fattigdom – Nya Dagbladet

Över 100 befaras döda efter ras i guldgruva i Centralafrikanska republiken

Jan Sundstedt — Mon, 24 Aug 2026 10:43:37 +0000

Över 100 människor befaras ha omkommit efter att marken rasade vid en guldgruva i Centralafrikanska republiken. Regeringen har hittills bekräftat 49 dödsfall, medan lokala myndigheter och hjälparbetare uppger ett betydligt högre antal. Olyckan inträffade den 18 augusti vid Zamboye i prefekturen Nana-Mambéré, nära gränsen mot Kamerun. Gruvområdet sträckte sig över omkring tio kilometer och bestod av hundratals stora, djupa och sammanlänkade gropar, enligt Radio Ndeke Luka. Kraftiga regn hade enligt lokala myndigheter försvagat marken. Åklagaren uppger att flera underjordiska gångar kan ha gett vika. Lokala Radio Ndeke Luka skriver att marken rasade flera gånger. Människor samlades efter det första raset för att hjälpa de instängda, men nya jordmassor begravde både gruvarbetare och personer som deltog i räddningsförsöken. Lokala källor har räknat omkring 100–107 döda och uppger att fler människor saknas. Centralafrikanska republikens regering har i skrivande stund bekräftat 49 dödsfall. Uppgifterna om antalet döda går därför fortfarande isär. Räddningsgrupper och boende sökte under flera timmar efter överlevande, men de återkommande rasen försvårade arbetet. Osäkerheten kring dödstalet består eftersom jordmassorna fortfarande täcker delar av gruvområdet och myndigheterna ännu inte har identifierat samtliga offer.

Dozens of miners were killed after a gold mine collapsed Tuesday in Zamboye, a border village between Cameroon and the Central African Republic. More than 100 others are feared trapped underground as rescue efforts continue. Authorities have yet to confirm the official death toll pic.twitter.com/0oopgwZlRN
— African News feed. (@africansinnews) August 19, 2026

Guldgruvan var redan stängd

Nyhetsbyrån AP uppger att myndigheterna redan hade stängt gruvområdet före katastrofen. Guldgrävare fortsatte trots det att arbeta utan tillstånd och utanför gällande säkerhetsregler. I Centralafrikanska republiken försörjer sig tusentals människor genom småskalig gruvdrift, ofta under bristande säkerhetsförhållanden. Gruvminister Rufin Benam-Beltoungou beordrade efter raset ett nytt omedelbart stopp för verksamheten. Myndigheterna spärrade även av gruvan när fortsatta ras och översvämningar gjorde marken för farlig. Räddningsmanskapet saknade samtidigt den utrustning som krävdes för att söka säkert bland de djupa groparna. Åklagaren i Baboua har gett Bélokos särskilda poliskommissariat i uppdrag att utreda olyckan. Utredarna ska fastställa dödstalet och orsaken till raset samt identifiera de personer eller företag som drev verksamheten. De ska också pröva eventuellt straffansvar för olaglig brytning, svartarbete och brott mot säkerhetsreglerna. Civilsamhällesorganisationen AJMADEC anklagar landets gruvmyndigheter för att ha försummat säkerheten. Organisationen framhåller att liknande ras återkommer vid småskaliga gruvor i landet, där många människor riskerar livet för sin försörjning.

Samhället är byggt på spel – och vi borde spela det bättre

Tobias Lindström — Sat, 22 Aug 2026 10:14:51 +0000

Vi är alla med i ett enormt spel. Trots att det inte är på riktigt styr det våra liv. Vi föds in i det och kan sedan inte sluta spela – eftersom vår överlevnad beror på det. Spelet är inte bara tråkigt utan också ohållbart, och vi måste snart sluta spela innan det är för sent. Det är dags att spela något annat.

Samhället är byggt på spel. Vi agerar och samarbetar utifrån berättelser som vi själva har skapat.

