Det moderna Kina – Nya Dagbladet

World Humanoid Robot Games: Över 2 000 humanoidrobotar gör upp i Peking

Jan Sundstedt — Tue, 25 Aug 2026 06:57:33 +0000

Världens största sammandrabbning för människoliknande robotar har öppnat i Peking. Under fem dagar ska 2 056 humanoidrobotar från 666 lag prövas i allt från sprint, fotboll och kampsport till brandbekämpning, hotellservice och industriarbete. Den andra upplagan av World Humanoid Robot Games invigdes på lördagskvällen i Pekings nationella skridskooval, känd som "Isbandet". De 16 deltagande länderna gör upp i 51 grenar och sammanlagt 1 301 tävlingar fram till den 26 augusti, uppger nyhetskanalen Xinhua. Årets startfält är mer än dubbelt så stort som fjolårets 280 lag, medan antalet robotar har fyrdubblats från drygt 500. Kinesiska aktörer dominerar tydligt: 641 av lagen och 1 975 av robotarna kommer från 157 företag samt 200 universitet och forskningsinstitut i Kina. Omkring 1 000 robotar deltog i öppningsceremonin. Där visades bland annat sjumannafotboll samt försöksheat på 100 och 400 meter – en upptakt som gjorde arenan till både idrottstävling och skyltfönster för Kinas snabbt växande robotindustri.

Från sprint till bönplockning

Programmet består av 30 idrotts- och uppvisningsgrenar samt 21 scenariobaserade prov. Förutom löpning och fotboll finns bland annat fristående kamp, gymnastik, dans, bordtennis, tyngdlyftning och dragkamp. Pekings stadsregering redovisar att antalet grenar nästan har fördubblats från 26 i premiärupplagan. De mer vardagsnära proven är samtidigt minst lika viktiga för utvecklarna. Robotarna ska exempelvis sortera biblioteksböcker, arbeta på hotell, montera komponenter, hantera varor och rycka ut vid simulerade bränder. I tävlingarna för finmotoriska händer ingår moment som att plocka upp bönor och dra åt skruvar. Med undantag för häckloppen på 100 och 400 meter ska robotarna klara friidrotten och övriga tävlingsgrenar helt självständigt. Tidsgränsen på 100 meter har samtidigt sänkts från tre minuter till en minut och på 1 500 meter från 40 till 15 minuter. [caption id="attachment_238221" align="alignnone" width="640"] Humanoidrobotar spelar fotboll under öppningsceremonin i Peking. Foto: Xinhua/Sun Fei[/caption]

Ska gå från medaljer till beställningar

Arrangörerna beskriver tävlingarna som ett sätt att göra tekniska svagheter synliga under press. Balans, motorstyrning och snabba beslut kan prövas på idrottsplanen, medan finmotorik och anpassningsförmåga utsätts för mer realistiska arbetsmiljöer i fabriker, hotell och bostäder. Jiang Guangzhi, chef för Pekings kommunala byrå för ekonomi och informationsteknik, framhåller att reglerna på sikt kan utvecklas till praktiska tekniska standarder. — När robotarna behärskar dessa färdigheter på den "sista metern" kan medaljer förvandlas till beställningar och robotarna gå direkt från tävlingsarenan till verkliga arbetsplatser, säger Jiang Guangzhi. Även lag från USA, Tyskland och Japan finns på plats, medan Brasilien har sänt ett landslag bestående av fem RoboCup-lag. Den stora kinesiska övervikten visar att spelen också är en nationell kraftsamling. Enligt China Daily spänner de kinesiska lagen över nästan hela den tänkta marknaden – från hushållstjänster och logistik till industriell montering och räddningsarbete. Spelen arrangeras gemensamt av Pekings stadsregering, China Media Group, World Robot Cooperation Organization och Asia-Pacific Robot World Cup International Council. För Kina är målet större än själva medaljfördelningen: tävlingsarenan ska ge utvecklarna data, utbilda ingenjörer och korta vägen från prototyp till produkt.

Kinesisk humanoidrobot sprang snabbare än Usain Bolt

Jan Sundstedt — Sun, 23 Aug 2026 09:00:41 +0000

Den kinesiska humanoidroboten Tiangong Ultra sprang 100 meter på 9,39 sekunder vid världsspelen för humanoidrobotar i Peking. I senare försökslopp sprang flera robotar på 9,32 sekunder. I världsspelen för humanoidrobotar tävlar tvåbenta robotar i både idrottsgrenar och praktiska arbetsuppgifter. Årets upplaga samlar 2 056 robotar från 666 lag i 16 länder. Programmet omfattar 51 grenar, från löpning och fotboll till räddningsinsatser, hotellservice och industriarbete. Beijing Humanoid Robot Innovation Center har utvecklat humanoidroboten Tiangong Ultra. Roboten vann det första uppmärksammade försöksloppet lördagen den 22 augusti. Reuters uppger att Tiangong Ultra hamnade efter i starten men passerade Honor-roboten Lightning strax före mållinjen. Lightning gick i mål på 9,47 sekunder. Båda robotarna underskred därmed de 9,58 sekunder som Usain Bolt noterade när han satte människans gällande världsrekord vid friidrotts-VM i Berlin 2009. Tiangong Ultras tid på 9,39 sekunder räckte till seger i det tidiga försöksloppet, men senare robotar sprang snabbare än så. Folkets dagblad rapporterar att Tiangong-Jingfeng senare sprang på 9,34 sekunder och att både Tianxiao och Tiangong nådde 9,32. China Review News skriver att Tiangong sprang på 9,31 sekunder, följd av Tianxiao på 9,32 och Tiangong-Jingfeng på 9,33. Tävlingsledningen hade på söndagsförmiddagen ännu inte publicerat en fullständig resultatlista, så det återstår att se om den bästa tiden var 9,31 eller 9,32. 100-metersgrenens nio försökslopp samlar sammanlagt 40 lag. Arrangörerna håller mellanloppen den 25 augusti och finalen den 26 augusti. Robotarna får alltså fler chanser att slå rekord innan de gör upp om segern.

Robotarna springer självständigt

Tävlingsreglerna kräver att robotarna genomför det vanliga 100-metersloppet helt självständigt. Undantag gäller för 100 meter hinder och 400 meter hinder – inte de vanliga löpgrenarna. Tiangong Ultra styrde sig själv, höll banan och korrigerade balansen utan mänsklig fjärrstyrning. Utvecklarna har byggt om robotens leder och lättat konstruktionen sedan fjolårets tävling. Utvecklarna har också förbättrat styrningen och vägvalet så att roboten kan hålla hög fart utan att följa en målad linje. Tiangong Ultra vann motsvarande lopp 2025 på 21,50 sekunder. På ett år har robotarna alltså mer än halverat den bästa tiden. Kina prioriterar samtidigt humanoida robotar som en strategisk framtidsindustri och satsar på användning inom tillverkning, logistik och tjänster. Nya Dagbladet har tidigare skrivit om planerna på massproduktion.

Kina skärper exportkontroller för drönarprodukter till USA

Redaktionen — Wed, 05 Aug 2026 14:45:20 +0000

PEKING (Xinhua) -- Kina har beslutat att skärpa kontrollen av exporten till USA av drönarrelaterade produkter med dubbla användningsområden, uppgav handelsministeriet på onsdagen.

