Benjamin Netanyahu – Nya Dagbladet

Uppgifter: Benjamin Netanyahu förvarnades om 7 oktober-attacken

Jan Sundstedt — Thu, 10 Sep 2026 09:04:24 +0000

Den israeliska tidningen Haaretz rapporterar att Förenade Arabemiratens president Mohammed bin Zayed al-Nahyan varnade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu för ett stort Hamas-anfall. Varningen kom enligt tidningen tio dagar före den 7 oktober 2023. Haaretz hävdar i sin rapportering att president bin Zayed ringde Netanyahu under ett 45 minuter långt samtal angående Hamas angreppsplaner. Hamas ledare i Gaza, Yahya Sinwar, förberedde enligt varningen en större operation som kunde orsaka blodsutgjutelse och destabilisera regionen. Benjamin Netanyahus kansli avfärdar uppgifterna som en "absolut lögn" och uppger att premiärministern inte talade med Emiratens president under perioden. Netanyahu reagerade enligt tidningen relativt lugnt och försäkrade att Israel var förberett på alla scenarier. Enligt Haaretz informerade Netanyahu aldrig sina säkerhetschefer om varningen. Uppgifterna bygger på en granskning av journalisterna Shlomi Eldar och Ruti Yuval inför en bok om den 7 oktober. Haaretz pekar ut en rådgivare till Emiratens president som central källa. Sinwar ska via en palestinsk mellanhand ha talat om en "jordbävning". Shlomi Eldar står fast vid uppgifterna och säger till CNN att han har dokument och uppteckningar efter ett och ett halvt års arbete. Förenade Arabemiratens utrikesministerium understryker i ett uttalande från den 8 september att regeringen inte kommenterar spekulationer om samtal mellan regeringsledare. Ministeriet uppger samtidigt att myndigheterna har utbytt all relevant underrättelseinformation vid behov. Någon dementi av samtalet lämnar ministeriet däremot inte.

Ansvarsfrågan blir valfråga

Israel går till val i oktober, och oppositionen driver ansvaret för den 7 oktober som kampanjens kärnfråga. Naftali Bennett, Gadi Eisenkot, Avigdor Lieberman och Yair Golan kräver i ett gemensamt uttalande en omedelbar och grundlig utredning och betonar att allmänheten har rätt att veta vad Netanyahu visste, varför han inte informerade säkerhetscheferna och varför han inte skyddade civila. Gadi Eisenkot, premiärministerns främste utmanare i opinionsmätningarna, upprepar dessutom sitt löfte om en statlig undersökningskommission. Benjamin Netanyahu har i snart tre år stått emot kraven på en oberoende granskning från överlevande och efterlevande. I stället klandrar han de närmaste säkerhetscheferna för att inte ha väckt honom natten före attacken. Nästan hela den israeliska säkerhetsledningen har i kölvattnet av 7 oktober tvingats bort från sina poster. Benjamin Netanyahu sitter dock alltjämt kvar som Israels premiärminister.

Sju uppköp senare: så djupt sitter Israel i din iPhone

Markus Andersson — Tue, 08 Sep 2026 15:30:39 +0000

Apples dåvarande Israelchef sade i februari 2026 att det är svårt att hitta en Apple-produkt utan israeliskt avtryck. Nya Dagbladets genomgång av bolagets egna uttalanden, sju namngivna uppköp och en amerikansk domstolsinlaga visar hur israeliska utvecklingsteam fått en central roll i telefonens innersta – samtidigt som helt separata israeliska spionbolag dokumenterat brutit sig in i iPhones. Formuleringen kommer inte från en kritiker utan från Apple självt. Vid Calcalists konferens Tech TLV i februari 2026 sade Rony Friedman, vice vd och chef för Apple Israel, att det är svårt att hitta en Apple-produkt som inte på något sätt berörts av bolagets anställda i Israel. Han räknade upp vad utvecklingscentren bidragit med: chipp, uppkoppling, kameror, lagring. Det är ovanligt konkret för ett företag som annars sällan berättar var i världen en enskild krets har ritats.

Modemet, minnet och kameran

Friedman lyfte särskilt fram C1, det första mobilmodem Apple utvecklat på egen hand, som enligt honom är omkring 30 procent energisnålare än jämförbara modem i motsvarande användning. Israeliska team arbetade också tillsammans med kollegor utomlands på uppkopplingstekniken N1, som lanserades i iPhone 17-familjen. När Apple i mars 2026 presenterade iPhone 17e satt där nästa generation av samma modemlinje, C1X, uppgivet upp till dubbelt så snabbt som C1. Enligt Friedman arbetar team i Israel även med M-processorerna i Mac-datorerna, med vanliga kameror och djupkameror som ligger bakom Face ID, filmisk video och fotografering i svagt ljus, samt med hand- och ögonspårning och objektigenkänning i Vision Pro. Lagringen är den mest omfattande punkten: varje Apple-produkts lagringssystem innehåller i dag israeliska utvecklingar, säger han. En del av kompetensen är köpt. Miljön har byggts genom egen utveckling och rekrytering – men också genom förvärv. I december 2011 köpte Apple Anobit, som utvecklade signalbehandling för flashminnen, för 400 miljoner dollar. Två år senare, 2013, köptes PrimeSense för 345 miljoner dollar – bolaget bakom rörelsesensorn i Microsofts Kinect, och enligt Reuters den affär som till slut lät Apple lämna fingeravtryckssensorn för ansiktsigenkänning. Sedan följde LinX Computational Imaging 2015 och RealFace 2017. Två av köpen blev kända långt i efterhand. Fotostartupen Camerai såldes 2019 för några tiotals miljoner dollar och gick in i Apples datorseendeteam; grundarna höll tyst om affären, och Calcalist rapporterade om den först ett och ett halvt år senare. Förvärvet av TrueMeeting, som gör responsiva 3D-avatarer genom att skanna ansikten med mobilkameran, godkändes av den israeliska konkurrensmyndigheten i januari 2025 och blev offentligt känt först i juli samma år. Det sjunde köpet i den här genomgången är det som mest direkt rör kroppen. Den 29 januari 2026 bekräftade Apple förvärvet av Q.ai, ett israeliskt bolag inom ljud-AI vars teknik ska hjälpa apparater att uppfatta viskat tal. Reuters noterade samtidigt att Q.ai året innan lämnat in en patentansökan om att använda "facial skin micromovements" – mikrorörelser i ansiktshuden – för att avläsa ord som formas eller sägs, identifiera personen och bedöma känslor, hjärtfrekvens och andning. Apple har inte sagt hur tekniken ska användas, och en patentansökan är en avsikt, inte en funktion i en såld telefon. Bolagets 100 anställda följde med, däribland vd Aviad Maizels – samme man som en gång grundade PrimeSense.

