Jag tycker inte det minsta synd om dessa människor, de borde snarare ställas inför rätta och dömas till långa fängelsestraff. De har brutit mot grundläggande etik och svurna löften om att aldrig tillfoga skada, samt medvetet medverkat till massmord.

Så typiskt svenskt att tycka synd om förövarna och producera ”studier” som bortser från enkla sanningar och fokuserar på helt fel saker.

Direktiven, till sjukvården och den kommunala omsorgen, från staten var kristallklar: Svårt influensasjuka människor i servicehus skulle inte skickas till akutsjukvården, utan ’vårdas’ på plats. Några resurser att klara denna ’vård’ ställdes aldrig till servicehusens förfogande – exempelvis blev de gamla ytterst sällan undersökta av läkare varför någon säker diagnos aldrig ställdes – vilket gjorde att endast palliativ vård (=vård för döende) erbjöds. Vid andningsproblem skulle de sjuka erbjudas morfin, sade Socialstyrelsens direktiv, vilket förstås medförde att de sjuka slutade andas och därför dog – tysta och neddrogade.

Med besöksförbud för anhöriga kunde denna makalösa vanvård ske i det fördolda. Den enorma epidemi, som media, politiker och statstjänstemän basunerade ut över hustaken, inträffade aldrig. De ”överbelastade sjukhusen” fanns bara i propagandan. Det fältsjukhus, som sattes upp i Stockholms södra förorter, behövde inte ta emot en enda patient!

Politiker och läkemedelsbolag fick på detta sätt sin puckel av överdödlighet, som de eftersträvade, och Covid-hysterin kunde därefter sjösättas fullt ut. Politikerna fick därmed sin ursäkt för att införa inskränkningar av medborgarnas demokratiska friheter och rättigheter – och vaxzinmånglarna kunde kränga sina produkter och tjäna biljoner.

Den svenska statens teknokratiska syn på sjukvård illustreras, med all önskvärd tydlighet, av att författaren till den refererade rapporten är professor i Omvårdnad vid Luleås Tekniska Universitet. Åsa Engström har endast undersökt intensivvårdsavdelningarnas sjuksköterskor. En liknande undersökning av servicehusens personal torde påvisa en ännu mycket värre ”moralisk stress”.

Personal, vilka valt vårdyrken med en ärlig vilja att vårda människor och behandla sjuka, tvingades av stat och kommun att deltaga i ett statligt massmordsprojekt. Det är inte konstigt att många av dem inte mår bra.