traditioner – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Fri, 03 Apr 2026 11:32:17 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg traditioner – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Från fattigmansmat till påskbord https://nyadagbladet.se/kultur/fran-fattigmansmat-till-paskbord/ Sun, 05 Apr 2026 06:01:47 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=226321 Salt sill på långfredagen, lammstek till påskdagen och chokladägg i korgen – det svenska påskbordet verkar tidlöst. Men varje rätt bär på en historia om fattigdom, religiöst förbud och traditioner som rest halva världen för att landa på vår tallrik. På 1600- och 1700-talen var långfredagens salta fisk varken festmat eller slump. Fisken kunde fångas i mars och april, saltas för att hålla, och passade därmed väl under fastans strikta regler. Sill och laxrygg var standard på borden runt om i Sverige, dokumenterat av Nordiska museet. Det var praktiska skäl, inte firande, som styrde matsedeln. Äggen hör till samma fastetradition. Under den katolska fastan förbjöds ägg i 40 dagar, och att äta dem på påsken blev en symbol för återuppståndelsen – en glädjens markör efter avhållsamhet. Kuriöst nog värpte hönorna ofta dåligt direkt efter vintern, vilket innebar att äggen på påskbordet ofta var mer dekoration än föda. Den symboliska betydelsen vägde tyngre än näringsvärdet, förklarar folklorister.

Ett importerat påsklamm

Lammköttet på påskbordet kommer från en av de äldsta religiösa traditionerna – det judiska påskalammet som beskrivs i Andra Moseboken. I Sverige var det länge okänt som påskmat. Lammkött började importeras i början av 1900-talet, eftersom det var för tidigt på året för att slakta svenska lamm. Lammköttet blev allmänt spritt först under 1900-talet. Idag äts ungefär en tredjedel av allt lammkött i landet under påsken.

Skinkan – en relativt ny tradition

Påskskinkan är yngre än de flesta tror. Först i mitten av 1900-talet etablerades den som en utpräglad påskprodukt av den svenska charkuteriindustrin, noterar mathistorikern Richard Tellström. Före det åt man skinka vid högtider generellt, utan koppling till just påsken. Att skinkan idag känns lika självklar som äggen och sillen är ett bra exempel på hur livsmedelsindustrin har format våra "urgamla" traditioner. Det svenska påskbordet är ett kollage av århundraden: fattigmansmat som blev fest, religiösa symboler som blev sekulärt firande, importerade traditioner som blev inhemska. Varje generation har lagt till ett lager. Kanske är det just därför vi äter som vi gör – för att maten bär på historier vi inte längre berättar, men ändå fortsätter att leva efter.]]> Påsken i Sverige: Från kristna rötter till moderna traditioner https://nyadagbladet.se/kultur/pasken-i-sverige-fran-kristna-rotter-till-moderna-traditioner/ Fri, 03 Apr 2026 07:34:56 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=204540 Påsken är en av kristendomens äldsta högtider och markerar Jesu död och uppståndelse, en central händelse i den kristna tron. Genom århundraden har firandet utvecklats från en strikt religiös högtid till en tid för gemenskap, mat och färgglada ritualer. Men varför firar svenskarna påsk, och hur har denna högtid formats över tid? I Sverige har påsken firats sedan kristendomens ankomst på 1000-talet. Datumet för påskdagen bestäms i den västliga kyrkan som den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen som infaller på eller efter den 21 mars, vilket gör att påsken kan infalla mellan 22 mars och 25 april. Under medeltiden var påsken i Sverige en djupt religiös högtid. Kyrkan stod i centrum, och firandet präglades av stilla reflektion över Jesu lidande. Fastan före påsk, som varade i 40 dagar, var strikt – människor avstod från kött och mjölkprodukter för att hedra Jesu offer. Påskdagen, som markerar uppståndelsen, blev en dag av glädje, där fastan bröts med stora måltider. Men påsken har också förkristna rötter. Före kristendomen firade nordborna vårdagjämningen för att välkomna våren och hedra fruktbarhetens gudar. Namnet "påsk" kommer från det hebreiska ordet pesach (judiska påsken), men i Norden kan det även ha kopplingar till fornnordiska vårfester. [caption id="attachment_224085" align="alignnone" width="1170"] "Resurrection of Christ" som hänger i Vatikanens Tapestry Gallery.[/caption]

Kyrkans största helg

Inom kristendomen, och likväl Svenska kyrkan, är påsken den största och viktigaste högtiden. Där inleds dock påsken först på själva påskdagen eftersom det är den dag som Jesus uppstod. Det var på långfredagen som Jesus dömdes till döden och korsfästes. På den tredje dagen – så som man räknade på Nya testamentets tid – efter korsfästelsen uppstod Jesus. På annandag påsk visar sig därefter Jesus för lärjungarna.

Folkliga seder

Denna blandning av kristna och äldre traditioner har präglat det svenska påskfirandet. Man bör dock ha i åtanke att vissa detaljer kring påsken är folkloristiska tolkningar snarare än strikt dokumenterade fakta. Under 1600- och 1700-talen växte folkliga seder fram, ofta kopplade till folktro. En känd tradition är tron på påskkärringar. Likt andra högtider var även påsken kantad av magi och onda väsen som var i rörelse. Enligt folktron flög häxor till Blåkulla under skärtorsdagen för att möta djävulen, en tro som har rötter i 1600-talets häxprocesser, och kom sedan tillbaka på påskdagen. Häxorna var särskilt farliga under dessa dagar och därför brukade man gömma undan föremål som kvastar och ugnsrakor som häxor gärna flög på, samt även stänga spjället så de inte kunde ta sig in via skorstenen. För att skydda sig tände människor påskeldar på påskafton, en sed som är vanlig än idag, särskilt i västra Sverige. Ursprungligen var eldar tänkta att skrämma bort onda andar, men nu är de en symbol för gemenskap. Detta är dock inte uteslutande för påskfirandet, utan förekommer i andra firanden också – det är exempelvis ett viktigt inslag i kelternas seder. En annan tradition är påskris – björkkvistar dekorerade med färgglada fjädrar. Förr användes kvistar för att symboliskt piska varandra på långfredagen som en påminnelse om Jesu lidande, enligt Kulturminnet. En annan sed som användes var att den som vaknade först på långfredagen fick använda riset för att väcka övriga familjemedlemmar. Detta kallades för ”påskskräcka” och är känt i Sverige sedan 1600-talet. Idag är påskriset en lekfull dekoration, ofta prydd med gula och röda fjädrar. Det är något som blev vanligt under 1800-talet. [caption id="attachment_224050" align="alignnone" width="1170"] En finsk flicka har klätt ut sig till påskkärring. Foto: iStock/shalamov[/caption]

Industrialiseringen förändrar påsken

Fram till 1800-talet var påsken starkt religiös, men under 1900-talet började den förändras. Industrialiseringen och sekulariseringen påverkade firandet. Fram till 1970-talet var långfredagen en tyst dag – affärer och biografer höll stängt för att hedra Jesu korsfästelse. Men i takt med att Sverige blev mer sekulärt blev påsken en mer folklig högtid. Under 1900-talet blev påsken också barnens högtid. Traditionen med påskkärringar växte, särskilt från tidigt 1800-tal i västra Sverige, och spred sig över landet. Barn klär ut sig till påskkärringar – med huckle, förkläde och röda kinder – och går runt i grannskapet för att dela ut påskkort och be om godis, ofta på skärtorsdagen eller påskafton. Detta är en tradition som också finns i svenskspråkiga delar av Finland, men är ovanligt i andra länder. Dagens påskkort härstammar från en svensk påsksed som kort och gott kallades för påskbrev. I Västsverige var det vanligt att man lämnade exempelvis teckningar med påskmotiv, ofta tillsammans med en skämtsam vers. Breven var anonyma och kastades ofta in genom ytterdörren samtidigt som givaren sprang därifrån. Detta kan spåras till 1800-talet, möjligen även sent 1700-tal. Mot slutet av 1800-talet blev påskkort med kycklingar, ägg och häxor populära ungefär i tidslinje med julkorten. Påskbreven går att knyta an till äldre tranbrev som firade vårens ankomst med teckningar och verser på Marie bebådelsedag.