Chefsbytet som säger något om riktningen

I augusti 2026 meddelades att Friedman lämnar posten efter nio år för att på heltid leda en ny global grupp inom Apple, Chip-AI, som ska använda AI-modeller för att konstruera framtidens kretsar. Efterträdare blir Tal Inbar, som kom in via Anobit-köpet och sedan lett flera generationer lagringsstyrkretsar, systemkretsen i Apple Watch och Pro-, Max- och Ultra-versionerna av M-serien. Båda rapporterar till Sri Santhanam, Apples vice vd för kiselutveckling. Med andra ord: de Apple-team som växte fram ur ett minneschippsköp 2011 ansvarar i dag både för systemkretsar till bolagets datacenter och för verktygen som ska rita nästa generation processorer.

Sex telefoner i Palestina

Samtidigt har israeliskt utvecklad spionprogramvara dokumenterat brutit sig in i iPhones. I november 2021 redovisade Front Line Defenders att man undersökt 75 iPhones och funnit sex som infekterats med NSO Groups Pegasus. Citizen Lab och Amnesty Internationals Security Lab bekräftade oberoende analysen. Tre av offren gick ut med sina namn: Ghassan Halaika vid Al-Haq, Ubai Al-Aboudi vid Bisan Center och juristen Salah Hammouri vid Addameer. Vem som beställde angreppen är inte fastställt. Pegasus ger angriparen tillgång till meddelanden, mejl, lösenord, plats, kamera och mikrofon – och därmed indirekt till alla som offret talar med. Apple stämde NSO i november 2021 och beskrev då hur exploateringen FORCEDENTRY använts för att installera Pegasus utan att offret behövde klicka på något. Bolagets rättelse i september 2021 slog ut metoden. Reuters avslöjade i februari 2022 att ett andra israeliskt bolag, QuaDream, samtidigt utnyttjat i praktiken samma brist – samma patch slog ut båda. NSO hävdar att Pegasus bara säljs till statliga myndigheter för att bekämpa terror och brott. [caption id="attachment_239090" align="alignnone" width="640"] NSO Group utvecklade Pegasus, ett spionprogram som har använts för att ta över Iphone-telefoner och komma åt bland annat meddelanden, kamera och mikrofon. Montage: Onur Binay/Unsplash, NSO Group[/caption]

Reträtten som blev det intressanta dokumentet

Det mest talande dokumentet är Apples egen inlaga till distriktsdomstolen i Kalifornien den 13 september 2024. Där begär bolaget frivillig avskrivning av sin egen stämning, utan att stänga dörren för en ny talan. Skälen är tre: att en rättegång skulle riskera att röja Apples hotunderrättelser, att spionmarknaden splittrats i fler aktörer så att en seger mot NSO betyder mindre, och att motparten skapat hinder för att över huvud taget få fram bevis. I samma inlaga hänvisar Apple till uppgifterna om att israeliska myndigheter beslagtagit Pegasus-dokument hos NSO för att förhindra utlämning i det parallella WhatsApp-målet – uppgifter som Forbidden Stories och samarbetande redaktioner publicerade i juli 2024 och som Nya Dagbladet tidigare rapporterat om. Apple tar uttryckligen inte ställning till om uppgifterna är sanna, men skriver att deras blotta existens ger anledning till oro för möjligheten att få den bevisning bolaget behöver. Ett av världens rikaste företag redovisar alltså i domstol betydande hinder för att komma åt bevisningen – och oro för om den alls går att få fram. Kvar blir tekniska motåtgärder, lager på lager av skydd i kisel och operativsystem som Apple beskriver dem, i en produkt vars innehåll kunden inte kan granska.

Politiken bakom kretsen

Att teknikexporten också är politik har den israeliska regeringen själv gjort tydligt. Inför en amerikansk delegation i september 2025 använde Benjamin Netanyahu mobiltelefonerna som argument mot talet om isolering: har ni mobiltelefoner här, då håller ni i en bit av Israel. Dagen efter, den 16 september 2025, slog FN:s oberoende undersökningskommission fast att Israel begått folkmord i Gaza och uppmanade stater att se till att företag inom deras jurisdiktion inte medverkar. Israel avvisade rapporten som ett förtal. Inget i materialet visar att Apple medverkat i den israeliska statens övervakning, och inget belägger vare sig bakdörrar i bolagets produkter eller en manipulerad leveranskedja hos Apple. Två separata fall visar däremot vad som gjorts med annan teknik: Amnesty dokumenterade 2023 hur ansiktsigenkänningssystemet Red Wolf skannar palestinier vid vägspärrar i Hebron, och Reuters källor beskrev i september 2024 hur Mossad byggde in sprängämnen i personsökare redan på tillverkningsnivå. Det som ändå går att granska utifrån är inte kretsarna utan dokumenten – och där är det Apple självt som i domstol beskrivit hur svåra bevisen är att komma åt.

Tucker Carlson: ”Israels mål har alltid varit att förstöra Europa”

Emil Fjellstedt — Wed, 05 Aug 2026 16:42:38 +0000

Tucker Carlson hävdar att kaoset efter Mellanösterns krig inte är ett misslyckande utan ett strategiskt resultat som försvagar Israels regionala motståndare – och samtidigt slår mot Europa genom migration, energikriser och politisk söndring. Uttalandet kommer från hans stora monolog om Irankriget i mars, men har fått förnyad spridning när konflikten åter har trappats upp. I ett videoklipp, som nu sprids på X, säger den amerikanske medieprofilen att Israels mål i Iran varken är att avsluta kärnenergiprogrammet eller att åstadkomma ett ordnat maktskifte. Målet är istället, enligt Carlson, ett långvarigt tillstånd av kaos där varje möjlig rival hålls upptagen av interna och etniska konflikter. Klippet är inte nyinspelat. Det är hämtat ur den mer än 100 minuter långa monologen ”Tucker Carlson Responds to Israel’s War on Iran”, som publicerades på Carlsons officiella kanal den 2 mars 2026, två dagar efter att USA och Israel inledde kriget mot Iran. Nya Dagbladet refererade då programmets övergripande tes om att kriget drevs av israeliska snarare än amerikanska intressen. I hela programmet utgår Carlson från fyra frågor: varför kriget började, vad syftet är, vart utvecklingen leder och hur USA bör agera. Uttalandet om Europa kommer i den andra delen, där han försöker ringa in vad han anser vara Israels strategiska mål. Han ägnar därefter större delen av programmet åt krigets följder för Iran, gulfstaterna, energimarknaden och USA:s ställning. Carlsons genomgående tes är att kriget ska förstås som ett försök att skapa israelisk dominans i regionen, inte som ett avgränsat anfall mot Irans kärnenergiprogram. Han avslutar med att uppmana USA att utropa seger, lämna kriget och säga till Israels regering att den inte bestämmer över amerikansk utrikespolitik.

