https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Wed, 04 Mar 2020 12:53:58 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg https://nyadagbladet.se 32 32 https://nyadagbladet.se/kronikor/israel-influerat-nato-bar-skulden-for-flyktingkrisen/ https://nyadagbladet.se/kronikor/israel-influerat-nato-bar-skulden-for-flyktingkrisen/#comments Wed, 04 Mar 2020 11:29:20 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=74293 Ett enormt terrorattentat den 11 september i USA fick bli det planerade startskottet för ödeläggelsen av Mellanöstern. Få människor tvivlar numera på att attentatet var ett beställningsarbete, där alla trådar leder till CIA. Den organisation eller de organisationer som planlagt och genomfört det attentat som dödade flera tusen personer skulle alltså finnas i USA. För att omedelbart leda bort spåren från den egna makteliten, kunde analytikern Bill Bennett redan dagen efter, alltså den 12 september i CNN konstatera: ”Kongressen måste förklara krig mot det militanta Islam och överväldigande kraft måste brukas.” Man pekar alltså blixtsnabbt ut den skyldige utan några som helst bevis, och det slår naturligtvis tillbaka på den egna trovärdigheten. Attentatet blev startskottet för vad som kom att kallas för kriget mot terrorismen. Men trots att allt pekade på att terrorns kärna stod att finna i USA, utpekades omgående ett antal arabstater som skyldiga. Det var uppenbarligen dit man ville komma – att finna en anledning att smula sönder ett antal arabländer som råkade ligga för nära Israel. Man skred så småningom till verket som kom att innebära att man skapade ett stort antal terrorister där sådana inte fanns, och ödeläggelsen av land efter land innebar naturligtvis också att väldiga flyktingströmmar alstrades. Natoländer med USA i spetsen skulle utföra både det inledande infiltrations- och påverkansarbetet men också det direkta förintelsejobbet genom betalda proxyförband som IS. I ett vidgat Mellanöstern-drama kan vi urskilja fyra aktörer i form av USA, Nato, Ryssland och Israel. Endast en av dessa aktörer hade som mål att genom terror åstadkomma ett havererat Mellanöstern, medan två av dessa aktörer – USA och Nato – på pappret ville åstadkomma mer demokratiska och humana stater genom att bomba sönder dem. Ryssland hade å sin sida under många år åstadkommit förbättrade levnadsvillkor i bland annat Syrien genom biståndsarbete och ville snarast fortsätta på den vägen. Ryssland har hela tiden motsatt sig västligt imperialistiskt, internationellt inflytande, inte minns i det labila Mellanöstern. Bland annat professorerna Walt och Mershaimer har omsorgsfullt dokumenterat det som är uppenbart för de flesta – nämligen att den judiska lobbyn har ett kraftfullt inflytande i USA, i synnerhet på utrikespolitikens område. Det innebär i detta fall att Washington fjärrstyrs från Jerusalem. Natos operationella funktioner finns i Bryssel, men center för dess målinriktning och idéstyrning finns någonstans i Washington, den stad där Israel självständigt utövar sitt militär-politiska inflytande. Israel är den stat som aldrig behövde sticka under stol med sina avsikter. Detta på grund av att man var och är USA:s skyddsling, samtidigt som man utnyttjar och profiterar på USA:s brist på självständighet och självförtroende. Redan 1982 klargjorde Israel i ett manifest den så kallade Yinon-planen att samtliga arabstater bör smulas sönder och att det då kunde vara lämpligt att börja med Irak. En demolering av stater leder dock till enorma flyktingströmmar, något som man absolut inte beklagade från israeliskt håll, tvärtom. Det underlättade nämligen målsättningen till ett Stor-Israel. Den väg som Israel hade slagit in på 1982 stadfästes 1996 genom dokumentet New strategy