vetenskap – Nya Dagbladet

Kroppens dolda val efter kärleken

Markus Andersson — Mon, 29 Jun 2026 11:30:12 +0000

Forskning tyder på att valet av partner kan fortsätta på mikroskopisk nivå. Kemiska signaler runt mänskliga ägg kan locka spermier från vissa män starkare än från andra – och ge en mer komplex bild av befruktningen än den klassiska kapplöpningen. Kärleken må börja med blickar, ord och val som människor själva tror sig förstå. Men långt efter det medvetna partnervalet kan kroppen fortsätta att sortera, väga och reagera. En studie från forskare vid bland annat Stockholms universitet och University of Manchester visar att vätskan runt mänskliga ägg innehåller kemiska signaler som kan attrahera spermier olika starkt beroende på vilken man de kommer från. Fynden utmanar den gamla skolboksbilden av befruktningen som en enkel kapplöpning, där den snabbaste spermien vinner. I stället framträder en mer komplex process. Ägget är inte bara en passiv mållinje. Den omgivande follikelvätskan kan fungera som en kemisk miljö som vissa spermier svarar bättre på än andra. Forskarna undersökte hur spermier reagerade på follikelvätska från olika kvinnor. Resultaten visade att vätska från en kvinna kunde attrahera spermier från en viss man bättre, medan vätska från en annan kvinna attraherade spermier från en annan man starkare. — Follikelvätska från en kvinna var bättre på att attrahera spermier från en man, medan follikelvätska från en annan kvinna var bättre på att attrahera spermier från en annan man, säger John Fitzpatrick, docent vid Stockholms universitet.

Dolt urval på cellnivå

Forskarna beskriver fenomenet som ett möjligt exempel på så kallat cryptic female choice – dolt honligt urval. Begreppet används inom evolutionsbiologin för att beskriva urval som sker efter parning, på en nivå där honans reproduktiva system påverkar vilka spermier som får bäst chans. Det betyder inte att ägget ”väljer” i medveten mening. Det handlar om biokemi, inte vilja. Men bilden av befruktningen förändras ändå. Den blir mindre mekanisk och mer relationell. Människor kan välja partner av kärlek, attraktion, trygghet, slump eller sociala skäl. Kroppen kan därefter möta samma partner på en annan nivå, där kemiska signaler och biologisk kompatibilitet spelar roll på sätt som forskningen ännu bara delvis förstår. Enligt forskarna lockade äggets miljö inte alltid spermier från kvinnans partner starkare än spermier från en annan man. Det öppnar för tanken att det sociala partnervalet och det biologiska urvalet inte alltid pekar åt samma håll.

Kan spela roll vid infertilitet

Fynden har också väckt intresse inom fertilitetsforskningen. En del par får aldrig någon tydlig förklaring till varför de har svårt att få barn, trots att grundläggande tester inte visar några uppenbara problem. Forskarna bakom studien menar att samspelet mellan ägg och spermier kan bli viktigt för framtida fertilitetsbehandlingar och för förståelsen av vissa fall av oförklarad infertilitet. — Forskning om hur ägg och spermier interagerar kommer att utveckla fertilitetsbehandlingar och kan så småningom hjälpa oss att förstå några av de i dag oförklarade orsakerna till infertilitet hos par, säger professor Daniel Brison, studiens seniorförfattare. Här krävs dock försiktighet. Studien visar att spermier kan attraheras olika starkt av follikelvätska från olika kvinnor. Den bevisar inte att ägget alltid väljer den genetiskt ”bästa” spermien, eller att kemisk inkompatibilitet är en vanlig orsak till barnlöshet. Men den pekar på att befruktningen inte är så enkel som den ofta har beskrivits. Den gamla bilden av miljontals spermier i en rak tävling mot ett passivt ägg har varit pedagogisk, men grov. Livets början tycks i stället rymma ett finare samspel, där signaler skickas, svar uppstår och kroppen gör sina egna urval innan ett nytt liv kan bli till.

