Sweden Rock – Nya Dagbladet

Rejäl ribba på årets Sweden Rock Festival

Mikael Rasmussen — Fri, 19 Jun 2026 08:45:42 +0000

Årets intro inleddes med ett öronbedövande solo av ingen mindre än Jas 39 Gripen. Medan publiken, med huvudena riktade upp mot skyn, väntade på att bli insläppt från fållorna tog sig många sedan i rask takt, en del springande, in på festivalområdet för att fortsätta få trumhinnorna stimulerade av hög volym. Du kanske minns de artister och band vars tidigare bandnamn får oss att tänka på Wilmer Pitt, Korslagda Kukar och Bruce Dickinson, men som i sina dagsaktuella framträdanden får publiken att ömsom mysa, ömsom rysa och känna tacksamhet, för att slutligen visa uppskattning och respekt. Det var berörande vackert och känslostarkt när sångaren Stefan Sjur, alias Ubbe Näslund, i numera Korslagda inför ett andäktigt och uppmärksamt auditorium fick uppleva hur det brast för Ubbe. Det var verkligen vackert, så vackert att en tår rann nerför kinden. Många instämmer i att det sannerligen är både en yttre och inre resa att bevaka de fyra dagar som Sweden Rock Festival pågår. Det är möten med publiken, nasare, musiken, kollegor och framför allt sig själv i personlig utveckling, att stärka sin självkänsla och sitt självförtroende, likväl som det handlar om att stärka samarbetspartners, varumärke och regionen. Låt oss ställa frågan: vad är den enda skillnaden mellan det gamla hjulspåret och graven? Låt oss säga: djupet. Det är här den stora styrkan ligger i Sweden Rocks utveckling och utvecklingspotential. De vågar prova nya grepp, fler musikgenrer och vidga bandrepertoaren från metal, doom och hårdrock till mildare akter såsom Wilmer X och Magnus Uggla, samt rena eventupplevelser av högsta rang. Vi minns kanske reklameventet då det dök upp en ubåt på ett helt oväntat ställe, uppkommen ur havets djup och genom en uppkrossad asfaltsväg med devisen: ”När du får oväntat besök.” Under festivalens dagar dök det däremot inrullande upp en pansarterrängbil 360, innehållandes och levererandes ingen mindre än sångaren Bruce Dickinson i Iron Maiden. Eventet åtföljdes av en exalterad fotokår, en förväntansfull publikskara och framför allt en glad, stolt och representativ Bruce som bjöd på glädje och flaggvinkning mellan oss svenska och brittiska grannar. Ja, ribban låg därmed högt, adrenalinpåslaget var påtagligt och det doftade underbar Sweden Rock Festival-stämning. [caption id="attachment_233508" align="alignnone" width="1170"] Pansarterrängbil 360 åkte förbi. Foto: Mikael Rasmussen/NyD[/caption] Årets line-up och bandmedlemmarnas scennärvaro, med exempelvis Iron Maiden, Savatage, Magnus Uggla, The Poodles, Bronze, Blood Incantation, Clawfinger och Michael Monroe, ger med självklarhet publiken en tillfredsställelse som många av oss trodde bara var möjlig i de bästa stundernas intimaste rum, där musiken verkligen är ett samspel mellan bandmedlemmarna och publiken samt allt i dess ömsesidiga respons till kittlandet av alla sinnen som existerar. [caption id="attachment_233496" align="alignnone" width="1170"] Mona Demona Lindgren från bandet The Gems. Foto: Mikael Rasmussen/NyD[/caption] Då Sveriges i särklass unikaste och exklusivaste gitarrkompetente viking Yngwie Malmsteen levererar gitarrsolon och melodier från sin gedigna låtkatalog är det utan tvekan fyrverkerier av gitarrekvilibrism. Maestro Yngwie bjuder inför ett hav av förväntansfulla öron, betraktare och fotografer till, underhåller akrobatiskt och avverkar uppemot ett tiotal elgitarrer, varav den sista i repertoaren går Malmsteen loss på tills den blir till ett gitarrlik. Han ger sig inte förrän halsen skiljs från kroppen och det sista av själen avger en sista suck, ett sista andetag, innan själen slutligen skiljs från kroppen. En show som tar och ger energi – och det mest förlösande i hela Yngwie Malmsteens unika framträdande gör han utan sina solglasögon. Det är helt underbart att från fotodiket få ynnesten att få ögonkontakt. [caption id="attachment_233499" align="alignnone" width="1170"] Gitarrgurun Yngwie Malmsteen varvade med blues, klassiskt och hårdrock med sin otroliga fingerfärdighet. Foto: Mikael Rasmussen/NyD[/caption] Vissa akter kan vi