Åtgärden har enligt ministeriet vidtagits för att skydda nationell säkerhet och nationella intressen samt för att uppfylla internationella åtaganden, däribland om icke-spridning.

Export av drönare, deras nyckelkomponenter och relaterad teknik som omfattas av landets lista över produkter med dubbla användningsområden ska genomgå en strikt prövning från fall till fall när destinationen är USA. Sådan export ska inte omfattas av förenklade licensåtgärder.

Beskedet träder i kraft den 5 augusti.

Kinesiska MiniMax öppnar unik videomodell för hemmadatorn

Markus Andersson — Mon, 03 Aug 2026 09:15:07 +0000

Det kinesiska AI-labbet MiniMax har släppt vikterna till videomodellen H3, som kan förena text, bilder, filmer och ljud i samma skapandeprocess. Genom en samtidig integration i ComfyUI ska den avancerade modellen kunna köras på en vanlig men kraftfull hemdator – ett nytt exempel på hur kinesiska utvecklare flyttar fram positionerna med öppna AI-modeller. MiniMax lade ut modellfilerna den 2 augusti och redan följande morgon fanns inbyggt stöd i det fria bild- och videogränssnittet ComfyUI. I stället för att vara hänvisad till en avgiftsbelagd molntjänst kan en användare i princip ladda ned vikterna, bygga egna arbetsflöden och låta känsligt material stanna på den egna datorn. Lanseringen följer ett mönster som blivit allt tydligare efter DeepSeeks genombrott. Kinesiska laboratorier som Alibaba Qwen, DeepSeek, Moonshot och MiniMax har gjort öppna vikter, låga priser och snabb spridning bland utvecklare till ett konkurrensmedel mot amerikanska bolag som främst erbjuder sina starkaste modeller genom låsta nättjänster. Nya Dagbladet har tidigare uppmärksammat hur samma strategi pressat priserna för språkmodeller. För H3 krävdes dock omfattande optimering innan hemmakörning blev realistisk. ComfyUI beskriver hur minnesbehovet för den minsta modellvarianten minskats från 123,6 till 42,5 gigabyte genom beskärning av parametrar, åttabitarskomprimering och dynamisk avlastning till datorns arbetsminne. Enligt utvecklarna gör det möjligt att köra modellen med ett Nvidia RTX 3060, även om hastigheten i praktiken också beror på mängden arbetsminne och en snabb lagringsenhet.

Fem uppgifter i samma modell

Det mest utmärkande är inte enbart bildkvaliteten, utan att H3 samlar fem tidigare åtskilda uppgifter. Modellen kan skapa video från en textbeskrivning, animera en stillbild, styra både första och sista bildrutan, överföra motiv, rörelser eller röster från referensmaterial samt redigera ett befintligt klipp utan att börja om från början. Användaren kan exempelvis ange en bild för personen, en film för kamerarörelsen och ett ljudklipp för rösten, och därefter beskriva hur delarna ska kombineras. Den officiella dokumentationen anger stöd för upp till nio referensbilder, tre videoklipp och tre ljudklipp inom samma uppdrag. Resultatet kan vara mellan fyra och 15 sekunder långt, med 24 bilder per sekund och stereoljud.

MiniMax H3 is native in ComfyUI, day zero with the weights. Model highlights: → Text-to-video, prompt only → Image-to-video → First-and-last-frame - control the opening frame, the closing frame, or both → Reference-to-video - carry a subject, a motion, or a voice… pic.twitter.com/1ac09WsHBs
— ComfyUI (@ComfyUI) August 3, 2026

MiniMax skriver att syftet är att gå från specialiserade verktyg till en generell modell som förstår relationen mellan flera medietyper. I oberoende användaromröstningar hos Artificial Analysis placerar sig H3 för närvarande högst bland testade modeller för videoredigering, medan den ligger bland de tre främsta för både text-till-video och bild-till-video.

Öppna vikter – men inte hela systemet

Öppna vikter betyder att de tränade parametrarna går att ladda ned och undersöka, men inte att hela utvecklingsprocessen är öppen. MiniMax har inte publicerat träningsdata eller fullständig träningskod. Två viktiga delar av den kompletta H3-kedjan hålls dessutom tills vidare på företagets servrar. Den lokala basmodellen skapar video i 768p. Företagets system för att tolka komplicerade kombinationer av referensmaterial, H3-Context-IR, och steget som återskapar filmen i 2K, H3-Regenerate-2K, ingår inte i den öppna utgåvan. Den som vill återskapa hela den officiella 2K-processen måste därför fortfarande använda MiniMax programmeringsgränssnitt. Även licensen innehåller en märklig begränsning. MiniMax H3 Community License undantar EU, Storbritannien, USA och Sydkorea från sitt normala tillämpningsområde och hänvisar användare i dessa regioner till att söka ett separat tillstånd. Tekniskt går modellfilerna ändå att ladda ned och köra lokalt även i Sverige, utan att någon central nättjänst avgör åtkomsten. För vanliga användare med en tillräckligt kraftfull dator innebär släppet därför en konkret möjlighet att själva prova avancerad AI-video. Licensens geografiska undantag lämnar samtidigt européer med sämre och mer osäkra formella villkor än användare i stora delar av övriga världen.

Kinas öppna ekosystem växer

Trots dessa begränsningar illustrerar H3 en större förskjutning. Reuters rapporterade tidigare i år att kombinationen av öppen tillgång, stark prestanda och låga kostnader blivit kännetecknande för kinesiska grundmodeller. En rapport från den amerikanska kongressens granskningskommission för relationerna med Kina konstaterade samtidigt att kinesiska modeller under 2025 gick om amerikanska i sammanlagda nedladdningar på Hugging Face, medan Qwen-familjen fått fler än 100 000 vidareutvecklingar. H3 för över samma idé till avancerad videogenerering: inte bara billig åtkomst genom ett nätprogram, utan modellfiler som utvecklare kan bygga vidare på och vanliga kreatörer kan ladda ned och köra utan att lämna över sitt material till en central tjänst. Om MiniMax öppnar de återstående komponenterna och förbättrar licensvillkoren kan släppet därför få större betydelse än ännu en imponerande demonstrationsfilm.

Galloway om Kina: ”Landet ligger långt före oss”

Emil Fjellstedt — Sun, 26 Jul 2026 17:05:00 +0000

”Det är svårt att beskriva hur långt före oss Kina ligger år 2026”, skriver George Galloway efter en resa med kinesiskt höghastighetståg. Med bilder från Shanghai och tågvagnen skildrar han ett land där infrastrukturen, priserna och storstäderna överraskar honom gång på gång. Den brittiske politikern, programledaren och tidigare parlamentsledamoten brukar inte spara på orden. Hans inlägg från Kina är inget undantag. Resenärens förundran präglar texten, från tågresan och lunchnotan till taxin och skyskraporna. Galloway noterar också att allt fler utlänningar besöker landet och att de utvidgade möjligheterna till visumfria resor har gjort Kina mer tillgängligt än tidigare.

