030, men FMV har nu fått i uppdrag att genomföra en forcerad anskaffning så att satelliterna kommer i drift tidigare än så. Försvaret vill i nuläget inte ange ett exakt år eller hur många satelliter som kommer att ingå i systemet. — Vi behöver se längre, säger Anders Sundeman, ny chef för Försvarsmaktens rymdverksamhet, till statstelevisionen SVT. Satelliterna ska främst användas för spaning och övervakning och syftar till att ge en förbättrad lägesbild, bland annat över Östersjöområdet. En beväpning av satelliterna uppges i dagsläget inte vara aktuell.

"Vapnen når längre"

Försvarsmakten anger två huvudskäl för den ökade takten: det förvärrade säkerhetspolitiska läget och utvecklingen av vapensystem med längre räckvidd. Förmågan att upptäcka och följa händelseutveckling på större avstånd har därför blivit allt viktigare, samtidigt som rymdteknik blivit billigare och mer tillgänglig. — Avstånden har ökat så mycket numera, vapnen når längre. Därför behöver vi ha en god uppfattning av hur händelseutvecklingen ser ut på betydligt längre avstånd, säger Anders Sundeman. På sikt är det tänkt att uppskjutningar ska kunna ske från Esrange i norra Sverige, men den första operativa satelliten väntas troligen skickas upp från utländsk mark. Försvaret har redan två övningssatelliter i omloppsbana: Gna-3, som sköts upp förra året, och den svensk-danska satelliten Bifrost som följde tidigare i år.

Rymden som konfliktdomän

I dag arbetar omkring femton personer med rymdförsvaret inom Försvarsmakten, och inom fem år väntas personalstyrkan fördubblas. I det övervakningsrum som hanterar rymdlägesbilden följs andra länders satelliter, passage över Sverige noteras och misstänkta rörelser analyseras.

Sverige är ett av flera länder som nu bygger upp rymdförsvar. Även den USA-ledda militärpakten Nato har lyft fram rymden som en möjlig framtida konfliktdomän. — Med ett ökat intresse, ökad aktivitet och ökat beroende så kommer potentiella konflikter, eller rymden som potentiell konfliktdomän, att öka, säger Anders Sundeman.

Plast på stränder kan nu upptäckas från rymden

Sofie — Sat, 02 Nov 2024 15:05:45 +0000

Australiska forskare har utvecklat en ny metod inom satellitteknik för att upptäcka plastskräp på stränder, och tekniken har redan testats med framgång på en avlägsen kuststräcka. Plastföroreningar i haven är ett växande problem, med allt från drivor av plastflaskor och påsar till gigantiska skräpöar som Great Pacific Garbage Patch, tre gånger större än Frankrike. Satellitteknik används idag för att spåra stora mängder plast i havet, men tekniken är mindre effektiv på stränder där plastskräp blandats i sanden. Nu har forskare vid RMIT University i Australien utvecklat en ny metod för att bättre identifiera plastskräp på stränder. I en studie publicerad i Marine Pollution Bulletin har metoden testats på en avlägsen kuststräcka. Forskarna har använt Beached Plastic Debris Index (BPDI), ett så kallat spektralindex som i huvudsak är en matematisk formel som sorterar mönster av reflekterat ljus som samlas in av satelliter när de passerar över ett område. Metoden anpassades för att kartlägga plastskräp på stränder med hjälp av högupplösta data från WorldView-3-satelliten, som kretsar 617 km över jordytan.

"Otroligt spännande"

För att testa metodens precision placerades 14 plastmål, om cirka två kvadratmeter vardera, på en strand i södra Gippsland i delstaten Victoria. Varje mål tillverkades av olika typer av plast och var mindre än satellitens pixelstorlek på cirka 3 kvadratmeter. Resultaten från BPDI-indexet överträffade tre andra etablerade index, som hade svårigheter att urskilja plast från skuggor och vatten. – Det här är otroligt spännande, eftersom vi hittills inte har haft något verktyg för att upptäcka plast i kustmiljöer från rymden, säger Dr Mariela Soto-Berelov, som är medförfattare till studien, i ett pressmeddelande. Dr Jenna Guffogg, studiens huvudförfattare, menar att plast på stränder kan ha allvarliga konsekvenser för djurlivet och deras livsmiljöer, precis som det har i öppet vatten. – Plast kan misstas för mat, större djur kan trassla in sig och mindre djur, som eremitkräftor, kan fastna inuti föremål som plastbehållare, säger hon. Guffogg tillägger att om plasterna inte avlägsnas kommer de oundvikligen att fragmenteras ytterligare till mikro- och nanoplaster. – Även om effekterna av dessa havsplaster på miljön, fisket och turismen är väldokumenterade, har metoderna för att mäta den exakta omfattningen av problemet eller rikta in saneringsinsatserna, som ibland behövs som mest på avlägsna platser, hindrats av tekniska begränsningar, säger hon.

Här föds en stjärna – se bilderna från Webb-teleskopet

Sofie — Fri, 18 Nov 2022 14:15:41 +0000

Nasa har släppt nya bilder från James Webb-teleskopet. Bilderna ska fånga en stjärna i sitt tidigaste stadium som inte varit möjligt att se med tidigare teleskop. "I slutändan ger denna bild ett fönster till hur vårt sol- och solsystem såg ut i sin barndom", skriver Nasa. James Webb-teleskopet tog närmare trettio år för Nasa att designa, bygga och sedan skjuta upp. Det var i somras man publicerade nya avancerade bilder tagna med hjälp av teleskopet som sköts upp i rymden vid årsskiftet. Bilderna var de hittills skarpaste man tagit i rymden och visade bland annat galaxer miljontals ljusår bort. Nu har Nasa släppt bilder tagna med teleskopet som ska fånga hur det kan se ut när en stjärna föds. Bilden visar en så kallad protostjärna i dess mest tidiga stadium. Det går att se ett atmosfäriskt timglas av färgstarka dammoln som skjuts ut från den nybildade stjärnans centrum. Molnen är annars enbart synliga med infrarött ljus vilket gjort att de inte kunnat fotograferas av tidigare teleskop, men gör dem till ett perfekt mål för James Webb-teleskopets infraröda kamera. Molnen skapas av material som kastas ut från stjärnan, som kallas L1527, som kolliderar med omgivande materia. Dammet är tunnast i de blå delarna och tjockast i de orange delarna. Stjärnan är endast 100 000 år gammal och i det tidigaste skedet av stjärnbildning, vilket innebär att den ännu inte kan generera egen energi. Den omgivande svarta skivan, som på bilden syns som ett mörkt band framför det ljusa centrumet, är ungefär lika stort som vårt solsystem. Med tanke på densiteten är det inte ovanligt att mycket av detta material klumpas ihop, vilket är början på planeter, menar Nasa. "I slutändan ger denna bild av L1527 ett fönster till hur vårt sol- och solsystem såg ut i sin barndom", skriver Nasa.