banker – Nya Dagbladet

Nya EU-regler flyttar bankmakten – och formar vilka banker invånarna kan använda

Emil Fjellstedt — Wed, 26 Aug 2026 09:24:45 +0000

EU:s nya bankdirektiv CRD VI ger medlemsstaterna mindre utrymme att själva avgöra hur banker från länder utanför unionen får arbeta på deras marknader. Samtidigt byggs den europeiska tillsynsapparaten vidare med gemensamma regler, rapportering och kontroll från EU-organ. Det är inte ett fullständigt maktövertagande från Bryssel. Riktningen är däremot tydlig: banktillsynen flyttas steg för steg från nationellt handlingsutrymme till ett gemensamt europeiskt system. Från den 11 januari 2027 ska EU-länderna enligt CRD VI kräva att berörda banker och företag från tredjeländer etablerar en auktoriserad filial om de vill börja eller fortsätta erbjuda vissa kärntjänster i landet. Det gäller bland annat insättningar, krediter och garantier. Direktivet riktas formellt till medlemsstaterna. Men formuleringen är bindande: de nationella myndigheterna ska inte längre fritt avgöra om en tredjelandsbank får sälja sådana tjänster direkt över gränsen. De ska tillämpa en EU-bestämda tröskel om lokal etablering och tillstånd.

Nationella myndigheter blir verkställare

Det är en viktig skillnad mellan att ha nationell tillsyn och att ha nationell beslutanderätt. Finansinspektioner och nationella centralbanker kommer även fortsättningsvis att handlägga en stor del av tillsynen. Men CRD VI sätter ramarna för vad de måste kräva av banker utanför EU, vilka undantag som finns och hur gränsöverskridande verksamhet ska klassificeras. Artikel 21c kräver en filial och auktorisation i den relevanta medlemsstaten. Undantag finns när kunden själv tar kontakt med banken, för transaktioner mellan banker och inom en företagsgrupp samt för viss investeringsverksamhet. Men den nationella tillsynsmyndigheten kan inte välja bort huvudregeln av politiska eller konkurrensmässiga skäl. Den blir i stället den lokala myndighet som genomför en gemensamt beslutad europeisk marknadstillträdespolitik. Det innebär att ett land som vill behålla en friare modell för exempelvis schweiziska, brittiska eller amerikanska bankers tjänster till lokala kunder får betydligt mindre spelrum. För banken blir alternativen i huvudsak att etablera en filial, använda ett EU-dotterbolag eller avstå från delar av marknaden.

En växande europeisk tillsynsstruktur

CRD VI ska ses i ett större sammanhang. EU:s bankunion bygger redan på en integrerad arkitektur där Europeiska centralbanken, ECB, och nationella tillsynsmyndigheter arbetar under gemensamma regler. Enligt EU-rådet övervakar ECB nationella myndigheters tillsyn av mindre banker och har direkt tillsyn över de betydande bankerna i euroområdet. ECB:s egen beskrivning är tydlig: mindre banker granskas direkt av nationella myndigheter, men under ECB:s överinseende; betydande banker står under ECB:s direkta tillsyn. ECB har också en exklusiv roll när banklicenser beviljas i de länder som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen. Den Europeiska bankmyndigheten, EBA, har samtidigt uppgiften att utveckla och säkra ett enhetligt regelverk. I juli 2025 rapporterade EBA att den inte såg skäl att rekommendera ändringar i artikel 21c, trots att myndigheten konstaterade att effekterna av förbudet mot direkt tillhandahållande av tjänster från tredjeländer är svåra att mäta. Upplysningen förtjänar att tas på allvar. EU inför en struktur som kan påverka konkurrens, tillgång till kredit och utbudet av internationella banktjänster, samtidigt som den egna bankmyndigheten säger att effekten är svår att kvantifiera. När osäkerheten är stor är den rimliga följdfrågan varför tröskeln för marknadstillträde ändå höjs på unionsnivå.

Mer kontroll, men inte ett totalt övertagande

Det vore fel att påstå att medlemsstaterna har förlorat all kontroll över sina banker. Nationella tillsynsmyndigheter sköter fortsatt många dagliga uppgifter och har en särskild roll för bland annat mindre banker och tredjelandsfilialer. CRD VI är dessutom ett direktiv, vilket innebär att reglerna genomförs genom nationell lag. Men det nationella genomförandet sker inom en allt tätare EU-ram. EU avgör de centrala kraven, ECB kan utöva direkt tillsyn eller överinseende, och EBA formar det gemensamma regelverket och rapporteringssystemet. Den nationella nivån blir därför i högre grad en genomförandeled i en överstatlig konstruktion än en självständig regulator med full frihet att utforma marknadstillträdet.

Vem betalar för den nya gränsen?

Förespråkarna lyfter finansiell stabilitet och ett jämnare regelverk. Målen är reella, särskilt efter bankkriserna i euroområdet. Men varje ny tillståndströskel har också en kostnad: en utländsk bank som inte vill bygga lokal organisation och möta nya krav kan lämna marknaden. Då minskar antalet alternativ för hushåll, företag och investerare – även när det inte finns någon misstanke om oegentligheter. CRD VI förbjuder inte privatpersoner att äga konton i andra länder. Men reglerna ger EU:s institutioner större makt över villkoren som avgör vilka banker som får erbjuda vissa tjänster till invånare inom unionen. EU kommer inte att utse en enskild kunds bank, men kan genom filialkrav och gemensamma auktorisationsramar stänga ute banker som inte accepterar den europeiska modellen. För en kund vars bank väljer att lämna marknaden blir den praktiska följden ändå densamma: färre val, högre trösklar och mindre nationellt inflytande över den egna bankmarknaden.

Stoppa eliten – ta ut dina pengar från banken!

