Du svamlar om att det är synd om fulmedia. Men det är inte fulmedia det är synd om, utan dem som tror på deras lögner. Ju förr du fattar det, ju bättre!!!

Amen

Det VAR synd om dem – för länge sedan, när förruttnelsen drabbade dem. Nu är det inte längre synd om dem, nu är de själva förövare som mördar vårt folk..

Sättet för ondskan att erövra världen börjar alltid på samma sätt, med humor och spetsfundigheter. Genom att locka till flams och skratt får man människor att slappna av och lägga av sina spärrar. När satanisten väl har tagit sig förbi skyddet börjar den verkliga bearbetningen: Att bit för bit bryta ned människors naturliga etik och moral, tills de har blivit lika depraverade vrak som angriparen.

Vad folk i gemen har svårt att förstå, är hur lång tid som denna process kan pågå. Men satanisten har inte bråttom: För honom (eller henne) är det själva jakten, som håller dem igång. Processen, att bryta ned en människa tills ingenting – av moraliska och etiska principer, samt omtanke och kärlek till familj, vänner och sitt eget folk – längre finns kvar, bara egoism och hat mot allt och alla, är vad som håller dem igång. Att ha lyckas åstadkomma en sådan förstörelse av en människa ger dessa monster en berusande känsla av makt.

När de väl lyckats förstöra en människa fullständigt, kastar de bort honom/henne som en lortig trasa och ger sig ut på jakt efter nästa offer.

Svenskarna har monstren bearbetat under mycket lång tid, de senaste sextio åren allt mer intensivt. Etik, moral och estetik var de första offren. Parallellt med detta pågick försöken att riva ned samhörigheten inom folket, förstörelsen av det svenska språket och alla andra delar av den svenska kulturen. Splittrade och vilsna överöses vi nu med fullständiga vansinnigheter – som klimattrams, pandemihysteri och genusgalenskaper – och svenskarna är nu nästan helt värnlösa till och med mot dessa.

Men det finns ett folk i Europa, som inte har givit upp. Stolt står de upp för etik, moral och kärlek till sitt eget folk. Det folkets ledare ledare älskar sitt folk – det är mycket, mycket länge sedan det fanns sådana ledare i vårt land – och står upp mot de perversa monstren i EU-kommissionen. Dessa djävlar blir förstås rasande – nu, när de trodde sig ha européerna helt i sitt grepp och att återstoden, för att skapa sitt satanistiska världsrike, skulle bli en ’promenad i parken’ – och tar till alla maktmedel, för att kväsa ungrarnas kamp för sitt eget folk och sitt eget land.

Jag hoppas, vid Gud, att alltfler svenskar vänder om, tar efter ungrarnas exempel och sätter sig till motvärn mot globalisternas angrepp på deras frihet och självrespekt.