Olof Palme – Nya Dagbladet

”Kinas system visar vad väst har glömt”

Osignerad — Thu, 04 Jun 2026 11:16:45 +0000

Kineserna blev intresserade av en bok jag skrivit, China Unbeatable?, så jag fick träffa några från kinesiska ambassaden i Sverige. De gav mig boken The Governance of China av Xi Jinping. En bok med torra politiska tal, tänkte jag, så jag var inte särskilt intresserad – men jag hade ju lovat att titta i boken. Men läsningen blev betydligt mer engagerande än jag hade förväntat mig. Boken är stundtals krävande, eftersom den introducerar många nya idéer och begrepp som gradvis måste falla på plats innan helhetsbilden blir tydlig. När sambanden väl börjar framträda blir Kinas snabba utveckling emellertid begriplig. Det som träder fram är nämligen ett heltäckande och praktiskt systemtänkande kring styrning, utveckling och långsiktig planering av ett samhälle. Upplevelsen av att läsa The Governance of China blev lik den jag hade när jag för flera decennier sedan läste boken Demokratisk linje, en samling texter och tal av Hjalmar Branting och Per Albin Hansson. Den boken förändrade min förståelse av socialdemokratin genom att visa hur ett starkt moraliskt engagemang, genom årtionden av politisk kamp för ett bättre liv för vanliga människor, skapade ett gott folkhem. Få böcker har berört mig så djupt. Den sällsynta gåva som dessa två böcker delar är denna: de omorienterar dig. De ger dig en ny lins som väcker till insikt om att det handlar om att ha politiker som drivs av viljan att bygga ett samhälle med människorna i centrum. I takt med att socialdemokratin glömt bort sitt ideologiska arv har fokus på den vanlige svensken försvunnit. Trygga gator, låga elpriser, hopp om framtiden i en tid där AI oroar alltfler och en sjukvård man kan lita på – viktiga basfrågor har hamnat i skymundan för frågor som att utveckla EU, föra krig i Ukraina och annat som medelsvensson inte kan relatera till. Kontrasten mot The Governance of China kunde inte vara större, för där är ett genomgående tema att ”vi måste alltid sätta folket främst” (s. 20, 120, 141). Att det inte är tom retorik förstår man genom vad Kina gör i praktiken. Där lyfter man 800 miljoner ur fattigdom och inför skydd för arbetare som förlorar sina jobb på grund av AI. I Sverige gör vi pensionärer fattigare och dödar ungdomars dröm om att kunna köpa en bostad medan en redan rik elit bara blir allt rikare och mäktigare. Det jag fann i The Governance of China var just det som vänstern i väst har tappat bort: förståelsen av ideologins avgörande betydelse för att vanliga människors goda liv ska bli det som prioriteras. Tage Erlander uttryckte detta mycket tydligt när han skrev:

”Sambandet mellan ideologi och praktisk politik (är) så starkt, att en vilsenhet inom ideologin försvagar partiets möjligheter att fungera som den drivande kraften i samhällsutvecklingen.”

