https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Mon, 22 Jul 2019 09:58:23 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg https://nyadagbladet.se 32 32 https://nyadagbladet.se/insandare/darfor-kommer-jag-inte-att-rosta-pa-sverigedemokraterna/ https://nyadagbladet.se/insandare/darfor-kommer-jag-inte-att-rosta-pa-sverigedemokraterna/#comments Mon, 23 Jul 2018 16:49:05 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=52329 Mitt huvudargument är att det finns ingen trevnad eller medlemsdemokrati i partiet. Allt fler ledande sverigedemokrater är av typen som vill fram till köttgrytorna. Till förra valet, var duktiga och trevliga Maria Danielsson, valledare för SD i Stockholm. Hon fixade lokal och ordnade givande möten. Vid tidpunkten lämnade jag Sverige. Danielsson blev gruppledare i Stadshuset. Till min stora sorg satte intrigspelet igång. Med riksledningens goda minne gjorde man sig av med Danielsson. SD i Stockholms stadshus har inte uträttat ett skvatt, förutom att leka följa John med Moderaterna. I Stockholm behöver man inte längre hålla några årsmöten. En sluten grupp utser istället varandra. Senast har man satt en dansk som misslyckats i Moderaterna på valbar plats. Att det finns trogna, som kämpat i åratal och kan Stockholm på sina fem fingrar struntar man blankt i! På riksplanet styr kvartetten Åkesson, Karlsson, Jomshof och Bieler med järnhand. Naturligtvis gick inte riksdagslistan ut på remiss till medlemmarna och svara på mejl ifrån medlemmar gör man knappast längre. I andra partier kan medlemmar få komma med sina idéer och bli bjudna på lunch i Riksdagshuset. Detta skulle inte ske med detta gäng. Richard Jomshof är så nära en misantrop man kan komma. Partiet är klart opålitligt. Nu har man lämnat sina trogna vänner i EU för en "finare" nyliberal grupp. För att närma sig dem, och Moderaterna i Sverige, så har man givit upp de angelägna kravet om folkomröstning angående medlemskapet i EU; Swexit. Fler eftergifter är att vänta. Och jag tror att frammarschen bland väljarna kommer, att vändas i en tillbakagång. Dessutom kommer SD:s brist på inre demokrati och med en dåligt uppbyggd organisation inte palla för trycket.     Per-Arne Almgren, Stockholm ]]> https://nyadagbladet.se/insandare/darfor-kommer-jag-inte-att-rosta-pa-sverigedemokraterna/feed/ 1 https://nyadagbladet.se/insandare/hall-koll-pa-dina-barns-matvanor/ https://nyadagbladet.se/insandare/hall-koll-pa-dina-barns-matvanor/#respond Wed, 07 Mar 2018 06:33:53 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=47845 I dessa dagar är det aktuellt med anorexia och idrottsanorexia. Jag vet vad jag talar om, då jag fick delar av mitt liv blev förstört av idrottsanorexia. Jag var en lovande ishockeymålvakt. Jag vägde normala 80 kg, men trodde att om jag gick ner i vikt, skulle jag bli ännu bättre. Sommaren när jag var 17 år började jag med något som liknade fasta. Jag slutade att äta. Jag drack vatten och tonic water. Jag sprang en mil om dagen och avslutade med heta bad. Jag sommarjobbade på Stockholms stadshus som guide. Jag fick äta halstabletter för min andedräkt var rutten av fastandet. På lunchen drack jag kaffe. På slutet av sommaren hade jag pressat ner mig till 62 kg. När isträningen började orkade jag knappt lyfta klubban. Jag fick göra uppehåll med ishockeyn. Men jag gjorde allt för att behålla min vikt. Senare kom jag in på Lärarhögskolan i Uppsala. Det myckna resandet, för det fanns inga bostäder i Uppsala, tog ut sin rätt. Jag var dödstrött och tom i huvudet. Jag fick lämna Lärarhögskolan och ge upp min dröm om att bli klasslärare. I samma veva började jag äta ordentligt. Jag blev bättre och kunde återuppta studierna på Stockholms universitet. Jag kom tillbaka till hockeyn på en lägre nivå. Men jag orkade igen. Jag hade lärt mig min läxa. Barn blir mobbade idag för en marginell övervikt. Liksom jag, tror yngre att de ska bli bättre idrottare med en rejäl viktminskning. Vad föräldrar måste beakta är, om deras barn nästan slutar att äta. Undviker fett och helt plötsligt blir strikta vegetarianer. Man måste ge akt på alla förändringar av matvanorna. Om det hela blir långvarigt måste man söka professionell hjälp. En hastig viktminskning är ett varningstecken. Även trötthet och håglöshet. Man måste acceptera sina barn som de här. Fetma i yngre år brukar plana ut i puberteten. Man ska absolut inte utsätta sina barn för strikta bantningskurer. Även om mängden skräpmat bör begränsas. Man kan se korv, hamburgare och chips som ett slags lördagsgodis, en gång i veckan! Så ge akt på era barns matvanor, så de slipper uppleva mitt bittra öde. En lovande målvakt och lärare blev ett trött, håglöst vrak!   