Höghastighetståget gör starkast intryck

Höghastighetståget tycks ha gjort starkast intryck. Beteckningen räcker inte till, skriver han. ”Jag har just åkt ett ’höghastighetståg’, men den beskrivningen gör inte upplevelsen rättvisa. Det susar fram som vinden. Om man blundade skulle man inte märka att man rörde sig.” Det väldiga järnvägsnätet binder samman städer över hela landet. När Galloway jämför det med tågen hemma i Storbritannien blir tonen nästan sorgsen. ”Det binder samman städer så mycket bättre än våra tåg att jag får tårar i ögonen. Rent. Brottsfritt.” [caption id="attachment_235853" align="alignnone" width="640"] Galloways bild från höghastighetståget visar en rymlig vagn och en bricka med nudlar. Faksimil/X: @georgegalloway.[/caption]

Lunch för 2,50 pund

Därefter räknar Galloway upp vardagspriserna med påtaglig förtjusning: ”Priserna är så låga att jag nästan är rädd för att berätta om dem. En rejäl lunch kostar 2,50 pund. Skjortor 12 pund. En lyxig taxi, en eldriven BMW, kostar 4 pund.” Detta gäller i en av Kinas största städer, betonar han. På mindre orter är det ännu billigare. Även utbudet i butikerna imponerar på honom. ”Butikerna dignar av varor från väst, till kinesiska priser, och från öst, ofta Ryssland – liksom från en inhemsk tillverkningsindustri som utan tvekan är världens största.” På gatorna ser han samma kontrast mellan Kina och väst. Han skriver: ”Ingen skräpar ned eller går över gatan där det är förbjudet. Ingen ligger i butiksentréer och ingen tigger.” Han noterar också att poliserna inte bär skjutvapen och att deras bilar saknar sirener och endast använder blinkande ljus.

”På natten ser städerna inte verkliga ut”

Storstaden blir i Galloways text ett eget skådespel. Han beskriver hur höghus i en nästan svindlande mängd former reser sig överallt. ”På natten ser de här städerna nästan overkliga ut”, skriver han. Som tydligaste exempel lyfter han fram Shenzhen. När hans hustru föddes var staden, enligt hans beskrivning, en obetydlig plats som få människor utanför Kina hade hört talas om. ”I dag är den ett av världens underverk. Ett av många. Om du förnekar det är du en dåre.” Det är ingen heltäckande beskrivning av Kina, utan en personlig betraktelse från en resenär som låter vardagsintrycken tala. Kontrasten mot väst är ständigt närvarande, men Galloway börjar inte med politiska system eller ekonomiska modeller. Han börjar med tågets jämna gång, maten som kostar några pund och städerna som lyser om nat Galloways inlägg från resan finns att läsa på X.

Från krita till interaktiv scen – så kan framtidens skrivtavla fånga elevernas intresse

Redaktionen — Sun, 26 Jul 2026 06:35:07 +0000

Från en hastigt skriven formel till en snurrande 3D-modell på några ögonblick: iFlyteks AI-styrda skrivtavla gör tavlan till en interaktiv scen där lärare och elever kan utforska abstrakta idéer tillsammans. Demonstrationen visar hur den traditionella svarta tavlan kan få nytt liv i nästa generations klassrum.

Tekniken demonstrerades under World Artificial Intelligence Conference (WAIC), som hölls i Shanghai den 17–20 juli. I ett uppmärksammat videoklipp från mässan skriver en presentatör ekvationen y = x² − 3 direkt på tavlan. Systemet känner igen handstilen och öppnar en grafisk framställning av funktionen. Därefter ritar hon en enkel geometrisk figur. Linjerna rensas upp digitalt och figuren omvandlas till en tredimensionell modell. Med fingret kan presentatören rotera modellen, markera ytor och visa vinklar, skärningar och sambandet mellan punkter, linjer och plan. Produkten heter Tongchuang AI Blackboard och har utvecklats av iFlytek, ett kinesiskt teknikföretag med inriktning på bland annat taligenkänning och artificiell intelligens. Företagets egen presentation från WAIC beskriver samma arbetsflöde: en grovt ritad form identifieras, kopplas till ett kunskapsområde och förvandlas till ett interaktivt 3D-objekt.

Abstrakt matematik blir synlig

Den mest påtagliga vinsten ligger i hur snabbt läraren kan växla mellan olika sätt att beskriva samma problem. En ekvation kan först skrivas för hand, sedan visas som graf och slutligen förändras inför klassen när parametrarna justeras. I geometri kan en platt teckning bli ett föremål som eleverna själva vrider och plockar isär. Det kan vara särskilt användbart inom matematik, fysik och kemi, där elever ofta behöver översätta symboler och tvådimensionella figurer till rörelse eller rumsliga förhållanden. Läraren slipper avbryta genomgången för att öppna ett separat ritprogram, leta efter en förberedd animation eller byta till en annan enhet. Bakom den till synes sömlösa demonstrationen finns sannolikt flera tekniska lager. AI kan tolka handskrift, former och lärarens avsikt, medan traditionella matematikmotorer och grafikprogram svarar för exakta beräkningar och rendering. Skillnaden är viktig: en språkmodell behöver inte gissa hur en parabel ska se ut när tillförlitlig matematisk programvara kan rita den. Skrivtavlan är också tänkt som ett nav för andra delar av undervisningen. Enligt iFlytek kan systemet föreslå material som passar det läraren har skrivit och låta virtuella versioner av historiska personer, däribland Konfucius och Albert Einstein, svara på frågor och föra resonemang med eleverna. [caption id="attachment_235713" align="alignnone" width="640"] Den handskrivna ekvationen omvandlas till en graf som kan undersökas och förändras direkt på skrivtavlan. Skärmdump: @ShangguanJiewen/X[/caption]

Spelar in och analyserar lektionen

Funktionerna för dokumentation är mer långtgående. Med flera kameror och AI-baserad ljudbehandling kan tavlan enligt företaget spela in lektioner, sammanställa strukturerade anteckningar och skapa kortare lektionsavsnitt för repetition. Insamlade uppgifter om frågor, interaktioner och tavelskrift kan även användas för att analysera hur undervisningen genomförts. iFlytek uppger att olika versioner av AI-tavlan används i 33 kinesiska administrativa regioner och i drygt 1 400 distrikt och län. Företagets digitala lärarassistent ska samtidigt nå omkring en miljon lärare. Siffrorna kommer från företaget självt och innebär inte att den senaste modellen nått varje skola i dessa områden. Bolaget uppger även att dess övriga utbildningsprodukter och tjänster används vid fler än 60 000 skolor och sammanlagt har nått över 160 miljoner lärare och elever. Skalan gör den kinesiska skolsektorn till en betydande testmiljö för teknik som förenar fysisk klassrumsutrustning med AI-tjänster.

