plastavfall – Nya Dagbladet

Plast på stränder kan nu upptäckas från rymden

Sofie — Sat, 02 Nov 2024 15:05:45 +0000

Australiska forskare har utvecklat en ny metod inom satellitteknik för att upptäcka plastskräp på stränder, och tekniken har redan testats med framgång på en avlägsen kuststräcka. Plastföroreningar i haven är ett växande problem, med allt från drivor av plastflaskor och påsar till gigantiska skräpöar som Great Pacific Garbage Patch, tre gånger större än Frankrike. Satellitteknik används idag för att spåra stora mängder plast i havet, men tekniken är mindre effektiv på stränder där plastskräp blandats i sanden. Nu har forskare vid RMIT University i Australien utvecklat en ny metod för att bättre identifiera plastskräp på stränder. I en studie publicerad i Marine Pollution Bulletin har metoden testats på en avlägsen kuststräcka. Forskarna har använt Beached Plastic Debris Index (BPDI), ett så kallat spektralindex som i huvudsak är en matematisk formel som sorterar mönster av reflekterat ljus som samlas in av satelliter när de passerar över ett område. Metoden anpassades för att kartlägga plastskräp på stränder med hjälp av högupplösta data från WorldView-3-satelliten, som kretsar 617 km över jordytan.

"Otroligt spännande"

För att testa metodens precision placerades 14 plastmål, om cirka två kvadratmeter vardera, på en strand i södra Gippsland i delstaten Victoria. Varje mål tillverkades av olika typer av plast och var mindre än satellitens pixelstorlek på cirka 3 kvadratmeter. Resultaten från BPDI-indexet överträffade tre andra etablerade index, som hade svårigheter att urskilja plast från skuggor och vatten. – Det här är otroligt spännande, eftersom vi hittills inte har haft något verktyg för att upptäcka plast i kustmiljöer från rymden, säger Dr Mariela Soto-Berelov, som är medförfattare till studien, i ett pressmeddelande. Dr Jenna Guffogg, studiens huvudförfattare, menar att plast på stränder kan ha allvarliga konsekvenser för djurlivet och deras livsmiljöer, precis som det har i öppet vatten. – Plast kan misstas för mat, större djur kan trassla in sig och mindre djur, som eremitkräftor, kan fastna inuti föremål som plastbehållare, säger hon. Guffogg tillägger att om plasterna inte avlägsnas kommer de oundvikligen att fragmenteras ytterligare till mikro- och nanoplaster. – Även om effekterna av dessa havsplaster på miljön, fisket och turismen är väldokumenterade, har metoderna för att mäta den exakta omfattningen av problemet eller rikta in saneringsinsatserna, som ibland behövs som mest på avlägsna platser, hindrats av tekniska begränsningar, säger hon.

Mindre plast i Norges älvar

Sofie — Thu, 11 Jul 2024 11:35:43 +0000

Mängden plast i elva norska älvar har minskat med 35 procent sedan 2020, visar en ny rapport. Samtidigt varierar plastmängden i resterande älvar kraftigt och värst drabbade är de som ligger i tätbefolkade områden. När forskaren Gaute Velle vid forskningsinstitutet Norce har analyserade 84 av Norges älvar under 2020 var plastmängden mycket hög, men när man nu undersökt de igen visar det sig att plastmängden minskat i åtminstone elva av dessa. – Ja, elva av floderna har undersökts för andra gången, och under de senaste fyra åren har vi sett att mängden plast har minskat med 35 procent sedan den senaste undersökningen. Det betyder att det hjälper att fokusera på problemet och sprida goda attityder till nedskräpning, säger han till norska TV2. Under 2020 kunde man konstatera att det var jordbruket som stod för det mesta av avfallen vid älvarna. Detta beror bland annat på att det finns mycket jordbruk kring floderna, som gör att det bidrar till mest nedskräpning. Men nu, fyra år senare, kan man se en tydlig förbättring, menar Velle. – Det verkar som om många jordbrukare är bättre på att hantera plast nu, och att de har fler alternativ för att ta hand om avfallet, säger han.