Den verkliga politiska kampen är därför alltid ytterst en kamp mellan olika ideologier – något som Olof Palme förstod väl. Han deltog intensivt i idédebatten därför att ”vi socialister är förmätna nog att vilja något därför att idén är viljans drivkraft, och vi är djärva nog att önska förändring därför att förändringen kan göra utopier till verklighet”. Det är tydligt att Kina strävar mot de utopier som socialdemokratiska politiker en gång strävade efter, men som de i dag inte tycks tro är möjliga. Målet i Kina formuleras däremot tydligt: att ”säkerställa att moderniseringens vinster delas av alla på ett rättvist sätt ... genom att främja gemensamt välstånd, tillämpa en människocentrerad utvecklingsfilosofi, förbättra inkomstfördelning och sociala trygghetssystem samt stärka grundläggande offentliga tjänster” (s. 121). Nostalgiskt konstaterar man att det var just detta som socialdemokratiska ledare en gång strävade efter. Denna vilja att bygga ett land finner man nu i stället i boken The Governance of China och i Kinas femårsplaner. I den senaste femårsplanen har artificiell intelligens gått från att vara ett teknikområde bland många till att bli själva motorn för en bred industriell omvandling. Analytiker vid Stanforduniversitetets DigiChina-program beskriver AI i Kina som ”den organiserande logiken för en bred industriell omvandling”. I den senaste femårsplanen nämns AI 52 gånger och har dessutom fått en egen ”AI+”-strategi. Femårsplanen innehåller mycket höga mål för forskning och innovation, bland annat över 7 procents årlig ökning av investeringarna i forskning och utveckling samt ”extraordinära åtgärder” för att stärka Kinas teknologiska självständighet. Satsningarna handlar inte bara om dagens teknik utan om att leda utvecklingen inom framtidsområden som kvantteknologi, fusionskraft, hjärn-datorgränssnitt, halvledare, nya material, flyg- och rymdindustri samt bioteknik. Ambitionen är tydlig: Kina vill inte längre följa andra länders utveckling utan forma nästa steg i den industriella utvecklingen. Planen innehåller dessutom 20 bindande sociala välfärdsmål och kopplas till en bredare strategi för ”högkvalitativ befolkningsutveckling”, där både ökade födelsetal och utvecklingen av en ”silver economy” för ett åldrande samhälle ses som viktiga delar för att bygga framtiden. Sverige hade inga femårsplaner som Kina, men efterkrigstidens socialdemokrati byggde miljonprogrammet och satsade stort på kärnkraft. Då fanns en förståelse för det Kina förstår: att långsiktig statlig planering är nödvändig för brett välstånd. Än bättre blir samhällsbygget om man har verklighetsförankrade teorier och starka mekanismer för återkoppling. I boken The Governance of China finner vi båda dessa saker. Boken ger teorier för hur samhällen fungerar och bör organiseras, den ”ger oss grundläggande vägledning för att föra partiets och landets sak framåt i den nya eran” (s. 7). Kring detta byggs sedan ett omfattande ramverk med modeller och strategier som Five-Sphere Integrated Plan, Four-Pronged Comprehensive Strategy, Ten Clarifications, Fourteen Commitments, Thirteen Achievements, Two Integrations, Six Musts och mycket annat. Vikten av korrekt återkoppling från verkligheten finner vi också, alltså att ett samhälle inte kan styras effektivt utan att ”söka sanning i fakta” och förstå ”sanningens kraft” (s. 125, 127, 609). Just denna strävan att se verkligheten sådan den faktiskt är framträder mycket tydligt i boken. När tron på marknaden blir dogmatisk försvinner däremot förmågan att förstå vad som faktiskt händer, att hitta sanning i fakta. Det gäller inte minst synen på pengar och ekonomi. Om vi glömmer att pengar i bästa fallet bara är en representation av verkliga värden förlorar vi snabbt kontakten med verkligheten – något som blivit allt tydligare i västvärlden där pengar regelbundet sätts före människor. The Governance of China presenterar ett radikalt annat synsätt och varnar för ”pengadyrkan”, och i stället för kortsiktig finansiell exploatering betonas den reala ekonomin: ”när vi strävar efter ekonomisk tillväxt måste vi fortsätta fokusera på den reala ekonomin” (s. 6, 31). Denna helt grundläggande insikt har jag även diskuterat i min artikel ”Trealth är den verkliga rikedomen som västvärlden glömt”.

”Marknaden är en usel herre men en god tjänare.”