Mycket av det vi gör bygger på påhitt. Pengar, företag och länder existerar egentligen inte i verkligheten. De existerar endast som delar av vår fantasi. Fysiskt sett är vi hårlösa primater som knappt skiljer sig från varandra. Om vi ställde en minister framför en schimpans skulle den bara se en välklädd apa. Men i spelet är vi anställda, chefer, vd:ar, kungar och miljardärer – och för att markera vår spelstatus bär vi kostymer, klockor och kronor. På samma sätt är en dollar en dollar eftersom några primater i Washington säger det, och vi lyssnar eftersom vi har bestämt att de utgör en regering. Om vi gav en dollar till en schimpans skulle den bara se ett värdelöst papper. Precis som barn på skolgården hittar vi på regler, roller och föremål, och agerar sedan utifrån det vi själva kommit på. Det enda verkliga är spelarna och den värld de agerar i – och genom våra handlingar påverkar spelet våra liv. Även om spelet är på låtsas är följderna verkliga – för oss och för världen.

De flesta spelar för att de måste, inte för att de vill. Därför kan missnöjda spelare ibland ta till våld.

Vi tvistar ständigt om vilket spel vi ska spela. Vi är oense om reglerna, bråkar om vem som ska spela vem och klagar över vad som är rättvist och orättvist – precis som barn på skolgården. Och när vi inte kommer överens tar vi ibland till våld. Vuxna tar spelet på stort allvar, eftersom insatserna för dem är höga. Ett missnöjt barn kan helt enkelt sluta leka, men för en vuxen kan ett avhopp hota deras överlevnad: spelet kan få dem att svälta, förlora bostaden, hamna i fängelse eller till och med bli dödade. Oavsett om vi gillar spelet eller inte är vårt bästa alternativ att fortsätta spela, och det bästa vi kan hoppas på är att spelet går bra. Många, däribland jag, fantiserar om att hoppa av – men den som lämnar spelet kanske inte kan återvända. I stället hoppas vi på att bli befordrade, få mer spelvaluta eller att förbättra reglerna. Vuxna spelar ett spel där spelarna hålls gisslan. De kan inte välja att sluta spela, och det är svårt att ändra reglerna. När spelet går dåligt kan våld därför bli den sista utvägen för många. För vuxna är spelet verkligt – så verkligt att de är beredda att döda för det.

Vi kan inte fortsätta spela det nuvarande spelet. Det är ohållbart, skapar fattigdom och får oss att arbeta mer än nödvändigt.

Det nuvarande spelet kommer att ta kål på oss. Det skapar inte bara onödigt lidande, får oss att arbeta mer än nödvändigt och tvingar oss att göra bullshit för att överleva. Det kan heller inte fortgå. Det förstör våra ekosystem, vilket innebär att det förr eller senare måste upphöra. Vi har därav två alternativ: antingen ändrar vi själva spelet, eller så kommer naturen att tvinga oss att göra det – och naturen kommer inte att vara barmhärtig. Den goda nyheten är att vi har teknologin och kunskaperna – allt vi behöver göra är att ändra spelet. Problemet är att avgöra vilket spel vi ska spela och enas om det. Historiskt har vi antingen hamnat i nya spel av en slump eller utan att reflektera över hur det kommer att fungera med riktiga människor. För att lyckas räcker det inte att spekulera – vi måste också experimentera och pröva nya spel med verkliga människor i verkliga situationer. Vad vi än gör och hur vi än gör det måste spelet förändras. Tyvärr vill de som gynnas inte att det ska förändras. De kommer att försöka hindra varje försök. [caption id="attachment_237142" align="alignnone" width="600"] Margaret Thatcher med sloganen ”There is no alternative” – det finns inget alternativ. Faksimil: Toblin/Medium.[/caption] De kommer att försöka övertyga oss om att det inte finns några alternativ. När det sker måste vi minnas att detta bara är ett spel – ett av många vi kan välja. Och det här spelet är varken roligt eller hållbart. Så låt oss spela något annat. Tobias Lindström

Finsk snatterivåg kopplas till pressad ekonomi

Markus Andersson — Fri, 03 Jul 2026 04:37:30 +0000

Allt fler finländare har svårt att få pengarna att räcka. Den pressade vardagsekonomin syns nu också i butikerna, där stölder av livsmedel och andra vardagsvaror ökar. I Helsingfors väntas antalet snatterier i år nå omkring 26 000 fall. Det innebär att fallen har fördubblats sedan 2024, enligt Helsingforspolisen. Ökningen sker samtidigt som Statistikcentralen i Finland visar att nästan en miljon finländare riskerar fattigdom eller marginalisering. År 2024 levde 17,3 procent av hushållsbefolkningen under risk för fattigdom eller social utestängning.

