Emil Fjellstedt – Nya Dagbladet

Norge kräver att Meta släcker Facebook och Instagram för barn nattetid

Emil Fjellstedt — Sat, 12 Sep 2026 11:59:43 +0000

Norges regering vill att Meta ger norska minderåriga samma skydd som bolaget gått med på i USA: högst två timmars daglig användning av Facebook och Instagram, och stängda appar mellan klockan 00 och 06. Något löfte om att reglerna ska gälla i Norge har Meta inte gett. Uppgörelsen i USA slöts i slutet av augusti med 47 delstater, District of Columbia och amerikanska territorier. Utöver tidsgränsen och nattstoppet ingår färre notiser, möjlighet till en startsida utan algoritm och en varning efter 15 minuters sammanhängande användning, rapporterar Ritzau. Bolaget förnekar samtidigt att det gjort något fel. I ett brev den 10 september skriver barn- och familjeminister Lene Vågslid att hon väntar sig effektiva skydd för alla unga användare, även de norska. Statsminister Jonas Gahr Støre säger i regeringens pressmeddelande, som återges av Aftenposten: "Barns trygghet måste komma först." Kravet vilar tills vidare på förväntningar. Avtalet är amerikanskt, och Meta har inte bekräftat att begränsningarna införs i Norge. Samtidigt förbereder regeringen en egen åldersgräns för vissa sociala medier, som ska gälla fram till den 1 januari det år användaren fyller 16. Lagförslaget ska läggas fram före årsskiftet, med krav på åldersverifiering som både fungerar och värnar integriteten.

Saudiarabiens reservväg förbi Hormuz stängd efter drönarangrepp

Emil Fjellstedt — Sat, 12 Sep 2026 10:41:15 +0000

Den saudiska regeringen har stängt den strategiska öst-västliga oljeledningen till Röda havet efter drönarangrepp mot flera platser i regionerna Riyadh och Medina i torsdags. Ledningen var kungadömets reservväg förbi Hormuz – nu står den still, utan besked om när den kan öppnas igen. Saudiarabiens energiministerium bekräftar att ledningen angreps under torsdagsmorgonen. Den stängdes i förebyggande syfte medan skadorna kartläggs. Utrikesministeriet uppger att "flera drönare med ursprung i Irak" träffade avsnitt av ledningen i regionerna Riyadh och Medina och orsakade både personskador och materiella skador. Ledningen är 120 mil lång och går från oljefälten i öster vid Persiska viken till hamnen i Yanbu vid Röda havet. Den är byggd för omkring sju miljoner fat om dagen. De senaste månaderna har det verkliga flödet enligt spårningsföretag och analytiker legat på fyra till fem miljoner fat dagligen, vilket motsvarar fyra till fem procent av världens samlade oljeutbud. Reuters uppger att Riyadh dirigerat om just dessa volymer till ledningen sedan tankfartygstrafiken genom Hormuz i praktiken avstannat. Den väg som skulle fungera när sundet stryps är alltså nu själv ur drift.

🇸🇦 The scale of the suspected attack on Saudi Arabia’s East–West oil pipeline is visible from space.
Satellite imagery shows a dense smoke plume stretching more than 100 km across the desert, while fire-monitoring data detected several intense heat anomalies along the pipeline… pic.twitter.com/eHFiCCMC3m — Eye OSINT (@AlexiaNoel94927) September 11, 2026

Röken syntes från omloppsbana

Copernicus Sentinel-bilder visar svart rök längs ledningens sträckning söder om Medina. CNN uppger att satellitdata registrerade nio bränder nära ledningen. Hur många av dem som är faktiska träffar är inte avgjort. Minst sex kan vara facklingsgropar, alltså platser där gas rutinmässigt bränns av vid oljeanläggningar.

Två pumpstationer pekas ut

Två amerikanska tjänstemän uppger för CNN att pumpstationer intill ledningen träffades. Pumpstationerna är de anläggningar som håller trycket uppe och driver oljan västerut. Satellitbilder tycks visa omfattande brandskador vid en station nära Al Mesba'ah den 11 september och en mindre brand vid Al Dhekra dagen innan. Om själva rörledningen skadats är fortfarande oklart. Skillnaden är avgörande, eftersom en pumpstation kan vara enklare att reparera än ett brustet rör.

CNN reports that pumping stations on Saudi Arabia’s key east-west pipeline were hit on Thursday, with one severely damaged.
The pipeline currently carries 7+ million barrels of crude oil per day bypassing Hormuz. pic.twitter.com/t5fnZMGcgM — OSINTtechnical (@Osinttechnical) September 11, 2026

Spåret leder till Maysan – men inte till någon avsändare

Både Riyadh och Bagdad uppger att drönarna kom från irakiskt territorium. Den irakiska sidan har spårat uppskjutningen till provinsen Maysan i söder. Vem som utförde angreppet är däremot inte offentligt klarlagt. Iraks premiärministerkansli meddelar att den operative befälhavaren i Maysan avsatts och att ett utredningsråd tillsatts. Gränsövergången Shalamcheh mot Iran har stängts som försiktighetsåtgärd. Saudiarabien avstår tills vidare från vedergällning på begäran av Iraks premiärminister, men förbehåller sig rätten att vidta åtgärder för att skydda sina intressen. RT uppger att kungadömet därmed skjutit upp ett svar utan att utesluta det.

Båda ändarna av exportnätet under tryck

Geografin gör läget svårhanterligt för Riyadh. Österut ligger Hormuz, där tankfartygstrafiken närmast upphört. Västerut ligger Yanbu och Röda havet. Sedan Houthirörelsen tagit kontroll över ön Perim vid Bab al-Mandeb är även den rutten satt under press. Reservvägen förbi det ena problemet mynnar alltså ut vid det andra. Marknaden svarade omedelbart. Oljepriset steg över 100 dollar per fat, och Brent noterades till omkring 104,61 dollar på fredagen. Saudiarabiens produktion låg i augusti på 6,238 miljoner fat om dagen. Med ledningen stängd, trafiken genom Hormuz i praktiken stoppad och Röda havsrutten pressad vid Bab al-Mandeb belastas enligt Reuters båda ändarna av det saudiska exportnätet samtidigt. Nästa besked som betyder något är därför inte politiskt utan tekniskt – om röret självt är helt eller inte.

Nya Dagbladets valkompass: 24 sakfrågor där åtta partier utanför riksdagen faktiskt går isär

Emil Fjellstedt — Fri, 11 Sep 2026 17:17:30 +0000

Många väljare upplever de etablerade partiledardebatterna som en strid om obetydliga skillnader, rena marginaler – ibland om hundralappar – samtidigt som de partier de kan välja mellan uppfattas stå nära varandra i flera av de frågor dessa väljare själva ser som avgörande: EU och överstatligheten, Nato och DCA-avtalet, migrationen, kontanterna och den digitala kontrollen. Den upplevelsen är ett av skälen till att NyD ger partierna utanför riksdagen mer utrymme än de får i den nationella valrörelsen. Som Markus Andersson skriver i ledaren Demokratin som fruktar sina väljare gynnas de etablerade partierna dessutom av valsedelsreglerna, av fyraprocentsspärren och av ett medieurval som i praktiken avgör vilka alternativ väljaren alls ser. Valkompassen är därför ingen rekommendation av något enskilt parti. Den är ett verktyg för att jämföra de åtta partier som vill ha din röst den 13 september 2026 utan att redan sitta i en riksdagsgrupp – och för att se var de faktiskt går isär. Ska botten av samhället vara en basinkomst på 8 000 kronor i månaden eller en platt inkomstskatt? Ska Sverige lämna EU, omförhandla villkoren eller utvidga unionen? Ska Nato-medlemskapet sägas upp eller kompletteras med starkare eget försvar? Ska Migrationsverket ersättas av ett Återvandringsverk eller ska alla ha rätt att bosätta sig där de vill? Därtill landsbygd och självförsörjning, kontanter och digital integritet, direktdemokrati och folkomröstningar. Vilket parti som sedan levererar verklig förändring är inget kompassen kan lova – den visar vad partierna själva skriver att de vill. Källtransparensen är hela poängen. Varje kodad partiposition är kopplad till ett citat ur partiets eget program eller valmanifest. Partierna har inte fyllt i någon enkät hos NyD; underlaget är deras publicerade texter, som anger vad partierna vill, inte neutralt verifierade samhällsfakta. Kompassen rangordnar partierna efter hur väl deras belagda positioner stämmer med dina svar och visar en översikt per parti med citat och källor. Ingen totalvinnare utses, eftersom partierna har olika många belagda positioner – procentsatsen gäller bara de frågor där partiet har en verifierad hållning. Du kan ändra dina svar eller börja om, och svaren sparas inte och skickas inte till någon server. Urvalet är de sju partier som medverkade i den direktsända debatt som NyD tidigare rapporterat om, plus Medborgerlig Samling. Det är inte en styrkt lista över landets åtta största partier utanför riksdagen. Kristna Värdepartiet var annonserat till debatten men saknade representant på grund av sjukdom och ingår därför inte här. Alla debattdeltagare var inte partiledare: Ambition Sverige företräddes av Bo Hansson och Enhet av Anders Axner. Uttrycket utanför riksdagen avser i den här texten att partiet saknar egen riksdagsgrupp – Elsa Widding valdes in i riksdagen 2022 på SD:s lista och lämnade partiet 2023. Efter testet kan du fördjupa dig. Längre ned går NyD igenom varje parti med tre konkreta förslag ur programmet, ideologisk riktning och en granskningsfråga, följt av tematiska jämförelser i fördelningspolitik, EU och Nato, demokrati, migration och landsbygd – och en praktisk guide till hur du faktiskt röstar på ett litet parti utan att din valsedel blir en blankröst. [aeon_quiz id="240333"]