Alla älvar nedskräpade

I de resterande 73 floderna varierar dock mängden plast kraftigt, där i princip alla är nedskräpade. De mest utsatta floderna är de som ligger i tätbefolkade områden. Den mest kontaminerade floden var Lierelva i Burskerud där det fanns ett genomsnitt på en meter plast per flodlängd. Trots det menar Velle att det är motiverande att se en klar förbättring av plastmängden i floderna, men att det finns tre saker som är viktiga för att hålla i den positiva trenden. – För det första måste vi ha ett regelverk som säkerställer en god kontroll av plasten. Principen måste vara att den som förorenar måste städa upp. Sedan måste vi ha bra system för att samla in plastavfall. Slutligen måste vi skapa attityder som ökar medvetenheten om naturskydd och att nedskräpning inte är acceptabelt, säger Velle. Vi tror verkligen att det här kommer att fungera.

Ny upptäckt: Marin svamp kan ”äta” plast i haven

Sofie — Sat, 15 Jun 2024 15:13:48 +0000

En marin svamp kan bryta ner plast som samlas i haven, visar forskning från bland annat Nederländerna och Danmark. Svampen behöver dock få solljus för att kunna bryta ner plastpartiklarna. I Stilla havet är plastföroreningarna som störst och därför har forskare letat efter plastnedbrytande mikrober i dessa områden. Svampen Parengyodontium album finns tillsammans med andra marina mikrober i haven och kan växa i tunna lager på plastskräp. Forskare från Royal Netherlands Institute for Sea Research (NIOZ) tillsammans med ytterligare kollegor från Utrecht University, Ocean Cleanup Foundation samt även forskningsinstitut i Paris, Köpenhamn och St Gallen i Schweiz samlade in plastskräp där svampen växer för att sedan isolera och istället odla den i laboratorium på specialplast, en plast som innehåller märkt kol. I studien, som publicerats i Science of the Total Environment, upptäckte man att svampen kan bryta ner partiklar av plasten polyeten (PE), vilket är den allra vanligaste av alla plaster som har hamnat i havet.

Solen är viktig

Svampen behöver dock solljus för att kunna "äta" PE och därmed använda den som energikälla. – Det innebär att svampen i havet bara kan bryta ned plast som inledningsvis har flutit nära ytan, säger Annika Vaksmaa från NIOZ till SciTech Daily och fortsätter: – Det var redan känt att UV-ljus bryter ner plast mekaniskt, men våra resultat visar att det också underlättar den biologiska nedbrytningen av plast som utförs av marina svampar. Eftersom en stor mängd plast sjunker till havsbotten kommer därmed svampen inte kunna bryta ner allt, men forskarna tror att det finns fler svampar, som idag är okända, som kan bryta ner plasten i djupare delar av haven. Idag har man hittills hittat fyra arter av plastnedbrytande marina svampar, samt finns det ett större antal bakterier som man vet kan bryta ner plast. Även svampar på land som kan bryta ner plast har hittats, bland annat visade en studie vid Lunds universitet tidigare i år att man upptäckt svampar som "dammsuger" sin omgivning på plastpartiklar. – Det som gör den här forskningen vetenskapligt enastående är att vi kan kvantifiera nedbrytningsprocessen, säger Vaksmaa.

