Halloween – Nya Dagbladet

Halloween-filmerna är rysligt sevärda klassiker

Jan Sundstedt — Fri, 31 Oct 2025 17:02:33 +0000

Black cats and goblins and broomsticks and ghosts, Covens of witches with all of their hosts, You may think they scare me, You're probably right, Black cats and goblins, On Halloween night, Trick or treat! Så var det då dags. Den tiden på året då det är dags att uppmärksamma det som i USA benämns som - och senare importerats till Sverige - Halloween.

Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 30 oktober 2021.

Idag förknippas högtiden framför allt med USA, dit den kom med irländska invandrare under 1800-talets mitt.

Firandet har dock sitt ursprung i den keltiska högtiden Samhain – en hednisk nyårsfest som markerade övergången från sommar till vinter. Under denna tid ansågs gränsen mellan de levande och de döda tunn, och andeväsen, älvor och häxor kunde vandra fritt.

Namnet Halloween kommer från engelskans "All Hallows' Eve", kvällen före Alla helgons dag den 1 november. Halloween firas därför den 31 oktober.

En trio som förtjänar att hyllas

Till motivet och syftet med artikeln: Att hylla tre av de förnämsta skräckfilmer som producerats på ämnet högtid: Halloween, Halloween II, samt Halloween III - Season of the Witch. Bland Nya Dagbladets kloka läsarkrets finns säkerligen ett flertal filmintresserade som vet att det är mångfacetterade John Carpenter som till stor del ligger bakom filmtrion. Rebellen Carpenter är en mångbegåvad herre som utöver rollen som regissör även producerat, skrivit manus till och komponerat musiken till ett flertal av sina filmer. Inspiration till Halloween inhämtade Carpenter, tillsammans med kollegan och dåvarande hustrun Debra Hill, inte minst från Hitchcocks klassiker Psycho. Bob Clark-regisserade Black Christmas (1974), lär enligt utsago också ha influerat manuset. Låt oss omgående ta plats i läsfåtöljen, tända läslampan och ta oss an rysligheterna...

Halloween III (1982) - det svarta fåret

Bortglömd av den stora massan, hatad av vissa men samtidigt älskad av andra, är en tänkbar beskrivning av detta mini-mästerverk i genren. Bortglömd, som i undanstoppad och ställd i seriens skamvrå. Hatad, som i den tröttsamma och tjatiga klyschan "Filmen suger... Michael Myers är ju inte med", och liknande trams. Personligen älskar jag filmen. Just för att den är så härligt udda, genuint ryslig och skönt osande av 80-tal. En viktig komponent i att förstå varför Halloween III ser ut som den gör är att John Carpenter och Debra Hill ville distansera den från de två föregående filmerna och göra något totalt annorlunda. Planen var att ungefär vartannat år göra fristående filmer på temat Halloween - var och en med unik handling och story. Läs: inte ha något med Michael Myers att göra. Halloween III är sålunda ett tappert och förnämligt försök att göra just detta. [caption id="attachment_110454" align="alignnone" width="640"] De mystiska Silver Shamrock-maskerna i "Halloween III: Season of the Witch". Foto: Imdb.[/caption]

Välkommen till Santa Mira

Efter att hennes far, Harry Grimbridge (Al Berry), i filmens hårresande inledning brutalt tagits av daga, beslutar sig dottern Ellie Grimbridge (Stacy Nelkin) och den cyniske läkaren Dr. Daniel Challis (Tom Atkins) för att på egen hand utreda vad som egentligen hänt. Spåren leder duon till den till synes oansenliga småstaden Santa Mira på den kaliforniska landsbygden. Väl där börjar de ana att något är fel. Stadens invånare beter sig märkligt — mekaniskt, misstänksamt och med en nästan manisk lojalitet gentemot stadens mäktige industriman, leksakstillverkaren Conal Cochran (lysande porträtterad av Dan O’Herlihy). Cochran är grundare och ägare till Silver Shamrock Novelties, ett företag känt för sina avancerade Halloween-masker som säljs över hela landet. Snart avslöjas att bakom den glättiga fasaden döljer sig en mörk och ondskefull plan med katastrofala följder. Frågan är om Dr. Challis och Ellie hinner stoppa Cochrans diaboliska konspiration – eller om mänskligheten står hjälplös inför en fruktansvärd mardröm på självaste Halloween-natten... [caption id="attachment_136349" align="alignnone" width="640"] Santa Mira - staden du för allt smör i Småland inte vill besöka. Foto: Imdb[/caption]

Äkta Carpenter

Jag hade turen att uppleva "HIII" på bio, premiäråret 1982 på biografen Sture i Stockholm. Förvisso blott 14 år och osnuten men hade redan blivit på det klara med att alster med Carpenters signum var härligt läskiga, spännande och sinnrikt annorlunda. Visst är kärlekshistorien mellan Doktor Daniel och Ellie redigt kliché och sett till handlingen överflödig men hey; det finns värre saker därute. Filmens fördelar överväger med råge det fåtal minustecken som huserar. Manuset är genomtänkt och anstränger sig för att vara annorlunda jämfört med skräckfilmer överlag och föregångarna i synnerhet. Inga ensamma mordiska knäppgökar här inte. I Santa Mira är samtliga invånare om inte obehagliga så i alla fall mystiska. Vilka är alla dessa tystlåtna män i skräddarsydda kostymer som tycks finnas överallt och ingenstans? Filmen är producerad av Carpenter/Hill, men regin överlämnades till Carpenters protegé Tommy Lee Wallace - som längre fram i karriären regisserade Fright Night 2 (1988) samt miniserien It (1990). Trots detta genomsyrar Carpenters anda filmen - hans stil och känsla allestädes närvarande. Halloween III utstrålar följaktligen en stark "Carpenteresque" känsla i ton, bildspråk och klippning. Musiken av John Carpenter och samarbetspartner Alan Howarth i sedvanlig ordning magisk. Ödesmättad, stämningsfull och obehaglig kryper den åskådaren inpå bara skinnet och förhöjer rysligheterna som sköljer över oss. Många 'cues' är klassisk Carpenter och ljudbilden är typisk för det sound han och Howarth jobbade med kring perioden.