Vanliga varor stjäls oftare

Enligt kriminologen Maria Normann, lektor i socialt arbete vid yrkeshögskolan Laurea, märks den pressade ekonomin bland annat i att livsmedel och andra vanliga konsumtionsvaror blivit mer stöldbegärliga. — Det hänger ihop. Vi ser att det just nu är en större mängd som har svårt att få vardagen att gå ihop helt ekonomiskt sett, säger hon till Yle. Hon säger att personer som snattar inte utgör en enhetlig grupp. Det kan handla om barn och unga, personer med missbruk eller hemlöshet, men också människor som upplever att de har ett konkret behov. Normann pekar samtidigt på att stöldbrott historiskt har varit kopplade till fattigdom. När stöd och service minskar, eller när arbete saknas, kan fler hamna i riskzonen.

Handeln påverkas

Snatterierna innebär också kostnader för handeln, som behöver lägga mer resurser på väktare, kontroll och utbildning av personal. Normann pekar även på självskanningskassor som en möjlig delförklaring, men ser i grunden problemet som en fråga om välfärdspolitik. — När man sparar på den servicen ger det långtgående konsekvenser, säger Normann.

Analys: Britter får färre friska år

Emil Fjellstedt — Fri, 01 May 2026 05:20:11 +0000

Britter kan räkna med färre år i god hälsa än för tio år sedan, visar en ny analys. Nedgången kopplas bland annat till socioekonomiska skillnader, utbredd fetma och ett pressat sjukvårdssystem. Tankesmedjan Health Foundation har analyserat färska uppgifter från den brittiska statistikmyndigheten ONS om så kallad hälsosam livslängd – det vill säga hur många år en person förväntas leva vid god hälsa. Analysen bygger på officiell brittisk befolkningsstatistik och jämför perioden 2012–2014 med 2022–2024. Den omfattar hela Storbritannien, på såväl nationell som lokal nivå. Under tioårsperioden sjönk den hälsosamma livslängden från 62,9 till 60,7 år för män och från 63,7 till 60,9 år för kvinnor. Det innebär att många britter enligt analysen kan räkna med att drabbas av sjukdom eller funktionsnedsättning flera år innan de når pensionsåldern.

Stora regionala skillnader

Skillnaderna mellan olika delar av landet är stora. I Richmond i sydvästra London kan män räkna med att vara friska fram till 69-årsåldern. I Blackpool, som är ett av landets mer socialt utsatta områden, är motsvarande siffra drygt 50 år. Health Foundation pekar på flera orsaker till utvecklingen, bland annat ekonomisk utsatthet, bostadsförhållanden, arbetsliv, levnadsvanor och tillgång till vård. Storbritannien har också en av de högsta andelarna invånare med fetma i Västeuropa, enligt BBC.

NHS under press

Utvecklingen sker samtidigt som det brittiska sjukvårdssystemet NHS under lång tid har pressats av vårdköer, personalbrist och hög arbetsbelastning. Den brittiska läkarorganisationen BMA uppger att vården fortfarande har många vakanta tjänster. Enligt Health Foundation riskerar försämrad folkhälsa att öka trycket på sjukvården ytterligare, eftersom fler människor kan behöva vård och stöd tidigare i livet. The Guardian rapporterar att Storbritannien nu ligger i bottenskiktet bland jämförbara höginkomstländer när det gäller friska år. Bara USA placerar sig sämre.