Svampar ”dammsuger upp” plastpartiklar

Sofie — Fri, 26 Jan 2024 06:03:09 +0000

Svampar "dammsuger" sin omgivning på plastpartiklar, detta enligt forskning från Lunds universitet. Upptäckten öppnar nya möjligheter för att förstå och bekämpa plastföroreningar i marken. Mikro- eller nanoplaster, det vill säga ytterst små plastpartiklar, har tidigare visats vara mycket skadliga för organismer. Plastföroreningarnas långsiktiga effekter på olika ekosystem är dock ännu inte klarlagda. Forskare vid Lunds universitet har nu tittat närmare på den här typen av föroreningar för att studera samspelet mellan plastpartiklarna och enskilda celler. Detta gjorde man genom att använda så kallade mikrofluidik-chip under mikroskåp. När forskarna analyserade hur svamp och bakterier påverkades av nanoplaster, upptäckte de att svamparna "fångade" närliggande plastpartiklar. – Vid högsta koncentrationen av nanoplast fångade svamparna de flesta av de små plasterna som fanns i deras närhet, i en process som vi kallar ”dammsugareffekten”, säger biologiforskaren Paola Micaela Mafla-Endara till forskning.se. Plastens partiklar fastnade på svampens grenar som "städade" omgivningen för att få tillbaka sin växtkraft, visar studien som kommer att publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science of The Total Environment i december. Forskarna menar att detta inte är en "enkel lösning" på problemet med plastavfall, men att det ändå ger hopp inför framtiden. Man upptäckte även att plasten kunde ha negativ effekt på markmikroberna, vilket understryker behovet av ytterligare studier. – Detta fungerar som en påminnelse om att minska vårt plastavfall och föroreningen av jordar. Att hitta svampar som specifikt kan samla in nanoplast från jordlösningen kan hjälpa andra organismer att bättre tåla föroreningen och kanske locka till sig bakterier som kan bryta ner plast, säger biologiforskaren Edith Hammer.

Svampar äter olja

Tidigare forskning har även påvisat att svampar kan "äta" olja. Bland annat har man i ett projekt i Kalifornien för några år sedan använt ostronskivling för att rena mark från motorolja och diesel. Oljan hade läckt ut över en markyta på omkring tio kvadratmeter och kommit ner på tre meters djup. På två år hade halterna av diesel i jorden i snitt minskat från 760 mg/kg till cirka 20 mg/kg – den genomsnittliga förekomsten av motorolja i marken minskade från 250mg/kg ner till cirka 40 mg/kg. Även i Sverige har man vid Naturhistoriska Riksmuseet forskat kring att sanera mark från olja med hjälp av svampar, något forskaren Magnus Ivarsson tar upp i Naturvetarpodden tidigare i år. – Helt fascinerande, hållbarhet när den är som bäst, där vi använder oss av biologiska metoder för att rena mark, säger han.

Mindre plast i haven än man tidigare trott

Sofie — Fri, 11 Aug 2023 08:35:13 +0000

Plastavfallen i haven är betydligt mindre än man tidigare trott, att döma av ny forskning vid Utrechts universitet. Tidigare har man uppskattat att det finns upp till 300 miljoner ton plast i haven, men det kan i själva verket vara så lite som 3,2 miljoner ton. Däremot kan plastavfallet i världens floder vara större. Uppskattningsvis har man trott att det finns mellan 50 till 300 miljoner ton plast i världens hav. Forskare vid Universiteit Utrecht i Nederländerna uppskattar dock den faktiska mängden till omkring 3,2 miljoner ton. Tidigare mätningar har gjorts genom att man tagit de officiella siffrorna för den mängd plast som produceras varje år, vilket är omkring 400 miljoner ton per år. Av dessa återanvänder man endast cirka sex procent och resten bränns, slängs eller försvinner. Miljöorganisationer har därmed uppskattat att det rimligen hamnar omkring 10 miljoner ton plast i haven varje år. Forskarna kunde dock inte finna den plastmängden. Oceanologen Mikeal Kaandorphar har tillsammans med sitt team gjort över 20 000 mätningar över hela världen och menar att endast en liten del av plasten hamnar i haven. – Det som finns i havet förblir flytande i stora bitar under mycket längre tid. Det finns mycket färre mikroplaster i vattnet än man tidigare trott, säger Kaandorphar till nederländska Trouw. En förklaring man anger är att floder drar med sig mycket mindre plast ut i haven än man tidigare trott. Eventuellt finns det således betydligt mer plastavfall i floderna.

