Khazarien – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Tue, 23 Jul 2019 09:47:11 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Khazarien – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Det är ingen hemlighet vilka som hittills stöttat IS – del 2 https://nyadagbladet.se/kronikor/det-ar-ingen-hemlighet-vilka-som-hittills-stottat-del-2/ https://nyadagbladet.se/kronikor/det-ar-ingen-hemlighet-vilka-som-hittills-stottat-del-2/#respond Thu, 27 Jul 2017 11:15:20 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=39240 Den prisbelönte undersökande journalisten Gareth Porter har i The American Conservative, nyligen publicerat en artikel med titeln How America Armed Terrorist in Syria. Han beskriver i sin artikel utförligt hur Obama administrationen under åren 2012-2013 försåg sunni-dominerade länder som Turkiet, Saudi-Arabien och Qatar med vapen som skulle användas för att bekämpa Assad-regimen. I Syrien hamnade vapnen sedan i händerna på vad som betecknades som ”moderata grupper”, men som alltid hade inslag av radikal islamism. På det sättet bidrog USA till att bygga upp al-Quada grupper som Nusra-fronten. Porter konstaterar att: ”The United States has instead subordinated that U.S. interest in counter-terrorism to the interest of its Sunni allis. In doing so it has helped create a new terrorist threat in the heart of the Middle East.” I början av Syrien-kriget var dock Obama negativ till de propåer som han fick från olika arabstater att skicka tunga vapen till de olika våldsgrupper som bekämpade Assad-regimen. Stödet till dessa bestod mest i logistik och underrättelse support. De stora vapenleveranserna tog fart med början augusti 2012, då NATO-alliansen totalt förstört Libyen och krigsherrarna kunnat komma över stora vapendepåer runt Benghazi. Dessa fann man då lämpligt att under CIA:s beskydd frakta till en hamn i Syrien för att få fart på brasan. Gareth Porter refererar till en rapport från Pentagon som beskriver agerandet oktober 2012. I den redogörs för den första transporten av vapen till rebellerna, en transport som innehöll bland annat 500 gevär med ammunition, en stor mängd granater och 400 haubitsar. Sedan följde båtlast efter båtlast med vapen till dess att 2750 ton levererats till en liten syrisk hamn mellan oktober 2011 till augusti 2012 – troligtvis var det ändå mer. Sedan tog flygtransporter vid och New York Times kunde vid den här tiden berätta att 160 flygningar levererade omkring 8000 ton vapen från Kroatien, Saudi och Quatar. Men det mesta flögs in från NATO-landet Turkiet. Mer om detta i boken: Nato – ett monster på katastrofkurs. Den största mängden vapen kom dock från USA enligt Porter, och det var också de mest aggressiva. Med löfte om Saudisk diskretion sålde Obama i dec. 2013, 15000 anti-tank TOW-missiler för användning mot Assad-regimen. Dessutom organiserade de allierade en inmarsch från Turkiet av 20000 IS-sympatisörer till Syrien. [caption id="attachment_39245" align="aligncenter" width="640"] Amerikansk soldat med ISIS-flagga i Irak 2010.[/caption] Och så kom det att fortsätta och när strider kring staden Idlib pågick under 2014-2015 kunde Porter i efterhand beskriva det på följande sätt i The American Conservative: ”As the Idlib offensive began, the CIA-supported groups were getting TOW missile in larger numbers, and they now used them with great effectiveness against the Syrian army tanks. That was the beginning of a new phase of the war, in which U.S. policy was to support an alliance between ”relative moderate” groups and the al Nusra Front. The new alliance was carried over to Aleppo, where jihadist groups close to Nusra Front formed a new command called Fateh Halab (Aleppo Conquest) with nine armed groups in Aleppo province which were getting CIA assistance. The CIA-supported groups could claim that they were not cooperating with al Nusra Front because the al-Qaeda franchise was not officially on the list of participants in the command. But as the report on the new command clearly implied, this was merely a way of allowing the CIA to continue providing weapons to its