teknokrati – Nya Dagbladet

Neil Oliver: Demokratin rivs ned inför öppen ridå

Emil Fjellstedt — Wed, 27 May 2026 11:13:10 +0000

Den brittiske historikern och programledaren Neil Oliver varnar för att västvärldens politiska kris inte bara handlar om impopulära regeringar. I en intervju med The Duran beskriver han ett djupare sammanbrott i förtroendet för demokratiska institutioner – och menar att utvecklingen banar väg för teknokratiskt styre.

Oliver, som tidigare blivit känd som arkeolog och TV-profil i Storbritannien, intervjuas av Alexander Mercouris och Alex Christoforou i The Durans program om teknokrati, juryprövning och demokratins framtid. Samtalet tar avstamp i den växande ilskan mot det politiska etablissemanget i Storbritannien, där både Labour och Tories samtidigt tappar förtroende.

Enligt Oliver är den brittiska krisen inte en vanlig pendelrörelse mellan två stora partier. Han beskriver i stället en politisk klass som medvetet tycks göra människor sjuka på själva systemet.

— Jag tror att människor på ett beräknat och kontrollerat sätt görs äcklade av demokrati, äcklade av den politiska klassen och av politik, eftersom avsikten är att ta bort detta helt och hållet och införa en teknokrati där beslut fattas åt oss, inte av oss, säger han.

”Kontrollerad rivning” av politiken

Oliver använder uttrycket ”kontrollerad rivning” för att beskriva hur allmänhetens förtroende för de etablerade partierna urholkas. Han menar att den brittiska konservativa partiapparatens kollaps inte bara var ett valnederlag, utan möjligen en existentiell kris för hela partiet.

Nu ser han samma process riktas mot Labour under premiärminister Keir Starmer. Beslut om energi, skatter, migration och identitetspolitik framstår enligt Oliver som utformade för att reta upp människor snarare än för att lösa samhällsproblem.

Han kopplar också utvecklingen till ett bredare västerländskt mönster. Mercouris påpekar i intervjun att både Storbritannien, Tyskland, Frankrike och USA präglas av växande cynism och misstro mot hela den politiska apparaten, inte bara mot enskilda ledare.

Oliver menar att eliter historiskt ofta har låtit gamla maktformer falla när de blivit för impopulära, för att sedan föra över makten till en ny struktur. Revolutioner, säger han, framställs ofta i efterhand som folkliga uppbrott, men styrs i regel uppifrån.

— Det handlar alltid om att detta har haft sin tid. Vi måste riva den byggnaden, men vi måste behålla kontrollen. Så hur genomför vi övergången?, säger Oliver.

Juryprövningen som sista spärr

En central del av intervjun handlar om det brittiska rättssystemet. Oliver lyfter särskilt fram trial by jury – juryprövningen – som en äldre demokratisk institution än Magna Carta, även om den kodifierades där 1215.

Utan juryprövning, menar han, återstår bara skenet av demokrati. Allmänna val blir då främst ett sätt att utse administratörer för ett system där folket inte längre prövar lagens rättvisa i praktiken.

— Om man inte har juryprövning, då styr inte folket sig självt, säger han.

Oliver hävdar att Storbritannien nu närmar sig en ordning där staten kan formulera lagar, låta egna domare tillämpa dem och samtidigt minska folkets direkta roll i rättskipningen. Mercouris, som själv har juridisk bakgrund, instämmer i att juryprövning, oskuldspresumtion, rätten att tiga och skyddet mot dubbel lagföring alla har försvagats kraftigt.

— Utan juryprövning har vi ingen demokrati i Storbritannien, säger Oliver.

Misstro, krig och teknokrati

Samtalet rör också utrikespolitiken. Mercouris frågar om västvärldens allt mer aggressiva utrikespolitik kan fungera som ett sätt att samla eliterna och rättfärdiga mer kontroll hemma.

Oliver svarar att väst efter andra världskriget byggt upp ett ekosystem av krigsintressen, där ekonomier och politiska karriärer blivit beroende av ständiga konflikter. Han hänvisar till uttrycket att när allt annat misslyckas tas folken till krig.

Han menar samtidigt att krig kräver förtroende och sammanhållning – just det som västliga samhällen nu förlorar. Därför blir resultatet, enligt honom, en märklig kombination av mer krigsretorik men sämre förmåga att faktiskt bära upp långsiktiga nationella projekt.

— Krig är inte tänkt att vara allt och slutmålet. Det är inte hållbart, säger Oliver.

I intervjuns senare del säger Oliver att han ändå är optimistisk. Skälet är att han anser att den styrande klassen har ”överspelat sin hand”. Allt fler människor ser enligt honom igenom manipulationen, inte minst tack vare internet.

Han beskriver en möjlig väg framåt som att människor ”vänder sig bort” från teknokratin, oligarkerna och administratörerna, snarare än att vänta på att det etablerade partisystemet ska rädda dem.

— Jag tror inte att vi kommer att rösta oss ur detta, säger Oliver. Men människor måste förstå att de är mer än kapabla att begära och få något bättre än detta. Vi är inte maktlösa. Vi är inte dumma.

Se hela intervjun här:

Nick Boström och kampen att övervinna döden

Isac Boman — Sat, 04 Oct 2025 12:45:58 +0000

Artikeln publicerades ursprungligen den 3 maj 2022.

