Xinjiang – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Tue, 28 Jul 2026 10:43:00 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Xinjiang – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Bortom rubrikerna: Våra möten med uigurerna i Xinjiang https://nyadagbladet.se/utrikes/uigurer-xinjiang-reportage-byar-marknader-atlas-silk/ Mon, 20 Jul 2026 11:53:31 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=235129 Regnet vräker ner över nattmarknaden i Hotan. Försäljarna drar presenningar över grillar och fruktstånd, besökare söker skydd och några fortsätter att dansa trots skyfallet. Här, i en stad där den årliga nederbörden bara är några tiotal millimeter, möter vi en uigurisk vardag som sällan får plats i den internationella bilden av Xinjiang. Bakom marknadsscenen pågår en större omvandling. Landsbygdsutveckling, turism, kulturarvsprogram, utbildning och ökenbekämpning förändrar villkoren i Xinjiang. I centrum står regionens uiguriska befolkning, vars vardag sällan får plats i den internationella bilden. För att undersöka hur förändringarna tar sig uttryck på plats reste Nya Dagbladet till uiguriska byar, besökte sjukhus för traditionell medicin, sidenverksamheten Atlas Silk, Xinjiangs islamiska institut samt flera marknads- och kulturmiljöer och andra platser i den jättelika nordvästliga autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina. Där möter vi odlare, hantverkare, studenter, företagare, patienter, barnfamiljer och pensionärer – människor vars liv inte kan reduceras till vare sig myndighetskommunikation eller föreställningen om att en hel folkgrupp lever som slavar.

Uigurerna – ett turkiskt folk i Kina

Uigurerna är ett turkisktalande folk med kulturella band till Centralasien. De flesta är sunnimuslimer och uiguriskan skrivs i dag huvudsakligen med en modifierad arabisk skrift. Enligt Kinas folkräkning 2020 bodde omkring 11,6 miljoner uigurer i Xinjiang, motsvarande knappt 45 procent av regionens befolkning. Därutöver lever mindre uiguriska grupper i andra delar av Kina och utomlands. Musik, dans och berättande har en stark ställning i den uiguriska kulturen. Den mest kända musiktraditionen är uigurisk muqam, ett omfattande system av sånger, instrumentalstycken, danser och muntlig poesi som 2008 fördes upp på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Matkulturen präglas av lammkött, grillspett, pilaff, nudlar, bröd, frukt och nötter – smaker som återkommer på marknaderna i södra Xinjiang. Samtidigt förändras kulturen. Urbanisering, skola, turism, digital handel och statliga utvecklingsprojekt påverkar hur människor bor och arbetar. Förändringen blir synlig när äldre traditioner förs vidare i nya miljöer: musik på turistbyarnas innergårdar, atlasmönster i moderna kläder, uigurisk medicin inom sjukhusvården och religiösa texter i institutets klassrum och bibliotek.

Risfält vid öknen

I utkanten av Hotan ligger Daoxiang – ”risdoftens by”. Gröna risfält breder ut sig nära Taklamakanöknens torra landskap, en oväntad syn i ett område där sanden länge var det dominerande inslaget. Vattenförsörjning, bevattning och markförbättring har gjort odlingen möjlig. Bymiljön har utvecklats för både jordbruk och turism. Husen är byggda kring ljusa gårdar, med drag från den lokala ayiwang-arkitekturen. Invånare bjuder på sång och dans, och besökare kan äta lokala rätter eller köpa produkter från området. När vi kommer till byn möts vi inte av en sluten bosättning utan av familjer, odlingar och en miljö som tydligt är utformad för att dra till sig turister. [caption id="attachment_235138" align="alignnone" width="1170"]Dansare i traditionellt inspirerade kläder i Daoxiang village Ett dansframträdande i Daoxiang village, där risodling och kulturturism har blivit delar av byns utveckling. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Den kinesiska staten beskriver Daoxiang som ett exempel på ”landsbygdsrevitalisering”. Programmet är nationellt och ska bland annat förbättra vägar, vatten, bostäder, jordbrukets produktivitet och möjligheten att starta verksamheter utanför de större städerna. I Xinjiang kombineras det med så kallat parat bistånd, där rikare provinser och storstäder finansierar projekt i regionen. Daoxiang har fått stöd från Peking. Odlingarna, de renoverade bostäderna, besöksanläggningarna och den lokala handeln visar hur landsbygdsprogrammet har förändrat den fysiska miljön. Jordbruk, turism och småföretagande har här vävts samman i samma lokala ekonomi. I Ximen village möter vi en 76-årig man som börjat odla frukt och sälja den torkad. För honom har den nya verksamheten blivit ett sätt att öka familjens inkomster. Växtligheten fyller samtidigt en ekologisk funktion i ett område där kampen mot ökenspridningen är närvarande i nästan varje utvecklingsprojekt. [caption id="attachment_235139" align="alignnone" width="1170"]Musikframträdande på en innergård i Ximen village Ett musikframträdande på en innergård i Ximen village. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Uigurisk medicin under den heta sanden