Alternativ för Sverige

[caption id="attachment_240275" align="alignnone" width="640"] Alternativ för Sverige ingår i jämförelsen mellan åtta partier utanför riksdagen. Bild: NyD.[/caption] Nationalistiskt parti med Gustav Kasselstrand, som också företrädde partiet i debatten, i ledningen. Nationalstaten, återvandringen och svenskt självbestämmande är den bärande linjen. Tre konkreta förslag ur programmet: Migrationsverket läggs ned och ersätts av ett Återvandringsverk som får besluta om att återkalla uppehållstillstånd och medborgarskap, med en särskild återvandringsminister. Skattesystemet förenklas kraftigt genom platt skatt, samtidigt som inflationsmålet sänks till noll procent. Den ordinarie biståndsbudgeten sätts till noll, medan särskilt beslutade engångsinsatser fortfarande ska kunna göras vid till exempel katastrofer i närområdet. I EU-frågan beskriver partiet sig som europavänligt men kräver svenskt utträde och vill ersätta unionen med frivilligt mellanstatligt samarbete. Ideologisk riktning: nationalkonservativ och suveränistisk, ekonomiskt marknadsliberal med lågskatteprofil. Granskningsfråga: partiet anger själv att återvandringsprogrammet kräver både lagändringar och grundlagsändringar. Hur ska processen för återkallade medborgarskap utformas rättsligt, vilka överklagandevägar ska gälla och över hur många mandatperioder räknar partiet med att den ordningen kan vara på plats?

Ambition Sverige

[caption id="attachment_240276" align="alignnone" width="640"] Ambition Sverige ingår i jämförelsen mellan åtta partier utanför riksdagen. Bild: NyD.[/caption] Partiet bildades 2025 av Elsa Widding och driver en suveränistisk och frihetlig linje mot överstatlig styrning. Tre konkreta förslag: Sverige ska lämna Nato, säga upp DCA-avtalet med USA och avbryta det militära stödet till Ukraina, eftersom partiet anser att alliansfrihet håller landet utanför krig. Kontanter ska grundlagsskyddas, en e-krona för allmänheten stoppas och digital euro avvisas, liksom EUDI-plånboken som villkor för samhällsdeltagande. Sverige ska dessutom lämna Agenda 2030 som styrande ram och säga nej till WHO:s pandemifördrag och bindande IHR-ändringar. Partiet vill också att Sverige lämnar EU och att klimatpolitiken kostnads- och nyttovärderas. Widding är energiexpert med ledande befattningar i stora energibolag bakom sig. Ideologisk riktning: nationell suveränism med stark integritets- och frihetsprofil och mindre offentlig sektor. Granskningsfråga: hur ska ett Nato-utträde och ett uppsagt DCA-avtal ersättas i praktisk försvarsförmåga – vilken numerär, materielplan och kostnadsnivå räknar partiet med för ett eget alliansfritt försvar?

MoD

[caption id="attachment_240281" align="alignnone" width="640"] MoD ingår i jämförelsen mellan åtta partier utanför riksdagen. Bild: NyD.[/caption] MoD, med Gustaf Rydelius i ledningen, kombinerar antiglobalism med en tydligt omfördelande ekonomisk politik. Tre konkreta förslag ur valmanifestet: en stegvis basinkomst på 8 000 kronor i månaden under ett inkomsttak – alltså inte en universell och ovillkorlig summa till alla oavsett inkomst. Vidare förmögenhetsskatt och progressiv kapitalbeskattning, Tobinskatt på finansiella transaktioner och bankskatt på övervinster. Dessutom arbetstidsförkortning med sextimmarsdag införd stegvis. Säkerhetspolitiskt vill MoD att Sverige lämnar Nato, säger upp DCA-avtalet, förbjuder permanenta utländska baser och undertecknar FN:s kärnvapenförbud. EU-medlemskapet ska avgöras genom folkomröstning. Demokratiskt vill partiet avskaffa fyraprocentsspärren, införa medborgarinitiativ till folkomröstning och återinföra tjänstemannaansvaret. Ideologisk riktning: vänsterorienterad fördelningspolitik förenad med nationellt självbestämmande och alliansfrihet. Granskningsfråga: hur ska basinkomst, sextimmarsdag och höjda barnbidrag finansieras samtidigt – vilka intäkter från förmögenhetsskatt, kapitalbeskattning och bankskatt räknar partiet med, och vad händer med kalkylen om kapital flyttar utomlands?

Enhet

[caption id="attachment_240277" align="alignnone" width="640"] Enhet ingår i jämförelsen mellan åtta partier utanför riksdagen. Bild: NyD.[/caption] Enhet, med Vide Geiger som ordförande och talesperson, driver en pacifistisk och ekologisk linje. Tre konkreta förslag: basinkomst utan motkrav till alla, som grundtrygghet och möjlighet till delaktighet. Ett fredsdepartement inrättas och Sverige ska verka som neutral fredsmäklare – vilket enligt partiet förutsätter att svensk vapentillverkning och vapenexport upphör. Migrationspolitiskt slår programmet fast att alla har rätt att bosätta sig och leva där de önskar, förutsatt att de följer lagarna på platsen. Partiet vill styra landet med måttet Gross National Happiness i stället för BNP, verka för ett räntefritt och spekulationsfritt system, lämna EU och på sikt införa direktdemokrati med beslut i folkomröstningar lokalt och nationellt. Migrationssynen är därmed dramatiskt öppnare än AfS:s. Ideologisk riktning: ekologisk, pacifistisk och decentralistisk vänsterhumanism. Granskningsfråga: hur ska en basinkomst utan motkrav finansieras, och hur förhåller den sig till den fria bosättningsrätten – vilka intäkter och vilka institutionella spärrar föreslår partiet?

Landsbygdspartiet oberoende

[caption id="attachment_240279" align="alignnone" width="640"] Landsbygdspartiet oberoende ingår i jämförelsen mellan åtta partier utanför riksdagen. Bild: NyD.[/caption] Landsbygdspartiet oberoende, som i tv-debatten företräddes av partiledaren Benneth Thyr, bygger hela sin politik på en enda konfliktlinje: centralorterna mot resten av landet. Ideologiskt beskriver partiet sin utgångspunkt som kärleken till landsbygden och tron att byar, tätorter och småstäder erbjuder en bättre livsmiljö än storstäderna, med beslut fattade så nära medborgarna som möjligt. Programmet slår också fast att partiet inte ska verka för rasism mot minoriteter. Tre konkreta förslag: skattemedel från industrifastigheter och naturresurser ska återföras till de regioner där verksamheten och utvinningen finns; arbetsgivaravgifterna ska differentieras geografiskt för att göra det lättare att skapa jobb utanför städerna; målet ska vara 100 procent självförsörjning av baslivsmedel, energi och drivmedel. I säkerhetsfrågan är beskedet att Sveriges medlemskap i Nato ska gå hand i hand med en stark egen förmåga att försvara landet och att stödja de allierade. Något krav på utträde finns inte i partitexten, som i stället lyfter försvarsförmåga i hela landet och högre egen försörjningsförmåga. Granskningsfrågan: hur ska en geografisk differentiering av arbetsgivaravgifterna konstrueras utan att skapa gränsdragningstvister mellan kommuner, och vad kostar den statskassan? Partiprogrammet.

Partiet Nyans

[caption id="attachment_240282" align="alignnone" width="640"] Partiet Nyans ingår i jämförelsen mellan åtta partier utanför riksdagen. Bild: NyD.[/caption] Partiet Nyans, lett av Mikail Yüksel, beskrev sig i debatten som mittenorienterat med minoritetsfrågor som profil men med program över hela det politiska fältet. Det gör partiet till undantaget i sällskapet i EU-frågan: det är uttryckligen EU-vänligt. Därtill driver partiet en betydligt öppnare minoritetspolitik än de nationalistiska konkurrenterna. Tre konkreta förslag: muslimer ska erkännas som nationell minoritetsgrupp i grundlagen och islamofobi få en egen brottsrubricering; hyrorna i kommunala och statliga hyresrätter ska frysas fem år framåt; EU ska utvidgas och partiet är positivt till bosniskt och turkiskt medlemskap, samtidigt som man säger nej till EMU. Yüksel pekar dessutom själv ut LVU-missbruk, integration, diskriminering och segregation som partiets prioriterade frågor. Granskningsfrågan: hur ska en femårig hyresfrysning finansieras för de kommunala bostadsbolagen utan att underhåll och nyproduktion stryps? Partiets politik.

Knapptryckarna

[caption id="attachment_240278" align="alignnone" width="640"] Knapptryckarna ingår i jämförelsen mellan åtta partier utanför riksdagen. Bild: NyD.[/caption] Knapptryckarna är det parti i urvalet som saknar sakpolitiskt program helt och hållet, och det är själva poängen. I debatten företräddes partiet av Ulf Bejerstrand. Partiet vill att de röstberättigade ska få rösta i alla stora viktiga frågor och att folket tillsammans blir beslutande i stället för de 349 riksdagsledamöterna. Målet är, enligt partiet, i förlängningen full direktdemokrati. Tre konkreta förslag: röstberättigade ska rösta direkt i alla stora politiska frågor; en säker och lättanvänd plattform ska byggas där medborgarna kan rösta om politiska frågor; digital röstning ska bli en del av beslutsprocessen på både kommunal och nationell nivå. Att partiet kallar sig neutralt gäller beslutsmodellen, inte en mittenposition i sakfrågor. Väljaren får alltså ingen linje i skatter, migration, EU eller Nato – utan en metod för hur linjen ska avgöras. Partiets egen FAQ ställer själv frågan hur folket ska få kunskap om för- och nackdelar i sakfrågorna. Granskningsfrågan: vem ansvarar för att en digital röstningsplattform blir manipulationssäker, och hur formuleras frågorna? Vanliga frågor.

