svenskfientlighet – Nya Dagbladet

25 år sedan mordet på Daniel Wretström

Markus Andersson — Sun, 09 Nov 2025 11:48:01 +0000

Den unge nationalisten Daniel Wretström misshandlades och knivmördades brutalt i ett dike den 9 december år 2000 i Stockholmsförorten Salem av ett invandrargäng. Mördaren Khaled Odeh som skar halsen av 17-åringen och hans fyra andra kumpaner undslapp alla fängelse och mordet har kommit att bli symboliskt för det ökade svenskfientliga våldet i Sverige. Nu hålls en minnesmanifestation den 6 december, 25 år efter mordet, som väckte stark avsky bland unga svenskar. Mordet på Wretström skedde i en tid då svenska medier året innan hade hängt ut 62 personer som nazister och ett ”hot mot demokratin”. Statsminister Göran Persson och andra ledande socialdemokrater lovade i stora medieutspel samma år som mordet att ”krossa” rasisterna. Massinvandringen till Sverige hade vid tidpunkten på allvar börjat påverka landets demografiska sammansättning, skapat djupa etniska och kulturella splittringar samtidigt som den förda politiken drevs i riktningen att planlagt omvandla ett av världens mest homogena länder till ett mångkulturellt samhälle. Politiken som avsiktsförklarades av Olof Palme redan 1975 och som från 90-talet på allvar drevs från högsta politiska ort bidrog till den ökade otryggheten och blev startskottet för det gängvåld som idag skenat och gjort Sverige till ett av Europas mest osäkra länder. Motreaktionen, främst bland Sveriges unga som tidigast drabbades av otryggheten och samhällsomdaningen, blev en ökad nationalism. Utvecklingen tog fart i en nationell rörelse som omfattade både politik, kultur, musik och andra uttryck med betoning på patriotism, bevarandet av svenskhet och ett ökat nationellt självmedvetande med krav på stopp för massinvandringen. Svenska massmedier var drivande i samma riktning som regeringen med omvandlingen av Sverige mot en mångkultur och bidrog till att demonisera alla uttryck och reaktioner mot denna riktning vilket främjade subkulturer som minskade legitimiteten för alla former av motstånd. Massmediernas agerande bidrog också till att hålla tillbaka nationalistiska partier som Sverigedemokraterna i opinionen och drev in oseriösa personer i organisationer som arbetade för nationellt självbevarande. Unga svenskar som reagerade mot utvecklingen saknade kanaler och demoniserades som "främlingsfientliga" vilket kraftigt drev på en polarisering och sporrade unga invandrare till hot och våldshandlingar mot svenskar. Den unge nationalisten Daniel Wretström blev ett offer för den politiska och mediala hetsen och mördades i Stockholmsförorten Salem, vilket kom att bli symboliskt för det ökade svenskfientliga våldet i Sverige. Till minne av honom anordnades ett fackeltåg och den så kallade Salemmanifestationen samlade under det tidigare 2000-talet årligen tusentals svenskar, främst yngre. Den 6 december, 25 år efter mordet, arrangeras på nytt en manifestation för att hedra minnet av den mördade unge nationalisten. Arrangören skriver på sin hemsida att manifestationen är politiskt obunden. Liksom under 2000-talets manifestationer samlas man på Rönninge pendeltågsstation för att marschera mot platsen där Wretström miste livet.

SD vill kartlägga svenskfientligheten i Göteborg

Isac Boman — Mon, 29 Sep 2025 16:23:44 +0000

Sverigedemokraterna i Göteborg kräver att staden ska kartlägga svenskfientlighetens omfattning och hur denna ser ut i praktiken. Tre av partiets politiker lyfter fram hur unga svenskar tvingats kyssa rånares skor, urinera på eller utsätts för andra grova förnedringsbrott. Sverigedemokraterna har lagt fram ett förslag om att Göteborg ska ta fram en kartläggning av svenskfientlighetens omfattning och karaktär. Partiet vill att detta ska ske i samverkan med forskare från Göteborgs universitet. "Svenskfientligheten är verklig och drabbar främst unga svenskar i våra skolor, på våra gator och i våra bostadsområden," skriver SD-politikerna Agneta Kjaerbeck, Jörgen Fogelklou och Emma Altenhammar i en debattartikel i Stampenägda GP. I debattartikeln ger SD-politikerna detaljerade exempel på vad de beskriver som svenskfientliga brott. De skriver att ungdomar tvingats kyssa sina rånares skor, ta av sig kläderna och uttala förödmjukande ord om sig själva. I vissa fall har rånarna till och med kissat på sina offer. "Det är inte begär efter bytet som driver detta beteende – det är ett uttryck för hat och maktutövning riktat mot dem som uppfattas som svenskar," konstaterar debattörerna.