Forskare: Frön kan reagera på ljudet av regn

Emil Fjellstedt — Sun, 10 May 2026 12:37:53 +0000

Risfrön som utsattes för vibrationer från fallande vattendroppar började gro betydligt snabbare än frön i en kontrollgrupp. En ny studie från MIT visar att växter kan uppfatta naturliga ljud i sin omgivning – långt innan regnvattnet hunnit fukta jorden. Regn har länge förknippats med groning eftersom vattnet mjukar upp jorden och ger fröet rätt förutsättningar att börja växa. Studien från Massachusetts Institute of Technology (MIT) tyder på att även ljudet av regn spelar roll. I experiment med risfrön fann forskarna att vibrationer från fallande droppar fick fröna att lämna vilostadiet snabbare, enligt MIT. Resultaten har publicerats i tidskriften Scientific Reports. I försöken placerades omkring 8 000 risfrön i grunt vatten. En del frön utsattes för droppar som föll mot vattenytan på ett sätt som efterliknade olika former av regn, medan kontrollgrupper hölls under motsvarande förhållanden utan samma ljudexponering.

Snabbare groning med regnljud

Skillnaden var tydlig. De frön som utsattes för regnliknande vibrationer grodde 30–40 procent snabbare än kontrollgruppen, enligt MIT. Förklaringen antas ligga i frönas så kallade statoliter – små strukturer som hjälper växter att känna av gravitationen. När regndroppar träffar vatten eller mark uppstår tryckvågor. Enligt forskarna kan vibrationerna räcka för att rubba statoliterna och därmed aktivera groningen. — Den energi som finns i regnljudet räcker för att påskynda ett frös groning, sade Nicholas Makris, professor i maskinteknik vid MIT och en av studiens författare.

En signal för överlevnad

Forskarna tror att reaktionen har en naturlig förklaring. Ett frö nära markytan som uppfattar regn ligger sannolikt på ett djup där fukt- och växtförhållanden är gynnsamma. Ljudet kan därmed fungera som en tidig signal om att det är rätt tid att börja gro. Effekten är särskilt relevant i vattenrika miljöer, vilket är en förklaring till att ris valdes för experimenten. Forskarna misstänker att även andra frötyper kan reagera på liknande sätt. Enligt forskarna är resultaten de första direkta bevisen på att frön och plantor kan uppfatta naturliga ljud. Forskarlaget vill nu undersöka om växter även kan reagera på andra naturliga vibrationer, exempelvis vindvibrationer.

NASA-chef vill göra Pluto till planet igen

Jan Sundstedt — Tue, 05 May 2026 06:13:14 +0000

Nästan 20 år efter att Pluto degraderades till dvärgplanet har frågan fått nytt liv. NASA-chefen Jared Isaacman säger att han vill se Pluto återfå sin gamla planetstatus – men beslutet ligger inte hos NASA. Pluto kan på nytt hamna i centrum för en av astronomins mest seglivade definitionsstrider. Under en utfrågning i USA:s senat sade NASA-chefen Jared Isaacman att han vill se Pluto klassas som planet igen, rapporterar The Register. — Jag tillhör definitivt lägret ”gör Pluto till planet igen”, sade Isaacman. Han uppgav också att NASA arbetar med underlag som myndigheten vill föra fram inom forskarsamhället för att återuppta diskussionen. — Vi arbetar just nu med underlag för en ståndpunkt som vi gärna vill föra fram inom forskarsamhället för att återuppta diskussionen och ge Clyde Tombaugh det erkännande han förtjänar, sade han. Uttalandet förändrar inte Plutos formella status. Den avgörs av Internationella astronomiska unionen, IAU, som 2006 beslutade att Pluto inte längre skulle räknas som solsystemets nionde planet utan som en dvärgplanet.

