moral – Nya Dagbladet

moral – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Thu, 11 Apr 2024 12:50:36 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg moral – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Polismästaren vill se ”moralundervisning” för att få bukt med skjutningarna https://nyadagbladet.se/inrikes/polismastaren-vill-se-moralundervisning-for-att-fa-bukt-med-skjutningarna/ https://nyadagbladet.se/inrikes/polismastaren-vill-se-moralundervisning-for-att-fa-bukt-med-skjutningarna/#respond Thu, 11 Apr 2024 12:48:43 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=177923 Igår mördades en 39-årig pappa kallblodigt framför sin son, av vad som enligt vittnesuppgifter beskrivs som ett invandrargäng. Polismästare Carin Götbland menar att hela samhället nu måste ”steppa upp” för att få bort skjutningarna och föreslår att ”ämnet etik och moral” därför införs i skolan redan från förskoleklass. Nya Dagbladet rapporterade tidigare idag om hur pappan enligt vittnen ingrep mot ett aggressivt invandrargäng vid en gångtunnel i Skärholmen, söder om Stockholm, vilket ledde till att han dödades framför ögonen på sin 12-årige son. – Det är fruktansvärt, vi har en situation med mycket vapen i omlopp. Det är så många unga personer som har vapen på sig. Vi har inte vant oss och det får vi inte göra heller men det är på väg att normaliseras. Vi på polisen är enormt upprörda och gör allt vi kan men det räcker inte, men samhället måste steppa upp, säger Götblad i TV4 Nyhetsmorgon. – Jag tycker man ska införa ämnet etik och moral i skolan från förskoleklass och framåt där man pratar värderingar och attityder och hur man är mot varandra.

Barn tittar på verkliga mord

När TV4:s programledare påpekar att den mördade pappan visade civilkurage och sa till ett stökigt ”ungdomsgäng” som betedde sig illa – men dödades just som konsekvens av detta, så menar Götblad att hon inte kan uttala sig om det enskilda ärendet. – Det är en fruktansvärd händelse som visar på den totala normförvirringen, men också det vi ser på väldigt allvarligt, den här gangsterismen på nätet som är kopplat till musikvideos och våld och till en glorifiering bland unga. De fullkomligt marineras i detta från unga åldrar. – Man lägger ju upp mord idag i realtid på nätet och här sitter små barn och konsumerar det här. Det är klart att de påverkar dem, betonar hon]]> https://nyadagbladet.se/inrikes/polismastaren-vill-se-moralundervisning-for-att-fa-bukt-med-skjutningarna/feed/ 0 Den etiska faktorn https://nyadagbladet.se/kronikor/den-etiska-faktorn/ https://nyadagbladet.se/kronikor/den-etiska-faktorn/#comments Sun, 05 Dec 2021 07:19:06 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=106799 Omdömet ”godhet” eller att ”vara god” är ytterst kraftfullt, och innebörden är betydligt djupare än att på något vis hjälpa andra, vilket är den konventionella synen på ”godhet”. Numera i Facebook-tider räcker det till och med att bara ha åsikter exempelvis om att någon bör hjälpas, för att anses god. Andra tolkningar av ordets innebörd än att hjälpa kan eventuellt gälla sekundära aspekter av godhet. Om någon verkligen är god säger det något fundamentalt viktigt om människan och hennes personlighet, liv och handlingar. Det visar något av central betydelse i karaktären: vem hon i grunden är. Det bör därför egentligen avse det som utmärker och är helt grundläggande i en persons handlande och liv. Det ska ha ett direkt samband med det biologiskt mest utmärkande och som samtidigt är det viktigaste för människan, nämligen dennes förnuft. Beträffande hennes handlande ska det anknyta till det mest betydelsefulla hon överhuvudtaget gör, vilket är yrkesarbetet.¹ På grund av svårigheterna att bedöma tas barnuppfostran och hemskötsel inte upp här, trots deras vikt. Låt säga att en person utifrån sitt förnuft har valt höga arbetsmål (inledningsvis utbildning, sedan anställningar) förenliga med de egna rationellt valda värderingarna (vilka respekterar människans rättigheter) och livsmålen, men realistiska utifrån hennes kapacitet inklusive kreativitet. Detta kombineras sedan med en mycket hög arbetsinsats, vilken under livet konsekvent verkligen utnyttjar hennes potential i alla viktiga avseenden, och så småningom kanske också realiserar hennes olika mål. Hon har därvid i arbetet fått uttrycka det som är utmärkande och kanske unikt i hennes kapacitet och karaktär. Ett sådant beteende har sällan explicit erkänts som det fundamentalt viktiga och värdefulla i människors liv, men i själva verket innebär just detta att