"Svenskar kan också utsättas för rasism"

Trots vad de beskriver som återkommande rapportering i medierna och vittnesmål från brottsoffer menar SD att fenomenet inte fått det erkännande som krävs för att problemet ska tas på allvar. SD-politikerna argumenterar för att samhället under decennier lagt resurser på att motverka invandrarfientlighet, vilket de förvisso beskriver som viktigt, men att svenskfientlighet borde bemötas med samma kraft. "Rasism är alltid fel, oavsett vem den drabbar. Om vi blundar för att svenskar också kan utsättas för rasism, då undergräver vi trovärdigheten i hela kampen mot diskriminering," skriver de. Sverigedemokraterna menar också att om man ignorerar problemet riskerar man att skapa ännu större klyftor och polarisering mellan olika grupper i det svenska samhället.

Vill se särskild kartläggning

Enligt debattörerna räcker inte de kartläggningar som staden redan gör inom det brottsförebyggande arbetet. De menar att generella lägesbilder inte fångar upp kärnan i det de beskriver som "en riktad fientlighet mot majoritetsbefolkningen". SD-företrädarna menar att det krävs en särskild kartläggning som fokuserar på just detta problem. De betonar att det inte handlar om att ställa grupper mot varandra utan om att ta ett helhetsgrepp om invånarnas trygghet. "Att motverka svenskfientlighet är lika självklart som att motverka antisemitism, islamofobi eller annan form av hat och diskriminering. Alla göteborgare har rätt till trygghet och respekt, oavsett bakgrund", slår man fast. "Om Göteborg ska bli en stad där alla kan leva i trygghet, då måste vi våga se verkligheten som den är. Svenskfientligheten finns, den skadar och splittrar. Även den måste bekämpas," avslutar Kjaerbeck, Fogelklou och Altenhammar.

Vänsterdebattörer: SD har normaliserat begreppet svenskfientlighet

Jan Sundstedt — Tue, 05 Nov 2024 08:55:34 +0000

Den vänsterradikale aktivisten, forskaren och Expo-grundaren Tobias Hübinette, Lisa Pelling, chef för vänsterpolitiska tankesmedjan Arena Idè, och Peter Wikström, lektor i engelsk språkvetenskap vid Karlstads universitet, argumenterar för att svenskfientlighet på allvar börjar bli en etablerad term i svensk offentlighet – nästan 30 år efter att Sverigedemokraterna började uppmärksamma problemet. Man hävdar att ”den samlade svenska extremhögern” – inklusive just SD på 1990-talet lanserade svenskfientlighet som den svenska motsvarigheten till ”omvänd” eller ”antivit rasism” – som var begrepp som användes av nationaliströrelser i den engelskspråkiga världen. Svenskfientlighet åsyftar primärt vissa invandrares rasism eller hat mot etniska svenskar, och har ofta använts som en förklaringsmodell när personer med utomeuropeisk bakgrund utsatt vita svenskar för exempelvis förnedringsrån, våldtäkter och andra grova brott. De som använder termen brukar ibland också argumentera för att politiker, mediemoguler och andra makthavare konsekvent förnekar att rasism mot svenskar överhuvudtaget existerar, och att dessa av olika skäl ser mellan fingrarna när etniska svenskar utsätts för hat och våld – eller av ideologiska skäl till och med tycker att detta är någonting positivt.

"Officiellt erkännande"

I Bonniertidningen DN menar vänsterdebattörerna att SD sedan riksdagsinträdet 2010 aktivt arbetat för att ”få till ett genombrott för idén om svenskfientlighet”, i det offentliga rummet– och att detta nu är på väg att lyckas. ”Länge uppfattades termen som extrem och de övriga partiernas politiker avfärdade den därför konsekvent. Troligen som en konsekvens av Tidöavtalet har dock flera regeringsföreträdare successivt kommit att acceptera idén om svenskfientlighet”, skriver man och pekar på att flera borgerliga ministrar bara det senaste året på olika sätt har valt att uppmärksamma svenskfientligheten. ”Förekomsten av svenskfientlighet ifrågasätter inte jag eller regeringen”, deklarerade exempelvis jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) under en debatt i maj i år, och medgav då också att det är vanligt att etniska svenskar utsätts för hatbrott av invandrare, och lovade att regeringen ska fokusera även på denna typ av rasism. ”SD fick därmed sitt efterlängtade officiella erkännande att svenskfientligheten existerar som ett stort samhällsproblem, efter att ha drivit frågan i 30 år”, menar debattörerna.

