https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Fri, 05 Jan 2024 09:58:40 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg https://nyadagbladet.se 32 32 https://nyadagbladet.se/kronikor/dresdenbombningarna-da-barnen-brann-som-facklor/ https://nyadagbladet.se/kronikor/dresdenbombningarna-da-barnen-brann-som-facklor/#comments Mon, 14 Feb 2022 16:28:44 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=58516 Vi påminns dagligen och stundligen om att vi inte får glömma det folkmord som går under namnet Förintelsen. Och det förhåller sig naturligtvis på det viset, att vi har svårt att glömma det som etablissemanget ständigt påminner oss om. Det finns dock andra förintelser som etablissemanget verkar vilja att vi skall glömma. Och sådana finns det flera av; det armeniska folkmordet, de sovjetiska Gulag-arkipelagen och den planlagda svältkatastrofen Holodomor i Ukraina för att nämna några. Det finns ytterligare en förintelse som mainstreammedier inte kommer att nämna i samband med dess årsdag. I dagarna måste vi med sorg och skam fråga oss hur de så kallade segrarmakterna, USA och England kunde begå ett sådant gigantiskt lustmord som det i Dresden den 13–15 februari 1945. Förintelsen i Dresden av mellan 150 000–200 000 civila var ett verk av Winston Churchill, Dwight Eisenhower och Franklin Roosevelt. Illdådet var inte militärt motiverat i krigets slutskede då Dresden med sina 600 000 invånare och fler än 100 000 flyktingar ödelades av 850 000 bomber. Mer än en bomb per person. Några luftvärnskanoner fanns inte i staden och inget kunde hindra de 2 500 bombplanen att fälla brandbomber som orsakade eldstormar där tusentals människor sögs in i döden. Var och en som sett bilder på den helt ödelagda kulturstaden Dresden, förstår att västalliansens uppgifter om att endast 25 000 människor omkommit är löjligt låg. I en storstad som förvandlats till ett gigantiskt krematorium och där flyktvägarna har bombats sönder undkommer endast de som liemannen lämnat frikort. Allt var djävulskt utstuderat. En inledande räd med brandbomber lockade brandförsvar och sjukvårdspersonal från omkringliggande städer till Dresdens centrala delar där de fångades i en demonisk fälla inför nästa attack, och nästa, och nästa. Sjukhus och skolor med skräckslagna barn pulveriserades, kulturbyggnader och kyrkor ödelades av män som sade sig komma från civiliserade länder med hög kultur. I ”Slakthus 5” beskriver författaren Kurt Vonnegut vad som hände: ”Ni brände ner hela staden, gjorde den till en enda pelare av eld. Fler människor dog där, i den eldstormen, än vad som dog i Hiroshima och Nagasaki tillsammans.” Så hur var det nu då? Vilken förintelse var det som vi måste komma ihåg, och vilken var det som vi måste glömma? Vi har genom åren valt att glömma folkmordet i Dresden därför att det var våra glorifierade historiska statsmän som stod för illgärningarna. Här lät de sina masker falla för att utan hämningar avslöja sina psykopatiska drag inför ett mållöst, men knappast protesterande västerland. De, Churchill, Roosevelt och Eisenhower företrädde ju demokratin.   Hans Myrebro]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/dresdenbombningarna-da-barnen-brann-som-facklor/feed/ 14 https://nyadagbladet.se/kultur/en-detalj/ https://nyadagbladet.se/kultur/en-detalj/#comments Thu, 09 Nov 2017 06:00:48 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=42568 Att det franska nationalistpartiet Front National av somliga stämplats som ett ”nazistparti” beror nog främst på den kontrovers som uppstod av att förre partiledaren, Jean-Marie Le Pen, kallade de nazistiska gaskamrarna ”en detalj” i historien. Han preciserade sig med orden ”Om ni tar en bok på tusen sidor om andra världskriget, så upptar koncentrationslägren två sidor och gaskamrarna tio till femton rader: det är vad som kallas en detalj.” För sitt uttalande hudflängdes Jean-Marie Le Pen i maktmedierna, berövades sin parlamentariska immunitet – han var ledamot av Europaparlamentet – och ådömdes mycket kraftiga böter av domstolar i både Frankrike (1987) och Tyskland (1999). Emellertid hade han sakligt rätt i sitt uttalande, och beträffande gaskamrarna hade han kunnat skärpa det än mera, vilket den franske historieforskaren dr Robert Faurisson påpekat. Tre av de mest kända böckerna om andra världskriget är general Dwight D. Eisenhowers Crusade in Europe (1948), Winston Churchills The Second World War (sex volymer, 1948-1954) och general Charles de Gaulles Mémoires de guerre (tre volymer, 1954-1959). I dessa tre böcker nämns de nazistiska gaskamrarna icke med ett enda ord. Eisenhowers bok omfattar 559 sidor, Churchills sex volymer 4448 sidor och de Gaulles tre volymer 2054 sidor. I denna väldiga textmängd, sammanlagt 7061 sidor (de inledande delarnas sidor oräknade), publicerad från år 1948 till år 1959, finner man ingenting skrivet om vare sig nazistiska ”gaskamrar”, något ”folkmord” på judar eller ”sex miljoner” judiska dödsoffer under kriget. Dessa tre män – Eisenhower, Churchill och de Gaulle – var de främsta ledarna för de västallierades krigsinsats i Europa. Hur skall man då förklara deras fullständiga tystnad om det som nu ”alla vet”, nämligen att de bottenlöst elaka tyskarna med vett och vilja dödade sex miljoner judar, varav de flesta i ”gaskamrar”? Förmodan, att de inte skulle ha känt till påståendet om det flermiljonfaldiga mordet på judar i gaskamrar, måste vi avskriva; det återgavs i många tidningar och populärförfattares böcker alltifrån krigsslutet. Är då inte förklaringen av de tre männens tystnad just den att de var Förenta staternas, Storbritanniens och Frankrikes respektive ledare för kriget i Europa? Som sådana hade de ju att dagligen fatta svåra beslut, på vilka otaliga människoliv hängde. Just därför hade de obegränsad tillgång till allt som de västallierades underrättelsetjänster visste om vad som pågick på den tyska fiendesidan, inklusive i koncentrationslägren. Just därför kunde de också bättre än någon utomstående skilja tillförlitliga, för beslutsfattandet nödvändiga underrättelser från rykten, myter och propaganda. ]]> https://nyadagbladet.se/kultur/en-detalj/feed/ 2