”Ett kritiskt skede”

Health Foundation beskriver läget som kritiskt för Storbritannien. Organisationen varnar för att försämrad hälsa kan få stora följder för arbetsliv, ekonomi och vårdsystem. — Resultaten visar en skarp sanning: Storbritanniens hälsa går bakåt, säger Dr Jennifer Dixon, vd för Health Foundation, enligt The Guardian. Analysen betonar att hälsosam livslängd inte är detsamma som förväntad livslängd. Den totala livslängden har inte minskat i samma utsträckning. Försämringen gäller i stället hur många år människor väntas leva utan större hälsoproblem.

Var tredje ung vuxen riskerar fattigdom i Finland

Jan Sundstedt — Tue, 10 Mar 2026 06:45:28 +0000

Nästan en miljon människor i Finland riskerar att hamna i fattigdom eller utanförskap, enligt ny statistik. Värst drabbade är unga vuxna, där mer än var tredje 18–29-åring befinner sig i riskzonen. Statistikcentralens siffror för 2024 visar att totalt 958 000 finländare lever med risk för fattigdom eller utanförskap. Det är en ökning med 56 000 personer från året innan. Bland 18–29-åringar befinner sig över en tredjedel i riskzonen, en andel som ökat med nästan tio procentenheter sedan 2018. Värst utsatta är ensamboende under 35 år, där 54 procent riskerar att hamna under fattigdomsgränsen. För sex år sedan var motsvarande siffra 39 procent. Jouni Lojander, som hämtar mathjälp i Åbo, konstaterar att utvecklingen inte är överraskande. — Det bara förvärras ytterligare eftersom boendekostnaderna och matpriserna har stigit. Det har också skurits i arbetslöshetsförmåner och andra förmåner. För hundra euro fick man tidigare mat för en lång tid. Men det är nästan småpengar nu, säger Lojander till finska statskanalen Yle. Mikael Hagelberg, diakoniarbetare för Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet, är djupt bekymrad. — Det är hisnande siffror. Då man kombinerar förhöjda levnadskostnader med nedskärningar i sociala förmåner är det en farlig kombination, säger Hagelberg.

Barnfattigdomen ökar i Skärholmen

Redaktionen — Mon, 12 Jan 2026 11:59:06 +0000

I Skärholmen lever vart fjärde barn i en familj med låg inkomststandard, visar en rapport från Rädda Barnen. Personal inom Svenska kyrkan och Stadsmissionen vittnar om barn som saknar egna skor och tvingas tacka nej till födelsedagskalas. Barnfattigdomen har ökat kraftigt de senaste åren, menar Lillemor Lindahl, diakon i Svenska kyrkan i Skärholmen. Matpriserna har stigit dramatiskt samtidigt som bostadsbidrag, barnbidrag och a-kassa inte höjts i takt med kostnadsutvecklingen. — Folk prioriterar att betala hyra och el, så det enda de kan dra in på är mat och kläder till barnen, säger Lindahl till Mitt i Stockholm. Enligt rapporten lever 25,9 procent av barnen i Skärholmen i familjer med låg inkomststandard – vilket är mer än dubbelt så högt som Stockholmssnittet på 11,1 procent. Barn saknar egna skor, tvingas dela gymnastikskor med syskon och kan inte delta i fritidsaktiviteter eller gå på kalas. På Stadsmissionens mötesplats i Vårberg ser man samma mönster. — Det är en enorm oro för barn att inte riktigt veta om familjen kommer att kunna betala det de behöver, säger enhetschef Jonna Alfvegren. Totalt beräknas 276 000 barn i Sverige leva i fattigdom, enligt rapporten. Rädda Barnen kräver nu att riksnormen för försörjningsstöd justeras och att barn- och bostadsbidragen höjs för att följa kostnadsutvecklingen.

Välkommen tillbaka till Fattigsverige

Isac Boman — Sun, 30 Nov 2025 08:10:50 +0000

Den lilla människan får kämpa allt hårdare för att betala hyran, köpa mat och undvika att skuldsätta sig. Samtidigt fortsätter det politiska etablissemanget i Stockholm och Bryssel att strö pengar omkring sig som vore man pojken med guldbyxorna.

Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 15 mars 2025.