Medborgerlig Samling

[caption id="attachment_240280" align="alignnone" width="640"] Medborgerlig Samling ingår i jämförelsen mellan åtta partier utanför riksdagen. Bild: NyD.[/caption] Medborgerlig Samling deltog inte i tv-debatten men ingår i denna guide med flera antagna sakpolitiska program. Partiet leds av ordföranden Daniel Sonesson och står ideologiskt närmast en borgerlig, statsskeptisk linje med tydlig skattesänkningsprofil och strama migrationskrav. Tre konkreta förslag: den statliga inkomstskatten på 20 procent avvecklas så att inkomstskatten blir platt, det vill säga samma procentsats i alla skikt ovanför grundavdraget; den allmänna löneavgiften tas bort så att arbetsgivaravgifterna sänks; nettoinvandringen ska bli negativ tills segregationsproblemen enligt partiet hanterats på ett betryggande sätt. Försvaret ska bygga på Natos artikel 5 och EU:s solidaritetsklausul 42.7, med 2,5 procent av BNP som golv och en budget mot omkring 4 procent under krig i närområdet. EU-linjen är omförhandling först – och folkomröstning om medlemskapet först som sista utväg om omförhandling nekas. Det är alltså varken okritisk EU-vänlighet eller villkorslöst utträde. Granskningsfrågan: hur ska bortfallet från platt skatt och slopad löneavgift täckas samtidigt som försvarsbudgeten ska föras mot omkring 4 procent av BNP under krig i närområdet enligt programtexten? Skattepolitiskt program. [aeon_quiz id="239905"]

Fördelningen: 8 000 kronor i månaden eller platt skatt

MoD, som leds av Gustaf Rydelius, vill införa en stegvis basinkomst på 8 000 kronor i månaden under ett inkomsttak, alltså inte en universell summa till alla, och finansiera omfördelningen med bland annat förmögenhetsskatt och progressiv kapitalbeskattning. Enhet går längre i princip och kortare i detalj: basinkomst utan motkrav till alla, med ekonomisk grundtrygghet som uttalat mål. Motpolen är lika tydlig. Alternativ för Sverige vill ha platt skatt, nollad biståndsbudget och inflationsmål på noll procent. Medborgerlig Samling, med Daniel Sonesson som ordförande, vill avveckla den statliga inkomstskatten på 20 procent så att inkomstskatten blir platt – samma procentsats i alla skikt ovanför grundavdraget – samt slopa den allmänna löneavgiften så att arbetsgivaravgifterna sjunker. Landsbygdspartiet oberoende driver i stället en geografisk fördelningslinje: differentierade arbetsgivaravgifter och återförd skatt från naturresurser till de regioner där utvinningen sker. Nyans lägger tyngdpunkten på hushållens utgifter med fem års hyresfrys i kommunala och statliga hyresrätter. Ambition Sverige vill ha mindre offentlig sektor, Knapptryckarna har medvetet ingen egen linje alls.

EU och Nato: fler linjer än två läger

AFS beskriver sig som nationalistiskt med svenskt självbestämmande i centrum och Ambition Sverige som EU-kritiskt. MoD och Enhet driver ett uttryckligt utträde. MoD formulerar det uttryckligen som Swexit genom folkomröstning, följd av ett nytt samarbetsavtal, och vill återta kontrollen över lagstiftning, välfärd och gränspolitik. Ambition Sverige vill lämna Nato, säga upp DCA-avtalet och bygga säkerheten på alliansfrihet och eget försvar. Enhet säger nej till EU, WHO och Nato, ja till Swexit och utvidgat nordiskt samarbete, och vill stoppa svensk vapentillverkning och vapenexport. Partiets ordförande och talesperson är Vide Geiger. Motsatt håll: Medborgerlig Samling driver omförhandling av EU-villkoren först, med folkomröstning om medlemskapet som sista utväg om omförhandling nekas – alltså varken okritisk EU-vänlighet eller ovillkorlig Swexit. Landsbygdspartiet oberoende accepterar Nato och skriver att medlemskapet ska gå hand i hand med en stark egen förmåga att försvara landet och stödja de allierade. Nyans är uttryckligen EU-vänligt och vill dessutom öppna unionen för bosniskt och turkiskt medlemskap. Knapptryckarnas svar är procedurellt: frågan avgörs av väljarna i omröstning.

Demokrati, migration, landsbygd och självbestämmande

Direktdemokrati förenar partier i urvalet men i olika grad. Knapptryckarna vill att de röstberättigade ska rösta direkt i alla stora viktiga frågor och att digital röstning blir en del av beslutsprocessen på kommunal och nationell nivå, medan Enhet lyfter direktdemokrati och lokal delaktighet som en del av sin profil. MoD vill införa medborgarinitiativ till folkomröstning. Landsbygdspartiet oberoende driver i stället decentralisering: beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. I migrationsfrågan är kontrasterna skarpa. AFS vill lägga ned Migrationsverket och inrätta ett Återvandringsverk med rätt att återkalla uppehållstillstånd och medborgarskap. MED vill se negativ nettoinvandring tills segregationsproblemen hanterats. Enhet står för att alla har rätt att bosätta sig där de önskar om de följer platsens lagar – en betydligt öppnare hållning än AFS. Nyans vill ha muslimer erkända som nationell minoritet och en egen brottsrubricering för islamofobi. Partiledaren Mikail Yüksel lyfter också LVU-missbruk bland de frågor partiet driver. Landsbygden är Landsbygdspartiet oberoendes sakpolitiska profil, med målet 100 procent självförsörjning av baslivsmedel, energi och drivmedel. Personligt självbestämmande är en av Ambition Sveriges profilfrågor: partiet vill grundlagsskydda kontanter, stoppa e-krona för allmänheten och lämna Agenda 2030 som styrande ram.

Så röstar du på ett litet parti den 13 september 2026

Förtryckta valsedlar krävs inte. Enligt Valmyndigheten är valsedlarna färgkodade: gul till riksdagen, vit till kommunen och blå till regionen. På en blank valsedel skriver du själv partiets namn tydligt. Skriver du inget partinamn räknas sedeln som blankröst. Kontrollera partiets exakta beteckning och att partiet har anmält deltagande i det val du röstar i. Registrerat partinamn, anmälan till val och personröst är tre olika saker: anmälan avgör om rösten kan ge mandat, och vad som gäller för personröst på just det partiet framgår av Valmyndighetens regler. Skriv alltså inte in ett valfritt personnamn i tron att det blir en personröst. Lägg en valsedel per kuvert. En röst på ett litet parti är inte automatiskt ogiltig. Den räknas, men mandat i riksdagen kräver 4 procent i hela landet, eller 12 procent i en valkrets – det senare ger bara fasta mandat i just den valkretsen. I kommunvalet gäller 2 procent i kommuner utan valkretsindelning och 3 procent i indelade kommuner, i regionvalet 3 procent. Alla partier ställer inte upp överallt, så kontrollera vad som gäller där du bor. [aeon_quiz id="239906"]

Filmade tomma valsedelsfack – nu polisanmäls Malmölistan

Emil Fjellstedt — Fri, 11 Sep 2026 14:21:24 +0000

Malmö stads valkansli har polisanmält Malmölistans agerande i röstningslokaler, sedan partiföreträdare filmat tomma valsedelsfack och på plats anklagat röstmottagare för valfusk. Anmälan registrerades först efter att polisen medgett att den gjort en felaktig bedömning – och någon slutlig brottsrubricering framgår inte av tillgängliga uppgifter. Valkansliet tog kontakt med polisen redan den 27 augusti, samma dag som förtidsröstningen kommit igång. Då registrerades ingen anmälan. Polisen ansåg att ett eventuellt förtalsbrott måste anmälas av de enskilda röstmottagarna själva. Den bedömningen var fel, uppger polisen nu, och en anmälan har registrerats, rapporterar Sveriges Radio P4 Malmöhus. Bakgrunden är de filmer där Malmölistans ordförande Nils Littorin går in i röstningslokaler, visar upp fack där partiets valsedlar saknas och talar om valfusk. Filmerna publicerades därefter av partiet. NyD dokumenterade samma dag saknade valsedlar i Malmö och Järfälla under förtidsröstningens första dygn. I Malmö visade filmen tomma fack för både Malmölistan och Örebropartiet.

Valchefen: ingenting tyder på avsikt

Malmös valchef Daniel Olsson avvisar att det skulle röra sig om fusk. Inget tyder enligt honom på att valsedlar medvetet plockats bort. I ett fall hade partiet ännu inte lämnat in sina sedlar, i ett annat skulle de just läggas ut, återger Sydsvenskan. – Alla former av hot eller anklagelser gentemot dem är väldigt allvarliga. Vi ser superallvarligt på detta, säger Olsson om röstmottagarna. Ansvarsfördelningen är samtidigt delad. Valmyndigheten anger att röstmottagarna ansvarar för att lägga ut alla typer av valsedlar och för ordningen i valsedelställen – men att partier utan rätt till offentligt distribuerade partivalsedlar själva måste leverera sitt material till varje röstmottagningsställe. Saknas ett partis sedlar kan väljaren skriva partinamnet på en blank valsedel.