Vid sjukhuset för uigurisk medicin i Shanshan möter vi en annan del av minoritetskulturen. Innan sandterapin kontrolleras blodtryck och puls. Därefter läggs patienten i soluppvärmd sand som innehåller mineraler och salter. Bara huvudet lämnas ovanför ytan. [caption id="attachment_235140" align="alignnone" width="1170"]Personer genomgår traditionell uigurisk sandterapi i Shanshan Sandterapi vid behandlingsområdet som hör till sjukhuset för uigurisk medicin i Shanshan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Behandlingen används traditionellt mot bland annat reumatiska besvär, värk i leder och ryggproblem. Den kombinerar hettan från sanden med regionens torra klimat. Kinesiska källor beskriver att metoden finns dokumenterad i medicinska texter sedan Tangdynastin och att uigurisk sandterapi 2014 togs upp på Kinas nationella lista över immateriellt kulturarv. Sandterapin är bara en del av den uiguriska medicinen. Inne på sjukhuset visas också en omfattande materia medica av torkade rötter, frukter, bär, frön och blommor. Bland etiketterna i montern kan vi läsa lakritsrotsskivor, hagtorn, mullbär och gojibär. Råvarorna används i traditionella recept och kan beredas som blandningar, pulver, avkok, siraper eller granulat. [caption id="attachment_235167" align="alignnone" width="1170"]Torkade rötter, frukter och bär i en monter på sjukhuset för uigurisk medicin Torkade medicinska råvaror i en monter på sjukhuset för uigurisk medicin. Etiketterna visar bland annat lakritsrotsskivor, hagtorn, mullbär och gojibär. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Forskning om uigurisk farmakologi har dokumenterat över 1 000 medicinalväxter och en framträdande användning av aromatiska råvaror som ros och lavendel. På sjukhuset möter den äldre kunskapen en modern organisation med mottagningar, apotek, förpackade preparat, personal och kontrollrutiner. Besöket visar därmed ett bredare medicinskt system där sandbehandling, växtbaserade preparat och institutionsvård ingår sida vid sida. Här blir Kinas program för traditionell medicin synligt i praktiken. Uiguriska behandlingsformer har fått särskilda anläggningar och en plats inom den moderna vården. Samtidigt lockar verksamheten besökare som vill lära känna eller prova medicinska traditioner i den miljö där de har vuxit fram.

Atlas Silk – från kokong till färgsprakande tyg

I Hotan är sidenväven atlas, även kallad etles, ett av de tydligaste uttrycken för uiguriskt hantverk. Mönstren är starka, ofta i rött, blått, gult och grönt. De uppstår genom en form av ikatfärgning där varptrådarna knyts och färgas innan vävningen. När trådarna förs samman bildas de karakteristiska, lätt böljande formerna. På Atlas Silk löper produktionen från silkesmaskens kokong till den färdiga väven. Vid en låg arbetsstation behandlas kokongerna, medan färgning, trådarbete och vävning sker i andra delar av verksamheten. Hantverket har sedan länge förts vidare inom familjer i södra Xinjiang, men är i dag också en industri, ett turistmål och en modeprodukt. Besöket sker under veteskörden, och därför står flera platser i arbetslokalen tomma. Enligt uppgifterna på plats har många familjer egna vetefält och kombinerar jordbruket med andra inkomster. Den detaljen säger något om en arbetsmarknad som inte alltid passar in i enkla kategorier. Samma person kan vara odlare under en del av året, hantverkare under en annan och försäljare när turistsäsongen är som starkast. [caption id="attachment_235141" align="alignnone" width="1170"]Kvinna arbetar vid silkesproduktionen hos Atlas Silk i Hotan En del av silkesproduktionen vid Atlas Silk i Hotan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Atlasverksamheten är också en del av Kinas program för att förena kulturarv med sysselsättning. Hantverket förs vidare genom utbildning och arbete i verkstäderna, medan butiken, modevisningarna och e-handeln skapar vägar till kunder. På samma plats möts därmed familjetradition, lönearbete, turism och modern försäljning. I visningsdelen går modeller fram i kläder som förenar atlasmönster med modern design. Runt dem står besökare med mobilkameror. Visningen är uppenbart arrangerad, men inte betydelselös. De uiguriska mönstren behandlas här inte som en relik från ett försvunnet folk utan som ett material som används, säljs och omformas i nutid. [caption id="attachment_235142" align="alignnone" width="1170"]Modeller visar kläder med uiguriska atlasmönster i Hotan Modeller visar kläder där traditionella atlasmönster förenas med modern design. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Islamisk utbildning under statlig tillsyn

Xinjiangs islamiska institut i Ürümqi rymmer klassrum, bibliotek, elevutrymmen och en moské. Institutet grundades 1983, medan det nuvarande campusområdet togs i bruk 2017 för att kraftigt utöka utbildningen. Enligt officiella uppgifter har det kapacitet för omkring 1 000 studenter. Utbildningen ska förbereda imamer och annan religiös personal. Studenterna läser Koranen, islamisk teologi och arabiska, men också standardkinesiska, lagstiftning och samhällskunskap. I biblioteket finns religiösa texter på uiguriska och arabiska. Moskén används i undervisningen och för bön. [caption id="attachment_235143" align="alignnone" width="1170"]Lärare undervisar framför en tavla med arabisk skrift vid Xinjiang Islamic Institute Undervisning vid Xinjiang Islamic Institute. Arabiska skrivtecken syns på tavlan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] På campus bedrivs islamisk utbildning öppet och i stor skala. I klassrummen ser vi undervisning framför tavlor med arabisk skrift. I biblioteket står religiösa verk på uiguriska och arabiska, och i moskén får studenterna praktisk utbildning inför arbetet som imamer och annan religiös personal. Utbildningen följer en fast kursplan där teologi och arabiska kombineras med standardkinesiska, juridik och samhällskunskap. Studenterna utbildas för tjänst inom det kinesiska systemet för registrerade moskéer. Institutet blir därmed både teologisk högskola, språkmiljö och praktisk yrkesutbildning. En personlig iakttagelse från besöket var att den islam som mötte oss på institutet framstod som vardaglig och icke-extrem. Bland lärarna såg vi kvinnor, och slöja eller hijab var ovanligt i den undervisningsmiljö vi rörde oss genom. Det gav campus en annan prägel än de föreställningar om strikt religiösa miljöer som ofta förknippas med islamisk utbildning. Miljön är välordnad och byggd för ett stort antal studenter. Klassrum, elevutrymmen, bibliotek och moské ligger samlade på samma campus. Det ger en tydlig bild av hur den formella utbildningen av muslimska religiösa företrädare är organiserad i Xinjiang. [caption id="attachment_235144" align="alignnone" width="1170"]Moskén vid Xinjiang Islamic Institute i Ürümqi Moskén på området för Xinjiang Islamic Institute i Ürümqi. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Marknader där vardagen tar plats