Skattemedel läggs på jätteprojekt som framstår som alltmer frånkopplade från verkligheten, i form av summor som rör sig om närmast ogreppbara belopp. Nyligen lät EU-kommissionen, med Ursula von der Leyen i spetsen, exempelvis meddela att man vill satsa ytterligare motsvarande 9000 miljarder kronor, alltså 9 biljoner, på militären i proxykriget mot Ryssland. För att få någon form av konkret referens kan nämnas att det är mer än sju gånger hela den svenska statsbudgeten. Det betonas därtill att ”Europa är redo att massivt öka sina försvarsutgifter”. På etablissemangsmediernas ledarsidor är stämningen mestadels exalterad över linjen att Europa skär ner på välfärden och istället lägger pengarna på militär upprustning. Delar av finansieringen, förklarar von der Leyen vidare, ska ske genom ännu mer lån (vad annars?). Hemma i Sverige måste Svensson påminnas om att det är för friheten detta krig bedrivs, inte för storkapitalets eller det militärindustriella komplexets avräkning, nej alls inte. För vad kunde väl vara mer demokratiskt ovärderligt för Sverige och Europa än att vagga in Europas länder än djupare in i Wall Streets trygga famn och köpa vapen för pengarna?

Europe must trim its welfare state to build a warfare state - Janan Ganesh https://t.co/EbGMtswxDk
— FT Opinion (@ftopinion) March 5, 2025

De specifikt svenska insatserna i form av pengar och materiel som slussas ut ur landet till krigets Ukraina, vid sidan av att vi liksom andra EU-länder får bära oket av fröken Ursulas frikostiga donationer, har numera överträffat statsbudgetens post för pensioner. Det är mot denna bakgrund knappast förvånande att larmen duggar tätt om att allt fler barnfamiljer vräks, att ensamstående föräldrar och pensionärer inte har råd att äta sig mätta och att många tar till desperata åtgärder som sms-lån eller söker sig till kyrkan och frivilligorganisationer för att få hjälp att klara vardagen. Hyreshöjningar, elprischocker, rusande matkostnader och urholkade löner är exempel på ekonomiska fenomen som alla direkt kan kopplas till politiken som bedrivs. Sammantaget har det gjort det omöjligt för många att leva med värdighet och det har drivit på hushållens akuta skuldsättning. Förra våren uppgick svenskarnas skulder hos Kronofogden till 119 miljarder kronor – en 17-procentig ökning på bara ett år. För många unga par som vill bilda familj är ett hus, något som tidigare var en självklarhet, idag för många närmast en naiv utopi. Det är ett tecken i tiden att nyliberala tankesmedjor som Timbro vill att regeringen öppnar upp för byggandet av slumbostäder utan kök eller fönster. En föreställning som präglat Norden under lång tid har varit att efterföljande generationer i regel fått bättre materiella förutsättningar än sina föräldrar och farföräldrar. Det är dock svårt att tolka utvecklingen på annat sätt än att vi i själva verket lever i en tid där historieböckernas Fattigsverige nu är på väg tillbaka, och det med besked. För detta kan vi tacka alla de makthavare som konsekvent visat att de prioriterar opportunistisk ideologi och kortsiktiga egenintressen framför folkets långsiktiga välfärd för ögonen. ”Vad fan får jag för pengarna?”, som industrimannen Leif Östling formulerade det, är en fråga som allt fler svenskar med rätta också ställer sig.