Äggen symboliserar liv

Mat är en central del av vårt påskfirande. Ägg har alltid varit en symbol för påsken och det beror delvis på att de representerar nytt liv och pånyttfödelse, vilket förklaras av att det kopplas till Jesu uppståndelse. Sedan började också hönsen att värpa ägg efter vintern. Många avstod också från ägg under fastan och därför fanns det ofta ett lager av sparade ägg vid påsk. Påskbordet är en variant av smörgåsbordet, med rätter som sill, gravad lax och Janssons frestelse – liksom det svenska julbordet. Många äter också lamm på påskdagen, en tradition med kristna rötter i bilden av Jesus som "Guds lamm". I Sverige är det dock en relativt ny tradition med "påsklamm", som blev mer traditionsenhetligt under 1900-talet. Att måla ägg är en tradition som än idag lever starkt i de svenska hushållen och det har det gjort sedan 1700-talet. Förr gav man ofta bort målade ägg, men idag har det bytts ut till de färgglada pappäggen som fylls med godis. Just godisätandet är något som växte fram under 1900-talets kommersialisering, då företag började sälja påskprodukter i stor skala. Det är också genom äggen som hönor, kycklingar och tuppar blivit en del av påskens symboler. [caption id="attachment_121602" align="alignnone" width="1168"]Påsk Foto: Unsplash[/caption]

Påskharen

Under medeltiden lekte man "äggpickning", som går ut på att motståndarna knackar toppen av varsitt kokt ägg mot varandras för att se vem som klarar sig längst utan skador på skalet. Äggjakt är vanligt i många länder där den kända påskharen gömt påskägg som barnen ska hitta, oftast i trädgården. Påskharen kom till i Tyskland där den först dök upp i Heidelberg på 1600-talet. Varför påskharen fått uppdraget att ge barn påskägg är dock oklart, men man tror att den kan ha uppkommit genom dåligt utformade bildbröd. I Tyskland var det vanligt att man bakade bröd i form av påsklammet och teorin är att bröden ibland istället såg ut som harar. Oavsett hur påskharen föddes blev den omåttligt populär och kom till Sverige under 1900-talet.

Vila och gemenskap

Idag är påsken en tid för gemenskap och vila. Många tar ledigt från skärtorsdagen till annandag påsk för att umgås med familj och vänner. Påskafton är den stora festdagen, med påskeldar, äggjakt och påskpyssel för barnen. Samtidigt lever religiösa inslag kvar – vissa går till kyrkan på påskdagen för att fira uppståndelsen. Så varför firar svenskar påsk? Det är en tid för att minnas Jesu uppståndelse, välkomna våren och samlas med nära och kära. Påsken i Sverige är en färgstark blandning av gammalt och nytt – en spegling av landets kulturella arv och dess förmåga att anpassa traditioner till en ny tid.]]> Kina firar vårfesten med tusenåriga traditioner och drönarteknik https://nyadagbladet.se/kultur/kina-varfesten-traditioner-dronarteknik/ Fri, 20 Feb 2026 13:29:19 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=222197 HANGZHOU/SHENZHEN (Xinhua). När Kina välkomnar hästens år smälter tusenåriga traditioner samman med modern teknik i firandet av vårfesten. Från folkdanser med bambuhästar i östra Kina till spektakulära drönarshower i Shenzhen – nyårsfirandet förenar arv och innovation. Inför det kinesiska nyåret 2026 fylldes en hamn vid vattnet i distriktet Chun'an i provinsen Zhejiang i östra Kina av liv, när över 200 dansare klädda i traditionella dräkter dansade med färgglada "bambuhästar" – tygklädda hästattrapper monterade på bamburamar och fästade runt midjan. I den kinesiska zodiaken symboliserar hästen snabbhet, uthållighet och företagaranda. Till munter musik hoppade och sprang den färgstarka truppen i en livlig procession som bjöd publiken på en upprymd upplevelse. Pan Yongxia, chef för Chun'ans kulturcenter, berättade att föreställningen samlade bambuhästdansare från hela distriktet i den största uppvisningen av bambuhästdans någonsin. Hundratals liknande föreställningar kommer att fortsätta i byar och kommuner under hela festperioden. [caption id="attachment_222208" align="alignnone" width="1170"]En pojke på sin pappas axlar äter tanghulu på en nyårsmarknad i Jiaozhou, Shandong-provinsen. En pojke äter tanghulu – sockerkanderade frukter på pinne – på en fullpackad nyårsmarknad i Jiaozhou, Shandong-provinsen. Foto: Xinhua/Wang Zhaomai[/caption] Bambuhästdansen i Chun'an har sitt ursprung i södra Songdynastin (1127–1279) och har länge varit en given del av traditionella högtider som vårfesten och lyktfestivalen. År 2014 upptogs den på Kinas nationella lista över immateriellt kulturarv. — Föreställningarna har utvecklats från små grupper om fem personer till storskaliga danser med dussintals eller till och med hundratals deltagare som engagerar alla åldersgrupper. Genom att införliva moderna inslag som streetdance har konstformen blivit mer tillgänglig och attraktiv för yngre generationer, sade Pan. — Det är avgörande att bevara de traditionella teknikerna och samtidigt förnya dem genom att blanda in samtida dans för bredare attraktionskraft, sade Fang Bingkun, 86 år, en av konstformens tidigare utpekade traditionsbevarare. Under sju decennier har han dokumenterat traditionerna och effektiviserat formationerna för att göra dansen lättare att lära sig och framföra. [caption id="attachment_222210" align="alignnone" width="1170"]Besökare vid en stor röd hästskulptur utanför Longfusi-templet i Peking under vårfesten. Besökare vid en nyårsmarknad vid Longfusi i Peking, där en stor hästskulptur pryder entrén under hästens år. Foto: Xinhua/Li Xin[/caption]