Filmning är i sig tillåten

Själva filmandet står inte i strid med regelverket. I Valmyndighetens vägledande ställningstagande slås fast att vem som helst får besöka ett röstmottagningsställe och fotografera eller filma. Gränsen går vid valhemligheten och ordningen: den som stör kan uppmanas att sluta eller tillfälligt lämna lokalen. Littorin står fast vid att partiet handlat rätt. – Det var det mest idiotiska jag någonsin har hört, eftersom man får lov att filma inne i vallokalerna, så länge man inte filmar dem som ska rösta. Men man måste få lov att dokumentera valfusk, säger han. Anmälan gäller alltså agerandet i lokalerna och anklagelserna mot röstmottagarna, inte filmandet som sådant. Att en anmälan registrerats innebär inte att något brott är fastställt. Nu ligger prövningen hos polisen – i ett läge där kommunen och partiet har helt olika beskrivningar av vad de tomma valsedelsfacken betyder.

Visegradländerna sätter stopp: Allt som gör energin dyrare ska blockeras

Emil Fjellstedt — Fri, 11 Sep 2026 13:02:25 +0000

Visegradländernas regeringschefer meddelade vid ett möte i Bratislava den 10 september att de kommer att blockera EU-förslag som riskerar att driva upp energipriserna. Polens premiärminister Donald Tusk beskrev blockeringen som en fråga om överlevnad för hela EU och krävde att industrin skyddas: konkurrensen med Kina och USA är enligt honom en dagdröm så länge elräkningarna ser ut som i dag. Vid mötet på Bratislavas slott deltog premiärministrarna från Polen, Ungern, Slovakien och Tjeckien tillsammans med Irlands regeringschef Micheal Martin. De fyra regeringscheferna var eniga om att de höga elpriserna skadar konkurrenskraften, och Slovakiens premiärminister Robert Fico beskrev sänkta elpriser som V4-ländernas centrala gemensamma fråga. Tusk var den som formulerade beskedet skarpast. Länder som Polen och andra i regionen betalar några av världens högsta elpriser, och V4 kommer inte att släppa igenom förslag från europeiska institutioner eller andra länder som försämrar deras energisituation. Han pekade uttryckligen ut ETS1 och ETS2 – EU:s system för handel med utsläppsrätter – som exempel. Allt som medför risk för dyrare energi ska blockeras, enligt Tusk, eftersom det handlar om överlevnad inte bara för de fyra länderna utan för hela EU. — Allt som medför en risk för dyrare energi kommer att blockeras av oss.

"Vi kan avfärda drömmarna"

Enligt Tusk har unionen inte råd med ytterligare en dag av naivitet när det gäller ambitiös politik, och industrin måste skyddas. Hans slutsats om det industriella läget var kompromisslös. — Vi kan avfärda drömmarna om att konkurrera med Kina eller USA om energipriserna här förblir som de är i dag.

Konkreta förslag på bordet

Fico nöjde sig inte med kritiken. V4 ska agera proaktivt och lägga fram egna förslag: förändringar i utsläppshandeln, en separering av gasprisernas roll i prissättningen av el och alternativa former för elhandel via Leipzigbörsen. Han motsatte sig samtidigt att en del av de nationella ETS-intäkterna förs över till EU:s budget. Positionen är ingen nyhet i sak. Redan i ett gemensamt uttalande från mötet den 23 juni pekade V4-ledarna ut de höga energipriserna som en gemensam EU-politisk fråga och nämnde en revidering av utsläppshandelssystemet bland det som krävde samordnat agerande. Skillnaden är att beskedet nu formuleras som ett hot om blockering. Martin uppgav att Irland under sitt ordförandeskap i EU:s råd lägger fram ett förslag till ny europeisk budget inom några veckor.

EU hotar frysa Sachsen-Anhalts miljarder efter AfD:s valseger

Emil Fjellstedt — Fri, 11 Sep 2026 12:13:22 +0000

Sedan AfD vunnit delstatsvalet i Sachsen-Anhalt med 43,8 procent öppnar EU-parlamentarikern Daniel Freund (Miljöpartiet/De gröna) för att delstatens EU-stöd kan hållas inne om partiet bildar regering. Det handlar om 2,95 miljarder euro – mer regionalstöd per invånare än i någon annan tysk delstat. Samtidigt förbereder Tysklands försvarsminister Boris Pistorius mekanismer för att stänga av en AfD-ledd delstatsregering från federala resurser. Det är den tyska public service-kanalen ARD som rapporterar om det möjliga stoppet för EU-medlen. Pengarna finansierar högst konkreta saker i en av Tysklands fattigaste delstater: renoveringar av skolor och förskolor, och modern medicinsk utrustning på sjukhusen. Enligt ARD får Sachsen-Anhalt mer EU-regionalstöd per capita än någon annan tysk delstat. Det är också just den hävstången som nu diskuteras öppet i Bryssel, dagar efter att väljarna gjort AfD till klart största parti.

Freund öppnar för att hålla inne medel

Daniel Freund, som beskriver AfD som en politisk kraft som agerar mot "det europeiska projektet", säger till ARD att stödet snabbt skulle kunna pausas om partiet bildar delstatsregering och på något sätt utmanar unionen. — Vid behov skulle Europeiska kommissionen behöva hålla inne medel, säger han. Freund är ingen novis på området. Han drev aktivt på för motsvarande åtgärder mot Ungern under dåvarande premiärministern Viktor Orban, och han beskriver metoden som ett bra sätt att tygla avvikande nationella regeringar – särskilt i Ungern och Polen. — Vi såg i båda länderna att det efter frysningen av EU-medel skedde regeringsskiften, och att de nya regeringarna fick en betydligt bättre relation till EU-institutionerna, säger han till ARD, och tillägger att samma metod nu skulle kunna tillämpas i Sachsen-Anhalt. Beslutet om att hålla inne pengar fattas av EU-kommissionen, som leds av Ursula von der Leyen. Ingen väljare i Sachsen-Anhalt har röstat fram den.

Upp till 500 miljoner euro om året

Vad ett sådant beslut skulle kosta har Luise Quaritsch vid tankesmedjan Jaques Delors Centres Berlinkontor försökt uppskatta. Delstaten kan förlora upp till 500 miljoner euro om året i ett scenario liknande det ungerska, enligt henne. — Ett sådant beslut skulle i betydande grad påverka den regionala och ekonomiska utvecklingen och därmed också få negativa konsekvenser för delstatsregeringen, varnar hon. Att skolrenoveringar och sjukhusutrustning uteblir drabbar invånarna. Effekten på delstatsregeringens väljarstöd är det uttalade syftet med instrumentet.

Budapest och Warszawa som mall

Bryssel har vid flera tillfällen de senaste åren fryst stödmedel för både Warszawa och Budapest, med hänvisning till brott mot rättsstatens principer. Båda regeringarna har beskrivit åtgärderna som politisk förföljelse kopplad till deras motstånd mot EU:s politik. I Ungerns fall frystes medlen 2022, sedan kommissionen anklagat Orban – en långvarig kritiker av EU:s migrationspolitik och EU:s Ukraina-stöd – och hans regering för korruption och rättsstatsbrott. Pengarna frigavs bara delvis tidigare i år, efter att Orban förlorat valet mot Peter Magyar och dennes parti Tisza. Nu ska samma modell alltså kunna riktas mot en tysk delstat. AfD:s gruppledare i förbundsdagen, Bernd Baumann, avfärdar trycket. — Vi skrattar åt våra partimotståndare som nu försöker missgynna oss odemokratiskt även på EU-nivå. För de är sedan länge försvarslösa mot oss i den politiska konkurrensen, säger han.

Berlin bygger en egen spärr

Parallellt med diskussionen i Bryssel arbetar den tyska förbundsregeringen med en egen plan för att begränsa en eventuell AfD-ledd delstatsregering. Boris Pistorius har nyligen uppgett att Berlin förbereder mekanismer för att stänga av den från vissa federala resurser, bland annat nätverket för underrättelsedelning. Telegraph och Die Welt rapporterade i juli att en "hemlig plan" tagits fram för att förhindra "obstruktion" från delstatsmyndigheternas sida – särskilt i ett läge där regeringen skulle behöva underlätta en stor truppförflyttning inom Nato genom tyskt territorium, potentiellt i riktning mot de ryska gränserna. Både EU och förbundsregeringen förbereder alltså åtgärder mot ett valresultat som ännu inte omsatts i en regering.

Mandaten avgör

För AfD är den formella makten fortfarande inte säkrad. Partiet är den klart största gruppen i delstatsparlamentet men ligger några mandat från egen majoritet. Antingen krävs en koalition – svårt, eftersom i stort sett alla andra partier vägrar samarbeta med partiet – eller tillräckligt stöd för en minoritetsregering. Mandatfördelningen avgörs i delstatsparlamentet i Magdeburg. Frågan om pengarna avgörs i Bryssel och Berlin.