clients, despite their de facto alliance with al-Qaeda" Alltså nio jihadist-grupper i och omkring Aleppo hade stöd från CIA, Pentagon i sin besinningslösa kamp mot den syriska armen och mot befolkningen. Det var med Rysslands hjälp som CIA:s djävulsgrepp om staden till slut kunde brytas – något som västerländska medier nogsamt undviker att berätta om. Gareth Porter avslutar sin artikel med att säga att: ”U.S. policy will continue to be complicit in the consolidation of power by al-Qaeda in Syria, even if the Islamic State is defeated there”. Allt detta elände i Mellanöstern startade med ett dårarnas korståg mot Irak 2003 i avsikt att straffa landet för något som man hoppades att de låg bakom, nämligen 11 / 9 i New York. Några bevis mot Irak fanns inte, men det behövdes inte heller eftersom det politiska trycket från ett visst håll var så enormt. Men från vilket håll? De amerikanska professorerna Walt och Mearsheimer har i sin bok, The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy, klart påvisat att: ”Trycket från Israel och dess lobby var inte den enda faktorn bakom USA:s beslut att attackera Irak i mars 2003, men det var det avgörande elementet.” Äntligen några som vill ställa Israel till svars för delaktighet i en masslakt av människor och oskattbara materiella värden i land efter land. Men är inte detta antisemitism? Visst inte! Antisemitism är som namnet anger något helt annat. ”Antisemitism är olika former av verbala och fysiska aggressioner riktade mot semitiska individer och folkgrupper. Semitiska folk är de närbesläktade folkgrupper som bebor Mellanöstern, exempelvis palestinier, libaneser samt syrier. De som visat och utövat mest förakt och våld mot dessa semiter är de Khazarien-judar, som har sina rötter i medeltidens södra Ryssland och som nu till stor del utgör Israels judiska befolkning. De utgör en antisemitisk kärntrupp”. Att de som bär ansvaret för de senaste 20 årens krig i Europa, Nordafrika och Mellanöstern inte har ställts till svars inför den internationella domstolen i Haag visar klart att det finns en neurotisk undergivenhet bland politiker i skilda läger – en stinkande undergivenhet under en sionistisk överhöghet som drar oss, våra barn och barnbarn att närmare ett förödande storkrig.   Hans Myrebro   Läs Det är ingen hemlighet vilka som hittills stöttat IS - del 1 här.]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/det-ar-ingen-hemlighet-vilka-som-hittills-stottat-del-2/feed/ 0 Hur går det med Israels planer på ett nytt israeliskt Ukraina? https://nyadagbladet.se/kronikor/hur-gar-det-med-israels-planer-pa-ett-nytt-israeliskt-ukraina/ https://nyadagbladet.se/kronikor/hur-gar-det-med-israels-planer-pa-ett-nytt-israeliskt-ukraina/#comments Tue, 10 Jan 2017 14:29:58 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=33763 När Ukrainas president Viktor Janukovytj i november 2013 beslöt att skrinlägga beslutet om ett samarbetsavtal med EU följdes detta beslut av att Maidan-torget i Kiev omgående ockuperades av demonstranter. Dessa demonstranter mer eller mindre beväpnade, kunde sedan i början av 2014 driva igenom en statskupp. En fråga som uppstår så här i efterhand är om dessa "demonstranter" representerade den stora folkmassan, eller om den till stor del kan ses som en frukt av den nazipropaganda som CIA livnärt alltsedan 1954. Nåja, år 2004 fick CIA med EU på noterna och denna USA-ledda europeiska organisation kunde sedan fram till statskuppen spendera 496 miljoner euro som stöd till "frontgrupper" som t. ex. Högra Sektorn. CIA, som från 1954 hade fokus på Ukraina arbetade förvisso inte i blindo utan hade som mål en stark Neo-nazistisk enhet som kunde undergräva det ryska inflytandet med målet, ett maktskifte. Framförallt Krim hade varit mycket åtråvärt för judarna alltsedan 1945, då en utblottat Stalin var nära att sälja hela halvön till judiska bankirer, (Sudoplatov, 1994). Detta tyder på att CIA stod under sionistisk dominans och kunde falla tillbaka på den judiske ideologen Brzezinski´s ord, "om du är nazist eller jihadist spelar ingen roll, bara du bekämpar Ryssland". [caption