Tusentals drönare tänder himlen över Shenzhen

Medan det immateriella kulturarvet frodades i det gamla distriktet i östra Kina, lyste en högteknologisk hyllning till hästens år upp himlen över Shenzhen – ett stort tekniknav i provinsen Guangdong i södra Kina. Vid Window of the World-nöjesparkens torg såg omkring 200 000 åskådare en spektakulär nyårsdrönarshow. Tusentals drönare formade en mäktig scen av "tiotusen galopperande hästar", ackompanjerad av kraftfulla traditionella trumslag och hovljudseffekter. Drönarflottan visade till och med intrikata detaljer som vajande manar, hovavtryck och det kinesiska skrivtecknet för "häst". — Tekniken vi använder gör att varje drönare kan uppnå centimeter- eller till och med millimeternoggrannhet, och synkroniserar tiotusentals drönare med exakt precision. Uppgraderade algoritmer beräknar och kompenserar för eventuella luckor i bilden i realtid, sade Huang Xing, varumärkeschef för Shenzhen DAMODA Intelligent Control Technology Co., Ltd, som arrangerade showen. [caption id="attachment_222206" align="alignnone" width="1170"]En drönarljusshow bildar ett tempel och en traditionell figur över Chongqings stadssiluett. En drönarljusshow med temat "Majestätiska landskap, dynamiska Chongqing" över sydvästra Kinas största stad. Foto: Xinhua/Wang Quanchao[/caption] Unga åskådare hyllade den teknologiskt uppslukande showen, och många livesände eller delade klipp på nätet. — De tredimensionella dynamiska effekterna och hästsvärmarnas flytande rörelser var visuellt mer imponerande och miljövänligare än traditionella fyrverkerier. Den festliga men futuristiska showen är perfekt att dela på sociala medier, sade en åskådare. Det moderna firandet i Shenzhen vann också över äldre generationer. — Att se välkända kulturella symboler som lejonsdansen och tecknet "Fu" (välsignelse) under drönaruppvisningen fick mig att känna den riktiga nyårsatmosfären. Det är en ny form, men den bär djupa kulturella traditioner, sade en 70-årig lokalinvånare. [caption id="attachment_222203" align="alignnone" width="1170"]Ett barn interagerar med en robothund i en park i Xinghua, Jiangsu-provinsen, under det kinesiska nyårsfirandet. Ett barn interagerar med en robothund vid en våtmarkspark i Xinghua, Jiangsu-provinsen. Foto: Xinhua/Zhou Shegen[/caption]

Drönarshower sprider sig globalt

Drönarshowens avsaknad av buller och rök, i kombination med de starka visuella intrycken, gjorde att även äldre åskådare kunde njuta av spektaklet bekvämt. Många äldre uppskattade att firandet var klart och glädjefyllt att titta på – utan att vara bullrigt. Sådana högteknologiska firanden sprider sig nu över hela Kina och utomlands. DAMODA uppger att företagets drönarshower har nått över 100 städer i Kina och mer än 50 länder och regioner globalt. Företaget fortsätter att förbättra bildkvalitet, variation och längd, och integrerar drönarshower med kulturturism och nattekonomin. Dagens kinesiska nyårsfirande är en blandning av tusenåriga seder från jordbrukssamhället – som att sätta upp verser och lösa lyktgåtor – samexisterar med AI-förstärkta festligheter, från robotar som framför nyårshälsningar på galascener till robotarmar som brygger kaffe på tempelmarknader. Tillsammans galopperar de framåt och bär hästens anda in i en ny era.]]> Julen: En uråldrig nordisk tradition https://nyadagbladet.se/kultur/jul-en-uraldrig-nordisk-tradition/ https://nyadagbladet.se/kultur/jul-en-uraldrig-nordisk-tradition/#comments Tue, 23 Dec 2025 14:02:04 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=88821 Redan i det förkristna Norden var julen en mycket viktig tradition med festligheter, mat och dryck och blotande åt gudarna. Även om julfirandet förändrats kraftigt under millenniernas gång bär också vårt moderna firande tydliga spår efter förfäders seder och traditioner.
Artikeln publicerades ursprungligen den 24 december 2023.
Det är dokumenterat att ”jul” i formen fruma jiuelis användes som namn av goterna på en av deras vintermånader redan på 300-talet. På 700-talet menade den engelske historikern och munken Bede att även anglosaxernas kalender innehöll vintermånaden giuli. Etymologin är något oklar, men ordet tros härstamma från urgermanskan och vara mycket gammalt. Noterbart är också att den gamle asaguden Oden enligt vissa källor även kallades ”julfadern” eller ”Julner”, och att det i skriften Ågrip från slutet av 1100-talet påstås att ordet jul eller iol kommer direkt från ett av Odens namn. Seriösa teorier har även framförts om att jul i själva verket härrör etymologiskt från ordet hjul och relaterar till solhjulets "nystart" eller "pånyttfödelse" i samband med midvintersolståndet. Red Ice TV, med svenske programledaren Henrik Palmgren, pekar också på att många moderna jultraditioner kan spåras till uråldriga hedniska anor, bland annat misteln som fortfarande används som julpynt i många hem. En mycket gammal sed relaterad till detta är exempelvis att par som står under misteln ska kyssa varandra för att få lycka och välgång. Man menar också att de traditionella julfärgerna röd, grön och gul som används än idag representerade blodet, tillväxten och att julen på många sätt kan ha varit en högtid för att högtidlighålla livet självt. Det lyfts också fram att de röda julkulorna som pryder granar och hem under högtiden ska symbolisera offerköttet som hängdes upp i träd och gavs till asagudarna under det fornnordiska firandet. Även Oden själv hängde sig enligt traditionen i världsträdet Yggdrasil som ett offer för att i utbyte få kunskap om runornas hemligheter.

Tomtens likheter med Oden

Jultomten bedöms även av många ha forngermanska anor och bygga vidare på guden Oden som med sitt långa vita skägg, sin hatt och sin åttafotade häst Sleipner, red över himlen på ett sätt som mycket liknar hur jultomten tar sig fram i modern tradition. Många barn satte också ut stövlar med hö till Odens häst – en tradition som inte är helt olik hur man sätter upp julstrumpor nära skorstenen och förväntar sig gåvor i dessa. Även kakor och mjölk som många familjer sätter ut till jultomten tros anspela på att de fornnordiska gudarna uppskattade att få gåvor från människorna. [caption id="attachment_90314" align="alignnone" width="720"] Den i Sverige mycket välbekante tomten och hans renar i Kalle Ankas jul kan ha vissa anor från Oden och hans Sleipner. (faksimil/Youtube)[/caption] Julbocken är en annan symbol som används än idag och som har anor till det förkristna och åskguden Tor, vars vagn drogs av två bockar. Innan jultomten började dela ut klappar till förmögna familjers barn fyllde julbocken denna funktion, något som levt kvar i betydligt högre grad i Finland där jultomten fortfarande har betydande konkurrens från julbocken som sannolik givare av eventuella julklappar. Att själv klä ut sig till julbock har tidigare varit en populär tradition, en sedvänja som efter kristendomens intåg dock avtagit, bland annat eftersom getter istället började förknippas med djävulen.