betrakta med kritiska ögon, öron, smak och umami. Kanske beror det på att vi blir bortskämda med tanke på hur hög verkshöjd som levereras och framförs från dagarnas alla scener. Det gör att somliga av oss kan uttala oförtjänt kritik som efter en viss tid kanske kan landa i glädje, kärlek och uppskattning. Vi tänker närmast på punk- och rockdrottningen Joan Jett and the Blackhearts, som där och då vid första anblick kanske inte nådde införlivade förväntningar. Låt säga så här till festivalledningen: lägg en sådan akt en aning tidigare och kanske på Rock Stage. Vi ställer därmed frågan likt Ronny Svensson gjorde från Rock Stage efter Magnus Ugglas framträdande: Vill vi ses nästa år igen? Vill ni att jag kommer åter? Publiken svarade unisont, som den mest kompetenta kör: Jaaaaaaaaaaa! Frågan därefter är bara: Vilken tonart levererades det i? Kanske dags att upptäcka en ny nyckel. Årets höjdpunkt då? Det skriver undertecknad på med, då det historiska dokumentet skapades där alla fotokollegor blev dokumenterade i ett gemensamt värdedokument, förevigat. Årets höjdpunkt helhetsmässigt – med musik, bild och text i säljande kombination – var helt utan konkurrens Bring Me The Horizon. De nådde på alla tänkbara sätt och vis igenom hela min kropp, igenom hela Sweden Rock Festivals kropp, där den digitala tekniken, rekvisitan med gotiska teman och musikerna, sångaren och musiken tog tag i hela den närvarande publiken. Allt växlade mellan hopp, uppgivenhet och åter till mänsklighetens återkommande eviga mod i ett fantastiskt åskådliggörande av övernaturliga krafter. [caption id="attachment_233494" align="alignnone" width="1170"] Bandet Bring Me The Horizon avslutade Sweden Rock Festival 2026. Foto: Mikael Rasmussen/NyD[/caption] Det var en blandning av skräck, humor, drama, äventyr och övernaturliga väsen som vi skulle kunna kalla Bibelns apokalyps, där röster, sound och drama fullständigt avrundade årets upplaga av Sweden Rock Festival. Mäktigt, kosmiskt, supernoviskt, galaktiskt och av yppersta kvalitet – precis vad konst och artisteri handlar om. Därmed tackar vi för alla bidragande energier där vi alla bidrar till hur festivalens dagar genomförs: banden, entreprenörerna, volontärerna, säkerhetspersonal, pressteamet, publiken och inte att förglömma de intilliggande boendenas tålamod och acceptans för att låta Norje bli den plats där nästan allt blir tillåtet under dessa fyra dagar. Nu är det alltså riktigt givande och intressanta genreöverskridande artistframträdanden på Sweden Rock. Framför allt växlingarna mellan Magnus Uggla och Bring Me The Horizon ger verkligen alla sinnen stimulans och tillfredsställelse. [caption id="attachment_233514" align="alignnone" width="1170"] Här kan vi konstatera att ryggdunk har fått sig en ny innebörd. Foto: Mikael Rasmussen/NyD[/caption] Fortsätt gärna skapa ännu fler utmanande scenframträdanden med artister såsom Madonna, U2 och Depeche Mode, vars låtkataloger erbjuder god variation på välkomponerad musik med coola synthslingor, distade gitarrer och berörande artistiska själar. Fler ugglor lär även passa i festivalens utbud, närmast Caroline af Ugglas. Ytterligare kärlek kan levereras från artister såsom Thomas Di Leva till Laleh, den dag hon vill återvända till scenen. Vi märker att hårdrocken ligger så nära klassisk musik. Sånginsatserna är så nära operadivors skolade röster – och så alla dessa musikers ekvilibristiska keyboards, gitarrer, gitarrbasar och trumhjältar. Det levererades glädje, inlevelse och närvaro från fem scener under fyra dagar, som började vid lunch och pågick till dryga midnatten. Välgörande 21 kilometer var det någon av pressfotograferna som noterade, vilket visar vilken uppfriskande motion hela kroppen får av dessa kulturfyllda dagar. Detta, gott folk, lever vi gott på till nästa års upplaga av Sweden Rock, där vi må se vilken höjd ribban läggs på. Låt se om det kräver Duplantis stav eller om det räcker med ens egen. En stor hommage till er alla från Mikael Rasmussen alias Artist Razz. Må alla goda energier strömma. Slutligen: Var det någon festivalbesökare som blev gripen? Förutom av musiken och dagarnas intro av Jas 39. Mikael Rasmussen alias Artist Razz

