Minority Report: Alla system har en svaghet…

Jan Sundstedt — Sat, 02 Aug 2025 18:15:34 +0000

Steven Spielberg och Tom Cruise var vid millennieskiftet kungar av Hollywood, med en rad av hits i bagaget var och en för sig. Duon var sedan lång tid tillbaka bekanta med varandra men hade, kanske något överraskande, aldrig jobbat ihop. Nu skulle det bli ändring på den saken.

Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 23 december 2023.

Herrarna beslöt sig för att filmatisera den berömda science fiction-författaren Philip K. Dicks novell Minority Report (1956). Herr Dick var ett fullblodsproffs inom genren med ett antal berömda alster i pokalskåpet såsom Total Recall (1966), Blade Runner (1968) och The Adjustment Bureau (1954) som exempel på böcker som filmatiserats (för enkelhetens skull hänvisas i texten till bokens senare filmtitel samt den litterära förlagans publiceringsår). Om Minority Report enbart vore en Tom Cruise-film skulle filmen i sig vara mycket underhållande och ett bra komplement till Cameron Crowe-regisserade dramat Vanilla Sky, som han gjorde under samma period. Anmärkningsvärt nog är filmen även en högklassig Steven Spielberg-film, med vilken den legendariske filmskaparen testar gränserna för sin egen förmåga och utmanar sin karaktäristiska stil och ton. Spielberg har emellanåt fått viss kritik för att han inte alltid vågat ta ut svängarna ordentligt men jag menar tvärtemot att han ofta visat prov på att göra just det. Må vara att han som regissör inte är någon introvert dysterkvist à la Ingmar Bergman utan mer av en klassisk historieberättare i modern tappning. Få kan ta med åskådaren på en åktur som Spielberg och i Minority Report gör han just detta, tillsammans med Hollywoods favoritscientolog Cruise och vår egen sjunde inseglarlegend Max von Sydow. [caption id="attachment_168281" align="alignnone" width="640"] Steven Spielberg och Tom Cruise under inspelningen av "Minority Report". Foto: Imdb, Dreamworks.[/caption]

Att fly är meningslöst...

I mitten av 2000-talet ligger våldsbrottsligheten i USA på rekordnivåer. För att bekämpa våldet har Metropolitan Police Department i Washington DC skapat en enhet kallad PreCrime. Genom att använda sig av så kallade "PreCogs" – tre mentalt förändrade människor med förmåga att se in i framtiden och upptäcka brott - försöker man proaktivt förhindra mord innan de begås. När PreCogs känner av att ett mord är på väg att ske genereras, via ett sinnrikt system, två träbollar med förövarens och offrets namn inristade. Varje bolls form och struktur är unik, vilket gör systemet förmodat manipuleringssäkert. Färgen på bollen indikerar vilken typ av mord och när mordet kommer att inträffa. Däremot kan inte PreCogs visa på platsen för mordet utan enbart, utöver namnen på de inblandade, dag/tid samt kedjan av händelser som leder fram till dådet. PreCrime-enheten, som leds av polischef John Anderton (Tom Cruise), använder en noggrann process kallad "scrubbing" för att i tid lokalisera brottsplatsen samt identifiera och arrestera den presumtive förövaren. Danny Witwer (Colin Farrell), en agent och tjänsteman vid justitiedepartementet som fått i uppdrag att granska PreCrime-systemet innan det implementeras i hela landet, är dock en av de som ifrågasätter PreCrime-systemets etik. Är det verkligen rätt att fängsla någon för något denne ännu inte har gjort och framför allt; finns det brister i systemet? En dag förutspår PreCogs något som ställer John Anderton själv i en minst sagt märklig situation... [caption id="attachment_168284" align="alignnone" width="640"] 'PreCogs' kan förutspå mord i "Minority Report". Foto: Imdb, Dreamworks.[/caption]