I väst glömde ledare successivt bort den historiska kamp som en gång byggde ett bra samhälle för medelsvensson. I stället omfamnades privatiseringar, avregleringar och en närmast religiös tro på marknadens självreglerande kraft. Marknaden började betraktas inte som ett verktyg för samhället (som i Kina) utan som en mirakulös kraft i sig själv. Man glömde bort att marknaden är en usel herre men en god tjänare. Erfarenheten visar att den västerländska föreställningen om Adam Smiths osynliga hand som skapare av balans, om den bara lämnas i fred, inte stämmer. I stället öppnar den för ett fåtal mycket intelligenta personer med bristande empatisk förmåga att skapa egna enorma förmögenheter. Kina har mycket vist valt att behålla marknaden som tjänare under samhällets strategiska styrning. Jag ser dock två hot som Kina måste hantera: En rik elits maktövertagande. Ekonomisk makt omvandlas till politiskt inflytande, som ju skett i väst. Ingripandet mot Jack Ma visar dock att Kinas ledare förstår hotet från en liten rik elit, driven av egenintresse och med en stor tilltro till sin egen förträfflighet. Historieglömskan. När framsteg väl har uppnåtts börjar människor snart se dem som självklara och tappar förståelsen för den kamp som gjorde dem möjliga. Sverige är ett varnande exempel på detta. När generationerna som byggde folkhemmet försvann tappade folket minnet av varför stark samhällsstyrning behövdes. Många kunde då övertygas om att mindre planering, avregleringar och större tillit till marknaden automatiskt skulle leda till bättre resultat. Man förstod inte att detta bara var kampen i en ny form. Precis som det beskrivits: ”Alla hittillsvarande samhällens historia är klasskampens historia. ... kort sagt, förtryckare och förtryckta, stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp.” Den som tror att kampen är över har redan förlorat. The Governance of China visar en tydlig medvetenhet om denna fara. Genom hela boken återkommer nämligen betoningen på vaksamhet, ideologisk kontinuitet och människocentrerad utveckling. Det talas om att ”tillämpa partiets stora grundaranda”, att ”säkerställa att våra yngre generationer förblir hängivna partiet, landet, folket och socialismen”, att ”genomföra folkbildningsinsatser om partiets historia”, om vikten av ”att stärka den politiska vägledningen” och att man ”måste upprätthålla den rätta politiska inriktningen” (s. 3, 47, 284, 293, 575). Inte nog med det: Kina förstår också att man inte kan slå sig till ro trots sina framgångar och sitt redan starka ideologiska ramverk. Därför betonas om och om igen behovet av att fortsätta utveckla teorier. Man behöver skapa ”en pool av talangfulla filosofer och samhällsvetare”, påminner om att ”det inte finns något slut på teoretisk innovation”, och uppmanar till att ”kontinuerligt utforska lagarna bakom ekonomisk och social utveckling”, att ”aldrig koppla bort sig från innovation i teori och praktik”, och att ”utforska innovativa teorier och praktiker” (s. 19, 46–47, 110, 143, 609). Sverige driver okontrollerat under marknadsvindar. I Kina styr de med stor insikt och kraft om hur världen fungerar, mot det folkhem vi en gång började bygga men kastade bort för att vi glömde att kampen för folkets väl är evig. Stefan Sigfried

Den hemliga alliansen: Mördades Palme av Natos skuggarmé?

Markus Andersson — Tue, 20 Jan 2026 16:48:38 +0000

I sin nya bok "Den hemliga alliansen", utgiven av Karneval förlag, presenterar Kari Poutiainen uppgifter som pekar mot att Olof Palme eliminerades av den Natoanknutna hemliga organisationen Stay Behind. Trettio år efter den uppmärksammade "Inuti labyrinten" gräver författaren djupare i säkerhetspolitikens skuggsida. Det har gått närmare fyra decennier sedan statsminister Olof Palme sköts till döds på Sveavägen i Stockholm. Trots en av världens mest omfattande mordutredningar förblir gärningsmannen okänd. Nu återkommer fysikern Kari Poutiainen med en ny teori som placerar mordet i ett internationellt säkerhetspolitiskt sammanhang.

Hemlig parallellstruktur

Poutiainen tecknar bilden av ett tudelat samhälle där en hemlig sektor verkar parallellt med den öppna demokratin. I bokens inledning skriver han: "Beslut i den hemliga sektorn tas över våra huvuden. De här hemliga besluten har befolkningen ingen rätt att få kunskap om". I centrum för denna dolda struktur står Stay Behind, en Natoanknuten organisation vars formella uppgift var att vid en eventuell ockupation bedriva okonventionell krigföring bakom fiendens linjer. Enligt Poutiainen kom organisationen i stället att användas för att politiskt bekämpa vänstern när det direkta krigshotet uteblev.

Från Italien till Sverige

Boken kartlägger hur den hemliga kampen mot vänstern fördes. I den kampen skyddes inga medel. När de egna resurserna inte räckte till tog man hjälp av organiserad brottslighet. I Italien samarbetade Stay Behind med maffian för att hålla det starka kommunistpartiet från makten. Poutiainen citerar en av CIA:s grundare, Miles Copeland, som 1975 skrev: "Hade det inte varit för maffian skulle kommunisterna idag styra Italien". En annan metod var den systematiska spridningen av narkotika för att passivisera en ungdomsgeneration som radikaliserats av Vietnamkriget. Heroinmissbruket, som i stort sett varit okänt i Italien i början av 1970-talet, exploderade. Det första dödsfallet inträffade 1974. I slutet av årtiondet fanns cirka 20 000 missbrukare, och 1985 hade antalet ökat till 300 000. Operationen, som kallades Operation Blue Moon i Italien, är enligt Poutiainen väldokumenterad – en miljon dokument släpptes av Bill Clinton på 1990-talet.