Svenske Nick Boström är den relativt dolda profilen som tillhör toppskiktet bland transhumanistiska filosofer. Han använder sig ofta inte av konkreta förutsägelser utan förlitar sig på diverse sannolikhetsteorier där han vidare finner insikter och möjligheter. Boström har sedan 1990-talet varit uttalad transhumanist då han gick med i en rörelse med utopisk syn gällande den accelererande teknologin, som man redan då visste drastiskt skulle förändra den sociala, ekonomiska och biologiska vetenskapen. Hur människan kommer att gå in i ”singulariteten” var något Boström och hans vänner inom rörelsen gärna diskuterade. Som enda barn växte Nick Boström, född Niklas Boström, upp i Helsingborg. Det svenska skolsystemet föll aldrig Boström riktigt i smaken och han pinade sig igenom grundskolan. I tonåren kom den drömmande och filosoferande unge Boström över några verk författade av Friedrich Nietzsche och Arthur Schopenhauer och började samla på sig liknande texter och böcker som han ofta läste i en närliggande skog inte alltför långt från sitt barndomshem. Boström har även sagt att det var här han själv började utveckla sina egna tankar kring livet och fann inspiration till att skriva poesi och filosofi, och att det också var här han bestämde sig för att han hade slösat bort alldeles för mycket tid i sitt liv. Boströms nyfikenhet och intresse för de djupare frågorna i livet, och hur man skulle kunna leva så handlingskraftigt som möjligt, ökade i takt med att han grävde djupare inom konst, litteratur och vetenskap. Boström tjatade på sina föräldrar att få avsluta sitt sista gymnasieår genom hemstudier, vilket de till slut accepterade och tillsammans med skolan ordnade de en läroplan med särskilda prov för sin son. Boströms val av hemstudier resulterade i att han avverkade hela året, alltså två gymnasieterminer, under loppet av endast tio veckor. Några år senare, som doktorand i Stockholm, studerade Boström den analytiske filosofen W.V Quines arbete om det svåra förhållandet mellan språk och verklighet. Under denna tid hade Boströms intresse mer och mer förflyttats från psykologi till matematik, och vidare till teoretisk fysisk. Internet började växa fram och Boström insåg att filosofin han tidigare blivit inspirerad av började bli föråldrad, vilket resulterade i att han 1995 skrev en dikt som var en avskedsbeskrivning till sitt tidigare jag. Vad Boström då inte visste var att det fanns ett växande antal människor runt om i världen som delade samma tankar kring den omvälvande förändring internet medförde. Boström gjorde sig känd inom tillhörande kretsar och bekantade sig med många likasinnade i diskussionsgrupper online administrerad av en organisation i Kalifornien, som gick under namnet Extropy Institute. Termen extropi myntades 1967 och används för ”att beskriva livets förmåga att vända spridningen av entropi över tid och rum”. Extropianism beskrivs som en frihetlig stam av transhumanism som försöker styra mänsklig evolution i hopp om att eliminera sjukdom, lidande och död. Extropianerna förespråkade utveckling av artificiell superintelligens för att uppnå dessa mål, och de föreställde sig att mänskligheten skulle kolonisera universum. 1996 fortsatte Boström sina studier vid London School of Economics samtidigt som han blev alltmer aktiv inom Extropy-forumet. Ett år senare grundade han sin första egna organisation, World Transhumanist Association, och började med detta föra ut transhumanistiska värderingar och gav bland annat intervjuer till den brittiska statskanalen BBC. Gränsen mellan Boströms akademiska arbete och aktivism började suddas ut.

AI, futurism och döden

Nick Boström talar mer än gärna om ämnet ”superintelligens” och lyfter ofta vilka konsekvenser äkta artificiell intelligens kan få. Boström menar att AI kan utgöra faror som överstiger alla tidigare hot från teknik, inklusive kärnvapen, samt att mänskligheten riskerar att utrota sig själv om utvecklingen inte noggrant hanteras och övervakas. Centralt i dessa orostankar är att AI under kort tid kan gå om och överskrida människans intellektuella potential om den når förmågan att kunna utveckla och förbättra sig själv. Boström liknar i dessa framtidsutsikter människor med gorillor; båda primater där den ena arten dominerar planeten, medan den andra får hålla sig långt ute på sin kant. "Innan utsikten till en underrättelseexplosion är vi människor som små barn som leker med en bomb. Vi har liten aning om när detonationen kommer att inträffa, men om vi håller enheten mot örat kan vi höra ett svagt tickande ljud.”, skriver han. Några av de kända namn som säger sig ha blivit inspirerade av Boströms arbete är bland andra entreprenören Elon Musk och globalisten Bill Gates. Även futuristen och miljonären James Martin stödjer Nick Boströms organisation Future of Humanity Institute ekonomiskt. Institutet har en filosofisk grund och bland stipendium som delas ut hittar man studier om ett ”mörkt eldscenario” - en kosmisk händelse som skulle kunna inträffa under vissa högenergiförhållanden som skulle mutera vardaglig materia till mörk materia, som vidare skulle kunna radera det mesta av det vi kallar universum. Här har även ämnen som en intergalaktisk maskinintelligens, stödd av ett stort antal sonder, en mer etisk framtid än ett kosmiskt imperium som innefattar miljontals digitala hjärnor. Kampen för att övervinna döden har varit ett genomgående ämne i Boströms hundratals artiklar han släppt genom åren. 2008 skrev Boström en essä som en uppmaning till handling från en framtida utopi. ”Döden är inte en utan en masslönnmördare. Ta sikte på orsakerna till tidig död - infektion, våld, undernäring, hjärtinfarkt, cancer. Vänd din största pistol mot åldrandet och skjut. Du måste ta vara på de biokemiska processerna i din kropp för att övervinna sjukdom och åldrande. Med tiden kommer du att upptäcka sätt att flytta ditt sinne till mer hållbara medier,” skriver Boström i sin text. Boström hävdar själv att framtiden kan studeras med samma noggrannhet som det förflutna, även om slutsatserna kommer att skilja sig markant. Som en liknelse menar han att det exempelvis kan vara svårt att säga var en resenär befinner sig om en timme, men efter fem timmar kan man vara någorlunda säker på att resenären förhoppningsvis nått sin destination. På samma sätt menar Boström att den långsiktiga framtiden för mänskligheten är relativ lätt att förutse, men det är svårare att kalkylera exakt när de stora tekniska genombrotten på riktigt kommer att slå igenom.