Ny definition fällde Pluto

Pluto förlorade sin planetstatus när IAU införde en ny definition av vad som räknas som en planet. Bakgrunden var upptäckten av flera liknande himlakroppar långt ut i solsystemet. Om Pluto skulle räknas som planet skulle även flera av dem behöva klassas på samma sätt. IAU bestämde därför att en planet inte bara ska kretsa kring solen och vara rund utan också ha rensat sin bana runt solen. Pluto föll på det sista kravet, eftersom den rör sig i ett område med många andra himlakroppar. Därför klassades den om till dvärgplanet. Kritiker menar att definitionen är för snäv och att den blandar ihop vad en himlakropp är med var den råkar befinna sig. Förespråkarna pekar även på att NASA-sonden New Horizons år 2015 avslöjade en komplex värld med berg, glaciärer, atmosfär och geologisk aktivitet. Motståndarna hävdar samtidigt att IAU:s definition behövs för att hålla ordning i ett solsystem där nya himlakroppar hela tiden upptäcks. Pluto är i dag en av flera kända dvärgplaneter, vid sidan av bland andra Eris, Haumea och Makemake. Utspelet lär därför inte avgöra frågan. Men det visar att Pluto fortfarande har en särställning – inte bara i astronomin, utan också i populärkulturen. I mångas ögon förlorade Pluto aldrig sin status.

Korpar minns var vargar jagar

Jan Sundstedt — Mon, 04 May 2026 09:38:27 +0000

Korpar följer inte vargar till deras byten i den utsträckning forskare tidigare trott. En ny studie från Yellowstone visar i stället att fåglarna använder minnet för att återvända till platser där vargar ofta fäller byten. Forskare har länge antagit att korpar hittar kadaver genom att följa vargar. Men en ny studie, presenterad av Max Planck-institutet för djurbeteende, pekar på en annan förklaring: korparna verkar komma ihåg var i landskapet vargar brukar jaga framgångsrikt. Studien bygger på GPS-data från 69 korpar och 20 vargar i Yellowstone nationalpark under två och ett halvt år. Forskarna jämförde fåglarnas rörelsemönster med vargarnas positioner under vintermånaderna, då korpar ofta utnyttjar rester från vargars byten. Resultatet överraskade forskarna. Trots att korpar ofta dyker upp vid vargslagna byten hittades bara ett tydligt fall där en korp följde en varg längre än en kilometer eller under mer än en timme.

Direkt till jaktmarkerna

I stället flög korparna ofta långa sträckor direkt mot områden där vargar tidigare fällt byten. Enligt forskarna kunde fåglarna färdas upp till 155 kilometer på en dag för att nå platser där chansen att hitta föda var hög. — De kan flyga sex timmar utan uppehåll, rakt till en bytesplats, säger studiens huvudförfattare Matthias Loretto, enligt Max Planck-institutet. Loretto, verksam vid Research Institute of Wildlife Ecology vid University of Veterinary Medicine Vienna och tidigare vid Max Planck-institutet, menar att fynden visar hur väl korpar använder sitt rumsliga minne. — Korpar kan täcka stora avstånd genom att flyga, och de verkar ha ett gott minne, så de behöver inte ständigt följa vargar för att dra nytta av rovdjuren, säger han.

Korparnas mentala karta

Forskarna beskriver beteendet som en slags mental karta över resurser. Korparna lär sig vilka typer av områden som oftast ger utdelning – exempelvis öppna dalbottnar där vargar har större chans att fälla bytesdjur – och återvänder till dessa platser även när de inte följer ett specifikt rovdjur. John M. Marzluff, professor vid University of Washington och medförfattare till studien, säger att korparna inte tycks vara bundna till en särskild vargflock. — Vår studie visar tydligt att korpar är flexibla när det gäller var de äter. De är inte bundna till en viss vargflock, säger han. I studien, som publiceras i tidskriften Science, medverkar förutom Max Planck-institutet även forskare från bland annat University of Washington, Senckenberg Biodiversity and Climate Research Centre och Yellowstone National Park. Forskarna betonar samtidigt att studien inte utesluter att korpar kan använda lokala ledtrådar, som vargarnas rörelser eller ljud, på kortare avstånd. Studien gäller också ett särskilt ekosystem under vinterförhållanden, och resultaten behöver därför tolkas med viss försiktighet. Fynden förändrar ändå bilden av samspelet mellan korpar och vargar. I stället för att bara agera opportunistiska följeslagare till rovdjur framstår korparna som strategiska födosökare med förmåga att minnas var i landskapet de tidigare hittat föda. https://www.youtube.com/watch?v=fpqZBDgK1q8