Politiska lönnmord

Politiska lönnmord var ytterligare ett vapen i arsenalen. Poutiainen lyfter fram ett möte 1976 där USA:s dåvarande utrikesminister Henry Kissinger sade till den chilenske diktatorn Augusto Pinochet: "Vi vill hjälpa till, inte underminera dig. Du gjorde Väst en stor tjänst genom att störta Allende". Den demokratiskt valde vänsterpresidenten Salvador Allende mördades i samband med den chilenska militärkuppen 1973. Det är i den kontexten mordet på Olof Palme ska ses, menar Poutiainen. Motivet var enligt författaren att radikalt förändra Sveriges säkerhetspolitiska inriktning.

Dokumenterad forskning

Kari Poutiainen är fysiker med bakgrund som matematik- och fysiklärare. Han har även bedrivit forskarstudier i teoretisk elementarpartikelfysik vid Stockholms universitet. År 1994 publicerade han tillsammans med brodern Pertti Poutiainen den uppmärksammade boken "Inuti labyrinten", som i detalj granskade händelserna timmarna efter Palmemordet. I BTJ:s recension skriver Annette Sjöberg att "Den hemliga alliansen" är "mycket välskriven och spännande" samt "oerhört omfattande, faktaspäckad och full av detaljer och citat". Hon kallar boken "en guldgruva för alla läsare som intresserar sig för säkerhetspolitik och vill veta mer om mordet på statsminister Olof Palme".

Förnekat och bortglömt

Poutiainen konstaterar att uppgifter om Stay Behind numera förnekas inom Nato och har "försvunnit ner i Orwells 'minneshål'". Att västerländska underrättelsetjänster skulle ha ägnat sig åt lönnmord och andra övergrepp avfärdas som konspirationsteorier. "Medveten ondska finns inte här. Den finns bara på 'fiendesidan', vill man få oss att tro. Att det skulle förhålla sig så är en illusion". "Den hemliga alliansen" är utgiven på Karneval förlag.

Elon Musk: ”Olof Palme förstörde Sverige”

Jan Sundstedt — Tue, 25 Nov 2025 08:47:55 +0000

Elon Musk kastar sig återigen in i den svenska invandringsdebatten. På plattformen X anklagar han den tidigare statsministern Olof Palme för att ha "förstört Sverige" genom att ha infört mångkultur 1975. Tech-miljardären reagerar på ett inlägg på X från journalisten Christian Peterson, som hävdar att Palme genom en lagändring 1975 (proposition 1975:26) lade grunden för dagens mångkulturella samhälle, skriver Fria Tider. Peterson menar att beslutet fattades utan folkomröstning eller lång utredning och kopplar det till nutida problem som massinvandring, skjutvapenvåld, parallellsamhällen och demografiska förändringar. "Multikulturalismen skrevs in i den svenska grundlagen 1975 under Olof Palme — utan folkomröstning, utan någon lång utredning. 50 år senare: massmigration, rekordhögt skjutvapenvåld, parallella samhällen, stora demografiska förändringar. En vändpunkt som ingen röstade för." Som svar skriver Elon Musk kort och koncist: "Han förstörde Sverige" och bifogar även en AI-genererad sammanfattning av riksdagsbeslutet 1975.

He destroyed Sweden https://t.co/XJ3RKOvI5K
— Elon Musk (@elonmusk) November 23, 2025

1975 – Ett politiskt vägval

Den omstridda propositionen från 1975 fastslog att invandrare och minoriteter ska få välja om de vill anpassa sig till en svensk kulturell identitet eller behålla sitt ursprungliga kulturarv. Den nya politiken innebar även att staten skulle ge ekonomiskt stöd till invandrarorganisationer och kulturella projekt. Kritiker menar att detta blev ett politiskt vägval med långsiktiga effekter. Musk och Peterson kopplar idag beslutet till nutida oro kring integration, samhällssplittring och brottslighet. Elon Musk har tidigare engagerat sig i svensk rättspolitik. Under hösten kritiserade han en hovrättsdom där en man friades från utvisning efter en fällande våldtäktsdom och kallade beslutet "sinnessjukt". Hans senaste uttalande har återigen satt fingret på en djup ideologisk konflikt inom svensk politik – en samhällsfråga som alltjämt är en het politisk potatis.