Ut i rymden med D-A-D:s nya album

Osignerad — Mon, 04 Aug 2025 16:54:28 +0000

Det finns något storslaget i D-A-D:s, tidigare Disneyland After Dark, sätt att å ena sidan skapa kompositionerna, texterna och soundet för att sedan framföra samt spela in materialet med val av takt, tempo, tonarter, röster, kör och solo samt bas- och trumgångar till de låtar som finns med på CD-skivan. Det är oerhört musikaliskt, där det går från medryckande till stimulerande, och når nog de flesta danska släktskapsvener. Förutom att hela albumet är värt att lyssna på så är det två kompositioner som sticker ut lite extra och som även blev extra berörande eftersom vi reste ner till Sweden Rock och fick ta del av musik från detta nysläppta mästerverk i mästerligt framförande av rockgudarna. De två melodierna är först och främst nummer 3 The Ghost värd att nämna, som har en skön sentimental känsla samtidigt som den fortfarande stimulerar rocknerven. Den andra låten blir självklart nummer 7 Crazy Wings. För att även välja ett tredje spår för att få en skön treenighet i detta sköna högandliga rockskimmer är spår 9 Strange Terrain med förlösande skönt skitiga gitarriff och underbar höjd på körsången. Det är oerhört skickligt att kunna skriva ett så här bra album när de redan skapat pärlor på band av coola, läckra och fantastiska Bad Craziness, Sleeping My Day Away och Are We Alive Here. Ja, för många där och även mig blev detta festivalens höjdpunkt, samt med en nostalgisk tanke på att det var 30 år sedan man såg dem då på Palladium i Stockholm längtar man efter att snart lyssna igen. Detta kosmiska album samt att se dem live levererar bara på det vis som Jesper Binzer på vokal och gitarr samt Jakob Binzer på gitarr, vokal och keyboard, Stig Pedersen på bas och vokal och även Laust Sonne på trummor gör. Man brukar säga att man tar i från tårna, men Jesper Binzer tar nog till och med i från myllan under fötterna avstämplat Danmark. Han har verkligen en verkshöjd där man hör från första ton att det är D-A-D som spelar.

Supernova

Lyssnaren och betraktaren kan ta del av konvolutet att det utstrålar kraft och dynamik i sitt grafiska samt fotografiska grafikspråk. Konvolutet utstrålar också det ständigt återkommande skeletthuvudet där bilderna förstärker D-A-D:s språk av att vilja resa ut i rymden med dess storslagna kosmiska och gudomliga supernova. Minnesmässigt ser jag då även en av de många olika gitarrbaser som basist Stig spelar på och en är utformad till en just det: en raket. Därmed kan tilläggas också att bandet verkligen bjuder till och ger ut fler versioner av Speed of Darkness, bland annat en Japanutgåva där det bjuds ett extranummer for Japan, Let Myself Out Of Love, som med det ger femton kompositioner att lyssna och njuta till från cd-skivan.