Tobias Lindström — Sun, 23 Aug 2026 08:05:39 +0000

Jag tror att många, kanske de flesta, kan enas om att våra politiker har spårat ur. De driver ändlösa krig och förstör våra samhällen i sina rika kompisars intresse – samma kompisar som har satt dem vid makten. Frågan är vad vi kan göra åt det – vårt politiska system är i bästa fall odemokratiskt, i värsta fall korrumperat eller till och med kapat. Vi, folket, har lite till inget inflytande. Men det finns ett sätt att slå tillbaka: våra bankkonton. Idén är enkel. Gör som vi kräver – annars tar vi ut våra pengar. Om uttagen samordnas på rätt sätt krävs det inte mycket för att utlösa en bankrusning. Det kan räcka att fem till tio procent av befolkningen deltar. Varför skulle det fungera? Bankerna har en viss mängd kontanter tillgängliga för snabba uttag, men när de pengarna tar slut tvingas de sälja andra tillgångar. Givet hur systemet är uppbyggt skulle det alltid skapa bekymmer, eftersom det aldrig finns tillräckligt med kontanter för att täcka alla uttag, men i dag skulle bankerna kollapsa på grund av sina orealiserade förluster.¹

Varför bankerna är sårbara

Vad menar jag? Låt oss ta ett förenklat exempel. Föreställ dig att du äger ett hus vars värde har fallit till, säg, 1 000 000 kronor. Samtidigt är du skyldig banken 2 000 000 kr från när du köpte det. I det läget sitter du på 1 000 000 kr i så kallade icke-realiserade förluster. Tekniskt sett är du illa ute, men så länge huspriset stiger igen är allt okej. Men om du tvingas sälja, till exempel på grund av att du har förlorat jobbet, blir det en katastrof: du kan inte längre betala dina skulder. Detsamma gäller banker. Om de tvingas sälja tillräckligt mycket till förlust innebär det game over, vilket till exempel var det som hände med Silicon Valley Bank 2023. Och när vi tar ut pengar ur våra bankkonton tvingas de sälja sina tillgångar för att betala vad de är skyldiga. Det betyder att vi, folket, kan slå mot eliterna där det svider mest: vi kan få banksystemet att kollapsa om vi inte får igenom våra krav. Det har hänt tidigare. Bankuttag användes exempelvis för att driva igenom den engelska reformlagen 1832. Människor tog ut sina insättningar under parollen ”To Stop the Duke, go for gold”. På en vecka betalade Bank of England ut 25 000 000 dollar, vilket räckte för att regeringen skulle ge vika. (s. 21, Hull, 1929) Vi måste vara försiktiga med vad vi önskar oss. Men jag tror detta är ett verktyg som vi har förbisett alltför länge. Tobias Lindström

¹ Fortune skrev exempelvis i maj 2025 att bankerna har 500 miljarder dollar i orealiserade förluster (hämtad den 25 januari 2026). Hull, John Thomas. Reform Movements and Ideas. Saskatchewan: s.n., 1929. Pamflett nr 2 i en serie föreläsningar vid Co-operative School, som hölls i juni 1929 vid University of Saskatchewan.

Så tar du kontroll över bankvardagen med Revolut

Markus Andersson — Sun, 12 Jul 2026 13:34:23 +0000

För många svenskar har banken blivit en grindvakt i stället för ett verktyg. Revolut visar att ett annat bankliv redan är möjligt: snabbare, billigare, mer flexibelt och byggt för att ge användaren kontroll direkt i mobilen.

Det var förr enklare att sköta sina bankärenden. Man fick ett konto, ett kort och en grundläggande känsla av att banken fanns där för att hjälpa kunden. I dag möts många privatpersoner och småföretagare i stället av misstänksamhet, väntetider och frågor som får en vanlig kundrelation att kännas som ett förhör.

Revolut är därför mer än ännu en app. För allt fler blir tjänsten en vardagsflykt från den gamla banktrögheten – ett sätt att med ett vänligt digitalt långfinger säga att banklivet faktiskt kan fungera på kundens villkor.

På några minuter går det att öppna konto i mobilen, få virtuella kort, hantera valutor, sätta egna gränser, frysa kort och skicka pengar till andra Revolut-användare. Mycket av det som i äldre banksystem kräver väntan, blanketter eller kundtjänst blir i stället en knapptryckning.

[caption id="attachment_231172" align="alignnone" width="640"] Revoluts svenska appgränssnitt visar hur konton, betalningar och analys samlas i mobilen. Bild: Revolut / pressbild[/caption]

En bank skapad för mobilen

Revolut är en så kallad neobank: digitala bankaktörer som bygger sin tjänst främst för mobilen, utan det äldre kontorsnät och den tröga infrastruktur som präglar många traditionella banker.

Företaget grundades i London 2015 och har vuxit från ett valutakort för resenärer till en bred finansapp med konto, kort, sparfunktioner, internationella överföringar, budgetverktyg, företagskonton och flera tilläggstjänster. Revolut uppger i dag att bolaget har över 70 miljoner kunder världen över och cirka 810 000 användare i Sverige. I bolagets årsrapport för 2024 redovisas 52,5 miljoner privatkunder och över en biljon pund i transaktionsvolym.

Det viktigaste för svenska användare är att Revolut inte ska ses som ett exotiskt bankexperiment utanför Europa. Svenska kunder använder normalt tjänster från Revolut Bank UAB i Litauen, som är en EU-bank under tillsyn av Litauens centralbank och Europeiska centralbanken. Litauens centralbank klassificerar Revolut Bank UAB som ett finansiellt institut, och banken fick sin litauiska banklicens i december 2021.

Det betyder inte att Revolut är identisk med en svensk storbank. Det betyder att den verkar inom EU:s regelverk – men med en produktfilosofi som är betydligt mer styrd av användaren.

Friheten märks i vardagen

Revoluts styrka är inte en enskild spektakulär funktion. Den ligger i summan av många små friheter som tillsammans gör bankvardagen mindre låst.

[caption id="attachment_231141" align="alignnone" width="1170"] Beställd ditt första betalkort från Revolut kostnadsfritt och börja handel i Sverige butiker. Bild: Revolut / pressbild[/caption]

Kontot kan öppnas utan bankkontor. Standardkontot är kostnadsfritt. Virtuella kort kan skapas direkt i appen. Ett kort kan frysas och låsas upp igen på några sekunder. Användaren kan ha pengar i flera valutor, växla när det passar, se avgifter innan en överföring skickas och följa betalningen i appen.