”Det verkliga målet är kaos”

Carlson räknar upp Syrien, Libyen, Irak och Somalia som exempel på stater som efter krig eller utländsk inblandning har lämnats splittrade och försvagade. — Det verkliga målet är kaos, dysfunktion och ett öppet sår som består i generationer. Det verkliga målet är förstörelse för förstörelsens egen skull, säger han. Resonemanget är att ett land som förbrukar sina krafter på inbördeskrig inte kan motsätta sig en grannmakts militära eller territoriella ambitioner. — Varje möjlig rival till din makt är så upptagen av stam- och etniska konflikter i sitt eget land att den inte har någon möjlighet att göra motstånd mot din territoriella expansion, säger Carlson. [caption id="attachment_232208" align="alignnone" width="640"] Donald Trump och Benjamin Netanyahu i Vita huset i februari 2025. Foto: Dan Scavino/White House/Public domain.[/caption] Därifrån drar han sin slutsats om Europa. Krig som slår sönder stater driver stora befolkningsrörelser norrut, samtidigt som Europas energiförsörjning och ekonomi utsätts för nya chocker. — Migrationskriser i Europa förstör Europa ytterligare. Det har alltid varit ett israeliskt mål: att förstöra Europa, säger Carlson.

Stod fast när Bloomberg pressade honom

Påståendet var inte en enstaka formulering som Carlson senare tog avstånd från. I en intervju med Mishal Husain, som Bloomberg publicerade den 17 juli, återkom hon till uttalandet och frågade om han verkligen menade att Israels mål var att förstöra Europa. — Netanyahu menar det. Han har sagt det, svarade Carlson. När Husain frågade var Israels premiärminister hade sagt något sådant hänvisade Carlson till ”Rom” och tolkade det som en beteckning för det kristna Europa. Hänvisningen tycks avse ett uttalande som publicerades i november 2025, där Benjamin Netanyahu berättar att han läser historikern Barry Strauss bok Jews vs. Rome. På frågan varför han valt den svarar Netanyahu: ”Vi förlorade den gången. Jag tror att vi måste vinna nästa”. Netanyahu säger inte uttryckligen att dagens Europa är fienden. Carlson tolkar däremot uttalandet som en modern politisk markering och frågar varför ett krig mot Rom år 70 efter Kristus annars skulle vara relevant för en nutida regeringschef.

Strategidokumenten bakom resonemanget

Carlsons långtgående slutsats om Europa finns inte formulerad i någon offentlig israelisk doktrin. Däremot finns dokumenterade exempel på strategier där sönderslagna eller kraftigt försvagade grannstater har betraktats som fördelaktiga för Israel. Det mest kända är strategidokumentet A Clean Break från 1996, skrivet av en grupp amerikanska neokonservativa för den tillträdande Netanyahu-regeringen. Där beskrevs avsättandet av Saddam Hussein som ett viktigt israeliskt strategiskt mål, samtidigt som Syrien skulle försvagas och pressas genom regionala allianser och ombud. [caption id="attachment_232964" align="alignnone" width="640"] Rök stiger över Teheran efter israeliska attacker i juni 2025. Foto: Mohammadjavad Alikhani/Mehr News Agency/CC BY 4.0.[/caption] Den linjen har också nutida paralleller. Reuters rapporterade i februari 2025 att Israel försökte övertyga USA om att hålla Syrien ”svagt och decentraliserat”. Kyiv Independent återgav Reuters uppgifter. Strategin skulle enligt källorna motverka Turkiets växande inflytande efter Bashar al-Assads fall. Israels inblandning i Syrien stannade inte vid diplomatiska påtryckningar. Den avgående israeliske försvarschefen Gadi Eisenkot bekräftade 2019 att Israel hade försett syriska rebellgrupper med vapen. Uppgiften gav ytterligare stöd åt tidigare rapporter om ett hemligt program med pengar, vapen och förnödenheter till grupper i södra Syrien. Netanyahu argumenterade själv för samma linje inför USA:s kongress 2002. Enligt det officiella kongressprotokollet sade han att Saddam Hussein utan tvekan måste avlägsnas. Han lovade att ett regimskifte skulle få ”enorma positiva återverkningar” i regionen. Utfallet blev dock ett annat. Irakkriget följdes av statsupplösning, sekteristiskt våld och omfattande flyktingströmmar. Krigen i Syrien och Libyen förstärkte därefter trycket mot Europa. Under 2015 nådde drygt en miljon flyktingar och migranter Europa och närmare 4 000 människor dog under färden, som UNHCR redovisar. De största grupperna kom från Syrien, Afghanistan och Irak – tre länder som präglats av krig, utländsk inblandning och statsupplösning. Den följdkedja Carlson beskriver – krig, statsupplösning och migration mot Europa – är alltså dokumenterad. Den mer långtgående slutsatsen att Europas försvagning är själva slutmålet är hans egen geopolitiska tolkning. EU är samtidigt fortfarande Israels största handelspartner och stod 2025 för 31,7 procent av landets varuhandel, enligt EU-kommissionen.

Ett krig som har spridit sig

Carlsons varning har fått ny aktualitet genom utvecklingen efter monologen. Kriget som USA och Israel inledde den 28 februari har under fem månader dragit in Iran, Libanon, Irak och flera gulfstater. Som Associated Press skriver har striderna kombinerats med attacker mot sjöfarten och störningar i Hormuzsundet, med följder för energi- och råvarupriser långt utanför regionen. Oavsett om man delar Carlsons slutsats om avsikten pekar hans resonemang på ett återkommande mönster: när stater i Mellanöstern slås sönder stannar kostnaderna inte där. De förs vidare genom flyktingströmmar, energibrist, inflation och politiska konflikter – och Europa har gång på gång fått bära en stor del av dem.

Israel uppges ha planerat att döda Irans förhandlare

Emil Fjellstedt — Mon, 06 Jul 2026 07:06:24 +0000

Israel misstänks ha planerat att döda två av Irans viktigaste förhandlare samtidigt som USA försökte hålla igång samtal med Teheran. Enligt uppgifter i amerikanska medier gick Washington så långt som att be länder i regionen varna Iran för möjliga israeliska attacker. Trumpadministrationen befarade att Israel ville mörda Irans utrikesminister Abbas Araghchi och parlamentets talman Mohammad Bagher Ghalibaf medan känsliga samtal om fred och vapenvila med USA pågick, rapporterar Consortium News med hänvisning till uppgifter i The New York Times och The Washington Post. Enligt uppgifterna hade amerikanska tjänstemän redan i våras oroats över att de två iranska toppföreträdarna kunde hamna på en israelisk mållista. USA ska därför ha bett andra länder i regionen att föra vidare en varning till Teheran. Araghchi och Ghalibaf uppges senare ha tagits bort från den amerikansk-israeliska mållistan, vilket gjorde förhandlingar på hög nivå möjliga. Israel ska dock enligt tidningsuppgifterna fortsatt ha velat angripa dem.