for Securing the Realm som leddes av en arbetsgrupp för den dåvarande och nuvarande israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu. Innebörden av detta dokument blev en vidare utstakning av förintelsevägen genom avlägsnandet av Saddam Hussein vid makten som en inledning till demoleringen av ett flertal stater. Man sade också att ”vägen till Damaskus går genom Bagdad”. Syriens huvudstad Damaskus skulle inte komma undan var det tänkt, och de av Israel och Natostater tränade och utrustade terroristerna skulle få utföra grovjobbet – för att sedan avrättas. Först på hösten 2015, sedan Vladimir Putin på en G-20 konferens avslöjat att det var just dessa G20-stater som helhjärtat stöttat IS, skred den ryske presidenten till verket och började att med kraft bekämpa de av västmakter omhuldade terroristerna. Detta i ett läge då IS var nära att helt ta över Syrien. Vi ser nu resultatet av en hjärndöd aggressionspolitik utförd av USA och Nato enligt Israels önskemål, en stat som utan omskrivningar redovisat sitt mål att krossa arabstaterna. Följden har blivit en enorm materiell förstörelse och en flyktingkatastrof med hundratusentals familjer drabbade. Detta är något som tynger hela Europa. Där skall vi nogsamt observera att det var inte araberna, fast rotade i sina länder sedan årtusenden, som agerade för att åstadkomma ett sådant dödligt scenario. Även om nu EU stänger sina gränser, så kan man inte stänga ute det moraliska ansvaret inför det som EU:s de facto militära gren Nato har åstadkommit. Försvarsorganisationen NATO kommer att för all framtid stå fjättrad vid skampålen för sitt huvudlösa agerande under i synnerhet de senaste tjugo åren.   Hans Myrebro]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/israel-influerat-nato-bar-skulden-for-flyktingkrisen/feed/ 6 https://nyadagbladet.se/kronikor/ar-det-iran-som-ar-aggressivt/ https://nyadagbladet.se/kronikor/ar-det-iran-som-ar-aggressivt/#respond Tue, 24 Sep 2013 13:46:30 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=11388 Iran har ofta behandlats med dubbla måttstockar av västmakterna. Och i praktiken har det varit civilbefolkningen som fått lida för västs sanktioner. Det skriver Per Petreas i sin krönika om Iran. Det är lätt att beskriva Iran negativt. Det görs också flitigt av västerländska medier. Andra ungefär likartade eller värre grannländer, såsom Saudiarabien, kommer mycket lindrigare undan. Med rätta klagas det över att i Iran står det uselt till med de mänskliga rättigheterna. Kvinnornas situation är bedrövlig. Lagarna styrs delvis av religiösa potentater och avrättningar är vanliga. FN, USA, Kanada och EU har sedan flera år utsatt Iran för sanktioner. De drabbar i regel folket mer än regimerna. Vi minns sanktionerna mot Irak på 1990-talet. De ledde till död, svält, sjukdomar och undernäring för miljoner irakier. När UNICEF 1996 meddelade att sanktionerna hade lett till en halv miljon barns död, fällde den blivande amerikanske utrikesministern Madeleine Albright de beryktade orden: "Vi tycker att det är värt priset". Precis som i fallet Irak, där propagandalögnen om att Saddam hade massförstörelsevapen fick motivera det "illegala anfallet", som Kofi Annan kallade den västliga aggressionen 2003, talas det mycket om kärnvapenhotet från Iran. Det är litegrann av "vargen kommer", men den medialeken om "att Iran snart har kärnvapen" har nu pågått i så många år att varningarna börjar verka lite urvattnade. De senaste åren har också många iranska kärntekniker mördats och misstankarna riktas inte oförståeligt mot lika duktiga som hänsynslösa utländska underrättelseagenter. Bakom den västliga uppslutningen mot regimen Assad i Syrien och stödet till några av de allt mer splittrade rebellgrupperna anar många, att det är Assads vänskapliga relationer till Iran som är orsaken. Iran hjälper säkert den syriska regimen i inbördeskriget, men det är inte Iran som har bombat eller hotat att bomba landet. Låt oss då kolla Irans moderna historia för att hitta exempel på krigiska aggressioner: Under andra världskriget anfölls och ockuperades landet, som då kallades Persien, av England och Sovjetunionen. 