För den som ofta handlar på nätet är de virtuella korten en särskilt stor fördel. Ett kort kan användas för ett visst köp, begränsas eller bytas ut om man inte längre litar på en tjänst. Kunden får därmed en nivå av kontroll som traditionella banker ofta har varit långsamma med att erbjuda i praktiken.

Revolut beskriver själva sina svenska konton som ett sätt att öppna bankkonto online, få kort och använda appens ekonomifunktioner. På sin svenska kortsida framhåller företaget fysiska kort, virtuella kort och säkerhetskontroller i appen.

En svensk användare på plattformen X sammanfattade kontrasten mot den gamla bankupplevelsen genom att beskriva hur Revolut tog emot euro från utlandet på valutakonto, medan Swedbank/Sparbanken enligt användaren ställde ”tusen frågor” om pengarnas ursprung.

Swedbank/sparbanken verkar att dom gömmer sig bakom regelverket mot penningtvätt så fort vanligt folk vill flytta sina pengar. Revolut utan frågor tog gladeligen emot € från utlandet på valutakonto. Swedbank tusenfrågor och krav på papper om vad pengarna kom ifrån och varför.
— Bissa (@B1ssa) 29 november 2025

Så flyttar du din bankvardag till Revolut

Det mest realistiska är inte att säga upp alla gamla bankrelationer över en natt, utan att flytta ekonomin stegvis. För svenska användare är Revolut i dag ofta starkast som vardagsbank, resebank, nätköpskort, valutakonto och företagskomplement.

1. Öppna konto och börja med ett virtuellt kort. Ladda ned Revolut-appen, välj privat- eller företagskonto och legitimera dig digitalt (appen finns på Google Play och App Store). När verifieringen är klar kan du använda ett virtuellt kort för nätköp och lägga till det i en digital plånbok, om telefonen stöder funktionen.

2. Beställ ett fysiskt kort vid behov. Revolut uppger att standardkontot är avgiftsfritt. Det första fysiska kortet kan vara gratis, men leveransavgift och andra gränser kan tillkomma.

3. Flytta vardagsköpen först. Testa kortet i matbutiker, på resor, vid nätköp och för abonnemang. De flesta vardagsköp i Sverige kan göras utan problem med ett vanligt Revolut-kort.

4. Flytta räkningar och lön där det fungerar. Elbolag, telefonbolag, hyresvärdar och andra mottagare har i grunden bankkonton, som normalt har ett IBAN-nummer (en internationell version av det vanliga bankkontonumret). Om uppgiften saknas på fakturan går den ofta att hitta via IBAN-verktyg eller genom att be företaget om bankkonto eller IBAN. Den som vill gå längre kan undersöka om arbetsgivaren accepterar Revolut-kontot för löneutbetalningar och därefter flytta fler återkommande betalningar.

5. Behåll svensk bankinfrastruktur där den fortfarande behövs. Swish och vissa Bankgiro- eller autogiroflöden är fortfarande knutna till svenska banksystem. BankID är ytterligare ett skäl till att många tills vidare behåller en svensk bankrelation. Syftet är inte att göra vardagen svårare, utan att låta den gamla banken finnas kvar endast för de funktioner som ännu inte kan flyttas.

Ett alternativ även för småföretagare

För små företag kan banktröghet stoppa betalningar, skada kundrelationer och försvåra internationella affärer. På sin svenska företagssida lyfter Revolut fram företagskonton med IBAN och SWIFT, företagskort, virtuella kort, utgiftshantering, samarbetsverktyg, kopplingar till andra system och internationella överföringar.

För en småföretagare med kunder, leverantörer eller frilansare i andra länder kan sådana funktioner vara viktigare än ett kontorsbesök hos en lokal bank. Den praktiska vinsten är färre hinder mellan arbete och betalning, färre beroenden av långsamma system och större kontroll för den som driver verksamheten.

[caption id="attachment_231142" align="alignnone" width="1170"] Revolut Business erbjuder företagskort, virtuella kort och kontotjänster för småföretag. Bild: Revolut / pressbild[/caption]

Resor, e-sim och den moderna bankappen

Revolut visar också hur bankappar utvecklas till bredare vardagsplattformar. Utöver kort, konton och valutor erbjuder bolaget bland annat resefunktioner och e-sim-kort i appen, vilket gör att användaren kan lösa flera praktiska problem utan att vända sig till traditionella och ofta dyrare leverantörer.

En svensk X-användare beskrev nyligen hur han köpte e-sim-kort via Revolut under en resa utanför EU och kallade lösningen smidig, med ett pris på omkring 50–100 kronor beroende på behov.

Jag köpte e-sim-kort via Revolut när jag var utanför EU (London). Smidigt och kostade typ 50-100 kr beroende på hur mycket jag behövde. Vet inte hur vanligt det är att folk köper detta men alternativet är ju svindyrt (Telia från Sverige).
— Swedish Analyst (@swedishanalyst) 21 maj 2026

Det som fortfarande kräver en svensk bank

Revolut hanterar ännu inte alla svenska särlösningar. Swish, BankID och vissa Bankgiro- eller autogiroflöden är fortsatt knutna till svensk bankinfrastruktur. För många är tjänsten därför ett komplement snarare än en fullständig ersättare: kortköp, nätköp, resor, abonnemang och många vanliga räkningar kan samlas i appen, medan en svensk bankrelation behålls för de funktioner som kräver den.

Även löneutbetalningar och återkommande betalningar kan i många fall flyttas när arbetsgivare och mottagare accepterar kontouppgifterna. Revolut skriver om kontot, korten och villkoren för svenska kunder på sin webbplats.

Revolut verkar under EU-regler och är ingen oreglerad app. Banken omfattas av samma regler kring penningtvätt och kundkännedom, men är snarast därför ett exempel på att det går att kombinera regelkraven med snabb och tydlig återkoppling och ha en normal relation med sina kunder utan att bete sig som de svenska storbankerna.