Solljus tränger igenom kläder – och förbättrar synen

Emil Fjellstedt — Wed, 25 Mar 2026 12:43:58 +0000

Infrarött solljus tränger igenom hela kroppen och förbättrar synförmågan med upp till 16 procent – utan att ögonen ens behöver träffas av ljuset direkt. Det visar en ny brittisk studie. Och resultaten pekar mot ett problem som de flesta inte tänker på: moderna LED-lampor saknar just de våglängder som kroppen behöver. Forskare vid City St George’s, University of London, lät 40 vuxna i åldrarna 25–63 år utsättas för nära-infrarött ljus (NIR) med våglängden 850 nanometer, riktat mot ryggen i 15 minuter. Effekten var tydlig: förmågan att uppfatta blågula kontraster förbättrades med 16 procent, och känsligheten i det rödgröna spektrumet med 9 procent. Det som gör studien extra uppseendeväckande är beviset för att effekten sprider sig i hela kroppen. I en del av försöket bar deltagarna aluminiumfolie runt huvudet, så att inget ljus nådde ögonen direkt. Trots det förbättrades synen med 7 procent. Ljuset hade alltså stimulerat näthinnan via blodomloppet och kroppens vävnader – inte direkt genom ögat. — Dessa resultat bekräftar att ljusexponering mot kroppen kan förbättra synfunktionen oberoende av direkt ljusinsläpp i ögat, skriver forskarteamet i studien.

Kläder blockerar inte infraröda strålar

En av studiens mer oväntade slutsatser rör vad kläder faktiskt skyddar mot. Sex lager textil – t-shirt, skjorta och ulltröja – var nära hundra gånger mer genomsläppliga för infrarött ljus (850 nm) än för vanligt synligt ljus. Det innebär i praktiken att infraröda solstrålar når huden och kroppens vävnader även när du är fullt påklädd. Forskarnas mätningar visade att solljuset tränger igenom bröstkorgen med toppvärden i intervallet 800–875 nanometer – alltså djupt nog att nå inre organ och stimulera mitokondrierna i kroppens celler. Dessa organeller producerar den energi (ATP) som cellerna behöver för att fungera, även i näthinnan.

LED-belysning saknar det ljus kroppen behöver

Studiens resultat sätter modern inomhusbelysning i ett nytt ljus. Vita LED-lampor – som nu dominerar hem, kontor och skolor – saknar infraröda våglängder och har i stället toppar i det blå spektrumet kring 400–450 nanometer. Blått ljus i denna intensitet kan hämma mitokondriefunktionen i näthinnan, snarare än stimulera den. Glödlampor och naturligt solljus innehåller däremot ett brett spektrum som inkluderar de infraröda våglängder kroppen tycks behöva. I takt med att glödlampan fasas ut till förmån för energieffektiva LED-lösningar minskar samtidigt exponeringen för detta spektrum i vardagsmiljöer. Forskarna är tydliga med vad resultaten innebär: — Sammantaget ger dessa resultat bevis för hur viktigt solljusets fulla spektrum är för människors hälsa. De belyser också riskerna med det begränsade spektrum som återfinns i modern LED-belysning i våra inomhusmiljöer, som saknar de längre våglängderna, skriver forskarteamet. Studien publicerades 2025 i tidskriften Scientific Reports.

Uppsalaforskare upptäcker ny fågelart i Japan

Markus Andersson — Mon, 23 Mar 2026 06:14:37 +0000

Forskare från bland annat Uppsala universitet har identifierat en helt ny fågelart i Japan – tokarasångaren. Arten har i decennier förväxlats med den nära besläktade izusångaren, men DNA-analyser och sång avslöjar att det rör sig om två skilda arter. Izusångaren (Phylloscopus ijimae) är en sällsynt flyttfågel med ett av världens minsta utbredningsområden: ögrupperna Izuöarna söder om Tokyo och Tokaraöarna, ungefär 100 mil sydväst om huvudstaden. Fågeln har länge betraktats som en enda art, men redan för ett decennium sedan visade DNA-analyser att populationerna på de två ögrupperna är markant skilda. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS Nexus.