1953 fick Iran Mohammed Mossadec som folkvald premiärminister med ambitionen att förstatliga oljan. Han avsattes dock snart genom en kupp med hjälp av USA och England. 1980 angreps Iran av Saddam Husseins Irak. Det blev ett åttaårigt mycket blodigt krig. Kemiska vapen användes av Irak mot både kurder och iranier i en mycket större skala än de nuvarande kemattackerna i Syrien, som väckt sådan uppståndelse. På  den tiden hade dock Saddam stöd från västländerna, så det uppmärksammades först efteråt, när Irak liksom Iran blev en "skurkstat". En mäktig och mot Iran och Syrien kritisk granne är Saudiarabien, delvis av religiösa skäl, eftersom Iran är shia och Saudiarabien sunni. Det är dock inte Iran utan Saudiarabien som med militära insatser härom året hjälpte Bahrain att slå ner demokratiska protester. Och i Bahrain är det inte Iran utan USA som har en flottbas. Under åratal har Iran haft ockupationssoldater på andra sidan av både sin västra och östra gräns, det vill säga i grannländerna Irak och Afghansistan. Men det har inte varit iranska inkräktare utan västliga. Pierre Schori har påpekat, att flera länder i mellanöstern tycker att de ständiga larmen om Irans eventuellt framtida kärnvapen är ett hyckleri, så länge man snarast förtiger Israels redan befintliga kärnvapen. Han menar, att det skulle vara väldigt bra om Sverige drev frågan om en kärnvapenfri zon i mellanöstern. Detta förslag har legat på FN:s bord ända sedan 1974 och fått ett enormt stöd i generalförsamlingen men bromsats i nästa steg, säkerhetsrådet. Där har USA nogsamt lagt in sitt veto.   Per Petreas ]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/ar-det-iran-som-ar-aggressivt/feed/ 0 https://nyadagbladet.se/utrikes/cia-forsedde-irak-med-kemiska-vapen/ https://nyadagbladet.se/utrikes/cia-forsedde-irak-med-kemiska-vapen/#respond Sun, 01 Sep 2013 09:29:25 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=9755 Nya dokument som offentliggörs visar att USA:s samarbete med Saddam Husseins regim i Irak under Gulfkriget var närmare än man trott. CIA ska enligt dokumenten ha försett Irak med den dödliga nervgasen sarin. USA visste att Saddam Hussein avfyrade några av historiens värsta kemvapenattacker. Ändå gav de honom tillåtelse att göra det, skriver Foreign Policy som publicerar de hittills okända CIA-dokumenten. Irak hade ett starkt stöd av USA under Gulfkriget på 80-talet. Stödet var så starkt att USA:s underrättelsetjänst CIA försedde Saddam Husseins regim med den dödliga nervgasen sarin. En gas som USA nu anklagar Syriens regim för att ha använt mot sitt folk. Enligt Foreign Policy har amerikanska tjänstemän länge förnekat kemgassamarbetet med Irak. Många hänvisade att Saddam Husseins regim aldrig klargjorde vad han skulle använda vapnen till. Men Rick Francona, som var stationerad i den irakiska huvudstaden Bagdad under 1988, målar upp en annan bild. – Irakierna berättade aldrig vad de skulle göra med nervgasen. De behövde inte göra det, för visste redan, säger Francona till Foreign Policy. Det har sedan tidigare framkommit att USA gett Irak tillgång till material som avslöjade var Iran hade positionerat sig. Detta trots att man hade starka misstankar om att Irak skulle slå till med kemiska vapen mot Iran.]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/cia-forsedde-irak-med-kemiska-vapen/feed/ 0