Missriktad marknadsföring

Filmens titel skapade viss förvirring inför premiären, delvis på grund av en missledande marknadsföringskampanj. En mer passande skulle kanske varit Halloween: Season of the Witch, istället för att numrera den som del III. Många trodde felaktigt att Michael Myers skulle återvända efter Halloween II, men så blev det alltså inte. På grund av den taffliga marknadsföringen och (högst personlig åsikt) publikens dåliga smak blev filmen, om inte en renodlad flopp, en betydligt modestare framgång än de två föregångarna. I Hollywood styrs det mesta av mängden dollarsedlar, så planerna på en hel serie olika Halloween-filmer lades i malpåse efter "HIII". Det blir emellertid för min del tummen upp för Halloween III. Vän av ordning rekommenderas att bilda sig en egen uppfattning och inte tro blint på allt som skrivs på IMDB och Rotten Tomatoes. Regi: 4 Manus: 3 Produktion: 4 Musik: 5 Skådespeleri: 4

Halloween II (1981) - mer från samma natt Han kom hem

Efter braksuccén med Halloween var en uppföljare givetvis ofrånkomlig. John Carpenter och Debra Hill var dock skeptiska, då man menade att historien skulle lämnas vid originalets öppna slut. Producenterna Moustapha Akkad och Irwin Yablans lyckades trots allt och till sist övertala Carpenter att författa ett manus till "HII". Han har återkommande varit vokal med att han gick med på att ta sig an uppföljaren främst som en gentjänst till Akkad/Yablans för första filmen. Enligt Carpenters egen beskrivning krävde manusprocessen på grund av idétorka sin beskärda del öl för att få igång inspirationen. Efter flera veckors arbete låg till slut ett manus på bordet. Dock var det ett manuskript som Carpenter och Hill inte var speciellt nöjda med. Filmbolaget däremot hoppade jämfota av glädje över att kunna inleda produktionen av en uppföljare till (vid tidpunkten) den mest framgångsrika independentfilmen någonsin. Utöver manusuppdraget återkom Carpenter och Hill även som producenter, men Carpenter vägrade styvnackat att regissera. Regissörsstolen gick till Rick Rosenthal, som (med viss kreativ styrning från Carpenter) entusiastiskt tog sig an projektet. Inspelningen av Halloween II pågick under perioden april - maj 1981 och tog sammanlagt omkring sex veckor. I princip samtliga överlevande från Halloween återkom - inklusive Jamie Lee Curtis och Donald Pleasence. [caption id="attachment_193072" align="alignnone" width="640"] Var håller Michael hus, undrar Dr. Sam Loomis (Donald Pleasence). Foto: faksimil "Halloween II"[/caption]

Haddonfield Memorial Hospital

Efter Michael Myers spektakulära flykt i första filmen förs Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) till stadens sjukhus, samtidigt som en alltmer stressad och desperat Dr. Loomis (Donald Pleasence) tillsammans med stadens poliskår fortsätter sin förtvivlade jakt på den förrymde galningen. När Michael (i en scen som lär vara regisserad av John Carpenter) får nys om Lauries vistelseort beger han sig obevekligt till sjukhuset för att avsluta det han påbörjat. Hans närvaro väcker skräck bland personal och patienter, och spänningen stiger i de tomma korridorerna. Till sjukhusets djupa olycka inleds nu en kamp på liv och död. Laurie, delvis medvetslös och desorienterad efter sin flykt, tvingas navigera genom sjukhusets mörka och ödsliga salar samtidigt som Michael, obeveklig och kall, fortsätter sin mordiska framfart. Hotet är konstant, och varje vrå kan dölja döden... [caption id="attachment_193073" align="alignnone" width="640"] Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) anar oråd i "Halloween II". Foto: faksimil/Halloween II[/caption]

En värdig uppföljare

Personligen har filmen en särskild plats i mitt hjärta, då filmen var mitt första möte med Michael Myers - sent en sommarkväll via en slitstark VHS från klassiska videobolaget VTC. Anspänningen höll mig härligt vaken i veckor efteråt. Visst har "HII" sin beskärda del av brist på logik – som varför stadens sjukhus är märkligt tomt på patienter och att Laurie Strode saknar polisskydd - men atmosfären och spänningen, särskilt i sjukhusets ödsliga miljöer, väger upp eventuella brister. Filmen innehåller i motsats till originalet anmärkningsvärt mer "gore" och mord än renodlad krypande spänning och kuslig ton. Inte minst gäller detta kaoset som följer på sjukhuset, när Michael Myers går all in. En magnifik inledande halvtimme, ödsliga sjukhuskorridorer kombinerat med ett lysande soundtrack, får mig likväl att acceptera skiftet i ton. "HII" har tillräckligt många plus i kanten att smärre manusbrister samt måhända en aning för mycket blodstänk kan förbises.

Sömlös övergång

En av filmens styrkor ligger i att den tar vid exakt där originalet slutar. Man spelade till och med in delar av slutscenen från den första filmen igen, med syftet att sömlöst para ihop filmerna. Övergången från film till film är så bra levererad att det ibland är svårt att se skillnad på vad som är nyinspelat och vad som härrör från originalet. Det genomtänkta och originella konceptet att inleda Halloween II direkt efter första filmens slut skapar en härlig kontinuitet som många fans av serien uppskattar och håller högt. Hatten av för en mycket bra uppföljare till en av de mest legendariska skräckfilmerna någonsin (Jamie Lee Curtis fasansfulla peruk till trots). Kuriosa: John Carpenter har trots allt ett litet regifinger med i filmen. Efter det att inspelningen var klar beslöt man att (mot Rick Rosenthals vilja) göra en antal så kallade re-shoots av utvalda scener, samt lägga till ett antal nyskrivna dito - under överseende av Carpenter. Regi: 4 Manus: 2½ Produktion: 4 Musik: 5 Skådespeleri: 3