id="attachment_33765" align="aligncenter" width="500"] En del av det judiska centret i Dnepropetrovsk[/caption] Brzezinski´s ord visar på den rasism som man inte kan blunda för om man vill förstå den ukrainska krisen. Så kunde t.ex. politikern B. Filatov tala om: "russian idiots who really do not understand why we are ready to kill them" (K.F. Ipatyev 2014). Eller när tillresta Maidan-aktivister i Odessa kunde låsa in pro-ryska demonstranter i fackföreningens hus, bränna inne mer än hundra av dem och skrika; "låt djävlarna brinna". Det där med rasism borde kanske vår egen statsminister ha funderat över innan han tog emot den rashetsande presidenten Poroshenko samtidigt som han tar helt avstånd från Putin.
Om du är nazist eller jihadist spelar ingen roll, bara du bekämpar Ryssland, − Brzezinski
Men det fanns också andra krafter som arbetade för en statskupp. Den världsvida judiska organisationen Chabad- Lubawitch hade ett mycket starkt center i Dnepropetrovsk i Ukraina. I en skrift utgiven 28 maj 2014 med titeln, Re-Build Khazaria in Ukraina av K.F.Ipatyev, kan man tydligt se, att meningen med Maidan-kuppen inte var enbart politisk - en religiös omstörtning skulle äga rum i det fördolda. En politiker i nämnda stad B. Filatov annonserade projektet, "Jewish Kiev" och den mäktige oligarken I. Kolomoyski som även är israelisk medborgare, stadfäste Chabads slutgiltiga mål, "to build in Ukraine a new state, The promised Land, the new Zion", (K.F. Ipatye). Man kom en bra bit på väg genom att flera av de ledande i kuppen var sionister och snart började man i dessa kretsar tala öppet om att man kunde glömma Israel och istället invänta Messias på ukrainsk mark. Ja man började till och med byta ut namnet Ukraina mot Khazarien. Här måste jag då berätta kortfattat om landet Khazarien eftersom våra utbildade historiker och lärare med uppgift att undervisa i ämnet historia aldrig vågat ta det ordet i sin mun. Khazarien var en medeltida handelsnation som bestod under cirka 300 år, men som förintades på 1000-talet. Den var belägen i södra Ryssland och omfattade även Krimhalvön. Det märkliga med denna statsbildning där invånarna bestod av tataren, turkar och även indo-europeer, var att den någon gång under 800-talet genomgick en så kraftig religiös förändring till judendom, att hela landet därefter kom att betecknas som judiskt. Invånarna kom sedan att få namnet Ashkenazim-judar och de kom genom historien att befolka stora delar av Östeuropa. Man räknar med att 80 - 90% av världens judar är Ashkenazi. Moderna judar har dock helt tagit avstånd från denna exakta historiebeskrivning och istället hävdat att man har sina rötter i Palestina, detta för att legitimera sitt krav på det landet. [caption id="attachment_33680" align="aligncenter" width="500"] Khazarien när det var som störst på 900-talet[/caption] Detta förändrades plötsligt inför år 2014 när det föreföll som om Ukraina skulle bli "ledigt". En israelisk kommission bestående av historiker hade på regeringens uppdrag utrett frågan om judiskt påbrå från Khazarien. Resultatet lades fram i en hemlig rapport som dock på något sätt läckte ut till de israeliska korrespondenterna Hirsh Ostropoler och I.Z. Grosser-Spass som kunde redovisa resultatet i The Times of Israel 16.3. 2014. Historikerna påvisade att majoriteten av judarna har sina rötter i Khazarien, och alltså inte i Palestina. "The evidence that eastern and central European Jews have no historical claim to Palestina has resulted in a flurry activity in Israel and abroad. However, some Israelis and Jews abroad are not taking any chances. One of the main reasons why billionaire tycoon Ihor Kolomoisky, the governor of Dnipropetrovsk province, is spending tens of millions of dollar on the recruitment of right-wing Ukraine nationalists and neo-Nazis from other part of Europe to fight against the Russian-speaking majority in the Donbass region of eastern Ukraine, is a fear that plans to turn Ukraine into a "second Israel" will be derailed." ( Wayne Madsen, 2014). Tillbaka till The Times of Israel: "The anonymous Netanyahu aide is also quoted by