Imponerande demonstration – men inga bevis för bättre resultat

Videon visar hur tavlan hanterar en väl förberedd demonstration på en mässa. Den säger däremot inget om hur säkert systemet tolkar stressad eller svårläst handstil i ett bullrigt klassrum, hur det fungerar utan nätanslutning eller om elever verkligen lär sig mer. Kameror, mikrofoner och automatiska analyser väcker dessutom frågor om integritet. En skola som inför tekniken behöver veta var inspelningar, röster, handskrift och uppgifter om elevernas deltagande lagras, vem som får tillgång till materialet och hur länge det sparas. Pris, underhåll, utbildning av personal och möjligheten att exportera material till andra system blir också avgörande. Trots frågetecknen ger iFlyteks skrivtavla en konkret bild av hur AI kan användas utan att ersätta läraren. Tekniken automatiserar övergången från en hastig skiss till en exakt visualisering, medan läraren fortfarande leder förklaringen och avgör vad som är pedagogiskt relevant. Om den fungerar lika smidigt i vardagens klassrum som på mässgolvet kan den svarta tavlan stå inför sin största förändring på mycket länge.

Bortom rubrikerna: Våra möten med uigurerna i Xinjiang

Emil Fjellstedt — Mon, 20 Jul 2026 11:53:31 +0000

Regnet vräker ner över nattmarknaden i Hotan. Försäljarna drar presenningar över grillar och fruktstånd, besökare söker skydd och några fortsätter att dansa trots skyfallet. Här, i en stad där den årliga nederbörden bara är några tiotal millimeter, möter vi en uigurisk vardag som sällan får plats i den internationella bilden av Xinjiang. Bakom marknadsscenen pågår en större omvandling. Landsbygdsutveckling, turism, kulturarvsprogram, utbildning och ökenbekämpning förändrar villkoren i Xinjiang. I centrum står regionens uiguriska befolkning, vars vardag sällan får plats i den internationella bilden. För att undersöka hur förändringarna tar sig uttryck på plats reste Nya Dagbladet till uiguriska byar, besökte sjukhus för traditionell medicin, sidenverksamheten Atlas Silk, Xinjiangs islamiska institut samt flera marknads- och kulturmiljöer och andra platser i den jättelika nordvästliga autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina. Där möter vi odlare, hantverkare, studenter, företagare, patienter, barnfamiljer och pensionärer – människor vars liv inte kan reduceras till vare sig myndighetskommunikation eller föreställningen om att en hel folkgrupp lever som slavar.

Uigurerna – ett turkiskt folk i Kina

Uigurerna är ett turkisktalande folk med kulturella band till Centralasien. De flesta är sunnimuslimer och uiguriskan skrivs i dag huvudsakligen med en modifierad arabisk skrift. Enligt Kinas folkräkning 2020 bodde omkring 11,6 miljoner uigurer i Xinjiang, motsvarande knappt 45 procent av regionens befolkning. Därutöver lever mindre uiguriska grupper i andra delar av Kina och utomlands. Musik, dans och berättande har en stark ställning i den uiguriska kulturen. Den mest kända musiktraditionen är uigurisk muqam, ett omfattande system av sånger, instrumentalstycken, danser och muntlig poesi som 2008 fördes upp på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Matkulturen präglas av lammkött, grillspett, pilaff, nudlar, bröd, frukt och nötter – smaker som återkommer på marknaderna i södra Xinjiang. Samtidigt förändras kulturen. Urbanisering, skola, turism, digital handel och statliga utvecklingsprojekt påverkar hur människor bor och arbetar. Förändringen blir synlig när äldre traditioner förs vidare i nya miljöer: musik på turistbyarnas innergårdar, atlasmönster i moderna kläder, uigurisk medicin inom sjukhusvården och religiösa texter i institutets klassrum och bibliotek.

Risfält vid öknen

I utkanten av Hotan ligger Daoxiang – ”risdoftens by”. Gröna risfält breder ut sig nära Taklamakanöknens torra landskap, en oväntad syn i ett område där sanden länge var det dominerande inslaget. Vattenförsörjning, bevattning och markförbättring har gjort odlingen möjlig. Bymiljön har utvecklats för både jordbruk och turism. Husen är byggda kring ljusa gårdar, med drag från den lokala ayiwang-arkitekturen. Invånare bjuder på sång och dans, och besökare kan äta lokala rätter eller köpa produkter från området. När vi kommer till byn möts vi inte av en sluten bosättning utan av familjer, odlingar och en miljö som tydligt är utformad för att dra till sig turister. [caption id="attachment_235138" align="alignnone" width="1170"] Ett dansframträdande i Daoxiang village, där risodling och kulturturism har blivit delar av byns utveckling. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Den kinesiska staten beskriver Daoxiang som ett exempel på ”landsbygdsrevitalisering”. Programmet är nationellt och ska bland annat förbättra vägar, vatten, bostäder, jordbrukets produktivitet och möjligheten att starta verksamheter utanför de större städerna. I Xinjiang kombineras det med så kallat parat bistånd, där rikare provinser och storstäder finansierar projekt i regionen. Daoxiang har fått stöd från Peking. Odlingarna, de renoverade bostäderna, besöksanläggningarna och den lokala handeln visar hur landsbygdsprogrammet har förändrat den fysiska miljön. Jordbruk, turism och småföretagande har här vävts samman i samma lokala ekonomi. I Ximen village möter vi en 76-årig man som börjat odla frukt och sälja den torkad. För honom har den nya verksamheten blivit ett sätt att öka familjens inkomster. Växtligheten fyller samtidigt en ekologisk funktion i ett område där kampen mot ökenspridningen är närvarande i nästan varje utvecklingsprojekt. [caption id="attachment_235139" align="alignnone" width="1170"] Ett musikframträdande på en innergård i Ximen village. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Uigurisk medicin under den heta sanden

Vid sjukhuset för uigurisk medicin i Shanshan möter vi en annan del av minoritetskulturen. Innan sandterapin kontrolleras blodtryck och puls. Därefter läggs patienten i soluppvärmd sand som innehåller mineraler och salter. Bara huvudet lämnas ovanför ytan. [caption id="attachment_235140" align="alignnone" width="1170"] Sandterapi vid behandlingsområdet som hör till sjukhuset för uigurisk medicin i Shanshan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Behandlingen används traditionellt mot bland annat reumatiska besvär, värk i leder och ryggproblem. Den kombinerar hettan från sanden med regionens torra klimat. Kinesiska källor beskriver att metoden finns dokumenterad i medicinska texter sedan Tangdynastin och att uigurisk sandterapi 2014 togs upp på Kinas nationella lista över immateriellt kulturarv. Sandterapin är bara en del av den uiguriska medicinen. Inne på sjukhuset visas också en omfattande materia medica av torkade rötter, frukter, bär, frön och blommor. Bland etiketterna i montern kan vi läsa lakritsrotsskivor, hagtorn, mullbär och gojibär. Råvarorna används i traditionella recept och kan beredas som blandningar, pulver, avkok, siraper eller granulat. [caption id="attachment_235167" align="alignnone" width="1170"] Torkade medicinska råvaror i en monter på sjukhuset för uigurisk medicin. Etiketterna visar bland annat lakritsrotsskivor, hagtorn, mullbär och gojibär. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Forskning om uigurisk farmakologi har dokumenterat över 1 000 medicinalväxter och en framträdande användning av aromatiska råvaror som ros och lavendel. På sjukhuset möter den äldre kunskapen en modern organisation med mottagningar, apotek, förpackade preparat, personal och kontrollrutiner. Besöket visar därmed ett bredare medicinskt system där sandbehandling, växtbaserade preparat och institutionsvård ingår sida vid sida. Här blir Kinas program för traditionell medicin synligt i praktiken. Uiguriska behandlingsformer har fått särskilda anläggningar och en plats inom den moderna vården. Samtidigt lockar verksamheten besökare som vill lära känna eller prova medicinska traditioner i den miljö där de har vuxit fram.