På marknaderna blir Xinjiang mindre institutionellt. I Hotan samsas grillspett, bröd, frukt, te, sötsaker och hantverk med musik och dans. Människor handlar, äter och fotograferar. När skyfallet kommer över nattmarknaden uppstår det sorts oplanerade ögonblick som är svåra att regissera: försäljare räddar varor undan vattnet, barn springer mellan stånden och besökarna skrattar åt det ovanliga vädret. [caption id="attachment_235145" align="alignnone" width="1170"]Matförsäljare arbetar vid ett marknadsstånd i Hotan En matförsäljare arbetar framför två mobilkameror på marknaden i Hotan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] [caption id="attachment_235146" align="alignnone" width="1170"]Besökare med paraplyer under skyfall på marknaden i Hotan Det ovanliga skyfallet över marknadskvarteren i Hotan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] I den antika staden Yotkan, i Hotans omgivningar, får samma passion för musik och dans en scenisk form. Under ett kvällsframträdande framför dansare i färggranna dräkter en koreograferad show framför belysta portar och murar. Det är turism och kulturarv i ett, men också ett tydligt uttryck för den uiguriska dans- och musiktradition som följde oss genom resan. [caption id="attachment_235292" align="alignnone" width="1170"]Dansframträdande i färggranna dräkter framför belysta portar i den antika staden Yotkan Dansare i färggranna dräkter under ett kvällsframträdande i den antika staden Yotkan utanför Hotan. Foto: Nya Dagbladet[/caption] I Ürümqi är den internationella stora basaren mer monumental. Minareter, kupoler, souvenirbutiker, matstånd och scener gör området till ett skyltfönster för Xinjiangs olika kulturer. Här finns också den dubbelhet som präglar många turistmiljöer. Basaren är en verklig handelsplats och mötesplats, men samtidigt noggrant utformad för besökare. [caption id="attachment_235147" align="alignnone" width="1170"]Grand Bazaar i Ürümqi i skymningen Grand Bazaar i Ürümqi i skymningen. Området är både handelsplats, turistmål och kulturellt skyltfönster. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Det avgörande är kanske inte att välja mellan ”äkta” och ”arrangerat”. Turistmiljöer över hela världen är både levda platser och iscensatta bilder av en kultur. Frågan i Xinjiang är hur stort utrymme invånarna själva har att bestämma vad som ska visas, säljas och förändras. [caption id="attachment_235148" align="alignnone" width="1170"]Traditionella stränginstrument i en butik vid Grand Bazaar i Ürümqi Traditionella stränginstrument och annat hantverk i en butik vid Grand Bazaar i Ürümqi. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Programmen som förändrar Xinjiang

I Xinjiang verkar flera kinesiska utvecklingsprogram parallellt: landsbygdsrevitalisering, parat bistånd mellan rikare och fattigare regioner, yrkesutbildning, kulturarvsskydd, turism, traditionell medicin och ökenbekämpning. Ofta vävs de samman i samma lokala projekt. Ett vägbygge ska underlätta jordbruket, ett renoverat hus kan bli ett familjedrivet gästboende och ett traditionellt hantverk kan bli både kulturarv, utbildning och försörjning. Daoxiang är ett konkret exempel. Genom Pekings parade bistånd till Hotan har byn enligt kinesiska uppgifter fått förbättringar av vatten, el, vägar och gas. Risodlingen har kombinerats med gångstråk, besöksanläggningar, matservering och kulturframträdanden. Tanken är att hushållen ska kunna tjäna pengar både på jordbruket och på de besökare som kommer för att se risfälten intill öknen. I Ximen village bygger modellen mer på hemmaturism. Familjer tar emot gäster på sina innergårdar, serverar mat, visar musik och hantverk eller säljer lokala produkter. Lediga rum och bostäder kan på så sätt bli en del av byns näringsliv. Ett gästrum hos en uigurisk familj kostade vid vårt besök omkring 200 kronor per dygn. Den 76-årige fruktodlare vi möter passar in i samma modell: råvaran odlas lokalt, förädlas genom torkning och kan därefter säljas direkt eller beställas för leverans. Företag som Desert Jujube Industry visar hur samma logik har vuxit till en industri kring nötter, jujube och andra torrodlade frukter från ökenkanten. [caption id="attachment_235165" align="alignnone" width="1170"]Gästrum med två sängar hos en uigurisk familj i Ximen village Ett gästrum hos en uigurisk familj i Ximen village. Rummet kostade vid vårt besök omkring 200 kronor per dygn. Foto: Nya Dagbladet[/caption] [caption id="attachment_235289" align="alignnone" width="1170"]Förpackade nötter och fruktprodukter från Desert Jujube Industry Förpackade nötter, jujube och andra fruktprodukter från Desert Jujube Industry. Produkterna visar hur torrodling vid ökenkanten har förädlats till en lokal livsmedelsindustri. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Atlas Silk visar hur programmet för immateriellt kulturarv kopplas till arbete. Den traditionella atlasväven har förts upp på Kinas nationella kulturarvslista. Genom verkstäder, lärlingsutbildning, produktutveckling, modevisningar, butiker och digital försäljning ska hantverket både bevaras och göras ekonomiskt bärkraftigt. På samma sätt har sandterapin förts in i ett institutionellt system där uigurisk läkekonst kombineras med sjukhusverksamhet, standardiserade behandlingsmoment och hälsoturism. Enligt kinesiska uppgifter införlivades tretton uiguriska medicinska tekniker i nationella standarder för traditionell medicin under 2024. [caption id="attachment_235171" align="alignnone" width="1170"]Färgstarka atlasvävar med olika ikatmönster i Atlas Silks butik Färdiga atlasvävar i Atlas Silks butik i Hotan. Färgerna och ikatmönstren visar hur det traditionella hantverket har utvecklats till moderna produkter. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Även den religiösa utbildningen är ett statligt finansierat program. När det nya campusområdet för Xinjiang Islamic Institute och åtta lokala avdelningar byggdes uppgav kinesiska medier att investeringen översteg 100 miljoner yuan. Campus utformades för omkring 1 000 studenter och kombinerar teologiska ämnen och arabiska med språk, juridik och samhällskunskap. Modellen ska förse moskéerna med formellt utbildade imamer och annan religiös personal. Ökenbekämpningen är det geografiskt största programmet. I november 2024 uppgav Kina att den 3 046 kilometer långa skyddsbarriären runt Taklamakanöknen hade slutits. Den består av planteringar, halmrutor som binder sanden och solenergianläggningar som kombineras med vegetation. I byarna märks samma inriktning i mindre skala: fruktträd, risfält och andra odlingar ska både skapa inkomster och bromsa sandens rörelse. Den äldre mannen i Ximen är därför inte bara en småföretagare, utan också en del av ett större försök att göra ökenkanten grönare och mer beboelig. [caption id="attachment_235163" align="alignnone" width="1170"]Planterade buskar och träd i sandmark vid ökengränsen utanför Hotan Planterade buskar och träd vid ökengränsen utanför Hotan. Växtligheten ingår i arbetet med att binda sanden och bromsa ökenspridningen. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