"Mycket oroande"

”Detta innebär att Sverigedemokraterna nu kan vara på väg att överta det berömda problemformuleringsprivilegiet vad gäller ytterligare en fråga utöver migrations- och integrationspolitiken, kriminalpolitiken och klimat- och miljöpolitiken – nämligen frågan om vilka som är rasismens egentliga offer och förövare i dagens Sverige”, fortsätter de. De tre hävdar vidare att SD:s målsättning egentligen är att ”underminera den etablerade synen på rasism som något som drabbar invandrar- och minoritetsinvånarna, och samtidigt vrida antirasismen ur händerna på antirasisterna” genom att övertyga allmänheten om att det är vita svenskar som är de primära offren för rasism – och invandrare som är förövarna. Hübinette och hans åsiktsfränder beskriver avslutningsvis utvecklingen som ”mycket oroande” och uppmanar ”antirasistiska krafter” att på olika sätt försöka motverka utvecklingen.

Grundade vänsterextrem underrättelsegrupp

Nya Dagbladet har tidigare uppmärksammat hur Tobias Hübinette, med en bakgrund som anarkist och inom den autonoma våldsbejakande vänstern, uppger att det var han som grundade den vänsterextrema underrättelsegruppen Expo, vars arbete i många år gått ut på att kartlägga, smutskasta och karaktärsmörda invandringskritiker, nationalister och andra oliktänkare. [caption id="attachment_128349" align="alignnone" width="1170"] Tobias Hübinette. Foto: faksimil/Youtube[/caption] Hübinette har även ett digert brottsregister och är idag en ledande profil inom så kallad ”kritisk rasteori” – ett hårt kritiserat akademiskt fält som huvudsakligen går ut på att utmåla vita människor som rasistiska förövare och utomeuropéer som offer för förtryck och rasism. ”Att känna eller till och med tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!”, förkunnade Hübinette 1996 i tidningen Creol, ett citat som genom åren fått stor uppmärksamhet och lyfts fram just som ett tydligt exempel på svenskfientlighet eller antivit rasism.

SD pressar regeringen om hatbrott mot svenskar

Jan Sundstedt — Mon, 27 Feb 2023 09:45:07 +0000

I en skriftlig fråga till Sveriges justitieminister Gunnar Strömmer (M), lyfter Sverigedemokraternas riksdagsledamot Pontus Andersson det faktum att etniska svenskar utsätts för brott på grund av sin nationalitet – men att gärningsmännen trots detta inte kan dömas för hatbrott i nuläget. Han frågar sig därför om ministern och regeringen har för avsikt att förändra hatbrottslagstiftningen och inkludera även svenskfientlig brottslighet i denna. Andersson konstaterar att ingen i Sverige någonsin dömts för hatbrott mot svenskar – trots att svenskfientligheten är mycket utbredd och att svenska ungdomar i många städer och skolor idag är i minoritet. ”I många av de förnedringsrån som uppmärksammats de senaste åren har rånarna givit uttryck för tydligt svenskfientliga budskap under rånen. Man kan tänka sig att det utan tvekan hade betraktats som ett hatbrott om det var ungdomar med svensk bakgrund som under ett förnedringsrån uttryckt rasism mot offret. Men så har inte ansetts vara fallet när de utsatta, som utsätts för hat för sin svenska nationalitet, blivit rånade och förnedrade”, konstaterar han. Pontus Andersson påpekar också att cirka 80 procent av de unga rånoffren i Sverige har etnisk svensk bakgrund – men att gärningsmännen i två tredjedelar av fallen har invandrarbakgrund. ”Med anledning av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer: Avser ministern och regeringen att ta initiativ till en förändring av hatbrottslagstiftningen för att tydliggöra möjligheten att döma personer med svenskfientliga motiv för hatbrott?” avslutar han sin skriftliga fråga.