Atlas Silk – från kokong till färgsprakande tyg

I Hotan är sidenväven atlas, även kallad etles, ett av de tydligaste uttrycken för uiguriskt hantverk. Mönstren är starka, ofta i rött, blått, gult och grönt. De uppstår genom en form av ikatfärgning där varptrådarna knyts och färgas innan vävningen. När trådarna förs samman bildas de karakteristiska, lätt böljande formerna. På Atlas Silk löper produktionen från silkesmaskens kokong till den färdiga väven. Vid en låg arbetsstation behandlas kokongerna, medan färgning, trådarbete och vävning sker i andra delar av verksamheten. Hantverket har sedan länge förts vidare inom familjer i södra Xinjiang, men är i dag också en industri, ett turistmål och en modeprodukt. Besöket sker under veteskörden, och därför står flera platser i arbetslokalen tomma. Enligt uppgifterna på plats har många familjer egna vetefält och kombinerar jordbruket med andra inkomster. Den detaljen säger något om en arbetsmarknad som inte alltid passar in i enkla kategorier. Samma person kan vara odlare under en del av året, hantverkare under en annan och försäljare när turistsäsongen är som starkast. [caption id="attachment_235141" align="alignnone" width="1170"] En del av silkesproduktionen vid Atlas Silk i Hotan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Atlasverksamheten är också en del av Kinas program för att förena kulturarv med sysselsättning. Hantverket förs vidare genom utbildning och arbete i verkstäderna, medan butiken, modevisningarna och e-handeln skapar vägar till kunder. På samma plats möts därmed familjetradition, lönearbete, turism och modern försäljning. I visningsdelen går modeller fram i kläder som förenar atlasmönster med modern design. Runt dem står besökare med mobilkameror. Visningen är uppenbart arrangerad, men inte betydelselös. De uiguriska mönstren behandlas här inte som en relik från ett försvunnet folk utan som ett material som används, säljs och omformas i nutid. [caption id="attachment_235142" align="alignnone" width="1170"] Modeller visar kläder där traditionella atlasmönster förenas med modern design. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Islamisk utbildning under statlig tillsyn

Xinjiangs islamiska institut i Ürümqi rymmer klassrum, bibliotek, elevutrymmen och en moské. Institutet grundades 1983, medan det nuvarande campusområdet togs i bruk 2017 för att kraftigt utöka utbildningen. Enligt officiella uppgifter har det kapacitet för omkring 1 000 studenter. Utbildningen ska förbereda imamer och annan religiös personal. Studenterna läser Koranen, islamisk teologi och arabiska, men också standardkinesiska, lagstiftning och samhällskunskap. I biblioteket finns religiösa texter på uiguriska och arabiska. Moskén används i undervisningen och för bön. [caption id="attachment_235143" align="alignnone" width="1170"] Undervisning vid Xinjiang Islamic Institute. Arabiska skrivtecken syns på tavlan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] På campus bedrivs islamisk utbildning öppet och i stor skala. I klassrummen ser vi undervisning framför tavlor med arabisk skrift. I biblioteket står religiösa verk på uiguriska och arabiska, och i moskén får studenterna praktisk utbildning inför arbetet som imamer och annan religiös personal. Utbildningen följer en fast kursplan där teologi och arabiska kombineras med standardkinesiska, juridik och samhällskunskap. Studenterna utbildas för tjänst inom det kinesiska systemet för registrerade moskéer. Institutet blir därmed både teologisk högskola, språkmiljö och praktisk yrkesutbildning. En personlig iakttagelse från besöket var att den islam som mötte oss på institutet framstod som vardaglig och icke-extrem. Bland lärarna såg vi kvinnor, och slöja eller hijab var ovanligt i den undervisningsmiljö vi rörde oss genom. Det gav campus en annan prägel än de föreställningar om strikt religiösa miljöer som ofta förknippas med islamisk utbildning. Miljön är välordnad och byggd för ett stort antal studenter. Klassrum, elevutrymmen, bibliotek och moské ligger samlade på samma campus. Det ger en tydlig bild av hur den formella utbildningen av muslimska religiösa företrädare är organiserad i Xinjiang. [caption id="attachment_235144" align="alignnone" width="1170"] Moskén på området för Xinjiang Islamic Institute i Ürümqi. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Marknader där vardagen tar plats

På marknaderna blir Xinjiang mindre institutionellt. I Hotan samsas grillspett, bröd, frukt, te, sötsaker och hantverk med musik och dans. Människor handlar, äter och fotograferar. När skyfallet kommer över nattmarknaden uppstår det sorts oplanerade ögonblick som är svåra att regissera: försäljare räddar varor undan vattnet, barn springer mellan stånden och besökarna skrattar åt det ovanliga vädret. [caption id="attachment_235145" align="alignnone" width="1170"] En matförsäljare arbetar framför två mobilkameror på marknaden i Hotan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] [caption id="attachment_235146" align="alignnone" width="1170"] Det ovanliga skyfallet över marknadskvarteren i Hotan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] I den antika staden Yotkan, i Hotans omgivningar, får samma passion för musik och dans en scenisk form. Under ett kvällsframträdande framför dansare i färggranna dräkter en koreograferad show framför belysta portar och murar. Det är turism och kulturarv i ett, men också ett tydligt uttryck för den uiguriska dans- och musiktradition som följde oss genom resan. [caption id="attachment_235292" align="alignnone" width="1170"] Dansare i färggranna dräkter under ett kvällsframträdande i den antika staden Yotkan utanför Hotan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] I Ürümqi är den internationella stora basaren mer monumental. Minareter, kupoler, souvenirbutiker, matstånd och scener gör området till ett skyltfönster för Xinjiangs olika kulturer. Här finns också den dubbelhet som präglar många turistmiljöer. Basaren är en verklig handelsplats och mötesplats, men samtidigt noggrant utformad för besökare. [caption id="attachment_235147" align="alignnone" width="1170"] Grand Bazaar i Ürümqi i skymningen. Området är både handelsplats, turistmål och kulturellt skyltfönster. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Det avgörande är kanske inte att välja mellan ”äkta” och ”arrangerat”. Turistmiljöer över hela världen är både levda platser och iscensatta bilder av en kultur. Frågan i Xinjiang är hur stort utrymme invånarna själva har att bestämma vad som ska visas, säljas och förändras. [caption id="attachment_235148" align="alignnone" width="1170"] Traditionella stränginstrument och annat hantverk i en butik vid Grand Bazaar i Ürümqi. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Programmen som förändrar Xinjiang