hon når godhet i primär mening. Vad kan individuellt vara finare och värdefullare än en människa som realiserar kärnan av sina värderingar och personlighet, presterar maximalt och når sina mål och skapar högsta möjliga värde gällande sitt valda verksamhetsområde ? Det innebär händelsevis också att hennes bidrag till samhället är maximalt. Godheten är alltså baserad på essensen av hennes motivation och moral samt den förmåga som realiserat arbetsresultatet. Som mål att uppnå är denna individuella godhet det finaste och värdigaste målet som är möjligt i livet för en individ. Att hjälpa andra har naturligtvis sitt värde, men är i sammanhanget mycket mindre betydelsefullt. Låt oss kalla sådant handlande för välvilja, hjälpsamhet eller dylikt. Om man ändå av vana och konvention vill behålla dess kontakt med godhet, låt oss då – liksom gällande vissa andra former av stöd till människor – kalla det för sekundär godhet. Ytterligare karakteriseringar Denna bestämning av godhet ledde sedan till att en skala, enligt vilken människor kan utifrån sina beteenden klassificeras i inledningsvis tre kategorier. Dessa har följande kategoribenämningar: 1) perfekta; 2) goda och 3) normala/ordinära. Dessutom finns kategorierna 4) ansvarslösa; 5) dåliga; och 6) onda. Med utgångspunkt från den vikt, som i samhället fästs just vid godhet, bestämdes inledningsvis kraven på egenskaper hos personer i kategori 2. Dessa baseras på många beteendeaspekter (se nedan), och resultatet kan också användas för att avgränsa personer som enligt samma kriterier anses vara: 1) Perfekta respektive 3) Normala. Den första kategorin visar högre värden än Goda människor i valda avseenden, medan den tredje visar lägre. I det senare fallet får skillnaden gentemot God inte vara alltför stor, eftersom man då närmar sig lägre kategorier som 4) ansvarslösa och 5) dåliga. Jag har i min diskussion av de sista tre kategorierna hittills dock inte utgått från godhetskriterierna, eftersom dessa är mindre intressanta efter bestämningen av den tredje kategorin: normal/ordinär. Klassificeringen av de tre sista har istället utgått från sådana egenskaper, vilka från andra – viktiga - utgångspunkter kan klassificera en person som ansvarslös, dålig etcetera. Beträffande kategorin ”Ansvarslös” används då främst allmänmänskliga karakteristika och gällande ”Dålig” och ”Ond” en rad politiska kriterier, som var och en kan innebära en nämnvärd överträdelse av andras politiska rättigheter.² Man bör observera att kriterier gällande andra områden självfallet också kan användas för att beteckna någon som exempelvis ansvarslös eller dålig. Bedömning av en person såsom "god" Vilket blir då resultatet, om man mera i detalj utvecklar kraven på godhet för att bedöma en person? Ja, individen ska då konsekvent visa en rationell attityd och behandla olika frågor på ett förnuftigt sätt utifrån sina värderingar. Hon är konsekvent medveten om förutsättningarna för sina handlingar och gällande deras konsekvenser och gör klart förnuftsmässiga val. Personen har byggt upp en egen livssyn och klara egna värderingar, som på område efter område kan medföra definitiva och konsekventa val av ställningstaganden och handlingar. Hon har valt livsmål lämpliga utifrån sina intressen, egenskaper och värderingar, och vilka i grunden är förenliga med hennes kapacitet och läggning. Hennes ställningstaganden i egna och samhällsfrågor avspeglar hennes valda värderingar, och hon tillåter inte andra att utan goda skäl påverka hennes val. Hennes beteende är genomgående en mogen och vuxen människas, som beaktar både egna och andras intressen och utifrån dessa väljer en lämplig väg. Hon visar konsekvent en mental självständighet och fasthet, vilken andra inte kan påverka utan övertygande förnuftsmässiga skäl. Hon visar en god kontroll av sina negativa känslor, som inte tillåts leda henne till oförnuftiga handlingar. Hennes allmänna agerande är således inte underkastat tillfälliga utbrott av känslor eller i övrigt irrationellt. Hon har kontroll över sina handlingar. Personen kan genom sitt yrkesarbete eller tillgångar, eventuellt tillsammans med sin partner, betala levnadskostnaderna för sig och familjen. Nivån för hennes livsmål (se ovan) och därefter hennes arbetsmål, som på kort och medellång sikt successivt ska uppfylla livsmålen, är hög och mycket ambitiös. Målen är dock realistiska med hänsyn till hennes kreativa och arbetsmässiga potential, när hon anstränger sig ordentligt. Hon har valt en lämplig utbildning som kan möjliggöra för henne att nå sina syften, och