Planet nödlandade

Ett uppmärksammat exempel rör Ghalibafs resa till Islamabad i april, där han enligt The New York Times skulle träffa USA:s vicepresident JD Vance. Den iranska delegationen, som bestod av över 70 personer, eskorterades av pakistanska stridsflygplan mellan den iranska gränsen och Pakistans huvudstad. På vägen tillbaka ska iranska säkerhetsstyrkor ha fått underrättelser om att Israel planerade att angripa planet. Två israeliska stridsflygplan uppgavs samtidigt ha tagit sig in i Irans luftrum från väster, nära gränsen mot Irak. Ghalibafs plan gjorde då en nödlandning i Mashhad, nära den pakistanska gränsen. Delegationen ska därefter ha rest landvägen i omkring åtta timmar för att ta sig tillbaka till Teheran. Uppgifterna har enligt New York Times bekräftats av Ghalibafs rådgivare Mahdi Mohammadi, som själv var med på resan.

Spänningar mellan USA och Israel

Washington Post beskriver hur skillnaderna mellan USA:s och Israels hållning blev tydligare efter Israels mord på den iranske säkerhetstoppen Ali Larijani i mars. President Donald Trump uppges då ha sagt till journalister att Israel hade ”utplånat alla”, vilket gjorde det svårt att hitta personer att förhandla med. Trita Parsi, vice ordförande vid Quincy Institute for Responsible Statecraft, hävdar att Israel agerat som en stat som formellt är amerikansk partner men i praktiken försökt underminera USA:s diplomati. — Jag kan inte minnas en regering som är så rädd för fred som den som styr Israel, skriver Parsi i en kommentar till uppgifterna. Den israeliska regeringen, ledd av premiärminister Benjamin Netanyahu, anklagas samtidigt för att försvåra de sköra samtalen med Iran genom sin fortsatta ockupation och militära närvaro i södra Libanon. Netanyahu sade under ett besök hos israeliska soldater i södra Libanon att Israel inte tänker lämna området förrän hotet är undanröjt. Parsi menar att Netanyahu har både strategiska och personliga skäl att försöka återuppta kriget med Iran. Enligt honom riskerar ett misslyckat krig och den efterföljande diplomatin att försvaga Netanyahus politiska ställning inför det kommande valet.

Analyser: USA missbedömde Iran – och Israel kan sabotera freden

Redaktionen — Tue, 16 Jun 2026 18:41:08 +0000

Den iransk-svenske Mellanösternanalytikern Trita Parsi beskriver den framväxande Iranuppgörelsen som ett möjligt genombrott – men varnar för att avtalet fortfarande kan saboteras. I en lång intervju med Tucker Carlson hävdar han att USA grovt missläste Iran, att Teheran fruktade kapitulation mer än krig och att Israel nu är den största risken för att processen spårar ur. Parsi, som är medgrundare av Quincy Institute for Responsible Statecraft och grundare av National Iranian American Council, argumenterar för att USA:s långvariga linje i Mellanöstern har gjort amerikanska intressen underordnade regionala allierades agendor. Han menar att en verklig fredsuppgörelse med Iran skulle kunna förändra hela säkerhetsordningen i regionen. Intervjun publicerades på The Tucker Carlson Show den 15 juni och kretsar kring ett påstått amerikanskt fredsupplägg med Iran efter en period av krig, blockad och upptrappning i regionen. Parsi betonar redan i inledningen att uppgörelsen inte bör betraktas som säker förrän ett slutligt avtal finns på plats. — Jag ser detta som en viktig framgång, men inget är definitivt förrän de lyckas nå ett slutligt avtal, säger Parsi. Han jämför situationen med kärnenergiavtalet JCPOA från 2015, som slöts under Barack Obama men senare övergavs av Donald Trump. Lärdomen, menar Parsi, är att även ett undertecknat avtal måste försvaras politiskt om det ska överleva. Parsi beskriver sig som försiktigt optimistisk, men framhåller att flera versioner av den möjliga uppgörelsen cirkulerar och att vissa uppgifter kan vara medvetna sabotageförsök. Han pekar bland annat på hårdföra krafter inne i Iran som motsätter sig en uppgörelse och enligt honom försöker få avtalet att framstå som en kapitulation.

Ett avtal om Hormuz, sanktioner och regional vapenvila

De exakta villkoren är inte kända, men Parsi anger flera punkter som han menar tycks ingå i den framväxande uppgörelsen. Enligt honom handlar det först om att öppna Hormuzsundet igen, vilket kan kräva tid för minröjning och säkerhetsåtgärder. Därefter ska USA enligt hans beskrivning lätta på blockaden och möjliggöra att frysta iranska tillgångar frigörs via Gulfstaterna. Parsi understryker att dessa medel inte handlar om amerikanska skattepengar. — Det är viktigt att komma ihåg att det handlar om Irans egna pengar, säger han. Han beskriver pengarna som intäkter som Iran fått för oljeexport men som låsts i banker till följd av amerikanska sanktioner. Sanktionsfrågan är enligt honom central eftersom Iran, trots sin militära motståndskraft, har en ekonomi som länge pressats hårt. Parsi menar att uppgörelsen sannolikt också måste följas av förhandlingar om kärnfrågan och en bredare regional vapenvila. Annars finns risken, säger han, att konflikter i Libanon eller Gaza används för att dra in USA och Iran i en ny konfrontation.

”Iran fruktade kapitulation mer än krig”

Ett av Parsis huvudargument är att Trumpadministrationen och dess rådgivare misstog Irans strategiska läge. Enligt honom utgick Washington från att Teheran var svagare än landet faktiskt var, och att ett massivt amerikanskt militärt tryck skulle tvinga fram eftergifter. — Jag tror att det här kriget var ett misstag från början, säger Parsi och tillägger att han varnade administrationen för att den ”missbedömde Iran”. Han menar att USA och Israel felaktigt trodde att den iranska ledningen skulle vara mer rädd för krig än för att tvingas ge upp. I själva verket, hävdar Parsi, var kalkylen den motsatta i Teheran. — Iranierna fruktade kapitulation betydligt mer än krig, säger han. Enligt Parsi skulle en ovillkorlig kapitulation ha hotat hela det iranska systemets överlevnad. Krig kunde enligt den iranska ledningens synsätt överlevas, medan kapitulation skulle innebära ett existentiellt sammanbrott. Detta ledde enligt honom till att hotpolitiken fick motsatt effekt. Parsi framhåller samtidigt att Iran inte är opåverkat. Landet behöver sanktionerna lyfta, infrastrukturen har skadats och ekonomin har under lång tid kvävts av restriktioner. Han jämför sanktionernas effekt med utvecklingen i Irak, där han själv arbetade med frågan under sin tid vid svenska Utrikesdepartementet. — Det är kvävningen av ett land, och iranierna behöver få sanktionerna lyfta, säger han.

