Olle Johansson – Nya Dagbladet

”Obefintlig etikdiskussion kring hjärnforskning och AI”

Osignerad — Mon, 25 Feb 2019 19:35:17 +0000

Hjärnforskning och forskning kring artificiell intelligens är världens mest betydelsefulla forskning såväl ekonomiskt som etiskt. Människolik intelligens behöver mänskliga förebilder och forskningen härmar mänsklig intelligens. Men den etiska diskussionen och kontrollen av denna forskning är obefintlig. "Det är nu viktigare än någonsin att vi gemensamt strävar efter att förändra svensk forskning och sjukvård, så att alla kan känna största förtroende och tryggt kan lita på forskningens oegennyttiga ambitioner. Att arbeta som statlig forskare eller som landstingsanställd sjukvårdspersonal borde aldrig kunna missförstås - uppdragsgivarna är medborgarna, inga andra. Inga plånböcker, inga meritlistor, ingen politisk hänsyn, inga spin off-företag, inga optioner, inga privata vinster, ingen industriell profit, inga hänsyn andra än folkhälsan", hävdar en av undertecknarna docent Olle Johansson. Medan teknikutvecklingen i information, biologi, och medvetande ångar på hamnar etiken och juridiken på efterkälken. Det står att läsa i forskningsrapporten Bortom IT – om hälsa i en digital tid från Institutet för Framtidsstudier, som presenterades på Handelshögskolan i Stockholm mars 2017. Att vi har teknik för att på distans kontrollera våra hus och bankkonton känner alla till. På distans kan vi låta doktorn kontrollera hjärtrytm och blodsocker. Men med samma teknik kan också andra ta kontroll över vår hälsa och identitet. Så kallade identitetsstölder har blivit en smärtsam realitet för många. Men observera att man då bara talar om vår fysiska identitet. Att militären dödar människor och utplånar samhällen på distans är också väl känt. Stormakter manipulerar varandras vapensystem, men också varandras civila strukturer. Ryssarna anklagas för att ha manipulerat USA:s presidentval. Den avhoppade CIA-anställde Edward Snowden avslöjade 2013 att USA i stor skala avlyssnar olika länders medborgare och även dess allierades statschefer. Men att det nu också – med teknikens hjälp – går att tränga djupt in i oss själva och ta reda på vad som händer i våra kroppar på cellnivå, är inte lika känt. Och att hjärnforskarna idag kan nå in i vårt allra innersta och där påverka våra upplevelser samt styra våra muskler är nog okänt för de flesta. Och runt hörnet kommer möjligheter att kontrollera och kopiera även vår psykiska identitet. – När datorer inte bara är programmerade för vissa specifika uppgifter, och när datoriserade robotar utrustas med AI (artificiell intelligens), som gör att de kan tänka själv, finns det ingen anledning att tro att dessa robotar inte också kan ha ett medvetande, menar professor Sten Grillner, ledande svensk hjärnforskare på Karolinska Institutet och en av de ansvariga i EU:s flaggskeppsprojekt The Human Brain Project. Från Science Fiction till Science Facts Vad som för bara en generation sedan var omöjligt för många att ens förstå, och som de flesta fortfarande betraktar som science fiction, är således för vissa forskare redan science facts. Den snabba tekniska utvecklingen gör uppenbarligen forskare så fartblinda, att de håller den stora majoriteten människor ovetande om att deras forskning håller på att omdefiniera begreppet människa och därmed hela vår civilisation. Därför är det viktigt att forskare slutar förneka att tekniken finns, att människor får vetskap om både risker och möjligheter, att samhället sätter etiska regler för hur forskningen får bedrivas och att resurser avsätts för att kontrollera att regler efterlevs. Informationstekniken tog fart på 1940-talet, när datortekniken började utvecklas. Under 1960-talet sköts de första kommunikationssatelliterna upp. Sedan dess har det pågått en teknisk maktkamp mellan stormakterna om att utveckla alltmer potenta system för att kontrollera världen. Svenska forskare hävdar att det 2025 finns en superhjärna, som är intelligentare än den mänskliga hjärnan. Svensk hjärnforskning och signalspaning är världsledande. Svenska produkter utgör viktiga komponenter i systemen.

Men vi skapar ingen hållbar tillväxt för Sverige genom att delta i en inhuman forskningskamp utan etiska regler.

