Sverige-Nato-relationen – Nya Dagbladet

”Vi behöver inte vara naiva”

Osignerad — Wed, 19 Aug 2026 12:03:11 +0000

Nu när vi är medlemmar i Nato har det blivit ännu enklare att spionera på oss, och dessutom avslöjar vi själva mer information till andra Nato-länder. Det kan visa sig vara farligare för oss än något annat hot. Många länder bedriver spionage i Sverige. Bland annat även de stater som vi vanligtvis betraktar som vänner. — Det finns inga riktiga vänner – det finns bara intressen, sade den tidigare Säpo-chefen Anders Thornberg en gång. Norge är medlem i Nine Eyes-alliansen och förser USA med avgörande underrättelser. Det är inte utan anledning som Norge kallas ”Pentagons ögon och öron i norr”. På senare tiden har Norges regering utökat Politiets sikkerhetstjeneste (PST) och polisens befogenheter, vilket har gett dem rätt att lagra öppna nätdata i fem år och lagstadgad tillgång till IP-trafikdata i förebyggande syfte. Tidigare har det framkommit att Norge använt NSA:s teknik för potentiellt olaglig spionverksamhet. En bas vid namn VICTORY GARDEN, norr om Oslo, samlade i hemlighet in uppgifter om telefonsamtal och e-postmeddelanden mellan laglydiga norrmän och deras vänner, familjer eller kollegor i utlandet. Allt detta väcker oro. Det råder inget tvivel om att Norge spionerar på sina grannländer, i synnerhet på Sverige, och att denna information överlämnas vidare till USA. Så har det alltid varit, både när Sverige var neutralt och nu när vi blivit ännu mer tillgängliga för andra underrättelsetjänster inom Nato. Martin Kjellstrand, Stockholm

Nato väljer Saabs GlobalEye i ny miljardaffär

Emil Fjellstedt — Tue, 07 Jul 2026 10:04:57 +0000

Nato går vidare med Saabs radarspaningsplan GlobalEye. Den väntade miljardaffären beskrivs som en framgång för svensk försvarsindustri – men innebär också att Sverige knyts ännu tätare till krigsalliansens militära infrastruktur. Uppgifterna rapporterades först av SVT och bekräftades under tisdagen i samband med Natos toppmöte i Ankara. Enligt Saab ska Nato nu inleda formella förhandlingar om att köpa upp till tio GlobalEye-system. Nato ska ersätta sin äldre flotta av radarspaningsplan. Enligt regeringen har alliansen valt GlobalEye som sitt nya system för luftburen radarövervakning och stridsledning, AWACS. Saab betonar att något kontrakt ännu inte är undertecknat och att bolaget inte har fått någon order kopplad till beskedet. Förhandlingarna ska föras med Natos upphandlingsmyndighet NSPA.

Kan övervaka stora områden

GlobalEye bygger på ett Bombardier Global 6500-flygplan och kombinerar Saabs Erieye ER-radar med sensorer och system för ledning och kontroll. Enligt Saab kan systemet övervaka stora områden i luft, till havs och över land. SVT uppger att affären omfattar minst en handfull plan och beskrivs som både omfattande och prestigefylld. Natos befintliga radarspaningsplan är baserade i Tyskland och hör till de förmågor som ägs och drivs gemensamt av alliansen, snarare än av enskilda medlemsländer. Sverige har sedan tidigare beställt två GlobalEye-plan till Försvarsmakten. Även Frankrike och Förenade Arabemiraten har beställt systemet, medan Kanada har visat intresse.

Regeringen välkomnar beslutet

Statsminister Ulf Kristersson beskriver beskedet som en stor dag för svensk försvarsindustri. I ett uttalande framhåller regeringen att affären kan ge jobb och tillväxt i Sverige, både hos Saab och svenska underleverantörer. Regeringen lyfter också fram att Sverige bidrar till Nato genom teknisk innovation, försvarsindustriellt samarbete och ökad interoperabilitet inom både Nato och EU.