"Vi krigar mot svenskarna"

I Petra Åkessons C-uppsats i sociologi från 2006 ”Vi krigar mot svenskarna” framkom det att många invandrarungdomar uttrycker att man känner sig ”nöjda” och ”glada” när de rånar och förnedrar svenska ungdomar. En av de intervjuade invandrarungdomarna berättar bland annat att det är viktigt för honom att ”svenskarna ska lägga sig ner på marken och pussa mina fötter”. ”När vi är ute på stan och rånar, så krigar vi, vi krigar mot svenskarna!” deklarerar en annan av de intervjuade invandrarna och det påpekas även att svenskar är ”mesiga” och fega. I ett uppmärksammat DN-reportage från år 2000 lyfts liknande svenskfientliga resonemang fram, där en intervjuad invandrarungdom berättar att det inte alls är lika farligt att våldta svenska tjejer som att våldta arabiska tjejer. – Det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej. Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat. Men arabtjejen får problem med sin familj. För henne är det en stor skam att bli våldtagen. Det är viktigt att hon har kvar oskulden när hon gifter sig. – Jag ska aldrig göra det, jag lovar. Men om jag skulle våldta en tjej så skulle jag välja en svensk tjej, en med kort kjol och höga klackar. Svenska tjejer måste lära sig att skydda sig. De måste förstå hur vi invandrarkillar fungerar. Hur vi ser på svenska tjejer till exempel, säger en 16-årig invandrarkille från Hjulsta.

Varning för Dagens Nyheter!