När informationsmängderna i världen ökar, stiftas lagar för att skydda konsumenter från något så banalt som att få mycket reklam. Den svenska personuppgiftslagen (PUL) från 1998 ersattes 2016 av nya EU-direktiv. Att detta presenteras som ett väsentligt initiativ är bevis nog för att samhället förlorat kontrollen över den snabba utvecklingen av modern informationsteknik. Den förste svenske professorn i medicinsk etik Göran Hermerén var åren 2002-2011 ordförande för The European Group on Ethics in Science and New Technologies (EGE), som 2004 lämnade en rapport till EU om riskerna med och vikten av etiska regler för forskningen om hjärnimplantat. Men rapporten har mer än 10 år senare inte lett till något som helst initiativ från EU:s eller något av medlemsländernas sida. Samtidigt fortsätter forskare att redovisa allt mer häpnadsväckande resultat och tillämpningar av NIBC-teknik (Nano, Info, Bio och Cogno). Men än så länge kommer alltför lite till allmänhetens kännedom. Den svenska kunskapsalliansen Kreaprenör driver sedan 6 år projektet Hjärnans frihet. Vi följer flera pågående projekt som utforskar människans innersta och mest personliga, medvetandet; europeiska Human Brain Project, Google, American Brain Initiative, ryska 2045-Initiative, China Brain Project och japanska Brain/Minds. Vi vet att kontroll och etisk bevakning av dessa projekt är svaga. Europeiska Human Brain Project granskas av filosofer direkt knutna till projektet. Den etiska prövningen har dessutom lagts som sista fas i projektet. Först forskar man, och när det är klart skall etikprövning göras. Vi kräver att etikprövning av hjärnforskning görs före och under projektens gång med full insyn, dvs med tillgång till försöksupplägg och insyn i teori och planering. Prövning skall göras av kompetenta och oberoende personer från myndigheter med mandat att både påverka samt stoppa oetiska projekt. Det är lätt att föreställa sig att såväl observerande medvetandeforskning som praktiska experiment lätt kan komma att kränka människors rätt till integritet, liv och hälsa. Att tillåta oreglerad forskning på detta område är att be om brott mot människovärde och människorätt med Macchiariniskandalen i färskt minne. Vi uppmanar Regeringen och Riksdag att tillse att en oberoende kontroll och en bred etikprövning införs för svensk hjärnforskning, hjärna-dator-interaktion, och artificiell intelligens. Sverige måste också verka för att samma kontroll införs i EU och att våra representanter i FN och andra internationella organ reser frågan om att införa etikprövning i alla länder där sådan forskning bedrivs så att forskningen blir känd för allmänheten. Vi är övertygade om att de etiska frågorna i detta fall inte bäst löses av experter i slutna överläggningar. Detta rör kärnan av att vara människa. Kan det finnas någon mänsklig rättighet mera fundamental än denna, att få vara med och definiera vad det är att vara människa? Vårt mål med vårt projekt Hjärnans frihet är att få forskare att sluta förneka att teknik finns för att interagera med och kontrollera människors psykiska funktioner och medvetandet. All historisk erfarenhet visar att teknik som finns används. Om sådan forskning på människor görs i Sverige utan informerat samtycke är det enligt lag fråga om grov kriminell verksamhet. Personer som känner till att olaglig forskning bedrivs utan att meddela detta är medskyldiga. Vi frågar vilken mening deklarationer om mänskliga rättigheter har, när samhällets institutioner, som vi förlitar oss på ska skydda oss, saknar såväl etiska regler som kunskap och resurser för att övervaka forskning som syftar till att kopiera och påverka människors innersta och mest personliga, vår identitet och vårt medvetande? Lars-Olof (LO) Landin Ordförande kunskapsalliansen Kreaprenör® ideell förening, informationskonsult Olle Johansson Pensionerad docent, univ.lektor KI och adj./gästprofessor KTH

”Lack of success of ‘displacement-of-furniture-sensitivity’ provocation study may prove validity of real-life cell phone tests for electrohypersensitivity”