Fängslande äventyr med magnifikt skådespeleri

Regin av Steven Spielberg är nästintill perfekt. Han har en enastående förmåga att fånga äventyret i berättelsen. Att få, så att säga, med åskådaren på tåget. Det må finnas andra regissörer som kan paketera bilden på ett mer uttrycksfullt sätt, men inte många kan matcha Spielbergs snitsiga berättarstil och ton, samt förmåga att utmejsla spektakulära actionsekvenser. Manuset är fiffigt och intrikat på ett sätt som gör det svårt att förutse vad som komma skall. Varför just Anderton blir den som utsätts för vad som kan vara en komplott är invävt i en sidohandling som jag här inte avslöjar, men som är till lika delar sinnrik som är tragisk. Dialogen passar väl in i tonen och känns aldrig för teknokratisk och svår, trots att filmen till stora delar kretsar kring avancerad teknik i en inte alltför avlägsen framtid blott 30 år bort. Fotot av Spielbergs fotografmusa Janusz Kaminski är kallt och sterilt med en nästan färglös palett. Dystopiskt så det förslår men som givet ämnet passar mycket bra. Grälla Mary Poppins-färger hade förtagit mycket av filmens många allvarliga teman. Husmusa nummer två, favoritkompositören John Williams, levererar en Bernard Herrmann-liknande ljudbild som ytterligare förstärker såväl andlös spänning som vemod. Med "Johnny" framför orkesterdiket kan man vara säker på att få en soniskt väl tillagad kompott av musikalitet. Skådespelarinsatserna kan symboliseras med ett legendariskt svenskt namn: Max von Sydow. Att herr Sydow aldrig vann en Oscar (nominerad vid två tillfällen) är en kulturskandal av Guds nåde. Von Sydow rör sig ständigt lika ledigt, oavsett om filmen är en stor färgsprakande Hollywood-produktion eller "djupare" svartvita filmer från plågade konstnärssjälar med säte i Burträsk. Von Sydow ger här ett porträtt av en sympatisk och stoisk man som till synes vill väl men som bär på en mörk hemlighet. Tom Cruise har jag länge haft ett gott öga till på vita duken. Oavsett vad man tycker om våghalsige herr Thomas Cruise Mapother IV kan det inte ifrågasättas karlns hängivenhet till yrket. Ett proffs ut i fingerspetsarna. Den övriga ensemblen är utsökt rollbesatt med särskild flaggning för Samantha Morton som PreCog Agatha samt halvgalne Irlandsbördige Colin Farrell som undersökande polisen Danny Witwer. Ett extra plus går till vår egen Peter Stormare i en mindre men sagolik roll ("håll käften kärring") som halvgalen ögonläkare. [caption id="attachment_168286" align="alignnone" width="640"] Tom Cruise magnifik i "Minority Report". Foto: Imdb, Dreamworks[/caption]

Har verkligheten hunnit ikapp?

Det finns gott om utrymme för tankegods i och med Minority Report. Vid en första anblick finns det gott om ryggmärgsreflexer som tycker att det är ju en synnerligen bra idé att fängsla mördare innan brottet begåtts. Må så vara, men faktum kvarstår; brottet är trots allt inte begånget. Det kan ju också tänkas att den förmodade förövaren ändrar sig? Hur ser en sådan rättsstat ut? På vilka principer och grundvalar vilar en sådan? Hur bygger försvaret sin argumentation, etcetera? Filmens verklighet är för den vakne betraktaren inte så avlägsen. Redan idag grips, häktas och lagförs människor jorden över för brott som inte begåtts men som i många fall planerats. Vissa brott som exempelvis terroristbrott är tydliga exempel på det. Förvisso bra, anser nog de flesta av oss, men var går gränsen? Gränser som hela tiden flyttas fram. Åsiktsbrott nästa? Övrigt som år 2002 var science fiction men som nu är fakta inkluderar animerade reklamskyltar, multi-touch-skärmar, bildläsare som scannar ögats iris samt mjukvara som försöker förutspå brott - vilket presenterades år 2010 av en professor vid University of Pennsylvania. Den röda bil Anderton kör i filmen är ett framtidskoncept från Lexus av företagets designstudio Calty och den tyske bildesignern Harald Georg Belker. Bilen fick namnet Lexus 2054 och kanske dröjer det inte länge innan fordonet ser dagens ljus på riktigt. Jag minns att jag smått blev golvad när Minority Report sommaren 2002 hade premiär. Filmen är inget annat än en fullträff inom såväl science fiction som thrillergenren. Det är över 20 år sedan den gjordes, men i och med hur vår samtid tyvärr utformats så har den inte åldrats utan snarare tvärtom blivit mer aktuell än den var då. Filmen finns tillgänglig för alla supportrar av underbar fysisk media här. Via streaming kan denna sida vara ett alternativ. Minority Report passar alldeles utmärkt som två och en halv timmars god underhållning med andlös spänning i potten och för den delen även tankeväckande funderingar över den samtida samhällsutvecklingen. Vem som blir först med att få en färglagd träboll med eget namn inristat får dock framtiden än så länge utvisa... Jan Sundstedt