AI-hotet mot livet på jorden

Osignerad — Sun, 11 Aug 2024 16:12:55 +0000

De senaste månaderna har det för första gången funnits en omfattande debatt om det existentiella hotet från artificiell intelligens (AI). Det är en mycket angelägen, om än väldigt sen, ankomst till vår tids stora ödesfråga. Premisserna för att få delta i den offentliga debatten tycks dock vara att man accepterar synen på AI som en sorts frälsande kraft.

Artikeln publicerades ursprungligen den 11 juli 2023 på Nya Dagbladet.

Jag kommer att tänka på när jag bodde i Ryssland på 1990-talet och hade en bekant som var ingenjör. Han berättade om en studiekamrat han hade haft som var ett riktigt snille. Det här var ännu under Sovjettiden och vid sluttentamen fick studenterna en och en gå fram till examinationskommittén och dra en slumpvis fråga att besvara. Den sällsynt begåvade studenten fick frågan: Varför kraschade Challenger? Han briljerade genom att förklara från ax till limpa alla tekniska orsaker som lett fram till att den amerikanska raketen gått i bitar bara 73 sekunder efter uppskjutning. Den begåvade studenten blir, hör och häpna, underkänd. Kommittén tar honom i örat för att han missat att det nämna den allra viktigaste förklaringen: Challenger var en kapitalistisk raket. Den kunde inte annat än krascha. Detta exempel är hämtat från ett totalitärt sammanhang, men även i vår tids ”liberala demokratier” finns vissa propagandafraser som man måste komma ihåg att rabbla upp om man vill få delta i offentliga sammanhang. Det gäller inte minst debatten om artificiell intelligens, AI. Du kan få sitta med i SVT på bästa sändningstid och varna för de existentiella riskerna, men bara på villkoret att du i nästa andetag sjunger AI:s lov och pratar om allt fantastiskt AI kommer göra för mänskligheten – bota cancer och alla svåra sjukdomar, få bukt med svälten och orättvisorna, lösa miljöproblemen etcetera.

I Sovjetunionen var ideologin kommunism. I vår tid är det teknologin som närmast har fått religiös status, med den artificiella intelligensen i rollen som Gud Fader.

Precis som religionernas utlovade paradis, lockar även den artificiella intelligensens evangelister med en framtida utopi. Ingen i den pågående debatten tycks våga avkräva AI-lobbyn några belägg. Man kunde ju annars fråga sig hur länge någonting med ett så pass uselt track record ska få leva på utopiska löften som kanske aldrig infrias? Vi kan tänka oss heroin som en jämförelse. Drogen förknippas med elände och lidande. Missbrukade liv, förstörd hälsa, överdoser. Heroin är förbjudet i nästan alla av världens länder. Ändå är beroendet som heroinet orsakar en piss i Mississippi jämfört med det beroende som AI genererar. Det är nästan komiskt att åka i kollektivtrafiken och se hur i princip varenda människa – vuxen som barn – hypnotiserat stirrar in i en rektangel. Skrattet fastnar dock i halsen eftersom man själv troligen gör likadant. Den kollektiva aspekten är sannolikt det som gör att frågan knappt kommer upp till debatt. Missbruket har blivit normaliserat och det finns inga vuxna i rummet som säger ifrån. Men, som Erich Fromm påpekat, blir en galenskap inte mindre galen bara för att den delas av miljontals människor. Tänk om jag i en kristallkula fått en bild av framtiden när jag växte upp på 1970-talet, och fått se denna masshypnos. Jag skulle nog trott att det var en dålig science-fiction, där mänskligheten blivit kapad av någon främmande makt. Så förutom då att vara kusligt beroendeframkallande, vad har AI för track record i övrigt? AI har givit världens auktoritära makthavare möjlighet att övervaka samhällets medborgare med en teknologi som inte ens Storebror i framtidsromanen 1984 kunde drömma om. AI har givit de groteskt rika möjlighet att bli ännu mer groteskt rika genom allt effektivare manipulationer av världens finanssystem. Aladdin som ett väldigt avancerat AI-system heter, genererar alltmer av vinsterna åt världens största fondjätte BlackRock. AI har kraftigt bidragit till att den psykiska ohälsan och självmordstalen ökat drastiskt bland unga. Vi kan konstatera att vare sig det tvångsmässiga dataspelandet eller atomiseringen och pseudoumgänget på antisociala medier har gjort våra barn och ungdomar lyckligare. Förr i tiden drömde tjejer om att se ut som någon filmstjärna. Idag drömmer de om att se ut som sin egen AI-manipulerade profilbild på Instagram. Som bekant håller AI som även på att göra allt fler människor överflödiga. Om arbetarna tidigare behövdes för att sköta fabrikerna – vilket åtminstone gav dem en viss hållhake på kapitalisterna – är dagens proletariat helt försumbart den stunden AI kan sköta sysslorna billigare. (Någon borde informera Sveriges statsminister om detta. Nyligen sa Ulf Kristersson att det vore fel att bromsa AI-utvecklingen ”för det skulle äventyra jobben”). Problemet går dock djupare än själva teknologin. I Folkets Radios program om Mind-Control som publicerades hösten 2021 intervjuade jag idéhistorikern Per Johansson som ansåg att diskussionen om AI som tar över våra jobb är något missriktad. ”Det enda skälet till att Artificiell intelligens kan ta över våra jobb”, sa han, ”det är att de redan är artificiellt intelligenta”. Ända sedan den industriella revolutionen har arbetslivet kommit att präglas av effektivitet och rationalisering. Arbetsplatser utformas enligt industrins organisationsmodeller, och utvecklingen går i allt högre utsträckning mot automatisering. Som en förbittrad läkare sa till mig efter den stora omorganisationen av Karolinska: ”Robotarna är beställda, men leveransen är försenad, så under tiden får jag jobba här på nåder”.