Osignerad — Wed, 08 Nov 2017 15:37:00 +0000

Looking back at the controversy of how people perceive microwave radiation, it is worthwhile after 20 years of general use by the public to revisit the ways cell phones are tested and how electrohypersensitives perceive radiation in provocation studies. For many years I have very often pondered the outcome of my own provocation study, Johansson O, "Elöverkänslighet samt överkänslighet mot mobiltelefoner: Resultat från en dubbel-blind provokationsstudie av metodstudiekaraktär" (=”Electrohypersensitivity and sensitivity to mobile telephones: Results from a double-blind provocation study of pilot character", in Swedish), Enheten för Experimentell Dermatologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Rapport nr. 2, 1995, ISSN 1400-6111. This was the first study on humans, it was very successful, and turned out highly productive and informative. Among it's results was the single test person who was entirely correct, both acutely as well as in the delayed reaction phase, when exposed - in a double-blind manner - to a mobile phone in stand-by mode. Naturally, being a pilot study there is a number of things that may be discussed, but the interesting part is that the woman being 100% correct actually was the only person living at the place where the test was performed, i.e. it was her own home environment. It should be pointed out that human beings are not especially good in judging absolute numbers, such as the absolute weight of a pencil. However, we are very sensitive to differentiate between a test situation and a natural, well-known reference. To better understand the impact of this fact, I recently made a new provocation study, this time not using electrohypersensitive persons but subjects claiming the ability to recognize the displacement of furniture. I took 60 test persons, all normal healthy volunteers, not on any on-going medication apart from birth control pills, all being non-smokers, 30-50 years of age, male (n=30) and female (n=30). They were introduced, one-by-one, into an ordinary family house, with three bedrooms, a living room and a kitchen, an attic and a basement, two bathrooms, a front porch, and a front and a back garden. The test persons were not allowed to meet each other before or after the test. In the house, before arriving to it, one piece of furniture (a 3-person sofa) had been displaced. Neither the test person or the technician overlooking the test knew which piece that had been displaced, so it was a genuine double-blind study. The order of the test persons was randomized using a random number table. The results were quite discouraging, only one subject out of the 60 was able to spot the displaced sofa; the rest had not a clue in spite of all of them claiming the ability to recognize displacement of furniture. Upon detailed analysis, and breaking the double-blind code, it was revealed that only the test person actually living in the house, i.e. it was her own home, was able to correctly identify the displacement; the rest of the subjects were completely lost. (Interestingly enough, if the house was changed to one of the other subjects homes, then the first correct person suddenly lost the ability to recognize the displaced piece of furniture, and only the person now living in the second house could properly and correctly identify the piece that had changed it's location.) So going back to Johansson (1995) cited above, it may be argued that perhaps any electrohypersensitivity provocation study in a foreign laboratory located away from the subject's normal environment is firmly set to fail? Of course, the above displacement-of-furniture-sensitive persons, claiming this ability, would all have been dead right had they been allowed to judge the difference in their own home, i.e. in the natural background environment. In the foreign one they were as lost as a blinded animal on a road. Many of my peers have heavily criticized me for using a real mobile phone in a real life situation instead of a ‘standardized exposure in a laboratory setting’. I now argue that my very use of a real mobile phone may have been the real key to my success with the provocation study [cf. Panagopoulos DJ, Johansson O, Carlo GL, "Real versus simulated mobile phone exposures in experimental studies", BioMed Res Internat 2015, Article ID 607053, http://dx.doi.org/10.1155/2015/607053]. Had we used any laboratory set-up, then most likely we would have – but not deliberately – primed the experiment to become a "no-finding", one. May this have been deliberately done in other projects failing to prove an association between exposure and symptoms, or were their mistakes just due to chance and/or bad judgment and scientific know-how...? It should be noted that the successful test subject in our double-blind mobile phone-based provocation study initially used her allowed 30 minutes, but for each time got more and more secure in the test situation. The later half of the test meant that she - equally fast as any technical measurement equipment - immediately when the black box was introduced into the test room told the supervisor that either it was only carrying a non-active exact replica or that it contained a real mobile phone in stand-by mode. This is the same quick reactivity as we all utilize when coming into our homes, thus immediately spotting if our spouse has moved a piece of furniture out of it's frame of natural background reference. This piece of the jig-saw puzzle should encourage the attitudes of microwave radiation researchers to revisit the work of those who found no evidence of association to exposure during provocation. Olle Johansson Also read this article: "Scientists call for cell phone tests to ‘get real’, claiming simulated results grossly misleading"

”A comment about health impacts of cell phone radiation”