Julblotet

Den isländske historikern Snorre Sturlasson menar i verket Heimskringla att den kristne norske kungen, Håkon den gode, flyttade datumet för julfirandet. Från början tror man att julen inleddes efter midvinternatten i mitten av januari, men kungen reformerade systemet eftersom det var hedniskt och den påbörjades istället samtidigt som de kristna firade sin högtid i december. Sturlasson skriver också att julen, precis som flera andra återkommande årliga högtider, firades genom blotande – en offermåltid i form av gästabud som arrangerades av lokala mäktiga hövdingar och att man innan själva måltiden genomförde en speciell rituell slakt av de djur som skulle ätas. I Håkon den godes saga står det att alla bönder skulle komma till templet och ta med sig sina matförråd, boskap skulle slaktas och att alla skulle förses med öl. Blodet från de slaktade djuren skulle stänkas på såväl gästabudets deltagare som på templets väggar. ”Eldar skulle brinna midt på golvet i templet och kittlar hängas däröver; man skulle bära bägarna rundt omkring elden, men den som gjorde gästabudet och var hövding, skulle signa bägaren och all offermaten, först Odens bägare — den skulle man dricka för seger och makt åt sin konung, sedan Njords bägare och Frös bägare för god årsväxt och fred. Många plägade på den tiden att därnäst dricka Brages bägare; man drack också skålar för sina högsatta fränder, det kallades minnesskålar”, står det vidare att läsa. Enligt Ynglingasagan framkommer det att Oden ville ha ett tidigt vinteroffer för den växtlighet som varit, samt vid midvintern för god växtlighet det kommande året och även under försommaren för att de blotande skulle gå segrande ur kommande strider. Många stora offerfester ska ha arrangerats vid det mytomspunna templet i Uppsala. Från 900-talet och Torbjörn Hornkloves Hrafnsmál härstammar uttrycket ”dricka jul” och det står att krigarkungen Harald Hårfager föredrog att ha sitt juldrickande ute till havs. Även i Norrbotten och finska Österbotten vet man att särskilda offerfester arrangerades mitt i vintern. "Ute vill han jul dricka om han ensam får råda den högsträvande fursten, och höja Frejs lek". Under århundraden av kristet inflytande i Skandinavien har hedniska och kristna traditioner och ceremonier blandats. Vissa företeelser, exempelvis djuroffer, förbjöds av kyrkan när denna fick mer inflytande. Under de följande seklerna arbetade statsmakten aktivt för att minska julfirandet och för att få bort såväl upplevd extravagans som tydligt hedniska traditioner. Ännu idag firar moderna asatroende julblot, även om blodsoffer inte längre förekommer. Detta brukar dock göras i samband med vintersolståndet – med "solens återkomst" i centrum. Sist men inte minst tillönskas, från oss alla på redaktionen till er alla läsare där ute - en riktigt god jul.]]> https://nyadagbladet.se/kultur/jul-en-uraldrig-nordisk-tradition/feed/ 10 Bland böcker och troll – så firar Island jul https://nyadagbladet.se/kultur/bland-bocker-och-troll-sa-firar-island-jul/ Tue, 23 Dec 2025 06:39:58 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=216266 Jul på Island – vad kan vara mer idylliskt än mörkret, snön och norrskenet? Men även om den isländska julen liknar övriga Norden skiljer den sig mycket på många plan. När mörkret drar sig djupare över dalarna vaknar nämligen trollen i bergen till liv. Kring jul tassar en efter en ner till bebyggelsen, samtidigt som islänningarna tänder sina ljus som får snön att glittra utanför fönstret. Skymtar man en figur utanför fönstret kan det vara bra att hålla koll på sin mat, annars finns det risk att den blir stulen. Kom också ihåg att lämna en sko på fönsterbrädet så kanske trollen lämnar en gåva – om man varit snäll förstås.  Gleðileg jól! I december tänds ljusen på den vulkaniska ön och sprider värme under årets mörkaste tid för alla nordbor. Adventsljusen tänds, liksom i Sverige, de fyra söndagarna innan jul – och faktiskt finns det en hel del traditioner som liknar övriga nordiska länder. Lilla julafton, 23 december, ett begrepp som först myntades i Skåne, är också något som islänningarna brukar ha. Det kallas Þorláksmessa där man firar helgonet Sankt Thorlak. Då äter man ofta fermenterad rocka (kæst skata), som är en traditionell rätt för att markera slutet på fastan inför julen. Precis som i övriga Norden firar även islänningarna sin jul den 24 december och familjen är i fokus. En julgran har man oftast, och pynt i alla dess former. Till skillnad från i Sverige, där man ofta firar större delen av dagen, börjar julfirandet kring 18-tiden på Island. Till middag serveras det hangikjöt, rökt lammkött, tillsammans med vit potatissås (uppstúfur eller béchamelsås), gröna ärtor, rödkål och potatis. Ibland serveras också köttet på flatkaka eller rúgbrauð, ett isländskt rågbröd. En annan populär rätt är laufabrauð, ett tunt, krispigt bröd med intrikata utskurna mönster, som ofta bakas hemma inför jul. Köttsoppa med lamm och rotfrukter är också vanligt, samt ibland även sill och fjällripa. Sedan ska maten sköljas ner med en jólaöl, som är en isländsk alkoholfri blandning av apelsinläsk och malt.

Böcker är en viktig del av julen

Jólabókaflóð översätts till "julfloden av böcker" och är en tradition på Island som började under andra världskriget. Under kriget var det mycket ransoneringar och det gjorde julklappsköpen svårare, men papper var en av de få varor som inte var ransonerade och därför lättillgängliga och prisvärda. Böcker blev därför en populär gåva att ge vid jul. [caption id="attachment_216860" align="alignnone" width="1170"] Foto: Andreea Radu/Unsplash[/caption] Denna tradition fortsatte även efter krigets slut och är än idag en viktig del av islänningarnas firande. Inför jul brukar alla hushåll få hem en katalog med nyutgivna böcker att välja ut som julklappar. På julaftonskvällen brukar man öppna bokjulklapparna och sedan läsa tillsammans, gärna med en kopp varm choklad till.

Julen och folktron

Trollkvinnan Grýla är en skrämmande figur i den isländska folktron. Hon sägs bo i bergen kring lavaområdet Dimmuborgir med sin late make Leppalúði. Trollparet anses vara onda och särskilt Grýla beskrivs som en riktig elaking – hon har nämligen den otrevliga ovanan att äta olydiga barn till jul. Maken beskrivs ofta som för lat för att orka vara ondsint, och gillar att stanna hemma. [caption id="attachment_216810" align="alignnone" width="1170"] Grýla and Leppaluði vid en parad på Island 2017. Foto: Andrii Gladii[/caption] Enligt folktron samlade trollpackan upp olydiga barn i en stor säck kring jul och tog med sig dem hem och lagade en gryta. Snälla barn var hon dock inte intresserad av. Det var en uppfostringsmetod där föräldrar använde skrämseltaktik för att få barnen att lyda. Medan barn i andra kulturer riskerade att hamna på jultomtens "stygga lista" och få kol i julstrumpan, hotades isländska barn med betydligt värre konsekvenser. Grýla var inte en vacker syn, hon hade flera huvuden och ögon både bak och fram. Vidare bekläddes hennes haka av skägg och huvudet av gethorn, även hovar och svans hade hon. I modernare tid har hennes utseende dock förändrats och hon är inte lika skräckinjagande, exempelvis har hon numera endast ett huvud. Men fager är inget ord att beskriva trollpackan med.