Modi samlar elva BRICS-länder i New Delhi

Emil Fjellstedt — Fri, 11 Sep 2026 10:27:03 +0000

Indiens premiärminister Narendra Modi tar emot BRICS-ledarna i Bharat Mandapam den 12-13 september med en dagordning som redan är lagd: handel, utvecklingsfinansiering och reform av IMF och Världsbanken. Elva medlemsländer samlas, Xi Jinping gör sitt första Indienbesök på sju år och Putin möter Modi bilateralt dagen före. Om mötet också ska sluta i en gemensam slutdeklaration hänger på en formulering om Mellanöstern som både Teheran och Abu Dhabi kan skriva under - och där är utgången osäker. Det 18:e BRICS-toppmötet hålls i Bharat Mandapam i New Delhi med Indien som ordförande. Till mötet väntas Rysslands Vladimir Putin, Kinas Xi Jinping, Irans Masoud Pezeshkian, Sydafrikas Cyril Ramaphosa, Egyptens Abdel Fattah al-Sisi och Indonesiens Prabowo Subianto, tillsammans med FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Förenade Arabemiraten representeras av Abu Dhabis kronprins Sheikh Khaled bin Mohamed bin Zayed Al Nahyan, Brasiliens Lula av utrikesminister Mauro Vieira. Mötet hålls samtidigt som ett krig slår in i deltagarnas ekonomier. USA och Israel inledde för drygt ett halvår sedan attacker mot Iran, BRICS-medlem sedan 2024. Hormuzsundet är i praktiken stängt och råoljepriset har drivits över 100 dollar per fat. Gödselleveranser från Gulfen har störts, vilket lyft livsmedelsfrågan högt på den indiska dagordningen för landets 1,4 miljarder invånare.

Elva medlemsländer - och ett tiotal partnerländer

Det utvidgade BRICS räknar i dag elva medlemsländer: Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika, Egypten, Etiopien, Iran, Förenade Arabemiraten, Indonesien och Saudiarabien. Reuters uppger dock att Saudiarabiens status förblir oklar, eftersom landet inte accepterat fullt medlemskap utan deltar med lägre delegationer. I New Delhi företräds riket av utrikesminister Faisal bin Farhan Al Saud. Därtill kommer ett tiotal partnerländer, bland dem Belarus, Kazakstan, Kuba, Malaysia, Nigeria, Thailand och Vietnam. Gruppen uppger själv att den rymmer omkring 49,5 procent av världens befolkning, 40 procent av den globala ekonomin och 26 procent av världshandeln.

Kvoter, valutor och Ny utvecklingsbanken: det som gruppen redan enats om

Dagordningen handlar om handel, utvecklingsfinansiering och reform av de globala institutionerna - och där finns en linje som medlemmarna redan har lagt fast. I Rio-deklarationen från förra året underströk BRICS-länderna att en fortsatt omfördelning av IMF-kvoterna ska öka andelarna för tillväxtmarknader och utvecklingsekonomier. Om Världsbanken lyder deklarationens egen kravformulering att utvecklingsländerna ska få "ökad röst och representation", underbyggd av en omfördelning av ägarandelarna som rättar till deras historiska underrepresentation. Det är krav på röstvikt i de institutioner som sätter villkoren för lån och kapitalflöden, inte på nya organ. Parallellt byggs betalnings- och kreditinfrastrukturen om i praktiken. Ny utvecklingsbanken har gjort finansiering i medlemsländernas egna valutor till strategisk prioritet: enligt bankens rapport för 2024 var 43,5 procent av godkännandena det året denominerade i medlemsvalutor, främst sydafrikansk rand och kinesisk yuan. Samma rörelse syns i handeln. Egyptens premiärminister Mostafa Madbouly uppgav i fjol att medlemsländerna i ökande grad använder lokala valutor för bilaterala transaktioner, och Ryssland och Indien gör i dag huvuddelen av sina transaktioner i lokala valutor. Någon gemensam BRICS-valuta har medlemmarna däremot inte etablerat: avdollariseringen sker genom avräkning i nationella valutor, inte genom en ny sedel. Kina, som står som värd för toppmötet 2027, beskriver sig som en fast och aktiv deltagare i samarbetet. Peking talar om att dra upp en ny kurs för "high-quality development" av ett större BRICS-samarbete och att samla Globala syds kollektiva styrka.

Konsensuskravet: skrivningen om Mellanöstern blir mötets prövning

Förenade Arabemiraten, som träffats av iranska robotar sedan kriget började, stoppade i augusti all handel och alla finansiella transaktioner med Iran. Därmed står två medlemmar i samma grupp på motsatta sidor av konflikten - i en organisation som fattar beslut med konsensus. I maj misslyckades BRICS-ländernas utrikesministrar med att enas om ett gemensamt uttalande efter sitt möte i New Delhi, just på grund av dessa motsättningar. Kremls talesperson Dmitri Peskov konstaterade i tisdags att skillnaderna mellan de två har en "negativ påverkan" och försvårar utformningen av en gemensam deklaration, men uttryckte hopp om att ledarna hittar en text båda kan godta. Michael Kugelman, senior fellow vid Atlantic Council, pekar på samma strukturella spänning: "Några av BRICS nya medlemmar, Iran och Förenade Arabemiraten, Egypten och Etiopien, är inblandade i spänningar och är inte särskilt eniga. Det är dåliga nyheter för en organisation som bygger på konsensus". Han pekar samtidigt på ironin: utvidgningen speglar gruppens växande attraktionskraft, men riskerar genom de nya medlemmarnas skilda hållningar att göra den mindre effektiv. Utrikespolitiska bedömare framhåller att en gemensam text knappast förändrar det geopolitiska läget, men skulle visa att ett forum av tillväxtländer kan stå enat mot ekonomiskt lamslående åtgärder som västliga sanktioner.

Bishkek höjde förhoppningarna - och Trumps tullar ger skäl att hålla samman

Tidigare i september undertecknade Modi, Xi, Putin och Pezeshkian en gemensam deklaration vid SCO-toppmötet i Bishkek som fördömde USA:s och Israels militära kampanj mot Iran samt de västliga sanktionerna. Före detta indiske diplomaten Rajiv Bhatia beskriver det som en betydande framgång och pekar på att medlemmar med olika hållning ändå kunde enas om en formulering. Att SCO dessutom rymmer USA-vänliga stater talar enligt honom för att klyftan går att brygga även i New Delhi - med reservationen att SCO inte omfattar Förenade Arabemiraten. Andra bedömare framhåller att Donald Trumps protektionism och ensidiga tullpolitik gett BRICS-länderna nya skäl att hålla samman.

Putin hos Modi: 2,1 miljoner fat om dagen mot amerikanska tullhot

Redan på fredagen, före toppmötet, möter Putin Modi bilateralt med handel och ekonomi högt på dagordningen. Ryssland sålde i augusti omkring 2,1 miljoner fat olja per dag till Indien, ungefär 45 procent av landets totala import, och Indien är i dag näst största importör av rysk olja. Samtidigt hänger hotet om kraftiga amerikanska tullar över New Delhi just för dessa köp. Banden är djupare än volymerna. Indiens ONGC Videsh äger 20 procent av oljefältet Sachalin-1, indiska statliga bolag har betydande andelar i Rosnefts dotterbolag Vankorneft och Taas-Jurjach Neftegazodobytja, och Rosneft äger nära hälften av indiska Nayara Energy. Två av sex enheter vid kärnkraftverket Koodankulam, byggt med Rosatom, producerar el och fyra är under uppförande; Indien siktar på 100 gigawatt kärnkraft till 2047. Ryssland ökade dessutom gödselexporten till Indien med 20 procent under första halvåret. På bordet ligger även licensproduktion av stridsflygplanet Su-57 i Indien. "Vi är beredda att leverera detta flygplan till Indien, att fortsätta utveckla det. Vi har inga problem eller begränsningar", sade Putin i juni.

Xi kommer till Indien - med ett Trumpmöte framför sig

Xi Jinping deltar på Modis inbjudan och gör därmed sitt första Indienbesök på sju år, vilket bekräftats av Kinas utrikesministerium. Ett möte mellan Modi och Xi i marginalen blir deras tredje sedan relationerna började tina förra året efter överenskommelsen om att minska de militära spänningarna vid den omstridda Himalayagränsen; samtalen väntas handla om att stabilisera relationen och fördjupa det ekonomiska utbytet. Senare i september väntas Xi resa till USA för samtal med Donald Trump. Om han hinner tala med Putin i New Delhi först var inte klarlagt inför mötet. Prövningen i Bharat Mandapam är alltså tydlig: en enda gemensam mening om Mellanöstern har ännu inte formulerats under sex månaders krig. Men det är elva medlemsländer med en gemensam agenda om kvoter, valutor och utvecklingsfinansiering som samlas i New Delhi - och nästa år är det Kina som står som värd.

Tre miljoner svenskar har förtidsröstat

Emil Fjellstedt — Fri, 11 Sep 2026 08:16:44 +0000

3 012 750 väljare hade förtidsröstat fram till och med den 10 september – en ökning med 21 procent jämfört med samma period i valet 2022. Med tre dagar kvar till valdagen närmar sig årets förtidsröstning den totala siffran för hela valet 2022. Förtidsröstningen inleddes den 26 augusti och pågår till och med valdagen den 13 september, i valfri förtidsröstningslokal i hela landet. I hela valet 2022 förtidsröstade 3 153 628 personer, och 2026 års siffra väntas passera den under de återstående dagarna. Takten har samtidigt mattats av något. Den 8 september rapporterade Valmyndigheten en ökning med 32 procent jämfört med samma period fyra år tidigare, medan ökningen nu ligger på 21 procent. – Vi ser fortsatt ett stort intresse för förtidsröstningen i årets val. Över tre miljoner väljare har redan förtidsröstat. Ökningen har mattats av lite under de senaste dagarna jämfört med samma period vid valet 2022, men vi ser ändå en stor ökning, säger Anna Nyqvist, kanslichef på Valmyndigheten. Någon enskild förklaring till det ökade intresset pekar myndigheten inte ut. Enligt Valmyndigheten verkar många väljare helt enkelt uppskatta möjligheten att rösta på en tid och plats som passar dem.

