Federal Reserve – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Tue, 03 Mar 2026 12:48:27 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Federal Reserve – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 USA:s senat förbjuder CBDC – 84-6 i historisk omröstning mot digital centralbanksvaluta https://nyadagbladet.se/utrikes/usa-senat-forbjuder-cbdc-84-6/ Tue, 03 Mar 2026 12:48:05 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=223087 USA:s senat röstade den 2 mars 2026 med 84 röster mot 6 för att förbjuda Federal Reserve från att skapa en digital centralbanksvaluta, CBDC. Förbudet bakades strategiskt in i en bostadspolitisk lag och gäller till slutet av 2030 – ett tydligt blocköverskridande ställningstagande mot statlig kontroll över digitala pengar. Omröstningen skedde inom ramen för lagen "21st Century ROAD to Housing Act" – en bostadspolitisk reform som vid sidan om CBDC-förbudet även innehåller åtgärder för ökat bostadsutbud, begränsningar för institutionella köpare av enfamiljshus samt program för överkomliga boendekostnader. Lagtexten är tydlig: Federal Reserve och dess distriktsbanker får inte utfärda eller skapa en digital centralbanksvaluta, eller någon digital tillgång som i allt väsentligt liknar en sådan – vare sig direkt eller indirekt via finansinstitut eller mellanhänder. Förbudet är tidsbegränsat till 2031, men signalerar en stark politisk vilja att hålla Federal Reserve borta från digital valutautgivning. Att föra in CBDC-förbudet i en bostadslag – snarare än i kryptospecifik lagstiftning – är strategiskt anmärkningsvärt. Det tyder på att lagstiftarna velat säkra brett stöd genom att koppla frågan till bostadspolitik, ett ämne med bredare förankring hos väljarna. Vita huset har klargjort att presidentens rådgivare rekommenderar undertecknande om lagen presenteras i sin nuvarande form, rapporterar Yahoo News/Semafor. Den republikanske kongressmannen Tom Emmer från Minnesota, en av de ledande rösterna mot CBDC i USA, motiverade beslutet: — President Trump känner till detta och en av hans första presidentorder var att förbjuda den federala regeringen att någonsin skapa en CBDC. Nu måste vi lagstifta om det, sade Emmer.

Europa rör sig i motsatt riktning

Medan USA nu lagstiftar mot CBDC rör sig Europa i rakt motsatt riktning. Europeiska centralbanken (ECB) avslutade sin förberedande fas i oktober 2025 och planerar att lansera den digitala euron 2029 – med möjlighet till pilottester från 2027. I Sverige avvaktar Riksbanken ECB:s beslut om e-kronan. Något bindande beslut om ett eventuellt införande har ännu inte fattats, men utredningsarbetet pågår. Kritiker av CBDC-projekt pekar på riskerna med statlig kontroll över medborgarnas ekonomiska transaktioner – bland annat möjligheten att programmera pengar med begränsningar för vilka varor de kan köpas med, eller att frysa enskilda personers tillgångar utan domstolsbeslut. Demokraten Maxine Waters från Kalifornien har tidigare varnat för att ett amerikanskt CBDC-förbud skulle göra landet till det enda i världen som förbjuder forskning om digitala centralbanksvalutor – ett argument som CoinDesk och andra medier noterat i debatten.]]> Basel och den osynliga finansmakten https://nyadagbladet.se/analys/basel-och-den-osynliga-finansmakten/ Sat, 03 Jan 2026 09:43:28 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=219163 Från nationella centralbanker till global samordning När centralbanker etablerades under tidigt 1900-tal motiverades de med behovet av stabilitet: att dämpa finanspanik, hantera inflation, säkra banksystemet och stå ”oberoende” från kortsiktig partipolitik. Det var en reaktion på 1800-talets ofta kaotiska bankkriser och valutasammanbrott. Men när handeln, kapitalflödena och bankernas internationella verksamhet växte exponentiellt under mellankrigstiden, uppstod ett nytt problem: nationella beslut fick globala konsekvenser. En räntehöjning i USA kunde utlösa kapitalflykt från Latinamerika. En bankkris i Wien kunde sprida panik till Berlin och Paris. Valutakurser blev alltmer sammanlänkade, och betalningssystem började bero av varandra. Centralbanker insåg att deras autonomi blev både styrka och sårbarhet – om de inte samordnade sig. De behövde ett forum där de kunde samordna krishantering vid systemhot, dela information om systemrisker, enas om gemensamma standarder för kapitaltäckning, likviditet och tillsyn, och agera gemensamt när marknaderna skakades av panik. Ur detta behov föddes BIS – inte som en folkvald institution, inte som en del av FN eller något annat internationellt politiskt ramverk. Den blev i stället ett teknokratiskt nav, byggt för diskretion, kontinuitet och professionell samverkan mellan centralbanker. En institution med enormt inflytande – men med medvetet låg synlighet.

BIS föds ur krigsskadestånd – men får en större roll

BIS grundades formellt 1930, i samband med den så kallade Young-planen, som skulle omforma Tysklands krigsskadebetalningar efter första världskriget. Bankens första uppdrag var konkret och administrativt: att underlätta betalningarna och fungera som en mellanledare mellan Tyskland och de allierade makterna. Men redan inom några år kollapsade det ekonomiska underlaget för dessa avtal. Stora depressionen slog till med full kraft, och 1932 suspenderades alla reparationer vid Lausanne-konferensen. BIS stod plötsligt utan sitt ursprungliga mandat. Ändå lades banken inte ned. Ledningen valde i stället att omdefiniera bankens existensberättigande. Man såg möjligheten att bli mer än ett tillfälligt betalningsorgan – att bli en permanent mötesplats för centralbanker, en plats där man kunde träffas, utbyta synpunkter och planera utan press från medier, parlament eller allmänheten. Det var en medveten strategisk vändpunkt. För att modellen skulle fungera på lång sikt krävdes en särskild konstruktion – inte bara administrativ, utan juridisk, politisk och symbolisk.