Osignerad — Wed, 09 Aug 2017 12:57:51 +0000

In 2013, yet a very interesting 4-minute video about the health impacts of cell phone radiation, featuring Dr. Sanja Gupta, was launched by CNN in the USA: https://youtu.be/wkpKXzbRr1U "CNN's Dr. Sanja Gupta Explains Cell Phone Radiation and Its Dangers (JMOA Inquiries: 0939-4098415)" As usually very clear, unfortunately, this time Dr. Gupta misses several important points, especially the legal aspect* as well as the fact the mobile phone manufacturer's instructions tell you to keep it one inch away from your body, thus not only your head/brain. When he demonstrates how the measurements are done, by moving the phone away from his head, he still holds it in his hand, exposing for instance all white and red blood cells in the peripheral blood every 5th minute when they pass his hand. Approx. 25% of the radiation is used for communication, and 75% of all the radiation from a hand-held unit is absorbed by the body (head, shoulders, arm, hand, trunk), but will also pass right through you. I did some very simple penetration studies: Friday, March 14, 2008, I allowed pairs of rather stubby women to press their voluptuous bodies tightly around a mobile phone to see if I could call the phone, i.e. if the microwaves would penetrate their bodies. The result was clear; from a functionality point of view it was as if the bodies were not present at all, the women were completely transparent. (If this meant that 100% or 1% of the radiation went all the way through, I do not know, but the phones rang as if nothing was hindering their communicative capacity.) *For the legal aspect, to urge people to keep the telephone or tablet one inch (or more) away from their body is so smart since you can never touch the gadget in question. The telecom manufacturers and operators say that their products are safe, so they claim, but they do not – legally – themselves touch them even with a barge pole or a pair of pliers. So, in a sense, these companies have their own precautionary principle, by completely and totally refuse liability for their own products. If you hold the gadgets in your hands or right to your head/body, then you have completely violated their firm instructions, and they will walk away from any Court of Law. (This was the effect of the London conference in 2002 about "Electromagnetic Environments and Health in Buildings", headed by D. Clements-Croome, at which I presented the book chapter Johansson O, "Screen dermatitis and electrosensitivity: Preliminary observations in the human skin", Spon Press, London & New York, 2004, pp 377-389.) Dr. Gupta also touches upon the use of earpieces, but still - for most users including himself - it will violate the instruction to "keep it one inch away from your body" since most people will keep the phone in their hand. The employment of ferrite beads and hollow airtubes will not move the phone an inch away from your hand. All of this is about the (possibly?) unfortunate sole focus on our head and brain, and it may mean that much more important adverse health effects are overlooked by the consumers, being fooled into a false sense of security by moving the phone away from their head, but definitely not from their body. (Ironically, the head and brain is actually more resistant against radiation damage as compared to other soft tissues, like the gonads. And the effect on the latter may be much more devastating than extra cancer cases. --- In Sweden we would say that the consumers are so fooled. --- But do not get me wrong, the recent American National Toxicology Program cancer data, clearly tying together mobile phone exposure and increased risks for cancers, do keep me awake at night.) In addition, the most recent research, like the "Phonegate" data from France, investigating the real radiation levels at ordinary close contact between body and phone, do not indicate that current RF exposure levels are just a fraction of what national and international exposure guidelines permit, quite the opposite. They clearly show that the recorded exposure levels actually are 3 times higher than the allowed maximal ones, so the difference between the natural background and the actual phone signal pointed out by me may be even bigger. As you know, this revelation has created a huge scandal in France, with ramifications all the way up to their National Assembly and Senate, as well as up to the European Union. Similar figures are now starting to emerge from other countries and laboratories, something also touched upon by Dr. Gupta pointing to the flawed FCC and ICNIRP guidelines (also having been a theme for my endless nagging for years). --- As a matter of fact, such guidelines lack any form of biologically-based exposure standards or hygienic safety levels (the only such latter ever proposed is by myself**). Instead the safety of these gadgets are determined using so-called technical recommendations based on acute heating of fluid-filled plastic dolls, and only allowing you to make one (!) single, 6-minute long, mobile phone call once in your life-time. Does that make you feel safe? **It should be noted that only one hygienic safety value ever has been proposed: 0.0000000001-0.000000000000001 µW/cm2 – this is the natural background during normal cosmic activities; proposed by myself, already in 1997***, as a genuine hygienic safety value, and since then many times repeatedly presented. (Given the highly artificial nature of the current wireless communication signals, e.g. of their pulsations and modulations, it may actually boil down to 0 (zero) µW/cm2 as the true safe level.) And do not ever believe it is possible to play it “safer” by only somewhat reducing the exposure levels! [***It was quite interesting when I presented it at a trade union meeting in Stockholm (in 1997) since one of my most fierce opponents - then working i.a. for Ericsson and Telia Mobile - cried out: "I usually never believe anything that Olle Johansson says, but this time he is dead right!". He called me many years later and said "that I actually had been dead right on everything; something he had slowly begun to realize..." ;-)) ] Dr. Gupta also points to the well-known fact that the poorer reception and/or greater distance to the base station, your phone or tablet will automatically up-regulate it's output power. This relationship we have also covered in a number of studies: 1. Hallberg Ö, Johansson O, "Mobile handset output power and health", Electromag Biol Med 2004; 23: 229-239 2. Hallberg Ö, Johansson O, "Glesbygd är en sjuk miljö, nu börjar även friska dö" (="Say to countryside goodbye, when even healthy people die"; in Swedish), Enheten för Experimentell Dermatologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Rapport nr. 6, 2004, 45 sidor, ISSN 1400-6111 3. Hallberg Ö, Johansson O, "Alzheimer mortality - why does it increase so fast in sparsely populated areas?", Europ Biol Bioelectromag 2005; 1: 225-246 More and more people, all over the world, have over the years become concerned citizens who realise that modern electronic devices produce electromagnetic fields that are not native to our Earth. These non-native EMF:s are completely foreign to human, animal and plant biology, and are potentially reaping havoc on the health and well-being of mankind and life in general on our planet. It is now high time that Dr. Gupta's and my reflections also are made the concern of our politicians and civil servants who are there to serve us and protect us. Or was that not the intention…? Olle Johansson

