Svenska media och politiker kritiserar ofta utländska media för att de berättar sanningen om vad som händer i Sverige…Sverigebilden och skönmålningen av den har blivit en dygd och ve den som avslöjar hur illa det verkligen är…Lill-Mogges sanningsministerium är snart i full sving och hårda tider väntar för den som har en avvikande åsikt än den av sosse-staten påbjudna PK-ismen!

Min gissning är också att det här problemet ökat sedan det Kalla Krigets slut när man inte längre kom att ha en tydlig referenspunkt på vad som inte utgjorde demokrati, nämligen en generell brist på yttrandefrihet och rätt att rösta på de partier/kandidater man själv ville.

Mitt intryck är också att man inte längre lär ut den traditionella definitionen på demokrati i skolorna och att man över tid fått en ökad förskjutning mot snömos som blurrar bort den traditionella definitionen på demokrati, t ex genom prat om ”demokratiska värden ”, ”värdegrund” och ”värdegemenskap”. Demokrati har mer och mer kommit att bli ungefär vad man själv för tillfället upplever som ”mjukt och fint” eller vad man upplever vara en slags konsensus-definition av ”mjukt och fint”.

Min gissning är också att det förr i tiden, i skolundervisningen, när man hade Östblocket som en slags sammanfattning på vad demokrati inte var, på ett mer naturligt sätt fick en styrning mot den traditionella definitionen av demokrati. Om demokrati skulle vara lika med kapitalism t ex så skulle det kanske bli knepigt att tillåta vänstersocialdemokrater som ville införa ett socialistiskt ägande utan att avskaffa fria hemliga val och yttrandefriheten. Att definiera demokrati som vissa demokratiska värden utöver fria och hemliga val där man fick rösta på vilket parti eller vilken kandidat man ville samt yttrandefrihet skulle mer spontant kunna tolkas som en motsvarighet till det gamla Östtyskland, som officiellt hette DDR, eller Tyska Demokratiska Republiken i svensk översättning. I DDR definierade man demokrati som vissa åsikter, eller en viss värdegrund om man så vill. Samtidigt fanns ett färdigt urval av (låtsas)partier man fick rösta på om man ville. Men yttrandefrihet för elakingar som var mot värdegrunden fanns inte. Idag finns inte något sådant pedagogiskt referensexempel som man även enligt det officiella narrativet tydligt definierar som icke-demokrati. Det här gör det sannolikt mycket lättare för folk att inbilla sig att något som helt eller delvis påminner om DDR-definitionen på demokrati är demokrati i stället för tvärtom. Mitt bestämda intryck är också att man i det officiella narrativet mer och mer kommit att styra folk mot en DDR-liknande definition på demokrati genom talet om ”värdegrund”, värdegemenskap” etc.