Halloween (1978) - originalet

Då var ögonblicket här för the one and only: det rysliga mästerverket från 1978, Halloween. Populärkulturen har sina magiska stunder när allt – från Elvis och The Beatles till James Bond och Stjärnornas krig – helt plötsligt faller på plats och blir ikoniska. Precis så var det med Halloween. Allt klaffade – från inledande idé, manus, regi och paketering till publikens respons. Men framförallt låg Halloween minst sagt helt rätt i tiden. Regissören John Carpenter hade vid tidpunkten två filmer bakom sig – Dark Star (1974) och Assault on Precinct 13 (1976) – samtidigt som producenterna Moustapha Akkad och Irwin Yablans letade efter en talangfull, ung regissör för att skapa en lågbudgetskräckis. Valet föll på Carpenter, som skramlade ihop ett filmteam främst bestående av vänner och bekanta, och med stöd av en modest budget på 300 000 dollar sattes planerna i verket. [caption id="attachment_193074" align="alignnone" width="640"] John Carpenter och Jamie Lee Curtis under inspelningen av "Halloween". Foto: Imdb[/caption]

Haddonfield, 31 oktober 1978

Det är Halloween 1963 i Haddonfield, Illinois, när sexårige Michael Myers plötsligt mördar sin tonårssyster Judith med en kökskniv. Han spärras in på mentalsjukhuset Smith’s Grove Sanitarium, där han under de följande femton åren bevakas noggrant. År 1978, dagen före Halloween, anländer Michaels psykiater Dr. Samuel Loomis (Pleasence) tillsammans med sin kollega Marion Chambers för att varna sjukhusledningen om faran med att släppa honom fri. Trots bevakningen lyckas Michael övermanna dem, stjäla deras bil och fly mot Haddonfield. På vägen dödar han en mekaniker och byter sjukhuskläderna mot en overall. När han når sin hemstad stjäl han en vit, uttryckslös mask och påbörjar sin förföljelse. Halloween-dagen följer historien gymnasieeleven Laurie Strode (Curtis), som ovetande om faran känner sig övervakad. Hennes vänner, Annie och Lynda, avfärdar hennes oro – ett misstag som snart visar sig bli ödesdigert... [caption id="attachment_193077" align="alignnone" width="640"] Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) tycker sig se något utanför ett fönster i "Halloween". Foto. Imdb[/caption]

"The Babysitter Murders"

Originaltiteln till filmen var "The Babysitter Murders", men byttes snart till Halloween. Carpenter och Debra Hill skrev manuset i förtjänstfullt samarbete, där Hill bland annat fick ansvaret för filmens trovärdiga kvinnliga tonårskaraktärer - en viktig del av filmens framgång. I rollen som Dr. Sam Loomis (namnet en vink till Psycho) ser vi Donald Pleasence, som för endast 20 000 dollar och sammanlagt fem dagars jobb skapade en oförglömlig karaktär i genren. Pleasence var emellertid inte förstavalet – både Christopher Lee och Peter Cushing tackade nej, och Lee har senare sagt att han ångrade beslutet. Filmen kickstartade även Jamie Lee Curtis karriär - initialt som så kallad "scream queen" - och över tid etablerade hon sig som en skicklig skådespelerska som kunde navigera i flertalet genrer. Att välja Curtis var också en hyllning till Alfred Hitchcock, då Lees mamma, Janet Leigh, gestaltade stackars Marion Crane i Psycho. Med hjälp av ett minimalistiskt men pulserande soundtrack – givetvis komponerad av Carpenter själv – och nagelbitande spänning med fokus på ton och inte blodstänk, växte Halloween inom kort till en succé av stora mått. Idag kvarstår bilden av Halloween som en milstolpe inom skräckfilmen, inte bara för sitt innehåll utan också för den stil som kom att definiera en hel era av skräckfilmer. Michael Myers symboliserade den nakna och ostoppbara ondskan, och filmen satte ribban för vad som inom kort skulle komma att kallas "slashers".

Nummer Ett

Halloween har allt man kan begära av en rysare av sitt slag. Visserligen existerade så kallade "POV"-scener vid tidpunkten men Carpenter tog den subjektiva kameran till en helt ny nivå (POV = Point Of View = scener där åskådaren "blir" subjektet). Subjektet i Halloween är såklart Michael Myers. Carpenter bygger mästerligt upp stämningen genom antydningar snarare än att vältra sig i blod (vilket snabbt blev standard för alla de efterapningar som kom i filmens kölvatten). Filmen bygger på en krypande suggestiv ton och inte explicita scener. Publiken tillåts tid att lära känna karaktärerna och därmed bryr vi oss också om vad som händer dem. Manuset är på det sättet trovärdigt genomtänkt och utmejslat. Musiken och framför allt ledmotivet är vida berömt och torde inte behöva någon närmare presentation. Skådespelarna är överlag klanderfria och levererar i sina respektive roller. I synnerhet Donald Pleasence och Jamie Lee Curtis gör utsökta insatser med ett litet hedersomnämnande till Charles Cyphers. Av filmer på min topp-tre-lista i genren som sådan är John Carpenters Halloween tveklöst högst på tronen. Det blir i princip inte bättre än så här. Betygen blir utan den minsta betänketid högsta möjliga. Regi: 5 Manus: 5 Produktion: 5 Musik: 5 Skådespeleri: 5 Med ovanstående vill jag avslutningsvis önska alla läsare på Nya Dagbladet en synnerligen glad Halloween. Närmare bestämt en riktigt rysligt (men glad) sådan... Jan Sundstedt