En bank bortom politiken – med immunitet och exterritorialitet

BIS är inte som andra internationella organisationer. Internationella valutafonden och Världsbanken är knutna till regeringar, finansieras av medlemsstater och måste rapportera till politiska organ. BIS är i grunden en privat bank, ägd av sina medlemscentralbanker, och konstruerad för att stå så långt borta från offentlig och demokratisk kontroll som möjligt. Redan i bankens stadgar från 1930 lades grunden för detta ovanliga privilegiesystem. Genom internationella avtal – först med Schweiz, senare med andra stater – fick BIS full juridisk immunitet, skyddade arkiv, befrielse från beskattning och skydd mot ingripanden från polis, tull och andra myndigheter. Bankens huvudbyggnad i Basel har i praktiken exterritorial status och fungerar som en suverän enklav mitt i en demokrati. I praktiken innebär detta att BIS kan fungera som en skyddad zon för global finansförvaltning. Kritiker har beskrivit banken som ett slags stat utan medborgare, där enorma kapitalrörelser och avgörande policybeslut hanteras utan de kontrollmekanismer som normalt gäller i en rättsstat. Denna konstruktion var ingen tillfällighet. Ledande centralbankirer som Montagu Norman vid Bank of England och Hjalmar Schacht vid Reichsbank delade en djup misstro mot politiker, som de uppfattade som kortsiktiga och benägna att offra ekonomisk stabilitet för valmässiga vinster. Enligt deras världsbild skulle penningpolitik hanteras av teknokrater – utbildade, erfarna och oberoende av folkliga krav. BIS blev den institutionella manifestationen av denna idé: att pengar och kredit ska styras i en professionell, sluten sfär, bortom folkets röst.

The Tower of Basel – banken som ”inte kunde dö”

Den undersökande journalisten och historikern Adam LeBor har i sin bok Tower of Basel (2013) kartlagt bankens historia genom omfattande arkivstudier, intervjuer och dokumentanalys. Hans genomgående tematiska tråd är fascinerande: hur BIS gång på gång överlevde händelser som borde ha lett till dess försvinnande – och varje gång kom ut starkare. LeBor visar att centralbanker aldrig varit helt ”opolitiska”, trots sina självprofilerade teknokratiska ideal. Tvärtom: penningpolitik, krig, geopolitik och ekonomisk makt har länge varit sammanflätade. Centralbankers beslut avgör inte bara räntor – de avgör vilka stater som får låna till rimliga villkor, vilka valutor som överlever spekulationer, vilka banker som räddas vid kriser – och vilka samhällen som slutligen får bära kostnaderna. [caption id="attachment_219179" align="alignnone" width="333"] Bank for International Settlements i Basel, Schweiz. Foto: Taxiarchos228[/caption] En central del av LeBors analys är hur BIS aktivt byggde sin egen immunitet som en skyddsmur – mot insyn, men också mot ansvarsutkrävande. Sekretessen är inte en bieffekt; den är en medveten designprincip för att möjliggöra fritt utbyte av känslig information – men också för att dölja beslut som kan vara kontroversiella eller moraliskt tvetydiga.

BIS under andra världskriget – kontinuitet före moral

Ett av de mest kontroversiella kapitlen i BIS historia utspelar sig under andra världskriget, en tid då världen var delad i total krigföring, etnisk utrotning och ideologisk splittring. Och ändå fortsatte BIS att fungera. LeBor dokumenterar hur banken höll styrelsemöten även under krigets mest intensiva faser, fortsatte sina finansiella operationer utan avbrott, hanterade transaktioner där nazityska guldreserver och tillgångar figurerade – inklusive guld från ockuperade länder och möjligen från koncentrationslägeroffer – och upprätthöll ett strikt ”professionellt” förhållningssätt där juridisk neutralitet ställdes högre än moralisk bedömning. Försvarare har i efterhand hävdat att BIS bara var en teknisk infrastruktur, ett slags ”betalningskanal” som behövdes för att undvika total systemkollaps. Man ville bevara en miniminivå av finansiell samverkan även mellan fiender, för framtida återuppbyggnad. Kritiker menar att neutraliteten blev en form av medskyldighet. Genom att låta tyska tillgångar cirkulera och acceptera naziregimens transaktioner legitimerade BIS i praktiken regimens ekonomiska makt och möjliggjorde fortsatt finansiering av kriget. Efter kriget var kritiken så stark att det vid Bretton Woods-konferensen 1944 fattades ett formellt beslut: BIS skulle avvecklas ”så snart som möjligt”. Men trots den politiska viljan fanns ett starkt, tyst men bestämt motstånd från centralbankskåren. De behövde BIS som mötesplats, arkiv och garant för kontinuitet. Den politiska viljan bröts av den teknokratiska nödvändigheten, vilket säger något avgörande om BIS verkliga position: även när världens ledare ville begrava banken, fanns det en maktstruktur som höll den vid liv – en struktur som inte står till svars inför väljare.