Kryptisk art avslöjad

Analyser baserade på hela arvsmassan bekräftade att fåglarna på Tokaraöarna tillhör en helt egen art. Sångerna skilde sig dessutom markant åt – men utseendet är identiskt, ett fenomen som kallas kryptisk artbildning. Bakom studien står forskare från Uppsala och Göteborgs universitet tillsammans med kollegor vid två japanska institutioner. — Den nya arten är kryptisk, vilket innebär att den utseendemässigt inte skiljer sig från izusångaren. Det är DNA-analyser och skillnader i sång som visar att det rör sig om en egen art, säger Per Alström, professor vid Uppsala universitet. Tokarasångaren (Phylloscopus tokaraensis) beskrivs nu som ny för vetenskapen. Senast en ny fågelart konstaterades i Japan var 1981, då okinawarallen dokumenterades för första gången.

Rekommenderas klassas som sårbar

Båda arternas populationer är mycket små. Tokaraöarnas tolv öar är sammantaget mindre än Fårö, och tokarasångaren har bara iakttagits på fem av dem. Den låga genetiska variationen gör arterna känsliga för miljöförändringar och sjukdomar. Izusångaren klassas redan som sårbar av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Eftersom tokarasångaren är minst lika sällsynt rekommenderar forskarteamet att båda arterna övervakas och klassificeras som sårbara. — Genetiska metoder är avgörande för att avslöja dold biologisk mångfald i en tid av global biodiversitetskris, säger Per Alström.

Forskare gör Parkinson-läkemedel av plastflaskor

Emil Fjellstedt — Wed, 18 Mar 2026 07:52:18 +0000

Brittiska forskare vid University of Edinburgh har för första gången lyckats omvandla plastavfall till ett av de viktigaste läkemedlen mot Parkinsons sjukdom. Med hjälp av genmodifierade bakterier omvandlas vanlig PET-plast direkt till det eftertraktade läkemedlet, vilket kan revolutionera både läkemedelstillverkning och plaståtervinning. Varje år produceras 50 miljoner ton PET-plast globalt – den plast som används i allt från vattenflaskor till klädfibrer. Merparten hamnar på soptippen eller i havet. Nu visar forskning publicerad i Nature Sustainability att detta avfall kan bli en råvara för att tillverka levodopa (L-DOPA), ett läkemedel som dagligen används av miljontals parkinsonpatienter världen över. Forskarna använder genmodifierade E. coli-bakterier som i flera steg bryter ner plasten till dess kemiska byggstenar och sedan bygger om dem till läkemedlet. I laboratoriemiljö lyckas metoden omvandla upp till 84 procent av råmaterialet – en nivå som väcker stort intresse inför framtida storskalig produktion. — Plastavfall ses ofta som ett miljöproblem, men det representerar också en enorm, outnyttjad kolkälla. Genom att använda biologiska processer för att omvandla plast till ett livsviktigt läkemedel visar vi hur avfallsmaterial kan ses som värdefulla resurser som stödjer människors hälsa, säger professor Stephen Wallace, som leder forskargruppen vid C-Loop Sustainable Biomanufacturing Hub i Edinburgh, i ett pressmeddelande. Den globala produktionen av levodopa uppgår till omkring 250 ton per år, och efterfrågan väntas öka i takt med en åldrande befolkning. Traditionell läkemedelstillverkning är beroende av fossila bränslen, men den nya biologiska metoden bedöms vara betydligt mer hållbar. Forskningen bedrivs vid ett specialbyggt centrum vid University of Edinburgh med stöd av brittiska forskningsråd. Samma forskargrupp har tidigare lyckats utvinna vanillin – smakämnet i vanilj – ur plastavfall, och ser potential att tillverka allt från parfymer och kosmetika till industrikemikalier på samma sätt. Nästa steg för forskargruppen är att skala upp processen till industriell nivå. Om det lyckas kan tekniken innebära att plastavfall inte längre enbart ses som ett problem att hantera, utan som en värdefull resurs i läkemedels- och kemikalieindustrin.