Att flytta en så stor del av din ekonomi och dina tillgångar som möjligt bort från aktörer som Länsförsäkringar, Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken är därför en kraftfull signal om vilken väg som är framtiden och en protest mot det allt mer totalitära svenska etablissemanget och banksystemet.

Artikeln har skrivits helt ideellt och fristående av Nya Dagbladet redaktion och utgör inte en del av ett betalt samarbete med Revolut

Norrmän uppmanas ha kontanter i beredskap

Markus Andersson — Tue, 30 Jun 2026 07:06:21 +0000

Norges Bank uppmanar hushållen att ha kontanter hemma om strömmen eller datasystemen slås ut. Centralbanken vill inte ange något exakt belopp, utan anser att hushållen själva måste bedöma sina behov. Centralbanken rekommenderar hushållen att ha flera ben att stå på vid en kris: flera betalkort, kontanter och konton i mer än en bank. Skälet är att mobiltelefonernas batterier kan ta slut, strömmen kan försvinna och betalterminaler eller datanät kan sluta fungera. — Hur mycket man bör ha beror på hur hushållet ser ut, vilka behov man har och vilka förnödenheter man har hemma, säger Torbjørn Hægeland, direktör för finansiell stabilitet vid Norges Bank, till NRK. Norges Bank anger inte någon fast summa. Hægeland säger själv att han har några tusen norska kronor hemma. Finans Norge betonar samtidigt att kontanter inte ensamma löser beredskapsfrågan. Enligt organisationen är det viktigaste att människor har flera olika betalningssätt, däribland fysiska bankkort. Många terminaler kan nämligen fungera i offlineläge under en begränsad tid, men lösningen kräver ett fysiskt kort och fungerar inte med mobiler eller smartklockor. Även svenska Riksbanken har tidigare rekommenderat hushållen att ha kontanter hemma. I de svenska råden nämns omkring 1 000 kronor per vuxen i händelse av störningar i betalningssystemen.

Riksdagen säger ja till statlig e-legitimation

Jan Sundstedt — Wed, 17 Jun 2026 15:49:50 +0000

Riksdagen har beslutat att införa en statlig e-legitimation från december 2026. Beslutet beskrivs som ett sätt att säkra samhällets tillgång till digital identifiering – men får särskild tyngd i ett Sverige där BankID i praktiken blivit nyckeln till banker, myndigheter, betalningar och digital samhällsservice. Riksdagen sa ja till regeringens förslag om en ny lag om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering. Lagen börjar gälla den 1 december 2026 och ska göra det möjligt för staten att erbjuda en egen e-legitimation till svenska medborgare, folkbokförda utlänningar och personer med så kallat immunitetsnummer. Beslutet fattades med acklamation efter att trafikutskottet ställt sig bakom regeringens proposition. Enligt riksdagen är syftet att säkra samhällets tillgång till elektronisk identifiering och uppfylla EU:s krav på området. På pappret kan beslutet låta tekniskt. I praktiken rör det en av de mest grundläggande frågorna i det digitaliserade Sverige: vem som ska kontrollera nyckeln till medborgarnas vardag.

BankID dominerar marknaden

I dag domineras den svenska e-legitimationsmarknaden nästan helt av BankID. Enligt BankID:s egen statistik hade tjänsten 8,7 miljoner unika användare 2025 och användes 7,9 miljarder gånger under året. Bland registrerade svenska medborgare i åldern 18–67 år uppges 99,9 procent ha BankID. Riksbanken konstaterar i sin betalningsrapport för 2025 att BankID dominerar marknaden med över 8,5 miljoner användare och är ”i särklass” den mest använda e-legitimationen i Sverige. Riksbanken framhåller också att BankID är den enda e-legitimation som kan användas för att identifiera sig hos betaltjänstleverantörer och godkänna betalningar. Det innebär att BankID inte längre bara är en inloggningslösning för bankkunder. Tjänsten fungerar i praktiken som en digital identitetshandling för stora delar av samhället: bankärenden, deklaration, vårdportaler, digital post, myndighetskontakter, företagstjänster, abonnemang och privata avtal. När den fungerar märks den knappt. När den spärras eller saknas kan konsekvenserna däremot bli omfattande. Nya Dagbladet har tidigare berättat om företagaren Michael Fridebäck, som beskrev hur spärrade bankkonton och BankID gjorde honom ”helt avskärmad”. Han uppgav att han inte kunde ta emot lön, betala räkningar, läsa myndighetspost, sköta företagets ekonomi eller öppna nytt konto. Fallet illustrerar den centrala problematiken: även om BankID är privatägt och utfärdas via banker, har det fått en samhällsbärande funktion som ofta liknar offentlig infrastruktur.

Kan stärka beredskapen

Riksbanken har argumenterat för att en statlig e-legitimation kan stärka motståndskraften i betalningssystemet. Myndigheten pekar särskilt på risken med att samhället blir beroende av en enda dominerande lösning. En statlig e-legitimation kan enligt Riksbanken bli viktig för personer som saknar bankkonto och därför inte kan få BankID. Den kan också stärka samhällets beredskap vid kriser eller höjd beredskap, exempelvis om BankID inte skulle fungera. Frågan är därför inte bara om staten ska erbjuda ännu ett digitalt ID. Den mer avgörande frågan är om Sverige ska ha ett offentligt alternativ när digital identifiering blivit en förutsättning för att delta fullt ut i samhället. Samtidigt löser inte beslutet automatiskt de problem som vuxit fram kring BankID:s dominans. En statlig e-legitimation får verklig betydelse först om banker, myndigheter, regioner, kommuner och privata aktörer faktiskt accepterar den brett. Om den statliga lösningen främst blir ett formellt komplement, medan BankID fortsätter att vara den praktiska nyckeln till betalningar och tjänster, förändras maktbalansen bara marginellt.