Efterkrigstiden – från skandal till maktcentrum

Efter kriget inledde BIS en långsam, men bestämd, återuppbyggnad av sin legitimitet. Genom att positionera sig som en neutral samarbetsplattform för europeisk återuppbyggnad lyckades banken gradvis återvinna förtroende – inte från allmänheten, utan från finansministrar och centralbankschefer. Under de följande decennierna stärktes BIS roll på tre avgörande områden. För det första blev banken en diskret mötesplats, en klubb där centralbankschefer träffades regelbundet, ofta i hemlighet och under Chatham House-regler, vilket innebar att inga citat eller protokoll spreds. Här byggdes förtroende och här formades gemensam policy i embryo. För det andra utvecklade BIS standarder som alla banker och stater i praktiken måste följa. Det mest kända exemplet är Baselkommittén för banktillsyn, bildad 1974 efter kollapsen av den tyska banken Herstatt. Kommittén, som inte ens har formell rättslig status, har producerat Basel I 1988, Basel II 2004 och Basel III 2010, regler som definierar hur mycket kapital banker måste ha för att motstå kriser. Även om dessa regler inte är lagar i traditionell mening fungerar de som de facto-lagar. Banker och stater som avviker riskerar finansiell isolering, sämre kreditbetyg, högre lånekostnader och förlust av internationellt förtroende. Att vägra Basel är att utsätta sig för marknadens straff. För det tredje fungerar BIS som koordinator vid kriser. När systemet skakas blir banken en oersättlig plattform där centralbanker kan dela information, organisera swap-avtal och koordinera räddningsinsatser utan att behöva informera sina regeringar i förväg. Exempelvis under Latinamerikakrisen på 1980-talet, asiatkrisen 1997 och särskilt finanskrisen 2008 fungerade BIS som ett slags ”kommandocentral”. Det är här BIS får sin moderna, djupt strukturella makt: inte genom att utöva direkt politisk kontroll, utan genom att sätta standarder som hela systemet anpassar sig till – ofta utan att allmänheten ens är medveten om att valet fanns.

När teknokrati ersätter politik - demokratins glapp

Det är frestande att tro att demokrati främst avgörs i vallokalerna, i parlamenten och i debatterna. Men i praktiken avgörs mycket av samhällets riktning på en annan nivå: genom kreditvillkor, räntor, penningmängd och bankregler. När dessa beslut systematiskt flyttas från folkvalda organ till teknokratiska nätverk utan insyn uppstår ett glapp mellan makt och ansvar. Politiska beslut om bostadsbyggande kan bli meningslösa om räntorna sätts så högt att ingen kan ta lån. Arbetsmarknadspolitik undergrävs om penningpolitiken skapar lågkonjunktur för att bekämpa inflation, trots att arbetslösheten är det akuta problemet. Välfärdsutgifters hållbarhet avgörs inte bara av skatteintäkter, utan av hur mycket staten måste betala i ränta på sin skuld – en fråga som i stigande grad hanteras av centralbanker, inte finansministrar. BIS blir då inte bara en mötesplats – den blir ett nav i en global teknokratisk ordning. Ett litet antal icke-folkvalda personer, knutna till institutioner utan demokratisk grund eller insyn, får oproportionerligt inflytande över miljarder människors ekonomiska liv. Deras beslut sätter priset på pengar, avgör tillgången till kredit, bestämmer vilka banker som överlever kriser och vilka som offras, och påverkar därmed bostadsmarknad, löner, arbetslöshet, inflation och staters handlingsutrymme. På den nivån är det inte längre en teknisk detalj – det är samhällsstyrning. När denna styrning sker via institutioner och forum som i praktiken är skyddade från insyn, politisk prövning och ansvarsutkrävande, skapas en maktordning där kontrollen flyttas uppåt och bort från medborgarna. Demokratin reduceras till att hantera konsekvenserna av beslut som redan fattats någon annanstans – i rum där ingen behöver stå till svars i efterhand. Det är just därför konstruktionen är problemet: den gör den ekonomiska makten både enorm och i praktiken oåtkomlig. Den byter ut offentlig konflikt, öppen argumentation och politisk kompromiss mot intern samordning, expertkonsensus och slutna riktlinjer. Resultatet blir en ekonomi som allt mer fungerar som en zon där demokratin inte når – inte för att den förbjuds, utan för att den kringgås.

Från BIS till euron - Europas monetära framtid formas i Basel

Ett av de tydligaste exemplen på BIS roll som ”osynlig infrastruktur” är utvecklingen av det europeiska valutasamarbetet och till slut euron. Redan på 1960- och 70-talen samlades centralbanker i Basel för att diskutera fasta växelkurser mellan europeiska valutor, stabilitetsmekanismer vid valutaspekulation, gemensamma krav på kapital och likviditet, samt former för centralbankssamverkan över nationsgränser. Det europeiska monetära systemet (EMS), startat 1979, fungerade som ett slags testlaboratorium. Här kunde man experimentera med växelkurssamarbete utan att behöva driva igenom det i nationella parlament. När kriser kom – som valutakrisen 1992, då spekulanter som George Soros bröt det brittiska pundets växelkurstak – användes krisen som argument för djupare integration. Om systemet var så sårbart, sa man, behövdes en gemensam valuta. Nästa steg blev Europeiska monetära institutet 1994, vilket sedan utvecklades till Europeiska centralbanken (ECB) – en institution med starka paralleller till BIS-modellen: oberoende från regeringar, beslut fattas av teknokrater, möten hålls stängda och transparens är begränsad. När euron infördes på 1990-talet framstod den som ett politiskt projekt, men grundidéerna, strukturerna och normerna hade förhandlats och formats långt tidigare – i mötesrummen i Basel. För den som ville se fanns en kontinuitet från BIS:s teknokratiska kultur till ECB:s oberoende design. Skillnaden var bara att ECB numera hade direkt makt över hundratals miljoner människors vardagsekonomi, medan BIS fortfarande verkade i skuggorna.