En sko i fönstret

På Island har man inte den traditionella jultomten, eller Santa Claus, som i många andra länder. Man har heller inte en nordisk variant av jultomten, som i Sverige, utan islänningar har en helt egen tradition som är baserad på folktron. Inte en, två eller ens tre – utan Island har hela tretton "tomtar", eller snarare beskrivs de som julpojkar, eller "jólasveinar". Dessa är troll och barn till Grýla och Leppalúði. Varje kväll från den 12 december och fram till julafton kliver en ny jólasveinn ner från bergen. Barnen lägger en sko på fönsterbrädan, och under natten fyller tomten den med en liten gåva – om barnet skött sig. Har de varit bråkiga får de istället en rutten potatis. Samtliga tretton tomtar har unika personligheter och är döpta efter sina respektive busstreck, enligt Arctic Portal. [caption id="attachment_216961" align="alignnone" width="1170"] Illustration av Skyrgámur och Bjúgnakrækir. Foto: arctic_portal/Instagram[/caption] Exempelvis inleds traditionen med att Stekkjastaur, som kan översättas till Fårfålla-Clod, kommer ner från berget den 12 december. Han är känd för att jäklas med fåren på gården. Några dagar senare, den 15 december anländer Þvörusleikir, vars namn översätts till Sked-slickaren – för att han gillar helt enkelt att stjäla träskedar för att slicka på i hopp om att smaka något sött. Jólasveinar har ofta en gemensam nämnare och det är mat. De gillar helt enkelt att äta och det är ofta det de gör när de besöker ens hem om natten. Exempelvis kommer Skyrgámur natten till den 19 december och har fått sitt namn för sin förkärlek till skyr, som är en isländsk yoghurt. Natten efter kommer Bjúgnakrækir, som översätts till Korvstjälaren, som mer än gärna stjäl korvar som ligger på rökning. Efter alla jólasveinar anlänt på julafton kommer de en efter en att vandra tillbaka till berget ända fram till trettondagen den 6 januari. Ofta brukar man fira detta genom att ha olika eld- och ljusfestivaler i delar av landet.

Den fruktade julkatten

Det var inte bara barnen som hade det kämpigt på Island kring jul. Grýla hade nämligen också en något storväxt katt, Jólakötturinn, som var lite väl förtjust i människor. Denna jättekatt slukade alla människor som inte hade fått några nya kläder att bära till julafton. Hotet om att bli uppäten av julkatten användes traditionellt som ett sätt att få bönder att slutföra arbetet med ullen innan jul, eftersom de som gjorde det blev belönade med nya kläder medan de som inte deltog kunde riskera att bli uppätna av katten. Islänningarna trodde helt enkelt på att den bästa motivationen var det underliggande hotet om ond, bråd död. Om inte det fungerar, vad ska annars göra det? I vissa berättelser beskrivs julkatten som ett olydigt väsen som bara kan hanteras av den minsta julsvennen, Stúfur, som rider på katten över landsbygden. [caption id="attachment_216989" align="alignnone" width="1170"] Julgran på Island. Illustration av julkatten. Montage. Foto: iStock/sumos, LeksaArt/CC by 3.0[/caption]

Lång tradition på Island

Berättelserna om Grýla, julkatten och jólasveinar har en lång tradition inom den isländska folktron. Bland annat nämns Grýla i den till Snorre Sturlassons Edda bifogade namntulorna från 1200-talet. Trollpackan förekommer också i två strofer i den del av verket Sturlungasagan som kallas Íslendinga saga, vilka kan dateras till åren 1221 respektive 1228. Men de mest framträdande referenserna till både Grýla och hennes tretton barn, samt kopplingar till julen, dateras först till 1600-talet. Det äldsta bevarade verket som kopplar Grýla till julen är ett diktverk från cirka 1638–1644, kallat Grýlukvæði. Berättelser om julkatten blev mest påtagligt under 1800-talet, men etablerades mer i folkmedvetandet genom poeten Jóhannes úr Kötlums dikt "Jólakötturinn" från 1932.

Folktron hänger kvar

Kort sagt har berättelserna om jólasveinar och Grýla har förändrats väldigt mycket sedan 1600-talet. Det som förr var mörka berättelser för att hålla barnen och befolkningen i schack har idag blivit älskvärda traditioner på Island, som firas med glädje och stolthet. [caption id="attachment_216804" align="alignnone" width="640"] Staty av Grýla vid Keflavíks flygplats, där barn uppmanas hoppa i grytan. Foto: Andrii Gladii/CC BY-SA 4.0[/caption] Ofta syns Grýla och hennes jólasveinar i form av statyer eller illustrationer, särskilt kring barnevenemang under julen. Diverse konst och andra framställningar av trollen används flitigt i julskyltningen, och det är inte ovanligt att teaterföreställningar och sagostunder hålls i landets bibliotek och museer med folktron i fokus. Det är också tradition att skapa små dockor eller dekorationer hemma som föreställer trollfamiljen, ofta i samband med att barnen lär sig om deras berättelser. Isländska barn lägger fortfarande traditionellt ut en sko på fönsterbrädan varje natt från och med den 12 december fram till julafton. Under natten placerar familjemedlemmar en liten gåva eller godis i skon. Till skillnad från jultomten skriver barnen vanligen ingen önskelista till jólasveinar – traditionen handlar snarare om att vara snäll för att sedan få symboliska gåvor. På själva julafton får dock även isländska barn uppleva det traditionella julklappsöppnandet med familjen efter julmiddagen, där julklapparna vanligen ligger under julgranen – en tradition som förenar den unika isländska folktron med det moderna julfirandet.]]> Halloween – från keltisk skördefest till populärkultur https://nyadagbladet.se/kultur/halloween-fran-keltisk-skordefest-till-popularkultur/ Fri, 31 Oct 2025 10:21:51 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=214458 enligt ISOF. Kelterna var ett indoeuropeiskt folk som under järnåldern spred sig över stora delar av väst- och nordvästra Europa, samt även andra delar av världen. Kelterna dyrkade en hel del gudar där ritualer, traditioner och ceremonier var en viktig ståndpunkt i samhället. Då kelterna till stor del levde i ett jordbrukssamhälle var självfallet skördetiderna ett viktigt inslag. Kelterna delade upp året i två, en ljus och en mörk del. Samhain, som betyder "sommarens slut", inföll när skördesäsongen var slut och den mörka delen började, vilket ska ha varit 1 november. Då var det dags att ta in årets skörd, slakta djur och förbereda sig för vintern. Vid Samhain tackade man för årets skörd och offrade en del av den till gudarna eller andra väsen för att få skydd under den kommande vintern. Ibland offrade man även djur. [caption id="attachment_215298" align="alignnone" width="640"] Eld var ett viktigt inslag i Samhain. Foto: Ýlona María Rybka/Unsplash[/caption] Denna högtid markerade även det keltiska nyåret, så det var också en hel del festligheter och lekar som tog plats. Vanligen firade man i tre dagars tid, från 31 oktober till 2 november, enligt Historiens Värld. Natten före Samhain, det vill säga 31 oktober, ansågs vara fylld med trolldom, och slöjan mellan andevärlden och människovärlden var svag.  Därför kunde de döda återvända till jorden och vandra bland de levande. Bland mycket annat trodde man att de döda skulle återvända hem och därför dukade man upp mat till hemmets förfäder till middagen. Eldar och eldens kraft var en väldigt viktig del av den keltiska traditionen. För att rena och skydda samhället tände man en stor, gemensam brasa för allmänheten vid en plats som ansågs helig. I den brasan brände man också ofta ben från slaktade djur som offer till andarna, elden skulle också hjälpa de döda att hitta hem igen. En tradition var att låta hushållets egna eld brinna ut, för att sedan tända den igen från den stora brasan – det skulle ge beskydd under vintern.