Bacteria, mobile phones & WiFi – a deadly combination?

Osignerad — Wed, 31 May 2017 11:38:55 +0000

Bacteria exposed to mobile phone and WiFi radiation turned resistant to antibiotics, science demonstrates. The implications of this are chilling and may easily explain the on-going huge and highly frightening development into more and more antibiotics-resistant microorganisms around the world. That claims Olle Johansson, associate professor at the Karolinska Institute, Department of Neuroscience, and head of The Experimental Dermatology Unit. Monday, May 22, 2017, Metro Stockholm reported that the Ministers of Health from the so-called G20 countries, including Australia, France, India, Italy, Japan, Canada, China, Russia, Saudi-Arabia, Great Britain, South Africa, Turkey, Germany and the USA, have decided to cooperate to counter the ever-increasing and alarming world-wide resistance of bacteria to antibiotics. Only within the EU there are yearly more than 25,000 deaths due to antibiotic-resistant bacteria. Among the measures presented are national action plans to be in force at the end of 2018. Furthermore, the G20 countries are striving to only allow antibiotics to be purchased via formal medical prescriptions, as well as working towards supplying these medicines at lower and more reasonable prizes in poor countries. Surprisingly enough, nothing is – however – mentioned about the very recent results of Taheri et al (2017; https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28203122) who has demonstrated that the exposure to 900 MHz GSM mobile phone radiation and 2.4 GHz radio frequency radiation emitted from common Wi-Fi routers made Listeria monocytogenes and Escherichia coli resistant to different antibiotics. These findings naturally have direct implications for the management of serious infectious diseases. betting-utan-svensk-licens.net With the on-going huge and highly frightening development into more and more antibiotics-resistant microorganisms around the world, this adaptive phenomenon and its potential threats to human health, according to my view, definitely and rapidly should be further investigated in controlled replication experiments, rather than spend money and time on national action plans or commercially lowering the prizes! With all the new data from different investigations appearing, some days with several publications being released in parallel, maybe I was not wrong when I used my common sense and called for safety measures already back in the early 1980ies; maybe it was morally-ethically 100% right to sound the alarm, thus to warn everyone that we are under attack of an invisible invader using colossal exposure levels to conquer our cells and tissues, and change their sensitivity to pharmaceutical treatment? From a public health point-of-view, the proof in the form of thousands of peer review-based scientific publications is overwhelming – now society must act! To instead disengage academic scientists, with great know-how and a firm scientific curiosity, from their workplaces due to “lack of money” will not sound well in the future. Not at all. Olle Johansson

”Mobilstrålningstesterna missar den farligaste strålningen”