En extrautgåva

Generöst har de även kreativt skapat något de kallar en "ear-book". En kombinerad CD-utgåva då med fjorton melodier att avnjuta kompletterat med en sorts serietidning kontra bok med illustrationer, texter, ett exklusivt D-A-D fotografi som avrundar denna hårdpärmsutgåva. En blandning av inre, yttre och omgivande punk-rock-konst. Ett värde som lär öka med tiden så tack till alla konstnärer, kreativa grafiskt kunnande, kompositörer, musiker, artister med mer som har ett fritt tänk i en annars så uppstramad grå vardag och tillvaro. Teckningar som förstärker låtarnas kroppar, själar, texter i boken är skapade och designade av Stig Pedersen och vi gissar därmed att det är D-A-D:s basist som även besitter denna guldådra. Så många musikälskare kan därmed känna tacksamhet för allt kul som därmed finns i denna värld som skapar innehåll, mervärde och en oas att fly till. Avslutningsvis så nämner vi att storleksmässigt håller boken ett mått liknande LP-skiva-konvolut som gör att den passar i dess skivsamling eller pryda väggen ställd på en list. Så nästa gång vi vill lyssna på detta konstverk, CD-skivan Speed Of Darkness kan vi ha orden klingande i vår minnesbark som Jesper uttalade till sin publik på Sweden Rock Festival 2025. — Nu ska vi ha en mysig stund, en riktigt mysig stund, sade Jesper på bara det vis som bara han kan med sin härligt raspiga, rockiga och danska röst. Mikael Rasmussen alias Artist Razz

Sweden Rock fortsätter att imponera

Osignerad — Tue, 17 Jun 2025 16:30:22 +0000

Mer av allting sammanfattar årets upplaga av Sweden Rock Festival. Mycket media, massa fotografer, enormt publikhav, merch, partnerföretag, vikinga- och medeltida kraftdemonstrationer i form av att lyfta stock på ett sätt som skulle ha passat på vilken vikingamarknad som helst. Publiken kunde ta del av högoktanig scenkonst, dramaturgi och poetisk närvaro som hämtat ur film- och teatervärldar. Framförallt levererade årets festival fantastiska framträdanden. En av de starkast kvalitativa som levererade musikaliskt med show, låtar, röst och balanserad helhet är bandet som undertecknad såg, hörde och lyriskt betraktade på Palladium i Stockholm 1995. Då var det med skivsläppet Helpyourselfish och med de karaktäristiska kompositionerna... Nu 30 år senare bättre än någonsin levererar de danska D-A-D med bandmedlemmarna Jesper Binzer sång och gitarr, brodern Jacob Binzer gitarr och sång, den alltid karismatiske Stig Pedersen bas och sång samt Laust Sonne trummor, serverar nästan med deras kroppar på silverfat de coola låtarna Sleeping My Day Away, Bad Craziness, Rim Of Hell med mera. Med ett nytt konst-CD-släpp i form av Speed Of Darkness så håller de sitt varumärke med god självkänsla samt gott självförtroende. Rockikonerna håller det samman med den röda tråden av igenkänningsfaktorn ur sitt framgångsrika sound, sin unika sångröst, de vackra scenkläderna, scenspråket, utstrålningen, tight fett trum- och basgångar där publiken svarade med upphöjda klappande händer och unison körsång till de kända rocklåtarna.

"Vi vill bli bäst i världen"

Artist Razz fick även en inbokad pratstund med gitarrist Oskar Lindroos och basist Jonathan Thyberg från bandet Bloodstain, ett band som tar sikte på att bli störst i världen. Först beskrev de att målet är att nå största scenen Festival Stage på Sweden Rock men efter en stund insåg de att ju redan nått det målet. – Ja, det är lika bra att ta sikte på att vi vill bli bäst i världen, uttryckte Oskar och Jonathan. Vidare berättar de att Bloodstain som bandnamn kom till av att fingret på en av bandmedlemmarna började blöda vid för ivrig strängekviliblirism och det blev så bärande och symboliskt att alla i bandet därmed kände blodsbandet unisont. De beskriver att låtarna skapas gemensamt i replokalmiljö och valet av metal togs också i sann demokratisk anda. Alla medlemmar i bandet har olika bakgrund och det finns en stark plattform av blues och rock och metal som innehåller mycket av dess skalor. På frågan om munspel kan passa i deras sättning så är svaret självklart. – Ja för tusan, uttrycker Oskar med glimten i ögat. Tiden går och tiden kommer där intervjun med Oskar och Jonathan går så fort och Jessica Lindroos, en av bandets co-managers, kommer in i vårt intervjurum och vi inser att det är dags att avrunda med hopp om att få se, höra och se Bloodstains fortsatta fram- och medgångar.