tillåter henne att utvecklas maximalt. Arbetsinsatsen och utnyttjandet av hennes förmågor ligger sedan under livet konsekvent i närheten av hennes fulla potential. Den senare avser då främst utvecklingen av yrkesskickligheten, tänkandet och den kreativa förmågan inom det egna yrkesområdet. De fortlöpande justeringarna av värderingar, mål och inriktning på arbetsområden sker rationellt. Personen har tillräcklig karaktär för att fortlöpande eliminera dåliga vanor, som tillfälligtvis kan förekomma. Sådana tillåts inte inkräkta på yrkesverksamheten. Tillräcklig hänsyn och tid ägnas generellt ansvaret för partner och barn och allmänt familjens behov. Dessutom observeras och värderas ansvaret för andra utanför familjen och för att vidmakthålla eller nå ett gott samhälle. Det sistnämnda är viktigare ju mera kollektivistiskt samhället är. Vissa andra kriterier kan också vara av intresse men beaktas inte här. Naturligtvis krävs inte att individen visar utmärkta värden beträffande alla utnyttjade bedömningsgrunder. Utifrån kriterierna för en god människa står det klart att personen ovan väl uppfyller kraven för att betecknas som god. Dessutom – som en bonus – kan man konstatera att hon är föredömlig som samhällsmedborgare. Hon bidrar med hela sin bredd, potential och kraft till samhällsutvecklingen. Om hon var företagare kanske hon bereder arbetsmöjligheter för många personer, vilket hundrafalt kan överstiga prestationerna från människor som inriktar sig på att ”hjälpa andra”. Hennes förmåga kommer särskilt att få genomslag i ett gott samhälle³, där miljoner blommor tillåts blomma och välfärd skapas i en takt som socialistiska samhällsversioner aldrig kan nå. Den person, som långsiktigt presterar det ovannämnda, är den som ska ses och respekteras som en god människa. Den frihetliga människan, som utnyttjar sitt intellekt och kreativitet, arbetar hårt och effektivt nära sin potential och fyller övriga ovannämnda krav, uppfyller alltså utmärkt inte bara kraven från den frihetliga doktrinen. Hon kvalificerar sig också som tillhörande en kategori, som kan betecknas som en av samhällets moraliskt mest högtstående. Dan Ahlmark

Källor och referenser: (1) Nya Dagbladet - Vilken godhet är viktigast? (2) Vakna upp! Dags att dö! - Se avsnitt 2 A2 och artiklarna: ”Vem är en ansvarslös människa?” och ”Vem är en dålig - eller kanske ond - människa?” (3) Frihetsportalen - Varför välja Libertarianism som livssyn 4 – Några viktiga samhällsmål]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/den-etiska-faktorn/feed/ 4 Vem är en dålig – eller rent av ond – människa? https://nyadagbladet.se/kronikor/vem-ar-en-dalig-eller-rent-av-ond-manniska/ https://nyadagbladet.se/kronikor/vem-ar-en-dalig-eller-rent-av-ond-manniska/#comments Sat, 25 Jul 2020 10:47:34 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=81984 I några tidigare artiklar har jag försökt att definiera personer, som kan kallas goda människor.¹ Därefter bestämdes kriterier, vilka kan avgöra om en person kan sägas vara ansvarslös.² Ifall en individ inte kan sägas vara god men heller inte är ansvarslös (eller sämre), hamnar man i kategorin ordinär. Två kvarstående kategorierna benämner jag dålig respektive ond, vilket leder till de sex personkategorierna: perfekt, god, ordinär/neutral, ansvarslös, dålig och ond. Beträffande de sista två kategorierna koncentreras intresset här enbart på politiska kriterier. Om någon exempelvis försöker nå privata fördelar genom att lögnaktigt lura andra eller det offentliga på pengar, uppmärksammas inte sådan uselhet. Ondska styr mängder av avsikter och handlingar i privatlivet, men uppmärksamheten här är bara på politiskt viktiga handlingar. Att ta språnget från att vara Ansvarslös till att bli en så kallad dålig människa kräver då främst, att man arbetar för eller fattar beslut om att: (a) av politiska skäl hindra andras frihet i olika avseenden, (b) orättmätigt utnyttjar sin egen yrkesposition för samma syften, eller (c) av samma skäl skadar personers eller organisationers ekonomi, anseende eller annan för dem viktig faktor. Vi bortser från uppenbart dåliga/ondskefulla handlingar såsom attentat, sabotage, planering och utförande av revolutionärt socialistiska handlingar (kanske med vapen). De personer, som definitionerna berör, torde i första hand vara politiker, journalister, lärare, anställda i offentliga organisationer samt chefer inom den privata sektorn, men kan i de flesta fall gälla vem som helst. Dåliga personer Följande beteende kan då sägas utmärka en dålig person: …Denne uttalar