Osignerad — Thu, 20 Dec 2012 21:32:27 +0000

Torsten Augustsson, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), berättar i sin replik att SSM kontrollerar nivån av radio- och mikrovågor från mobiltelefoni, olika typer av kommunikationssystem, trådlösa datornätverk, samt radio- och TV-sändare. Mätresultaten överskrider ej de rekommenderade maxvärdena, vilket kan låta väldigt tryggt. Det som dock inte inger någon trygghet är att Torsten Augustsson inte inser att det finns mycket stor anledning att misstänka allvarlig påverkan vid “så låga nivåer av radiovågor som vi mätte, och som finns exempelvis i stadsmiljö”. Dessa nivåer, till att börja med, är inte “låga”. De ligger ca. 1.000.000.000.000.000 – 1.000.000.000.000.000.000 gånger över naturlig bakgrund. Hur de, hos SSM, kan anses vara “låga” är synnerligen gåtfullt. Kanske dags att be Tomten om nya batterier till SSMs räknedosor samt låta utredarna gå en allmän kurs i fysik och biologi? De “rekommenderade maxvärden” som Torsten Augustsson hänvisar till är redan år 2008 - av Europaparlamentet - bedömda som helt föråldrade, de baseras bara på uppvärmningseffekter, de sträcker sig inte längre än till 6 minuters exponering (sedan måste Du be teleoperatörerna samt Radiotjänst att slå av sina radiosändare, TV-master och mobilantenner!), och t.o.m. Paulo Vecchia, chef för den organisation (ICNIRP) som tagit fram rekommendationerna ”…in 2005 strongly emphasized that these recommendations never were intended to be any medical collateral values”. (Jag citerar) ”He said about the "exposure guidelines": "What they are not": "They are not mandatory prescriptions for safety", "They are not the "last word" on the issue", and "They are not defensive walls for industry or others.".” Dessa “rekommenderade maxvärden” som Torsten Augustsson hänvisar till kontrolleras dessutom i laboratorier med s.k. fantom-huvuden, alltså vätskefyllda plastdockor, och ej på levande SSM-anställda! Torsten Augustsson borde istället poängtera att dessa rekommendationer juridiskt är lika användbara som en bit blött toapapper. Han borde också, som representant för en statlig myndighet, kräva det omedelbara införandet av biologiskt-baserade hygieniska gränsvärden vilka skulle garantera säkerhet samt bindande ansvar. Att all strålning är ofarlig, det är ett återkommande svar från myndigheter. Jag föreslog tidigt att man skulle kräva av tillverkare, operatörer och strålskyddsmyndigheter (som SSM) att de skulle ikläda sig ett personligt ansvar – juridiskt fullständigt vattentätt – när de säger att strålningen är ofarlig. Hittills har ingen velat skriva under ett sådant personligt ansvarskontrakt. Det inger inte trygghet. Världshälsoorganisationen (WHO) gör – som tur är – inte alls “en liknande bedömning” som Torsten Augustsson. WHO har 2011 klassat radiofrekventa elektromagnetiska fält som möjligt cancerframkallande (2B). Så, att dessa tekniker skulle vara säkra, det kan vi genast stryka, inte ens WHO tror det – och de har ändå en klass i vilken sådana exponeringar i så fall hamnar (“Klass 4 - bevisad icke-humancarcinogen”). Frågan idag är bara hur stor risken är och vad vi anser att risken får kosta i form av sjukvård, handikappersättning och för tidiga dödsfall. Ett annat ‘missförstånd’ som tyvärr väldigt ofta utnyttjas både av företrädare för industrin samt officiella myndigheter är användningen av vetenskapliga publikationer (som tobaksindustrin gjorde under många år) som "vikter" för att balansera varandra. Allmänheten kan naturligtvis lätt luras av en sådan argumentation, men om Du blir biten av en dödligt giftig orm, vad hjälper det Dig att det finns 100 miljoner ofarliga ormar runt Dig? Man kan aldrig balansera en rapport som visar en negativ hälsoeffekt med en som visar ingenting!

