politiker – Nya Dagbladet

Erna Solberg avgår som partiledare

Markus Andersson — Wed, 11 Feb 2026 07:30:52 +0000

Norges tidigare statsminister Erna Solberg lämnar sin post som partiledare för Høyre efter 22 år vid rodret. Hon avslöjar nu att hon planerade att avgå redan 2023. Solberg var statsminister i åtta år mellan 2013 och 2021 och är därmed den längst sittande statsministern i partiets historia. Hon är också den partiledare som lett Høyre längst. — Planen var att byta 2023, det var min tanke, säger Solberg enligt norska NRK. Men höga opinionssiffror och stark personlig popularitet gjorde att hon stannade kvar. Enligt Solberg vågade ingen inom partiet genomföra ett ledarbyte. — De var rädda för att det skulle bli en nedgång i samma ögonblick som jag avgick, säger hon. Nu tar en ny ledartrio över Høyre: Ine Eriksen Søreide, Ola Svenneby och Henrik Asheim. Solberg uppmanar dem att se framåt och inte bakåt, se människorna framför systemen, samt inse att samarbete ger styrka snarare än ensamarbete.

Anna-Karin Hatt aktiverar rekordhög avgångsersättning

Jan Sundstedt — Mon, 17 Nov 2025 13:48:47 +0000

Centerpartiets avgångna partiledare Anna-Karin Hatt planerar att utnyttja sin rätt till avgångsersättning efter att ha lämnat posten efter endast ett halvår. Fallskärmen finansieras av partiets medlemmar och väcker frågor om villkoren för politiska toppjobb – särskilt i kontrast till vanliga löntagare. Efter bara sex månader som partiledare för Centerpartiet lämnade Anna-Karin Hatt nyligen oväntat över posten till sin efterträdare Elisabeth Thand Ringqvist. Under sin korta tid på posten hade Hatt en ersättning på 223 000 kronor i månaden – nästan 20 000 kronor mer än statsministern – och omfattas därför av en historiskt hög avgångsersättning. Ersättningen motsvarar ett helt års lön för en avgående partiledare. Men eftersom Hatt endast haft uppdraget i drygt ett halvår begränsas ersättningsperioden till sju månader, vilket innebär omkring 1,6 miljoner kronor, enligt Centerpartiets presstjänst.

Partiets medlemsavgifter betalar

Hatt säger till skattefinansierade SVT att hon avser att ta del av ersättningen tills hon har en ny tjänst: — Jag behöver en omställningsperiod för att landa i en ny verklighet. Jag har inte något nytt uppdrag på gång. Jag kommer att ha rätt till en avgångsersättning så länge som det finns behov av den, säger hon. Hon betonar samtidigt att ambitionen är att inte nyttja mer av ersättningen än nödvändigt: — Jag har inte för avsikt att ta ut en krona mer än vad jag behöver. Jag kommer att söka efter en ny samhällsviktig uppgift att ägna mig åt framåt. Den nya partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist får ett betydligt lägre arvode, motsvarande en ministerlön på 161 000 kronor i månaden. En nivå som dock fortfarande är långt över medianlönen i Sverige. Medianlönen för vanliga arbetare som exempelvis fastighetsskötare, undersköterskor och busschaufförer ligger för närvarande runt 24 000–29 000 kronor i månaden, beroende på yrke och sektor. Den totala medianlönen i Sverige är i dagsläget cirka 37 100 kronor i månaden.

Vill inte kommentera ersättningen

Anna-Karin Hatt vill inte närmare svara på frågor om nivån på hennes tidigare ersättning: — Det är ett beslut som är fattat av stämman på förslag av valberedningen. Jag är förstås tacksam över att jag får möjlighet att ställa om och landa i en ny tillvaro. Det här var inget som jag hade planerat, säger hon. Hon har hänvisat sin avgång till påstått hat och hot hon säger sig ha upplevt i rollen, men har hittills inte velat utveckla detaljerna. Ingen formell polisanmälan har ännu presenterats. Framöver säger Hatt sig vilja fortsätta bidra i en samhällsnyttig roll: — Jag vill fortsätta bidra till Sveriges utveckling och få utlopp för den kraft och energi som jag har, men också bidra till samhället.