Skydda sig från onda krafter

Eftersom slöjan mellan världarna ansågs tunn ville man skydda sig mot onda krafter och väsen, för det var inte bara spöken från förfäder som vandrade i mörkret. En av de mest fruktade var "Aos Sí" eller även kallad älvorna, som ansågs vara väktare av naturen. De var ofta knutna till speciella platser, som exempelvis träd, stenar och kullar – det var viktigt att veta om dessa platser och absolut inte störa deras hem. Under Samhain var deras närvaro tydligare och man offrade mat och dryck till älvorna. Dessa väsen kunde vara både beskyddande, men också farliga och kidnappa människor om de inte blivit tillfredsställda med offergåvor eller om man störde dem. [caption id="attachment_215201" align="alignnone" width="640"] Samhain-firande i Skottland år 2020. Foto: Robin Canfield/Unsplash[/caption] För att skydda sig mot onda krafter klädde man ut sig med hemska masker och dräkter i syfte att skrämma eller vilseleda de onda andarna. Dräkterna kunde därmed fungera som ett slags kamouflage och få andarna att tro att man var en av dem. En vanlig tro var också att det var viktigt att inte bli igenkänd av de andarna eftersom man då kunde bli utsatt för onda makter. I vissa områden smorde man till och med in sig med aska från Samhain-bålet för extra skydd.

Kristendomens intåg

Under 400-talet började delar av de brittiska öarna kristnas och det ledde också till att kyrkan ville förändra de hedniska traditionerna som kelterna utförde. Istället för att försöka utplåna dem menar dock många historiker att man istället försökte förkristna traditionerna under 700-talet genom att flytta Alla helgons dag från maj till 1 november, på så vis blev 31 oktober allhelgonaafton. Detta är dock omdebatterat, en annan anledning att man flyttade högtiden kan också vara att Gregorius III invigde ett kapell i Petersbasilikan till alla helgons ära den 1 november.

Skillnad mellan högtider

Omkring år 998 införde även den romersk-katolska kyrkan en till högtid i november, nämligen alla själars dag, som infaller den 2 november. Och dessutom finns ju också allhelgonadagen, vilket kan vara något förvirrande om man bor i Sverige. Just kring 31 oktober och början på november sker det mycket olika firanden och även dagar som är viktiga inom kyrkan. Halloween infaller alltid på 31 oktober och har som nämnts ovan från början ingen kyrklig koppling, men i och med att man flyttade alla helgons dag blev det principiellt också kyrkligt eftersom det räknas som allhelgonaafton och det är också därifrån dagens namn kommer: All Hallows Eve – som förkortas Halloween. Även om den rent tekniskt sett kan förklaras som en dag kopplat till kyrkan är det idag en folklig högtid som man vanligen firar utanför kyrkan. [caption id="attachment_215131" align="alignnone" width="640"] Foto: Nikola Johnny Mirkovic/Unsplash[/caption] Sedan har man i Sverige alla helgons dag som infaller den första lördagen mellan 31 oktober och 6 november – det är en röd dag som firas inom kyrkan och är från början tänkt att hedra helgon och martyrer. Men i de svenska traditionerna är det denna dag vi tänder ljus på gravarna och minns våra döda. Den 1 november infaller också allhelgonadagen, vilket i Sverige skiljer sig från alla helgons dag, men däremot inte i resterande världen där det är samma dag. Denna dag är den ursprungliga katolska högtiden för alla helgon. Och sedan kommer förstås den 2 november med alla själars dag, som är en kyrklig helgdag i den katolska kyrkan. I Svenska kyrkan firas alla själars dag istället söndagen efter alla helgons dag, en tradition som infördes 1983 och där namnet officiellt återkom 2003.

"Ont ska med ont fördrivas"

Även om dagarna kan tyckas gå ihop till en klump av liknande firanden och sorger, eftersom döden är extra närvarande just dessa dagar, finns det stora skillnader. Ofta kan Halloween anses kommersiell och oetisk eftersom det finns anspelningar på döden, men också för att det är så nära inpå alla helgons dag. Det är viktigt att förstå dagarnas olika syften. Exempelvis beskriver en svensk kvinna född 1969 från Södermanland, enligt ISOF, det så här: "Halloween är en rolig helg då man får lov att gå på maskerad och klä ut sig. Det är befriande att festa i mörkret och klä ut sig till något läskigt och leva ut. Att det är i skräckens tema är bra, ont ska med ont fördrivas. Att skoja om hemskheter har en funktion i en verklighet där skräck och rädsla för det okända och hemska finns! Allhelgonahelgen är något annat, då man hedrar och minns sina döda och sätter ljus på gravarna. Jag firar båda."

Från Irland till Nordamerika

Trots kyrkans inblandning levde dock de gamla traditionerna kring Samhain kvar i Storbritannien och på Irland, där firandet fortsatte från år till år. Från 1700-talet finns det exempelvis uppgifter kring att unga män brukade klä ut sig i djurhudar, masker eller hade målade ansikten. De utklädda männen brukade sedan vandra runt och besöka olika hem där de sjöng, diktade eller underhöll och sedan förväntade sig att få mat för besväret. Det finns också belägg för att man ofta gjorde hyss kring 31 oktober, särskilt var det barn och unga män som gjorde busiga upptåg – som exempelvis att täppa igen skorstenar eller vända hästar i stallen. Under 1800-talet var det hungersnöd på Irland och därför emigrerade många irländare till Nordamerika under den här tiden. De tog med sig sina traditioner kring Samhain och det bidrog till de traditioner som finns idag. [caption id="attachment_215197" align="alignnone" width="640"] En traditionell irländsk halloweenmask från tidigt 1900-tal, som ställs ut på Museum of Country Life på Irland. Foto: rannṗáirtí anaiṫnid/CC BY-SA 3.0[/caption] Även om man förenklat kan säga att det var irländarnas influerande som skapade de amerikanska Halloween-traditionerna är det inte helt sant, exempelvis hade den amerikanska ursprungsbefolkningen också skördefester och föreställningar kring de döda. Fler kulturer har också haft liknande traditioner kring skördefester, tro på magi och andar samt andra festligheter kring den där tiden på året – som därmed troligen bidragit till dagens firande genom den invandring som skedde till Nordamerika. I Mexiko har man också exempelvis Día de los Muertos, De dödas dag, som firas 1-2 november. Det är en stor religiös högtid där man firar och minns sina döda. Även mexikanska invandrare började komma till Nordamerika under 1800-talet och deras traditioner har troligen också influerat de amerikanska traditionerna. [caption id="attachment_215276" align="alignnone" width="640"] Día de los Muertos i Albuquerque i USA 2011. Foto: Larry Lamsa/CC BY 2.0[/caption] Halloweenfirandet är troligtvis influerat av Guy Fawkes Night, som firas 5 november för att minnas misslyckandet med krutkonspirationen i Storbritannien. Högtiden påminner om svenska Valborg med stora brasor, men med en halmdocka ovanpå. Guy Fawkes var en engelsk katolik som 1605 försökte spränga det brittiska parlamentet och mörda kung Jakob I. Han greps vid sprängämnena och avrättades. Hans namn lever kvar genom att man bränner en halmdocka föreställande honom på brasorna. Samhället utvecklades i USA och Kanada där vidskepelsen avtog i samhället, och därmed minskade också behovet att utföra traditioner som byggde på sådant. Under första halvan av 1900-talet började Halloween byggas upp till en mer festlig högtid. De första Halloween-paraderna skedde under 1920-talet, men det var inte helt utan problematik. Ofta klagades det över "the Halloween problem" eftersom det ofta var mycket bråk och fylla i samband med paraderna. Samtidigt utvecklades också Halloween-firandet och det blev trots allt mer barninriktat. [caption id="attachment_215186" align="alignnone" width="640"] Halloweenfest i Pittsburgh, Pennsylvania i USA 1925. Foto: Unseen Histories/Unsplash[/caption] Under andra världskriget ansåg man dock att det blivit det så illa att man på vissa håll förbjöd Halloween-firandet, men sedan tog det ny fart under 1950-talets babyboom. Det blev alltmer barnens högtid, samtidigt som det kommersialiserades kraftigt. Maskeraddräkter och dekorationer började produceras industriellt, och urvalet av kostymer vidgades från traditionella övernaturliga varelser till populärkulturella figurer och senare även internetfenomen.