En salig blandning av band

Många besökare uttrycker en eloge till Sweden Rock-ledningen att de lyckats genomföra en festival med så otroligt många band att kunna avnjutas, charmas av, ibland skrämmas av och återkommande bli helt hänförd av. Ett av många bra rockband var helt klart The Mercury Riots med medryckande artisteri och låtkatalog. En fascinerande upplevelse var King Diamond med sin karaktäristiska underbara falsettsång och en dynamisk teater- och dramaföreställning. En förlösande svensk akt som påverkade hela Pistonhead tältet var Knogjärn med dess scenspråk, ljus- och färgspel, text och musik som inte går att värja sig mot, som kan inspirera vilken fegis som helst att börja våga ta tag i sin situation. Ja, det är helt klart minnesvärt med ynnesten att uppleva dessa urkompetenta band, där vissa är i 70-80-års åldern såsom 60-årsjubilerande Scorpions. Det blir minnen för livet som når alla sinnen och berör känslosträngarna till att förgylla samt sätta guldkant för alla dem som uppskattar dessa upplevelser. Extra effektfullt blev det då bandet Meshuggah mitt i natten levererade en ljusshow utan dess like. Soen bjöd musikalisk eldshow med ett poetiskt och smakfullt framträdande. Slipknot frammanade alla möjliga varelser och fick publiken att nästan tala eller rättare sagt sjunga i tungor utifrån call-and-response. De som avslutade hela festivalsessionen blev de bombastiska hårdrockande historieberättarna i det svenska hårdrocksbandet Sabaton – ett stycke teaterdrama med rekvisita av både stridsvagn, karolinerdräkter, gasmasker, eldkastare och med ett crescendo till fyrverkeri så att det kändes som att hela Sweden Rockauditoriet firade nyårsafton. Många band på festivalen uttalade även tacksamhet och eftertankar till alla de som jobbade inne på festivalområdet till att det fanns band såsom Crucified Barbara med sin sångerska Mia Karlsson som uttryckte medlidande till alla de barn som drabbas i Gaza.

Imponerande organisation

Inför Sweden Rock skrevs många spaltmillimetrar, bland annat om att SVT visade en dokumentär om Sweden Rock och dess general, Ingolf Persson, som förhållit sig skeptisk gentemot många journalister, liksom även gentemot boksläppet om Sweden Rocks memoarer med dess tillkomst och fram till 30-årsjubileet då den släpptes 2023. Ingolf betraktar den i första hand som något av en sagobok och har en egen klar uppfattning och syn på Sweden Rocks själ som skiljer sig klart gentemot denna. Många är för övrigt camparna som anländer i stil och uttrycker att campingen är halva nöjet. Det har också beskrivits att Visit Blekinge testar Sweden Rock för att locka nya invånare. Festivalen beskrevs av viss annan media som pompöst och maximalt. Någon uttryckte också ”faktiskt lite rockigt”... Det kan konstateras att festivalen samlar många olika människor, målgrupper, åldrar och det hela kan nog sammanfattas med glädje, kärlek, intresse och den största känslan av dem alla – tacksamhet. Med facit i hand kunde vi se och höra så mycket som 93 band från fem scener med blandad repetoar, med ett imponerande arrangemang utifrån vilken otrolig logistik med artist, musiker och bandväxlingar till samordnandet och ackrediteringarna av journalister, fotografer till alla publikvärdar, säkerhetspersonal, vakter, scenarbetare, elektriker med mera. När festivalen började närma sig sitt slut förstod de flesta att de fått något sting av de farliga djur och band som deltagit på Sweden Rock, såsom Huggorm tillika Scorpions där nervgifterna stundom verkade med öronbedövande, näsvisa och direkt synbara förlamande dödsryckningar. Vi längtar redan efter att bli stungna igen på Sweden Rock Festival 2026. Mikael Rasmussen alias Artist Razz

Sweden Rock fortsätter att leverera

Osignerad — Thu, 27 Jun 2024 09:22:46 +0000

Sweden Rock Festival är en av de mest omtalade musikhändelserna i Norden, där festivalbesökare samlas för att uppleva en explosion av ljud, ljus och energi över fyra intensiva dagar. Med fem scener, en mängd utställare, och specialtält som Sweden Rock Magazine's intervjutält och VIP-områden, erbjuder festivalen en plats för både kända och okända att mingla, njuta av mat och dryck, samt knyta nya kontakter. På festivalområdet hittar man också en rad partners som erbjuder sina tjänster under festivaldagarna, vilket bidrar till den unika atmosfären.