Kriser som katalysator – när centralbankerna växer

Ett återkommande mönster i BIS historia är hur kriser fungerar som katalysatorer för maktutvidgning. När systemet hotas – av bankkollaps, kreditstopp eller valutapanik – uppstår ett starkt argument: beslut måste fattas snabbt. Politiska processer upplevs som långsamma, ideologiskt laddade och splittrade. Centralbanker kan däremot agera direkt, tekniskt och i samordning. LeBor beskriver detta inte som en sammansvärjning, utan som ett strukturellt mönster: centralbankers samarbete fördjupas när nationella politiska system försvagas eller tappar trovärdighet. Detta mönster upprepas i modern tid. Under finanskrisen 2008 ledde räddningspaket, kvantitativa lindringar och centralbankernas obegränsade obligationsköp till snabba beslut utan parlamentarisk godkännande. Under pandemin 2020 följde ännu större ingripanden, med direkt stöd till företag, kreditgarantier och koordinerade räntesänkningar – återigen utan regeringars föregående beslut. Geopolitisk splittring, energikris och inflation har ytterligare ökat pressen på centralbanker att agera som stöttepelare genom att höja räntor, stärka valutor och trygga betalningssystem i en tid av osäkerhet. Oavsett kris återkommer samma logik: centralbankerna kliver fram, samarbetet intensifieras och mandatet växer. När krisen passerat rullas maktförskjutningen sällan tillbaka. Räddningsmekanismerna blir permanenta, och undantagstillståndet blir normalt.

BIS i den digitala eran – från bankstandarder till programmerbara pengar

Under de senaste åren har BIS fått en allt mer central roll i utvecklingen av digitala valutor. Genom sitt så kallade Innovation Hub samordnar banken projekt där centralbanker världen över testar och utvecklar digitala centralbankspengar, ofta kallade CBDC. Officiellt beskrivs satsningarna som ett sätt att modernisera betalningssystemen, göra transaktioner snabbare, säkrare och mer effektiva. Men utvecklingen väcker också frågor om makt, kontroll och individens ekonomiska frihet. Till skillnad från kontanter är digitala centralbankspengar fullt spårbara och programmerbara. Det innebär att varje transaktion kan registreras, analyseras och i vissa fall begränsas. Pengar kan förses med regler för var de får användas, hur länge de är giltiga eller vem som har rätt att ta emot dem. Detta markerar ett historiskt skifte. För första gången får stater, via sina centralbanker, teknisk möjlighet att utöva direkt kontroll över hur pengar används på individnivå. BIS spelar en nyckelroll genom att samordna standarder, tekniska lösningar och regelverk för hur framtidens digitala valutor ska fungera. Målet är interoperabilitet, så att olika länders system kan samverka sömlöst. I praktiken fungerar BIS som arkitekt för ett nytt globalt finansiellt ramverk. När betalningssystemen blir digitala och centraliserade flyttas kontrollen från medborgare och marknader till teknokratiska institutioner. Det som tidigare var ekonomisk frihet blir villkorad tillgång och beroende av regler som beslutas långt bort från offentlig insyn. Förespråkare menar att digitala valutor kan motverka penningtvätt, skatteflykt och ekonomisk brottslighet, men samma system kan användas för övervakning, politisk styrning och social kontroll. BIS blir navet där framtidens globala penningsystem formas, och beslut som fattas i slutna mötesrum i Basel påverkar vardagen för miljarder människor utan deras medverkan.

En institution som kräver granskning

I dag framstår Bank for International Settlements som en institution vars inflytande vida överstiger dess synlighet. Beslut som påverkar räntor, bankregler, krishantering och framtidens digitala pengar diskuteras i nätverk där offentlig insyn och ansvarsutkrävande är obefintliga. Samtidigt är BIS medvetet konstruerad för att stå utanför de offentliga och demokratiska mekanismer som annars omgärdar statlig makt. Möten hålls bakom stängda dörrar. Dokument skyddas av immunitet. Och den politiska diskussionen om bankens roll är ofta lika frånvarande som den är viktig - trots att konsekvenserna i praktiken märks i allt från din bolåneränta och din pension till frågan om du får betala med kontanter. När institutioner som styr pengar, kredit och ekonomisk stabilitet gör det bortom offentlig insyn, uppstår ett glapp. Ett glapp mellan makt och demokrati. Och detta glapp tenderar att växa - i kriser, ja - men framför allt i den digitala övergången, där pengarnas natur själv omdefinieras. Det är en utmaning som inte kan lämnas till teknokrater ensamma. Den kräver granskande journalistik, kritisk historiebehandling, akademisk forskning - och framför allt: en seriös, öppen offentlig debatt. För om vi inte diskuterar vem som styr pengarna, kommer vi att vakna upp i en värld där vi inte längre styr någonting.   Reza Nasouri]]> Rekordhöga kreditkortsskulder i USA https://nyadagbladet.se/ekonomi/rekordhoga-kreditkortsskulder-i-usa/ https://nyadagbladet.se/ekonomi/rekordhoga-kreditkortsskulder-i-usa/#respond Thu, 08 Aug 2024 13:02:17 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=186204 Allt fler amerikaner kämpar med stigande kreditkortsskulder enligt en ny rapport från centralbanken Federal Reserve (FED). Skulderna har ökat markant under de senaste åren och nu nått rekordnivåer, vilket väcker oro för den ekonomiska framtiden. En färsk rapport från Federal Reserve avslöjar att amerikanska hushålls kreditkortsskulder har stigit med 48 procent sedan början av 2021, och uppgår nu till 1,14 biljoner dollar, rapporterar tidningen Fortune. Summan markerar ett nytt rekord och är ett tecken på att många amerikaner alltmer förlitar sig på kreditkort för att få sin ekonomi att gå ihop. Trots en stabilisering av betalningsförseningar för billån och kreditkort under det andra kvartalet i år, är den långsiktiga trenden mycket oroande. Federal Reserve är ytterst bekymrade över de ökande skuldnivåerna och betonar att cirka hälften av kreditkortsinnehavarna fortsätter att bära med sig skulder från månad till månad, vilket är den högsta andelen sedan mars 2020.