En uigurisk vardag i förändring

De uigurer vi mötte tog emot oss med en gästvänlighet som blev ett av resans starkaste intryck. På byarnas innergårdar, längs marknaderna och under de olika besöken återkom musiken och dansen ständigt. Sången, instrumenten och viljan att bjuda in gästerna i dansen gjorde att passionen för musik och rörelse genomsyrade hela vistelsen. Resan ger en rad konkreta bilder av uiguriskt vardagsliv. På Atlas Silk arbetar kvinnor med kokonger, trådar och vävar medan skörden gör att flera arbetsplatser står tomma. Vid Xinjiangs islamiska institut sitter studenter i klassrum med arabisk skrift på tavlan och religiösa böcker i biblioteket. I byarna möter vi risodlingar, renoverade bostäder, musik, hemmaturism och småföretagande. På sjukhuset kontrolleras patienternas blodtryck och puls innan sandterapin börjar. På marknaderna säljs grillspett, bröd, frukt, instrument och hantverk. När regnet drar in över Hotan arbetar försäljarna vidare under presenningar och paraplyer. Det är en vardag av arbete, studier, handel, jordbruk, religion, vård och familjeliv. Reportaget bygger på Nya Dagbladets egna iakttagelser under en begränsad resa som inte gör anspråk på att täcka hela regionen och alla förhållanden som där råder. Inom den ramen undersökte och dokumenterade redaktionen självständigt de miljöer, människor och verksamheter som skildras i artikeln.

En annan bild – inte den enda bilden

Vårt reportage ger en annan bild av uigurerna i Xinjiang än den som oftast dominerar i västerländska rubriker. Här träder minoritetsbefolkningen fram som människor i ett samhälle präglat av levande och livskraftig kultur, modernisering, statliga utvecklingsprogram och stark lokal företagsamhet. På nattmarknaden i Hotan har regnet börjat avta. Vattnet rinner längs marken mellan stånden. Musiken hörs igen och försäljarna lyfter undan presenningarna. Scenen fångar en sida av Xinjiang som sällan syns i de internationella rubrikerna: människor som fortsätter med sin vardag även när öknen plötsligt fylls av regn.]]> Kinesisk humanoidrobot klarade 130 000 steg i minus 47 grader https://nyadagbladet.se/teknik/kinesisk-humanoidrobot-klarade-130-000-steg-i-minus-47-grader/ Wed, 04 Feb 2026 06:10:05 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=220782 Det kinesiska robotföretaget Unitree har genomfört ett spektakulärt test av sin humanoidrobot G1 i nordvästra Kinas extrema vinterklimat. Roboten vandrade självständigt över ett snöfält i Xinjiang-provinsen i temperaturer ner till minus 47,4 grader Celsius – ett rekord för tvåbenta robotar. För att skydda känsliga komponenter försågs G1 med en orange dunjacka och plastskydd runt benen, en pragmatisk lösning på utmaningen att hålla leder, motorer och batterier fungerande i den bitande kylan. Testet ägde rum i Altayregionen, ett område som ofta beskrivs som skidåkningens vagga. Under vandringen loggade roboten över 130 000 steg samtidigt som den med hjälp av Kinas Beidou-satellitnavigering ritade ut konturen av en logotyp för China Media Groups vinter-OS-sändningar 2026 i snön. Mönstret mätte cirka 186 gånger 100 meter, rapporterar Humanoids Daily.

Testar gränserna för köldtålighet

Demonstrationen understryker den växande betydelsen av miljötålighet inom humanoidrobotindustrin. Konkurrenten Deep Robotics har lanserat sin allvädersrobot DR02 med skyddsklass IP66 och en certifierad lägsta drifttemperatur på minus 20 grader. Unitrees test gick betydligt längre och pressade gränserna för vad en tvåbent robot kan klara. G1 är en kompakt humanoid som står 127 centimeter lång och väger cirka 35 kilogram. Roboten är utrustad med avancerade sensorer, däribland 3D-Lidar och djupkamera, och drivs av ett batteri på 9 000 milliamperetimmar som ger upp till två timmars drifttid. Topphastigheten ligger på knappt två meter per sekund. https://www.youtube.com/watch?v=SX4WKUHAP4E