I Xinjiang verkar flera kinesiska utvecklingsprogram parallellt: landsbygdsrevitalisering, parat bistånd mellan rikare och fattigare regioner, yrkesutbildning, kulturarvsskydd, turism, traditionell medicin och ökenbekämpning. Ofta vävs de samman i samma lokala projekt. Ett vägbygge ska underlätta jordbruket, ett renoverat hus kan bli ett familjedrivet gästboende och ett traditionellt hantverk kan bli både kulturarv, utbildning och försörjning. Daoxiang är ett konkret exempel. Genom Pekings parade bistånd till Hotan har byn enligt kinesiska uppgifter fått förbättringar av vatten, el, vägar och gas. Risodlingen har kombinerats med gångstråk, besöksanläggningar, matservering och kulturframträdanden. Tanken är att hushållen ska kunna tjäna pengar både på jordbruket och på de besökare som kommer för att se risfälten intill öknen. I Ximen village bygger modellen mer på hemmaturism. Familjer tar emot gäster på sina innergårdar, serverar mat, visar musik och hantverk eller säljer lokala produkter. Lediga rum och bostäder kan på så sätt bli en del av byns näringsliv. Ett gästrum hos en uigurisk familj kostade vid vårt besök omkring 200 kronor per dygn. Den 76-årige fruktodlare vi möter passar in i samma modell: råvaran odlas lokalt, förädlas genom torkning och kan därefter säljas direkt eller beställas för leverans. Företag som Desert Jujube Industry visar hur samma logik har vuxit till en industri kring nötter, jujube och andra torrodlade frukter från ökenkanten. [caption id="attachment_235165" align="alignnone" width="1170"] Ett gästrum hos en uigurisk familj i Ximen village. Rummet kostade vid vårt besök omkring 200 kronor per dygn. Foto: Nya Dagbladet[/caption] [caption id="attachment_235289" align="alignnone" width="1170"] Förpackade nötter, jujube och andra fruktprodukter från Desert Jujube Industry. Produkterna visar hur torrodling vid ökenkanten har förädlats till en lokal livsmedelsindustri. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Atlas Silk visar hur programmet för immateriellt kulturarv kopplas till arbete. Den traditionella atlasväven har förts upp på Kinas nationella kulturarvslista. Genom verkstäder, lärlingsutbildning, produktutveckling, modevisningar, butiker och digital försäljning ska hantverket både bevaras och göras ekonomiskt bärkraftigt. På samma sätt har sandterapin förts in i ett institutionellt system där uigurisk läkekonst kombineras med sjukhusverksamhet, standardiserade behandlingsmoment och hälsoturism. Enligt kinesiska uppgifter införlivades tretton uiguriska medicinska tekniker i nationella standarder för traditionell medicin under 2024. [caption id="attachment_235171" align="alignnone" width="1170"] Färdiga atlasvävar i Atlas Silks butik i Hotan. Färgerna och ikatmönstren visar hur det traditionella hantverket har utvecklats till moderna produkter. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Även den religiösa utbildningen är ett statligt finansierat program. När det nya campusområdet för Xinjiang Islamic Institute och åtta lokala avdelningar byggdes uppgav kinesiska medier att investeringen översteg 100 miljoner yuan. Campus utformades för omkring 1 000 studenter och kombinerar teologiska ämnen och arabiska med språk, juridik och samhällskunskap. Modellen ska förse moskéerna med formellt utbildade imamer och annan religiös personal. Ökenbekämpningen är det geografiskt största programmet. I november 2024 uppgav Kina att den 3 046 kilometer långa skyddsbarriären runt Taklamakanöknen hade slutits. Den består av planteringar, halmrutor som binder sanden och solenergianläggningar som kombineras med vegetation. I byarna märks samma inriktning i mindre skala: fruktträd, risfält och andra odlingar ska både skapa inkomster och bromsa sandens rörelse. Den äldre mannen i Ximen är därför inte bara en småföretagare, utan också en del av ett större försök att göra ökenkanten grönare och mer beboelig. [caption id="attachment_235163" align="alignnone" width="1170"] Planterade buskar och träd vid ökengränsen utanför Hotan. Växtligheten ingår i arbetet med att binda sanden och bromsa ökenspridningen. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

En uigurisk vardag i förändring

De uigurer vi mötte tog emot oss med en gästvänlighet som blev ett av resans starkaste intryck. På byarnas innergårdar, längs marknaderna och under de olika besöken återkom musiken och dansen ständigt. Sången, instrumenten och viljan att bjuda in gästerna i dansen gjorde att passionen för musik och rörelse genomsyrade hela vistelsen. Resan ger en rad konkreta bilder av uiguriskt vardagsliv. På Atlas Silk arbetar kvinnor med kokonger, trådar och vävar medan skörden gör att flera arbetsplatser står tomma. Vid Xinjiangs islamiska institut sitter studenter i klassrum med arabisk skrift på tavlan och religiösa böcker i biblioteket. I byarna möter vi risodlingar, renoverade bostäder, musik, hemmaturism och småföretagande. På sjukhuset kontrolleras patienternas blodtryck och puls innan sandterapin börjar. På marknaderna säljs grillspett, bröd, frukt, instrument och hantverk. När regnet drar in över Hotan arbetar försäljarna vidare under presenningar och paraplyer. Det är en vardag av arbete, studier, handel, jordbruk, religion, vård och familjeliv. Reportaget bygger på Nya Dagbladets egna iakttagelser under en begränsad resa som inte gör anspråk på att täcka hela regionen och alla förhållanden som där råder. Inom den ramen undersökte och dokumenterade redaktionen självständigt de miljöer, människor och verksamheter som skildras i artikeln.

En annan bild – inte den enda bilden

Vårt reportage ger en annan bild av uigurerna i Xinjiang än den som oftast dominerar i västerländska rubriker. Här träder minoritetsbefolkningen fram som människor i ett samhälle präglat av levande och livskraftig kultur, modernisering, statliga utvecklingsprogram och stark lokal företagsamhet. På nattmarknaden i Hotan har regnet börjat avta. Vattnet rinner längs marken mellan stånden. Musiken hörs igen och försäljarna lyfter undan presenningarna. Scenen fångar en sida av Xinjiang som sällan syns i de internationella rubrikerna: människor som fortsätter med sin vardag även när öknen plötsligt fylls av regn.

Kina testar robotar i trafikövervakning

Markus Andersson — Thu, 25 Jun 2026 17:17:00 +0000

I flera kinesiska städer används nu robotar och obemannade patrullfordon för att övervaka trafiken och patrullera offentliga miljöer. Robotövervakningen spär på den redan existerande kritiken mot centraliserad övervakning i landet. I Changsha i Hunanprovinsen togs trafikpolisrobotar och obemannade patrullfordon i drift i stadens kommersiella Wuyi-distrikt den 1 april, enligt uppgifter från Hunan Changan, en webbplats med koppling till provinsens rättsvårdande myndigheter. Fordonen uppges samla in bildmaterial från gatumiljön med högupplösta kameror och skicka data till en ledningscentral. Poliser kan enligt rapporterna ge röstinstruktioner på distans, medan systemen kan registrera exempelvis felparkeringar och trafikförseelser. Nya Tider rapporterar att liknande robotar har satts ut eller testats i bland annat Wuhu, Nanjing, Shenzhen, Jingzhou och Changsha. Tekniken beskrivs i kinesiska myndighetsanknutna rapporter som ett sätt att avlasta trafikpolisen och förbättra trafikflödet.