EU-krav bakom reformen

Regeringen hänvisar även till EU:s regelverk om elektronisk identifiering. Medlemsstaterna ska kunna erbjuda lösningar som uppfyller höga säkerhetskrav och som kan användas i den europeiska digitala identitetsmiljön. Den svenska statliga e-legitimationen ska enligt propositionen kunna ges till personer som fyllt nio år eller fyller nio under det aktuella kalenderåret. Den ska alltså inte bara vara en lösning för vuxna bankkunder, utan en bredare statlig identitetstjänst. Digg beskriver e-legitimering som den process där en person identifierar sig digitalt för att få tillgång till en tjänst, lämna uppgifter eller skriva under handlingar. Myndigheten har också ett nationellt samordningsansvar för e-legitimering i Sverige. Det kan på sikt förändra den svenska modellen, där banker och privata aktörer länge haft en central roll i att tillhandahålla den digitala identiteten. Men det återstår att se om reformen blir ett verkligt alternativ eller bara ett nytt lager i ett redan starkt digitaliserat samhälle. För medborgaren är den avgörande frågan enkel: kommer den nya e-legitimationen att ge en faktisk väg in i samhällets digitala system – även för den som saknar BankID, stängs ute av banken eller hamnar i konflikt med privata aktörer? Om svaret blir ja kan beslutet bli betydelsefullt. Om svaret blir nej riskerar staten att införa en ny digital identitet utan att rubba den privata dominans som gjort BankID till en samhällsnyckel.

BankID-spärr slog ut företagaren Michael: ”Helt avskärmad”

Markus Andersson — Sun, 14 Jun 2026 13:05:31 +0000

Michael Fridebäck berättar i en intervju med Modiga Människor hur han från en dag till en annan förlorade tillgången till sina bankkonton och sitt BankID. Enligt Fridebäck ströps tillgången till lön, myndighetspost och företagets ekonomi i en kedja av digitalt beroende. Fridebäck intervjuas av Zoia Zakariasdotter i programmet Modiga Människor. Samtalet kretsar kring hans konflikt med Nordea, en friande tingsrättsdom efter misstankar i samband med en transaktion samt hans fortsatta försök att få ut handlingar och driva en civilrättslig process mot banken. Fallet ligger nära en större debatt om bankernas makt över grundläggande betalningsfunktioner. Finansinspektionen inledde i april en kartläggning av hur banker hanterar skyldigheten att erbjuda betalkonton, med hänvisning till att konsumenter riskerar att hamna i kläm mellan penningtvättsregler och rätten att delta i vardagens ekonomiska liv.

"Jag kommer inte in någonstans"

Enligt Fridebäck började allt den 18 april 2025, när hans bankkonton och BankID plötsligt spärrades utan förvarning. Han säger att han först trodde att problemet hängde ihop med tidigare frågor om Revolut, men att situationen snabbt blev långt mer omfattande. — Jag kommer inte in någonstans. Alltså jag är helt avskärmad, berättar Fridebäck i intervjun. Han beskriver hur han vid tillfället arbetade från Cypern och hur bankens besked blev att han behövde resa till Sverige och legitimera sig på ett bankkontor. När han gjorde det, enligt egen utsago på ett Nordeakontor i Haninge, fick han ändå inte någon omedelbar lösning. — De ber mig vänta på det här brevet, säger han. Brevet ska enligt Fridebäck ha innehållit en begäran om att han skulle redogöra för fem transaktioner. Kort därefter fick han besked om att kontona avslutats och att BankID skulle vara spärrat i tolv månader. Fridebäck vänder sig i intervjun mot att beslutet, som han beskriver det, fattades innan svarstiden löpt ut.

Lön och företagskonto låstes

Konsekvenserna blev enligt Fridebäck omedelbara. Lönen skickades tillbaka till arbetsgivaren, räkningar blev liggande och företagskontot blev otillgängligt. Han berättar också att utbetalningsavier i praktiken inte hjälpte eftersom de krävde digital identifiering eller banktjänster för att kunna lösas in. — Jag får inte ut min lön för den blir ju tillbakaskickad till min arbetsgivare. Jag kan inte betala mina räkningar. Jag kommer inte in någonstans, säger han. Fridebäck beskriver den digitala låsningen som ett moment 22: utan BankID kunde han inte logga in på Kivra eller läsa sin myndighetspost, inte hämta kontoutdrag, inte hantera momsdeklarationer och inte enkelt öppna ett nytt konto. När banker bad om tidigare kontoutdrag blev kravet, enligt honom, i praktiken omöjligt att uppfylla. — Du kan alltså inte logga in på din post. Man har panik. Man kan inte göra någonting, säger han. Han säger att följderna också drabbade hans aktiebolag. Bokslut, deklarationer och myndighetskontakter försenades, påminnelseavgifter och andra ärenden hopade sig och bolaget tappade enligt honom sitt värde.

Friande dom men fortsatt spärr

I intervjun berättar Fridebäck att han senare kallades till förhör med anledning av pengar som kommit in på kontot. Han säger att han nekade till brott och att tingsrätten därefter friade honom. — Jag blev helt friad av tingsrätten. Det står klart och tydligt i domen att jag inte hade en aning om – och inte heller kunde förväntas veta – var de här pengarna kom ifrån, säger han. Trots detta fortsatte enligt Fridebäck bankens spärrar under lång tid. Han ifrågasätter särskilt varför BankID spärrades när kontot redan hade stängts, och beskriver BankID som mer än en banktjänst – en identitetshandling som numera krävs i stora delar av vardagslivet. — Om nu pengar kom från bedrägeri, som Nordea hänvisar till, då tycker jag att det är rätt att man spärrar ett konto under en kortare tid för att utreda. Men varför spärrar man mitt BankID? frågar han i programmet. Fridebäck säger också att han drivit ärendet till Allmänna reklamationsnämnden, men att processen där enligt honom inte gick vidare eftersom banken inte lämnade ut de uppgifter han behövde. Han har även begärt ut uppgifter med stöd av dataskyddsförordningen, GDPR, och uppger att Integritetsskyddsmyndigheten inlett tillsyn mot Nordea efter hans anmälan.