Per-Arne Almgren Bankekonom och f.d. hockeymålvakt]]> https://nyadagbladet.se/insandare/hall-koll-pa-dina-barns-matvanor/feed/ 0 https://nyadagbladet.se/insandare/attackerna-mot-raddnings-och-akutpersonal-maste-upphora/ https://nyadagbladet.se/insandare/attackerna-mot-raddnings-och-akutpersonal-maste-upphora/#comments Wed, 31 Jan 2018 08:09:45 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=46769 Vi ser en oroväckande utveckling i Sverige. Respekten för de personer som vill hjälpa oss är liten eller obefintlig hos vissa grupper. Man drar sig inte för att sabotera för räddningstjänst, sjukvårdspersonal och poliser, när de är ute för att hjälpa. Det hela började i utsatta områden utanför Paris. Man bombade brandkår och polis med tvättmaskiner och stenar från tionde våningen på hyreshus. Blåljuspersonal vägrade att gå in i vissa områden. Dessa tilltag har spritt sig till Sverige. Stenkastning, avskurna brandslangar och anlagda bränder möter de som kommer för att hjälpa. Personal på akutmottagningar hotas. Trots regeln om två medföljande kommer hela folksamlingar och ställer till oreda. Vardagslivet på vårdavdelningar har stökat till sig. När åtta personer dyker upp vid en sjukbädd och stör intilliggande. Tyvärr vågar man inte säga ifrån av ren rädsla eller för att man inte vill bli utpekad som rasist. När man som anhörig påpekar missförhållandena så blir man hotad med repressalier. Vi måste stödja vårdpersonal, polis, ambulans, väktare och brandkår i deras svåra arbete. Vi gör detta genom samarbete och att påpeka de uppkomna missförhållandena. Jag gjorde detta när min mamma låg på sjukhus för hjärnblödning och blev störd. Vi måste skriva om detta och vi måste anmäla missförhållanden. En bättre förståelse för samhället och dess institutioner måste inpräntas. Kan man inte ta till sig självklara regler, så ska man inte vistas i Sverige. Man kan göra framsteg genom att sätta alla i utbildning och anvisa bostadsorter så stora grupper får bo på mindre orter med social kontroll. Att minska problemen i områden runt storstadsområdena måste bli en huvuduppgift. Bostadsanvisning till mindre orter måste bli en regel. Om man nu haft det så svårt i sitt eget land bör ett boende i Ljusdal ses som en förmån. I storstäderna blir man anonym, kan leva på bidrag och hamnar lätt i kriminella kretsar. Har någon hört talas om gangstergäng i Torsby? Dessutom behövs bostäderna i storstäderna för människor som ska verka inom näringslivet, offentlig förvaltning eller bedriva högskolestudier. De sociala förturerna måste begränsas kraftigt och boende måste anvisas till andra platser. Vi måste stödja blåljuspersonalen i deras kamp för högre löner. De jobbar med livet som insats. Även om det skulle innebära en skattehöjning. Flera av oss betalar kyrkoskatt. Varför inte en blåljusskatt för oss, som har fast arbete!?     Per-Arne Almgren, Stockholm Pensionerad bankekonom och skribent]]> https://nyadagbladet.se/insandare/attackerna-mot-raddnings-och-akutpersonal-maste-upphora/feed/ 6 https://nyadagbladet.se/insandare/mardrommar-for-elin/ https://nyadagbladet.se/insandare/mardrommar-for-elin/#respond Wed, 29 Nov 2017 11:10:42 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=44719 Elin satt med sin pölsa. Skulle det bli någon jul i år? Hon hade slitit ut sig inom vården. Flera år på deltid. Pensionen är usel. Hon bor i stadsdelen Engeberga Vårsta Gårdsör. Det är långt till hjälpen. All kommunal service har flyttat till Vårsta, drygt en mil bort. Elin har inte råd med kollektivtrafik, alla månader. Sonen i Sundsvall har det inte så fett. Kanske socialen kunde hjälpa henne med en tågbiljett till jul. Hon satsade sina sista slantar på en tunnelbanebiljett. Hon hade bokat tid. När hon kom till mötet med socialsekreteraren, satt det två kvinnor därinne. De hävdade, att Elin ljög om sin ringa inkomst. Elin hade nära till tårarna, när det kom in två yngre förmågor. En man och en kvinna. Fyra personer öste galla över Elin. Hon började, att gråta. Hon kom nu ihåg, att det här kontoret inte ville hjälpa sådana som henne. Som slitit ont och betalat skatt i hela sitt liv. Hon kom hem. När hon samlat sig ringde hon Frälsningsarmén och Svenska kyrkan. Hon togs emot av en Diakon från kyrkan i församlingen. De var vana, att försöka hjälpa människor som socialen förnedrat. Hon fick sin tågbiljett till Sundsvall. Av Frälsningsarmén fick hon 750 kronor i matkuponger och färskt bröd. Problemet är, att personer som fått hjälp av socialen också går till kyrkan och försöker få hjälp flera gånger. Fräckheten är gränslös. Det finns snart inga pengar till de som verkligen behöver. Men det blev jul till slut för Elin. Men ska behöva bli förödmjukad för man är fattig? Det är dags, att kyrkorna och Frälsningsarmén tar över helt. Där finns människokärleken och kompetensen. Frälsis lurar Du inte i första taget. Jag skänker alltid en slant i grytan och köper Stridsropet. Skänker till en organisation om arbetar i människokärlekens tjänst. Som står för Julens Glada Budskap!     Per-Arne Almgren, pensionerad ekonom]]> https://nyadagbladet.se/insandare/mardrommar-for-elin/feed/ 0