Halloween – från keltisk skördefest till populärkultur

Redaktionen — Fri, 31 Oct 2025 10:21:51 +0000

Halloween har ett väldigt gammalt ursprung och många historiker är överens om att det härstammar från ett område som idag är Irland och vissa delar av Storbritannien – där kelterna bosatte sig. Just Irland har, till skillnad från många länder, tillgång till litteratur som sträcker sig tillbaka till 700-talet och där finns belägg för att det var just där som Halloween-traditionerna påbörjades, enligt ISOF. Kelterna var ett indoeuropeiskt folk som under järnåldern spred sig över stora delar av väst- och nordvästra Europa, samt även andra delar av världen. Kelterna dyrkade en hel del gudar där ritualer, traditioner och ceremonier var en viktig ståndpunkt i samhället. Då kelterna till stor del levde i ett jordbrukssamhälle var självfallet skördetiderna ett viktigt inslag. Kelterna delade upp året i två, en ljus och en mörk del. Samhain, som betyder "sommarens slut", inföll när skördesäsongen var slut och den mörka delen började, vilket ska ha varit 1 november. Då var det dags att ta in årets skörd, slakta djur och förbereda sig för vintern. Vid Samhain tackade man för årets skörd och offrade en del av den till gudarna eller andra väsen för att få skydd under den kommande vintern. Ibland offrade man även djur. [caption id="attachment_215298" align="alignnone" width="640"] Eld var ett viktigt inslag i Samhain. Foto: Ýlona María Rybka/Unsplash[/caption] Denna högtid markerade även det keltiska nyåret, så det var också en hel del festligheter och lekar som tog plats. Vanligen firade man i tre dagars tid, från 31 oktober till 2 november, enligt Historiens Värld. Natten före Samhain, det vill säga 31 oktober, ansågs vara fylld med trolldom, och slöjan mellan andevärlden och människovärlden var svag. Därför kunde de döda återvända till jorden och vandra bland de levande. Bland mycket annat trodde man att de döda skulle återvända hem och därför dukade man upp mat till hemmets förfäder till middagen. Eldar och eldens kraft var en väldigt viktig del av den keltiska traditionen. För att rena och skydda samhället tände man en stor, gemensam brasa för allmänheten vid en plats som ansågs helig. I den brasan brände man också ofta ben från slaktade djur som offer till andarna, elden skulle också hjälpa de döda att hitta hem igen. En tradition var att låta hushållets egna eld brinna ut, för att sedan tända den igen från den stora brasan – det skulle ge beskydd under vintern.

Skydda sig från onda krafter

Eftersom slöjan mellan världarna ansågs tunn ville man skydda sig mot onda krafter och väsen, för det var inte bara spöken från förfäder som vandrade i mörkret. En av de mest fruktade var "Aos Sí" eller även kallad älvorna, som ansågs vara väktare av naturen. De var ofta knutna till speciella platser, som exempelvis träd, stenar och kullar – det var viktigt att veta om dessa platser och absolut inte störa deras hem. Under Samhain var deras närvaro tydligare och man offrade mat och dryck till älvorna. Dessa väsen kunde vara både beskyddande, men också farliga och kidnappa människor om de inte blivit tillfredsställda med offergåvor eller om man störde dem. [caption id="attachment_215201" align="alignnone" width="640"] Samhain-firande i Skottland år 2020. Foto: Robin Canfield/Unsplash[/caption] För att skydda sig mot onda krafter klädde man ut sig med hemska masker och dräkter i syfte att skrämma eller vilseleda de onda andarna. Dräkterna kunde därmed fungera som ett slags kamouflage och få andarna att tro att man var en av dem. En vanlig tro var också att det var viktigt att inte bli igenkänd av de andarna eftersom man då kunde bli utsatt för onda makter. I vissa områden smorde man till och med in sig med aska från Samhain-bålet för extra skydd.

Kristendomens intåg

Under 400-talet började delar av de brittiska öarna kristnas och det ledde också till att kyrkan ville förändra de hedniska traditionerna som kelterna utförde. Istället för att försöka utplåna dem menar dock många historiker att man istället försökte förkristna traditionerna under 700-talet genom att flytta Alla helgons dag från maj till 1 november, på så vis blev 31 oktober allhelgonaafton. Detta är dock omdebatterat, en annan anledning att man flyttade högtiden kan också vara att Gregorius III invigde ett kapell i Petersbasilikan till alla helgons ära den 1 november.

Skillnad mellan högtider

Omkring år 998 införde även den romersk-katolska kyrkan en till högtid i november, nämligen alla själars dag, som infaller den 2 november. Och dessutom finns ju också allhelgonadagen, vilket kan vara något förvirrande om man bor i Sverige. Just kring 31 oktober och början på november sker det mycket olika firanden och även dagar som är viktiga inom kyrkan. Halloween infaller alltid på 31 oktober och har som nämnts ovan från början ingen kyrklig koppling, men i och med att man flyttade alla helgons dag blev det principiellt också kyrkligt eftersom det räknas som allhelgonaafton och det är också därifrån dagens namn kommer: All Hallows Eve – som förkortas Halloween. Även om den rent tekniskt sett kan förklaras som en dag kopplat till kyrkan är det idag en folklig högtid som man vanligen firar utanför kyrkan. [caption id="attachment_215131" align="alignnone" width="640"] Foto: Nikola Johnny Mirkovic/Unsplash[/caption] Sedan har man i Sverige alla helgons dag som infaller den första lördagen mellan 31 oktober och 6 november – det är en röd dag som firas inom kyrkan och är från början tänkt att hedra helgon och martyrer. Men i de svenska traditionerna är det denna dag vi tänder ljus på gravarna och minns våra döda. Den 1 november infaller också allhelgonadagen, vilket i Sverige skiljer sig från alla helgons dag, men däremot inte i resterande världen där det är samma dag. Denna dag är den ursprungliga katolska högtiden för alla helgon. Och sedan kommer förstås den 2 november med alla själars dag, som är en kyrklig helgdag i den katolska kyrkan. I Svenska kyrkan firas alla själars dag istället söndagen efter alla helgons dag, en tradition som infördes 1983 och där namnet officiellt återkom 2003.

"Ont ska med ont fördrivas"

Även om dagarna kan tyckas gå ihop till en klump av liknande firanden och sorger, eftersom döden är extra närvarande just dessa dagar, finns det stora skillnader. Ofta kan Halloween anses kommersiell och oetisk eftersom det finns anspelningar på döden, men också för att det är så nära inpå alla helgons dag. Det är viktigt att förstå dagarnas olika syften. Exempelvis beskriver en svensk kvinna född 1969 från Södermanland, enligt ISOF, det så här: "Halloween är en rolig helg då man får lov att gå på maskerad och klä ut sig. Det är befriande att festa i mörkret och klä ut sig till något läskigt och leva ut. Att det är i skräckens tema är bra, ont ska med ont fördrivas. Att skoja om hemskheter har en funktion i en verklighet där skräck och rädsla för det okända och hemska finns! Allhelgonahelgen är något annat, då man hedrar och minns sina döda och sätter ljus på gravarna. Jag firar båda."