Djupare bindning till Nato

Affären kan samtidigt ses som ännu ett steg i Sveriges snabba inordning i Nato efter medlemskapet. Det handlar inte bara om export av ett svenskt försvarssystem, utan om att svensk industri blir en central leverantör till en av alliansens gemensamma militära kärnförmågor. GlobalEye ska stärka Natos förmåga att upptäcka och följa hot över mycket stora områden. Därmed får Sverige också en tydligare roll i den militära infrastruktur som knyter samman medlemsländerna i praktiken. För regeringen och Saab är beskedet en prestigeaffär. För kritiker av Nato-medlemskapet visar den samtidigt hur snabbt svensk försvarsindustri, materielplanering och säkerhetspolitik vävs in i krigsalliansens långsiktiga militära system.

”Ukraina och Iran är offer för samma makter”

Osignerad — Mon, 22 Jun 2026 15:46:21 +0000

I världspolitiken gäller inga sanningar, endast vems version av propagandan som vinner gehör. Rötterna till Ukrainakriget finns i de två tyska staternas återförening 1991 och inte i rysk expansionism. Efter århundraden av anfall från väst sökte Ryssland en buffertzon via Warszawapakten. Vid dess upplösning och Tysklands återförening gav västländerna garantier att Nato inte skulle utvidgas ”en enda tum” bortom Tysklands gräns. Löftena bröts under kaoset efter Sovjets upplösning under 1990-talet, och Nato flyttade fram sina vapensystem till det försvagade Rysslands gräns. Ryska protester negligerades ända tills Nato inbjöd Georgien och Ukraina, som båda låg inom fem minuters robotavstånd från Moskva. Detta utgjorde ett existentiellt hot för Ryssland. Trots västliga diplomaters och ledares varningar om att Natos expansion betydde krigsförklaring mot Ryssland rustade väst upp Ukraina. En högerstyrd statskupp genomfördes med stöd av USA den 22 februari 2014, följd av ett anfallskrig mot Ukrainas stora rysktalande befolkning i syd och sydöst. Ryssland medlade och två Minskavtal undertecknades. Båda bröts av Kievregimen. Efter 14 000 dödsoffer ingrep Ryssland till försvar för de rysktalande. Befolkningen på Krimhalvön hade redan efter två folkomröstningar brutit sin union med Ukraina och frivilligt återanslutit sig till Ryssland.

Löftena bröts under kaoset efter Sovjets upplösning under 1990-talet.

Efter krigsutbrottet den 24 februari 2022 förhandlade Ryssland och Ukraina fram ett fredsfördrag som var färdigt att undertecknas i april 2022. Då ingrep väst/Nato genom Storbritanniens premiärminister Boris Johnson, som erbjöd vapen och pengar om Ukraina fortsatte kriget för att försvaga Ryssland. Och där befinner vi oss nu, med en miljon döda och sårade ukrainare.

Iran och väst

Sedan förtryckaren och massmördaren shahen av Iran störtats 1979 under ledning av ayatolla Khomeini skapades en religiös stat med en sträng moralisk regim. Från första året utsattes denna stat för utarmande sanktioner påbjudna av USA och Israel. Iran organiserade motstånd via kampgruppen Hizbollah i Libanon och stöd till palestiniernas befrielsekamp mot Israels olagliga våldsamma expansion och senare via Huthirörelsen på Arabiska halvön. I väst kallas dessa väpnade befrielserörelser för terrorister. Trots alla sanktioner utvecklades Iran via sin oljeexport och byggde ett försvar mot Israel och USA. Medvetna om oljans kortvariga framtid arbetade Iran med urananrikning för kärnkraft, vilket väckte oro hos kärnvapennationerna USA, England, Frankrike och Israel. I Iran ansågs kärnvapnen ur religiös synvinkel vara hädiska och förbjudna, och Iran underkastade sig IAEA:s kontroller. Detta avtal sades upp av USA, som för Israels räkning ville avväpna Iran. Under 2025 och 2026 pågick förhandlingar som båda åren avbröts av att Israel och USA gemensamt anföll med missiler och bomber mitt under de skenbara förhandlingarna.