Karl-Olov Arnstberg — Tue, 29 Sep 2020 09:02:32 +0000

Jag vaknar strax före sex, sätter mig vid mina bildskärmar och öppnar den digitala versionen av DN. Sex stora porträtt av afrosvenskar på första sidan. Jag läser rubriken, svärtan i typsnittet antyder att det skett en katastrof eller att Sverige befinner sig i krig. Men innehållet är föga sensationellt. Detta är det budskap som Dagens Nyheter står bakom åtminstone sedan åttiotalet – längre tillbaka orkar jag inte tänka så här tidigt på morgonen: De vittnar om rasismen som många i Sverige inte vill se” Kan man se rasism, frågar språkpuristen inom mig? Att man kan se raser, det vet alla, men det har vi ju inte rätt till. Ser man skillnad på hudfärger så är man rasist eller något ännu fulare. Problemet är, att ska vi tala om rasism behövs ju raser och här exponeras den kognitiva dissonansen med extra skärpa. Läser man vad dessa afrosvenskar har att säga, så handlar det om ras, hur de på grund av sin ras diskriminerats och hanterats illa och hur de – fortfarande med referens till sin ras – skriker ut sin smärta. Jag tuggar lite på rubriken, att dessa sex personer vittnar om den svenska rasismen, underförstått den utbredda rasismen – den som inte syns därför att människor inte vill se den. Är det sant? Det är ju inte så att Dagens Nyheter redovisar en vetenskaplig undersökning, med det resultat som rubriken berättar om. Det är också mycket svårt att tro att afrosvenskar ofta och i en sådan omfattning vänt sig till DN och sagt att ”Ni måste skriva om rasismen mot oss afrosvenskar”, att DN insett att något måste göras. Nej, så har det inte gått till utan detta är en artikel som börjar med ett uppslag på redaktionen. Om det är Niklas Orrenius eller Peter Wolodarski eller kanske någon annan ledande röst som säger att detta ska vi skriva om, det har inte så stor betydelse. Det viktiga är att det handlar om klassisk aktivism och propaganda. DN har letat reda på sex afrosvenskar och talat om att de vill skriva om rasismen i Sverige. ”Vi vill att ni berättar om hur ni blivit rasistiskt bemötta, antingen av polisen eller någon annan myndighet – eller av vanliga svenskar.” Sådana händelser och berättelser finns alltid – inte ens i Sverige är livet någon söndagsskola och det kommer heller aldrig att bli det. Det som DN totalt negligerar är att Sverige är ett av de minst rasistiska länderna i världen, det finns det vetenskapliga undersökningar som visar. Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom Sverige ännu för bara femtio år sedan var ett etniskt mycket homogent land – alltså ett land där svarta/färgade människor var mycket avvikande, både med referens till sitt utseende och sina olika kulturella tillhörigheter. Varför gör då DN ett reportage på detta sätt? Varför är man så ivriga med att framhålla svenskars rasism? Eller, elakare men också mer precist formulerat: varför behöver DN måla upp bilden av ett rasistiskt Sverige? Svaret är att svenskarna ska fostras till icke-rasister, därför att landet med massinvandringen etniskt och kulturellt omvandlas så snabbt och så genomgripande, att det finns risk för att svenskarna protesterar, att det till och med tar formen av demonstrationer och upplopp. För att inte tala om risken för att de väljer fel parti nästa gång det är val. Genom att peka på rasismen och banka in i folk inte bara hur ful, ond och illegitim den är, utan också hur utbredd, tystar man medborgare som börjar se konsekvenserna. ”Se hur den drabbar stackars oskyldiga människor!”, ”Säger du något så är du rasist! Och du vet väl att raser inte ens finns!” Det är inte bara aktivistiskt journalistik. Det är en skamlig journalistik, avsiktligt vilseledande, illojal mot det egna samhället och direkt samhällsdestruktiv. Eftersom de sex afrosvenskar som vittnar om rasism bereds plats på den största morgontidningens framsida tänker jag, att de måste ju ha gjort väldigt fina saker för landet. Säkert finns det en anledning till att de hyllas på detta sätt, att nu får de sin upprättelse. Men nej, det enda de har att berätta om är hur de blivit misshandlade, fått höra rasistiska tillmälen etc. Den minsta gemensamma nämnaren är att det är synd om dem alla därför att svenskarna burit sig så illa åt mot dem. En av dem avviker genom att vara en kändis, hiphoparen Timbuktu. Jag tänker att eftersom det gått så bra för honom i Sverige, så borde han väl ha åtminstone något gott att säga? Det har han inte. Istället berättar han om hur hans pappa hanterades och om alla gånger han blivit rasprofilerad av svenska poliser och väktare. Black lives matter är en självklar och nödvändig fras för honom. Som om han hittat på den själv och inte bara flyter medströms och nappar åt sig en tragisk händelse någon helt annanstans på jordklotet. Jag funderar en stund över om det finns någon mindre samhällslojal svensk dagstidning än Dagens Nyheter. Reportaget är en enda stor klagovisa över det rasistiska skitlandet Sverige med sina rasistiska skitsvenskar. Jag kan inte hindra en totalförbjuden tanke (obs jag har aldrig sagt det, bara tänkt – jag vill ju inte bli åtalad för helst mot folkgrupp): Åk tillbaka till de länder som ni eller era föräldrar kommer ifrån, om ni nu är så missnöjda med det skitland ni råkat hamna i. Jag stänger ner DN och öppnar istället en länk på youtube, mailad till mig av en av bloggens läsare. Den är drygt sex minuter lång och när den här texten skrivs dagen efter har reportaget blivit viralt och redan visats över 20.000 gånger. Samhällsnytt har låtit en ung reporter som inte är svensk – det hör man på brytningen – fråga ett antal ”vanliga svenskar” om det är okej att svenskar blir en minoritet i sitt eget land. När de frågar om det är sant hänvisar han till forskning. Några av kommentarerna: Två vanliga svenskar killar, kring trettio år: (Skratt) … unikt, alltså det är ju fint! … Jag välkomnar invandringen då. Men minoritet, det beror väl på. Det är en generationsfråga det där, tror jag. Journalisten: Bor du svenskt eller bor du mångkulturellt? Mångkulturellt. Hur känns det då? Jag känner ingenting … det är inget speciellt. Två män i femtioårsåldern: Alltså, jag vet inte om jag riktigt ska tro på den vinklingen men om det nu skulle visa sig att det är så, det är väl helt ok. Ja … en minoritet liksom, det betyder ju ingenting egentligen. Vi är ju människor allihopa och svenska medborgare så vafan … (slår ut lite med armarna). Kör på det! Reportern: Bor ni svenskt eller mångkulturellt? Båda männen svarar att de bor svenskt och man ser på dem att det till och med är ett väldigt svenskt område. Den ene säger ”likriktat” och den andre säger ”väldigt homogent” Lite senare tar den man som pratar mest i och säger: ”Man måste ju ha en ideologisk grund att stå på liksom. Och min absoluta övertygelse liksom, det är ju att människan har i sitt medfödda människovärde full frihet och rätt att röra sig överallt, vart man vill på jorden och det är ju som min inneboende absoluta övertygelse liksom. Den humanistiska åskådningen. Men visst, jag kan ju säga att inte fasiken umgås jag med speciellt många icke-svenskar. /…/ Jag vill inte ha gränser egentligen.” Svensk kvinna, cirka 20 år: För det första vet jag inte riktigt om det är sant och det beror väl på vad man menar med svenskar. Är det etniskt eller medborgarskap så är det väldigt svårt … Reportern: Etniskt. Jaha, jag tycker det är svårt att kommentera det för jag tycker … jag tror inte riktigt på det. Reportern: Bor du svenskt eller mångkulturellt? Jag skulle säga ganska svenskt. Svensk kvinna, ännu yngre, ser ut att vara 18 år: Det är väl en naturlig utveckling skulle jag säga. Sedan kommer ju svenskar att röra sig ut i världen också så det blir nog en blandning överallt, tänker jag. Bor du svenskt eller mångkulturellt? Ganska svenskt. Skulle du kunna bo i ett mångkulturellt område? Ja, det skulle jag säga. Jag har bott mycket utomlands och så där. Svensk kvinna, cirka fyrtio år: Vilken forskning säger det? Vad är svensk liksom? Svensk man, drygt femtio, norrlandsdialekt: Så länge Sverige består av människor har jag inget problem med det. Resten av det som de intervjuade svenskarna säger går i samma aningslösa stil. Detta är mycket svårare att ta del av än vad aktiva antirasister och medvetet politisk korrekta människor säger. Dessa intervjupersoner sitter inte ens på läktaren och ser vad som händer. Jag tänker att de nog läser Dagens Nyheter. Men det är klart, övriga tidningar och etermedia är på samma linje. Agendajournalistikens hjärntvätt är uppenbarligen effektiv. Karl-Olov Arnstberg Texten har tidigare publicerats på Mörkläggning