Rösterna är redan låsta

Att så många röster lagts i förtid får en direkt följd för partiernas slutspurt. Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, beskriver för TT resultatet som mer fastfruset än vid förra valet. – Det är bara 10 000 som går och omröstar, så man kan tänka att de här väljarna har lagt sitt kort. De rösterna är inlåsta, de kan inte påverkas, säger han. Valmyndigheten uppmanar samtidigt väljare som ännu inte röstat att inte vänta för länge – risken för köer växer ju närmare valdagen man kommer. Med tre dagar kvar till valdagen den 13 september återstår att se hur många som hinner rösta i förtid innan vallokalerna stänger.

Houthierna har tagit Mocha – nu står striden om Bab el-Mandeb

Emil Fjellstedt — Thu, 10 Sep 2026 14:11:21 +0000

Houthierna har tagit kontrollen över hamnstaden Mocha vid Röda havet, uppger fyra militära källor på den jemenitiska regeringssidan. Samtidigt angrips Hanishöarna och regeringstrupperna omgrupperar söderut mot Dhubab – orten som tillsammans med ön Perim avgör vem som behärskar Bab el-Mandeb, en av världens viktigaste farleder för olja och gods. Uppgifterna om Mocha, som rapporteras av Reuters, kommer från fyra källor inom den internationellt erkända regeringens militär. Enligt samma källor har rörelsen inlett angrepp mot Hanishöarna i södra Röda havet, medan regeringsstyrkorna och deras allierade flyttar söderut till Dhubab, som ligger direkt vid sundet mitt emot Perim. Kontroll över Dhubab och ön är nyckeln till ett grepp om själva passagen, enligt källorna. Någon genomförd blockad av sundet är inte belagd. Det som beskrivs är en förskjutning av positioner runt en av världens viktigaste flaskhalsar för sjöfart.

Perim och Dhubab avgör passagen

Bab el-Mandeb, "tårarnas port", är Röda havets södra utlopp mellan Jemen på Arabiska halvön och Djibouti och Eritrea på den afrikanska sidan. Här passerar råolja och bränsle från Gulfen mot Medelhavet via Suezkanalen eller SUMED-ledningen på Egyptens kust, liksom varor på väg till Asien, inklusive rysk olja. Houthierna kontrollerar Jemens mest befolkade områden och stora delar av norr, och en position vid sundet skulle ge dem hävstång över den trafiken. Att pressen på regeringssidan är verklig framgår av ett annat drag: en militär ledare allierad med regeringsstyrkorna uppgav på torsdagen att han beordrat sin grupp på västkusten att upprätta en alternativ kommandocentral på en säker plats. Instruktionen kom från Tarek Saleh, brorson till den mördade presidenten Ali Abdullah Saleh, vars National Resistance Forces trycks tillbaka från väst.

Över 20 000 fördrivna på två veckor

Hundratals kvinnor och barn lämnade Mocha på torsdagen för provinserna Lahj och Aden, som kontrolleras av den saudiskstödda regeringen, efter att ha förlorat anhöriga i striderna – det framgår av jemenitiska regeringsdata. I delar av provinserna Taiz och al-Hodeidah har mer än 20 000 människor fördrivits av strider under de senaste två veckorna. Anfallen går i båda riktningarna. Saudiarabien uppger att houthierna trappat upp attackerna mot kungariket och att 73 personer skadats, däribland kvinnor och barn, efter angrepp mot civila och ekonomiska mål i södra delen av landet. Houthierna hävdar i sin tur att saudiska anfall träffat provinserna Jawf, Marib och Saada vid gränsen samt Taiz i söder och al-Hodeidah vid Röda havet. Saudiarabien har inte bekräftat de anfallen. Fredsprocessen har aldrig kommit i mål. Den FN-förmedlade vapenvilan 2022 stoppade i huvudsak åratals krig men ledde inte till någon varaktig uppgörelse. Houthierna tog Sanaa 2014 och drev regeringen söderut mot Aden. Året därpå, 2015, inledde Saudiarabien sin militära intervention. De nya striderna hotar nu att föra Jemen tillbaka till fullskaligt krig. Angreppen mot sjöfarten och mot Saudiarabien återupptogs i år som svar på USA:s krig mot houthiernas nära allierade Iran. Kampen om Jemens hamnar och kuststräcka pågick långt innan Gaza och innan de amerikanska och israeliska anfallen mot Iran i februari. Prislappen märks långt utanför Jemen. Iran har i praktiken stängt Hormuzsundet – på onsdagen passerade sju fartyg, hälften av tiodagarssnittet – och Brentoljan ligger över 100 dollar per fat. Skulle även Bab el-Mandeb blockeras skulle Gulfens oljeproducenter skäras av från sina huvudsakliga sjöfartsleder.

Analytikern: Irankriget är en fälla som ska tvinga Kina till uppgörelse

Emil Fjellstedt — Thu, 10 Sep 2026 10:56:16 +0000

Att ett krig mot Iran inte leder till regimskifte men däremot till stängda sjövägar är enligt den Pekingbaserade analytikern Ryan Perkins inte ett misslyckande – utan hela poängen. I en intervju i The Duran, publicerad den 9 september, beskriver han hur en samtidig energi- och gödselchock enligt hans hypotes är tänkt att driva in Kina i ett val mellan att försvara sin valuta och att rädda sin småindustri. Ryan Perkins är geopolitisk skribent och analytiker med bas i Peking och med Ryssland som återkommande resmål. Han skriver löpande om finans, industri och energi, och har sedan i våras publicerat en serie texter om vad kriget i Persiska viken innebär för Kina. Alex Christoforou introducerade honom i programmet och frågade om hans Substack, medan Alexander Mercouris – som träffat honom i Ryssland – beskrev honom som ovanligt väl bekant med både den kinesiska och den ryska verkligheten, och med finansvärlden. Det framgår av samtalet. Perkins markerar tidigt att det här är en hypotes, inte ett dokumenterat beslut. — Jag har alltid sagt att det är en hypotes. Jag har inga fasta bevis för att det här är strategin, säger han. Han beskriver sitt eget resonemang som en rekonstruktion av vad han tror är planen, inte som en förutsägelse om att den kommer att fungera: variablerna är för många, och han säger uttryckligen att han inte påstår att den lyckas.

Två saker som redan stod i policypappren

Utgångspunkten är enligt Perkins inte de senaste månadernas nyhetsflöde utan det som skrevs innan kriget bröt ut i mars. När han gick igenom strategisk litteratur och policypapper från de senaste 10–20 åren fann han två återkommande slutsatser, tvärs över institutioner och årtionden. Den första var att en regimskiftesoperation i Iran genomgående bedömdes som osannolik att lyckas – vare sig genom en kort och hård militär insats eller genom en utdragen luftkampanj, och i praktiken inte alls utan en betydande markkomponent. Den andra var att Iran, i händelse av en militär operation, förväntades stänga sundet. Kopplingen mellan de två bär hela hans resonemang. Om båda utfallen var kända på förhand, resonerar Perkins, blir den officiella förklaringen – att man försökte något som gick fel – mindre trolig än alternativet: att stängningen av sundet var det man ville uppnå. Han lägger till en observation om hur sådana beslut hanteras offentligt. Inkompetensberättelsen, säger han, används ofta av västerländska medier för att överbrygga glappet mellan vad som betraktas som ett politiskt nödvändigt steg och vad en demokratisk allmänhet är beredd att acceptera. Om detta var planen hade kostnaderna och sidoskadorna räknats fram i förväg och bedömts som acceptabla – och då behövs en berättelse om oförutsedda omständigheter. — Kanske var stängningen av sundet operationens egentliga avsikt. Kanske var det det långsiktiga målet, säger Perkins. Hur central passagen är för världens oljeflöden råder det ingen tvekan om. Enligt amerikanska energimyndigheten EIA passerade i genomsnitt omkring 20 miljoner fat olja per dag genom Hormuzsundet under 2024, motsvarande ungefär en femtedel av den globala konsumtionen av petroleumprodukter, och myndigheten konstaterar att det för de flesta volymer saknas praktiska alternativa vägar ut ur regionen. Cirka 84 procent av råoljan och kondensatet gick till asiatiska marknader, där Kina, Indien, Japan och Sydkorea tillsammans stod för runt 69 procent av flödena. Rörledningarna förbi sundet i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten bedömdes vid en avbrottssituation kunna ta emot omkring 2,6 miljoner fat per dag utöver de volymer som redan går den vägen – en bråkdel av det som normalt passerar Hormuz. [caption id="attachment_239992" align="alignnone" width="1170"] Hormuzsundet är en central passage för Asiens energiförsörjning. Satellitbild från 2020. Bild: NASA.[/caption]