Nicolas Sarkozy döms till fängelse

Jan Sundstedt — Thu, 25 Sep 2025 14:05:42 +0000

Den tidigare franske presidenten Nicolas Sarkozy har dömts till fem års fängelse för att ha tagit emot miljoner euro från Libyen inför presidentvalet 2007. Domen betraktas som historisk – aldrig tidigare har en fransk president fällts för olaglig kampanjfinansiering.

Domstolen i Paris slog på torsdagen fast att Nicolas Sarkozy hade tagit emot miljoner euro från Muammar Gaddafis regim inför presidentvalet 2007, rapporterar France24. Under rättegången kom det fram att den hemliga kampanjfinansieringen kunde kopplas till ett närmare samarbete mellan Paris och Tripoli.

Rätten fann att han tillsammans med några av sina närmaste medarbetare organiserade en kriminell konspiration för att säkra finansieringen i utbyte mot politiskt stöd och diplomatiska eftergifter till Libyen.

Bevisningen byggde inte minst på vittnesmål från libyska tjänstemän samt finansiella dokument som styrkte att omkring fem miljoner euro i kontanter förts från Tripoli till Paris. Pengarna ska ha transporterats i kassaskrin av nyligen avlidne affärsmannen Ziad Takieddine.

Sarkozy frikändes däremot från anklagelser om passiv korruption och förskingring, men fälldes alltså för konspiration. Flera tidigare ministrar och rådgivare dömdes samtidigt.

Domstolen beslutade också att Sarkozy skulle fråntas sin Légion d’honneur, Frankrikes högsta utmärkelse, som han redan tvingats lämna tillbaka efter en tidigare korruptionsdom.

Former French President Nicolas Sarkozy has been handed a five-year prison sentence over a scheme to finance his election campaign with funds from Libyan leader Muammar Gaddafi — NYT pic.twitter.com/0L8s2Arytm
— Open Source Intel (@Osint613) September 25, 2025

Sarkozy: Åtalet politiskt motiverat

Den tidigare presidenten, som satt vid makten 2007–2012, har konsekvent nekat till brott och kallat åtalet politiskt motiverat. Han har möjlighet att överklaga, vilket kan skjuta upp påföljden. Enligt åklagarsidan ska Sarkozy även ha lovat att upphäva den internationella arresteringsordern mot Abdallah al-Senoussi, Gaddafis tidigare underrättelsechef och dömd i sin frånvaro av fransk domstol, som en del av förhandlingarna om libysk kampanjfinansiering. Senoussi har också kopplats till planering av bombattacker som den mot Pan Am-planet över Lockerbie 1988. [caption id="attachment_48370" align="alignnone" width="640"] Muammar Gaddafi och Nicolas Sarkozy. Foto: U.S. Navy/Aleph/CC BY-SA 2.5[/caption]

Domens symboliska betydelse

Misstankarna mot Sarkozy väcktes redan 2012, kort efter att Gaddafi störtades och dödades under inbördeskriget i Libyen. Sedan dess har flera rättsprocesser pågått mot den förre presidenten, som också tidigare fällts för korruption och otillbörlig påverkan i det så kallade telefonavlyssningsmålet 2021. Elva andra personer åtalades tillsammans med Sarkozy, däribland hans tidigare högra hand Claude Guéant, hans dåvarande kampanjfinansieringschef Eric Woerth och före detta minister Brice Hortefeux, som alla förnekade anklagelserna. Guéant dömdes på torsdagen till sex års fängelse och Hortefeux till två år samtidigt som Woerth friades på samtliga åtalspunkter. Fallet har fått stor symbolisk betydelse i Frankrike. Att en tidigare statschef nu fälls för olaglig kampanjfinansiering har väckt debatt om maktmissbruk och rättvisa på högsta politiska nivå.