Svensk tonåring försökte stoppa överfallsvåldtäkt – mördades av migrant

Per Nordin — Thu, 14 May 2020 10:58:23 +0000

Tidigt på söndagsmorgonen mördades 19-årige Tommie Lindh i samband med att ha försökt avstyra en våldtäkt av en ung svensk kvinna. Nu har en insamling startats där de donerade pengarna ska gå till den mördade svenskens familj. Enligt uppgift knivhöggs Lindh på en fest efter att ha gått emellan i ett våldtäktsförsök på en kvinna. Gärningsmannen, sudanesen Abubaker Mohamed, har ett sedan tidigare omfattande brottsregister där han bland annat gjort sig skyldig till narkotikabrott, stöld, snatteri och sexuella trakasserier av minderåriga. Mohamed står nu häktad för mord och två våldtäkter i Härnösand och misstänks dessutom för olaga hot och grov misshandel. De två våldtäkterna ska ha begåtts mot samma kvinna. Tommie Lindh beskrivs av vänner som en lojal och pålitlig vän. Han var därtill samhällsintresserad och uttalad anhängare till partiet Alternativ för Sverige. På Twitter har skadeglada kommentatorer från vänsterextremister häcklat mordet för den unge mannens politiska sympatier. Nu har en insamling startats till förmån för den svenske tonåringens familj. Den har i skrivande stund samlat in drygt 10 000 kronor. Noterbart är att gärningsmannen Abubaker Mohamed redan 2015 vid 18 års ålder började förfölja och sexuellt ofreda en minderårig svensk flicka i Härnösand. Trots att sudanesen hållit fast flickan, tryckt upp henne mot en vägg och tafsat på henne vid upprepade tillfällen, valde rätten då att döma ynglingen enbart till skyddstillsyn. ”Även politikerna har blod på sina händer. Utan deras mångkulturella experiment skulle Tommie ha levt idag. Våra tankar finns hos de anhöriga”, skriver Alternativ för Sverige på Twitter.