offentligt – och vidhåller - klart positiva åsikter om länder eller organisationer, som bevisligen frekvent och länge begått allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. ….sprider systematiskt av politiska skäl uppgifter beträffande förhållanden, händelser och individer, som personen vet – eller bör veta – är vilseledande eller osanna. Delar av fake news torde falla inom kategorin. Medan journalistkåren, politiker och aktiva i sociala media är huvudansvariga för dessa handlingar, deltar mängder av människor i sådana överträdelser. …utnyttjar offentligt och systematiskt skuldbeläggning, förnedring och skam mot individer eller organisationer för att straffa dessa, eftersom de inte accepterar obevisade eller subjektiva politiska åsikter. …angriper en grupp för ett visst beteende mot andra personer, men undviker att observera/nämna eller visar klar likgiltighet för samma eller värre beteende hos ”offergruppen” ( vilken personen kanske är särskilt positivt inställd mot). Svenska kyrkorepresentanters kritik av vissa svenskars beteende mot invandrare utan att beröra och ta till orda mot de senares brott mot svenskar är ett exempel. Ett annat, något liknande fall, är kyrkans likgiltighet och brist på intresse för kristnas situation i en del länder i Mellanöstern, medan man kritiserar påstådda beteenden i Europa mot muslimer. Om personer eller grupper ignorerar eller visar en bristande syn på ömsesidigt ansvar, gör detta deras moraluttalanden till hyckleri. …skadar människor genom sin position att kunna utforma eller besluta om regler, som möjliggör att personer på grund av sina politiska åsikter berövas möjlighet att vara aktiv (delta i offentliga diskussioner) i sociala eller andra media eller andra publika sammanhang – och reglerna får det resultatet. …har ett sådant inflytande alternativt ställning, att denne kan effektivt tysta opponenter genom att direkt beröva dem tillgång till offentliga eller sociala media på grund av deras politiska åsikter, och gör detta också. …vidtar på grund av andras åsikter, politiskt tryck och stundtals rädsla för egen karriär nämnvärt skadliga handlingar mot andra (men vilka handlingar dock inte strider mot lagen). Aktörerna torde ofta vara journalister, politiker eller personer i företag/organisationer/offentlig förvaltning, där ledningen eller grupper av anställda av politiska skäl motarbetar vissa externa personer/organisationer utan stöd i någon formell företagspolicy. Men självfallet utförs sådana handlingar även mera privat. De åtgärder som vidtogs mot dem, som protesterade mot invandringspolitiken främst under Reinfeldt andra och Löfvens första regeringsperiod, var i styrka och hänsynslöshet knappast svagare än de under McCarthy-periodens jakt på kommunister i 50-talets USA.³ De senare fördömdes starkt i Sverige; nu uppträdde svenskar på samma sätt. Det var en skam för vårt land. …hindrar trots fastställda regler eller lagar en person att på grund av dennes politiska åsikter erhålla önskade arbetstillfällen, förmåner eller får honom/henne avskedad (eller liknande) eller i övrigt utnyttjar sin position, så att personen (eller en organisation) åsamkas skada. Offentliganställdas särbehandling av individer och företag, vars åsikter de inte delar, är ett dylikt fall. …använder sin ställning eller inflytande i offentlig förvaltning/organisationer i syfte att tvinga till exempel anställda att delta i aktiviteter såsom kurser med politisk innebörd, som dessa inte önskar delta i. De tvingade personerna argumenterar, att det ämne, som behandlas – såsom global uppvärmning eller utbildning avseende feminism eller rasism – inte presenteras objektivt utan utgör politisk indoktrinering. …när av politiska skäl en viss legalt diskutabel politik, vilken skadar individer, uppenbarligen motiveras utifrån principen ” ändamålet helgar medlen”. Orsaken är då ofta tron, att beslutsfattaren är moraliskt överlägsen andra. Dåliga alternativt onda personer …när man verbalt eller genom handlingar visar att man inte respekterar politiska motståndares mänskliga rättigheter. Även ondska kan då föreligga. …förtalar personer offentligt bara beroende på att dessa tillhör en grupp, som påstås skada en annan grupp, utan att man klart visar, att de anklagade individuellt begått eller gillat de förkastliga handlingarna. Även ondska kan föreligga. Anklagelser mot heterosexuella är ibland av det slaget. ...försöker tydligt och klart påverka barn och ungdomar med uppenbart känslomässiga, subjektiva och obevisade, kanske klart falska, argument i syfte att nå