Även skolan producerar kuggar i ett maskineri. Det finns knappt någonting kvar av kreativt skapande. Det ensidiga fokuset på vänster hjärnhalva är extremt.

Vad är vitsen, kan man fråga sig, med att stressa upp barnen när de sover som skönast på morgonen och hetsa dem med prov och läxor enbart för göra dem till lågpresterande räknemaskiner och bristfälliga kunskapsbanker – det vill säga till munsbitar för AI. Tänk om vi istället skulle acceptera att sådant som maskiner redan kan göra bättre än oss inte är vad vi ska tvinga våra barn att försöka lära sig. I den bästa av världar kunde AI bli en väckarklocka som får oss minnas vilka vi faktiskt är. Vi kunde i stället satsa på att utveckla och fullända de egenskaper som gör oss unikt mänskliga och levande: relationer, poesi, sång, konst, kreativt skapande, humor, småskalighet med mera. Upprinnelsen till de senaste månadernas debatt är ett uppmärksammat upprop för att pausa utvecklingen av kraftfulla AI-system, vilket följdes av ett öppet brev, undertecknat av världens ledande AI-dignitärer med budskapet att vi bör betrakta AI som ett existentiellt hot mot mänskligheten, precis som kärnvapen. Min bror, Max Tegmark, har som initiativtagare till uppropet varit en frekvent intervjuperson i mediala sammanhang. Han försöker få oss att ta in det som många nog vill hålla ifrån sig: att vi redan är riktigt illa ute och att det kan gå ofattbart fort från att AI på dagens nivå lär sig AI-utveckling. När de självlärande systemen blir alltmer avancerade kan de själva utveckla och skriva om sin programvara som skriver nästa programvara som skriver nästa som skriver nästa och så vidare. I en intervju med Deutsche Welle varnar Max för att mänskligheten håller på att bygga ett främmande tänkande ("an alien mind") som är mycket mer kraftfullt än vårt eget, och som vi kommer att behöva dela planeten med. Vi pratade nyligen, Max och jag, om hur vi på ett märkligt sätt har kommit att ägna oss åt en och samma ödesfråga – även om vi har närmat oss den från vitt skilda håll och med helt olika begreppsapparater. Spontant tänker nog många att AI-hotet är något som uppstått på senare tid. Det stämmer att den teknologiska utvecklingen har möjliggjort byggandet av detta Frankensteins monster, men det är bara en del av sanningen. AI-teknologin är, skulle man kunna säga, det gränssnitt som ”monstret” använder för att effektivare kunna ta kontroll över oss människor. ”Monstret” själv är dock inte nytt. Redan i urgamla gnostiska texter återfinns varningar för en själlös men kraftfull intelligens som kan infiltrera mänskligt tänkande och leda oss mot fördärv. I min bok Kriget mot livet, som kommer ut i augusti, kan du läsa mer ingående om den här kraften, som gnostikerna kallade arkontisk. Något som är slående med de gnostiska texterna är att man redan för flera tusen år sedan hade ett koptiskt ord – Hal – för virtuell verklighet. Om ordet låter bekant är det för att filmregissören Stanley Kubrick valde det som namn på datamaskinen som försökte kapa rymdresenärernas farkost i hans berömda film 2001 – ett rymdäventyr. Gnostikerna beskrev den arkontiska kraften som en sorts pseudogud, driven av blind avund mot den besjälade planeten Jorden. Den saknar den gudomliga intelligens som genomströmmar livet och naturen, som den enbart kan härma. Just detta är den däremot oerhört skicklig på.

De virtuella kopiorna och simuleringarna kommer dock alltid att sakna den mystiska komponent som tillhör livet.