Krig, "klimat" och covid

Priset för de halsbrytande satsningar som makthavare slängt sig in i bara sedan millennieskiftet, eller ens under de senaste fem åren, är svåra att överhuvudtaget greppa. Det handlar om tusentals och åter tusentals av medborgarnas miljarder som pumpas in i projekt där insatser och kostnader fördelas på många olika sätt och nivåer. Även om de ofta är svåra att greppa i sina komplexa upplägg är det å andra sidan heller ingen raketforskning att konstatera vart pengarna gått, för det är man mycket öppna med. Debaclet Ukraina betraktades allmänt, före 2022, som ett av Europas mest havererade och korrupta länder. Föga överraskande konstateras nu mycket riktigt att en stor del av pengarna som skickats till landet har "försvunnit", liksom att militärt materiel som skickats nu återfinns hos kriminella nätverk bland annat i Latinamerika och säkerligen även i Europa. I medströmsmedia påminns det i sammanhanget förstås inte heller om att de senaste tre årens krig varit ett helt meningslöst företag i sig självt och även, framför allt mot denna bakgrund, var mycket nära att avslutas med ett fredsavtal redan i mars 2022 med i stort sett eniga diplomatiska delegationer från Ukraina och Ryssland efter samtalen i Istanbul. Det faktum att trovärdiga vittnesmål uppgivit att överenskommelsen saboterades från Västblockets sida med Storbritanniens premiärminister Boris Johnson som torped, är uppgifter som blir allt tyngre att bära. Vanan hos det politiska kotteriet att satsa pengar på nationalekonomiska svarta hål föregår samtidigt, och lär dessvärre också efterfölja, Ukraina. Bland tidigare satsningar som gjorts, till demokratins gagn får vi förmoda, återfinns massinvandringspolitiken, som enligt bedömare kostat svenskarna åtminstone 250 miljarder kronor årligen. Vid sidan av svepande humanitära skäl har detta i regel framför allt motiverats med behovet av ett större utbud på nya restauranger. Hundratals miljarder kronor betalas in till EU-kolossen i Bryssel, som vid sidan av krig i nuläget har utvecklat sitt medborgerliga erbjudande till nya och innovativa former av totalitarism, så som Chat Control-projektet. Nämnas kan förstås också alla miljarder som lagts, och fortsätter att läggas, på ”klimatsatsningar” på EU-nivå, som att ge starka mediciner till mjölkkor för att försöka få dem att sluta fisa. Skälet är att detta är miljövänligt, garanterat hälsosamt för kossorna och säkerligen, i förlängningen, också bra för mejeriprodukterna och människorna som äter dem. Livsmedelsförsörjningen är man på god väg att förstöra och det är numera inte bara i Nederländerna som det finns goda skäl till bondeuppror. De svenska jordbruken tvingas, främst i klimatpolitikens, sanktionernas och energikrisens namn, läggas ner på löpande band, där NyD nyligen bland annat uppmärksammade hur situationen för mjölbönderna i Norrland är kritisk och att det snart inte ser ut att finnas kvar några mjölkgårdar i de norra delarna av landet. "Kompensationen", som vi för detta erbjuds från makthavarna vid sidan av svävande löften om att undvika jordens undergång, består i första hand av vindkraftsparker som är mycket illa anpassade för samhällsekonomins faktiska behov. För vissa segment av befolkningen utgörs också delar av kompensationen av förbättrad nattsömn över att elakingen i Kreml inte kan köpa svenskt knäckebröd, i varje fall inte utan att importera det på omvägar via transitländer, med andra ord ungefär på samma sätt som vi inhandlar rysk olja. Nedstängningspolitiken under corona var heller inte gratis, eller, rättare sagt, skadade ekonomin i sina grundvalar. I efterhand konstateras samtidigt också att den, som många kritiker redan vid tillfället påpekade, i stort sett var helt betydelselös i epidemiologiskt hänseende. Om man även tar folkhälsoaspekter i beräkningen, psykiska och fysiska, är den slutgiltiga notan för covidpolitiken fortfarande högst oklar – alltså vid sidan av den avbetalningsplan till läkemedelsjättarna som Ursula von der Leyen drog på EU:s medlemsländer via sin sms-shopping med Pfizer-bossen Albert Bourla. Detta, kan tilläggas, rör sig blott om ytliga nedslag i ett system som visar betydligt fler tecken på att man är i färd med att omsätta sin moraliska bankrutt i en ekonomisk.

En ledarskapskris

Sverige och många andra europeiska länder har historiskt befunnit sig i extrem fattigdom under vissa perioder – även om ingen levande människa idag är tillräckligt gammal för att minnas detta. Det fanns en tid där misären var så utbredd att nästan en tredjedel av befolkningen inte längre såg någon framtid i sitt hemland utan valde att fly undan svält och missväxt för att söka efter ett bättre liv på andra sidan Atlanten. Det finns förstås betydande skillnader mellan samtidens och 1800-talets Sverige, men även den grundläggande ekonomiska standard som vi tagit för given kan mycket väl tas ifrån oss, och det görs också.