Hormuzsundet som hävstång

I intervjun återkommer Parsi flera gånger till geografin. Iran behöver inte nödvändigtvis exportera olja till ett land för att ändå vara avgörande för dess ekonomi, säger han. Genom sitt läge vid Hormuzsundet påverkar Iran sjöfarten genom Persiska viken, och därmed även länder som sedan länge slutat köpa iransk olja på grund av amerikanska sanktioner. Detta, menar Parsi, har blivit en läxa för både USA och Asien. Sydkorea, Japan och andra stora ekonomier är beroende av att sjöfarten fungerar, oavsett deras direkta handelsrelation med Teheran. Carlson instämmer i resonemanget och kritiserar amerikanska beslutsfattare för att inte ”studera kartan”. Parsi bygger vidare på samma poäng: äldre amerikanska krigssimuleringar, där man antog att USA snabbt kunde röja minor och återställa flödet genom Hormuz, tar enligt honom inte hänsyn till dagens drönar- och robotkapacitet längs Irans långa kust. Detta geografiska övertag gör enligt Parsi att Iran efter kriget står starkare i förhandlingar än vad många i Washington förutsåg. Landet har visat att det kan påverka världsekonomin och att dess motstånd inte enkelt kan brytas genom militärt tryck.

Israel pekas ut som största risken

På frågan om vad som kan få den möjliga uppgörelsen att falla svarar Parsi utan tvekan att den största risken kommer från Israel. Han hävdar att premiärminister Benjamin Netanyahu länge velat få USA att bekämpa Iran och att en amerikansk-iranisk överenskommelse hotar Israels regionala strategi. — Den största risken för att detta spårar ur kommer naturligtvis från israelerna, säger Parsi. Enligt honom kan sabotage inte bara ske genom direkta angrepp mot Iran, utan också genom att andra konflikter i regionen trappas upp. Om krig i Libanon eller Gaza återstartas i ett känsligt läge kan USA och Iran enligt Parsi dras tillbaka in i en kedja av vedergällningar. Parsi menar därför att Washington måste vara mycket tydligt mot Israel. Om Israel startar ett krig mot ett avtal som Trump själv har förhandlat fram, säger han, bör USA göra klart att Israel i så fall får hantera konsekvenserna utan amerikansk militär uppbackning. — Om israelerna startar ett krig mot inte bara ett avtal som Trump har slutit, utan mot något som han hoppas ska bli en del av hans arv, då drar sig USA ur, säger Parsi. Han beskriver villkorslöst amerikanskt stöd som en farlig drivkraft i regionen. Problemet är enligt honom inte att USA har relationer med Israel, Saudiarabien eller andra allierade, utan att stödet ofta ges utan tydliga gränser eller krav. — När vi ger ändlöst stöd utan frågor och utan begränsningar underblåser det de sämsta instinkterna hos vilket land som helst, säger han.

USA:s baser i Mellanöstern ifrågasätts

Ett annat återkommande tema är USA:s militära närvaro. Parsi ifrågasätter varför USA har ett så stort nätverk av baser i Mellanöstern om dessa i praktiken måste evakueras eller tömmas när krig hotar. I intervjun beskriver han detta som ett tecken på att den amerikanska säkerhetsarkitekturen inte längre fungerar som förespråkarna hävdar. Han förutspår att USA om tio år sannolikt kommer att ha betydligt färre baser i regionen. En sådan utveckling skulle enligt honom inte nödvändigtvis skapa kaos, utan kan tvärtom tvinga regionala aktörer till mer diplomati. Parsi jämför med Saudiarabien efter attackerna mot saudiska oljeanläggningar 2019. När Trump då markerade att angreppet inte var ett angrepp på USA, menar Parsi, insåg Riyadh att landet inte kunde räkna med att Washington automatiskt skulle föra krig mot Iran för saudiska intressen. — De valde diplomati när de inte längre kunde gömma sig bakom amerikansk militärmakt, säger Parsi. Han ser detta som ett möjligt mönster för hela regionen: om USA minskar sin roll som yttersta garant för olika allierades konflikter, kan de regionala staterna tvingas hitta egna former av balans och överenskommelser.

”Det handlade aldrig bara om anrikning”

Parsi går också längre än den vanliga debatten om Irans kärnprogram. Han hävdar att frågan om urananrikning inte är hela förklaringen till varför Israel och delar av Washington motsätter sig diplomati med Teheran. I stället menar han att den större frågan handlar om regional maktbalans. Han återger ett möte med en tidigare Mossadchef, där han enligt egen utsago fick höra att kärnan inte var anrikningen i sig utan risken för att USA skulle kunna utveckla en mer normal relation med Iran utan att Israel fick definiera villkoren. — Det här handlade aldrig om anrikning, säger Parsi. Enligt honom är Israels ”mardrömsscenario” att USA lämnar Mellanöstern som dominerande militär garant och att Israel då tvingas verka i en region där relationerna med Iran, Saudiarabien och andra grannar inte längre kan ske med USA som mellanhand. Parsi formulerar det som en kritik av Israels egen säkerhetsdoktrin. — Jag tror att Israels egen säkerhetsdoktrin är det verkliga existentiella hotet mot Israel, säger han.

AIPAC, tankesmedjor och krigskonsensus

I den senare delen av intervjun kopplar Parsi Iranfrågan till Washingtons politiska ekosystem. Han hävdar att Iran sedan 1990-talet varit en central mobiliseringsfråga för pro-israeliska lobbystrukturer, särskilt AIPAC, efter att Oslo-processen förändrade synen på Yassir Arafat och PLO. Parsi säger att Iran därefter blev en ny samlande fiendebild, användbar både för politisk mobilisering och finansiering. — Iran hade varit en mjölkkossa för AIPAC sedan 1994, säger han. Han beskriver också hur motståndet mot JCPOA fortsatte även efter att avtalet redan var slutet. Enligt Parsi var detta ett bevis för att problemet inte enbart handlade om avtalets tekniska detaljer, utan om ett bredare motstånd mot att USA och Iran skulle kunna normalisera sina relationer. Parsi berättar vidare att grundandet av Quincy Institute blev ett hot mot den etablerade utrikespolitiska konsensusen i Washington. Institutets idé var enligt honom att förena krigskritiska röster från både höger och vänster, i stället för att låta utrikespolitiken fortsätta domineras av en interventionistisk mittfåra. Han beskriver även hur han själv blivit föremål för hård kritik. Carlson hänvisar i inlägget till Bari Weiss och The Free Press, och Parsi säger i intervjun att en artikel där påstod att utrikesdepartementet undersökte honom för eventuell deportation. Enligt Parsi dementerade departementet senare att sådana planer fanns, åtminstone vid den tidpunkten.