***

De olika sjukdomssymtom som jag och mina medförfattare kopplar till exponering för svaga radiovågor från exempelvis mobilbasstationer har alla publicerats i peer review-baserade vetenskapliga tidskrifter. Så sedan när blev Torsten Augustsson och hans kollegor på SSM utnämnda till att underkänna de vetenskapliga bedömningar som redaktörer och vetenskapliga granskare gjort när de godkänt alla dessa tusentals publicerade vetenskapliga arbeten? Som anställd vid ett av de främsta vetenskapliga universiteten i världen, Karolinska Institutet (med tillgång till alla världens vetenskapliga publikationer), så kan jag inte hitta detta sensationella beslut. (Jag skulle välkomna en offentlig genomgång där varje av SSM underkänt arbete redovisas stycke-för-stycke, rad-för-rad, ord-för-ord, och där Torsten Augustsson visar för oss alla exakt var och hur varje forskargrupp gjort fel.) Torsten Augustsson påstår att SSM tager hänsyn till den så kallade försiktighetsprincipen genom att rekommendera “att den som talar i mobiltelefon ska använda handsfree och hålla ut telefonen från kroppen.” De glömmer dock att man i så fall måste hålla telefonen 5-10 kilometer från kroppen och utan att några som helst andra strålkällor existerar i närheten för att kunna komma ned till den säkerhetsnivå som finns. Tro nu inte att detta är första gången som SSM (tidigare SSI) haft fel. Den 2 april 2003 skrev Anders Glansholm vid Statens Strålskyddsinstitut (SSI/SSM) så här till en orolig undrande gravid kvinna om risker med att använda mobilen under graviditeten: "Om en gravid kvinna har telefonen i fickan eller i ett band på höften under ett samtal så är det inte troligt att någon strålning når fostret. Det är nämligen så att elektromagnetisk strålning som det här är frågan om snabbt absorberas i vävnaderna. Strålningen omvandlas alltså till värme i kvinnans bukvägg utan att där ställa till någon skada. Man kan säga att strålningen aldrig förmår tränga in till fostret". Lars-Erik Holm, tidigare generaldirektör för sagda SSI, fick frågan om han ansåg att beskedet till kvinnan var korrekt: “Ja! Uttalandet baserar sig på fysikaliska bedömningar av hur strålningen absorberas.” “Fysikaliska bedömningar”…?! Men vad är den enkla sanningen? Jo, fredagen den 14 mars 2008, fick flera par av kvinnor trycka en mobiltelefon mellan sina kroppar, m.a.o. mellan telefonen och omgivningen fanns det mycket vuxet kvinnligt hull. Sedan ringde man till deras telefoner. Tror ni att de började ringa? Svar: Ja! Tror ni att de dolda telefonerna kunde ringa upp andra telefoner? Svar: Ja! Så den bistra sanningen är att Anders Glansholm och Lars-Erik Holm vid svenska SSI/SSM – vars uppgift är att skydda befolkningen från strålskador – saknar medicinska kunskaper och uppenbarligen inte har en aning om hur mobiltelefoner fungerar och hur långt deras strålning tränger in och rakt igenom (!) kvinnor samt deras ofödda barn. Du måste därför själv vara Ditt eget strålskyddsinstitut, själv taga ansvar för Dig och Ditt barn, och själv avstå från magnetfält, speciellt i samband med graviditet!

***

Det fanns en tid då vi människor inte förstod att radioaktivitet från radium, uran och plutonium, medicinens röntgenstrålar och solens ultravioletta ljus faktiskt skadar oss, ja, till och med kan döda oss. Man kunde se röntgenmaskiner i barnskoaffärer i Sverige så sent som i slutet av 1940-talet, avsedda att avbilda passformen på barnskor, och många äldre minns nog de självlysande, radioaktiva armbandsuren som var populära på 1950-talet. Ungefär samtidigt började man förstå att även solens vackra och värmande strålar kan skada våra celler och deras arvsmassa, med utveckling av hudcancer som följd. Idag varnas alla till och med för det svagaste ultravioletta ljuset, det vi kallar UVA, speciellt om man är barn med ljus hy och ljust hår. Samma sorts experter som idag säger att mobilstrålning är ofarlig var de som sade att stark radioaktivitet, kraftig röntgen och UV-ljus var ofarligt. Det var - tack vare liknande “bedömningar” som Torsten Augustssons - som den oerhört kända rapporten av Harremoës, m. fl., "Late lessons from early warnings: the precautionary principle 1896–2000", Environmental Issue Report No 22, European Environment Agency, Luxembourg & Copenhagen: Office for Official Publications of the European Communities, 2001, ISBN 92-9167-323-4, kunde skrivas. I denna konstateras att genom olika förhalningsåtgärder har bl.a statliga myndigheter lyckats hindra införandet av den självklara Försiktighetsprincipen samt utvecklandet av nödvändiga säkerhetsstrategier. Tidiga varningssignaler nonchalerades och kostnaderna för samhälle och individ blev därigenom oerhörda. Att detta var, och är ett svek, mot flera av samhällets grundprinciper samt dess medborgare är självklart. Jag vill inte vara med om ytterligare ett okontrollerat fullskaleförsök – sanktionerat av SSM – där jag mot min vilja används som försöksdjur. Frågan är om Torsten Augustsson vill vara man eller (försöks)mus? Vill han bli ihågkommen som en ny Erin Brockovich eller som lydig tjänsteman som inte oroar de industritrogna tillväxtfanatikernas våta fantasier?