Trenden pekar tydligt på att vi befinner oss i början av en motsvarande period av ekonomisk tillbakagång, men denna gång beror det inte på missväxt i jordbruket, utan på missväxt hos den styrande klassen.

Det finns, tyvärr, ingen enkel eller snabb (realistisk) lösning på den problematiken – men lika fullt är det av yttersta vikt att en radikal förändring sker. Grundprincipen är enkel och väl känd av var och en som kan se bortom medströmsmedias dimridåer; så länge makthavarna inte har vilja eller kompetens att tjäna medborgarnas väl, kommer medborgarna heller inte att gynnas av den politik som förs. [caption id="attachment_202185" align="alignnone" width="640"] Den lilla människan får betala för Ulf Kristerssons undermåliga beslut. Montage. Foto: Magnus Liljegren/Regeringskansliet, Monkeybusinessimages/iStock[/caption] Dagens svenska och europeiska etablissemang har bortom rimliga tvivel för länge sedan visat att de drivs av andra motiv än att tjäna Sveriges och Europas folk, oavsett om de heter Ulf Kristersson, Magdalena Andersson eller Ursula von der Leyen. Samma typ av olämpliga makthavare återfinns dessvärre inte bara i politiken, utan även i andra samhällsbärande sektorer som storbanker och massmedier. Den andliga fattigdomen i det sociala nervsystemet manifesterar sig på många sätt, nu även på ett alltmer påtagligt ekonomiskt plan. Det vore fullt möjligt att peka på en lång rad enskilda reformer som skulle kunna förändra den ekonomiska situationen, men det är sekundärt i ett läge där det som i själva verket behövs är ett djupgående systemskifte. Det behövs ett politiskt ledarskap som fullgör sitt faktiska ansvar och funktion att tjäna medborgarna snarare än ytliga massmediala narrativ och ultraglobalistiska intressegrupper. Det måste inte vara så här. Om, och när, viljan finns, kommer det förstås att gå alldeles utmärkt att prioritera samma pengar på områden och projekt som på riktigt gynnar nationens intresse och utveckling. Exemplet El Salvador, som tidigare lyfts på NyD Analys, är av alldeles särskild relevans i sammanhanget eftersom det visar att en politisk förändring av denna magnitud inte bara är möjlig, utan dessutom kan ske mycket snabbt särskilt i ett litet land som Sverige. Isac Boman

Vart åttonde barn i Sverige lever i fattigdom

Redaktionen — Sat, 29 Nov 2025 07:36:50 +0000

Allt fler barn i Sverige lever i fattigdom. Nya beräkningar från Rädda Barnen visar att 276 000 barn lever i ekonomisk utsatthet – 100 000 fler än vad tidigare mått har indikerat. Under det senaste året har ytterligare 16 000 barn tillkommit. Organisationen har tagit fram ett nytt sätt att mäta barnfattigdom. Till skillnad från det tidigare måttet, som byggde på riksnormen för försörjningsstöd, utgår den nya beräkningen från Konsumentverkets uppgifter om hushållens baskonsumtion. — Utvecklingen går åt helt fel håll, säger Samira Abutaleb Rosenlundh, sakkunnig på Rädda Barnen, till skattefinansierade SVT. Enligt Rädda Barnen har riksnormen urholkats kraftigt under de senaste decennierna, eftersom den endast justerats utifrån konsumentprisindex. Det har lett till att den inte längre speglar hushållens faktiska kostnader, särskilt efter de senaste årens prisökningar. När organisationen i stället utgår från Konsumentverkets beräkningar framträder en betydligt mörkare bild. Resultatet visar att vart åttonde barn i Sverige lever i ett hushåll som inte har råd att täcka sina grundläggande behov. Rapporten bygger på inkomststatistik från Statistiska centralbyrån och omfattar hushåll med barn i åldrarna 0–17 år.