Fredsrörelsen på Orust kräver besinning av Natostaterna och de västliga stormakterna.

Iran visar sig i dag vara starkare än Israel och USA trodde, och nederlaget för de anfallande makterna är ett faktum. Här står vi i dag mitt i det grumliga västliga nyhetsflödet. Väst är vant vid att dominera, men världen är i snabb förändring bort från dollarns, eurons och pundets dominans.

Krav på besinning

I stället för fredlig samexistens lägger nu Nato och hela väst 5 procent av sin årliga BNP på upprustning på bekostnad av skola, hälsovård och välfärd. Allt för ett påhittat hot från Ryssland. Fredsrörelsen på Orust, samlad till årsmöte, kräver besinning av Natostaterna och de västliga stormakterna. Alternativen är mörka. Ola Friholt, ordförande i Fredsrörelsen på Orust

Vem har egentligen befälet över Sverige?

Markus Andersson — Tue, 09 Jun 2026 10:00:07 +0000

Den 30 april 2026 överlämnade regeringen propositionen "Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete" till riksdagen. Den 6 maj publicerades den. Den 1 augusti ska lagändringarna träda i kraft. Tempot är medvetet. Det är tempot i en politik som inte längre anser sig behöva fråga. I propositionens kärna ligger ett förslag av historisk dignitet: regeringen ska få besluta att Nato, en Natomedlemsstat eller en EU-medlemsstat – vid militär verksamhet för "avskräckning och försvar" – får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium. Lagändringarna berör lagen om krigsmateriel, skyddslagen, kamerabevakningslagen, vapenlagen och lagen om operativt militärt samarbete. Med ett enda regeringsbeslut kan alltså främmande makt ges praktiska befogenheter att agera militärt på den mark där svenska folket bor. Det mest avslöjande i hela dokumentet är inte kritikernas invändningar. Regeringens egen formulering är den mest avslöjande. Regeringen medger nämligen att utländska militära försvarsåtgärder från svenskt territorium kan påverka svenska intressen så ingripande att en särskild beslutsordning enligt regeringsformen krävs för bemyndigandet. Regeringen säger själv, svart på vitt, att frågan är så långtgående att den kräver en tyngre konstitutionell ordning än vanlig majoritet. Samtidigt framställs frågan som en teknikalitet om "samarbete". När en regering tvingas stödja sig på regeringsformens särskilda beslutsordning handlar det inte om administrativ finputsning. Då handlar det om överlåtelse av makt över svenskt territorium – från riksdagen, folkets valda församling, till regeringen och dess allierade. Följdmotionerna pekar på just detta: makten flyttas från riksdag till regering, enskilda medlemsstater ges långtgående befogenheter på svensk mark, Sverige kan dras in som part i en väpnad konflikt, och något förbud mot kärnvapen finns inte. Miljöpartiet vill avslå delarna om utländska försvarsåtgärder och kräver dessutom ett uttryckligt lagförbud mot kärnvapen på svenskt territorium i fred och krig. Att en sådan begäran överhuvudtaget behöver framföras säger allt om vart vi är på väg.