Marknadsstrategi och börsplaner

Valet att använda just G1 för uppdraget är anmärkningsvärt med tanke på att Unitree även har nyare modeller i sin portfölj. Flaggskeppet H2 och konsumentmodellen R1 väntas båda börja levereras till kunder i april 2026. G1 har dock blivit företagets mest beprövade plattform med över 5 500 levererade enheter under 2025. Roboten har tidigare synts i statliga TV-produktioner, bland annat i iscensatta boxningsmatcher och koreograferade galashower. Med en potentiell börsnotering under 2026 i sikte fungerar spektakulära demonstrationer som denna både som nationell marknadsföring och som bevis på teknisk mognad för internationella investerare. G1 lanserades i maj 2024 och säljs i Kina från 99 000 yuan, motsvarande cirka 150 000 kronor.]]> World's First: Unitree Humanoid Robot Autonomous Walking Challenge in −47.4°C Extreme Cold nonadult Så plågade terrorism Kina under tre decennier https://nyadagbladet.se/utrikes/sa-plagade-terrorism-kina-under-tre-decennier/ Fri, 10 Oct 2025 09:29:57 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=214524 Det är strax före klockan sex på eftermiddagen den 28 februari 2012. På Xingfu Road, en gågata med marknadsstånd i staden Yecheng i södra Xinjiang, är det fullt av folk. Butiksägare säljer spannmål, grönsaker och fisk. Barn är på väg hem från skolan. Det är en vanlig tisdagskväll i en vanlig kinesisk stad. Då börjar massakern. Nio män, beväpnade med yxor och macheter, stormar in på gatan och börjar hacka ner alla som kommer i deras väg. På några minuter dödas femton människor och sexton skadas allvarligt. Bland de döda finns en hjälppolis som försökt stoppa männen när han upptäckt att de bar vapen. Bland de skadade finns en fyraårig pojke och hans mor, en 60-årig kvinna vars käke krossades av en yxa, och flera butiksägare som försökte försvara sig. — När jag såg vad terroristen höll i handen tänkte jag, 'Åh nej, han kommer att döda mig', berättar butiksägaren Wang Tiancheng, som lyckades slå ifrån sig med en trästol. — När terrorister kommer emot dig måste du antingen slåss tillbaka eller vänta på att dö. Attacken i Yecheng är bara en i en lång rad terroristattacker som drabbade Kina, och framför allt regionen Xinjiang, under nästan tre decennier. Mellan 1990 och 2016 genomfördes enligt officiella kinesiska uppgifter tusentals terroristattacker i regionen, där stora antal oskyldiga människor dödades och hundratals poliser dog i tjänst. Men för många i västvärlden är denna historia i stort sett okänd.

En region av mångfald och konflikt

För att förstå terrorismens uppkomst i Xinjiang måste man förstå regionens komplexa historia. Xinjiang, eller "Xinjiang uiguriska autonoma region" som är dess officiella namn, är en gigantisk region i nordvästra Kina som täcker 1,66 miljoner kvadratkilometer – nästan fyra gånger Sveriges yta. Regionen gränsar till åtta länder: Mongoliet, Ryssland, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Afghanistan, Pakistan och Indien. Xinjiang har sedan urminnes tider varit hem för många olika folkslag. Vid slutet av 1800-talet hade tretton etniska grupper etablerat sig i regionen: uigurer, haner, kazaker, mongoler, hui, kirgiser, mansjuer, xibe, tadzjiker, daurer, uzbeker, tatarer och ryssar. Uigurerna utgjorde den största gruppen. Det uiguriska folket, som idag uppgår till omkring tio miljoner människor, har sina rötter i ouigourfolket som levde på den mongoliska högplatån under Sui- och Tang-dynastierna på 500–900-talen. Genom århundraden av migration och etnisk integration formades den moderna uiguriska identiteten. Under Yuan-dynastin på 1200-talet tillfördes mongoliskt blod, och den standardiserade namnformen "Uyghur" (维吾尔) antogs först 1934, med betydelsen "att upprätthålla enhet bland folket". Religionen har också varit mångfaldig i Xinjiang. Från schamanistiska ursprung övergick regionen successivt till zoroastrism, buddhism, taoism, manikéism och nestorianism. Islam introducerades i södra Xinjiang under slutet av 900-talet och spreds till norra delen under 1300-talet, ofta genom krig och tvång. Men islam var varken den ursprungliga eller den enda religionen – ännu idag praktiserar en betydande del av befolkningen andra religioner eller är icke-troende. [caption id="attachment_215356" align="alignnone" width="640"] Xinjiang-regionens belägenhet i nordvästra Kina med gränser mot flera muslimska länder med hög grad av fattigdom har gjort regionen särskilt utsatt för intrånget av religiös extremism.[/caption]

Separatismens rötter

Mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började koloniala makter sprida teorier om "panturkism" och "panislamism" i Central- och Sydasien. Dessa ideologier skulle komma att lägga grunden för en separatistisk rörelse i Xinjiang. Separatister och religiösa extremister, både inom och utanför Kina, började hävda att uigurerna var de enda "sanna härskarna" över Xinjiang, att regionens kulturer inte var kinesiska kulturer, och att islam var den enda religionen som praktiserades av folkgrupperna där. De uppmanade alla turkisktalande och muslimska folkgrupper att förena sig för att skapa den teokratiska staten "Östturkestan". De förnekade Kinas gemensamma historia och uppmanade till "motstånd mot alla folkgrupper utom turkar" och "utplåning av hedningar". Den 12 november 1933 utropades den så kallade "Östturkestans islamiska republik" av separatisten Mohammad Imin. Experimentet kollapsade redan efter mindre än tre månader på grund av starkt motstånd från befolkningen. Ett nytt försök gjordes den 12 november 1944 när separatister ledda av Elihan Torae utropade ännu en "Republik Östturkestan", men även den föll sönder efter ungefär ett år. Men Östturkestan-rörelsen dog inte. Efter Folkrepubliken Kinas grundande 1949 fortsatte separatistiska krafter, med stöd från kinafientliga krafter internationellt, att organisera och planera för splittring och sabotageaktiviteter.