Så olika såg hundar ut redan på stenåldern

Emil Fjellstedt — Sat, 14 Mar 2026 07:16:47 +0000

Hundar har funnits i alla möjliga former och storlekar i tusentals år – långt innan moderna hundraser blev till. Nu visar ny forskning att mångfalden bland hundar började ta form redan för 11 000 år sedan, och att en del av dessa tidiga raser inte längre existerar. De flesta tänker troligen att hundrasernas stora variation är ett modernt påfund – resultatet av systematisk avel under 1800- och 1900-talen. Men en internationell forskargrupp med omkring 40 lärosäten, däribland University of Exeter, franska CNRS och Biologiska museet vid Lunds universitet, har nu visat att det inte stämmer. Genom att jämföra 643 kranier från vargar och tidiga tamhundar med avancerad 3D-teknik har de kunnat visa att hundar redan för 11 000 år sedan kunde se väldigt olika ut.

Förlorade hundtyper som aldrig kommer tillbaka

Maria Mostadius, intendent vid Biologiska museet vid Lunds universitet, bidrog med elva kranier från museets och Historiska museets samlingar. Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science. — Det fascinerande är att redan de allra första domesticerade hundarna uppvisade former som vi inte ser hos dagens raser. Hundar är en spegel av vår historia – deras utveckling har formats av migrationer, miljöförändringar och samhällsutveckling, säger Mostadius. Enligt forskarna hänger variationen ihop med att hundar tidigt fick olika uppgifter hos människan – allt från jakt och vallning till vakt och sällskap. Över tid ledde det till att hundar utvecklade tydligt skilda kroppsformer beroende på vad de användes till. Tidiga, varierade hundformer har hittats på flera håll i världen – i Europa, Amerika och Asien – vilket tyder på att hundar snabbt började skilja sig från vargarna efter domesticeringen. Bland de kranier forskarna studerat finns former som inte har någon motsvarighet bland dagens hundraser. Dessa tidiga hundtyper dog ut och med dem försvann genetiska linjer som inte går att få tillbaka. En stor lucka i forskningen är perioden 25 000–11 000 år sedan. Det var troligen då människan först började tämja vargen, men det saknas fortfarande tillräckligt med fynd från Central- och Sydvästasien för att ge en fullständig bild. — Det hade så klart varit häftigt att hitta urhunden! Att förstå hundarnas tidiga mångfald är också att förstå oss själva – våra samhällen, våra miljöer och vårt långa samspel med djur. Hundarnas historia är i hög grad vår egen historia, säger Mostadius.

Forntida ödla med bencancer funnen i 99 miljoner år gammal bärnsten

Redaktionen — Sat, 28 Feb 2026 10:15:41 +0000

BEIJING (Xinhua). Paleontologer har för första gången dokumenterat en bentumör hos ett ryggradsdjur bevarat i bärnsten – ett 99 miljoner år gammalt ödleskelett från Myanmar (f.d. Burma) som ger en unik inblick i sjukdomars forntida ursprung. Det internationella forskarteamet, lett av Xing Lida från China University of Geosciences i Peking och med deltagare från USA och Kanada, publicerade sina fynd i tidskriften Palaeoentomology. Exemplaret är hämtat från en gruvplats i Kachinstaten i Myanmar och härstammar från mellersta kritaperioden, då regionen utgjorde ett tropiskt skogsekosystem. Det delvisa ödleskelettet klassificeras under underordningen Anguimorpha.