Mönstret är tydligare än de enskilda besluten

Den som bara ser propositionen isolerat ser inte helhetsbilden. Propositionen måste läsas tillsammans med DCA-avtalet som ger amerikansk militär tillträde, tillsammans med löftena om fem procent av BNP till Natoförsvaret, presenterade tillsammans med Mark Rutte och Bilderbergkretsen, tillsammans med EU:s tal om biljonbelopp till upprustning och nya vapenpaket, tillsammans med svenska toppolitiker som lättvindigt talar om att hjälpa Ukraina att styra attacker och om att "bomba Ryssland sönder och samman". Varje pusselbit säljs in för sig, alltid som ofrånkomlig, alltid som uttryck för "ansvarstagande". Tillsammans utgör de ett mönster: en svensk elit som slutat tänka som företrädare för en självständig nation och börjat tala som administratörer i ett större allianssystem. Lojaliteten riktas uppåt och utåt – mot Bryssel, mot Washington, mot Natos högkvarter – inte nedåt mot det folk man är satt att tjäna. Och drivkraften är, som så ofta, rädsla. En befolkning som matas med apokalyptiska scenarier ifrågasätter inte. Rädsla är det bekvämaste styrmedlet makten känner till: den får människor att tacksamt ge upp det de borde värna mest.

Verkligt försvar börjar med egen beslutanderätt

Kritiken får inte missförstås. Nya Dagbladet har aldrig talat för svaghet. Sverige ska ha en robust grundberedskap, en allmän beredskap och en befolkning som är mentalt och fysiskt rustad att försvara sitt land. Nordiskt samarbete kan vara klokt. Försvarsförmåga är gott. Men det är just därför saken är så allvarlig. Försvar utan självbestämmande är inte försvar – det är lydnad i uniform. Den nation som överlåter besluten om sin egen mark till andra har inte stärkt sitt försvar, den har avvecklat själva förutsättningen för det. Ett verkligt försvar börjar inte med var trupperna är placerade, utan med vem som bestämmer att de får stå där. Det börjar med suveränitet. Frågan riksdagen nu ska ta ställning till är därför betydligt enklare än vad propositionens tekniska språk antyder. Det handlar inte om paragrafer i skyddslagen eller vapenlagen. Det handlar om vem som ytterst styr över svenskt territorium, svensk krigspolitik och svenska medborgares öden i en konflikt vi själva inte valt. Ett folk som inte längre bestämmer över sin egen mark har till slut inget försvar kvar att tala om. Bara en plats där andra fattar besluten.

Regeringen vill ge utländsk militär polisiära befogenheter i Sverige

Jan Sundstedt — Thu, 04 Jun 2026 10:01:11 +0000

Regeringen vill ge sig själv möjlighet att släppa in Nato-, EU- och allierade styrkor i operativ verksamhet på svenskt territorium. En ny proposition öppnar samtidigt för att utländsk militär personal i vissa fall får befogenheter enligt svensk polis- och skyddslagstiftning. Förslagen finns i propositionen Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, som regeringen lämnade till riksdagen i vår. Lagändringarna ska enligt regeringen börja gälla den 1 augusti 2026 och syftar till att anpassa svensk lag till det operativa militära samarbetet inom Nato. Kärnan i propositionen ger regeringen rätt att besluta att Nato, ett Natoland eller ett EU-land får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium. I lagtexten föreslår regeringen samtidigt att den i samband med ett sådant beslut får överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller den aktuella staten. Nuvarande regler knyter regeringens möjlighet att begära stöd till situationer där Sverige möter ett väpnat angrepp, befinner sig i krig eller krigsfara eller behöver hindra kränkningar av svenskt territorium. Regeringens nya formulering breddar ramen till militär verksamhet för "avskräckning och försvar".

Militär kan få befogenheter enligt polislagen

Propositionen går längre än frågan om militära operationer. Regeringen vill även kunna låta delar av polislagen gälla för utländsk militär personal när personalen upprätthåller ordningen inom den utländska styrkan. Försvarsmakten ska också få besluta att utländsk militär personal från Nato, ett Natoland eller ett EU-land bevakar vissa skyddsobjekt. När sådan personal bevakar skyddsobjekt ska regler i skyddslagen och delar av polislagen gälla även för den utländska militären. Befogenheterna rör bland annat användning av våld i vissa situationer, avvisning eller avlägsnande, kroppsvisitation och beslag inom skyddslagens ram. Regeringen beskriver själv uppgifterna som sådana som kan innebära myndighetsutövning. Polismyndigheten och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen betonar i propositionen vikten av att militära styrkor som får polisiära befogenheter utbildas om innebörden. Flera länsstyrelser efterfrågar dessutom tydligare information om när utländska soldater bevakar skyddsobjekt och vilka befogenheter de då har. [caption id="attachment_232417" align="alignnone" width="640"] Illustration: Nya Dagbladet.[/caption]