SD kräver särskild debatt om rasismen mot svenskar

Osignerad — Thu, 20 Feb 2020 12:13:54 +0000

Sverigedemokraternas gruppledare Henrik Vinge begärde under gårdagens gruppledarmöte en särskild debatt i riksdagen. Temat var den på senare tid uppmärksammade svenskfientligheten och förnedringsrånen riktade mot barn. ”Förnedringsrån och den ökade rasismen mot svenskar är något vi måste våga tala om”, säger Henrik Vinge till Nyhetsbyrån. Den senaste tiden har rån mot barn och unga under 18 år hamnat i fokus. En ny typ av särskild råhet har avslöjats, där förövaren gått så långt att man skurit av örat på ett rånoffer samt urinerat ett annat offer i ansiktet. – Det finns tusentals svenskar som utsätts för våld, hot och våldtäkter, just för att de är svenskar och jag har nu begärt att vi ska debattera det här. Det finns ett problem när svenskar utsätts för rasism då är det är många som inte vågar prata om det. Det finns ett slags tabu, säger Henrik Vinge till Nyhetsbyrån. Siffror från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att anmälda rån mot barn under 18 år ökade under 2019. Hela 2 480 brott mot barn anmäldes, vilket var en ökning med 31 procent jämfört med året innan. – Vi måste erkänna att det här problemet finns och vi måste ge upprättelse till de personer som drabbats. Förebyggande åtgärder krävs såsom socialtjänst och skola men man måste förstå att det grundläggande problemet varit att invandringen har varit för stor, det har lett till segregation och utanförskap vilket skapat enorma problem, säger Henrik Vinge. Enligt Vinge har det lagts mycket resurser på att bekämpa rasismen mot olika minoriteter i Sverige, men rasismen mot svenskar har inte uppmärksammats alls på samma sätt. – Sverige är Europas farligaste land just nu på grund av den stora invandringen. SD vill gå längst med strängare straff samt återvandring. Det är unga människor som skadas och lider varje dag av den politik som förts, tillägger Vinge. Källa: NB Nyhetsbyrån

Etniskt motiverade förnedringsrån diskuterades på SVT

Per Nordin — Wed, 19 Feb 2020 14:27:07 +0000

För första gången diskuteras nu den ökade svenskfientligheten i samhället på SVT. I kölvattnen av förnedringsrånen konstaterar bland annat den tidigare polisen Mustafa Panshiri i söndagens avsnitt av Agenda att det handlar om invandrarungdomar som aktivt letar upp svenskar för att råna och förnedra dem. Bakgrunden är ytterligare ett i mängden rån där två förövare med invandrarbakgrund rånat och misshandlat en svensk yngling samtidigt som de urinerat på denne, filmat övergreppet och spridit det på sociala medier. Det har också framkommit att en av gärningsmännen fick allt han behövde av sina föräldrar - mobiltelefon, märkeskläder och pengar, men ändå valde att förnedra och råna svenskar. – Något man inte kan komma undan är att det finns en ganska tydlig etnisk aspekt. De här killarna letar aktivt efter svenskar att ge sig på. Vad det handlar om får man göra mer studier på. Men det gjordes en studie redan 2005 vid Lunds universitet där man intervjuade elva pojkar med utländsk bakgrund som rånade andra barn och de här pojkarna sade väldigt tydligt att ”vi är ute efter svenskar, att se svenskar ligga på marken och kyssa våra fötter ger oss makt”. Och så avslutar man med att svenskar är väldigt mesiga och gör inget motstånd när man tar ifrån dem deras värdesaker, konstaterar den afghanske tidigare polisen Mustafa Panshiri i programmet. Ytterligare en faktor som tas upp av Panshiri i programmet är att svenskar inte har några klanstrukturer eller våldskapital för att hämnas på rånarna. Det finns inga kusiner eller släktingar att kalla in om man blir utsatt för grova brott och man bedöms därför vara lätta offer. – Och det är ganska intressant om man spinner vidare på det. Det behöver inte vara att det är rasism som är huvudorsaken här utan de här killarna eller gärningsmännen letade också efter personer som de vet inte har något våldskapital att hämnas med, alltså de tillhör inte någon klanstruktur, en stor släkt eller kusiner som kan ge tillbaka. De övriga i studion ville tona ner de etniska och rasistiska aspekterna av förnedringsrånen genom att konstatera att de flesta invandrare inte begår grova brott. Förnedringsrånen har fått så mycket uppmärksamhet att vissa höga svenska politiker nu tvingats erkänna deras förekomst och till och med även talat om problemet. Dock förnekar man att det handlar om rasistiska hatbrott. – Det är uppenbart att det finns en total brist på moraluppfattning här där unga människor – de unga killarna kan begå nästan hur vidriga åtgärder mot andra människor som helst, säger exempelvis inrikesminister Mikael Damberg (S), i programmet. När Sverigedemokraternas Adam Marttinen frågade ut Miljöpartiets Per Bolund om rånvågen i riksdagen talade denne om att brottsligheten bör bekämpas och att brott alltid är brott, men inte heller Bolund vill erkänna eller nämna att det rör sig om förnedringsbrott där svenskar är offer och invandrare är gärningsmän.