The Times of Israel journalists as revealing why the Israeli government in making a play for large Israeli settlement in Ukraina: "As the Prime Minister has said, no one will tell Jews where they may or may not live on the historic territory of their existence as a sovereign people. He is willing to make painful sacrifices for peace, even if that means giving up part of our biblical homeland in Judea and Samaria. But then you have to expect us to exercise our historical rights somewhere else. We decided this will be on the shores of the Black Sea, where we were an autochthonous people for more than 2000 years. Even the great non-Zionist historian Simon Dubnow said we have the right to colonize Crimea. Its all in the history books. You can look it up" ( Wayne Madsen,2014). [caption id="attachment_33767" align="aligncenter" width="500"] En försenad julhälsning från Ukrainas parlament, Radan. Foto: Sputnik[/caption] Tråkigt för Netanyahu och hans anhang, att Putin hann ta tillbaka Krim innan Israel ockuperade ön. Eller som Ipatyev uttryckte det: "Putin was faster, leaving no chance to the Kolomoyski junta nor their Chabad bosses". (K.F. Ipatyev, 2014) Nej det gick inte riktigt bra, det enda som CIA och dess uppdragsgivare lyckades utomordentligt bra med, var dess förmåga att övertyga västerländska politiker och mainstream om att Ryssland var den verkliga orsaken till denna ukrainska katastrof. Verkligheten ser idag ut så här: Fyrtio miljoner ukrainare är förda till helvetets brant av en junta bestående av USA, Israel, NATO och EU. Där är de lämnade utan hjälp.   Hans Myrebro   Referenser: Pavel och Anatolij Sudoplatov, Directoratet, 1994, Stalins spionchef berättar. K.F. Ipatyev 2014, Re-Build Khazaria in Ukraine Wayne Madsen 03.12.2014, Israels Secret plan for a "Second Israel" in Ukraine, Strategic culture Foundation  ]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/hur-gar-det-med-israels-planer-pa-ett-nytt-israeliskt-ukraina/feed/ 3 Recension: Den gamla goda medeltiden https://nyadagbladet.se/recensioner/recension-den-gamla-goda-medeltiden/ https://nyadagbladet.se/recensioner/recension-den-gamla-goda-medeltiden/#comments Fri, 06 Jan 2017 11:00:08 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=33672 Om man tycker att det krigas alldeles väldigt idag och har svårt att förstå varför, så är läsningen av Jan Wesths bok Den gamla goda medeltiden en ganska befriande läsning. Det var värre då, mycket värre! Det verkar som om alla kungar och även några drottningar var tvungna att ge sig på både sina grannar och långväga länder. Om en kung valde att ägna sig åt utveckling av sitt eget land istället för att rida eller segla ut och kriga, så sågs han inte med blida ögon. Jan Wesths berättelser är verkligen fascinerande att ta del av och dessutom väldigt roliga ibland. Författaren är pensionerad historielärare. När jag läser hans text hör jag nästan hur han berättar för sina storögda elever om det som hände. Språket har ibland mera tal- än skriftform, vilket gör boken lätt och levande att läsa. Jag har nog aldrig tidigare skrattat så mycket när jag läst en historiebok. Boken förgylls dessutom med fantastiska medeltida bilder och målningar. Författaren har kostat på trycket. Dessutom har författaren ibland roliga bildtexter. Ett exempel: [caption id="attachment_33678" align="aligncenter" width="500"] Karl den store förmanar sin lille son Ludvig att inte ha kungakrona på när han hoppar hage[/caption] Medeltiden och krigen Med medeltiden avses perioden från antikens slut till renässansens början, ungefär från 500 e.Kr till 1500 e.Kr även om den i Skandinavien ha startat senare. Jan Westh börjar med att berätta om 500-talet. Han beskriver släktlinjer, vilket är imponerande eftersom flera kungar hade flera hustrur och därmed fick många barn. Exempelvis fick Henrik I i England mellan tjugo och tjugofem barn. Författaren berättar om de kända ättlingarna, som själva ofta verkade ha blivit kungar någonstans. Historiska berättelser får ofta kritiken att vara kungarnas, d.v.s. männens berättelser. Men det gäller inte för Jan Wesths