Gnostikerna använde begreppet antimimon för att beteckna den främmande intelligensens modus operandi, vilket syftar på att kopiorna har det motsatta syftet till det levande originalet. Om vi applicerar de gnostiska varningarna på vår tid innebär det att allt som infogas i AI-systemen blir dött och själlöst, att AI och ”smarta” teknologier aldrig kan utvecklas i samklang med att livet blomstrar enligt sina egna förutsättningar. En ryggradsmässig reaktion är givetvis att avfärda allt dylikt som metafysiskt dravel. Det finns dock goda skäl till att inte vara så snabb i att förkasta gnostikernas varningar från det förgångna. Dels ger de en förståelse för att tendensen att fjärma människor från naturen inte är något nytt. Dels kan de hjälpa oss att se var den verkliga frontlinjen går någonstans, bortom de ideologiska och politiska skiljelinjer människor annars splittras längs. En som har åskådliggjort denna frontlinje är filmregissören John Carpenter i sitt mästerverk They Live från 1987, där han skildrar Reagans nyliberala tidsålder som en katastrofal utomjordisk invasion. I filmen styrs Amerika av utomjordingar förklädda till medlemmar av den ekonomiska och professionella eliten. För dem är jorden bara en resurs till för att plundras, den är deras ”tredje värld”. En del människor har rekryterats som utomjordingarnas kumpaner. De belönas för sitt samarbete med snygga jobb, pengar och konsumtionsvaror. De bjuds in till överdådiga banketter där utomjordingar utklädda till affärschefer förklarar att ”Vinsterna har varit betydande, både för oss och för er – den mänskliga makteliten”. Det finns både plus och minus med ett sådant angreppssätt i AI-debatten. Man kan lätt framstå som alarmistisk och man blir garanterat inte inbjuden till SVT:s morgonsoffa. Det kan samtidigt också vara den väckarklocka många behöver höra, att det faktiskt pågår ett fullskaligt krig mot livet, att en främmande intelligens håller på att ta kontroll över planeten och över oss människor, och att vi behöver välja sida. Låt oss återvända till idéhistorikern Per Johanssons resonemang om att det konkreta AI-övertagandet som regel har föregåtts av en AI-anpassning av verksamheten i fråga, det vill säga standardisering, likriktning och avhumanisering. Var är det då som ligger härnäst i pipeline? Vi ser det nu i stor skala inom jordbrukssektorn. Med FN:s mäktiga hållbarhetsagenda som ideologisk bas håller världens agrarindustriella komplex i rask takt på att genomföra ett systemskifte mot ett högteknologiskt, hårdmanipulerat jordbruk som via algoritmer ska kunna skötas av robotar. Det är heller inte längre enbart komponenterna i industriella verksamheter som ska betraktas som produktionsenheter, utan även livet självt som ska reduceras till en knippe specifika funktioner. Det väckte (lyckligtvis) en viss upprördhet när det blev känt att Vårdguiden på sin webbplats hade uppmaningen ”Kvinna – undvik” som en rekommendation inom sjukvården. Genom att i stället tala om ”den som ska föda barnet”, ”livmoderbärare” eller ”menstruerare” skulle man undvika att kränka transpersoner som identifierar sig som kvinnor.

Det talas även om att artificiella pollinerare kan behöva ersätta bina.

Det är en art som fullständigt håller på att duka under i en värld fylld av miljögifter och genmanipulerade monolandskap och som får sin navigeringsförmåga störd av elektromagnetiska frekvenser. AI håller i allt raskare takt på att ta kontroll över livet på jorden, inlemma och slutligen assimilera det i sina livlösa system. Kanske är det därför logiskt att man nu fasar ut ur språket och reducerar det som AI aldrig kan åstadkomma till en knippe funktioner, exempelvis kvinnor som föder barn eller livets mångfald av arter som flätas samman i naturen. Det torde egentligen inte vara svårt att se att hela projektet i sina grundvalar är ett bedrägeri. Det finns redan i detta artificiellt influerade språkbruk ett sorts främlingskap inför det levande, inför livets komplexa väv som naturen består av. Biet är oändligt mycket mer än en pollinerare. Det lever och interagerar med andra arter och när det dör skänker det sin kropp åter till ekosystemet och det ständigt fortgående kretsloppet. Det finns ingen stagnation i naturen och det finns inga sopor, för det finns inget som är överflödigt och det finns inget som kan ersättas. AI är överhuvudtaget oförmöget att förstå den enorma komplexitet som utgör naturen. Fysikprofessor Ulf Danielsson skriver att inte ens de mest avancerade AI-systemen kommer att kunna producera pålitliga väderprognoser särskilt mycket längre än vad som nu är möjligt. Ulf Danielsson: Släpp förmänskligandet av tekniken och se AI för vad det är. AI och så kallad superintelligens är ett ganska värdelöst verktyg när det kommer till regnskogar och oceaner – och mänskliga samhällen för den delen – ifall syftet är något annat än manipulationer, kontroll och exploatering. Vad gäller utfästelsen att AI ska bota våra sjukdomar kanske vi borde fråga oss varför har vi alla dessa sjukdomar till att börja med. Kan de till stor del bero på osunt leverne, processad och modifierad mat, meningslösa, monotona sysslor och avsaknad av äkta mänskligt umgänge? Tänk om lekarna och fantasin återigen kunde blomstra i barndomslandet, vilken minskning skulle vi då se av psykisk ohälsa bland unga? Vad sägs om att avfärda alla frälsningsteologier med AI i huvudrollen och i stället satsa på en världsomspännande digital avgiftningskampanj så att vi kan bryta det svåra beroendet? Per Shapiro Artikeln har tidigare publicerats på Folkets Radio

Yuval Noah Harari och den robotiserade mänskligheten

Isac Boman — Fri, 12 Jul 2024 18:02:35 +0000

World Economic Forums grundare Klaus Schwab arbetar för att en så kallad fjärde industriell revolution ska bli verklighet - där han bland annat visionerat om att människa och maskin smälter samman till ett nytt sorts väsen som utdaterar den befintliga mänskligheten. En central inspiratör till den teknokratiske ultraglobalistens livsverk är den israeliske historikern, författaren och filosofen Yuval Noah Harari.

Artikeln publicerades ursprungligen den 16 april 2022.