Gaza som vändpunkt

Mot slutet av samtalet vidgas diskussionen till Gaza och USA:s ansvar för Israels krigföring. Parsi använder mycket skarpa ord och menar att USA till slut måste göra upp med sin egen roll. Han kritiserar särskilt Bidenadministrationens strategi att ge Israel sitt fulla stöd, ge landet omfattande stöd för att därigenom vinna inflytande över dess agerande. Enligt Parsi var detta fel tänkt från början eftersom USA redan hade betydande påtryckningsmedel mot Israel. — USA har ett enormt påtryckningsmedel mot Israel. Problemet är att vi inte har politiker med tillräcklig ryggrad att använda det, säger han. För Parsi hänger Gaza, Iran, baserna och lobbystrukturerna samman i en större fråga: vem som definierar amerikanska intressen i Mellanöstern. Han menar att frasen ”stå vid våra allierade” alltför ofta blivit ett sätt att göra andra staters intressen till amerikanska vitala intressen. Parsi vill bryta denna logik. USA bör enligt Parsi inte ha fiendskap med Israel, Saudiarabien eller Iran, utan ”sunda” relationer med så många länder som möjligt. Men det kräver, hävdar han, att Washington slutar låta villkorslösa garantier och regionala agendor styra amerikansk krigspolitik.

MIT-professor: Israel större kärnvapenhot än Iran

Markus Andersson — Sat, 13 Jun 2026 17:34:10 +0000

Israel, inte Iran, utgör den största kärnvapenrisken i Mellanöstern. Det säger MIT-fysikern och kärnvapenexperten Theodore Postol i en intervju med Going Underground. Postol, som tidigare varit rådgivare i strategiska kärnvapenfrågor åt den amerikanska marinledningen, riktar i intervjun skarp kritik mot den israeliska regeringens agerande i kriget mot Iran. Enligt honom har debatten om Irans kärnprogram fått skymma den större instabiliteten i regionen. — Tro inte att Iran är det stora kärnvapenhotet, den stora kärnvapeninstabiliteten i Mellanöstern. Det är Israel, säger Postol enligt RT:s återgivning av intervjun. Israel har aldrig bekräftat eller förnekat att landet har kärnvapen. Den officiella linjen brukar beskrivas som strategisk tvetydighet. Samtidigt bedöms landet allmänt ha en odeklarerad kärnvapenarsenal.

Odeklarerat kärnvapenprogram

En genomgång från brittiska underhusets bibliotek beskriver Israel som en de facto-kärnvapenstat och uppskattar arsenalen till omkring 90 stridsspetsar. Israel står utanför icke-spridningsavtalet, NPT, och uppges ha utvecklat kapaciteten utanför det internationella kontrollsystemet. Postol menar att denna bakgrund gör kärnvapenfrågan långt mer komplicerad än den offentliga berättelsen om att Iran ensamt skulle vara det centrala hotet. Oron för Irans kärnprogram har använts som motivering för israeliska angrepp mot Iran, men Postol hävdar att den mest akuta risken i stället ligger i Israels egen förmåga och politiska handlingsutrymme.

Varnar för ohållbar konflikt

Enligt Postol har premiärminister Benjamin Netanyahu drivit Israel in i en konflikt som landets militär inte längre kan bära på samma sätt. Han hävdar att israeliska befälhavare har varnat för att styrkorna nått gränsen för vad de kan göra och att förlusterna är betydande. Bedömningen ligger nära andra analyser av hur Iran-Israel-konflikten förändrat maktbalansen i regionen. Nya Dagbladet har tidigare rapporterat om hur analytiker anser att Iran förändrar Israels spelregler, bland annat genom robot- och drönarkapacitet. Postol tar även upp USA:s roll och säger att Donald Trump enligt hans bedömning är starkt rädd för kärnvapen. Det beskriver han som positivt, eftersom en sådan rädsla kan fungera återhållande om Washington pressas att stödja en farligare upptrappning. Han varnar för att varje beslut att använda kärnvapen skulle få följder som ingen kan kontrollera. — Det skulle öppna en låda som ingen av oss vill se öppnad, säger Postol.

Våldsamma protester skakar Israel efter värnpliktskrav

Redaktionen — Fri, 12 Jun 2026 13:43:33 +0000

Israel skakas av nya våldsamma protester mot att ultraortodoxa män ska omfattas av militär värnplikt. Konflikten hotar samtidigt Benjamin Netanyahus koalition, som är beroende av de ultraortodoxa partiernas stöd. Tusentals ultraortodoxa judiska män stängde på torsdagskvällen ned delar av centrala Israel i protest mot gripanden av män som vägrat militärtjänstgöring. Demonstrationerna följer på en rad liknande aktioner under de senaste veckorna, där vägar, motorleder och tågtrafik blockerats och där sammandrabbningar med polis blivit allt vanligare. Enligt Al Jazeera har protesterna lett till att både poliser och demonstranter skadats, samtidigt som många har gripits. Bakgrunden är den växande konflikten om huruvida Israels ultraortodoxa, eller harediska, män ska fortsätta undantas från värnplikt.

Blockerade vägar och tåg

Den senaste protestvågen har framför allt riktats mot gripanden av ultraortodoxa män som vägrat inställa sig till armén. Times of Israel rapporterade på torsdagen att tusentals harediska demonstranter blockerade flera centrala trafikleder, bland annat väg 1, 4 och 6 samt Tel Avivs Ayalon-motorväg. Tåg genom Tel Aviv stoppades efter att demonstranter tagit sig ned på spåren. Liknande scener utspelade sig redan i början av juni, då tiotusentals ultraortodoxa demonstranter blockerade vägar och kollektivtrafik i Jerusalem och Tel Aviv-området. Enligt AP satte vissa demonstranter eld på bilar, medan israelisk polis använde vattenkanoner och beriden polis för att skingra folkmassorna. Protesterna har också spridit sig till andra platser. Anadolu rapporterade den 10 juni att israelisk polis gripit tre ultraortodoxa demonstranter efter sammandrabbningar i västra Jerusalem. Enligt polisen hade demonstranter blockerat vägar, kastat föremål och vägrat lyda order, varpå polis använde bland annat chockgranater och beridna enheter för att öppna vägarna.