En specifik grupp särskilt skuldsatt

Ted Rossman, från Bankrate, bekräftar att "fler människor bär på större skulder under längre perioder", och hänvisar till en färsk undersökning som indikerar att hälften av kreditkortsinnehavarna har skulder varje månad och att 60 procent haft kreditkortsskulder i minst ett år. Forskare vid Fed pekar särskilt på åldersgruppen 30 till 39 år som en potentiell problemgrupp. Denna åldersgrupp har en betydligt högre sannolikhet att hamna i allvarliga kreditkortsproblem. Troligtvis på grund av att många i gruppen kom in på arbetsmarknaden under en lågkonjunktur samt den alltmer pressande situationen vad gäller exempelvis boendekostnader. Rapporten kommer som ett oväntat tecken på att den amerikanska ekonomin kan ta en annan riktning än förväntat. Tidigare ansågs en räntesänkning från Fed vara nära förestående, men nu skapar den kraftiga börsnedgången och rekordhöga kreditkortsskulder nya osäkerheter för centralbankens framtida beslut. En biljon motsvarar tusen miljarder.]]> https://nyadagbladet.se/ekonomi/rekordhoga-kreditkortsskulder-i-usa/feed/ 0 Federal Reserve inför i praktiken nollränta https://nyadagbladet.se/ekonomi/federal-reserve-infor-i-praktiken-nollranta/ https://nyadagbladet.se/ekonomi/federal-reserve-infor-i-praktiken-nollranta/#respond Mon, 16 Mar 2020 11:26:31 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=74973 Den amerikanska centralbanken Federal Reserve sänker styrräntan och genomför ett massivt stödköp som ett svar på coronapandemins effekter på ekonomin. Fed-chefen Jay Powell meddelade under söndagskvällen att centralbanken sänker styrräntan med en hel procentenhet, från 1 till 1,25 procent till 0 till 0,25 procent, vilket i princip innebär att USA har nollränta. Det betyder att styrräntan har sänkts med sammanlagt 1,5 procentenheter på bara några veckor. Centralbanken genomförde den 3 mars en räntesänkning med en halv procentenhet. I samband med räntesänkningsbeskedet inleder Federal Reserve ett massivt stödpaket i form av köp av statsobligationer och värdepapper för 700 miljarder dollar, motsvarande nästan 6,8 biljoner kronor. – Vårt egentliga uppdrag är att tillhandahålla likviditet till finansiella system när det är under stress, och det är verkligen en del av vad vi gjorde idag. Vårt sekundära uppdrag är att stödja efterfrågan genom lägre räntor, och det gjorde vi, sade Jay Powell via telefonlänk vid en presskonferens på söndagen, enligt Financial Times. Enligt "Fed" har man koordinerat söndagens åtgärder med Bank of England, Bank of Canada, Bank of Japan, Swiss National Bank och Europeiska centralbanken (ECB). President Donald Trump har tidigare delat ut svidande kritik till Federal Reserve och centralbankschefen Jay Powell för att man, enligt honom, dragit ut på beskedet att sänka räntan. Efter centralbankens besked var dock presidenten mycket nöjd. – Jag tycker att det som ägt rum just nu är förträffligt. Jag visste inte att jag skulle bli förvånad på en söndag, sade Trump till media under söndagen. Beskedet fick dock ingen lugnande effekt på marknaden. Under måndagen har börserna i Europa fortsatt rasa och USA-börsen riskerar att öppna på minus. ]]> https://nyadagbladet.se/ekonomi/federal-reserve-infor-i-praktiken-nollranta/feed/ 0 Etablissemanget och motståndet mot Trump https://nyadagbladet.se/kronikor/etablissemanget-och-motstandet-mot-trump/ https://nyadagbladet.se/kronikor/etablissemanget-och-motstandet-mot-trump/#comments Fri, 26 Apr 2019 17:37:13 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=59424 Världspolitikens största dagsfrågor har naturligtvis alltid påverkats av ekonomiska intressen. Idag försöker dessa intressen dock med en helt oväntad styrka och aggressivitet influera det politiska livet för egen ekonomisk vinning. För det syftet är man beredd att helt bortse från åsikten hos folkmajoriteter, att samverka med diktaturer och – där det passar - arbeta mot sitt eget lands intresse. Cynismen och hänsynslösheten – och blott för målet att öka de egna förmögenheterna – är förvånande. Bland frågor av stor betydelse idag, som influeras på detta sätt, finner vi till exempel amerikanska regeringens försök att helt ändra regelsystemet gällande handeln med Kina eller den pågående kampanjen att eliminera nationalstaterna i Europa till förmån för en europeisk superstat. I bägge fallen spelar det Internationella Ekonomiska Etablissemanget (IEE) det vill säga ägarna till de stora multinationella företagen inklusive finansinstituten en ledande roll. Dessa har sedan djupa rötter i de ekonomiska grupper, som dominerar de nationella etablissemangen i Väst. Jag har tidigare analyserat krafterna och organisationerna bakom den globalistiska rörelsen (1)(2), som jag kallar Sveriges största samhällsfiende. IEE har sedan 1945 spelat en helt grundläggande roll genom att via olika stiftelser och organisationer (såsom Bilderberggruppen, Trilaterala Kommissionen osv) inspirera och stödja krafter, partier och institutioner i hela världen, som arbetar för att bygga upp en globalistisk världsordning. De viktiga byggstenarna i denna: FN, EU och en rad relativt autonoma internationella organisationer har successivt fått en livs- och växtkraft, som