Nu kan du mörklägga Palmemordet på Game Boy

Sofie — Sat, 15 Feb 2025 09:24:07 +0000

Det svenskutvecklade spelet Lösningen handlar mer om att mörklägga Palmemordet än att lösa det. Spelet är utvecklat för Game Boy, som lanserades 1989. Spelet beskrivs som en ”satirisk mörkläggningshistoria”, där spelaren samarbetar med korrupta poliser, journalister, brottslingar och underrättelsetjänsten för att dölja mordet på Olof Palme. Per Martinson skapade spelet som ett hobbyprojekt, och menar att hårdvarubegränsningarna som tillkommer med Game Boy gjorde utvecklingen mer kreativ och givande. Spelet är byggt i GB Studio, en spelmotor för Game Boy. – Det är roligt att göra en mjukvara som blir färdig på ett annat sätt än vad det blir på modern hårdvara. Det finns enorma möjligheter med moderna datorer och konsoler men också en flyktighet, där nya säkerhetsuppdateringar och systemförändringar närsomhelst kan göra att mjukvara degraderas. Sedan är det också tacksamt ur ett kreativt perspektiv att arbeta med begränsningar, säger han till Sweclockers. Spelet kostar 25 dollar, men är i nuläget slutsålt. Däremot kan man göra en intresseanmälan för kommande upplagor. Spelet finns även tillgängligt för dator och mobil via en Game Boy-emulator för två dollar. En gratis engelsk version kan testas direkt i webbläsaren.

Palmes personakt försvunnen – Säpo anklagas för att ha förstört den

Markus Andersson — Wed, 16 Sep 2020 08:53:16 +0000

Säkerhetspolisens personakt om Olof Palme är spårlöst försvunnen. Journalisten och författaren Bo G Andersson menar att säkerhetspolisen själva kan ha eldat upp den. Redan i slutet av oktober förra året kom utredarna i Palmegruppen fram till att personakten var försvunnen och Säpo meddelade att man inte visste var de var någonstans. Detta efter att tips inkommit att uppgifterna inte längre fanns i Säpos arkiv. Fram till millennieskiftet och kanske ännu senare så hade Säpo som rutin att elda upp handlingar som ansågs överflödiga och man misstänker att detta också kan ha drabbat dokumenten om Palme. Bo G Andersson är mycket kritisk och beskriver enligt DN det hela som ”en förlust för vårt gemensamma historiska arv”, och syftar då på att säkerhetspolisen samlat information om den tidigare statsministern sedan 50-talet och framåt - dokument som hade kunnat vara av stort intresse för såväl journalister som historiker. ”Om handlingarna är försvunna för gott, är det ett allvarligt avbräck såväl för historieforskningen som möjligheterna att få klarhet i Palmemordet”, konstaterar han och menar att det är skandalöst att Säpo inte ens kan svara på grundläggande frågor om vad som hänt med Palmes personakt. Andersson menar vidare att de försvunna och eventuellt uppeldade dokumenten därtill hade kunnat öka möjligheterna att klarlägga mordet på statsministern. ”Utredningen av mordet på Palme pågick under 34 år, tre månader och tio dagar. Insåg inte de ansvariga på Säpo att personaktens innehåll kunde ha betydelse för möjligheterna att lösa mordgåtan?” frågar han sig. Andersson arbetar för närvarande med såväl en bok som en dokumentärfilm om mordet på den tidigare statsministern.

