Jag är på väg att beställa ett exemplar av Antony Suttons ’The Best Enemy Money Can Buy’. Den handlar om Sovjet och Kalla Kriget, förstås, men USAs etablissemang var lika involverat i kommunisternas maktövertagande i Kina (vilket också delvis avslöjades av Joseph McCarthy, i hans jakt på kommunister i den amerikanska statsförvaltningen – US Department of State, under Demokraternas 20 år långa maktinnehav (1933-1953), bestod i stort sett enbart av kommunistagenter). För att inte tala om utlokaliseringen av, i stort sett, all industriell tillverkning dit ända sedan 1960-talet.

Exporten av USAs Gain-of-Function(GoF)-forskning till Kina ligger ju bara några år tillbaka och Anthony Fauci har ju i dagarna avslöjats, för att finansiera den forskningen i Wuhan med amerikanska skattepengar. GoF-forskning är ju till sin karaktär strängt inriktad på att göra virus mera dödliga för människor, vars resultat därmed har två huvudsakliga användningsområden: Det ena är ju för att minska antal människor på jorden, genom att göra dem sjuka så de dör eller i varje fall blir infertila (vilket Bill Gates med flera satsar sina miljarder på), det andra är för att oskadliggöra/avliva fiender med vid krig. Ett ytterligare användningsområde är för att skrämma skiten ur vanligt folk, så att de villigt ger upp sina demokratiska fri- och rättigheter. Det senare har visat sig skrämmande effektivt, i det nu pågående Covid1984-spektaktlet, med hjälp av det prostituerade journalist-kollektivet.

Med de amerikanska – och de europeiska – konsumenternas pengar, har Kinas kommunistparti (numera rent fascistiskt) byggt upp landets ekonomi, genom sina enorma industrikomplex (läs: privatägda och statliga slavarbetsläger), vilka skapat mängder av dollar-miljardärer där. På gammalt känt manér har USA – och förstås Ryssland – hjälpt Kina att bygga en ofantligt stor och modern krigsmaskin, genom att – via kinesiska agenter – överföra militärt ’know-how’ dit.

Glöm aldrig att etablissemanget i jordens länder är strängt globaliserat, det har ALDRIG begränsat sig till statsgränser. Kungahus (utsedda av Gud Fader, va?) och adelsmän sökte sällan eller aldrig sina gemåler hos sina folk, hellre tog de dem från sina motsvarigheter utomlands. I det etablissemang, som till största delen avlöst dessa, är mönstret detsamma.

Och marxister, anarkister, liberaler och andra idioter klamrar sig fast – inom sina respektive (och sorgfälligt applicerade) bubblor av kollektiv dumhet – och vägrar se mönstret, hur uppenbart detta ändå visas för dem. Hellre låtsas som om det regnar och passivt låta sig nedmalas i globalistmaffia-ledarnas köttkvarnar, lugnast så. Hå-hå, ja-jaa…

Men det finns förstås gradskillnader i helvetet och Trumps version verkar vara en av de mildare. I alla fall om man jämför med de kinesiska fascistledarnas, för att inte tala om Klaus Schwabs, Bill Gates’ och den demente Bidens motsvarigheter.