Stämningen bland besökarna är på topp, och förväntningarna är höga. Dagarna är fyllda med musik, upplevelser och minnen som besökarna bär med sig tills nästa års festival. Sweden Rock är tveklöst en av Nordens största och mest betydelsefulla festivaler.

Nya Dagbladets kulturreporter Mikael Rasmussen, även känd som Artist Razz, fick under festivalen 5-8 juni uppleva en kulturell resa genom musik, smaker och möten. Festivalen bjöd på allt från gycklare och knallar till musiker och präster som vigde par och lyssnade på bekännelser. Med 96 band som spelade från morgon till sena natten, var det en upplevelse utöver det vanliga. Band som Judas Priest, Alice Cooper och Bruce Dickinson bidrog med imponerande scenshower och musikaliska upplevelser.

[smartslider3 slider="21"]

Miljön var full av matstånd, merchandise-tält och intressanta personer som Christian "Kicken" Lundqvist och Nina Söderquist. Bland festivalens personligheter fanns också filmrecensenten Ronny Svensson, som hjälpte besökarna att navigera bland alla framträdanden.

Trots ett något svalare väder, var festivalens atmosfär varm och kärleksfull. Musiken, från rock och metal till goth och death, skapade en gemensam upplevelse för alla besökare. Artist Razz reflekterade över hur festivalen, likt Bruce Dickinsons låt "Rain On The Graves", tog festivalbesökarna till nya djup och dimensioner.

Några av festivalens höjdpunkter inkluderade band som De Wolff från Nederländerna och The Gems, samt Electric Callboy som blev omtalade bland besökarna. Mötet med Avatariums gitarrist Marcus Jidell resulterade i djupa samtal om musik och livets patos.

Sweden Rock Festival 2024 var fylld av guldkantade möten och oförglömliga musikupplevelser. Med artister som Gaupa, vars framträdande kan beskrivas som ett vackert drama fyllt av mäktiga ackord och poetiska texter, skapades magiska stunder. Bruce Dickinsons soloprojekt The Mandrake Project, Judas Priests "Invincible Shield", och Alice Coopers teatrala avslutning lämnade starka intryck hos publiken.

Festivalen avslutades med ett regn som kändes som en naturlig del av upplevelsen. Sweden Rock Festival 2024 var en magisk resa genom musikens värld, och förväntningarna inför nästa års festival är redan höga.

Tack till alla som gjorde denna festival oförglömlig!