Trots motstridande vittnesmålen – ”Skandiamannen” pekas ut som Palmes mördare

Markus Andersson — Wed, 10 Jun 2020 14:04:21 +0000

Sedan mordnatten den 28 februari 1986 på Sveavägen i Stockholm har hela 134 personer erkänt att de mördat den socialdemokratiske statsministern. En av dem – Christer Pettersson – har till och med åtalats för mordet för att sedermera frias i hovrätten. 788 misstänkta mordvapen ska ha provskjutits i jakten på att hitta vapnet som dödade Palme. Under en presskonferens under onsdagsmorgonen slår chefsåklagare Krister Petersson (inte att blanda ihop med den tidigare misstänkte gärningsmannen) nu fast att det var Stig Engström, i mediarapporteringen känd som ”Skandiamannen”, som mördade Palme. Det motsägs dock av trovärdiga vittnesmål – Han kan inte ha varit här när mordet skedde, säger Leif Ljungqvist, i media benämnts som "Chevamannen", som såg både mordet och tillfället då Engström först senare anlände till platsen, till Swebbtv. Engström är död sedan två decennier tillbaka, varför åtal inte kommer att kunna väckas och förundersökningen kring mordet nu läggs ner. Stig Engström har figurerat i mordutredningen redan från start som vittne till mordet och deltog i flertalet intervjuer i media där han fick berätta om hur han trodde att Palme hade mördats. Först 30 år senare, när Engström redan varit död sedan 16 år tillbaka, blev han på allvar intressant för Palmegruppen – denna gång som misstänkt för mordet. – Det fanns en person som inte passade in, hans uppgifter gick inte att förena med övriga vittnen, menar chefsåklagaren och fortsätter: – Vi har ägnat ganska mycket tid åt att försöka kartlägga andra personer, grupperingar och företeelser i tiden runt mordet för att kunna hitta spår kring en konspiration. Det rörde sig en hel del intressanta personer, men vi har inte kunnat hitta något stöd för en konspiration. Men det går inte heller helt att avfärda att han skulle ha ingått i en större konspiration. Man noterar också att kulorna som mördade Palme inte går att binda till ett särskilt vapen eftersom de är i för dåligt skick. Med andra ord ser man det heller inte som troligt att man kommer få reda på vilket vapen som använts. Någon ny teknisk bevisning har heller inte tillkommit, men Peterson hävdar att man noga har gått igenom den tidigare dokumentationen och vittnesmålen och nu gjort slutsatsen att det var Engström som mördade statsministern. Privatspanaren Claes Hedberg, vars uppmärksammade bok om Palmemordet recenserats i Nya Dagbladet av Pia Hellertz, konstaterade redan i april förra året i en intervju med Swebbtv att åklagaren tidigt skickat signaler om att en ny mördare varit på väg att pekas ut för att lugna det svenska folket med en “skenlösning”. – Man kommer att skylla på en person som redan är död och begraven och så kommer man inte längre, sade Hedberg då. Hedbergs egen slutsats efter att ha sammanställt det omfattande förundersökningsarbete som olika privatspanare gjort, är att en inre krets inom socialdemokraterna är ansvariga för Palmemordet. Han menar att det är den raka förklaringen till det förunderliga sätt som utredningen hanterats på från första början och även till hans förutsägelse om att man skulle försöka lägga ned utredningen en gång för alla. – Godta inte detta, stå bakom kravet på en oberoende sanningskommission. Socialdemokraterna kommer att bäva om en sådan tillsätts, förvarnade Hedberg i intervjun. Trots att åklagaren nu menar att fallet är avslutat omges det icke desto mindre av många märkligheter. Så sent som i mars i år riktade den tidigare åklagaren Bertill Rydell skarp kritik mot det faktum att Olof Palmes obduktionsprotokoll fortfarande är hemligstämplat.

Ögonvittnet Leif Ljungqvist: ”Skandiamannen är inte Palmes mördare”

Osignerad — Mon, 02 Mar 2020 09:31:36 +0000

”Chevamannen” Leif Ljungqvist som i sin Chevrolet Van på Sveavägen blev ögonvittne till mordet på Olof Palme, säger i en intervju med Swebbtv att "Skandiamannen" Stig Engström omöjligtvis kan ha skjutit den dåvarande statsministern. Ljungqvist kom körandes i sin Chevrolet Van på Sveavägen i samma ögonblick som Olof Palme blev skjuten. Han gjorde därefter en U-sväng och berättar att han hade god översikt när han satt i sin bil och kunde se skytten fly bort mot trapporna vid Tunnelgatan. Ljungqvists samtal till larmcentralen har blivit väl spritt. Där säger han att det är ”mord på Sveavägen”. https://www.youtube.com/watch?v=5NEmqBBF1D0 En stund efter skotten berättar han att han såg den person som han senare har identifierat som Skandiamannen komma fram till mordplatsen. Ljungqvist menar därför att Skandiamannen omöjligtvis kan ha varit mördaren eftersom skytten redan då avvikit från platsen. Han berättar också att gatlyktan över mordplatsen var släckt vid tidpunkten för mordet, men att samma lampa var tänd senare på kvällen, då SVT var på mordplatsen och filmade. Källa: NB/Nyhetsbyrån