Kris för von der Leyen – misstroendevotum väntas

Jan Sundstedt — Thu, 26 Jun 2025 12:05:50 +0000

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen riskerar nu ett misstroendevotum till följd av den så kallade "Pfizergate"-skandalen. Initiativet kommer från högerorienterade ledamöter i Europaparlamentet, men har även fått stöd från vissa socialdemokratiska och liberala partigrupper som kritiserar bristande insyn i kommissionens arbete. Bakgrunden är ett domstolsbeslut från maj i år, där EU-domstolen slår fast att kommissionen felaktigt vägrat lämna ut textmeddelanden mellan von der Leyen och Pfizers vd, Albert Bourla, i samband med vaccinupphandlingen under covid-19-pandemin. – Dessa avtal saknade helt motstycke – och det gjorde även sammanhanget de slöts i, sade en EU-tjänsteman inför domen. Domstolen fann att kommissionens påstående om att meddelandena "försvunnit" inte var tillräckligt underbyggt, vilket strider mot EU:s förvaltningsstadgar om transparens och insyn. Misstroendeförklaringen initierades av rumänske ledamoten Gheorghe Piperea, som säkrat över 72 underskrifter – tillräckligt för att tvinga fram en omröstning i parlamentet.

Ursula von der Leyen faces no confidence vote over Pfizergate https://t.co/4ilcytCK2k
— Financial Times (@FT) June 26, 2025

Två tredjedelar krävs

Att fälla hela kommissionen kräver två tredjedelars majoritet, något som i nuläget bedöms som osannolikt. Trots detta väntas misstroendet skapa ett politiskt efterspel. Von der Leyen kan exempelvis, mot bakgrund av situationen, tvingas göra eftergifter gentemot parlamentet. Särskilt i frågor som rör transparens, dokumenthantering och öppenhet i beslutsfattande. [caption id="attachment_133473" align="alignnone" width="640"] Ursula von der Leyen och Pfizers vd Albert Bourla. Montage: NyD-Manuel Lopez/Pascal Bitz/CC BY-NC-SA 2.0[/caption] Skandalen har även satt fokus på en bredare debatt om hur EU:s ledning hanterar dokumentation och ansvarsskyldighet. Många menar att även digital kommunikation – såsom sms och chattmeddelanden – måste omfattas av offentliga register när det gäller beslut av stort allmänintresse. Omröstningen om misstroendevotumet är preliminärt planerad till de närmaste månaderna. Ännu finns inget officiellt datum fastställt, men förväntningarna är att omröstningen kommer att äga rum inom kort efter att tillräckligt många ledamöter ställt sig bakom initiativet. EU-kommissionen har enligt gällande EU-rättsliga processer normalt två månader på sig att överklaga EU-domstolens beslut från det att domen meddelats. Detta ger kommissionen en möjlighet att formellt ifrågasätta domstolens bedömning innan eventuella ytterligare åtgärder vidtas. Även om Ursula von der Leyen klarar omröstningen kommer den sannolikt att lämna kvar en oro kring kommissionens öppenhet och hennes möjligheter att driva sin politik utan inre motstånd.

USA-forskaren: ”Fred enda alternativet till total ödeläggelse”

Redaktionen — Thu, 10 Apr 2025 05:02:16 +0000

I takt med att krigsretoriken har eskalerat de senaste åren har förespråkare av fred och diplomati allt oftare också kommit att misstänkliggöras, demoniseras och stigmatiseras i debatten – och ofta anklagats för att vara antingen verklighetsfrånvända eller så kallade nyttiga idioter åt fienden. Fredsforskaren och USA-experten Frida Stranne konstaterar dock att fred varken är flummigt eller naivt – utan i själva verket ”det enda alternativet till total ödeläggelse av länder, samhällen och vår gemensamma livsmiljö”. ”Att stoppa en våldsspiral som riskerar att leda oss alla i döden är en av politikens främsta uppgifter. Den dialog som måste föregå fred kräver långt mer intelligens och mod än det gör att driva på för ökad militarisering”, skriver hon på Facebook och lyfter fram Kubakrisen som ett talande exempel. ”John F. Kennedy insåg, när han räddade världen undan ett kärnvapenkrig 1962, just vikten av att förstå vilka intressen och förevändningar som drev hans motståndare. Han insåg också hur bristfälliga underrättelser (och propaganda inifrån de egna leden), politiskt grupptryck och en övertro på militära lösningar riskerade leda honom till vettlösa och ödesdigra beslut”, fortsätter hon. Enligt Stranne förstod Kennedy också vikten av att undvika symboliska åtgärder för att tillfredsställa opinionen – men som egentligen saknade strategisk eftertanke. ”Han insåg att antingen skulle han bidra till en acceptabel säkerhet både för Sovjet och USA, eller så skulle ingen vara säker”.