Frågan hotar regeringen

Värnpliktsfrågan har länge varit en av Israels mest laddade inrikespolitiska konflikter. Sedan staten bildades har ultraortodoxa män som studerar på religiösa seminarier i stor utsträckning kunnat undantas från militärtjänst. Undantaget omfattade från början några hundra studenter, men har vuxit till tiotusentals män i värnpliktsålder. Israels högsta domstol slog i juni 2024 fast att staten måste börja kalla ultraortodoxa seminarieelever till militärtjänst och att religiösa institutioner inte ska få statligt stöd om eleverna vägrar tjänstgöra utan giltigt undantag. Domstolen har under flera år avvisat olika försök att bevara generella undantag, med hänvisning till principen om likhet inför lagen. Frågan är politiskt känslig eftersom premiärminister Benjamin Netanyahus regering är beroende av partierna Shas och Förenade Torahjudendomen. De ultraortodoxa partierna kräver att unga män som studerar Torah även fortsättningsvis ska slippa militärtjänst, medan en stor del av den övriga israeliska opinionen kräver att bördan ska delas mer jämlikt.

Krig på flera fronter ökar trycket

Trycket på ett nytt värnpliktssystem har vuxit i takt med att Israels militär är hårt ansträngd. Landet för samtidigt krig och militära operationer på flera fronter, däribland Gaza, Libanon, Syrien och den pågående konflikten med Iran. Många israeliska reservister har kallats in upprepade gånger, vilket har ökat irritationen mot att stora grupper fortfarande undantas. Motståndet från de ultraortodoxa handlar dock inte främst om invändningar mot krigen i sig. Harediska ledare beskriver i stället militärtjänst som ett hot mot den religiösa livsstilen, eftersom unga män riskerar att dras bort från Torahstudier och in i det sekulära israeliska samhället. Studierna framställs av många inom gruppen som ett slags andligt försvar av det judiska folket. En demonstrant i Jerusalem sade till AP att frågan uppfattas som en kamp för den ultraortodoxa gemenskapens överlevnad. Enligt honom innebär militärtjänst i praktiken att ge upp religionen, medan staten å sin sida hävdar att den inte längre kan upprätthålla breda undantag utan laglig grund. Al Jazeera hänvisar till mätningar som visar att en stor majoritet av israelerna stöder värnplikt eller sanktioner mot ultraortodoxa män som vägrar tjänstgöra. Därmed riskerar frågan att bli central i ett kommande val, samtidigt som varje försök att driva igenom en hårdare linje kan spräcka Netanyahus regeringsunderlag.

Analyser: Iran förändrar Israels spelregler

Markus Andersson — Thu, 11 Jun 2026 08:36:38 +0000

Professor Seyed Mohammad Marandi säger i en intervju med norske professorn Glenn Diesen att Iran nu har ändrat spelreglerna i konfrontationen med Israel och USA. Enligt Marandi handlar den senaste upptrappningen inte bara om vedergällning för attacker mot Iran, utan om att Teheran vill förändra spelplanen i Libanon, Gaza, Persiska viken och Röda havet. Marandi, professor vid Teherans universitet och tidigare rådgivare till Irans kärnförhandlingsteam, intervjuas av Glenn Diesen med anledning av den senaste tidens attacker mellan Iran och Israel. Samtalet kretsade kring Israels attacker mot Libanon, Irans svar mot Israel, Donald Trumps försök att framstå som medlare och Jemens besked om att begränsa israelisk sjöfart i Röda havet. Intervjun publicerades på Glenn Diesens kanal och spelades in medan Marandi befann sig i Teheran. Han säger att vardagen i den iranska huvudstaden fortsatte som vanligt på vissa håll trots flyganfallen, men att hans bedömning är att Israel och USA redan befann sig i ett sämre strategiskt läge än de vill medge. — Min uppfattning, efter samtal med vänner som är bättre informerade än jag, är att Iran har övertaget och att Israel inte klarar sig särskilt bra. De iranska robotattackerna har varit mycket effektiva, säger Marandi.

Iran accepterar inte det tidigare säkerhetsläget

En central del av Marandis analys är att Iran inte längre accepterar ett läge där Israel kan slå mot Libanon eller Iran och sedan själv definiera villkoren för en vapenvila. Han menar att USA och Israel har försökt hålla konflikten på en kontrollerad, lågintensiv nivå, där Iran långsamt skulle pressas genom blockad, sanktioner och begränsade attacker. Den strategin fungerar inte längre, hävdar han. Enligt Marandi svarar Iran nu genom att visa att varje försök till lågintensiv nednötning kan övergå i ett betydligt bredare krig som USA inte har råd med. — Amerikanerna tror att de genom belägringen kan svälta iranierna och tvinga dem på knä, men det är uppenbarligen ett tveeggat svärd, eftersom de stryper den globala ekonomin, säger han. Han pekar särskilt på energimarknaden, brist på strategiska råvaror och trycket mot den internationella sjöfarten. Enligt Marandi har Jemens agerande i Röda havet och Irans agerande i Persiska viken förändrat de ekonomiska riskerna för USA och dess allierade. — Röda havet är delvis stängt nu. Men det är en signal om att om ni pressar hårdare, då kommer Röda havet att stängas helt, säger Marandi.

Libanon blir en ny röd linje

Marandi lägger stor vikt vid situationen i Libanon. Han hävdar att Israels attacker mot Beirut och södra Libanon visar att den tidigare vapenvilan i praktiken inte respekteras. Reuters rapporterade den 8 juni, med hänvisning till Libanons försvarsminister Michel Menassa, att Israel enligt libanesiska uppgifter hade genomfört 3 491 flyganfall och raserat hundratals byggnader mellan den 17 april och den 7 juni, trots den USA-förmedlade vapenvilan. I intervjun säger Marandi att Iran nu har markerat att attacker mot Libanon kan mötas med iranska attacker mot Israel. Det innebär, enligt honom, att Irans avskräckningsförmåga nu omfattar ett större område. — Iran har ändrat spelreglerna genom att säga att ni inte får angripa Libanon. Från och med nu vet Israel att Iran menar allvar, säger han. Han hävdar att Israel inte längre kan räkna med att angripa Beirut utan konsekvenser. Enligt Marandi har detta också betydelse för Hizbollahs position, eftersom Israel enligt honom har haft svårt att vinna på marken och i stället förlitat sig på massiva flyganfall. — Iran kommer inte att tillåta att Libanon faller under några omständigheter, säger Marandi. [caption id="attachment_232992" align="alignnone" width="640"] Israeliska säkerhets- och räddningsstyrkor arbetar vid platsen för ett iranskt anfall i Tel Aviv den 15 mars 2026. Foto: Gil Cohen Magen/Xinhua[/caption]