Varnar för maktförskjutning

Svenska Freds motsätter sig förslaget i sitt remissvar. Organisationen skriver att regeringen utan riksdagsbeslut inte bör få ge Nato eller en Nato- eller EU-stat rätt att vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium och därigenom överta svenska förvaltningsuppgifter. Organisationen varnar också för att förslaget kan få direkta krigspolitiska följder. I remissvaret står: "Förslaget innebär att regeringen skulle kunna besluta om att överlåta svenskt territorium för krigföring av en annan stats militär i tredje land". Regeringens eget underlag pekar på samma principiella risk. Propositionen konstaterar att Sverige kan betraktas som part i en väpnad konflikt om allierade styrkor riktar stridshandlingar från svenskt territorium, även när svenska styrkor inte själva agerar. Kommunistiska Partiet beskriver propositionen som ännu ett steg i Sveriges Nato-integrering och jämför den med ett slags "DCA-avtal 2.0". Partiet menar att politiken genomförs utan en debatt som motsvarar beslutens räckvidd. Regeringen hävdar å sin sida att Sveriges Natomedlemskap kräver ett mer anpassat regelverk. Frågan riksdagen nu har att ta ställning till handlar därför inte bara om militär samordning – utan om vem som ska få utöva makt på svensk mark.

Se Douglas Macgregors vädjan till svenska folket

Emil Fjellstedt — Sat, 30 May 2026 07:44:53 +0000

Den tidigare amerikanske arméöversten Douglas Macgregor riktar en vädjan till Sverige och det svenska folket. I ett budskap som publicerats av NewsVoice uppmanar han svenskar att inte överlåta landets säkerhet till främmande makter.

Macgregor intervjuades av Håkan Bergmark, som driver Håkan Bergmark TV. I uttalandet varnar han bland annat för utländska militärbaser på svensk mark och säger att Sverige enligt honom bör försvara sin suveränitet, sina gränser och sin kultur.

Budskapet till svenska folket

Här följer Douglas Macgregors budskap till svenska folket, översatt till svenska:

Det svenska folket, stå upp för ert land. Förvänta er inte att någon annan än ni själva ska komma och rädda er. Ingen kommer att rädda Sverige. Ingen annan kommer att försvara era gränser. Ingen annan kommer att försvara er kultur, er livsstil, ert språk, era rättigheter. Dessa saker kan bara ni själva avgöra hur ni ska försvara.

I dag är den västerländska världen fångad i en form av galenskap. Denna galenskap bygger på den falska uppfattningen att Ryssland utgör något slags omedelbart, överhängande och existentiellt hot mot väst. Det gör det inte.

Den sortens Ryssland upphörde att existera för trettio år sedan. Dagens Ryssland har inga likheter med Sovjetunionen, delar inte den där korstågsideologin och utgör inget hot mot sina grannar.

Faktum är att Ryssland desperat vill göra affärer med sina grannar, komma överens med sina grannar, och det är i grunden vad vi i Väst borde vara intresserade av att göra med Ryssland.

Det här är inte 1800-talet eller 1700-talet eller 1600-talet. Det här är 2000-talet. Vi i USA är en nation bland många, och ni är också en nation bland många. Alla dessa nationer behöver varandra för att överleva, blomstra, bygga upp välstånd och, viktigast av allt, för att upprätthålla freden.