Praktisk automatisering

Robotarna är utrustade med bland annat kameror, bildigenkänning och 5G-uppkoppling och kan vara integrerade med trafikljussystem. De kan enligt rapporterna upptäcka bland annat körning mot rött, förare av tvåhjulingar som saknar hjälm och andra trafikförseelser. Kinas regering antog 2017 en nationell plan för att göra landet ledande inom artificiell intelligens till 2030. De nya polis- och trafikrobotarna är en del av den bredare satsningen på robotik, smarta sensorer och AI-baserade system i den offentliga sektorn. Robotövervakningen spär på den redan existerande kritiken mot centraliserad och systematiserad övervakning som är mycket utbyggd i folkrepubliken. Den kinesiska centralregeringen lägger tonvikt vid att det är en praktisk lösning i en så enormt folkrikt land.

”Protektionism skapar stagnation – samarbete driver utveckling”

Osignerad — Sat, 20 Jun 2026 11:15:00 +0000

På senare tid har EU infört en rad handelsrestriktioner av protektionistisk karaktär och hävdat att de nuvarande handelsrelationerna med Kina är ohållbara. EU vill i stället minska risker och beroenden samt utveckla nya politiska verktyg för att uppnå så kallad handelsbalans. Utvecklingen i handelsrelationerna mellan Kina och EU har därmed hamnat i fokus för stor uppmärksamhet.

Kina har alltid ansett att handelsrelationerna mellan Kina och EU i grunden bygger på ömsesidig komplettering, gemensam nytta och win-win-samarbete. Problem som uppstår i samarbetet bör lösas genom att båda parter tillsammans gör kakan större och gradvis uppnår en dynamisk balans i utvecklingsprocessen.

Problem som uppstår i samarbetet bör lösas genom att båda parter tillsammans gör kakan större.

Kina har alltid förespråkat öppenhet och samarbete och eftersträvat gemensam snarare än absolut säkerhet. Faktum är att Kina är beroende av långt fler produkter från EU än EU från Kina. Till exempel har tyska bilar en stark ställning i Kina, och mycket av den medicintekniska utrustningen på kinesiska sjukhus tillverkas av europeiska företag. Kina har dock aldrig sett detta som en risk.

Under de senaste åren har Kina vidtagit en rad åtgärder för att öka importen från Europa och successivt underlättat marknadstillträdet. Kina har även anordnat välkända evenemang som Export to China och Invest in China samt stärkt samarbetet med EU-länder inom olika teman och branscher för att främja en positiv och balanserad utveckling av den bilaterala handeln.

Kina har alltid välkomnat utländska investeringar och länge erbjudit utländska, däribland europeiska, företag mer förmånliga villkor än inhemska företag. Trots EU:s långvariga överskott i tjänstehandeln med Kina fortsätter Kina att prioritera öppnandet av tjänstesektorn och stegvis korta listan över begränsningar för utländska investeringar. Detta visar tydligt Kinas beslutsamhet att fördjupa samarbetet med EU inom näringslivet och uppnå gemensam utveckling genom att dra nytta av varandras kompletterande styrkor.

Under de kommande fem åren kommer Kinas högkvalitativa utveckling och öppnande på hög nivå att fortsätta skapa tillväxt och ny potential för samarbete. Kinas varuimport väntas fram till 2030 överstiga 3,5 biljoner US-dollar, vilket kommer att ge nya möjligheter för företag i Europa och resten av världen. Kina är redo att arbeta i samma riktning med EU för att bygga vidare på ömsesidig respekt, söka samsyn och hantera skillnader för att gemensamt skapa en ljus framtid för relationerna mellan Kina och EU.

Zhou Limin, Kinas ambassadör i Sverige

”Kinas system visar vad väst har glömt”

Osignerad — Thu, 04 Jun 2026 11:16:45 +0000

Kineserna blev intresserade av en bok jag skrivit, China Unbeatable?, så jag fick träffa några från kinesiska ambassaden i Sverige. De gav mig boken The Governance of China av Xi Jinping. En bok med torra politiska tal, tänkte jag, så jag var inte särskilt intresserad – men jag hade ju lovat att titta i boken. Men läsningen blev betydligt mer engagerande än jag hade förväntat mig. Boken är stundtals krävande, eftersom den introducerar många nya idéer och begrepp som gradvis måste falla på plats innan helhetsbilden blir tydlig. När sambanden väl börjar framträda blir Kinas snabba utveckling emellertid begriplig. Det som träder fram är nämligen ett heltäckande och praktiskt systemtänkande kring styrning, utveckling och långsiktig planering av ett samhälle. Upplevelsen av att läsa The Governance of China blev lik den jag hade när jag för flera decennier sedan läste boken Demokratisk linje, en samling texter och tal av Hjalmar Branting och Per Albin Hansson. Den boken förändrade min förståelse av socialdemokratin genom att visa hur ett starkt moraliskt engagemang, genom årtionden av politisk kamp för ett bättre liv för vanliga människor, skapade ett gott folkhem. Få böcker har berört mig så djupt. Den sällsynta gåva som dessa två böcker delar är denna: de omorienterar dig. De ger dig en ny lins som väcker till insikt om att det handlar om att ha politiker som drivs av viljan att bygga ett samhälle med människorna i centrum. I takt med att socialdemokratin glömt bort sitt ideologiska arv har fokus på den vanlige svensken försvunnit. Trygga gator, låga elpriser, hopp om framtiden i en tid där AI oroar alltfler och en sjukvård man kan lita på – viktiga basfrågor har hamnat i skymundan för frågor som att utveckla EU, föra krig i Ukraina och annat som medelsvensson inte kan relatera till. Kontrasten mot The Governance of China kunde inte vara större, för där är ett genomgående tema att ”vi måste alltid sätta folket främst” (s. 20, 120, 141). Att det inte är tom retorik förstår man genom vad Kina gör i praktiken. Där lyfter man 800 miljoner ur fattigdom och inför skydd för arbetare som förlorar sina jobb på grund av AI. I Sverige gör vi pensionärer fattigare och dödar ungdomars dröm om att kunna köpa en bostad medan en redan rik elit bara blir allt rikare och mäktigare. Det jag fann i The Governance of China var just det som vänstern i väst har tappat bort: förståelsen av ideologins avgörande betydelse för att vanliga människors goda liv ska bli det som prioriteras. Tage Erlander uttryckte detta mycket tydligt när han skrev:

”Sambandet mellan ideologi och praktisk politik (är) så starkt, att en vilsenhet inom ideologin försvagar partiets möjligheter att fungera som den drivande kraften i samhällsutvecklingen.”