Gödsel i mars, mat i september

Den andra halvan av Perkins pusselbit handlar inte om olja utan om gödsel. Gödselmedel och insatsvaror för gödseltillverkning går i stor utsträckning samma väg som oljan, och bristen slog enligt honom till i början av det norra halvklotets planteringssäsong. Där kommer tidtabellen in. En gödselbrist syns inte omedelbart i matpriserna – den syns när skörden kommer in. Ger man ungefär sex månader från det att gödselbristen uppstår till att den slår igenom i livsmedelsförsörjningen, hamnar man enligt Perkins någonstans i september–oktober. Det var också vad han skrev i sin ursprungliga artikel i april: att de två chockerna borde börja synkronisera vid den tidpunkten. Att energi- och matbristen träffar samtidigt är i hans läsning inte ett olyckligt sammanträffande utan det som ger maximal ekonomisk effekt. — Om man räknar med sex månader från gödselbristen tills den slår igenom i livsmedelsförsörjningen skapar det störst ekonomisk effekt om de två synkroniseras ungefär då, säger han. Samtidigt menar han att energiprisbilden inte hängde ihop. Det som pågick var enligt hans beskrivning en långsiktig förstörelse av energiinfrastruktur i regionen, till vilket kom situationen i Venezuela och EU:s sanktioner mot Rysslands möjligheter att exportera energi utanför sitt närområde. Ändå betedde sig prisbilden märkligt dämpat. Hans tolkning är att priserna hölls nere finansiellt – att man både byggde upp en bristsituation och dolde den. Frågan blir då hur länge en brist går att dölja. Perkins prognos i september var villkorad: om utbudsläget fortsätter oförändrat trodde han att oljepriset skulle passera 100 dollar per fat inom kort, ligga någonstans kring 120–125 dollar vid månadsskiftet och röra sig mot 150 dollar mot årsskiftet. För livsmedel räknade han tidigare med en global prisuppgång i storleksordningen tio procent. — Jag spekulerar nu, men mot slutet av året, om utbudsläget fortsätter oförändrat, vilket verkar möjligt, vilket verkar sannolikt just nu med tanke på de återkommande upptrappningarna, talar vi förmodligen om omkring 150 dollar fatet för olja, säger Perkins.

Verkstadsgolvet som ingen räknar med

Först i nästa led får hypotesen sin adress. Måltavlan är enligt Perkins i första hand Kina, och den svaga punkten han pekar ut är inte de stora varumärkena eller högteknologin utan den enorma sektorn av små och medelstora tillverkare – fabrikerna som gör det som resten av världen använder. Han talar om industrins förädlingsvärde, alltså skillnaden mellan vad som går in i fabriken och vad som kommer ut. Förädlingsvärde är inte samma sak som vinst, men det säger något om utrymmet. Under pandemins inledning kollapsade detta gap enligt Perkins dramatiskt: inköpspriserna steg medan konsumentpriserna inte följde med, och den globala inflationsvåg som utlöstes absorberades i praktiken av de kinesiska tillverkarna. De klarade det genom att skära kostnader, tära på sparande och säga upp personal. Mercouris, som själv besökt Kina, la till sin bild av hur många orter som lever på just sådana småföretag och antog att marginalerna där är mycket pressade. Därefter steg staten in med ett omfattande industripaket: uppskjutna el- och skatteinbetalningar och extremt billig kredit från de statliga bankerna. Det gick att göra, menar Perkins, därför att problemet var kortvarigt till sin natur. Man kunde bygga en bro till det normala. I det läge han beskriver nu – en situation som enligt honom skulle kunna vara i 18 månader till två år – finns det ingen motsvarande strand att bygga bron till, och därmed betydligt mindre utrymme för samma sorts insats. — Den nuvarande situationen skulle potentiellt kunna pågå i 18 månader till två år, kanske, vem vet. Så i den situationen finns det egentligen ingenstans att bygga en bro till, förklarar han.

Valutan som finns i två versioner

Den andra sårbarheten är den som de flesta enligt Perkins uppfattar som en styrka: att Kina bygger ut sitt eget betalningssystem och handlar en växande del av sin olja i egen valuta. Det skyddar, men bara till en viss gräns, eftersom den omgivande globala finansiella arkitekturen fortfarande i allt väsentligt är byggd av dollar. Han liknar det vid ett tåg som går på egna spår genom ett landskap där all stödjande infrastruktur är någon annans. Det skapar en asymmetri, och det är den asymmetrin han tror ska utnyttjas. Mekaniken är enkel att följa. När Kina betalar för olja i yuan hamnar valutan hos säljaren, och det finns en gräns för hur mycket av den en oljeexportör kan återanvända till kinesiska varor, tjänster och finansiella instrument. Överskottet växlas på öppna marknaden, i första hand till dollar. På så vis byggs det upp en pool av yuan utanför fastlandets direkta kontroll, handlad i Hongkong, Singapore och London. — Det är en valuta, men det finns två växelkurser, säger Perkins. Samma yuan prissätts på två skilda marknader: den inhemska kursen, CNY, som People's Bank of China styr, och den offshorehandlade kursen, CNH, som sätts av utbud och efterfrågan i den betydligt mindre poolen utomlands. Någon formell fast bindning mellan de två finns inte – men centralbanken har starka skäl att hindra kursskillnaden från att växa, och har historiskt kunnat hålla ihop kurserna genom begränsade likviditetsinsatser i offshoremarknaden. Här kommer oljepriset tillbaka in i resonemanget. Ju dyrare oljan blir, desto fler yuan måste Kina betala för den, desto mer hamnar i offshorepoolen och desto mer växlas vidare – vilket i sig pressar kursen nedåt. Perkins bedömning är att en prisuppgång av den storlek han skisserar blir för stor för att mötas med begränsade likviditetsinsatser. Då återstår enligt honom två obekväma vägar: att köpa tillbaka valuta på öppna marknaden, eller att göra det mer attraktivt att hålla yuan genom högre räntor. Något automatiskt tvång att skruva upp hela Kinas inhemska ränta för att försvara en offshorekurs finns inte – men det är i den riktningen trycket går, och det är där Perkins ser fällan slå igen. Den finanspolitik som krävs för att hålla de små och medelstora tillverkarna under armarna drar åt ett håll; det som krävs för att försvara växelkursen drar åt det motsatta. — Det är därför det är en så lömsk fälla, eftersom höjda räntor för att försöka göra renminbin mer attraktiv att hålla utesluter den sortens finansiella, finanspolitiska stimulanspaket som användes förra gången detta hände, under pandemins inledning, säger Perkins. [caption id="attachment_239993" align="alignnone" width="1170"] Att betala i yuan är enligt Perkins inte samma sak som att stå fri från dollarns finansiella system. Genrebild. Foto: Pictures of Money/CC BY 2.0.[/caption]

Kinas motdrag

Att Peking inte skulle ha sett något komma är enligt Perkins uteslutet. Han menar att Kinas ledning i minst tio år, sannolikt närmare tjugo, har arbetat utifrån antagandet att det till slut skulle bli någon form av ekonomiskt krig med USA. Det han kallar en energisäkring av ekonomin – de mycket stora investeringarna i förnybar kraft, elbilar och inhemsk energiinfrastruktur – beskriver han som buffertbyggande i varje led av produktionskedjan. — Kina har förberett sig på detta i minst tio år, snarare femton och möjligen tjugo. Jag tror att alla i den högsta ledningen förstod att det någon gång skulle komma någon form av ekonomiskt krig, säger han. Under det senaste året pekar han särskilt på aktiviteten i finanssektorn. Kina har enligt honom arbetat med att få balansräkningarna i ordning, ingått valutaswapavtal och strypt utgivningen av dollarobligationer. Ett konkret verktyg han nämner är möjligheten för institutioner att låna renminbi mot innehav av renminbiobligationer i stället för att sälja när kursen börjar falla – ett sätt att bygga in tröghet i marknaden. Hongkongs monetära myndighet annonserade den 13 januari 2025 en likviditetsfacilitet för handelsfinansiering i renminbi på 100 miljarder yuan, med räntor som refererar till fastlandsnivåer plus ett påslag, en valutaswap med centralbanken PBoC och en repofunktion där obligationer köpta via Bond Connect kan användas som säkerhet. Det var ett besked om att införa verktygen, inte ett datum då de omedelbart var på plats. Vad de visar är att offshoremarknaden för renminbi faktiskt har fått en likviditetsarkitektur byggd för påfrestning.

Tullkriget som stresstest

Perkins har återkommit till sin hypotes i uppdateringar under sommaren, och en av de slutsatser han landat i handlar om tullkriget. Bilden av ett hafsigt och impulsstyrt handelskrig köper han inte längre. I efterhand framstår tullarna för honom snarare som en systematisk kartläggning: ett sätt för USA att pröva var de kinesiska sårbarheterna satt och vilka vedergällningsvägar Peking faktiskt skulle kunna använda om det gick till skarpt läge. — Jag tror att det i många avseenden var ett tillfälle att testa vilka vedergällningsvägarna är om vi gör det här, och sedan se hur det matas genom systemet, säger han. Till den bilden hör enligt honom också det politiska skådespelet. Med en president som Donald Trump i förgrunden blir det möjligt att låta hela operationen se ut som bluff, bombast och en förvirrad gammal man som inte vet vad han gör, medan mätningen pågår i bakgrunden. Att narrativet om inkompetens är användbart är en av grundstenarna i hans resonemang: han menar att västmediernas inkompetensberättelse ofta fungerar som bro mellan vad makten betraktar som ett politiskt måste och vad en väljarkår är beredd att acceptera. Mercouris för in ett annat namn i samtalet – finansminister Scott Bessent – och påminner om dennes bakgrund i valutaspekulation, inklusive rollen vid det brittiska pundets fall ur den europeiska växelkursmekanismen 1992. Slutsatsen som värden drar är att invändningen om att detta skulle vara en för komplicerad idé för en sådan person inte håller. Han lägger samtidigt in en egen invändning: att spela med de västliga ekonomiernas stabilitet i hopp om att knäcka Kina framstår som utomordentligt vårdslöst, och han undrar högt om det verkligen är vad en finansminister ska ägna sig åt snarare än en fondförvaltare. Perkins framställer inte sina slutsatser om hans roll som fastställda fakta utan som den mest rimliga läsningen av vem som sitter i mitten av bilden. Perkins svarar med att flytta ambitionsnivån nedåt. Målet är enligt honom inte att krossa Kina. Målet är tillräcklig ekonomisk hävstång. — Jag tror inte att målet är att knäcka Kina. Och som jag skrev i april tror jag att målet är att försöka skapa tillräcklig ekonomisk hävstång över Kina för att de ska kunna tvinga fram – när jag säger Plaza-avtalet menar jag en uppgörelse av Plaza-typ. Jag menar inte att det är en exakt kopia. Det är något som skulle vara funktionellt likartat, säger Perkins.