I detta läge skulle det vara ett allvarligt misstag för det svenska folket att överlämna sin framtida säkerhet till någon utländsk makt. Tro mig, ni kanske ser er själva som ett relativt litet land, men i verkligheten boxas ni i en högre viktklass.

Ni har varit ett exempel i västvärlden på rationalitet och sans. Ni måste förbli i den positionen nu mer än någonsin. Vi behöver Sverige för att leda oss ut ur detta mörker som har sänkt sig över västvärlden och se världen i dess sanna ljus.

Ni har ingen anledning att öppna era gränser och låta människor komma in och etablera militärbaser från vilka de kan attackera andra länder. Tvärtom bör ni vara ytterst oroade över intresset hos varje utländsk makt som vill använda er mark, av vilken anledning det än må vara.

Låt mig därför avsluta med att säga ännu en gång: förvänta er inte att någon ska rädda Sverige. Ni måste rädda Sverige. Ert land är ert land och ingen annans. Ni måste försvara det. Ni måste leda det. Ni måste säkra det.

Lita inte på någon annan. Lita endast på era egna förmågor, era egna talanger och era egna resurser. Jag önskar er allt gott, och framför allt önskar jag fred för er, för USA, för alla i Eurasien och på det västra halvklotet.

Låt oss leva i en värld där användning av militär makt är den sista utvägen, inte den första, och låt oss börja se andra människor i världen som de verkligen är, inte som vissa av våra politiska ledare vill att vi ska uppfatta dem.

Sverige köper franska fregatter för 40 miljarder

Jan Sundstedt — Tue, 19 May 2026 17:06:53 +0000

Sverige går vidare med franska Naval Group för att köpa fyra nya fregatter till marinen. Affären väntas landa på omkring 40 miljarder kronor och blir en av de största svenska försvarssatsningarna på flera årtionden. Beskedet presenterades på tisdagen vid en pressträff ombord på en svensk Visbykorvett i Stockholm. De nya fartygen blir betydligt större än dagens korvetter och ska ge Sverige en kraftigt utökad luftvärnsförmåga till sjöss. Statsminister Ulf Kristersson (M) sade enligt skattefinansierade kanalen SVT att de franska fartygen är de som bäst uppfyller de svenska kraven. — Det är en av de största försvarsinvesteringarna sedan Gripen introducerades på 1980-talet. Det är en tredubbling av den svenska luftvärnsförmågan jämfört med i dag, sade Kristersson.

Första leveransen planeras till 2030

Förhandlingarna ska nu föras mellan Försvarets materielverk, franska myndigheter och Naval Group. Om tidsplanen håller ska den första fregatten levereras 2030 och därefter ytterligare ett fartyg per år. Försvarsminister Pål Jonson (M) uppgav att priset väntas ligga på omkring 10 miljarder kronor per fartyg. Den slutliga kostnaden beror bland annat på vilken beväpning och vilka delsystem Sverige väljer. — Detta är en mycket stor affär, sade Jonson. Fartygen är av typen FDI och den svenska versionen går under namnet Luleåklassen. Enligt TT blir de omkring 120 meter långa, jämfört med Visbykorvetternas 72 meter.

Natoanpassning och franskt försvarssamarbete

Regeringen framhåller snabba leveranser som ett huvudskäl till att valet föll på Frankrike. Jonson pekade även på möjligheten att dela kostnaderna med Frankrike och Grekland, som redan använder eller har beställt samma fartygstyp. Fregatterna ska kunna användas som rörliga luftvärnsplattformar, för ubåtsjakt, för att leda marina operationer och för att skydda sjöförbindelser. De ska också kunna integreras mer effektivt i Natos gemensamma system än dagens svenska fartyg. Överbefälhavare Michael Claesson betonade att fregatterna stärker Sveriges förmåga att delta i Nato-operationer. Samtidigt innebär valet att svenska Saab inte får huvudkontraktet, även om regeringen vill att svenska delsystem från bland annat Saab och Bofors ska ingå. Affären innebär därmed både en kraftig militär upprustning till sjöss och ett nytt steg i Sveriges försvarspolitiska anpassning efter Natointrädet.