FI: Kontoförlust kan få stora konsekvenser

Finansinspektionen har under våren lyft just risken att människor hamnar utanför vardagens ekonomiska liv när konton nekas eller avslutas. Myndigheten pekar på att banker ska motverka penningtvätt och kriminalitet, men också är skyldiga att erbjuda betalkonto till konsumenter. FI framhåller att banker bör pröva alternativa riskreducerande åtgärder, som begränsningar i belopp eller tjänster, innan en kund helt nekas eller förlorar ett konto. I myndighetens formulering är ett betalkonto en förutsättning för att ta emot lön eller bidrag och betala räkningar. Fridebäck menar att hans fall visar vad som händer när tillgången till centrala samhällstjänster knyts till bankernas system. Han säger att hundratals personer har hört av sig till honom med liknande erfarenheter, och hävdar att medier och politiker underskattar problemet. — Folk får inte lön. Folk kan inte betala sina räkningar. Man hamnar verkligen utanför samhället, säger han.

Vill få saken prövad offentligt

Fridebäck har nu stämt Nordea och beskriver i intervjun processen som "David mot Goliat". Han säger att banken erbjudit förlikning, men att han vill att frågan ska bli offentlig och prövas ordentligt. — Jag vill ha ett avgörande. Jag vill att det här går vidare. Jag vill att det ska bli offentliga handlingar, säger han. Samtidigt beskriver han den personliga kostnaden som mycket hög. Processerna mot bank, myndigheter och domstol har enligt honom blivit ett heltidsarbete, samtidigt som företag och privatekonomi slagits sönder. Mot slutet av samtalet säger Fridebäck att han inte kommer att ge upp. För honom handlar processen inte bara om den egna ersättningen, utan om att någon måste sätta stopp för ett system där bankernas beslut kan få samhällsomfattande följder. — Jag kommer inte vara tyst. Någon i beslutande ställning måste ta sitt ansvar. Någon måste till slut säga: nu räcker det, säger Michael Fridebäck. https://www.youtube.com/watch?v=skqD2kAh7fg

Nu blir det dyrt att ta ut dina egna pengar

Markus Andersson — Thu, 11 Jun 2026 16:10:50 +0000

Sedan den 29 maj kostar det 15–25 kronor att ta ut pengar i Kontantens 450 automater – samtidigt som Riksbanken uppmanar hushållen att ha kontanter hemma. För den som tar ut en hundralapp motsvarar avgiften 15 procent. Uppgifterna om avgifterna kommer från Dagens Nyheter. Förändringen innebär att mindre uttag blir särskilt dyra i förhållande till beloppet. Kontanten driver omkring 450 uttagsautomater i Sverige och beskriver sig som en aktör som ofta finns på platser där andra uttagsmöjligheter saknas. Bolaget motiverar avgifterna med att ekonomin kring kontantuttagen inte längre går ihop. – Ekvationen går inte ihop längre. Vi har nått en punkt där kostnaderna överstiger intäkterna, säger Marcus Liljeblad, Sverigechef för Kontanten, till DN.

Färre uttag och ökade kostnader

Enligt bolaget har ersättningen per uttag legat stilla under lång tid, samtidigt som kostnaderna har ökat och allt fler betalningar sker digitalt. Antalet uttag i Kontantens automater uppges ha minskat från omkring 15,5 miljoner 2017 till knappt sju miljoner i år. Avgiftsnivån beror på hur mycket kunden tar ut. Uttag på 100 till 200 kronor kostar 15 kronor, uttag på 300 till 1 000 kronor kostar 20 kronor och uttag på 1 100 till 2 000 kronor kostar 25 kronor. Konkurrenten Bankomat, som ägs av storbankerna och driver omkring 1 200 automater, tar enligt DN fortfarande inte ut någon avgift direkt av användarna.

Kontanter viktiga för beredskapen

Avgifterna införs i ett läge där kontanter fått en tydligare roll i den svenska beredskapsdebatten. Riksbanken rekommenderade i mars hushållen att ha 1 000 kronor i kontanter per vuxen hemma, som ett riktmärke för en veckas inköp av livsnödvändiga varor vid störningar i betalningssystemet. I maj beslutade riksdagen också om lagändringar som ska stärka möjligheten att använda kontanter. Från den 1 juli 2026 ska bland annat livsmedelsbutiker och apotek, med vissa undantag, vara skyldiga att ta emot kontanter på fysiska försäljningsställen med bemannad kassa. – Försvinner 450 bankomater så är det inte ett bra tecken, säger Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret, till DN. Kontantupproret välkomnar den nya lagen, men menar att lagstiftningen riskerar att få begränsad effekt om tillgången till kontanter försämras. Organisationen anser även att kontantkravet borde omfatta fler samhällsviktiga tjänster, som patientavgifter, pass och bilbesiktning. Kontanten uppger att de fört samtal med bland andra Riksbanken, länsstyrelserna, Post- och telestyrelsen, Visa, Mastercard och storbankerna om hur kostnaderna för infrastrukturen för kontanter ska fördelas.

Richard Werner: Krig banar väg för digital kontroll

Markus Andersson — Sat, 23 May 2026 14:10:00 +0000

Den tyske ekonomen Richard Werner hävdar att krig, finanskriser och digitala centralbankspengar ingår i en bredare rörelse mot centraliserad kontroll. I en längre intervju med Tucker Carlson varnar han för att kommande kriser kan användas för att pressa fram ett nytt digitalt penningsystem.

Werner är professor i bank- och finansfrågor och har länge profilerat sig som kritiker av centralbankernas makt. Han är bland annat känd för att ha myntat uttrycket ”quantitative easing” på 1990-talet och för sin forskning om hur banker skapar krediter.

I intervjun, som kretsar kring krigspropaganda, banker, Iran, Kina och digitala valutor, lägger Werner fram en långtgående maktanalys. Kärnan i resonemanget är att den som kontrollerar kreditgivningen också kontrollerar ekonomins riktning – och därmed i förlängningen samhällsutvecklingen.

Varnar för krigspropaganda

Samtalet börjar i historien. Carlson tar upp sänkningen av passagerarfartyget Lusitania 1915 och beskriver den som ett exempel på hur opinionen kring krig kan formas genom starka berättelser om fienden. Werner utvecklar resonemanget och hävdar att händelsen bidrog till att skapa en tyskfientlig opinion i USA inför landets inträde i första världskriget.