"Behöver inte vara pacifist"

Stranne pekar på att den svenske diplomaten Hans Blix på liknande sätt talat om att det är nödvändigt att ha förmåga till ”strategisk empati” – alltså att det är politikernas uppgift att försöka förstå hur andra stater eller aktörer uppfattar den pågående situationen, samt vilka intressen, rädslor eller motiv som driver dem att agera som de gör. ”Det innebär inte att man sympatiserar med dem, men väl att man har klokskap nog att sätta sig in i deras perspektiv för att kunna förutse den andres agerande och därmed fatta klokare beslut själv – och undvika ändlösa krig och i värsta fall kärnvapenkrig”, förtydligar hon. ”Du behöver inte vara pacifist för att tala om hur vi får slut på krig och en hållbar fred – du kan i själva verket vara en övertygad företrädare för ett starkt militärt försvar. Du behöver inte heller vara naiv inför din motståndare. Men du behöver inse att mer vapen aldrig ensamt kan skapa stabilitet och trygghet så länge ouppklarade säkerhetsdilemman kvarstår”, fortsätter fredsforskaren.

Att blunda är det fegaste av allt

Framför allt, betonar hon, behöver våra ledare överge idén om att krig kan förstås i översimplifierade termer av ond och god ”Att blunda inför sitt eget ansvar i en konflikt är det fegaste och farligaste av allt”. Stranne pekar också på att det i alla krig – utan undantag, också finns intressen som tjänar på krig och upprustning, och som har mycket omfattande resurser till sitt förfogande som de kan använda för att på olika sätt påverka allmänheten och dess världsbild. ”Vi har ändlöst med kunskap om hur det här fungerar och flera skräckexempel på hur vi blivit lurade in i vettlösa våldsspiraler på falska grunder. Det är mediernas roll att aldrig tappa bort sin uppgift att granska makten kritiskt utifrån dessa erfarenheter, och att inte låta sociala medieflöden som drivs av känslor – och inte av kunskap – definiera hur krig och fred ska beskrivas”, avslutar hon uppmaningen.

Tobias Billströms föreläsningsnota: 78 000 kronor – per person

Jan Sundstedt — Tue, 03 Dec 2024 05:53:30 +0000

Efter 25 år i politiken och en abrupt avslutning som utrikesminister inleder Tobias Billström (M) nu en ny karriär som föreläsare. Priset för att delta? 78 000 kronor - per deltagare. Billström meddelade i september att han skulle lämna politiken efter en karriär som spänt över 25 år, varav tio som minister. Själv angav Billström att avgången var ett val grundat på reflektion och framtidsplaner. – Det finns inga slitningar mellan mig och statsministern, menade Billström i samband med sin avgång. Nu står det klart att Billström, i samarbete med konsultföretaget Novare, ska erbjuda föreläsningar och utbildningar med fokus på geopolitik och affärsstrategi, rapporterar ekonomikanalen EFN om Billströms initiativ. Utbildningen ska rikta sig till svenska företagsledare, ägare och styrelsemedlemmar och behandla hur Sveriges medlemskap i EU och Nato påverkar företagens affärsmöjligheter.

Sveriges tidigare utrikesminister Tobias Billström är redo för sin debut som föreläsare.https://t.co/Lp0HrXIn3O
— EFN Finansmagasinet (@Finansmagasinet) November 30, 2024

Två middagar ingår

Programmet omfattar två tillfällen – ett i Stockholm och ett i Bryssel. I februari 2025 hålls första delen i Stockholm, följd av andra delen i Bryssel i mars. Kostnaden för att delta är 78 000 kronor per person. För detta får deltagarna därtill två middagar på köpet, men däremot tillkommer kostnader för resa och boende. Utöver föreläsningarna och utbildningarna uppger Billström att han planerar att fortsätta driva egen verksamhet och utveckla sitt erbjudande inom ledarskap och strategi.