nu driver fram alltmer av kollektivt globalt beslutsfattande. Men i bakgrunden för många av dessa institutioner finns IEE, som på många sätt påverkar dem. USA:s centralbank Federal Reserve, (FR), har en oerhörd allmän betydelse för penningpolitik, räntor och valutor i världen samt på många andra vitala samhällsområden. Om man som ett exempel på etablissemangets inflytande bara granskar FR, finner man det ovanliga förhållandet, att centralbanken ägs av de stora privata amerikanska bankerna. Styrelsen utses visserligen av presidenten, som då tar råd av Finansdepartementet, men vilkas högre befattningshavare ofta är rekryterade från den privata sektorn och som också i nästa karriärsteg går tillbaka till denna. Att de personerna rekommenderar personer eller stödjer policys, som skadar deras f d och/eller framtida arbetsgivare är inte troligt. USA:s räddningsaktioner ledda av Finansdepartementet gällande de finansiella institutionerna efter kraschen 2008 präglades därför också av en tydlig vilja att inte utkräva ansvar för till exempel dålig management med orimligt risktagande. Istället valde man att på allmänhetens bekostnad enbart hjälpa många banker på obestånd. Beträffande alltför många finansiella institutioner avsattes inte företagsledningarna, vilka inte heller åtalades för diskutabla åtgärder (3). Det var ett lysande exempel på kompiskapitalism (4)! Genom politikernas bristande kunskap på finansområdet och de förment ”opartiska” tjänstemännens bias förmådde den amerikanska regeringen inte formulera och genomföra lämpliga policys. Det amerikanska finansiella etablissemanget, som till en del ingår i IEE, har alltså enbart via FR en kanal att på många olika sätt påverka viktiga nationella och internationella policys. Vid sidan av socialistiska och kommunistiska ledare, vars ideologi siktar mot en världsregering, vilket skulle ge dem en stabil makt under många sekler, är nog den starkaste gruppen av globalistiska förespråkare de internationella kapitalisterna ledda av IEE. Deras allmänna tro är, att (a) likartad ekonomisk lagstiftning och (b) frihandel eller rättare sagt handel reglerad av internationella handelsöverenskommelser (såsom TPP och TTIP) kommer att i framtiden medföra, att deras stora företag relativt sett kommer att få en allt starkare ställning och möta lägre risker. Deras konkurrensfördelar kommer att öka, och mindre eller enbart nationellt baserade konkurrenter kommer att försvagas. De drivande i IEE är inte naiva att tro att faktor (a) snart kommer att inträffa. I själva verket uppskattar de säkerligen, att auktoritära regimer under en lång period kommer att fortleva i så många länder, eftersom det gör det lättare för de stora företagen att bygga upp och åstadkomma fördelaktiga lösningar inom ramen just för ”kompiskapitalism”. Att tro att IEE representerar kapitalister med en djup tro på fria marknader är en ren illusion. Medan de stora företagen är tvungna att beakta existerande nationella konkurrenslagstiftningar i västländerna, bygger man konkurrensbegränsande åtgärder på nya sätt och dessutom en ny kostnadsstruktur i utvecklingsländerna. Genom att en betydande del av världen består av auktoritärt styrda stater, finns stora möjligheter att med dessa överenskomma om etableringar, tullförmåner och allehanda privilegier, som ger de egna företagen fördelar. De fördelarna ger sedan efter export utslag även i konkurrensen inom västländerna. Förutom löner medför betydligt lägre krav från olika slag av lagstiftning i utvecklingsländerna också avsevärt lägre andra kostnader, vilket gör det ännu mera förmånligt att flytta från till exempel USA till – säg – Asien. Och utrymmet för korruption är naturligtvis mycket stort, samtidigt som de juridiska riskerna är små, när företag förhandlar med makthavare, som inte verkar i demokratier. Det ligger i IEE:s intresse att överföra tillverkningsprocesser på oerhört många varuområden - och därmed arbetstillfällen – från utvecklade västländer till utvecklingsländer för att sedan exportera tillbaka de tillverkade komponenterna eller varorna. Samtidigt hindras kanske deras potentiella konkurrenter att etablera sig i aktuella länder eller får betydligt sämre villkor, samtidigt som hindrande importtullar etableras där. I en del fall blir de stora aktörerna på grund av handelspolitiska hänsyn i industriländerna tvungna att ha sammansättningsföretag i väst i syfte skapa de slutliga produkterna av komponenter framställda i till exempel Kina. USA med sina ofta låga tullar är särskilt utsatt för att berövas sin industri. Landet har förlorat många miljoner välbetalda industrijobb under de senaste decennierna och ett stort antal just till Kina. Samtidigt har Kina på en mängd varuområden hindrat import av amerikanska varor genom – förutom betydligt högre tullar – handelshinder av många olika slag. Av bland annat det skälet har man byggt upp mycket stora årliga handelsöverskott – över 350 miljarder dollar - gentemot USA. Man stjäl också systematiskt och i stor skala intellektuell egendom i USA och andra västländer, kräver tillgång till tekniska hemligheter från utländska företag, som vill etablera sig i Kina osv. Men många multinationella företag har byggt upp antingen