Enligt Werner visar sådana historiska exempel hur svårt det är för vanliga människor att föreställa sig att mäktiga aktörer medvetet skulle kunna driva fram krig.

— Vanliga människor vill inte ha krig i något land. De flesta människor är goda, sade Werner i intervjun.

Han påstår att falska förevändningar återkommande har använts för att få länder att gå in i större konflikter. I intervjun kopplar han denna historiska modell till dagens konflikter och varnar för att en enda välplacerad händelse, förstärkt av medier och propaganda, kan räcka för att förändra opinionen.

— Bara en ondskefull och framgångsrik falsk flagg-operation, förstärkt med falsk information i medierna, är tyvärr fortfarande tillräckligt, sade han.

Iran och Venezuela i Kinas skugga

Werner beskriver de senaste konflikterna kring Iran och Venezuela som delar av ett större geopolitiskt mönster. Enligt hans analys handlar det inte enbart om enskilda regimer eller specifika regionala konflikter, utan om resurser, strategiska handelsvägar och maktbalansen gentemot Kina.

Han pekar särskilt på Kinas infrastruktursatsningar och ekonomiska expansion som en parallell till tidigare epoker där stormakter försökt bryta eller kontrollera handelsförbindelser. I intervjun återkommer han flera gånger till hur konflikter, sanktioner och regimskiften kan fungera som verktyg för att hindra konkurrerande maktblock från att växa sig för starka.

Påståendena är långtgående och bygger i stor utsträckning på Werners egen historiska och ekonomiska tolkning. Intervjuns kärna är inte en enskild prognos, utan hans bredare tes: att krig och kriser ofta ger beslutsfattare möjligheter att införa åtgärder som annars hade mött starkare motstånd.

”Den som tillhandahåller pengar har makt”

Mot slutet av samtalet flyttar Werner fokus från geopolitik till bankväsendet. Han menar att makten över kreditgivningen är en av de mest avgörande politiska maktfrågorna, eftersom nya pengar i praktiken skapas genom bankernas utlåning.

— Den som tillhandahåller pengar har makt att välja vem som får dem, hur mycket de får och för vilka ändamål, sade Werner.

Av det skälet försvarar han små lokala banker och kritiserar den långvariga trenden mot större banker, färre institut och mer centraliserad finansmakt. När lokala banker försvinner, menar han, flyttas besluten om kredit och investeringar längre bort från lokalsamhällen och företagare.

Werner hävdar att detta i praktiken slår mot medelklassen och den produktiva ekonomin. En decentraliserad bankstruktur skulle enligt honom sprida makten över kreditgivningen och göra ekonomin mindre sårbar för politiskt styrda bubblor och kriser.

CBDC beskrivs som digital kontroll

Den skarpaste varningen riktar Werner mot digitala centralbankspengar, ofta kallade CBDC. Han avfärdar argumentet att centralbankernas digitala valutor framför allt handlar om teknisk modernisering.

— De lanseras som CBDC, centralbankers digitala valutor. Jag kallar det centralbankernas digitala kontroll, sade han.

Enligt Werner är det inte den digitala formen som är ny. Pengar på bankkonton är redan till stor del digitala. Enligt honom är ordet ”central” det avgörande. Om pengarna blir programmerbara och tillståndsbaserade kan användningen i teorin begränsas efter plats, tid, person eller ändamål.

— Vi är på väg mot digitala kontrollsystem där vi inte längre har kontroll över våra likvida tillgångar, varnade Werner.

Han kopplar utvecklingen till kriser, inflation och krigslägen. I ett sådant politiskt klimat kan befolkningar enligt honom lättare pressas att acceptera lösningar som annars skulle uppfattas som ett hot mot friheten.

— Det förverkligar en totalitär diktators dröm, sade Werner om ett fullt ut programmerbart penningsystem.

Intervjun avslutas med en bredare varning för centraliserad makt. Werners poäng är att den ekonomiska friheten inte främst avgörs av tekniska betalningslösningar, utan av vem som ytterst kontrollerar kredit, pengar och rätten att använda dem.

Se hela intervjun här

Österrikiske nationalisten: ”Jag har nekats bankkonto 116 gånger”

Emil Fjellstedt — Tue, 24 Feb 2026 13:13:10 +0000

Martin Sellner, ledare för den identitära rörelsen i Österrike, hävdar att han är fullständigt utestängd från det österrikiska banksystemet. Han uppger att han har kontaktat samtliga 340 registrerade banker i landet för att öppna ett företagskonto – utan att få ett enda positivt svar. Sellner beskriver hur han har rest till flera europeiska länder i jakt på bankförbindelser och har försökt kringgå problemen genom att låta andra öppna konton åt honom. Nu driver han rättsprocesser mot både den österrikiska och den tyska staten. På plattformen X redogör Sellner för vad han kallar en systematisk utestängning från finansiella tjänster. Enligt hans egen uppgift har han fått 116 kontoavslag eller uppsägningar. — Jag har varit tvungen att byta bankkonto lika ofta som andra byter rakblad, skriver han.

I have been debanked 116 times.
- I contacted all 340 registered banks in Austria to ask whether they would open a business account for my company. Not a single one agreed. - I tried having other people open accounts under trust agreements. - I traveled to Poland, Estonia,… pic.twitter.com/dFE9F3QnTe — Martin Sellner (@MartinSellner_) February 23, 2026

Försök i flera länder

Sellner beskriver hur han har försökt lösa situationen genom att resa till Polen, Estland, Schweiz, Malta och Georgien för att etablera bankförbindelser. Han har även låtit andra personer öppna konton genom förvaltningsavtal för hans räkning. Inget har fungerat, enligt honom själv. Han publicerade en bild på vad han kallar sin samling av avslagsbrev och antydde att han överväger att göra ett konstverk av dokumenten med titeln "Näringsfrihet i EU".