Journalister irriterade på intetsägande politikerprat i Almedalen

Jan Sundstedt — Thu, 27 Jun 2024 13:02:25 +0000

Inte ens journalisterna på de stora etablissemangsmedierna tycker att de svenska partiledarna har någonting intressant att säga i Almedalen, och flera ställer sig frågande om det verkligen finns någon poäng med att överhuvudtaget bevaka eventet framöver. De svenska riksdagspartierna och de stora massmediebolagen är i regel överens om de stora frågorna och mediebevakningen av politikerveckan i Almedalen brukar av utomstående sällan beskrivas som särskilt händelserik eller intressant. Ofta ägnas dessutom större fokus under veckan åt mingel och socialiserande än åt att faktiskt föra fram konkreta politiska strategier och förslag. I år tycks dock de svenska partiledarna vara ovanligt trötta och oengagerade, så till den grad att även flera etablissemangsjournalister ställer sig frågande till om det verkligen finns någon poäng med det jippoliknande evenemanget. ”Förtjänar partiledarnas tal i Almedalen sin bevakning? Ingen säger ju något nytt. Snart måste vi börja ifrågasätta inte bara värdet av att vara i Almedalen som jippo utan också av att bevaka innehållslösa prator från scenen”, skriver skvallertidningen Aftonbladets kulturchef Eric Rosén på X. Han noterar att det för varje år som går presenteras allt färre politiska förslag och idéer och undrar vad journalisterna på plats ens ska rapportera om. ”Om de inte säger nåt - vad ska man skriva? En random rapport från teknikföretagen eller ett fackförbund är ju mer nyhetsmässigt än det som sägs från scenen”, fortsätter han.

"Oerhört låg verkshöjd"

”Detta har jag som har i uppdrag att skriva om dessa meningslösa prator också funderat på i år, då såväl verkshöjd som engagemang från partiledarnas sida hittills varit oerhört lågt”, instämmer vänsterliberala Göteborgs-Postens politikreporter Arne Larsson.

Detta har jag som har i uppdrag att skriva om dessa meningslösa prator också funderat på i år, då såväl verkshöjd som engagemang från partiledarnas sida hittills varit oerhört lågt. https://t.co/cLrRP6Ypyv
— Arne Larsson (@salarsson) June 27, 2024

Aftonbladets krönikör Oisin Cantwell menar i sin tur att det gott och väl hade räckt att bevaka politikerveckan när det var valår och flera andra håller med om att det överhuvudtaget är svårt att hitta någonting av värde att rapportera om. Almedalsveckan har arrangerats i olika former sedan 1968 men på senare år blivit allt mer kritiserad – inte minst eftersom det är dyrt och krångligt för vanliga svenskar att resa till Gotland för att på plats träffa och lyssna på sina politiker, varför eventet ofta också anklagats för att mest fungera som en intern klubb för inbördes beundran, men med mycket begränsad relevans för medborgarna.

Insidern i Washington: ”Kongressledamöter utpressas efter sexfester”

Jan Sundstedt — Sat, 27 Jan 2024 07:15:32 +0000

En praktikant vid Capitol Hill har spelats in i hemlighet när han berättar för O'Keefe Media Group hur kongressledamöter utpressas att rösta på ett visst sätt efter otrohetsaffärer och sexfester. Trots att han arbetar för republikanerna tillägger han även att han ”älskar” Demokraternas talman Nancy Pelosi och att Donald Trump ”måste dö”. Demokraten Titus Warren arbetar för republikanerna i kongressen, men hans arbetsgivare verkar inte bry sig om hans politiska åsikter eller risken att han skulle kunna avslöja detaljer om dem till motståndarsidan. Warren medger att han håller vissa detaljer för sig själv, men att han är säker på att hans chef känner till hans politiska åsikter eftersom han har ett foto av Nancy Peolosi på sitt skrivbord. Han berättar också hur han ”älskar” den vänsterliberala talmannen Nancy Pelosi och att han anser att Donald Trump ”måste dö”. – Varje gång jag träffar henne, eller vi springer på varandra, du vet, ibland går jag till och med in på hennes kontor, då går jag bara fram till hennes godisskål, förklarar Titus innan han bekräftade att Pelosi känner honom och "älskar" honom på samma sätt som han "älskar" henne. Titus skryter också om att han får besöka "många ambassader och många evenemang i Vita huset" och att han älskar president Joe Biden och att han inte har mycket till övers för de republikanska väljarna.