Från Irland till Nordamerika

Trots kyrkans inblandning levde dock de gamla traditionerna kring Samhain kvar i Storbritannien och på Irland, där firandet fortsatte från år till år. Från 1700-talet finns det exempelvis uppgifter kring att unga män brukade klä ut sig i djurhudar, masker eller hade målade ansikten. De utklädda männen brukade sedan vandra runt och besöka olika hem där de sjöng, diktade eller underhöll och sedan förväntade sig att få mat för besväret. Det finns också belägg för att man ofta gjorde hyss kring 31 oktober, särskilt var det barn och unga män som gjorde busiga upptåg – som exempelvis att täppa igen skorstenar eller vända hästar i stallen. Under 1800-talet var det hungersnöd på Irland och därför emigrerade många irländare till Nordamerika under den här tiden. De tog med sig sina traditioner kring Samhain och det bidrog till de traditioner som finns idag. [caption id="attachment_215197" align="alignnone" width="640"] En traditionell irländsk halloweenmask från tidigt 1900-tal, som ställs ut på Museum of Country Life på Irland. Foto: rannṗáirtí anaiṫnid/CC BY-SA 3.0[/caption] Även om man förenklat kan säga att det var irländarnas influerande som skapade de amerikanska Halloween-traditionerna är det inte helt sant, exempelvis hade den amerikanska ursprungsbefolkningen också skördefester och föreställningar kring de döda. Fler kulturer har också haft liknande traditioner kring skördefester, tro på magi och andar samt andra festligheter kring den där tiden på året – som därmed troligen bidragit till dagens firande genom den invandring som skedde till Nordamerika. I Mexiko har man också exempelvis Día de los Muertos, De dödas dag, som firas 1-2 november. Det är en stor religiös högtid där man firar och minns sina döda. Även mexikanska invandrare började komma till Nordamerika under 1800-talet och deras traditioner har troligen också influerat de amerikanska traditionerna. [caption id="attachment_215276" align="alignnone" width="640"] Día de los Muertos i Albuquerque i USA 2011. Foto: Larry Lamsa/CC BY 2.0[/caption] Halloweenfirandet är troligtvis influerat av Guy Fawkes Night, som firas 5 november för att minnas misslyckandet med krutkonspirationen i Storbritannien. Högtiden påminner om svenska Valborg med stora brasor, men med en halmdocka ovanpå. Guy Fawkes var en engelsk katolik som 1605 försökte spränga det brittiska parlamentet och mörda kung Jakob I. Han greps vid sprängämnena och avrättades. Hans namn lever kvar genom att man bränner en halmdocka föreställande honom på brasorna. Samhället utvecklades i USA och Kanada där vidskepelsen avtog i samhället, och därmed minskade också behovet att utföra traditioner som byggde på sådant. Under första halvan av 1900-talet började Halloween byggas upp till en mer festlig högtid. De första Halloween-paraderna skedde under 1920-talet, men det var inte helt utan problematik. Ofta klagades det över "the Halloween problem" eftersom det ofta var mycket bråk och fylla i samband med paraderna. Samtidigt utvecklades också Halloween-firandet och det blev trots allt mer barninriktat. [caption id="attachment_215186" align="alignnone" width="640"] Halloweenfest i Pittsburgh, Pennsylvania i USA 1925. Foto: Unseen Histories/Unsplash[/caption] Under andra världskriget ansåg man dock att det blivit det så illa att man på vissa håll förbjöd Halloween-firandet, men sedan tog det ny fart under 1950-talets babyboom. Det blev alltmer barnens högtid, samtidigt som det kommersialiserades kraftigt. Maskeraddräkter och dekorationer började produceras industriellt, och urvalet av kostymer vidgades från traditionella övernaturliga varelser till populärkulturella figurer och senare även internetfenomen.

Stingy Jack

Den traditionella Halloween-pumpan ska också ha sitt ursprung på de brittiska öarna. Redan vid Samhain ska man ha använt sig av diverse grönsaker som man karvade ut ansikten i och satte in ljus, detta ska ha varit en del av skrämseltaktiken mot onda andar. Pumpor användes dock inte, utan man använde rotsaker som exempelvis rovor, kålrötter eller majrovor. Just det engelska namnet för Jack O’Lantern, som halloweenpumpor kallas främst i USA, har använts sedan 1500-talet, men inte på karvade grönsaker. I östra England kallade man irrbloss, det vill säga de mystiska ljus som ofta syns i sumpmarker, för just Jack O'Lanterns. Det finns också flera bakgrundshistorier till den orangea pumpfiguren. En irländsk sägen berättar om smeden "Stingy Jack", enligt Irish Mynths. Jack hade levt ett liv av list och bedrägeri och en kväll träffade han djävulen ute som kommit för att ta hans själ som straff. Jack bad djävulen att få dricka en sista drink och när drinken skulle betalas övertygar han djävulen att förvandla sig själv till ett mynt som de kan betala notan med. [caption id="attachment_215132" align="alignnone" width="640"] En traditionell irländsk jack-o'-lantern av rova från tidigt 1900-tal jämfört med en modern Halloween-pumpa. Montage. Foto: rannṗáirtí anaiṫnid, David Trinks/CC BY-SA 3.0[/caption] Djävulen går med på Jacks förslag, men när han gör som han blir ombedd, stoppar Jack myntet i fickan. Till djävulens stora förtret finns det ett silverkors i fickan, vilket hindrar honom från att återgå till sin ursprungliga form. Jack släppte sedan djävulen fri i utbyte mot att djävulen skulle låta honom leva ett år till. Och dessutom skulle han inte komma till helvetet när han dog. Ett år senare kommer djävulen tillbaka, men då lurar Jack honom igen: Han får djävulen att klättra upp i ett träd, där han sedan ristar in ett kors, så djävulen inte kommer ner. Jack och djävulen gör ännu en överenskommelse, där nu Jack ska få leva tio år till. Djävulen accepterar och släpps fri. När Jack dör tio år senare är djävulen trogen sitt ord och släpper inte in honom i helvetet. Men eftersom Jack inte heller kommer in i himlen så tvingas han vandra i ett evigt mörker på jorden. Djävulen tycker dock lite synd om Jack och kastar ut en bit glödande kol från helvetet till honom. Jack skär sedan ut en rova och stoppar in kolet. Därav kommer det engelska ordet för halloweenpumpor: Jack O’Lantern. Denna form av legend, eller saga, är mycket gammal och har florerat i olika versioner i många kulturer. I Sverige finns bland annat versionen Smeden och djävulen. Traditionerna kring Samhain fortsatte som bekant på Irland och även karvandet av rovor fortsatte, denna tradition tros sedan ha följt med irländarna som emigrerade till USA. I USA är det dock svårare att odla rovor, så istället byttes rovorna ut mot den idag populära pumpan. Idag har den blivit en symbol för Halloween, men också för skördetider och särskilt omställningen till hösten.