politiska mål. Även ondska kan föreligga. …utnyttjar sin ställning, till exempel sitt yrke såsom lärare för att på grund av egen övertygelse eller politiskt tryck indoktrinera unga människor och få dem att tro på vissa politiska åsikter. Personerna bortser från objektivitet och existerande regler i syfte att främja en viss ideologi/ståndpunkter. Ifall områdena ovan avser för individerna viktiga värderingar, kan brottet även anses visa ondska. Indoktrinering av (kultur)marxism inom humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter, journalistutbildning mm har i USA fått en väsentlig andel av studenterna att sympatisera med socialism. Liknande resultat kan troligen konstateras i Sverige. …ansvariga för främst politiska beslut, som inledningsvis kanske orsakar vissa goda följder för vissa men i andra, tredje eller fjärde hand orsakar mycket skadliga konsekvenser för andra. Ifall följderna är djupt allvarliga, kan ondska vara aktuell. Onda personer …. använder våld för att i strid med Sveriges grundlagar eller andra lagar främja politiska eller religiösa mål. Detta inkluderar fysisk misshandel/ ingrepp och tortyr. Exempelvis kan vissa av AFA:s gärningar falla under detta. Detta är naturligtvis bara ett urval av politiska handlingar, som medför att en person bör betecknas som dålig respektive ond. Men ett flertal av åtgärderna är högaktuella och förekommer dagligen i Sverige. Om sådana handlingar hindras, förbättrar det Sveriges politiska liv nämnvärt. Dan Ahlmark

Källor och referenser:

]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/vem-ar-en-dalig-eller-rent-av-ond-manniska/feed/ 1 Vem är en ansvarslös människa? https://nyadagbladet.se/kronikor/vem-ar-en-ansvarslos-manniska/ https://nyadagbladet.se/kronikor/vem-ar-en-ansvarslos-manniska/#comments Sat, 04 Jul 2020 08:09:59 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=81169 En betydande del av vänstern – kulturmarxisterna - utgår från en kunskapsteori, enligt vilken all kunskap är relativ (1). Inte ens bekräftade forskningsresultat sägs gå att lita på. Alla värderingar anses vara subjektiva, och även sådana, vars konsekvenser kan beläggas erfarenhetsmässigt och visats vara av stort värde. I debatter känner sig många radikaler dock fria att använda olika typer av skällsord mot borgerliga eller frihetliga, vilka ord/uttryck har en klart moralisk – och absolut - innebörd. Det väcker frågan, hur man kan kategorisera människor just beträffande moral. Jag har i några artiklar (2, 3) exempelvis försökt precisera vad som är en god människa. Utifrån den bestämningen går det sedan att kalla de få personer, som uppfyller betydligt högre krav i dessa avseenden, för perfekta människor. Om vi istället gällande moral granskar lägre krav på individer, vore det förmånligt att då kunna dra upp gränser avseende flera sådana kategorier. Att en person inte kan betecknas som god, betyder självfallet inte att hon är en dålig person, utan nästa lägre kategori kan kallas ”Ordinär” eller ”Neutral”. Ännu lägre krav i olika avseenden medför, att individen benämns som ”Ansvarslös”. Därefter kan man beträffande dåliga personer särskilja just kategorin ”Dålig” och sedan benämna den allra värsta kategorin: ”Ond”. De sex kategorierna är därmed: 1. Perfekt, 2. God, 3. Ordinär/Neutral, 4. Ansvarslös, 5. Dålig, och 6. Ond. Kategorin ”god” konstituerades av, att den aktuella personen utifrån (A) sitt förnuft valt godtagbara (för henne de värdefullaste) värderingar och livsmål samt därefter höga arbetsmål förenliga med dessa men samtidigt realistiska utifrån hennes kapacitet och kreativitet; samt (B) dessa syften kombineras med en arbetsinsats nära personens intellektuella och arbetsmässiga potential, vilken realiserar målen. Med godtagbara värderingar menas främst att individens rättigheter samt rationalitet och objektivitet respekteras. Istället för olika uttryck för hjälpsamhet mot andra innebär kraven ovan, att individen realiserar ”kärnan av sina värderingar och personlighet, prestera(r) maximalt och därför skapar högsta möjliga värde (för henne) gällande sitt valda verksamhetsområde” (3). Detta medför också, att individen utifrån sina förutsättningar bidrar maximalt till olika typer av samhällsnytta, medan andra moralläror bara ställer krav på en person att ha ”goda” åsikter eller ”avsikter” (man planerar eller eventuellt aktivt gör något). Men några resultat krävs nog inte (och självfallet inte, att alla konsekvenser (i flera led) beaktas). Så ytligheten i sådana omdömen avseende godhet förskräcker! Det djupa och