Trump framstår som försvagad

Ett annat centralt tema i samtalet var Donald Trumps roll. Diesen tog upp Trumps påstådda försök att medla mellan Israel och Iran, samtidigt som USA enligt Marandi fortsätter att ge Israel militärt stöd. Marandi menar att detta gör Trump sårbar: antingen framstår han som medansvarig för Israels agerande, eller som en president utan verklig kontroll över sin närmaste allierade. Han kommenterar uppgifter om att Trump försökt hindra Netanyahu från att fortsätta attackerna, men att Israel ändå gått vidare. — Det ser inte bra ut för Trump att säga: Jag sade åt honom att inte göra det. Han kan inte göra någonting utan min tillåtelse – och så gör han det ändå. Det får Trump att framstå som en nolla, säger Marandi. Marandi spekulerar samtidigt i att delar av det proisraeliska etablissemanget i USA kan vilja försvaga Netanyahu snarare än Israel som stat. Han betonar dock att han inte såg någon verklig spricka mellan USA och Israel i själva krigspolitiken. — Jag ser ingen spricka mellan Trumpadministrationen och Israel, säger han.

Hoten vidgas till Persiska viken

I slutet av intervjun beskriver Marandi en upptrappning där Irans hot inte längre enbart riktas mot israeliska mål. Han hänvisar till iranska uttalanden om att energianläggningar i Persiska viken som är kopplade till USA eller Israel kan bli mål om attackerna fortsätter. Det skulle, enligt Marandi, innebära att tidigare föreställningar om konfliktens gränser inte längre gäller. Han menar att Iran nu är berett att se amerikanska fartyg och installationer i regionen som en del av samma konflikt, om Washington fortsätter att stödja Israels militära operationer. — De gamla antagandena gäller inte längre. Det råder ingen tvekan om att Iran kommer att vara mycket mer självsäkert, säger Marandi. Diesen sammanfattar läget som en kamp om övertag i eskaleringen, där USA tidigare har kunnat öka pressen mot sina motståndare utan att mötas av direkta och oförutsägbara motreaktioner. Mot Iran, menar han, tycks denna modell fungera sämre eftersom Teheran visar en vilja att svara oproportionerligt. Marandis avslutande bedömning är att konflikten inte kommer att sluta väl för USA eller Israel om den fortsätter. Han varnar för att varje ny attack mot Libanon, Iran eller regional infrastruktur riskerar att föra kriget närmare en större ekonomisk och militär kris. — Jag tror inte att detta kommer att sluta väl för USA eller Israel, säger han.

Netanyahu: Israel ska snart kontrollera 70 procent av Gaza

Redaktionen — Sun, 07 Jun 2026 12:43:55 +0000

JERUSALEM (Xinhua) -- Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sade på söndagen att Israel ”snart” kommer att kontrollera 70 procent av Gazaremsan, trots villkoren i den pågående bräckliga vapenvilan.

— Vi håller för närvarande mer än 60 procent av enklaven; snart kommer vi att nå 70 procent, sade Netanyahu under sitt veckovisa regeringssammanträde.

Han sade att Israel fortfarande strider mot Hamas och ”eliminerar” gruppens högsta befälhavare.

I Libanon sade Netanyahu att Israel ”eliminerar terrorbyar” nära den israeliska gränsen. Han sade att israeliska styrkor dödat omkring 350 personer i Libanon under den senaste veckan och hävdade att samtliga var militanta.

Ett avtal om vapenvila som trädde i kraft i oktober 2025 tillåter Israel att behålla styrkor bakom den så kallade ”gula linjen”, en demarkationslinje som omfattar omkring hälften av den krigshärjade enklaven.

Israel har fortsatt att genomföra dagliga attacker i Gaza. Tidigare på lördagen uppgav Gazabaserade hälsomyndigheter att 951 palestinier har dödats av israelisk eld sedan vapenvilan trädde i kraft.

Axios: Trump kallade Netanyahu ”galen” i ilsket samtal

Emil Fjellstedt — Tue, 02 Jun 2026 10:06:14 +0000

USA:s president Donald Trump uppges ha rasat mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu under ett telefonsamtal om Libanon. Enligt Axios anklagade Trump den israeliske ledaren för att äventyra de amerikanska kontakterna med Iran genom hot om nya attacker mot Beirut. Uppgifterna kommer från två amerikanska källor och en tredje person som informerats om samtalet, rapporterar Axios. En av källorna sammanfattar Trumps budskap till Netanyahu: ”Du är helt jävla galen. Du hade suttit i fängelse om det inte vore för mig. Jag räddar dig.” En annan källa uppger att Trump var kraftigt upprörd och frågade Netanyahu vad han höll på med. Enligt Axios ska samtalet ha varit ett av de mest infekterade mellan de båda ledarna sedan Trump återvände till Vita huset. Bakgrunden är Israels upptrappade militära operationer i Libanon. Israel har de senaste dagarna intensifierat bombningarna mot vad man beskriver som Hizbollahmål, samtidigt som israeliska styrkor ryckt djupare in i södra Libanon. Bland annat uppges Israel ha tagit kontroll över Beaufortborgen, en korsriddarborg med strategiskt läge i området.

Iran uppges stoppa samtalen

Enligt Axios ska Trump ha betonat att Israel har rätt att försvara sig, men samtidigt vänt sig mot Netanyahus oproportionerliga upptrappning. I Washington har oron gällt att attacker mot Beirut skulle kunna få Iran att avbryta de pågående kontakterna. Den farhågan blev mer konkret när iranska regeringsnära medier uppgav att Teheran avbryter samtal och skriftväxling med USA via medlare. Enligt NBC News rapporterade den halvstatliga nyhetsbyrån Tasnim att Irans förhandlingsgrupp stoppar kontakterna i protest mot Israels offensiv i Libanon. Irans talman Mohammad Bagher Ghalibaf har samtidigt varnat för att Teheran inte bara kan komma att lämna förhandlingsspåret, utan även inleda en direkt konfrontation, om den israeliska offensiven fortsätter. Enligt uppgifterna har Libanonfrågan varit en del av det utkast som diskuteras med Washington, där striderna i landet ska upphöra. Trump försökte därefter ge bilden av att krisen var under kontroll. Efter samtalet skrev han på Truth Social att han bett Netanyahu att inte genomföra en större attack mot Beirut. Han hävdade också att den israeliske ledaren beordrat sina styrkor att vända om och att företrädare för Hizbollah gått med på att upphöra med beskjutningen av Israel. Netanyahu sade däremot att Israel fortfarande kommer att slå mot Beirut om Hizbollah inte slutar angripa israeliska mål, och att operationerna i södra Libanon fortsätter som planerat. Enligt irländska The Journal har israeliska källor dessutom tonat ned Trumps uppgifter om att soldater redan var på väg mot Beirut.