Bus eller godis

Den idag klassiska "Trick or Treat" tros härstamma från olika källor, men den äldsta anses vara något som kallades för "guising". Det är en tradition som sägs ha sina rötter i Samhain, men som främst är dokumenterat från 1500-talet. Barn i Skottland och Irland klädde ut sig för att skydda sig från onda andar och gick sedan dörr till dörr och bad om godsaker. Till skillnad från dagens bus eller godis förväntades dock barnen inte busa – utan framföra exempelvis en sång eller dikt för att få belöningen. Även i England och Wales hade man liknande traditioner. Där brukade fattiga människor under perioden kring Allhelgonadagen gå från hus till hus och bad om "soul cakes" i utbyte mot böner för de dödas själar. En soul cake, eller själakaka, är små runda kakor som kan vara kryddade med exempelvis kanel. Det var en del av det kristna firandet som började kring 1500-talet och fortsatte fram till 1800-talet, än idag har man lokalt vissa liknande traditioner där man bakar själakakor. Både vuxna och barn deltog vid souling, men det ska enligt uppgift främst ha varit barn som deltog i aktiviteten. Just guising följde med irländarna till Nordamerika och den första referensen till aktiviteten finns dokumenterat 1911 i Kingston, Ontario, Kanada. [caption id="attachment_215284" align="alignnone" width="640"] Två flickor efter bus eller godis 1958. Foto: Kim Scarborough/CC BY-SA 2.0[/caption] I USA är den tidigaste referensen under 1920-talet, enligt 10/31 Consortium. Där finns dokumenterat att barn klädde ut sig och gick runt och tiggde godis. Det finns också nedtecknat att barnen kunde göra hyss om de inte fick något godis. Först efter 1950 ska bus eller godis ha blivit mer utspritt i USA, särskilt när sockerransoneringen upphörde och bostadsområden i förorterna växte fram. Som nämnts tidigare bidrog babyboomen till att Halloween utvecklades, och även att bus eller godis-traditionen tog fart. Att buset tog över från att be böner eller sjunga är oklart hur det gick till, men en kan anta att det var en samhällsutveckling som utgjorde förändringen. Fattigdomen blev mindre utpräglad och det fanns troligen inte samma behov av att tigga mat eller godsaker, och samhällets strukturer förändrades – en större gemenskap växte fram och kunde ge mer utrymme för lek och bus än tiggeri.

Till Sverige

Halloween kom till Sverige med amerikanska influenser under 1950- och 1960-talen. Även om det inte firades stort bland svenskarna vid den här tiden, så finns det indikeringar på att det fanns storslagna Halloween-fester: Bland annat finns det en incident rapporterad 1961, där polisen fick ingripa vid ett halloweenfirande i Stockholm. Det var dock under 1990-talet som det tog fart på allvar. Bland annat satsade Hard Rock Cafe i Stockholm tillsammans med Buttericks, där man firade Halloween under en veckas tid året 1990. Året efter ökade försäljningen av halloweensaker stort och redan 1995 blev firandet mer allmänt i Sverige, även om det inte landade på samma nivå som i USA. Exempelvis blev aldrig bus eller godis lika vanligt förekommande fenomen bland de svenska barnen – men Halloween-fester, dräkter och dekorationer i mer måttlig mängd blev vanligare.

Firandet idag

Idag är Halloween en mångmiljardindustri, främst i USA, men också i andra länder. Förra året ska uppemot 72 procent av amerikanerna firat Halloween och man i snitt spenderade 104 dollar per person, enligt Ready Signal. I Sverige firar man relativt stort också, men långt ifrån de amerikanska nivåerna. Förra året förväntades Halloweenhandeln omsätta cirka 1,6 miljarder kronor, enligt Tidningen Näringslivet. Det som från början varit en hednisk skördetradition där man välkomnade, eller gömde sig, från andar är idag ett firande som lägger fokus på tema-fester, dräkter, godis och skräckfilmstraditioner. Nya traditioner är bland annat att dekorera hemmet, både ute och inne, men också att anordna tävlingar i exempelvis pumpa-karvande eller bästa kostym eller sminkning. [caption id="attachment_215294" align="alignnone" width="640"] Foto: iStock/Sebastien Mercier[/caption] Irland beskrivs ofta som Halloweens hemland och även idag firar man fortfarande stort. Samhain är fortfarande en levande tradition på Irland där man hedrar de gamla sederna från kelterna med festivaler och diverse firanden. På Irland finns också Europas största Halloween-festival Derry Halloween där man blandar Samhain-traditioner med modernare klang. För den som är ett fan av den ökände Dracula pågår också Bram Stoker Festival i Dublin i slutet av oktober – Även om greven bodde i Transsylvanien var författaren faktiskt irländsk. Inom den nyhedniska rörelsen Wicca, som grundades på 1950-talet, är Samhain en av de viktigaste högtiderna där man hedrar de döda. Den är inspirerad och bygger på kelternas högtid, men skiljer sig något åt. Likt kelterna betraktar man även Samhain som den wiccanska nyåret. Även om Halloween har en genomstyrande kommersiell anda idag, liksom åtskilliga andra högtider, så verkar det finnas ett behov av att se skräcken, eller döden, från ett säkert avstånd. Kanske handlar det om ett sätt att försöka kontrollera det som skrämmer oss, eller helt enkelt att vi behöver ha det nära till hands för att komma ihåg att det också är en del av livet.

”Håll djuren trygga under Halloween”

Osignerad — Wed, 30 Oct 2024 11:57:50 +0000

Halloween är en skrämmande rolig tid då vi kan ge oss själva och andra gåshud på ett skojfriskt sätt, men det är viktigt att vi gör det utan att skada andra djur. Alla kan vara snälla med hjälp av de här tipsen och att se till att inget otäckt händer djuren medan vi firar allt som är spöklikt under Halloween.