Rädda Barnen: Vart åttonde barn i Sverige lever i fattigdom

Jan Sundstedt — Wed, 22 Oct 2025 10:45:30 +0000

Vart åttonde barn i Sverige lever i dag i fattigdom och antalet ökar i takt med stigande levnadskostnader, visar en ny rapport från Rädda Barnen. Enligt färska siffror från barnrättsorganisationen Rädda Barnen lever omkring 276 000 barn i Sverige i fattigdom, vilket motsvarar nästan 13 procent av alla barn i landet. Det framgår av rapporten "Barnfattigdom i Sverige 2025" som presenterades under veckan. Rapporten bygger på det nya måttet från Konsumentverkets beräkningar av familjers grundläggande behov och inkluderar antalet barn i hushåll som får försörjningsstöd. Syftet är att bättre spegla verkligheten för barn i ekonomiskt utsatta hushåll. — Utvecklingen har gjort det svårt för barnfamiljer som redan saknade eller hade små marginaler för att få vardagen att gå ihop. Rädda Barnen har märkt av en ökad utsatthet bland barnfamiljer vi träffar i våra verksamheter, säger organisationens generalsekreterare Åsa Regnér i ett pressmeddelande. [caption id="attachment_207233" align="alignnone" width="640"] Genrebild. Foto: Pixabay[/caption]

Stigande levnadskostnader och sjunkande reallöner

Rädda Barnen lyfter i rapporten flera faktorer som förklarar den ökande ekonomiska utsattheten bland barnfamiljer. Bland de främsta orsakerna finns kraftigt stigande levnadskostnader, inte minst för mat och boende, men även arbetslöshet och sjunkande reallöner. Dessutom synliggör rapporten tydliga skillnader mellan olika grupper i samhället. Barn som lever med ensamstående föräldrar eller i hushåll med utrikes födda föräldrar löper en markant högre risk att drabbas av fattigdom. Organisationen efterlyser flera nationella reformer för att vända utvecklingen. Bland förslagen finns sedan tidigare höjt barn- och bostadsbidrag, samt ett försörjningsstöd som är indexerat efter faktiska kostnader och inte bara refererar till generella nivåer. – Försörjningsstödet måste täcka mat, hyra och barns grundläggande behov, och därför behöver det anpassas till de ekonomiska förändringarna och barnfamiljers verkliga kostnader, argumenterar Åsa Regnér.

Allt fler svenskar lever i fattigdom

Redaktionen — Mon, 20 Oct 2025 08:00:19 +0000

Allt fler svenskar lever i materiell och social fattigdom. Enligt årets fattigdomsrapport från Sveriges Stadsmissioner har fattigdomen i Sverige nästan dubblerats sedan 2021. Förra året levde 698 000 svenskar i någon form av fattigdom, enligt rapporten. Den ökade fattigdomen i Sverige sticker ut i hela Europa, särskilt vad gäller hastigheten – då den nästan dubblerats på fyra år. Jonas Rydberg, generalsekreterare för Sveriges Stadsmissioner, menar att den ökade fattigdomen till stor del beror på lågkonjunkturen och de kraftiga prisökningarna på mat. — Men det som vi i vår rapport kan visa är att det också beror på att det är allt svårare att få sina rättigheter tillgodosedda. Till exempel ekonomiska bidrag. Det är otillgängligt och svårt att få tag i, säger han i Nyhetsmorgon. Rydberg menar att många av de som söker hjälp hos stadsmissionen inte når de allmänna försäkringar de har rätt till, vilket gör det betydligt svårare att klara vardagen. Försörjningsstöd har exempelvis blivit mer komplicerat att få och utbetalningarna är mycket låga. — Det har blivit allt svårare och det yttersta skyddsnätet håller på att luckras upp i Sverige. Regeringen har nyligen presenterat en bidragsreform som innebär hårdare krav för socialbidrag, med målet att få fler människor i arbete. Enligt Rydberg riskerar förslaget istället att driva fler in i fattigdom. — Det är svårt och arbetsmarknaden i Sverige är inte tillgänglig, konstaterar han.