Mikael Rasmussen alias Artist Razz

Sweden Rock – 30 år

Osignerad — Tue, 13 Jun 2023 08:57:19 +0000

Sweden Rock Festival fyllde pärlbröllop i år och det är verkligen ett heligt förbund som ingåtts mellan arrangör, artister, publik, volontärer, journalister, fotografer samt knallar, foodtrucks av alla de slag samt de boende i Norje, Sölvesborg med omnejd. Ingolf Persson i framgångssagan om Sweden Rock Festival är visionären som skapade största hårdrocksfestivalen i Skandinavien. Det krävs alltid en visionär för att något ska skapas, så också med alla de fantastiska band, alla de musikaliska själar som komponerar låtar och starka melodier som fortfarande är medryckande samt får pulsen och blodet att rytmiskt flöda i kroppen så att den där magin och responsen uppstår mellan rockband och publik. [caption id="attachment_152208" align="alignnone" width="1170"] Blue Öyster Cult. Foto: Mikael Rasmussen/Artist Razz[/caption] Det var drygt 90 band som framträdde i årets upplaga av Sweden Rock Festival som i år även firade 30-årsjubileum. Höjdpunkt utan konkurrens var tveklöst Iron Maiden med sin frontman Bruce Dickinson! De visar och bjuder den exalterande publiken energi, scennärvaro och äkta kamratskap både sinsemellan sig som bandmedlemmar och ger audiotoriet full valuta, respons och tacksamhet för den växelvisa respekten. Det är ett adrenalinpåslag som heter duga precis innan bandet äntrar scenen och publiken vet inte till sig och även vi fotografer i fotodiket känner publikens och bandets närvaro och hela platsens själ vibrerar som sedan förlöses när alla i hårdrocksbandet Järnjungfrun ger järnet med sin fantastiska setlist. Maiden vet hur genomslagskraftiga kompositioner skapas, feta ackord, vackra ackordsföljder och växlingar mellan akustiskt, distade gitarrer, sköna sångpartier, tänker på låtarna Fear of the Dark, Alexander the Great och avslutande Wasted Years. Sweden Rocks alla fem scener under de fyra dagarna som festivalen pågick levererade band efter band efter band med hårdrock, metal, blues, rock och det är vackert att se hur skön stämningen blir av att variera utbudet i alla dessa stilar. Det är också mäktigt att få ta del av band som i årtionden skapat fantastiska låtar som fortfarande berör och ger goda känslor i kroppen, tänker främst på bandet som blev som ett förband åt Iron Maiden, nästan... Blue Öyster Cult. Starka melodier som är perfekt upptrissande såsom Cities on Flame with Rock and Roll samt Black Blade. Tänk att gubbar bra över 70 fortfarande levererar rock på högsta nivå och berör alla känslosträngar. Det är verkligen ett pärlband av namnkunniga såsom Def Leppard, Lita Ford, Heat, Sator, Europe, U.D.O. med flera. Det blev även en extra nostalgitripp när vi fick se och höra resterna av ZZ-Top som numera heter Billy Gibbons and the BFGs. Med sådana nummer kom publiken att rytmiskt digga med huvudena, klappa händerna i takt och stampa fötterna i den sandiga och dammiga jorden. [caption id="attachment_152210" align="alignnone" width="1170"] Iron Maiden. Foto: Mikael Rasmussen/Artist Razz[/caption] Många av sångarna i respektive band uttalade en visad tacksamhet av festivalens genomförande, publikens närvaro och hur viktig musik och kultur är att kunna mötas och umgås igen nu när pandemin och festivalen är över för denna gång. Någon avslutande tankegång inför nästa års festival är en önskan om lite varmare mat i vissa mattält och kanske sätta upp symboler så att det är lite lättare att finna sitt fordon mitt i natten långt där ute på fälten och lite bättre kommunikation mellan arrangör, artist, media men i det stora hela är det ett fantastiskt arrangörsarbete som integrerar, bjuder in och respekterar. Väl mött så ses vi igen nästa år med förväntningar av att alla sinnen stimuleras och speciellt hörselgångarna knådas rejält av decibel. Tack för ett väl genomfört Sweden Rock Festival 2023. Så den avslutande frågan blir: Tager jag? Ja! och blir det 30 år till så ser vi fram mot diamantbröllop! Mikael Rasmussen alias Artist Razz

Välkänt amerikansk rockband ställer in Sverigespelning av rädsla för terrordåd

Osignerad — Sun, 14 May 2017 02:02:42 +0000

Det amerikanska rockbandet Kansas ställer in sin planerade Europaturné i sommar, inklusive den planerade spelningen på Sweden Rock Festival. Anledningen är rädsla för islamistiska terrordåd efter en varning från amerikanska UD om att resa till Europa. I sommar hade det amerikanska rockbandet Kansas planerat in en Europaturné med 22 konserter, inklusive en spelning på den välbesökta svenska Sweden Rock Festival. På Kansas hemsida meddelas dock nu att man ställer in hela sin Europaturné, med hänvisning till en varning som utgick från det amerikanska utrikesdepartement (UD) till amerikanska medborgare. I varningen uppmanar amerikanska UD sina medborgare att vara "vaksamma" vid resor till Europa, då man menar att risken för framtida terrordåd från exempelvis Islamiska staten (IS) och al-Qaida är stor. Kansas skriver på sin hemsida: "Kansas måste tyvärr meddela avbokningen av 2017 års europeiska turné. Avbokningen har sin grund i säkerhetsvarningen som släpptes av den amerikanska regeringen och diverse amerikanska brottsbekämpande myndigheter rörande amerikaner som reser i Europa i sommar. Kansas är extremt ledsna att bandet inte kommer att kunna uppträda för sina europeiska fans detta år." Arrangörerna bakom Sweden Rock Festival ber själva om ursäkt för avbokningen och meddelar via sin Facebook att man letar efter ett band som kan ersätta Kansas. Kansas bildades redan 1970 i staden Topeka i delstaten Kansas. De spelar progressiv men lättsam rock som är populär än idag.