Artikeln publicerades ursprungligen den 24 oktober 2023.

Gör en god gärning för spindlarna genom att lämna deras nät i fred – fåglar och andra små djur kan trassla in sig i de falska spindelnäten. Lämna inte heller ballonger, serpentiner eller andra dekorationer där djur kan äta upp dem. Maskeraddräkter är enbart för människor. Kläder kan begränsa djurens andning, syn och rörelser, och de kan kvävas av små tillbehör och attiraljer. Kan du inte smaska i dig allt godis på en gång? Förvara det på säkert avstånd från små tassar. Snask för människor, särskilt choklad, russin, nötter och produkter sötade med xylitol, kan vara livsfarligt för djur. ”Spöken” kan dyka upp på gatorna under Halloween och djur – särskilt svarta katter – kan lätt bli måltavlor för upptågsmakare. Se till att dina lurviga familjemedlemmar håller sig lugna och trygga på en stilla plats i ditt hem. Placera dessutom läskiga pumpor, ljus och andra dekorationer där busiga fyrbenta vänner inte kan nå dem, och skräm aldrig upp sällskapsdjur eller vilda djur med fyrverkerier. Sascha Camilli, Stiftelsen Peta

Farliga ämnen i halloweenprodukter för barn

Sofie — Tue, 24 Oct 2023 05:36:31 +0000

Kemikalieinspektionen har funnit höga halter av farliga ämnen i 15 procent av de barnprodukter man granskat. För halloweenprodukter låg siffran ännu högre, där cirka 20 procent av produkterna innehöll skadliga ämnen. I granskningen undersöktes 297 leksaker och barnprodukter, varav 44 innehöll högre halter skadliga ämnen. Ftalater påträffades i i flera produkter som var gjorda av mjuk PVC-plast, som exempelvis dockor. Det fanns också bly i åtskilliga elektroniska produkter, samt även kadmium, bor och bisfenol A. Bland de 35 halloweenprodukter för barn, som exempelvis ansiktsmasker och dekorationer, som undersöktes fann man höga halter av farliga ämnen i sju. – I de flesta fall innebär ämnena inga akuta risker för barns hälsa, men de bidrar till den totala exponeringen av farliga ämnen som barn utsätts för och många av dem har egenskaper som kan ge upphov till hälsoproblem om man utsätts för dem under en längre tid, säger Frida Ramström som är inspektör på Kemikalieinspektionen, i ett pressmeddelande.

Felaktig märkning

Produkterna såldes bland annat via marknadsplatser på nätet, museer, profilföretag, i leksaksaffärer och i dagligvaruhandeln. Omkring 30 procent av produkterna saknade också någon typ av märkning, som exempelvis kontaktuppgifter till leksakstillverkaren. Leksaker och elektriska produkter ska CE-märkas, vilket är en produktmärkning inom EU som visar att en produkt uppfyller kraven för bland annat hälsa och miljö. Flera av varorna innehöll däremot otillåtna ämnen trots att de var märkta. – Det är ett problem att CE-märkning sätts på varor som inte är säkra, säger Frida Ramström. Men vi rekommenderar ändå att man letar efter CE-märkta varor när man ska handla leksaker och elektriska produkter för risken för otillåtet innehåll är ändå högre bland varorna som saknar märkningen, säger Ramström. Efter granskningen har Kemikalieinspektionen kontaktat samtliga företag med farliga produkter, nästan alla valde då att stoppa försäljningen.

Den perfekta allhelgona-skräckisen

Jan Sundstedt — Sat, 05 Nov 2022 11:42:04 +0000

Bortglömd av många och ställd i Halloween-seriens skamvrå av etablissemanget. Emellertid uppskattad av er ödmjuke filmskribent, inte minst mot bakgrund av att filmen är uppfriskande udda, genuint otäck och ljuvligt stämningsfull. Det, mina damer och herrar, är Halloween III: Season of the Witch En essentiell komponent i varför filmen ser ut som den gör härrör till att producenterna John Carpenter och Debra Hill ville distansera detta kapitel från de två föregående Halloween-filmerna och göra något fundamentalt väsensskilt. Tankegodset var således att göra fristående filmer på temat Halloween. Filmer som var och en stod på egna ben. Slutprodukten var ett tappert och förnämligt försök att göra just detta. På grund av dels tafflig marknadsföring - bland annat misstaget att i titeln ha med siffran III - och dels publikens tvivelaktiga smak, blev filmens kassaintäkter markant blygsammare än de två föregående filmerna i serien och i synnerhet då originalfilmen Halloween (1978). John Carpenter har i intervjuer förklarat att den ursprunglige regissören skulle ha varit Joe Dante (Gremlins, 1984). Efter att Dante gått vidare till ett annat projekt blev Carpenters mångårige medarbetare, Tommy Lee Wallace, projektets nye regissör. Tommy Lee Wallace skulle åtta år senare regissera miniserieadaptionen av Stephen Kings It. En annan film som kretsar kring det vidriga uppsåtet att döda barn. [caption id="attachment_136349" align="alignnone" width="640"] When in Santa Mira...GET THE HELL OUT! "Halloween III: Season of the Witch. Foto: Imdb[/caption]

Handling

Efter att hennes far Harry Grimbridge (Al Berry) i filmens hårresande inledning blir tagen av daga, beslutar dottern Ellie (Stacy Nelkin) och Dr. Daniel Challis (Tom Atkins) att på egen hand undersöka mordet. Spåren leder till dem till den bortglömda byn Santa Mira, mitt ute i ödemarken. Byns invånare uppvisar inom kort klassisk småstadsmentalitet (åtminstone som den tenderar te sig på film), och det udda paret drar snart ögon och öron till sig. Byfolket tycks besitta en närmast manisk trohet till ortens starke man, en irländsk leksaksmakare vid namn Conal Cochran (Dan O'Herlihy) som är känd för sina Halloween-masker. Inom kort upptäcker duon Cochrans djävulska plan att hjärntvätta Amerikas barn, så att de går hans ärenden genom en blandning av uråldriga ritualer, teknik och häxkonster. På kommande Halloween kan det vara livsfarligt att bära en mask tillverkad i Santa Mira... [caption id="attachment_136347" align="alignnone" width="640"] Livsfarliga dödskallemasker i "Halloween III: Season of the Witch".[/caption]