berättelser. Jag blir imponerad över alla dessa fantastiskt starka och modiga kvinnor som format vår historia. Då och då i boken redovisar Jan Westh släktöversikter med namn, födelsetid och vad de åstadkommit. Det underlättar eftersom det är många namn som florerar i berättelserna. Ibland gör författaren kontrafaktiska analyser, det vill säga ger förslag på alternativa historiska skeenden. Ett exempel: ”I klartext – om Karl Martell inte hade låtit sin hammare slå till år 732 så är risken mycket stor att vår kontinent idag hade varit under Islams välde med allt vad det skulle medföra”. Krigen verkar i huvudsak ha handlat om att lägga under sig andras länder, att utöka sin makt. Men de handlade också om religion. Karl den store som var kristen hade föreställningen att ”om krigiska grannländer blir kristna så kommer dom också att bli mer fredliga och utvecklas mer”. Därför ägnade han sina fälttåg åt att ”sprida kristendomen om än på ett våldsamt sätt”. Jag vill ta ett exempel på författarens sätt att berätta: ”Största motståndet mötte Karl hos dom hedniska sachsarna. Han fick puckla på dom i 30 år innan dom blev ’riktigt’ kristna”. Så kunde mission gå till på den gamla goda medeltiden. ”Karl den Store hade fem hustrur och dessutom fem konkubiner och ”ett stort antal mätresser”, för att bara ta ett exempel på hur en familj kunde se ut”. Jan Westh berättar om den första skildring som finns av en julfest. Den var inte inbjudande. Klosterliv och fängelse Det verkar också som om kungar och drottningar tillbringade en hel del tid i kloster, när de inte var på krigsstigen. Det verkar inte heller vara ovanligt att både kungar och drottningar hamnade i fängelse av olika skäl. Dessutom verkar det som om både kungar och drottningar tillbringade en stor del av sin regeringstid i andra länder. Och söner krigade mot fäder och fäder mot söner och söner mot mödrar. Vilken tid! Kvinnorna Jan West börjar ett kapitel om hundraårskrigen med att skriva att det bara verkar ha funnits två hundraårskrig under historiens gång. ”Båda utspelar sej i Frankrike och i båda dessa finns det en vacker kvinna med som fungerade som startskott – pangbrudar alltså”. En av dessa kvinnor, Eleonora av Akvitanien, blev Engelsk drottning, men hon bodde i Frankrike långa perioder. Det jag tyckte var intressant med henne var att hon skapade en internatskola tillsammans med sin dotter. ”Skolan var en academi, som också kom att kallas kärleksdomstol. Syftet var att unga råbarkade adelsmän eller riddare skulle lära sig att umgås på ett civiliserat sätt med damer, på damernas villkor” (s. 70). Det här var på 1200-talet. ”Fantastiskt”, konstaterar Jan Westh, och jag håller med. Med hans språkbruk vill jag utropa ”Vilken tjej!” [caption id="attachment_33677" align="aligncenter" width="500"] Eleonora av Akvitanien[/caption] Hon var långt ifrån den enda fantastiska kvinnan under medeltiden. Naturligtvis berättar författaren om Jeanne d’Arc. Hon var en enkel bondflicka med ”en tro som kunde förflytta berg och en tapperhet som fick de engelska vapnen att falla till marken”. Författaren berättar om hennes otroliga insatser. ”Jeanne d’Arcs enastående och världsunika insats blev vändpunkten i kriget”. Hon kom att bli Frankrikes nationalhelgon. Men hon tillfångatogs av engelsmännen och anklagades för kätteri och häxeri och brändes levande på bål. Hon var då 19 år gammal. Jösses! Lika gammal som mitt äldsta barnbarn! Richard Lejonhjärta Naturligtvis finns berättelsen om Richard som kom att kallas Lejonhjärta, en berättelse vi känner från legenden om kung Arthur. Richard var Eleonoras favoritson. Han gav sig iväg på ett korståg för att återerövra Jerusalem, som den tidens främste orientaliske härförare hade lagt beslag på, Salah ad-Din, mera känd som Saladin. Honom tycker jag mig minnas från Jan Guillous böcker om Arn. ”På resan till det heliga landet passade man på att lägga under sej Sicilien och att göra ett längre uppehåll där. Drottning Eleonora var hemma i Frankrike väl underrättad om läget. Och som den omtänksamma mor hon var beslöt hon sej då för att uppmuntra grabben genom att leverera en hel brud till honom. En standardmorsa hade i det läget på sin höjd skickat ett paket smörgåsar, men Richards fantastiska morsa kom ridande hundratals mil ifrån över både Pyrenéerna och Alperna med en brud som hon kommit över i Spanien. Bruden var för övrigt en prinsessa och Eleonora var 68 år gammal vid det tillfället. Tilläggas kan att leveransen skedde mitt i vintern. Tänk vilka mammor det finns” (s. 75). 