***

Sverige lyder, genom vårt EU-medlemskap, under EU-rätten. Där konstateras att omständigheterna kan vara sådana att det går att tillämpa den s.k. Försiktighetsprincipen med stöd av mycket svag bevisning om riskernas orsak och förekomst; ett förhållande som också ger förutsättningarna för den information som ska förmedlas om riskerna. Försiktighetsprincipens beviskrav skiljer sig från en hos naturvetare djupt rotad tradition för hur den vetenskapliga bevisningen ska värderas. Naturvetare som rapporterar om kunskapsläget ställer mycket höga krav för att en risk ska anses vara vetenskapligt säkerställd, och innan forskningen kommit dit tonas riskerna ned. Icke säkerställda forskningsfynd förringas eller ignoreras helt, vilket är ett mycket stort problem som kan skjuta Försiktighetsprincipen helt i sank. Detta kommunikationsproblem har uppmärksammats inom EU och det har bl.a. därför tagits fram riktlinjer för Försiktighetsprincipens användning. Regleringen innebär att bedömningen av när bevisningen ska anses vara tillräcklig, för att leda till försiktighetsåtgärder, överlämnas från naturvetarna till de politiska beslutsfattarna och rättstillämpningen. I syfte att åstadkomma detta har EU-kommissionen angivit att riskbedömningen skall redovisa graden av vetenskaplig osäkerhet så långt som det över huvud taget är möjligt. Därefter har även Europarådet meddelat en resolution där de konkretiserat riktlinjerna för att få fram sådana riskutredningar. Rådet anger bl.a. att naturvetarnas riskbedömning ska särskiljas från riskhanteringen (prövningen av Försi

ktighetsprincipens tillämplighet) och redovisas öppet. Om jag själv arbetade på SSM så skulle jag samla all information i enlighet med EUs krav på transparens och redovisning samt skicka allt uppåt till Riksdagen, Regeringen samt vidare till EUs kontor. Deras ledamöter har de facto mycket högre lön än vi andra så de får också taga det konstitutionella ansvaret för denna folkhälsofråga. De har dessutom det övergripande moral-etiska ansvaret att garantera säkerhet för alla medborgare, alla andra djur samt växter i hela världen. Det ansvaret går aldrig att missförstå.

***

Fler och fler personer ute i världen backar nu. Italienaren Innocente Marcolini fick en hjärntumör efter att ha använt en trådlös telefon 5-6 timmar per dag på sitt arbete. Italiens Högsta Domstol slog då nyligen fast i ett unikt domslut att orsaken var telefonen. Stämningar mot mobiltelefoniindustrin förväntas nu strömma in i Italien och andra länder. En teknisk direktör hos den franska telekomindustrin har protesterat mot att han fått en mobilmast utanför sitt hus och VD:n för det belgiska telekomföretaget Belgacom har stoppat WiFi-installationen på sitt kontor samt begränsat användandet av mobiltelefoner eftersom han uppfattar dessa som farliga efter WHOs cancerklassifikation av radiofrekventa fält. Slutligen, kom ihåg att vi diskuterar leksaker, inte livsnödvändigheter såsom rent vatten, ren luft, mat som går att äta utan risk, omvårdnad, omtanke, kärlek och respekt. Barn som inte får dessa livsnödvändigheter går under. Barn som inte får läsplattor och mobiltelefoner växer ändå upp till ansvarstagande och kärleksfulla medborgare – det behöver ni inte oroa er för. Jag är djupt bekymrad över att Torsten Augustsson ånyo vill göra SSM till ett strålskyddsinstitut. Som medborgare skulle jag mycket hellre se att han använde mina och andra skattebetalares pengar till att skydda medborgarna. Olle Johansson, docent, Karolinska Institutet, Stockholm