Mottagande

Vid tidpunkten för filmens premiär erhöll den ömsom vin ömsom vatten. Tvärtemot gängse myt var det ett antal kritiker som uppskattade det faktum att filmen försökte göra något annorlunda och inte upprepa det (redan då) uttjatade temat med Michael Myers. Man prisade bland annat producenternas mod, ett relativt snitsigt manus samt en stabil regidebut av Tommy Lee Wallace. Kritik riktades dock mot filmens många visuellt starka scener - filmen är inget för den känslige - samt kärlekshistorien mellan 23-åriga Ellie och drygt 40-åriga doktor Daniel. Det sistnämnda instämmer undertecknad i. Filmen hade tjänat på att utelämna den biten. För kliché och för handlingen överflödigt och onödigt. Halloween III: Season of the Witch känns oerhört Carpenter-esque i tonen. Inte minst gäller detta bildspråk, tempo och redigering. Manuset är genomtänkt och avvikande jämfört med vad som då överlag var på modet. Musiken är i sedvanlig Carpenter-anda magnifik. Ödesmättad, stämningsfull och obehaglig kryper den åskådaren inpå bara skinnet och förhöjer rysligheterna som sköljer över oss. Ljudbilden är typisk för det sound han och parhästen Alan Howarth hade som signum cirka 1981 - 1989. Det blir helt klart tummen upp för Halloween III: Season of the Witch, och jag råder vän av ordning att bilda sin egen uppfattning om filmen och inte tro blint på allt som skrivs på diverse filmforum. För undertecknad som ända sedan 1982 stått upp för detta svarta får är det med glädje en konstaterar att filmen genom åren sakta men säkert byggt upp en välförtjänt supporterskara och så sakteliga erhållit välförtjänt uppskattning. Streamingentusiasten finner i dagsläget filmen här och anhängare av fysisk media rekommenderas att botanisera efter lämplig version förslagsvis via denna hemsida. Jan Sundstedt

”Skydda dina sällskapsdjur under Halloween”

Osignerad — Fri, 30 Oct 2020 09:29:52 +0000

Halloween är en läskigt rolig högtid, som tyvärr kan innebära risker för våra sällskapsdjur. Här är några tips för att se till att firandet blir tryggt för hela familjen. Under den här högtiden kan det finnas monster runt hörnet – människor som ser oövervakade djur (i synnerhet svarta katter) som lätta offer. Håll dina sällskapsdjur inomhus istället, där de är trygga. Trevliga dekorationer kan bli farliga på ett ögonblick, så håll pumpalyktor, stearinljus och hängande vimplar på säkert avstånd från djuren. Undvik även att tända fyrverkerier, eftersom de kan skrämma – och skada – både våra sällskapsdjur och vilda djur. Njut av ditt Halloweengodis, men håll det borta från djuren. Choklad, nötter, russin och sötningsmedel som xylitol kan vara farligt för dem och i värsta fall bli livshotande. Att klä ut sig är roligt för människor men kan bli både obekvämt och farligt för djuren. Maskeraddräkter kan hindra deras syn och rörlighet och bli en kvävningsrisk, så låt dem fortsätta vara naturligt gulliga och spara de läskiga utklädnaderna till dig själv! Sascha Camilli PETA Foundation

”Håll djuren i säkerhet kring Halloween”

Osignerad — Wed, 30 Oct 2019 10:05:37 +0000

Under Halloween bör man vara extra vaksam mot misstag som kan få ditt djur att skrämmas iväg, bli sjukt eller göra illa sig. Följ dessa tips för att försäkra dig om att Halloweenhelgen är härlig, inte läskig, för djuren. Djur som lämnats obevakade – särskilt svarta katter – är enkelt byte för Halloweenskojare, så håll dina djur i säkerhet inomhus. Ständiga besök från "spöken" och "demoner" vid dörren kan skrämma djuren, så försäkra dig om att de har tillgång till ett avlägset rum med TV eller radio för att lugna dem. Gå ut med hundarna tidigt under dagen, långt innan spöktimmarna, och undvik problem genom att dubbelkolla att de är mikrochippade och bär uppdaterade ID-brickor. Ingredienser såsom choklad, nötter, russin och det artificiella sötningsmedlet xylitol kan vara giftiga för hundar och katter, så undvik att djuren får tag på onyttiga snacks genom att hålla dem utom räckhåll och varna barn och gäster att inte dela med sig av sötsaker till djuren. Försäkra dig även om att de inte kan nå potentiellt farliga dekorationer såsom banderoller, tända ljus och pumpor. Att bli uppklädda kan stressa djuren och hindra deras förmåga att se, röra sig och andas, och små delar kan även vara en kvävningsrisk. Var snäll genom att lämna Halloweenkostymerna till människorna och låt katter och hundar vara naturligt bedårande som alltid. Sascha Camilli Peta Foundation

”Dödskulten kring Halloween skadlig för unga”

Osignerad — Thu, 31 Oct 2013 19:08:35 +0000

Det mystiska innehållet, explicit propagerande av dödskulter med mera kan få "förödande konsekvenser" för det psykiska, andliga och moraliska välmåendet för barn och unga. Halloweens extremistiska påverkan har påvisats genom studier vid den ryska vetenskapsakademins institut, säger Rysslands utbildningsdepartement enligt The Moscow Times. Den ryska ortodoxa kyrkans ärkepräst Vsevolod Chaplin varnar folk för Halloween, som han upplever som satanistisk. – Mörkerkrafterna vinner alltid i sina lekar. I själva verket tror folk att detta bara är ett roligt och harmlöst skämt. Mörkerkrafterna tror någonting annat och kommer definitivt att göra narr av dig så att du inte kommer bli glad, säger han till nyhetsbyrån RIA Novosti. [caption id="attachment_12558" align="aligncenter" width="450"] Ugglan är en av de mystiska symbolerna kring Halloween.
Foto: Penn State/CC BY-NC 2.0[/caption]