Stingy Jack

Den traditionella Halloween-pumpan ska också ha sitt ursprung på de brittiska öarna. Redan vid Samhain ska man ha använt sig av diverse grönsaker som man karvade ut ansikten i och satte in ljus, detta ska ha varit en del av skrämseltaktiken mot onda andar. Pumpor användes dock inte, utan man använde rotsaker som exempelvis rovor, kålrötter eller majrovor. Just det engelska namnet för Jack O’Lantern, som halloweenpumpor kallas främst i USA, har använts sedan 1500-talet, men inte på karvade grönsaker. I östra England kallade man irrbloss, det vill säga de mystiska ljus som ofta syns i sumpmarker, för just Jack O'Lanterns. Det finns också flera bakgrundshistorier till den orangea pumpfiguren. En irländsk sägen berättar om smeden "Stingy Jack", enligt Irish Mynths. Jack hade levt ett liv av list och bedrägeri och en kväll träffade han djävulen ute som kommit för att ta hans själ som straff. Jack bad djävulen att få dricka en sista drink och när drinken skulle betalas övertygar han djävulen att förvandla sig själv till ett mynt som de kan betala notan med. [caption id="attachment_215132" align="alignnone" width="640"] En traditionell irländsk jack-o'-lantern av rova från tidigt 1900-tal jämfört med en modern Halloween-pumpa. Montage. Foto: rannṗáirtí anaiṫnid, David Trinks/CC BY-SA 3.0[/caption] Djävulen går med på Jacks förslag, men när han gör som han blir ombedd, stoppar Jack myntet i fickan. Till djävulens stora förtret finns det ett silverkors i fickan, vilket hindrar honom från att återgå till sin ursprungliga form. Jack släppte sedan djävulen fri i utbyte mot att djävulen skulle låta honom leva ett år till. Och dessutom skulle han inte komma till helvetet när han dog. Ett år senare kommer djävulen tillbaka, men då lurar Jack honom igen: Han får djävulen att klättra upp i ett träd, där han sedan ristar in ett kors, så djävulen inte kommer ner. Jack och djävulen gör ännu en överenskommelse, där nu Jack ska få leva tio år till. Djävulen accepterar och släpps fri. När Jack dör tio år senare är djävulen trogen sitt ord och släpper inte in honom i helvetet. Men eftersom Jack inte heller kommer in i himlen så tvingas han vandra i ett evigt mörker på jorden. Djävulen tycker dock lite synd om Jack och kastar ut en bit glödande kol från helvetet till honom. Jack skär sedan ut en rova och stoppar in kolet. Därav kommer det engelska ordet för halloweenpumpor: Jack O’Lantern. Denna form av legend, eller saga, är mycket gammal och har florerat i olika versioner i många kulturer. I Sverige finns bland annat versionen Smeden och djävulen. Traditionerna kring Samhain fortsatte som bekant på Irland och även karvandet av rovor fortsatte, denna tradition tros sedan ha följt med irländarna som emigrerade till USA. I USA är det dock svårare att odla rovor, så istället byttes rovorna ut mot den idag populära pumpan. Idag har den blivit en symbol för Halloween, men också för skördetider och särskilt omställningen till hösten.

Bus eller godis

Den idag klassiska "Trick or Treat" tros härstamma från olika källor, men den äldsta anses vara något som kallades för "guising". Det är en tradition som sägs ha sina rötter i Samhain, men som främst är dokumenterat från 1500-talet. Barn i Skottland och Irland klädde ut sig för att skydda sig från onda andar och gick sedan dörr till dörr och bad om godsaker. Till skillnad från dagens bus eller godis förväntades dock barnen inte busa – utan framföra exempelvis en sång eller dikt för att få belöningen. Även i England och Wales hade man liknande traditioner. Där brukade fattiga människor under perioden kring Allhelgonadagen gå från hus till hus och bad om "soul cakes" i utbyte mot böner för de dödas själar. En soul cake, eller själakaka, är små runda kakor som kan vara kryddade med exempelvis kanel. Det var en del av det kristna firandet som började kring 1500-talet och fortsatte fram till 1800-talet, än idag har man lokalt vissa liknande traditioner där man bakar själakakor. Både vuxna och barn deltog vid souling, men det ska enligt uppgift främst ha varit barn som deltog i aktiviteten. Just guising följde med irländarna till Nordamerika och den första referensen till aktiviteten finns dokumenterat 1911 i Kingston, Ontario, Kanada. [caption id="attachment_215284" align="alignnone" width="640"] Två flickor efter bus eller godis 1958. Foto: Kim Scarborough/CC BY-SA 2.0[/caption] I USA är den tidigaste referensen under 1920-talet, enligt 10/31 Consortium. Där finns dokumenterat att barn klädde ut sig och gick runt och tiggde godis. Det finns också nedtecknat att barnen kunde göra hyss om de inte fick något godis. Först efter 1950 ska bus eller godis ha blivit mer utspritt i USA, särskilt när sockerransoneringen upphörde och bostadsområden i förorterna växte fram. Som nämnts tidigare bidrog babyboomen till att Halloween utvecklades, och även att bus eller godis-traditionen tog fart. Att buset tog över från att be böner eller sjunga är oklart hur det gick till, men en kan anta att det var en samhällsutveckling som utgjorde förändringen. Fattigdomen blev mindre utpräglad och det fanns troligen inte samma behov av att tigga mat eller godsaker, och samhällets strukturer förändrades – en större gemenskap växte fram och kunde ge mer utrymme för lek och bus än tiggeri.