Religiös extremism som vapen

Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet började religiös extremism göra djupare intrång i Xinjiang. Den religiösa extremism som växte fram hade lite gemensamt med traditionell islam. Extremisterna förkunnade att människor endast skulle lyda Allah och uppmanade dem att göra motstånd mot all statlig kontroll. De som inte följde extremismens väg stämplades som hedningar, förrädare och avskum. Anhängare uppmanades att verbalt attackera, förkasta och isolera icke-troende, partimedlemmar, tjänstemän och patriotiska religiösa ledare. De förbjöd all sekulär kultur och predikade ett liv utan TV, radio och tidningar. Människor fick inte gråta vid begravningar eller skratta vid bröllop. Sång och dans förbjöds. Kvinnor tvingades bära tungt beslöjade, långa svarta kläder. Konceptet "halal" generaliserades långt bortom mat till att omfatta medicin, kosmetika och kläder. "De vände ett blint öga till Xinjiangs mångfaldiga och strålande kulturer som skapats av alla dess folkgrupper, och försökte bryta banden mellan den kinesiska kulturen och Xinjiangs etniska kulturer", konstateras i en kinesisk officiell rapport. "Allt detta indikerar deras förnekande av modern civilisation, avvisande av mänsklig utveckling och grova kränkning av medborgarnas mänskliga rättigheter." Fattigdom blev en grogrund för extremismen. I vissa områden i Xinjiang hade människor svag förståelse för lagen, kunde inte tala, läsa eller skriva standardkinesiska, och saknade grundläggande färdigheter vilket gjorde dem oanställbara. Detta gjorde dem mer mottagliga för att lockas eller tvingas in i brottslighet av terrorist- och extremistgrupper.

Våldet eskalerar

Från och med 1990-talet intensifierades terrorismen dramatiskt. Östturkestan-krafterna, både inom och utanför Kina, trappade upp sitt samarbete när terrorism och extremism spred sig globalt, särskilt efter attackerna den 11 september 2001 i USA. I religionens och etnicitetens namn utnyttjade de bedrägligt människors etniska identitet och religiösa tro för att anstifta religiös fanatism, sprida religiös extremism och uppmana vanliga människor att delta i våldsaktioner och terroristaktiviteter. De hjärntvättade människor med konceptet "jihad" och övertalade dem att "dö för sin tro för att komma in i himlen". Några av de mest mottagliga följarna förlorade all självkontroll och blev extremister och terrorister som hänsynslöst slaktade oskyldiga människor. [caption id="attachment_214542" align="alignnone" width="640"] Montage av bilder från bombningen 1992 i regionshuvudstaden Ürümqi. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Den 5 februari 1992, mitt under det kinesiska nyårsfirandet, planterade en terroristgrupp bomber på två bussar i Ürümqi. Tre personer dödades och 23 skadades. Den 25 februari 1997 sprängdes tre bussar i Ürümqi av Östturkestan-terrorister, vilket dödade nio och allvarligt skadade 68 personer. Den 5–8 februari 1997 orkestrerade Östturkestan-rörelsen upploppen i Yining. Sju människor dödades och 198 skadades, varav 64 allvarligt. Mer än 30 fordon skadades och två hus brändes ner. Den 24 augusti 1993 knivhöggs Senior Mullah Abulizi, imam vid Stora moskén i Yecheng County, och skadades allvarligt av två terrorister. Den 12 maj 1996 attackerades Aronghan Aji, vice ordförande för Kinas islamiska förening och ordförande för Xinjiangs islamiska förening, av fyra terrorister som knivhögg honom 21 gånger på väg till moskén. Han överlevde men skadades allvarligt. Den 6 november 1997 sköts Senior Mullah Younusi Sidike, medlem i Kinas islamiska förening och imam vid Stora moskén i Baicheng County, ihjäl av en terroristgrupp på väg till moskén. Den 30 juli 2014 mördades den 74-åriga Senior Mullah Juma Tayier, vice ordförande för Xinjiangs islamiska förening och imam vid Id Kah-moskén, brutalt av tre terrorister på väg hem efter morgonbönen. Listan kan göras mycket längre. Våldet riktade sig mot alla – vanliga medborgare på gator och torg, religiösa ledare som vågade motsätta sig extremismen, myndighetspersoner och poliser.

Massaker på Xingfu Road

Attacken i Yecheng den 28 februari 2012 utgör ett av de mest brutala exemplen på den blinda terrorism som drabbade Xinjiang. De nio terroristerna hade delat upp sig i tre grupper med planer på att döda uppskattningsvis 500 personer var. Deras ursprungliga mål var skolbarnen från närliggande grund- och mellanstadieskolor. Men planen avslöjades av hjälppolisen Turghunjan, 28 år gammal och nybliven far till ett sex månader gammalt barn. Han såg gruppen samlas vid marknaden och bad dem sprida sig. När de vägrade och han upptäckte att en av dem bar en yxa, försökte han ta dem till polisstationen. Då gav en terrorist en signal och högg ned honom. Flera andra anföll honom och högg honom till döds. Turghunjans far, Tursun Talip, som arbetade vid en skola, fick beskedet samma kväll men vågade först berätta det för sin sjuka hustru flera dagar senare. — Jag gick tillbaka till platsen nästa eftermiddag, det fanns fortfarande blod kvar på marken, och jag satt där och tittade på blodet och grät. Allt jag hade i mitt sinne var scenen där min son hackades till marken, och jag kunde till och med höra honom ropa "pappa, pappa". När terroristerna väl började attackera var det totalt kaos. Wang Tiancheng, ägare till en spannmåls- och oljeaffär, stod framför sin butik när han plötsligt kände ett slag bakifrån. — Efter den första hackningen vände sig två personer (terroristerna) direkt mot mig framifrån. De höll en yxa i ena handen och en machete i den andra, och deras yxor var så stora med så långa skaft. De hackade mig med sin machete rakt i huvudet och axeln. Wang lyckades försvara sig med en trästol och undkom med sår i huvudet och axeln. Läkaren berättade senare att axelbenet skulle ha brutits om macheten gått en halv centimeter djupare. Men många andra hade inte samma tur. I spannmålsbutiken intill dödades butiksägaren och två anställda. Ett äldre par som handlade där attackerades – mannen dödades på platsen och kvinnan hackades i huvudet när hon försökte skydda sitt barnbarn. Hon blev halvt förlamad efter attacken. — De hackade mig utan anledning. Detta var så orimligt. På ett personligt plan hade jag inget agg mot honom. Men på ett samhälleligt plan genomförde han terroristaktiviteter, säger Wang Tiancheng. Brodern Mehmet Tursun förlorade sin bror Ubulqasim i attacken. Hans bror arbetade i en spannmålsbutik och försvarade sig med sina nävar men hackades ihjäl. — Denna incident har åsamkat oss så mycket skada att vi fortfarande är i smärta och vrede idag. Den förstörde min svägerskas hela familj. Min pappa var i konstant smärta och dog så småningom. Min yngre bror, som bara var nio år gammal när det hände, fick epilepsi av chocken. Deras far kunde aldrig komma över sonens död. Han blev sjuk kort efter attacken och gick bort fem år senare, 2017, efter att ha tillbringat sina sista år med att besöka sitt barnbarns skola varannan dag – de enda stunder när han kände en viss glädje. När polisen kom till platsen kämpade flera butiksägare fortfarande mot terroristerna. Bröderna Chen Jizhong och Chen Jide från Sichuan-provinsen, som drev fiskaffärer på gatan, var bland dem. Med fisknät, träpinnar och ett stålrör lyckades de övermanna en av terroristerna. — Vi var rädda när vi såg terroristen med en machete i handen. Men sedan insåg vi att saker inte kunde fortsätta så här, och vi måste försvara oss själva, minns Chen Jizhong. Sju av terroristerna sköts ihjäl av polis på platsen. En skadades och dog senare. En tillfångatogs levande, dömdes till döden och avrättades.