Förlorade i domstol

I januari avgjordes en rättstvist i Oberlandesgericht Wien, Österrikes appellationsdomstol, där Sellner hade stämt banken Sparkasse för att ha sagt upp hans konto. Domstolen gav banken rätt och slog fast att den inte är skyldig att tillhandahålla företagskonton. Enligt domstolen finns det inte samma skyddsnivå för företagskonton som för privata konsumentkonton, och risken att nekas ett företagskonto är en del av den allmänna affärsrisken. Sellner hade vunnit målet i första instans men förlorade alltså vid överklagandet. Han meddelade att han avser att ta ärendet till högsta instans. — Det är en förlorad drabbning, men saken är ännu inte avgjord. Processen är för viktig för oss alla för att ge upp nu, sade han till tyska Junge Freiheit.

Driver två rättsprocesser

Identitärledaren driver för närvarande rättsprocesser mot både den österrikiska och den tyska staten. Han har vädjat om donationer för att täcka de stigande rättegångskostnaderna, eftersom den förlorande parten i slutändan måste betala motpartens samtliga kostnader. Sellner har tidigare fått bankkonton uppsagda även utomlands. År 2022 avslutade den schweiziska banken Postfinance hans konto. Han har även tidigare fått inreseförbud till flertalet länder. Den identitära rörelsen, som Sellner leder i Österrike, förespråkar likt Restore Britain, "remigration" – att personer med invandrarbakgrund ska återvända till sina ursprungsländer.

Kent Ekeroth kräver ett stopp för bankterrorn – SD säger nej

Redaktionen — Wed, 19 Nov 2025 11:55:30 +0000

Sverigedemokraternas landsdagar närmar sig, och frågan om storbankernas växande makt väcker intern debatt. Kent Ekeroth kräver nu att partiet driver ett skärpt regelverk mot vad han beskriver som politiskt motiverade avstängningar från banktjänster. Partiledningen i SD avvisar dock Ekeroths bankmotion och hänvisar drabbade till domstol. När Sverigedemokraterna i helgen samlas i Örebro ligger tre motioner från Kent Ekeroth på bordet. Förslagen från Ekeroth rör hetslagstiftningen, förtal samt bankernas möjlighet att stänga av privatpersoner och verksamheter. I sin bankmotion varnar Kent Ekeroth för en utveckling där storbankerna får ett oproportionerligt inflytande över vilka medborgare som kan delta i det moderna samhället, skriver Ekeroth i Samnytt. I motionen beskriver han en snabb förskjutning av bankernas roll: "Det svenska bankväsendet har utvecklats till ett slutet och maktkoncentrerat system där ett fåtal aktörer tillåts agera både domare och bödel. Samtidigt gömmer de sig bakom gummiparagrafer som ’bristande kundkännedom’ eller diffusa riskbedömningar." Han fortsätter: "Det är i grunden en ny form av censur, där bankerna agerar grindvakter för vem som får delta i det moderna samhället." I motionen föreslår Ekeroth bland annat:

krav på att bankerna alltid måste ange en konkret och juridiskt prövbar grund vid avstängningar
möjlighet att överklaga beslut till en oberoende instans
att penningtvättslagen inte ska få fungera som svepskäl för politiska avstängningar
att automatiska riskmodeller ska kompletteras med manuell granskning
att Finansinspektionen ska kunna återöppna konton och utdöma sanktionsavgifter

Bankernas tvångsnedstängningar har eskalerat

Enligt Finansinspektionen steg antalet tvångsavslutade konton från 45 000 år 2020 till 60 000 år 2022. Även om en del fall rör misstänkt kriminalitet uppger många drabbade att de aldrig fått en begriplig motivering eller en rimlig möjlighet att överklaga. Ekeroth lyfter i motionen flera exempel där alternativmedier och oppositionella profiler förlorat konton utan klar förklaring.

Biljardhuset, som vid tidpunkten för uppsägningen hade varit kund hos Nordea i över 20 år, fick sitt konto uppsagt med hänvisning till "bristande kundkännedom" – trots att företaget överlämnat all dokumentation till banken.
Simon Alm, tidigare profil i Sverigedemokraterna, fick nej till ett nytt bankkonto hos Nordea. Han misstänker att banken googlade hans namn och att politiska kopplingar låg bakom beslutet. Först efter att fallet fick medial uppmärksamhet öppnade banken ärendet på nytt.
Opinionsbildaren Mira Aksoy fick sitt konto stängt av Swedbank trots att hon förklarat förseningarna i sina uppdaterade uppgifter. Utan BankID förlorade hon i praktiken tillgång till viktiga samhällstjänster.
Den oberoende mediekanalen SwebbTV nekades bankkonto med hänvisning till att journalistiken var "känslig".
Fria Tiders grundare Widar Nord fick både bankkonto och bank-id avslaget av Swedbank med motiveringen "negativ publicitet" – ett beslut som senare underkändes av Stockholms tingsrätt.

SD-ledningen avvisar

Partistyrelsen, som efter valet 2026 siktar på att få ministerposter, avvisar dock förslagen och beskriver området som "komplicerat". I sitt yttrande inför landsdagarna hänvisar ledningen istället till befintliga klagovägar genom Allmänna reklamationsnämnden och domstolsväsendet: "Partistyrelsen anser därför att inriktningen i motionen i huvudsak är tillgodosedd genom vårt riksdagsarbete och att vidare hantering bör ske genom beredningar och utredning innan skarpa lagändringar utformas." Ledningen föreslår därför att motionen ska anses besvarad. Kent Ekeroth menar att politiken hittills inte tagit utvecklingen på allvar och att problemet sträcker sig långt bortom enstaka felbeslut. – Jag tror att det är en kombination av flera olika aspekter. Dels har det inte drabbat den "goda sidan" så mycket, utan mest riktat sig mot konservativa, med vissa undantag. Dels är bankfrågor ofta komplexa, vilket gör att tröskeln för politiker att förstå problemet blir högre, något som inte bör underskattas, säger Ekeroth till Samnytt och fortsätter – Poängen är att frågan måste ses över omgående så att den inte missbrukas mot politiska meningsmotståndare och börjar användas för annat än vad det uttalade syftet var, att bekämpa organiserad brottslighet. Ekeroth är i motionen tydlig med att rätten till bankkonto, betalningstjänster och e-legitimation slås fast som en grundläggande demokratisk funktion och att frågan ska ingå i framtida regeringsförhandlingar.