En oväntad vändning – Århundradets brott

Osignerad — Mon, 11 Mar 2019 15:27:08 +0000

Den oväntade vändning som Claes Hedberg berättar om i sin bok En oväntad vändning – Århundradets brott är inte bara oväntad, den är otrolig, den är till och med chockerande. Den vänder upp och ner på svensk historieskrivning för de senaste 30 åren. Författaren använder mycket övertygande, mycket detaljerade och bevisbara fakta, såsom klockslag, vittnens iakttagelser, polisers berättelser med mycket mera, för att få oss läsare att inse att statsminister Olof Palme aldrig blev mördad den där kvällen den 28 februari 1986. Det som hände på Sveavägen var istället enligt författaren, ett mycket välplanerat iscensättande av ett för familjen Palme, för Olof Palme själv, för socialdemokraterna och för hela Sverige nödvändigt drama. Det har skrivits väldigt många böcker om Palmemordet. När jag räknade för exakt ett år sedan var det 116 böcker skrivna, som hade direkt eller indirekt koppling till mordet, bland annat cirka 25 välkända svenskar, författare, politiker, advokater med mera. Så varför ytterligare en bok? År 2009 kom det ut en bok med ett helt nytt perspektiv, ett perspektiv som ingen annan författare ens snuddat vid. Advokaten Hans Liljeson skrev Palmemordets hemliga scenario. Författaren arbetade som advokat i Frankrike vid tiden för mordet och åt lunch med Sverigeambassadören Carl Lidbom en tid efter mordet. Hans Liljeson tog upp mordet med ambassadören och fann Lidboms reaktioner så märkliga att Hans Liljeson blev nyfiken och började undersöka. Med en advokats nitiska undersökningskompetens kom han fram till att Olof Palme med största sannolikhet inte kan ha blivit mördad, utan måste ha fått hjälp att lämna landet. När Claes Hedberg fick den tråden blev även han nyfiken, mycket nyfiken. Synliggör ”privatspanarna” Ett mycket sympatiskt inslag i Claes Hedbergs bok är att han lyfter fram och synliggör flera av de så kallade privatspanare, som ägnat en stor del av sina liv åt att försöka hitta svaret på gåtan om vem som mördade Olof Palme. Han till och med tillägnar privatspanarna boken, privatspanare som blivit osynliggjorda, ibland förlöjligade och hånade, inte lyssnade på, inte tagna på allvar. Han berättar om Sven Anérs mångåriga forskning, om bröderna Pertti och Kari Poutiainens forskning, om Ole Dammegårds forskning, med flera. Han lyfter även fram andra osynliggjorda personer, som försökt förmedla sanningar. Claes Hedberg har gjort ett otroligt arbete genom att intervjua många nyckelpersoner, genom att läsa privatspanarnas böcker och andra dokument och att undersöka olika möjliga och även omöjliga hypoteser. En polis lär ha sagt att hans bok är en modell för en perfekt förundersökning. Vem är Claes Hedberg? Författaren är en fascinerande personlighet. Det verkar vara lättare att räkna upp vad han inte gjort. Han har startat diskotek, han har varit underhållare på turistbåtar, hyttnisse och däcksuppassare, nöjeschef, radiopratare och mycket mera, vilket han berättar om med färgfoton i slutet av boken. Men han har aldrig tidigare skrivit en bok. Han berättar själv att allting bara verkade flyta i hans väg. Han ”råkade” träffa före detta gruvingenjören Bo Hall, som själv hade några märkliga pusselbitar till berättelsen om mordet och som inspirerade Claes till att skriva boken och som själv fanns med som stöd under skrivandet. Claes har under hela arbetet med boken fått upplevelser som fått honom att förstå att den här boken måste och skulle bli skriven. Samtidigt har han blivit föremål för kontroll och bevakning från säkerhetspolisens sida, men har inte fått någon förklaring till varför. När han ville berätta för Palmegruppen om sina iakttagelser var de inte intresserade av att lyssna. Claes konstaterar själv att OM de hade lyssnat kanske boken aldrig hade blivit skriven. Sammanfattningsvis stärkte alla dessa erfarenheter hans övertygelse om och motivation för att boken måste skrivas. Efter att personligen ha fått samtala med författaren så menar jag att ingen skulle ha kunnat göra det bättre än Claes Hedberg. Han har ett otroligt minne för detaljer och en ovanlig förmåga att sätta samma dessa detaljer till en logisk och sannolik helhet, en historia som är så otrolig, så oväntad och så chockerande att det vore konstigt om den inte kommer att skapa rubriker. Framförallt måste den bli läst. Pia Hellertz

Författaren Claes Hedbergs föredrag om boken och Palmemordet går att se nedan: https://www.youtube.com/watch?v=NmuiApBVklU

Lisbet Palme är död

Alexander Almqvist — Thu, 18 Oct 2018 11:32:02 +0000

Lisbet Palme, fru till förre statsministern Olof Palme, har avlidit 87 år gammal. Lisbet Palme avled under torsdagen efter en tids sjukdom, uppger familjen för TT. För svenskarna var Lisbet Palme mest känd som Olof Palmes fru. Hon blev huvudvittne till mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 och pekade felaktigt ut Christer Pettersson som den som skulle ha mördat hennes make. Pettersson dömdes i tingsrätten men friades senare i hovrätten.