betydelsefulla begreppet ”personlig godhet” placeras enligt kategoriseringen ovan däremot i centrum av en persons liv samt strävanden och ställer mycket höga konkreta krav på individen. Det är svårt att säga, hur stora moralkategorierna ovan är i förhållande till varandra (givet rimliga kriterier). En gissning är, att antalet medborgare inom kategorierna 1-6 förhåller sig som: 2-15-45-23-12-3 (% av befolkningen äldre än 18 år). Det skulle innebära att 2/3 av personerna i dagens Sverige ligger i kategorierna Ordinära och Ansvarslösa, och att (Perfekta + Goda) nämnvärt överstiger antalet i (Dåliga + Onda). Detta är självfallet gissningar, och speciellt gäller det storleken på kategorin Goda jämfört med (Dåliga + Onda). Kategorin Ansvarslöshet anger lägre moral än den, som ”ordinära” människor uppfyller. Den är dock tyvärr en station på vägen till att bli en dålig människa men är ändå långt därifrån. Eftersom kriteriet för godhet var centrerat på sättet att realisera en persons livsväg, där speciellt hennes yrkesarbete spelade stor roll (men även andra värderingar och mål), tas inte yrkesförmågan upp gällande lägre kategorier. Dessa avser i stället personers sätt att betrakta omvärlden inklusive samhället, att forma värderingar och åsikter, sätt att handla samt att ta ansvar för sig själv, sin familj och samhället. Det finns naturligtvis oerhört många områden, där ansvarslöshet kan sägas förekomma. Här sker en koncentration på sådant, som är ideologiskt/politiskt intressant. De kriterier, som då utnyttjas för bedömning av ansvarslösheten, är följande: (a) Vilken syn på kunskap har personen, vilket i praktiken innebär: används eller respekteras i alla fall förnuftet/rationellt tänkande, logik och empiri? Godtar individen att objektiv kunskap om världen finns, och accepterar denne vetenskapliga eller objektiva rön och slutsatser? (b) Följer personen i mycket enbart sina känslor? Eller använder denne ett tillräckligt rationellt, logiskt och faktabaserat tänkande som bas för sitt handlande? (c) (A): På vilken grund bedömer personen dagens samhällssystem: Vilken roll spelar därvid åsiktsfrihet, traditionell demokrati samt olika alternativa systems visade konsekvenser i exempelvis ekonomiskt avseende? (B) Har man i alla fall en rudimentär samhällssyn baserad på ett antal icke motstridiga värderingar gällande människors liv i samhället, vilka inte bryter mot mänskliga rättigheter? (d) Är personens ställningstaganden i konkreta politiska frågor självständigt fattade på basis av eget tänkande, eller påverkas man främst av andras åsikter? (e) Respekterar individen i konkret politik andras frihet och traditionella politiska rättigheter? (f) Försöker personen klara sitt och sin familjs liv genom eget arbete? Tar denne något ansvar för att bevara (och kanske förbättra) ett gott samhälle?

Är personens ställningstaganden i konkreta politiska frågor självständigt fattade på basis av eget tänkande, eller påverkas man främst av andras åsikter?

Utifrån de frågorna kan man då definiera kategorin ”Ansvarslösa personer”. Sådana individer utmärks av följande beteende: (a) Man accepterar i huvudsak en irrationell grund för sin livssyn genom att klart eller implicit ansluta sig till vissa av postmodernismens åsikter såsom förnekande av verkligheten, nedvärdering av förnuft, vetenskap och empiri, samt ett subjektivt relativiserande av det mesta i samhället. Eftersom postmodernismens kunskapsteori är irrationell, påverkar sådan acceptans troligen många handlingar, vilka skadar individen själv eller andra. (b) Personen har en ansvarslös syn på känslor och följer dem mycket eller helt, vilket sannolikt leder till ställningstaganden och beslut, som har fördärvliga effekter för individen och andra (4). (c) Den personliga samhällssynen är inte baserad på rationella jämförelser mellan de väsentliga egenskaperna hos olika samhällssystem, så personen kan inte förnuftsmässigt motivera sina val. Denne är exempelvis anhängare av ett visst system utan att ens tagit del av de empiriska effekter systemet regelmässigt orsakar. Det innebär, att man sympatiserar med – kanske aktivt stödjer - ett system som leder till ofrihet och ekonomisk misär. (d) Individen uttalar sig vanligen i politiska frågor utan tillräcklig kunskap och följer ofta vad andra säger. Man är till exempel en andrahandsmänniska dvs har i mycket tagit andras uppfattningar som sin verklighet och anpassar sig konsekvent till dem (5).

Individen uttalar sig vanligen i politiska frågor utan tillräcklig kunskap och följer ofta vad andra säger.