Regeringen vill kunna skicka värnpliktiga till krig utomlands

Emil Fjellstedt — Tue, 31 Mar 2026 13:01:27 +0000

Svenska värnpliktiga ska kunna skickas utomlands för att delta i Natos militära operationer – det är innebörden av en ny utredning som regeringen nu tillsätter. Uppdraget omfattar hela konfliktskalan, från fredstida närvaro i Baltikum till regelrätt krigstjänstgöring. Värnplikten har hittills inneburit försvar av det egna landet – nu vill regeringen ändra på det. Från och med den 1 april får försvarsminister Pål Jonson (M) i uppdrag att utse en särskild utredare. Uppgiften: analysera hur värnpliktiga kan nyttjas i "Natos samlade avskräckning och försvar" – ett begrepp som i praktiken innebär att unga svenskar kan beordras att tjänstgöra i andra länder under militärt befäl. Utredningen gäller inte bara krigsplacerade värnpliktiga utan även de som genomför sin grundutbildning. Regeringen skriver själv i utredningsdirektiven att "värnplikten innebär en stor inskränkning i den enskildes fri- och rättigheter" – men väljer ändå att utvidga dess räckvidd.

"Anpassa värnpliktssystemet"

I fredstid handlar det konkret om att bemanna Sveriges militära närvaro i Finland och Baltikum med värnpliktig personal. Jonson menar att lagstiftningen behöver uppdateras. — Vi vill titta på om det finns skäl att anpassa värnpliktssystemet till att vi numera är Natoallierade, sade försvarsministern. Han försäkrar att värnpliktiga under pågående grundutbildning inte ska skickas till "utländska konflikthärdar" – men formuleringen lämnar öppet vad som händer i skärpta lägen och efter avslutad utbildning. — Under grundutbildning kommer man inte att skickas till utländska konflikthärdar för krigstjänstgöring, sade Jonson.

Bygger på redan godkänd proposition

Utredningen vilar på totalförsvarspropositionen 2025–2030, som riksdagen godkände i december 2024. Redan där slås det fast att "situationen kan vara sådan att Sverige försvaras bäst genom operationer och annan verksamhet utanför Sveriges gränser, t.ex. i ett allierat land". Det innebär att den politiska grunden redan är lagd. Utredningen handlar i praktiken om att undanröja de juridiska hindren. En referensgrupp med samtliga riksdagspartier knyts till arbetet. Jonson betonar behovet av bred samsyn – men ingen riksdagsdebatt om principen har ännu ägt rum. — Om vi ska ändra värnpliktslagstiftningen är det viktigt att vi har en bred politisk samsyn, sade han. Utredningen ska redovisas senast den 26 april 2027.

Andersson: ”Vi kan bomba Ryssland sönder och samman”