Brics tappade fart

Den alternativa finansiella arkitektur som Brics-länderna arbetat på hade enligt Perkins verklig fart under det ryska ordförandeskapet. Sedan gick ordförandeklubban vidare till Brasilien, och då stannade arbetet. När Indien tog över hände enligt honom i praktiken ingenting alls. Han misstänker starkt amerikanskt tryck bakom stiltjen, och konstaterar att det är precis den sortens infrastruktur utanför dollarzonen som skulle ha gett Kina fler handlingsalternativ i det läge han beskriver. — Det fanns stor drivkraft bakom det under Rysslands ordförandeskap. Så snart det gick över till Brasilien stannade det helt, och när det sedan kom till Indien hände återigen absolut ingenting, säger han. Mercouris lägger till uppgifter från egna samtal i Moskva. Ryska tjänstemän som varit involverade i Brics-arbetet har enligt honom beskrivit hur ett omfattande arbete under 2024 kulminerade i mötet i Kazan med betalningssystemen, varefter frustrationen blev stor när Brasilien tog över ordförandeskapet och flyttade tyngdpunkten till gröna frågor. Han talar om betydande irritation och öppen tvist, om att brasilianarna svarade att ryssarna uppträdde oartigt och att Sydafrika och Indien ställde sig på Brasiliens sida. Den slutsats hans ryska samtalspartner enligt honom drog var att motparterna i Brasilien och Indien personligen fruktade amerikanska sanktioner mot dem själva om betalningssystemen rullades ut, och att den rädslan var en av de tyngsta bromsarna. Perkins kommenterar att han hört en likartad beskrivning från ekonomen Radhika Desai vid konferensen i Vladivostok.

Indien: när staten tar smällen

Här korrigerar Perkins uttryckligen sin egen prognos. När han i mars pekade ut Indien som den mest utsatta av de större ekonomierna räknade han med att gödselkrisen skulle slå igenom som minskad livsmedelsproduktion vid skördetid. Så blev det inte, säger han. Indien gick i stället aggressivt ut på den öppna marknaden och köpte gödsel och råvara till de kraftigt uppdrivna priserna – urea till omkring dubbla priset jämfört med före krisen enligt hans uppgift – och slussade det vidare till bönderna kraftigt subventionerat. Effekten, som han ser den, är att chocken från Hormuz inte försvann utan flyttade adress. Den ligger nu på statens balansräkning, med växande budgetproblem och begynnande press nedåt på rupien som följd. Enligt Perkins är detta det första synliga tecknet på att fällan fungerar – hans egen formulering i en artikel publicerad samma dag som intervjun. — Indien har i praktiken helt enkelt tagit den ekonomiska chocken från Hormuzsundet och flyttat den rakt över till statens balansräkning, säger Perkins. Konsekvensen han förutspår är inte ett indiskt utträde ur Brics. Något sådant tror han inte kommer. — De kommer inte lämna Brics. De kommer inte göra ett formellt tillkännagivande om att de lämnar, men de börjar bara bete sig på sätt som gör deras deltagande i grunden meningslöst, säger han. Brasilien står enligt honom inför sin egen version av samma sak, eftersom landet nu går in i sin planteringssäsong och är kraftigt exponerat mot gödselsidan. Han hänvisar till en Reuters-artikel några veckor tidigare om att brasilianska sojabönder tappar sitt kostnadsförsprång mot amerikanska konkurrenter, just av detta skäl. Vidare räknar han upp Pakistan, Egypten och Kenya bland de hårdast drabbade av gödsel- och bränslepriserna, och i förlängningen hela det globala syd. Kina utgör undantaget: landet är enligt honom i huvudsak självförsörjande på gödsel, och när krisen inleddes vände Indien sig faktiskt till Peking med en förfrågan om hjälp – något han läser som ett mått på desperation givet läget mellan de två.

En uppgörelse i Plazas efterbild

Vad hävstången ska användas till är enligt Perkins en framtvingad överenskommelse. Han jämför med Plaza-avtalet från 1985, men understryker att det inte handlar om en kopia utan om något funktionellt likartat: ett avtal där Kina förmås att väsentligt tona ner sina valutaambitioner och acceptera villkor från amerikansk sida. Hans läsning av det japanska förloppet – revalvering, hett kapital, kollaps i exportsektorn, en flod av billiga pengar, uppblåsta tillgångsbubblor och därefter ett långt deflationsårtionde – är den analogi han arbetar med, inte ett fastställt historiskt orsaksschema. Poängen han vill åt är riktningen: att bromsa Kinas ekonomi tillräckligt länge för att USA ska hinna revitalisera sin egen. Och där, menar han, kollapsar hela projektet inifrån. Perkins avvisar tanken att ett sådant andrum skulle kunna användas till återindustrialisering. Någon ritning för att industrialisera om ett land finns inte, säger han. Skälet till att USA avindustrialiserades i första hand är enligt honom dollarns reservvalutastatus i sig: driver man ett globalt kapitalimperium blir tidshorisonterna och kapitalstyrningen oförenliga med industrins behov, och växelkursen blir fel. Slutsatsen blir en motsägelse i hjärtat av den strategi han beskriver – USA kan enligt honom industrialiseras om först den dag dollarn upphör att vara världens reservvaluta. — Det finns ingen ritning för att återindustrialisera ett land. Det främsta skälet till att USA avindustrialiserades är dollarns reservvalutastatus, säger han. Samma mönster ser han i Tyskland. Avindustrialiseringen där är inget nytt fenomen utan en process som pågått sedan återföreningen och accelererat med eurozonen, där Tyskland fått en roll som nästan är analog med USA:s i dollarzonen, om än underordnad denna. Britterna gick enligt honom igenom motsvarande i slutet av 1800-talet.

Rören norrut och taxichauffören i Peking

En möjlig energiutväg för Kina, om energipriserna biter, går enligt hans resonemang genom rysk gasinfrastruktur. Om den nya gasledningen vill Perkins framför allt kommentera att projektet går framåt och drivs så fort det kan drivas. Problemet just nu handlar enligt vad han hört inte om vilja utan om sträckning. Den ursprungliga rutten var enligt hans uppgift ganska säkert bestämd till att gå genom Mongoliet. På konferensen i Vladivostok blev han informerad om att invändningen kommer från kinesisk sida, som oroar sig för säkerhetsriskerna med ett tredje land i vägen – inte för att man misstror Mongoliet i dag, utan för vad som kan hända med Mongoliet framöver. Det som nu enligt honom prövas är en dragning runt landet, sannolikt in i nordöstra Kina. — Det är inte så att de inte litar på Mongoliet. De litar inte på vad som kan hända med Mongoliet inom den närmaste framtiden, säger Perkins. Skulle det bli så förlorar Mongoliet mer än transitavgifter. Landet var enligt Perkins uppgifter positionerat för betydande investeringar i sin egen energiinfrastruktur och för en andel av gasen som skulle passera. Mercouris avslutar med att återkomma till något Perkins sagt till honom vid deras första möte, och som fastnat: att man kan sätta sig i vilken taxi som helst i Peking och fråga vad kriget i Iran egentligen handlar om, och få svaret att det handlar om Kina. Perkins står fast vid iakttagelsen och vidgar den. Enligt honom har detta inte uppstått nyligen, utan underbyggt mycket av den politiska förändringen i Kina under det senaste decenniet. Han knyter det till grundlagsändringen som lät Xi Jinping sitta kvar efter sin andra mandatperiod: i toppen av statsapparaten förstod man att detta var på väg, och att navigationen krävde kontinuitet i ledarskapet och en förstärkt ideologisk ryggrad. Omorienteringen mot en mer socialistisk utbildningsinriktning handlade enligt honom om just detta, eftersom den liberala, USA-vänliga miljön i de stora kuststäderna uppfattades som den svaghet som skulle komma att utnyttjas. — Om en taxichaufför börjar tala om kriget mot Iran kommer han att säga att det egentligen handlar om Kina, säger Perkins. Samma sak gäller Ukraina, säger han: talar man med kineser om det kriget hamnar man nästan alltid i att det till sist handlar om Kina, eller i varje fall om regimskifte i Ryssland och därmed om politiken mot Peking. Anekdoten från baksätet i en bil är ingen opinionsmätning. Men den bär hela hans tes i miniatyr: att den ekonomiska belägringen redan är en förklaringsmodell i det land som enligt honom är dess mål.