(e) Personen accepterar politiska åtgärder, som direkt kan leda till skador för andra människor och samtidigt är brott mot deras individuella rättigheter. (f) Individen bryr sig inte om, att hon ligger andra medborgare till last och är inte aktiv för att ändra på det förhållandet. Hon protesterar inte mot överträdelser personer, som hon sympatiserar med, begår mot andra. Medan (a) och (d) inte enbart räcker för att bli kategoriserad som ”Ansvarslös” annat än just i det avseendet, bör övriga individuella kriterier konsekvent uppfyllda genom personens handlande eller åsikter leda till den karakteristiken även mera allmänt (gäller allmänpolitiska områden). Precis som den relevanta definitionen av ”Godhet” uppenbarar kulturmarxismens ytlighet och primitiva syn på moral, kan begreppet Ansvarslöshet enligt definitionerna ovan belysa detsamma. Dan Ahlmark Källor och referenser:

]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/vem-ar-en-ansvarslos-manniska/feed/ 2 ”Det är tid att agera, Team Sverige” https://nyadagbladet.se/debatt/dags-att-agera-team-sverige/ https://nyadagbladet.se/debatt/dags-att-agera-team-sverige/#comments Wed, 12 Jun 2019 05:08:36 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=62101 Vi har alltid sagt samma sak. Vi står fast vid det som vi är, eftersom vi är stolta över det” säger Dansk Folkepartis vice ordförande Sören Espersen. Många tror att partier bara tänker på att vinna väljare. Men så är det alltså inte. Det centrala är istället att känna sig trygg, och trygg blir man när man får bekräftat att det man tror på – vare sig det kallas för ett politiskt program eller för en religion – stämmer. Banbrytande forskning kring moralsystem de senaste decennierna har avslöjat att våra övertygelser – både politiska och religiösa – närs av och lever i ett tankesystem som vi byggt upp genom livet. Vårt moralsystem är likt en karta och kompass något som vi använder för avgöra hur läget är, och förstå hur vi bäst ska agera; ett verktyg för att navigera genom världen så att vi kan minimera risker. Systemet byggs till stor del upp av omedvetna och halvt medvetna grundtankar som genom känslor förmedlar vad som är rätt och fel till oss. De flesta vill naturligtvis inte erkänna att vi är känslovarelser snarare än logiska och rationella varelser. Men hur logiskt är det att hålla fast vid en politik som kraschar som för Danskt Folkeparti? Det är naturligtvis inte enda exemplet. När Alternativ för Sverige misslyckas totalt och bara får några tiondelar både i riksdagsvalet och i EU-valet så verkar partiledaren Gustav Kasselstrand nöjd med resultatet och säger till Nyheter24: ”Vi har ökat trots att media försöker tysta oss och trots att vi belagts med reklamförbud nästan överallt. Det är starkt.” Starkt att komma så långt ifrån det mål man självsäkert innan basunerade ut? Vår hjärna är snabb på att skapa bortförklaringar så vi kan känna oss trygga; att slippa hantera frågan "Är det fel på min karta och kompass?” Men då uteblir analysen. En djuplodande analys krävs dock för att kunna komma vidare. Den enda svenska politiker som verkligen förstått detta är Fredrik Reinfeldt. Geniet hos Reinfeldt var att han lyckades lyfta sig upp ur de egna idéernas värld och se vad som faktiskt behövdes för att vinna väljare. Att det inte räckte för moderaterna att stå på högerbenet; man måste också stå på vänsterbenet, locka sossar. Och då måste man prata med bönder på bönders språk; man måste prata med sossar på sossars språk. Och han förstod att man måste skrida till handling. I sin bok Fredrik Reinfeldt i huvudrollen beskriver Ulf Kristersson hur moderaterna byggde upp en pressavdelning med flera medarbetare som fick större inflytande än någonsin tidigare och hur detta hängde ihop med att Reinfeldt hade en annan syn på mediefrågor än tidigare. ”Det är en jättestor förändring. . . . Perspektivet är affärsmässigt och ovanligt rakt på sak när hon (Ulrica Schenström) beskriver hur lättmanipulerade medierna är.” En del menar väl att Fredrik Reinfeldt helt enkelt ljög, och det kan man hålla med om, men det missar totalt poängen. Den kritiska poängen är att Reinfeldt var så pass desperat i sin kamp att rädda Sverige att han insåg att politik är krig och i krig måste man ibland acceptera förluster; man måste offra värdefulla saker för att vinna något större. Fast i hans fall offrade man ju bara på ytan, det väljare fick se. Nu förespråkar jag inte att man ska låtsas vara ett arbetarparti som Fredrik Reinfeldt gjorde. Dels är det ju fel att använda lögner för att nå sina mål, dels så håller sådant inte i längden. Nej, jag menar att man ska bli ett klassiskt socialdemokratiskt parti. Alltså i bemärkelsen att anamma dess grundläggande idé om att använda skatter för att minska inkomstskillnaderna och få resurser att bygga upp samhället till ett folkhem. I boken Jämlikhetsanden sammanfattas vetenskaplig forskning som klart visar att de länder som begränsar inkomstskillnaderna blir bättre samhällen. En annan viktig bok är Kapitalet i tjugoförsta århundradet som beskriver hur det blir revolution när inkomstskillnaderna blir för stora. Så klassisk socialdemokratisk politik där man minskar inkomstskillnaderna genom skatter är livsviktigt, för det leder till bättre