Hållhakar och bakfulla politiker

Han berättar vidare om hur medlemmar i de båda politiska partierna tvingas rösta på ett visst sätt genom vad han kallar ett ”röstningsförslag”. – Men dessa så kallade förslag är inte alls förslag; de är mycket mer skändliga sätt att utpressa kongressledamöter som har haft affärer med sina makar eller regelrätta sexfester med andra ledamöter, noterar James O’Keefe. – Det finns en hel del saker som jag ser med mina egna ögon, berättar Titus Warren och förklarar att det är vanligt att anställda och kongressledamöter har sex och även otrohetsaffärer med varandra under ”heta och tunga” fester. Det händer mycket mer än vad folk tror… En majoritet av de ledamöter som kommer sent är 9/10 gånger bakfulla från (sexfesterna) kvällen innan, fortsätter han, och berättar senare att denna typ av event betraktas som någonting "helt normalt" i dessa kretsar. [caption id="attachment_171366" align="alignnone" width="640"] Titus Warren tillsammans med Nancy Pelosi och Kevin McCarthy. Montage. Foto: Privat[/caption] Sexfesterna, som han själv trodde var påhittade innan han började praktisera i kongressen, används sedan för att få inflytande och hållhakar på kongressledamöter och tjänstemän och sedan pressa dem att rösta på ett visst sätt eller ställa sig bakom förslag de annars inte stöttat. Dessutom kan hållhakarna användas för att gynna ens egna karriär. – Om du någonsin skulle ställa upp i en valkampanj, och du har varit där jag är, skulle du använda det som ett påtryckningsmedel för att vinna din kampanj, förklarar Warren.

"Underförstått hot"

Republikanen Madison Cawthorn, som tidigare satt i representanthuset, har också vittnat om att han bjudits in till en ”sexuell sammankomst” eller ”orgie” i ett hem tillhörande en medlem ur Washington-eliten. Han berättade också att amerikanska makthavare ofta tog kokain framför honom, någonting som ledde till uppståndelse och konsekvenser då Cawthorn avlägsnades från kongressen nästa val. När han får höra om Warrens berättelse blir han inte förvånad och säger sig känna igen en hel del av det som berättas. – Särskilt utpressningsdelen som det verkade som att den här personen pratade om i den här delen, det är något som jag upplevde från första hand. Det är ett slags underförstått hot. Det är något du bara förstår i Washington. Det är inte något som någonsin sägs till dig, men det är välkänt att människor alltid kan ha påtryckningsmedel mot dig. – Folk vill bara försätta dig i komprometterande situationer så att de kan få inflytande över dig så att de kan kontrollera din röst, fortsätter Cawthorn. Enligt Titus Warren känner massmedia inte till utpressningssystemet, eller så ”får de inte köra dessa berättelser”. Han säger sig inte heller känna någon skuld över det han ser i kongressen eller för att han är en ”hemlig” demokrat som arbetar på Republikanernas kontor. – Jag får min check och allt är bra.

Kristerssons nya lön – 2,3 miljoner om året

Jan Sundstedt — Fri, 16 Jun 2023 11:20:50 +0000

Statsrådsarvodesnämnden har beslutat höja statsminister Ulf Kristerssons (M) lön till 191 000 kronor i månaden – en höjning med cirka 7000 kronor. Vad som motiverar löneökningen är dock oklart. Även de övriga ministrarna får höjda löner och kommer från och med juli månad att erhålla 150 500 kronor i månaden – dessutom har de rätt till ytterligare 8 600 kronor om de tillfälligt arbetar på annan ort eller har dubbla bostäder. Statsrådens löner höjs i regel årligen och i år hamnar ökningen alltså på 3,8 procent. Samtidigt som de höga lönerna kan få många vanliga svenska arbetare att höja på ögonbrynen är det vanligt att toppolitiker får betydligt större summor efter sin parlamentariska karriär i egenskap av lobbyister för olika storföretag. Sveriges tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt (M) värvades exempelvis för två år sedan som lobbyist för oljeindustrin och Göran Persson (S) har efter politikerkarriären varit lobbyist för PR-byrån JKL och fordonsindustrin. Ett annat känt exempel är den tidigare svenske utrikes- och statsministern Carl Bildt som bland annat agerat lobbyist åt amerikanska krigsintressen och vapenindustrin och tjänat mångmiljonbelopp på detta.