SAS återpublicerar antinordisk reklamfilm – försvarar hatretoriken

Isac Boman — Wed, 12 Feb 2020 20:26:57 +0000

Efter en massiv kritikstorm från allmänheten valde SAS att plocka bort sin antinordiska reklamfilm. Under onsdagen valde dock flygbolaget att återigen publicera den kontroversiella filmen. Samtidigt försvarar man sin hatiska retorik och försöker nu istället tysta kritiken med att stänga videons kommentarsfält. Som Nya Dagbladet uppmärksammade tidigare under dagen tvingades SAS backa och ta bort sin reklamfilm. Detta efter att tiotusentals upprörda skandinaver på olika sociala medier tydligt uttryckte sitt missnöje över företagets fientlighet mot det nordiska och till och med hotade med bojkott. Under onsdagen hade flygbolaget dock kommit på andra tankar och man valde att både återpublicera den gamla filmen på sin Youtube-kanal men också lägga upp en kortare variant av samma film i olika sociala medier. SAS avfärdar den kritik man fått och hävdar istället att företaget är utsatt för en attack av politiska motståndare som vill använda filmen ”för sina egna syften”. ”Mönstret i kommentarsfälten och antalet reaktioner i SAS sociala kanaler pekar på kampanjen utsatts för en attack. Vi kan inte acceptera att bli en plattform för värderingar som vi inte står för. Därför tog vi ner filmen från våra kanaler för att utvärdera situationen”, skriver SAS i ett pressmeddelande. Konspirationsteorin om att kritikstormen mot SAS antinordiska reklamfilm är en samordnad attack bygger på att händelsen snabbt uppmärksammats av oberoende media och därtill även av ryska medier, vilket senare länkades vidare av olika konton på exempelvis Twitter. Exakt vad i detta som skulle innebära att SAS är utsatta för en attack är oklart. SAS har inaktiverat sina kommentarsfält både på Facebook och på sin Youtube-kanal efter ett mycket stort antal kritiska kommentarer till videon.

SAS raderar antinordisk reklamfilm efter massiv kritik

Isac Boman — Wed, 12 Feb 2020 09:53:11 +0000

Flygbolaget SAS publicerade under måndagen en ny reklamfilm på sociala medier där huvudtemat är att det inte finns något skandinaviskt och att allting positivt som förknippas med Skandinavien har kommit utifrån. Efter massiva protester, kritik och hot om bojkott valde SAS dock att plocka ner filmen. Den misslyckade reklamfilmen fick alltså bara ligga uppe i lite mer än ett dygn och framkallade helt andra reaktioner än vad företaget och danska NoA-byrån &Co som skapat filmen förmodligen räknat med. Förutom att filmens huvudtema är att förneka att det finns något genuint nordiskt så är den också starkt mångkulturell och invandringen till Skandinavien utmålas som någonting positivt samtidigt som en svart afrikan pratar om sina vikingaförfäder. – När de åker utomlands vill de flesta resenärer få med sig inspiration. De vill ta med sig något hem, oavsett om det är minnen eller kunskap. Det är det som rör samhället framåt. Om vi inte hade varit så nyfikna på vår omvärld hade Skandinavien inte sett ut som det gör, förklarade Martin Adonis, brand campaign manager på SAS, i ett pressmeddelande.

Har inte haft flygskam tills jag såg SAS reklamfilm "What is truly Scandinavian? And the answer is: absolutely nothing.” Tror ni på @sas att det är lyckat att rikta sin reklam till oikofobiska miljöpartister? Kommer undvika SAS i fortsättningen.https://t.co/uBy5yQoh4L
— Charlie Weimers MEP ن (@weimers) February 11, 2020

Innan filmen togs ner hade den på Youtube fått mer än 10 000 negativa röster och bara 200 positiva. Kritiken var också omfattande och nya kommenterar som ifrågasatte flygbolagets agerande och manade till bojkott trillade in hela tiden. ”När kommer det en officiell ursäkt för ert skandinavien-hat?” frågar en person på SAS officiella Facebook-sida. ”Hur kan SAS ledning släppa igenom en så usel och självförnekande reklamfilm? Den är inte ens rolig - bara tragisk. PK idioti in absurdum. Sverige (och Skandinavien) är världsmästare i tekniska uppfinningar, biologisk kartläggning (Linné) och konstaterade grundämnen. Inte nog med att SAS förlorar pengar - de har sin marketingavdelning på månens baksida dessutom”, kommenterar en annan.