Terror i huvudstaden

Men terrorismen var inte begränsad till Xinjiang-regionen. Den 28 oktober 2013 körde tre terrorister från Xinjiang en jeep lastad med 31 fat bensin, 20 tändare, fem knivar och flera järnstänger upp på trottoaren öster om Himmelska Fridens torg i centrala Peking. De accelererade mot turister och poliser i tjänst tills de kraschade in i barriären vid Gyllene Vattnets bro. Därefter tände de eld på bensinen. Två personer, inklusive en utlänning, dödades och över 40 skadades. [caption id="attachment_214545" align="alignnone" width="640"] Rök stiger upp från Himmelska fridens torg i Peking efter attentatet den 28 oktober 2013.[/caption] Den 1 mars 2014 genomförde åtta knivbeväpnade terrorister från Xinjiang en massaker på järnvägsstationen i Kunming. De attackerade passagerare på stationstorget och i biljettlobyn. 31 personer dödades och 141 skadades. Attacken chockade hela Kina och blev internationellt uppmärksammad. [caption id="attachment_214803" align="alignnone" width="640"] Terroristattacken på Kunmings järnvägsstation i södra Kina 2014 där offren bland annat attackerades med macheter blev ett stort trauma för landet.[/caption] Den 30 april 2014 gömde sig två terrorister i folkmassan vid utgången från Ürümqis järnvägsstation. En attackerade människor med kniv medan den andre detonerade en anordning i sin resväska. Tre personer dödades och 79 skadades. Den 22 maj 2014 körde fem terrorister två SUV:ar genom staketet vid morgonmarknaden på North Park Road i Saybagh-distriktet i Ürümqi, in i folkmassan, och detonerade sedan en bomb. 39 människor dödades och 94 skadades. Det mest omfattande våldet inträffade dock den 5 juli 2009 när Östturkestan-krafter inom och utanför Kina orkestrerade ett upplopp i Ürümqi som chockade hela världen. Tusentals terrorister attackerade civila, statliga organ, polis, bostadshus, butiker och kollektivtrafikfordon. 197 personer dödades och över 1 700 skadades. 331 butiker och 1 325 fordon krossades och brändes ner, och många offentliga anläggningar skadades. [caption id="attachment_214802" align="alignnone" width="640"] Bilder från attacken vid Ürümqis järnvägsstation 2014.[/caption]