sina underleverantörssystem på basis av kinesiska tillverkare eller producerar där i egen regi för export till USA. De har därför ett direkt ekonomiskt intresse av att dagens skeva situation fortsätter. För att hindra Trump att dramatiskt förändra den misslyckade handelspolitiken, driver nu den amerikanska handelskammaren (den största lobbyinggruppen i USA) med pengar från multinationella företag - och indirekt från berörda tillverkarländer - en intensiv påverkan på amerikanska politiker för att stoppa den planerade förändringen. Vad man i detta fall vill hindra är alltså en politik, som förutom att sätta stopp för teknikstölderna, kräver ömsesidighet det vill säga att Kina inte får tillämpa högre tullar och mera diskriminerande hinder än USA. Samma krav har USA mot EU. Så i syfte att behålla ett numera oskäligt status quo, tar då IEE via handelskammaren ställning för Kina. Avseende de förhandlingarna arbetar alltså den del av IEE, som är amerikansk, samt amerikanska handelskammaren mot sitt eget lands bästa och offrar amerikansk ekonomi, industri samt tjänstemän och arbetare för att vidmakthålla ett för USA djupt orättvist handelssystem med Kina. För att nå detta skamliga syfte stödjer man liksom övriga IEE hård lobbying i kongressen mot Trumps kommande förslag, stöttar ekonomiskt generöst omval av vänligt inställda det vill säga köpta senatorer och ger annan hjälp. Andra länder kan påverka genom att dolt slussa politiska bidrag genom företag de kan influera i USA. Det politiska systemet tillåter idag en mycket betydande påverkan på amerikanska politiker, av vilka kanske hälften då har ett ekonomiskt intresse i, att Kinas överläge över USA fortsätter (5). Utgången av handelsförhandlingarna med Kina kommer sannolikt ha världspolitiska följder vare sig resultatet blir en överenskommelse eller ett handelskrig. Genom den avsedda nedskärningen av handelsöverskottet skulle Kina försvagas. Kravet på ömsesidighet gällande handelsvillkor är radikalt. Minst lika negativt för landet är dock, om stölderna av intellektuell egendom väsentligen hindras. Samtidigt hindrar USA:s nya handelsavtal med Mexiko och Kanada Kina att genom export till dessa länder utnyttja dessas tullfrihet till Amerika för en vidareexport till det senare landet. Så genom en i grunden ny politik förstärker Trump klart USA:s position gentemot den enda konkurrent, som utgör ett alltmer uppenbart ho hot dess ställning i världen. Men han måste då – förutom mot Kina - samtidigt kämpa hårt mot det internationella ekonomiska etablissemanget.   Dan Ahlmark   (1) Den politiska globalismen - Sverige största samhällsfiende I (2) Den politiska globalismen - Sverige största samhällsfiende II (3) Ahlmark, Dan, 2017, VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten. s. 252-55. (4) Kompiskapitalism är inte främst ett kapitalistiskt system utan en typ av inskränkt marknadsekonomi, där konventionella regler om konkurrens etc ofta sätts ur spel genom att staten på olika sätt ger viss enskilda individer eller företag privilegier eller de facto monopol. (5) https://theconservativetreehouse.com/2019/02/27/wolverine-blood-ustr-robert-lighthizer-testimony-on-u-s-china-trade-negotiations-to-house-ways-and-means-committee/comment-page-1/]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/etablissemanget-och-motstandet-mot-trump/feed/ 1 Trump: Federal Reserve är det största hotet mot mig https://nyadagbladet.se/ekonomi/trump-federal-reserve-ar-det-storsta-hotet-mot-mig/ https://nyadagbladet.se/ekonomi/trump-federal-reserve-ar-det-storsta-hotet-mot-mig/#comments Wed, 17 Oct 2018 10:36:12 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=55321 USA:s president Donald Trump har utnämnt USA:s centralbank, The Federal Reserve, som sitt största hot. Enligt Trump hotar centralbanken USA:s ekonomiska tillväxt. Under tisdagskvällen svensk tid intervjuades Donald Trump i programmet Trish Regan Primetime på Fox Business. Under intervjun fällde presidenten flera kontroversiella uttalanden och till hårt angrepp mot The Federal Reserve, som han benämnde som sitt största "hot". – Mitt största hot är The Fed eftersom The Fed höjer räntan för snabbt, sade Trump i intervjun med Fox Business. Trump menar att centralbanken, som alltså står utanför federal kontroll, hotar USA:s ekonomi med alltför snabba räntehöjningar. – Centralbanken är självständig så jag talar inte med dem. Men jag är inte nöjd med vad de sysslar med eftersom det går för fort, sade Trump. Donald Trump var även kritisk mot Federal Reserve i en intervju med CBS 60 Minutes i förra veckan. https://youtu.be/5aqUnoVJ1YY The Federal Reserve leds för närvarande av Jay Powell, som utnämndes till centralbankschef av just Donald Trump i november ifjol.]]