Den verkliga politiska kampen är därför alltid ytterst en kamp mellan olika ideologier – något som Olof Palme förstod väl. Han deltog intensivt i idédebatten därför att ”vi socialister är förmätna nog att vilja något därför att idén är viljans drivkraft, och vi är djärva nog att önska förändring därför att förändringen kan göra utopier till verklighet”. Det är tydligt att Kina strävar mot de utopier som socialdemokratiska politiker en gång strävade efter, men som de i dag inte tycks tro är möjliga. Målet i Kina formuleras däremot tydligt: att ”säkerställa att moderniseringens vinster delas av alla på ett rättvist sätt ... genom att främja gemensamt välstånd, tillämpa en människocentrerad utvecklingsfilosofi, förbättra inkomstfördelning och sociala trygghetssystem samt stärka grundläggande offentliga tjänster” (s. 121). Nostalgiskt konstaterar man att det var just detta som socialdemokratiska ledare en gång strävade efter. Denna vilja att bygga ett land finner man nu i stället i boken The Governance of China och i Kinas femårsplaner. I den senaste femårsplanen har artificiell intelligens gått från att vara ett teknikområde bland många till att bli själva motorn för en bred industriell omvandling. Analytiker vid Stanforduniversitetets DigiChina-program beskriver AI i Kina som ”den organiserande logiken för en bred industriell omvandling”. I den senaste femårsplanen nämns AI 52 gånger och har dessutom fått en egen ”AI+”-strategi. Femårsplanen innehåller mycket höga mål för forskning och innovation, bland annat över 7 procents årlig ökning av investeringarna i forskning och utveckling samt ”extraordinära åtgärder” för att stärka Kinas teknologiska självständighet. Satsningarna handlar inte bara om dagens teknik utan om att leda utvecklingen inom framtidsområden som kvantteknologi, fusionskraft, hjärn-datorgränssnitt, halvledare, nya material, flyg- och rymdindustri samt bioteknik. Ambitionen är tydlig: Kina vill inte längre följa andra länders utveckling utan forma nästa steg i den industriella utvecklingen. Planen innehåller dessutom 20 bindande sociala välfärdsmål och kopplas till en bredare strategi för ”högkvalitativ befolkningsutveckling”, där både ökade födelsetal och utvecklingen av en ”silver economy” för ett åldrande samhälle ses som viktiga delar för att bygga framtiden. Sverige hade inga femårsplaner som Kina, men efterkrigstidens socialdemokrati byggde miljonprogrammet och satsade stort på kärnkraft. Då fanns en förståelse för det Kina förstår: att långsiktig statlig planering är nödvändig för brett välstånd. Än bättre blir samhällsbygget om man har verklighetsförankrade teorier och starka mekanismer för återkoppling. I boken The Governance of China finner vi båda dessa saker. Boken ger teorier för hur samhällen fungerar och bör organiseras, den ”ger oss grundläggande vägledning för att föra partiets och landets sak framåt i den nya eran” (s. 7). Kring detta byggs sedan ett omfattande ramverk med modeller och strategier som Five-Sphere Integrated Plan, Four-Pronged Comprehensive Strategy, Ten Clarifications, Fourteen Commitments, Thirteen Achievements, Two Integrations, Six Musts och mycket annat. Vikten av korrekt återkoppling från verkligheten finner vi också, alltså att ett samhälle inte kan styras effektivt utan att ”söka sanning i fakta” och förstå ”sanningens kraft” (s. 125, 127, 609). Just denna strävan att se verkligheten sådan den faktiskt är framträder mycket tydligt i boken. När tron på marknaden blir dogmatisk försvinner däremot förmågan att förstå vad som faktiskt händer, att hitta sanning i fakta. Det gäller inte minst synen på pengar och ekonomi. Om vi glömmer att pengar i bästa fallet bara är en representation av verkliga värden förlorar vi snabbt kontakten med verkligheten – något som blivit allt tydligare i västvärlden där pengar regelbundet sätts före människor. The Governance of China presenterar ett radikalt annat synsätt och varnar för ”pengadyrkan”, och i stället för kortsiktig finansiell exploatering betonas den reala ekonomin: ”när vi strävar efter ekonomisk tillväxt måste vi fortsätta fokusera på den reala ekonomin” (s. 6, 31). Denna helt grundläggande insikt har jag även diskuterat i min artikel ”Trealth är den verkliga rikedomen som västvärlden glömt”.

”Marknaden är en usel herre men en god tjänare.”

I väst glömde ledare successivt bort den historiska kamp som en gång byggde ett bra samhälle för medelsvensson. I stället omfamnades privatiseringar, avregleringar och en närmast religiös tro på marknadens självreglerande kraft. Marknaden började betraktas inte som ett verktyg för samhället (som i Kina) utan som en mirakulös kraft i sig själv. Man glömde bort att marknaden är en usel herre men en god tjänare. Erfarenheten visar att den västerländska föreställningen om Adam Smiths osynliga hand som skapare av balans, om den bara lämnas i fred, inte stämmer. I stället öppnar den för ett fåtal mycket intelligenta personer med bristande empatisk förmåga att skapa egna enorma förmögenheter. Kina har mycket vist valt att behålla marknaden som tjänare under samhällets strategiska styrning. Jag ser dock två hot som Kina måste hantera: En rik elits maktövertagande. Ekonomisk makt omvandlas till politiskt inflytande, som ju skett i väst. Ingripandet mot Jack Ma visar dock att Kinas ledare förstår hotet från en liten rik elit, driven av egenintresse och med en stor tilltro till sin egen förträfflighet. Historieglömskan. När framsteg väl har uppnåtts börjar människor snart se dem som självklara och tappar förståelsen för den kamp som gjorde dem möjliga. Sverige är ett varnande exempel på detta. När generationerna som byggde folkhemmet försvann tappade folket minnet av varför stark samhällsstyrning behövdes. Många kunde då övertygas om att mindre planering, avregleringar och större tillit till marknaden automatiskt skulle leda till bättre resultat. Man förstod inte att detta bara var kampen i en ny form. Precis som det beskrivits: ”Alla hittillsvarande samhällens historia är klasskampens historia. ... kort sagt, förtryckare och förtryckta, stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp.” Den som tror att kampen är över har redan förlorat. The Governance of China visar en tydlig medvetenhet om denna fara. Genom hela boken återkommer nämligen betoningen på vaksamhet, ideologisk kontinuitet och människocentrerad utveckling. Det talas om att ”tillämpa partiets stora grundaranda”, att ”säkerställa att våra yngre generationer förblir hängivna partiet, landet, folket och socialismen”, att ”genomföra folkbildningsinsatser om partiets historia”, om vikten av ”att stärka den politiska vägledningen” och att man ”måste upprätthålla den rätta politiska inriktningen” (s. 3, 47, 284, 293, 575). Inte nog med det: Kina förstår också att man inte kan slå sig till ro trots sina framgångar och sitt redan starka ideologiska ramverk. Därför betonas om och om igen behovet av att fortsätta utveckla teorier. Man behöver skapa ”en pool av talangfulla filosofer och samhällsvetare”, påminner om att ”det inte finns något slut på teoretisk innovation”, och uppmanar till att ”kontinuerligt utforska lagarna bakom ekonomisk och social utveckling”, att ”aldrig koppla bort sig från innovation i teori och praktik”, och att ”utforska innovativa teorier och praktiker” (s. 19, 46–47, 110, 143, 609). Sverige driver okontrollerat under marknadsvindar. I Kina styr de med stor insikt och kraft om hur världen fungerar, mot det folkhem vi en gång började bygga men kastade bort för att vi glömde att kampen för folkets väl är evig. Stefan Sigfried