Till Sverige

Halloween kom till Sverige med amerikanska influenser under 1950- och 1960-talen. Även om det inte firades stort bland svenskarna vid den här tiden, så finns det indikeringar på att det fanns storslagna Halloween-fester: Bland annat finns det en incident rapporterad 1961, där polisen fick ingripa vid ett halloweenfirande i Stockholm. Det var dock under 1990-talet som det tog fart på allvar. Bland annat satsade Hard Rock Cafe i Stockholm tillsammans med Buttericks, där man firade Halloween under en veckas tid året 1990. Året efter ökade försäljningen av halloweensaker stort och redan 1995 blev firandet mer allmänt i Sverige, även om det inte landade på samma nivå som i USA. Exempelvis blev aldrig bus eller godis lika vanligt förekommande fenomen bland de svenska barnen – men Halloween-fester, dräkter och dekorationer i mer måttlig mängd blev vanligare.

Firandet idag

Idag är Halloween en mångmiljardindustri, främst i USA, men också i andra länder. Förra året ska uppemot 72 procent av amerikanerna firat Halloween och man i snitt spenderade 104 dollar per person, enligt Ready Signal.  I Sverige firar man relativt stort också, men långt ifrån de amerikanska nivåerna. Förra året förväntades Halloweenhandeln omsätta cirka 1,6 miljarder kronor, enligt Tidningen Näringslivet. Det som från början varit en hednisk skördetradition där man välkomnade, eller gömde sig, från andar är idag ett firande som lägger fokus på tema-fester, dräkter, godis och skräckfilmstraditioner. Nya traditioner är bland annat att dekorera hemmet, både ute och inne, men också att anordna tävlingar i exempelvis pumpa-karvande eller bästa kostym eller sminkning. [caption id="attachment_215294" align="alignnone" width="640"] Foto: iStock/Sebastien Mercier[/caption] Irland beskrivs ofta som Halloweens hemland och även idag firar man fortfarande stort. Samhain är fortfarande en levande tradition på Irland där man hedrar de gamla sederna från kelterna med festivaler och diverse firanden. På Irland finns också Europas största Halloween-festival Derry Halloween där man blandar Samhain-traditioner med modernare klang. För den som är ett fan av den ökände Dracula pågår också Bram Stoker Festival i Dublin i slutet av oktober – Även om greven bodde i Transsylvanien var författaren faktiskt irländsk. Inom den nyhedniska rörelsen Wicca, som grundades på 1950-talet, är Samhain en av de viktigaste högtiderna där man hedrar de döda. Den är inspirerad och bygger på kelternas högtid, men skiljer sig något åt. Likt kelterna betraktar man även Samhain som den wiccanska nyåret. Även om Halloween har en genomstyrande kommersiell anda idag, liksom åtskilliga andra högtider, så verkar det finnas ett behov av att se skräcken, eller döden, från ett säkert avstånd. Kanske handlar det om ett sätt att försöka kontrollera det som skrämmer oss, eller helt enkelt att vi behöver ha det nära till hands för att komma ihåg att det också är en del av livet.]]> Fira kulturarvet i helgen https://nyadagbladet.se/kultur/fira-kulturarvet-i-helgen/ https://nyadagbladet.se/kultur/fira-kulturarvet-i-helgen/#respond Fri, 08 Sep 2023 10:50:45 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=159216 Den 8–10 september firas kulturarvet med åtskilliga evenemang och arrangörer runtom i Sverige med temat "Levande kulturarv". Det bjuds på bland annat traditioner och matlagning där man berättar om hur livet kunde se ut förr. Det var 1988 som man i Sverige anordnade ett första "öppet hus", som det från början kallades, där man kunde besöka äldre byggnader på landsbygden. Sedan dess har det fortsatt varje år och även utökats med evenemang Kulturarvsdagen ska bidra till att skapa förståelse och bilda engagemang för Sveriges kulturarv och kulturmiljöer. Det kan exempelvis handla om traditioner, hantverk och mat, samt om de metoder, kunskaper och färdigheter som har överförts från en generation till nästa. I år är temat "Levande kulturarv" där lokala arrangörer visar upp hantverk, kulturhistoriska platser och bjuder på berättelser om intressanta personer och händelser. I Värmland kan man bland annat resa tillbaka cirka 100 år i Hammarös historia där man visar upp både kvinnornas och männens sysslor, samt även barnens. I Skåne bjuds det på åtskilliga evenemang med bland annat guidade visningar av kyrkor, bakning, smide samt även medicinhistoria. I Hälsingland kommer man exempelvis att tala om matarvet Hälsingeostkakan och även visa upp världsarvet Hälsingegårdar. Arrangemang anordnas i nästan hela Sverige under 8–10 september. Kulturarvsdagarna samordnas av Riksantikvarieämbetet i samarbete med Sveriges Hembygdsförbund och Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd. Det är en del av European Heritage Days, ett program som lanserades på EU-nivå med 50 signatärländer år 1999.]]> https://nyadagbladet.se/kultur/fira-kulturarvet-i-helgen/feed/ 0 Klarna angriper västerländska traditioner och seder i ny kampanj https://nyadagbladet.se/inrikes/klarna-angriper-vasterlandsk-traditioner-och-seder-i-ny-kampanj/ https://nyadagbladet.se/inrikes/klarna-angriper-vasterlandsk-traditioner-och-seder-i-ny-kampanj/#comments Tue, 03 Mar 2020 16:52:34 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=74174 Klarna har lanserat en ny kampanj där man enligt egen utsago ”ger traditionen fingret” med Lady Gaga är i förgrunden, där popstjärnan friat till sig själv och satt ringen på långfingret som en "aktion" mot seder som omger frieri. Bakgrunden till kampanjen var skottdagen, då kvinnor traditionellt ska vara de som friar. Detta tillsammans med statistik som visar att 65 procent av kvinnorna vill bli friade till, och att bara fyra procent vill vara de som friar, har fått Klarna att tillsammans med designern Bea Åkerlund starta en normkritisk kampanj. Det handlar specifikt om en unisex-kollektion med uttalat icke-traditionella ringar som ska vara lämpliga åt både kvinnor, män och transsexuella. Att män friar är föråldrat enligt kampanjen, och de nya ringarna som lanserades på Alla hjärtans dag är designade för att, som man beskriver det, ”inspirera oss alla till att älska på egna villkor”. – Våra ringar är en påminnelse om att aldrig låta traditioner eller andras förväntningar stå i vägen för det man vill ha. Ingen annan ska diktera ens val i livet - särskilt inte när det kommer till vem eller vad man älskar, säger ​Christian Cabau​, marknadschef Klarna Sverige, till Omni. Lady Gaga är i förgrunden i kampanjen, där man lyfter fram att hon friat och sagt ja till sig själv som en "aktion mot denna utdaterade tradition" och därtill satt ringen på långfingret som ett sätt att "ge fingret åt gammalmodiga traditioner". Själv beskriver hon det som att man "firar hur långt vi kommit som kultur". – Vi på Klarna har själva alltid gått vår egen väg och tycker att alla beslut, stora som små, ska fattas på egna villkor. Ringarna som vi tog fram med Bea Åkerlund är en påminnelse om att aldrig låta traditioner eller andras förväntningar stå i vägen för det man vill ha, säger ​Cabau. ]]> https://nyadagbladet.se/inrikes/klarna-angriper-vasterlandsk-traditioner-och-seder-i-ny-kampanj/feed/ 10