> https://nyadagbladet.se/ekonomi/trump-federal-reserve-ar-det-storsta-hotet-mot-mig/feed/ 1 The Fed höjer styrräntan https://nyadagbladet.se/ekonomi/fed-hojer-styrrantan-till-1-5-procent/ https://nyadagbladet.se/ekonomi/fed-hojer-styrrantan-till-1-5-procent/#respond Wed, 13 Dec 2017 20:01:36 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=45330 USA:s centralbankschef Janet Yellen meddelade vid sin sista presskonferens på onsdagen att Federal Reserve avser att höja styrräntan till 1,5 procent. Den nuvarande styrräntan höjs med 0,25 procentenheter till 1,5 procent. Samtidigt tror centralbanken att BNP-tillväxten kommer öka från 2,1 procent till 2,5 procent. Inom börsmarknaden tror man att tillväxten kan nå över 3,0 procent om president Donald Trump får igenom sin skattereform. I ett uttalande meddelar man att jobbmarknaden "kommer fortsätta att vara stark", vilket är ett mer positivt besked än det man gav i oktober-november då man menade att jobbmarknaden "kommer stärkas något framöver". Federal Reserve spår att inflationstakten kommer öka knappt under 2018, från 1,6 procent till 1,7 procent. Inflationsmålet på 2,0 procent väntas inte nås förrän 2019, rapporterar CNBC. Janet Yellens presskonferens på onsdagen var den sista som hon genomför som USA:s centralbankschef. Hon tillträdde på posten 2013 och väntas avgå nästa år för att ersättas av president, Jerome Powell som president Donald Trump nominerat till posten och som nyligen godkändes av senaten.]]> https://nyadagbladet.se/ekonomi/fed-hojer-styrrantan-till-1-5-procent/feed/ 0 Han blir Trumps nye Fed-chef https://nyadagbladet.se/ekonomi/han-blir-trumps-nye-fed-chef/ https://nyadagbladet.se/ekonomi/han-blir-trumps-nye-fed-chef/#comments Fri, 03 Nov 2017 07:51:25 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=43684 Jerome "Jay" Powell nominerades av president Donald Trump under torsdagen till att bli ny centralbankschef för The Federal Reserve System. Powell har en bakgrund inom det amerikanska finansdepartementet och valdes in till The Federal Reserves styrelse av president Barack Obama 2012. Innan Powell kan bli centralbankschef måste senaten rösta om saken. – Han är stark, han är hängiven och han är smart. Om han bekräftas av senaten kommer Jay att använda alla sina förmågor och erfarenheter för att leda vårt lands självständiga centralbank, sade Trump under en presskonferens vid Vita huset på torsdagen. Jerome Powell blir den förste icke-judiska Fed-chefen sedan Paul Volcker, som styrde The Federal Reserve åren 1979-1987. Han efterträder Janet Yellen, som utnämndes till Fed-chef av Barack Obama så sent som 2013. Powell beskrivs som närmast identisk Janet Yellen när det kommer till penningpolitik. Den enda skillnaden sägs vara att Powell, som är republikan, lägger mer fokus på snabb tillväxt, någonting som han delar med president Trump. Janet Yellens mandat som centralbankschef går ut den 3 februari nästa år. Hon har mandat att sitta i The Feds styrelse fram till 2024.]]> https://nyadagbladet.se/ekonomi/han-blir-trumps-nye-fed-chef/feed/ 3 Federal Reserve höjer räntan https://nyadagbladet.se/ekonomi/federal-reserve-hojer-rantan/ https://nyadagbladet.se/ekonomi/federal-reserve-hojer-rantan/#respond Wed, 14 Jun 2017 18:28:31 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=38213 USA:s centralbank Federal Reserve meddelade under onsdagen att man kommer höja styrräntan med 0,25 procent. Höjningen, som är den andra för i år, innebär att styrräntan nu ligger på 1,25 procent, vilket är den högsta nivån sedan 2008. Riksbankschefen Janet Yellen väntas hålla en presskonferens senare under onsdagen.]]> https://nyadagbladet.se/ekonomi/federal-reserve-hojer-rantan/feed/ 0 Yellen tar över Federal Reserve https://nyadagbladet.se/ekonomi/yellen-tar-over-federal-reserve/ https://nyadagbladet.se/ekonomi/yellen-tar-over-federal-reserve/#respond Wed, 09 Oct 2013 14:11:45 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=11795 USA:s president Barack Obama kommer att tilldela Janet Yellen den prestigefyllda rollen som ordförande för den amerikanska centralbanken Federal Reserve, rapporterar internationella medier. Janet Yellen är verksam idag som Feds viceordförande och kommer att efterträda Ben Bernanke som centralbankens ordförande när han avgår den sista januari nästa år. Hon kommer att bli Federal Reserves första kvinnliga ordförande. Hon har även undervisat vid Harvard University och London School of Economics. "Är en duva" Yellen beskrivs, likt Bernanke, som en "penningpolitisk duva". Det innebär att hon är positivt inställd till låga räntor för att öka sysselsättningen, än att oroa sig över inflationen, skriver BBC. Flera experter och ekonomer har till och med påstått att Yellen inte skulle göra någonting annorlunda än Bernanke om hon tog över Fed. Beskedet att Yellen blir ny Fed-chef fick europeiska statspappersräntor och euron och andra europeiska valutor att sjunka på onsdagen, jämfört med dollarn som steg i värde. Konkurrerade med Summers "Racet" om att efterträda Ben Bernanke som Fed-chef stod främst mellan Yellen och Lawrence "Larry" Summers, och det mesta talade för att den sistnämnda skulle bli nästa Fed-chef men Summers valde att dra tillbaka sin kandidatur. Anledningen till Summers avhopp var att han trodde att senaten skulle ha invändningar mot att Bernankes efterträdare skulle vara en person med ett så omfattande och kontroversiellt förflutet inom den ekonomiska makten som Summers.   Läs även: Larry Summers drar tillbaka Fed-kanditatur "Summers ser ut att efterträda Bernanke" Obama: Bernanke har varit chef längre än han velat]]> https://nyadagbladet.se/ekonomi/yellen-tar-over-federal-reserve/feed/ 0