68 år – jösses, då gick jag i pension... Jag är imponerad. Att bruden sen blev bortrövad är en annan historia. Jan Westh kan dock inte låta bli att konstatera att detta nog var ”en av historiens mest misslyckade möhippor”. Khazan och Khazarien Jan Westh berättar om länderna Khazan och Khazarien. Jag får inte riktigt grepp om skillnaderna och trodde först att det handlade om samma land. Hans historia skiljer sig något från andra berättelser jag läst, bland andra Arthur Koestlers Den Trettonde Stammen. Dock var det intressant att läsa om kopplingen mellan Sverige och Khazan. Enligt författaren blev Olof Skötkonungs dotter Ingegerd gift med Jaroslav den Vise, vars far, Vladimir den store, en tid var landsflykting i Sverige och som var kung i Khazan. Författaren berättar att Vladimir från början var hedning, men att han insåg fördelen med att skaffa en statsreligion och började undersöka de olika religionerna för att hitta en som var lämplig. Det var judendomen, islam, den ortodoxa kyrkan och den Romersk katolska kyrkan. Författarens berättelser om hur valet kan ha gått till är både intressant och roligt. Ett exempel: ”Sen fick Islams mullor berätta om sin religion för Storfursten och hans folk. Det började jättebra när dom fick veta att vackra jungfrur väntade på de rättrogna i paradiset och gubbarnas ögon lyste. Men när Vladimir fick klart för sej, att varken fläskkött eller alkohol var tillåtet för en muslim, så blev det tvärstopp – ut härifrån” (s. 117). Enligt Jan Westh valde Vladimir den stora den Ortodoxa kyrkan. ”Hade Vladimir valt Judendomen, så skulle sannolikheten vara mycket stor för att dessa länder nu skulle vara judiska och ett hemland för judarna – förintelsen hade knappast ägt rum och staten Israel hade aldrig bildats. Hitler hade i lugn och ro kunnat ägna sej åt sin konstnärliga karriär i mörka färger” (s. 119). ”Khazarien var ett rike som var tre gånger så stort som Sverige. Det låg norr om Svarta havet och Kaspiska havet.” [caption id="attachment_33680" align="aligncenter" width="500"] Khazariens utsträckning[/caption] Nuvarande Ukraina ligger på ungefär samma plats som Khazarien och det finns tankar på att återuppbygga Khazarien i Ukraina. Khazarjudarna är intresserade av det som händer i Ukraina. Det som förvirrar mig i berättelsen är att även khazarerna tvingades välja en annan religion än den gamla hedniska avgudadyrkan med blodsoffer, satanistiska ritualer med mera enligt en annan historieskrivning jag läst. Jan Westh beskriver Khazarien som en judisk stat, men den var i övrigt mycket tolerant mot andra religioner. ”Det hela liknande ett gigantiskt fredsprojekt, för att tala med EU-terminer”, skriver han. Landet hade ett mycket högt anseende. Men – på 960-talet anfölls landet med en armé som ”inte visade någon misskund – det som var möjligt att ödelägga skulle ödeläggas. Och så blev det – staten Khazarien skulle aldrig mer resa sej. Förintelsen var total – förintelsen av en stat”, (s. 151). Enligt andra källor spreds då khazarerna till andra länder, till Polen, Spanien m.fl. Enligt bland andra författaren Lasse Wilhelmsson, som själv har khazarjudiska rötter och som refererar till Mohamed Omar är cirka 80 % av världens judar khazarjudar, vilket i praktiken innebär att Israel inte är det land där de har sina rötter, utan i Khazarien. Avslutningsvis Jag vill verkligen varmt rekommendera Jan Wesths bok för både den historiskt intresserade och i synnerhet för den som är nyfiken och vill ha en roande start på historiestudierna. Den stimulerar nyfikenhet och vidare forskning.   Pia Hellertz, fil.dr., socionom]]> https://nyadagbladet.se/recensioner/recension-den-gamla-goda-medeltiden/feed/ 2