Harari växte upp i en judisk familj med östeuropeiska och libanesiska rötter. Fadern var vapeningenjör i israeliska statens tjänst. Från det att Harari var åtta år skolades han vid Leo Beck Education Center i Haifa och här sägs det att han ska ha ingått i en klass för särskilt intellektuellt begåvade barn. När Harari senare skulle inställa sig för militärtjänst lyckades han skjuta upp uppbådet på grund av universitetsstudier. Han blev sedan helt befriad från militärtjänsten på grund av vad som sades vara hälsoproblem. Mellan 1993 och 1998 fördjupade sig Harari i medeltidens historia och militärhistoria vid Hebreiska Universitetet i Jerusalem. Han avslutade sin doktorsexamen vid Jesus College i Oxford år 2002 och det var här han kom i kontakt med Jared Diamonds skrifter, som Harari senare hävdat att haft ett starkt inflytande på hans egna skrivande. Harari fick stor uppmärksamhet med boken Sapiens: A Brief History of Humankind, som först publicerades på hebreiska. Boken släpptes på engelska år 2014 och har sedan dess översatts till ytterligare 45 språk. I boken undersöker Harari människans historia och hur den tekniska utvecklingen sett ut från stenåldern till 2000-talet. Uppföljningsboken Homo Deus: A Brief History of Tomorrow publicerades år 2016 och här tar Harari upp sin syn på människans möjliga framtid. Hans utgångspunkt i boken är att människan kommer att lyckas med att nå odödlighet och besitta nästintill gudomliga krafter i tekno-vetenskaplig bemärkelse. Boken lyfter också fram termen ”dataism” som en filosofi, eller ett tankesätt, där man dyrkar ”big data”. Hararis senaste bok 21 Lessons for the 21st Century publicerades år 2018 och fokuserar mer på nutida problem, vilka enligt Harari är kärnvapenkrig, ekologiska katastrofer, terrorism, tekniska störningar och falska nyheter. Genom historien har människan gått igenom ett flertal ekonomiska, sociala och politiska förändringar. Rent biologiskt är det dock först under detta århundrade som mänskligheten kan förändras i sin biologiska grund genom gen- och nanoteknik. I och med detta och även genom digital teknik, menar Harari, kommer människan att på olika sätt kunna uppgraderas likt en maskin. Därför, menar Harari, är Silicon Valley en mer intressant plats än många historiska, religiösa och kulturella platser i exempelvis Mellanöstern. Googles, Apples och Microsofts ingenjörer skapar mer än tekniska produkter och algoritmer - de skapar nya universella religioner, som i sin tur bringar lycka, välstånd och evigt liv. Samtidigt funderar han på vad man i framtiden ska göra med alla de människor som till följd av den tekniska utvecklingen enligt honom kommer att bli "värdelösa". – Den stora politiska och ekonomiska frågan i framtiden kommer att vara varför vi behöver människor, eller åtminstone varför vi behöver så många människor. Bästa svaret hittills är att hålla dem glada med hjälp av droger och dataspel, menar han bland annat i ett av sina många framträdanden. Bland annat Patrick Wood, chefredaktör på Technocrazy, har bland många andra analytiker pekat på att Harari är den främste filosofiske rådgivaren till den ökände ultraglobalisten Klaus Schwabs tankesmedja och maktnätverk World Economic Forum och även en nyckelfigur inom organisationen. World Economic Forum har länge förespråkat en global digital valuta som ska ersätta fysiska sedlar och mynt. I anslutning till detta vill man skapa ett globalt digitalt ID-system, något som till exempel vaccinpassen nu lagt grunden för. Harari menar att man med dessa två system arbetandes tillsammans enkelt kan följa en individs transaktioner och rörelsemönster, både i den fysiska och digitala världen. Men att följa människors transaktioner och rörelser är enligt Harari bara inledningen på det nya övervakningssamhället. – Till följd av covidpandemin så behöver vi ett totalt biometriskt system för övervakning. Vi behöver inte bara övervaka människor, vi behöver få veta vad som sker under deras hud, menar han. Harari stannar dock inte där utan hävdar att det tjugoförsta århundradet blir slutet på tidevarvet där människan har tillgång till sin fria vilja och även det definitiva slutet för hennes själ - där hennes kropp snarare kommer att bli en tillverkningsprodukt och hennes medvetande laddas upp till ett digitalt moln. – Hela den här idén med att människor har själ och att de tror att ingen vet vad som sker inom mig. Att själv välja vem man röstar på eller vilken affär man handlar i - den tiden är förbi, menar han. Harari ser människans förutbestämda öde som att degraderas till en lägre stående art, till förmån för en ny genmanipulerad och robotiserad posthuman varelse - som dock ytterst är underställd en ännu mäktigare herre; den artificiella intelligensen. – Vad som än ersätter oss kommer att vara mycket mer olikt oss jämfört med hur annorlunda vi är från neanderthalarna, säger han.

Digitala pass testas i Finland

Sofie — Fri, 15 Sep 2023 12:03:13 +0000

Finland testar världens första digitala pass på direktflyg mellan Helsingfors och Storbritannien. Systemet, som bygger på ansiktsigenkänning, är en del av ett större EU-initiativ och testas till den 24 februari. Det är den finska gränskontrollen som tillsammans med Finnair, finska polisen samt flygoperatören Finavia påbörjat initiativet gällande digitala pass. Finländare som reser mellan Helsingfors och Storbritannien kan nu använda Digital Travel Credentials (DTC)-systemet som alternativ till fysiska pass, rapporterar Helsinki Times. Det är den första verkliga implementeringen av digitala pass i en gränskontrollmiljö i världen. Systemet fungerar med hjälp av en app där man använder sig av ansiktsigenkänning. Innan appen aktiveras måste man ha en låsskärm på telefonen, som kan vara en PIN-kod, fingeravtryck eller ansiktsigenkänning. Efter att appen installerats går resenären till polisstationen i Vantaa för att ta ett foto som ska användas för att känna igen ansiktet i framtiden. För att använda sig av det digitala passet måste man skicka in information till den finska gränsbevakningen mellan 36 och 4 timmar innan man ska flyga. Identiteten kontrolleras genom att jämföra fotot i appen med det foto som togs när man registrerade sig hos polisen, och detta bekräftas med teknik för ansiktsigenkänning. I nuläget finns särskilda köer för användning av de digitala passen. Finlands försök är inte ett isolerat initiativ, utan en del av ett bredare EU-initiativ för att förbättra resetekniken där man i nuläget utvärderar vilka medlemsländer som är intresserade av att testa digitala pass. Bland andra har även Kroatien visat intresse. De digitala passen kommer att testas i Finland fram till 24 februari 2024.