Skyddsspray kan ersätta plastpåsar

Isac Boman — Wed, 27 May 2020 05:07:23 +0000

Forskaren James Rogers har tagit fram en vätska av växtlipider och fettsyror som ska sprayas på grönsaker och frukt för att generera ett skyddande lager. Resultatet blir att exempelvis en avokado får två eller tre gånger så lång livstid. Tanken med sprayen är att den ska fungera som en ersättare för plastförpackningar som vi vanligtvis använder för frukt och grönt och som bedöms vara påfrestande för naturen att producera – många gånger helt i onödan. Joe Rogers har stora ambitioner och säger sig själv vilja revolutionera världens matsystem. I hans laboratorium i Kalifornien genomförs just nu tester för att se hur frukterna och grönsakerna påverkas av stötar och simulerade transportsträckor och hur sprayen klarar av att hantera dessa. Om resultaten blir goda kan sprayen komma att göra plastförpackningar för frukt och grönsaker helt överflödiga och leda till en minskad plastproduktion och förhoppningsvis också mindre plast i haven utanför Asien och Afrika. Noterbart är att den kontroversielle mångmiljardären Bill Gates och hans fru Melinda via sin stiftelse har sponsrat Rogers företag med pengar. Rogers är inte ensam om att vilja ta fram smartare ”skydd” till frukt och grönt. Företaget Cambridge Crops i Massachusetts har börjat använda sig av silkesprotein för att skapa ett skyddande lager för livsmedel som enkelt skadas och i Chicago arbetar man för att förändra atmosfären i förpackningarna för att bromsa förruttnelseprocessen. – Det är ett stort paradigmskifte på gång bort från engångsplast. Den här typen av teknologi kommer vi i backspegeln att se som revolutionär, för mig är det jämförbart med elektricitet eller internet, säger Daniel Constanza, vid labbet i Kalifornien, till The Guardian.

Bin bygger bon av plast

Osignerad — Mon, 09 Jun 2014 18:36:38 +0000

Det finns allt mer plastavfall i naturen. För de flesta är det ett problem, men två arter av bin har lärt sig dra nytta av människans avfall. Vid en studie vid University of Guelph, publicerad i Ecosphere, har man kommit fram till att vissa bin runt Toronto i Kanada använder sig av plastavfall när de bygger sina bon. Arten Megachile campanulae använder vanligtvis kåda i bygget. Men forskarna fann att de i bland använde polyuretanbaserade tätningsmaterial i de celler där larverna skulle växa. Arten Megachile rotundata använder sig av löv, men har lärt sig klippa bitar av plastkassar för att använda i bobyggen. Upp till en fjärdedel av larvernas celler kunde vara av plast. Bina behandlar plastmaterialet annorlunda än de gör med löv, vilket tyder på att de inte samlat plast av misstag. I båda fallen växte larverna upp utan problem. De var dessutom fria från parasiter, vilket enligt forskarna kan tyda på att plasten utgör ett hinder för parasiterna. Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet.

Nedbrytbar ”plast”, framtidens material?

Osignerad — Wed, 08 Aug 2012 11:18:18 +0000

Plastanvändningen har bara ökat trots medföljande negativa hälso och miljö effekter. Detta på grund av materialets mångsidiga egenskaper och en påstådd brist på alternativ. Kanske är detta på väg att förändras. Flera företag har börjat använda ett plastersättningsmaterial som förpackning till sina produkter gjord av nedbrytbart organiskt material kallat cellulosa. Cellulosa är en polysackarid som utgör huvuddelen i växternas cellväggar och är således komposterbart. Plasten framställs genom jäsning av kolhydrater med hjälp av mikroorganismer och innehåller ingen olja eller gifter vilket även medför att materialet kan användas som inplantat utan att kroppen stöter bort eller tar skada av det. Materialet är relativt sett dyrare att framställa då det involverar hantering av mikroorganismer men utgör samtidigt ett möjligt substitut för mycket av det moderna samhällets plastberoende.