Tom Cruise avslutar ”Mission: Impossible”

Jan Sundstedt — Fri, 16 May 2025 07:09:36 +0000

Specialagent Ethan Hunt är tillbaka – för sista gången. Den åttonde och avslutande delen i Mission: Impossible-serien, "The Final Reckoning", har världspremiär på filmfestivalen i Cannes den 21 maj, samma dag som filmen även går upp på svenska biografer. Efter nästan tre decennier av globala konspirationer, halsbrytande action och miljarder inspelade dollar är det dags att ta farväl av Ethan Hunt – agenten som klättrat på klippor, hängt från flygplan och sprungit genom explosionsartade storstäder, alltid med Tom Cruise själv i centrum. Tom Cruise, en erkänd adrenalin-fantom, gör i filmen i sedvanlig nästan samtliga våghalsiga stunts på egen hand, något som blivit hans signum och publikens stora dragplåster. Finalen, med den dramatiska titeln Mission: Impossible – The Final Reckoning, sätter nu punkt för en av Hollywoods mest uthålliga actionserier. Samtidigt är det en hyllning till ursprunget: precis som tidigare filmer bygger den på 1960-talets TV-serie Mission: Impossible, som i sin tur hämtade inspiration från Sean Connerys era av James Bond – där sofistikerad agentaction, tekniska prylar och skurkar med världsherravälde på agendan var självklara ingredienser.

Tom Cruise said goodbye to "Mission: Impossible" at #Cannes as 'The Final Reckoning" earned a five-minute standing ovation.https://t.co/cwsNOXV0IC pic.twitter.com/HValuPY0ca
— Variety (@Variety) May 14, 2025

Stående ovationer

Tom Cruise tog själv farväl av Ethan Hunt med besked under filmfestivalen i Cannes, där Mission: Impossible – The Final Reckoning möttes av fem minuters stående ovationer. Publiken hyllade inte minst Cruises kompromisslösa insats för att föra halsbrytande, praktiska stunts till bioduken. Hans närvaro kan också sägas ha befäst Cruises roll som en av de sista riktigt stora filmstjärnorna. – Att vara här i Cannes och få uppleva de här ögonblicken - jag menar, när jag var liten och vi växte upp kunde jag inte ens drömma om att något sådant här skulle hända. Jag är bara väldigt tacksam för att jag under 30 år har kunnat underhålla er med den här serien, säger Cruise själv. Cannes-festivalen har tidigare visat sin uppskattning för Cruises kompromisslösa arbetsmoral och passion för filmkonsten. När han senast besökte festivalen, 2022, möttes han av stående ovationer för Top Gun: Maverick och tilldelades en hederspalm för sitt livsverk. Nu väntar alltså ännu en adrenalinfylld final, med flygscener, konspirationer och spektakulära uppgörelser. Mission: Impossible må ha nått sitt slut – men för Tom Cruise fortsätter jakten på nästa filmiska kraftprov.