samhällen och vi slipper riskera kaotiska revolutioner. Och som grädde på moset ger skatter kraftfulla verktyg för att bygga framtiden och ge oss välfärd. Detta förstår medelsvensson. Det var därför den politiken ledde till ett mycket långt maktinnehav för S – och för den delen lurade tillräckligt många väljare att rösta på Reinfeldt när han låtsades vara liksom en sosse. Människor vill minska riskerna. Tage Erlander beskrev det så här: ”Även enligt vår uppfattning borde människor stimuleras till att klara sig själva, att ordna sitt eget liv. Men vi ansåg det vara helt verklighetsfrämmande att tro att medborgarna skulle kunna klara sin sysselsättning vid en arbetslöshetskris, att ge sina barn en tidsenlig utbildning, att betala sin sjukvård, om de drabbades av ett långvarigt sjukdomsfall. Allt detta kunde endast klaras av ett samhälle, byggt på samverkans och solidaritetens principer.” Det handlar om att bemöta människor värdigt enligt Tage Erlander: ”Socialdemokratin var en reaktion mot ett system som krossade människor. Först gällde det att skapa social trygghet. Denna strävan fick socialdemokratin ett helhjärtat stöd av liberala vänsterkrafter. Men motståndet var stort från de konservativa.” Och motståndet är fortfarande stort. 2012 kunde vi under rubriken ”Visar att det funkar” läsa om Marita Häggström med grav artros och en svår blodsjukdom som fick klara sig med 3000 kronor i månaden. Dåvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson tyckte det var fullt rimligt. Högern vill inte acceptera att det behövs skatter för att kunna bygga ett humant samhälle, Tage Erlander igen: ”Men att bygga ett samhälle efter våra principer krävde att medborgarna var villiga att betala ganska höga skatter. Striden om den allmänna sektorn, om den sociala balansen blev en strid om skatternas höjd. I Sverige var högern det parti som hänsynslösast och skickligast gick till anfall mot högskattepolitiken.” Även idag är lågskattepolitiken - med dess dystra konsekvenser - central i högerns DNA: ”Vi hatar att höja skatten” hette det nyligen när Danderydspolitikerna presenterade en skattehöjning. Förbundsordförande för Muf, Benjamin Dousa, kommenterade: "Moderater höjer inte skatten, punkt slut." Genom att minimera risker i våra vardagsliv fick S en gång med sig folket. Det viktiga som hänt är att vi nu har två stora trygghetsbehov som drar i väljare. För det första de minskade risker som folkhemmets högskattepolitik gör möjligt. För det andra de minskade risker som en striktare invandringspolitik ger. Så när de danska Socialdemokraterna anammade en stramare invandringspolitik kunde de anknyta till båda dessa trygghetsbehov och det gav dem valseger i Danmark. Med Dansk Folkepartis katastrofval och en stundande anhöriginvandring borde desperationen finnas där hos partier som SD och AfS. Det borde då vara lätt för dem att offra skattesänkarpolitiken då omfattande forskning stöder behovet av att minska inkomstskillnaderna. Men icke, för som vi påpekade tidigare så styrs vi inte av det rationella och logiska utan av betydligt grumligare ofta omedvetna grundvärderingar. Därför lyssnar man inte på vetenskaplig forskning. I ett nötskal här sammanfattat av ekonomen Augusto Lopez-Claros på World Economic Forum: ”Om höga skatter skapar resurser som sedan används till att leverera utbildning i världsklass, effektiva sociala trygghetssystem och en högt motiverad och kunnig arbetskraft, då blir konkurrenskraften stärkt, inte underminerad.” En nödvändig förändring av politiken hejdas också av att vi gillar att snacka, men vi är genomgående dåliga på att skrida till handling. Bara snack ändrar inget. Ett bra exempel på detta är Swebb-tvs senaste konferens. Mycket intressant sades, men när sedan frågestunden kom och någon undrade vad man skulle göra och hur gå till väga så blev det mest svar i stil med "Ut med de kriminella", "Totalt asylstopp", "Återvandring", "Det är kvinnorna som ger kraft" och liknande. Jo, en kvinna föreslog tillsättandet av en arbetsgrupp, och en man att vi måste samla oss, men på dessa helt grundläggande trådar spann man inte vidare. Det är förunderligt. Är verkligen Fredrik Reinfeldts förmåga till insikt så unik? En av deltagarna, Lennart Matikainen, skulle bli en mycket bra partiledare för ett nytt parti, Team Sverige. Matikainen kan argumentera, han har viktiga insikter och han kan bygga ett team. Somliga av oss minns säkert hur Ny Demokrati kraschade för att det inte fanns någon som förstod att bygga det partiet till ett team. Receptet är enkelt; det som förde S till regeringsmakten under lång tid och det som förde Reinfeldt till makten var idén om folkhemmet. Vad som behövs är ett skräddarsytt partiprogram som anknyter till den svenska folksjälen: folkhemmet. Man måste lyssna på vad vetenskaplig forskning säger; man måste våga offra flosklerna om att sänkta skatter för de rikaste är lösningen på nästan alla våra problem. Vi kan få en fungerande invandring och ett slut på det vansinne som pågår på allehanda ställen, men då måste slöjorna som ligger över mångas huvud skingras. Polletten måste falla ner, arbetsgruppen måste till, vi måste samla oss och börja agera nu. Stefan Sigfried]]> https://nyadagbladet.se/debatt/dags-att-agera-team-sverige/feed/ 4