Tumör identifierad med micro-CT

Forskarna drogs till en abnormitet i ödlans tå. Med hjälp av micro-CT (mikrodatortomografi), en teknik som kan tränga igenom bärnstenen och skapa tredimensionella rekonstruktioner av det fossiliserade benet, identifierades oregelbunden erosion vid den yttre delen av den första falangen på fjärde tån. Skanningarna avslöjade en tydlig förändring med expanderad benvävnad och flera små, cystliknande håligheter – ett mönster förenligt med en icke-sklerotisk, destruktiv process. Teamet jämförde skadan med över 30 patologiska tillstånd, däribland frakturer, infektioner och andra tumörtyper. Slutsatsen blev att ödlan hade lidit av en jättecellstumör (GCT), en typ av bencancer som vanligtvis uppträder nära lederna hos moderna djur, inklusive däggdjur.

Sjukdomen kan vara 100 miljoner år gammal

Även om tumörer tidigare identifierats i dinosaurieskelett är detta första gången ett sådant tillstånd dokumenterats hos ett ryggradsdjur bevarat i bärnsten. Fyndet fyller en lucka i paleopatologins historia och ger direkta bevis för förståelsen av sjukdomar hos forntida djur. Att den antika tumörens patologiska särdrag liknar dem som ses i dag antyder att sjukdomens förlopp kan vara djupt konservativt – redan etablerat för nästan 100 miljoner år sedan. — Varje bit bärnsten är en tidskapsel av jordens historia, och spår av sjukdomar är en unik fotnot i evolutionens berättelse, sade Xing Lida. — Den här blicken in i en ödlas hälsa för 100 miljoner år sedan öppnar ett nytt fönster mot förståelsen av livets evolution.

Unik upptäckt: Mammutunge funnen nästintill intakt i Sibirien

Jan Sundstedt — Wed, 25 Dec 2024 11:00:25 +0000

Forskare i Sibirien har gjort ett sensationellt fynd – en 50 000 år gammal mammutunge, nästan helt intakt, har grävts fram ur permafrosten i den ryska delrepubliken Sacha. Upptäckten, som omfattar en av världens bäst bevarade mammutkroppar, fascinerar forskarvärlden och öppnar nya möjligheter för att förstå livet under istiden. Ryska forskare presenterade "dan före dopparedan" fyndet av den unika mammutungen, döpt till "Jana" efter en närliggande flod, rapporterar Phys.org. Jana uppges väga omkring 180 kilo, mäta 120 centimeter i höjd och två meter i längd. Forskarna uppskattar att hon var ungefär ett år gammal vid sin död. – Jana är ett exceptionellt fynd och en av de bäst bevarade mammutkroppar som någonsin har hittats, konstaterar en av forskarna som deltar i projektet. Fyndet gjordes tidigare i år nära forskningsstationen Batagajka, en plats känd för tidigare upptäckter av förhistoriska djur. Jana är en av endast sju kompletta mammutkroppar som hittats världen över. Forskarna förbereder nu detaljerade studier för att fastställa hennes exakta ålder vid döden samt för att analysera mammutens tillväxt och anpassningar till det extrema klimatet under istiden.

Scientists believe Yana is likely the most well-preserved mammoth discovered to date. The fact that its head and trunk had survived is particularly unusual, they say.https://t.co/PrEpvisR3d pic.twitter.com/NQXNUOwgN6
— DW News (@dwnews) December 24, 2024

Permafrosten skyddar

Tidigare fynd i samma område inkluderar ben från andra förhistoriska djur, men Janas kropp ger en unik inblick i den unga mammutens fysiska utveckling och livsvillkor. Jakutien, som utgör en stor del av den ryska delrepubliken Sacha, är en avlägsen region som gränsar till Norra ishavet. Dess permafrost har länge fungerat som en skattkammare för forskare som söker spår från istidens megafauna. Forskare tror att unga mammutar växte snabbt för att klara av det hårda klimatet. En av forskarna beskriver fyndet som "en ovärderlig möjlighet att förstå hur dessa djur anpassade sig till kalla vintrar och begränsade resurser". Upptäckten av Jana visar återigen hur permafrostens bevarande egenskaper kan bidra till att belysa förhistoriska livsformer. Forskarteamet hoppas att resultaten från de kommande analyserna inte bara kommer att fördjupa kunskapen om mammutar, utan även ge insikter om klimatets inverkan på djurliv under istiden.