Ted Kaczynski är död

Jan Sundstedt — Mon, 12 Jun 2023 07:50:14 +0000

Den så kallade Unabombaren Ted Kaczynski led sedan en tid tillbaka av allvarlig cancer, och ska själv ha valt att avsluta sitt liv under natten till lördagen. Mellan 1978 och 1995 var Ted Kaczynski en av USA:s allra mest efterlysta män. Kaczynski, som hade en bakgrund som universitetslektor i matematik, genomförde under denna period 16 bombdåd mot personer och företag. Han ansåg att dessa bidrog till att normalisera och främja den moderna teknologins utbredning och betraktade dem som medskyldiga till förstörelsen av naturen och den naturliga världen. 23 personer skadades och tre personer avled i bombdåden innan han slutligen kunde gripas 1996 – efter att hans egen bror lämnat in ett tips till FBI om att Ted var den trolige Unabombaren. Brodern hade känt igen vissa formuleringar i Unabombarens manifest och insåg att dessa var närmast identiska med hur Ted brukade formulera sig. Eftersom Ted Kaczynski erkände sig skyldig till alla anklagelser slapp han också dödsstraff och dömdes istället till livstids fängelse utan möjlighet till benådning. I december 2021 stod det klart att han led av allvarlig cancer, och detta tros också vara skälet till att han tog livet av sig under natten till lördagen. Förutom sina bombdåd är Kaczynski idag känd runt om i världen för sitt manifest Industrial Society and Its Future och andra skrivna texter där han går till hård attack mot industrisamhället och modern teknologi. Han argumenterar där för att dessa inte bara dödar naturen utan även orsakar mänskligheten ofrihet och ett mycket stort psykiskt och fysiskt lidande.

Richard Day: Mullvad eller profet?