Kommunisterna: ”Beslagta fastighetsskojarnas tillgångar”

Jan Sundstedt — Thu, 15 Jun 2023 09:51:57 +0000

Kommunistiska partiets tidning Proletären kräver i en ledarkrönika att stat och kommun bör gå in och expropriera krisande Samhällsbyggnadsbolagets fastigheter för en symbolisk krona och att det är hög tid att folket tar tillbaka gemensamma samhällsbyggnader från privata ”charlataner” och ”välfärdsprofitörer”. Bakgrunden är att det överbelånade fastighetsbolaget SBB:s aktiekurs på kort tid rasat med 40 procent, att sex miljarder kronor i värde försvunnit och att bolaget riskerar konkurs – vilket bedöms få stora negativa effekter för stora delar av den svenska befolkningen. ”Det är som vanligt på den kapitalistiska marknaden och kanske inget att höja på ögonbrynen över – om det inte varit för att de pengar och värden som nu går upp i rök kommer från en plundring av våra gemensamma tillgångar”, skriver tidningen. SBB grundades av den tidigare socialdemokratiske politikern Ilija Batljan som 2020 anhölls för ekobrott, men där förundersökningen snart lades ner. Bolagets affärsidé har varit att köpa upp offentliga fastigheter från kommuner, regioner och myndigheter – och sedan hyra tillbaka dessa till de förra ägarna genom mångåriga hyreskontrakt. Nu när SBB krisar kommer man istället att behöva sälja ut många av sina fastigheter – och det finns en oro för att såväl polishus som domstolsbyggnader kan hamna i utländsk ägo, vilket betraktas som en säkerhetsrisk. Hyrorna kan också chockhöjas på skattebetalarnas bekostnad.

Medskyldiga politiker

”Det är lätt att instämma i den massiva kritiken mot storsvindlaren och bluffmakaren Batljan. Men perspektivet måste vidgas och ansvaret synliggöras. Lika skyldiga är de politiker som sålt ut våra gemensamma fastigheter till skojare som Batljan. Han är inte ensam. Det finns flera andra bolag som agerar på denna lukrativa marknad, som lurat i det offentliga att det är billigare att hyra än att äga själv”, skriver Proletären vidare. Man pekar på att ett flertal svenska toppolitiker sitter i styrelserna för privata fastighetsbolag som har som affärsidé att plundra svenska skattebetalare på pengar och att det för kommuner och myndigheter ofta visat sig bli betydligt dyrare att hyra fastigheterna av privata aktörer än att själva fortsätta äga dem. För de privata bolagen beskrivs affärsidén dock som synnerligen lukrativ. ”Fråga bara Skellefteå kommun som 2018 sålde ut kulturhuset Sara för en miljard kronor till SBB – och som nu ska hyra det för två miljarder över 50 år. Men många är de kommuner som drabbats av den här typen av svindleri”. Tidningen pekar på att det är oklart vem som kommer att äga SBB:s fastigheter när krisen är över och vad de nya hyrorna kommer att landa på. Man menar vidare att ”de som förskingrat vår gemensamma egendom måste stå till svars”.

Konfiskera fastigheterna

”Offentliga fastigheter ska ägas av det allmänna – inte vara spekulationsobjekt på en kapitalistisk marknad. Skolor, äldreboenden, vårdinrättningar och myndighetsbyggnader måste självklart drivas och ägas offentligt”. De lösningar som presenterats av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet beskrivs också som otillräckliga – istället föreslår Proletären att SBB:s och andra tvivelaktiga aktörers fastigheter helt enkelt beslagtas av stat och kommun för medborgarnas bästa. ”Mycket bättre hade varit att expropriera fastighetsskojarnas tillgångar. Låt kommunerna köpa tillbaka sina skolor och äldreboenden för en krona! Batljan och andra charlataner har redan berikat sig tillräckligt på våra skattepengar”, skriver man och beskriver ”välfärdsprofitörerna” och privatiseringsivrande politiker som det verkliga hotet mot medborgarna. ”Allmänintresset och ekonomin kräver att det offentliga ska äga våra samhällsfastigheter. Utförsäljningshysterin har för länge sedan gått alldeles för långt. Vi måste ta tillbaka det som är vårt”, avslutar man. Det kan noteras att Ilija Batljan avgick som vd för SBB i början av juni.