Tre decenniers spår av terror

Mellan 1990 och slutet av 2016 genomfördes enligt officiella kinesiska uppgifter totalt tusentals terroristattacker i Xinjiang. Stora antal oskyldiga människor dödades, hundratals poliser dog i tjänst, och egendomsskadorna är oöverskådliga. Från 2014 slog myndigheterna i Xinjiang ned över 1 500 våldsamma och terroranstrukna grupperingar, grep närmare 13 000 anklagade terrorister, beslagtog över 2 000 explosiva enheter, och lagförde över 30 000 personer för vad som betecknats som illegala religiösa aktiviteter. Stora mängder religiöst material som av myndigheterna betraktades vara illegalt konfiskerades också. [caption id="attachment_214816" align="alignnone" width="640"] För Wang Tiancheng, butiksägaren som attackerades med yxa och machete, tog det år att bearbeta upplevelsen. Foto: ICBG.[/caption] — Det har gått många år sedan terroristattacken, men jag kan fortfarande känna skräcken när jag minns den. För att vara ärlig var vi rädda. Men nu när attacken hade inträffat var det första vi borde göra att hålla oss lugna och vara modiga och försöka slåss tillbaka. Det är den inställning jag alltid upprätthåller. Vi får inte frukta terrorism. För familjer som Tursun Talips, vars son Turghunjan dödades när han försökte stoppa terroristerna, blev smärtan omätbar men även förenad med en viss stolthet berättar han till forskningsinstitutet Institute for Communication and Borderland Governance (ICBG) vid Jinan University. — Även om vår familj var djupt bedrövad över min äldste son Turghunjans offer, känner jag mig stolt över min son från djupet av mitt hjärta. Vi berättade för min yngste son att hans bror räddade livet på många barn, och vi hoppades också att min yngste son skulle bli polis och kämpa mot terrorism. Turghunjans yngre bror blev polis 2014, två år efter broderns död. [caption id="attachment_214825" align="alignnone" width="640"] Ett lugn präglar idag folkmyllret i den antika staden Kashi i Xinjiang-regionen, i västligaste Kina, med en historia som sträcker sig över 2000 år tillbaka. Den gamla stadsdelen Kashgar är känd för sina labyrintlika kvarter präglade av islamisk kultur och utgör en av Sidenvägens historiska mötesplatser. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Polisen Semet, som var bland de första på platsen i Yecheng 2012 och såg sin chef skjuta ner två terrorister på nära håll, har aldrig velat sluta som polis trots upplevelsen. — Jag växte upp med en dröm om att bli polis. Många av oss ville bli poliser när vi fortfarande var pojkar. Jag älskar detta jobb. Jag ser det som ett mycket heligt kall. Den nära tre decennier långa terrorn har lämnat djupa ärr i Xinjiang, men också märkt det övriga Kina. Familjer splittrades, samhällen förändrades, och rädslan präglade vardagen för miljontals människor. Sedan 2016 har Kina dock i stort sett varit helt befriat från terrordåd efter folkrepublikens omfattande åtgärder och kontraterrorismprogram. Idag är landet ett av världens säkraste länder att vistas i med mycket få våldsbrott. Hur har Kina lyckats bekämpa terrorismen, återställa ordning och säkerhet och vad stämmer egentligen kring situationen i Xinjiang och relationen med landets etniska minoriteter? Nya Dagbladet granskar ämnet och den internationella rapporteringen som omgett utvecklingen i nästkommande artikel.]]> Ny läcka ger inblick i kinesiska ”omskolningsläger” https://nyadagbladet.se/utrikes/ny-lacka-ger-inblick-i-kinesiska-omskolningslager/ https://nyadagbladet.se/utrikes/ny-lacka-ger-inblick-i-kinesiska-omskolningslager/#comments Thu, 02 Jun 2022 04:45:17 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=124969 En läcka innehållandes tusentals filer från Kinas hemliga så kallade omskolningsläger för uigurer vittnat om hur såväl minderåriga som åldringar godtyckligt interneras och straffas i syfte att ”avradikalisera” dem. I praktiken syftar detta på att ta ifrån dem deras identitet och tvångsassimilera dem in i den kinesiska majoritetskulturen. Det är 14 olika medier som gemensamt publicerat de läckta dokumenten som påstås komma från hackade polisdatorer i provinsen Xinjiang. Där framgår bland annat att omskolningslägren i praktiken snarare påminner om mycket hårda fängelser, där fångarna bland annat tvingas bära handfängsel, huvor för ansiktet och utsätts för olika former av övergrepp och tortyr. Dokumenten visar också att Kinas president Xi Jinping beordrat att interneringslägren ska byggas ut ytterligare och hur över två miljoner människor i provinsen Xinjiang betraktas som "extremister" eller ”allvarligt påverkade av infiltrationen av extremistiska tankar” som behöver "omskolas". I filerna framkommer det även att vakterna i lägren fått direktiv att skjuta ihjäl dem som försöker fly och särskilt bevaka de muslimska fångarna. David Tobin, forskare i östasiatiska studier vid Sheffields universitet i Storbritannien, menar att det Kina ägnar sig åt är en typ av folkmord – även om utförandet skiljer sig från hur vi vanligtvis föreställer oss hur ett folkmord går till. – Vi tänker på folkmord som fysisk utplåning av ett folk – massakrer, massmord, gaskammare och liknande. Men Kina har ett annorlunda historiskt narrativ som deras ledare försöker bevara – ett där man harmoniskt absorberar upp etniska minoriteter i den kinesiska kulturen, menar Tobin. Kina försökte länge förneka omskolningslägrens existens, men när dessa ändå uppdagats har regimens fokus skiftat till att relativisera dem och visa upp en förvriden bild som får lägren att framstå som ”trevligare” och mindre fängelseliknande än vad som faktiskt är fallet, menar han vidare. – Sanningen är att utbildnings- och träningscentren i Xinjiang är skolor som hjälper människor att befria sig själva från extremism, hävdade exempelvis utrikesministern Wang Yi 2019. Den kinesiska regimen påstår att alla som sätts i lägren är farliga separatister eller islamister, men i dokumenten framkommer det att såväl minderåriga som åldringar interneras och att i princip alla uttryck för uigurisk eller turkisk identitet och islamsk tro bekämpas mycket hårt. Enligt den brittiska statskanalen BBC har personer också frihetsberövats bara för att de har besökt muslimska länder. Det framgår också att uigurer och andra minoriteter kartläggs och åsiktsregistreras med omdömen som att en viss person har ”en stark religiös böjelse” eller inte dricker alkohol och även familjemedlemmar till gripna kartläggs och registreras i en databas. Trots att Kina beskriver lägren som ”yrkesskolor” så visar interna protokoll att vakterna i hela lägret är beväpnade och att det finns kulsprutor och krypskyttar utplacerade i vakttorn för att döda dem som försöker fly. Fynden visar också att oliktänkande döms till mångåriga fängelsestraff av till synes obegripliga skäl. En man dömdes exempelvis 2017 till 10 års fängelse för att ha studerat islam tillsammans med sin farmor, medan andra har fängslats för att de använt sina mobiltelefoner för lite eller för mycket, något som uppfattats som suspekt och tecken på att de försöker undgå den kinesiska övervakningen.   [caption id="attachment_125132" align="alignnone" width="640"] Tursun Kadir fängslades bland annat för att ha låtit sitt skägg växa. Foto: faksimil/BBC[/caption]   En 58-årig man dömdes också till 17 års fängelse – bland annat för att ha studerat islam och för att ”ha låtit sitt skägg växa under inflytande av religiös extremism”. Hur många uigurer som sitter eller tidigare har suttit i omskolningsläger och fängelser är svårt att slå fast, men en dataanalys genomförd av forskare visar att i bara en av Xianjangs kommuner så satt över 12 procent av den vuxna befolkningen i antingen läger eller fängelse mellan 2017 och 2018. Om situationen är densamma i hela provinsen så innebär det att över 1,2 miljoner uigurer och turkar sitter frihetsberövade - många av dem på mycket godtyckliga och vaga grunder.]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/ny-lacka-ger-inblick-i-kinesiska-omskolningslager/feed/ 4