Isac Boman — Mon, 18 Apr 2022 12:53:35 +0000

Redan år 1969 förutspådde läkaren Richard Day i mycket detaljerade ordalag ett kontantlöst storebrorssamhälle med digitala ID-implantat, kombinerat med en hypersexualiserad och dekadent kultur. Hans bakgrund inom det Rockefeller-kopplade projektet Planned Parenthood har lett till spekulationer kring att Days profetiska utsagor var möjliga helt enkelt genom en verklig insyn i den västerländska maktoligarkins ambitioner för mänskligheten. Dr Richard Lawrence Day (1905-1989) föddes i New York och växte upp i Summit, New Jersey. Efter gymnasiet studerade Day vid Harvard University och senare vidare vid Harvard Medical School. 1933 vidareutbildade han sig vid The Babies Hospital i New York City och tillbringade även mycket tid vid en mottagning i New Jersey med inriktning främst inom barn- och spädbarnssjukdomar. Days arbete vid mottagningen ledde senare till en heltidstjänt vid The Babies Hospital. Day forskade vidare kring spädbarnssjukdomar och hans projekt omfattade bland annat vikt, sömnmönster, kroppstemperatur och förbränning. Han upptäckte bland annat att spädbarn som sov i ett svalt utrymme behöll normal kroppstemperatur genom hela sömnförloppet. Days upptäckter var okonventionella för sin tid, där myndigheterna avfärdade hans arbete i 15 års tid, innan man i mitten av 1950-talet kunde konstatera att Days forskning kring spädbarn var väsentlig för deras välmående. Hans arbete kring termoreglering och kroppstemperatur ledde till att han under andra världskriget arbetade med att hjälpa soldater att klara av så kalla förhållanden som möjligt. Efter kriget återvände Day till The Babies Hospital och utvecklade nya rutiner för att ta hand om för tidigt födda spädbarn. Från 1953 och 12 år framåt satt läkaren sedan som ordförande för de pediatriska avdelningarna på Medical Center i Brooklyn, New York. Under dessa år fokuserade han främst på att förbättra utbildningarna för läkarstudenter och praktikanter i evidensbaserad medicin. 1965 tog dock Days arbete en helt annan riktning när han började som medicinsk chef för Planned Parenthood International, vars främsta område är rådgivning och verksamhet för preventivmedel och abort. Hans egen drivkraft bakom detta var en övertygelse om att överbefolkningen var det största problemet som världen stod inför. 1968 återvände Day till pediatriken vid nya Mount Sinai School of Medicine och blev en av de populäraste lärarna i skolan. 1988 publicerade läkaren Lawrence Dunegan sammanställda anteckningar från ett möte han deltagit i nästan 20 år tidigare, den 20 mars 1969. Mötet arrangerades av Richard Day för bland annat läkarstudenter och experter från hälso- och sjukvård som förväntades bli framstående ledare. Innan Day började tala bad han alla i rummet att stänga av eventuella inspelningsapparater och lägga bort anteckningsblock eftersom det han hade att säga var så kallat ”off the record”. Dunegan anade mot den bakgrunden samtidigt att det Day skulle framföra antagligen var alldeles för intressant för att inte skrivas ner, så han smög åt sig en penna och gjorde anteckningar, så långt han kunde, om talet på bordsservetter. Efter mötet samlade han ihop alla servetter och sammanställde ett mer välskrivet dokument kring Days utläggningar om vilka politiska målsättningar som fanns för mänskligheten hos det djupare maktetablissemanget. Nedan följer ett axplock av de påståenden som Day enligt Dunagen framförde i sitt tal 1969: Statlig övervakning med hjälp av teknik Framtidens TV-apparater, menade Day, skulle fungera så att den som har tillgång till tekniken kan se tillbaka på tittaren, likt en övervakningskamera. En annan funktion som skulle användas var att övervaka vad människorna tittar på. När människorna blev varse om den dolda övervakningen skulle beroendet av tekniken redan vara så stort att det i praktiken inte skulle gå att göra sig av med den. Day menade vidare att dessa apparater skulle användas till inköp av olika produkter och att framtidens människor därför inte skulle behöva lämna sina hem särskilt ofta. Sjukdomar, musik och film, sexualitet Day påstod i sitt tal att nya sjukdomar skulle dyka upp som var särskilt svåra att diagnosticera och ta tid för att hitta behandlingar till. Han menade även att det i framtiden kommer att finnas botemedel tillgängliga för nästan alla cancerformer på institutioner som Rockefeller Institute, men att dessa inte skulle användas i läkande syfte för den bredare allmänheten som man istället skulle erbjuda blott smärtlindrande behandling. Musiken kommer att bli "värre och värre", menade Day, där han förutspådde att låttexter skulle bli allt mer sexuella. Även filmbranschen skulle sexualiseras, där man i biosalonger skulle visa nästintill pornografiskt innehåll. Vidare talade han även om att pornografi senare skulle införskaffas i hemmet i form av kassetter eller liknande nya tekniker, med konstant eskalation i grovheten för pornografin. Day menade att det inte enbart skulle komma att bli acceptabelt att visa mycket hud, utan även att klädernas passform kommer att vara gjorda på ett förförande och promiskuöst sätt. Homosexualitet skulle komma att uppmuntras och bli en del av kulturen, fortsatte Day, som menade att gränserna kring hur och vem människor har sex efterhand skulle komma att suddas ut. med Preventivmedel, familj, utbildning Som ett led i att kontrollera befolkningsmängden skulle acceptansen kring preventivmedel öka. Preventivmedel skulle kopplas så starkt till sexuellt umgänge att människor inte längre skulle vara intima med varandra utan dessa. Dessa produkter skulle bli lättillgängliga för gemene man och finnas i både mataffärer och apotek, menade Day. Aborter skulle komma att legaliseras över hela världen och bli socialt accepterat, med offentlig ekonomisk hjälp för dem som inte har råd att bekosta aborterna själva. Storleken på familjer skulle kontrolleras och skilsmässor bli enklare att genomföra. Kvinnor skulle i allt högre grad arbeta utanför hemmet och männens arbeten kräva att man reser ofta och längre bort. Syftet med detta, enligt Day, är att försvåra för kärnfamiljen att hålla ihop som en enhet och till slut komma att splittras. Barn skulle som en följd tillbringa allt mer tid i skolan, men trots detta lära sig mindre än vad de tidigare gjort. Skolgången skulle dessutom komma att förlängas. ID-kort, digitala pengar, kontroll av livsmedelsproduktion Day talade även om att man i framtiden skulle kräva ID-kort och tillstånd för att resa. ID-handlingar skulle utvecklas till att gå mot någon form av implantat under huden för att eliminera förfalskningar. I framtiden kommer pengar inte längre att finnas i fysisk form, förutsade Day. Alla transaktioner skulle ske digitalt med ett system som är uppkopplat till en form av registrering där summan av det man köper dras från ett saldo. Ingen kommer att behöva bära med sig kontanta pengar. Day hävdade även att alla världens pengar och transaktioner ytterst skulle kontrolleras av en enda superbank. Utåt sett skulle det dock upplevas som många olika banker, påpekade Day. Genom kontroll av livsmedelsproduktionen skulle det bli möjligt att antingen skapa överflöd eller brist på livsmedel som ett medel att ytterligare kontrollera befolkningsmängden, menade han. Dödshjälp, religioner, terrorism Människors känsla av att vara "förbrukade" med hög ålder skulle komma att öka När människor känner att de inte längre är en tillgång för systemet kommer de att gå till accepterade dödshjälpskliniker, förutspådde Day. Religioner skulle även justeras och skrivas om för anpassa människornas attityd gentemot det nya systemet. Terrorism skulle komma att användas i de delar av världen där man såg ett behov av att påskynda "utvecklingen". Day menade vidare att förändringar skulle bli så vanliga och omfattande i framtidens samhälle att människor till slut kommer att förvänta sig att ingenting kommer att vara bestående - en nödvändig attityd som människor skulle behöva anamma för att gå igenom de förändringar som man ville genomföra från högre ort. Lawrence Dunegan lät publicera sina anteckningar 1988, som även spelades in av Randy Engel, journalist och grundare till US Coalition for Life. Inspelningen är uppdelad i tre delar och i den sista delen intervjuas Dunegan av Engel där Dunegan berättar mer detaljerat om de källor Richard Day refererar till i talet från 1969. Sammanställningen av det hemliga talet och den senare intervjun med Dunegan av Engel, finns att lyssna på Internet Archive här.