Emil Fjellstedt — Tue, 10 Mar 2026 14:33:31 +0000

I Schibsted-kanalen TV4:s intervjuserie "Fragen" tar Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson lättvindigt på kärnvapnens fruktansvärda förstörelsekraft. I skarp kritik mot regeringens kärnvapendialog med Frankrike konstaterar hon att Europa redan "kan bomba Ryssland sönder och samman". Orden fälldes när Andersson kritiserade statsminister Ulf Kristerssons beslut att delta i samtal med Frankrikes president Emmanuel Macron om ett utvidgat kärnvapenparaply för Europa. Sverige är ett av sju länder – tillsammans med Tyskland, Polen, Danmark, Nederländerna, Belgien och Grekland – som tackat ja till dialogen. — Vi är skeptiska till det, sade Andersson och tillade att hon med den information hon har bedömer att Sverige inte borde ha deltagit. Det var dock det som följde som verkligen fick en att haja till: — Även i dag har ju Europa kärnvapen, så vi kan bomba Ryssland sönder och samman, sade Andersson, som menade att ett eventuellt franskt kärnvapenparaply borde hanteras inom Nato snarare än genom bilaterala samtal. Ryssland förfogar över världens största kärnvapenarsenal – uppskattningsvis 5 500 kärnstridsspetsar, varav närmare 1 600 operativt utplacerade. En enda kan utplåna en storstad. Att en före detta statsminister talar om dessa vapen som vore de ett konventionellt maktmedel bland andra är en anmärkningsvärd avdramatisering. Macrons initiativ lanserades vid Münchens säkerhetskonferens i februari, i ett läge där tilltron till USA:s säkerhetsgarantier under president Donald Trump minskat. Frankrike ska bygga fler kärnvapen och en ny ubåt, och avslöjar inte längre antalet kärnstridsspetsar.

Riksdagspartierna öppnar för svenska soldater i Ukraina

Redaktionen — Fri, 05 Sep 2025 15:34:08 +0000

Samtliga partier i riksdagen kan tänka sig att Sverige bidrar med soldater till en fredsbevarande styrka i Ukraina. Hur en svensk insats skulle utformas och vilket mandat en sådan styrka skulle få är dock fortfarande oklart. Frågan är i ett tidigt skede och mycket är fortfarande oklart, påpekar flera av riksdagspartierna. Men inget parti motsätter sig ett eventuellt svenskt bidrag till en fredsbevarande insats i Ukraina – förutsatt att en fred nås som accepteras av Ukraina och att landet välkomnar en sådan insats. — Vi har inget principiellt emot det, vi utesluter inget, säger Socialdemokraternas försvarspolitiska talesperson Peter Hultqvist, till Bonniertidningen Expressen. Regeringen har vid upprepade tillfällen signalerat att man vill bidra till en fredsbevarande styrka i Ukraina och Ulf Kristersson (M) har bland annat talat om att skicka marina styrkor eller flygplan till landet. Även försvarsminister Pål Jonson (M) har varit tydlig med att svenska soldater inom en snar framtid kan skickas till landet.

"Försiktigt positiva"

För att skicka en väpnad styrka utomlands krävs generellt riksdagens godkännande, och samtliga etablissemangspartier tycks i grunden vara positivt inställda till ett svenskt deltagande – trots att ingen riktigt verkar veta hur en sådan insats skulle se ut. "Sverigedemokraterna utesluter i dagsläget ingenting. Däremot måste det vara tydligt under vilka förutsättningar och former som en eventuell insats sker", skriver SD i en kommentar. — Som inriktning så är det här något som vi är försiktigt positiva till, säger Vänsterpartiets Håkan Svenneling, men vill först se ett konkret förslag presenteras. Centerpartiet menar att deltagandet bör ske ”på frivillig basis” och att det är viktigt att insatsen genomförs tillsammans med andra länder och med amerikanskt stöd. — Vi har stark försvarsvilja i Sverige och mycket att bidra med, och bra rutiner och erfarenheter från tidigare utlandsinsatser, heter det.

Många frågetecken

Inte heller Miljöpartiets försvarspolitiska talesperson Emma Berginger utesluter ett svenskt deltagande. — Någonting behövs som avhåller Ryssland från att fortsätta aggressionen, uppger hon. Vilket mandat en internationell styrka skulle få är fortfarande oklart. Flera partier betonar att en Natoledd insats sannolikt skulle mötas av mycket starka reaktioner från Ryssland. Därför diskuteras i stället möjligheten till ett FN-mandat eller en så kallad ”Coalition of the Willing”, med Frankrike och Storbritannien i spetsen. Samtidigt lyfts riskerna med utländsk närvaro i området fram, att detta kan provocera Ryssland och riskerar att leda till en farlig eskalation som sprider sig långt utanför Ukrainas gränser.