Socialpop som ger röst till det icke sagda

Osignerad — Sat, 02 Sep 2017 04:30:32 +0000

Till Äventyrs! har hittills givit ut ett album, Ett Nytt Tillsammans 2016, på Arktos Media. Musiken kan närmast beskrivas som en blandning av alternativ pop och visa med inslag av progg. Ljudbilden känns vagt distad, som om instrumenten hanterats av gamla eller halvt fungerande förstärkare. Detsamma gäller sången. Texterna har alla en politisk slagsida riktad mot den politiska korrektheten, och det märks också i videorna som bland annat berör attacker mot oliktänkande konstnärer, hjälporganisationers etniska diskriminering och medias åsiktsregistrering av enskilda medborgare. [caption id="attachment_40804" align="aligncenter" width="640"] Ett utmärkande exempel på det rika symbolspråket som används - här ett gammalt frimärke av Palme som dragit till sig ohyra bredvid ett likhetstecken.[/caption] I den folkinspirerade visan Vaggvisa För Nyvakna öppnas filmsekvenserna som ett nostalgiskt fotoalbum, där midsommarstänger och svenska sommarvyer varvas med dokumentära filmsekvenser från attackerna mot gatukonstnären Dan Parks vernissage 2013. I videon till En Slät Utan Påtår får tittaren glimtar från hjälpinsatserna för svenska hemlösa vintern 2015 - 2016, som också de attackerades. – Jag har alltid tyckt om att göra musik, säger han och tillägger att han inte är skolad musiker. Alla kompositioner är gjorda på elektronisk väg, men det är inte där Till Äventyrs! har sin tyngdpunkt. Snarare är musiken ett medium bland andra i att spegla en samhällsförvandling som allt fler människor har insett är onaturlig och farlig. Han menar att det finns alldeles för många anpassade artister idag som fokuserar på att göra lättsmält underhållning istället för att ta egentlig ställning. – De flesta skriver under på tidsandans dogmer istället för att ta sitt konstnärliga ansvar och tänka kritiskt. Det är rätt läskigt egentligen. Artistnamnet valde han för att han tyckte det ringade in samtidsproblematiken. – Idag ska allt etiketteras. Många har säkert i diskussioner om känsliga ämnen fått frågan ”är du intolerant?” Svaret skulle kunna vara ”till äventyrs”. Det mest provokativa idag är att vägra skriva under på det rådande narrativet. Uttrycket signalerar också tankefrihet i uppmaningen att skrida till det okända. [caption id="attachment_40803" align="alignright" width="403"] Bildsekvens från videon till Relativ Teori.[/caption] Han fortsätter med att beskriva ett samhälle som håller på att upplösas. – Det som händer idag är på många sätt negativt i rent mänskliga termer. Det är hela albumets tema. Etablerad media går maktens ärenden och nyheter mörkas och förvrängs. Detta samtidigt som Sverige och hela Europa genomgår den mest omfattande demografiska förändringen någonsin. Människor är rädda och känner sig svikna, och det med all rätt. Progressivitetens död Vad är då syftet med Till Äventyrs! kan man egentligen undra. Är det att bara skildra tråkiga samhällsförändringar? Upphovsmannen beskriver projektet som en skildring av ett fallerat samhällssystem – det progressiva. Det menar han nu börjat äta sin egen svans och själv förvandlats till det monster det sagt sig vilja bekämpa. – Till Äventyrs! vill ge röst åt de åsikter som förbjudits i de antagna framstegens namn, konstnärerna som fängslats och de som diskriminerats av dem som säger sig arbeta mot diskriminering. Det är en maktens dubbelmoral han vill sätta fingret på, inlindad i god vilja och mjuka floskler uppfunna enbart för att dölja en förtrycksapparat. – Denna löjliga morgonsoffekultur, den är bara en kuliss. Låten Åkalla Expertisen handlar om detta. Om vi haft en öppen debatt i det här landet skulle vi inte haft politiska underrättelsetjänster som med statliga bidrag åsiktsregistrerar och förtalar enskilda medborgare. Tänk dig offentliga debatter där vi pratat med varandra istället för om varandra och nyheter som förmedlats utan värdegrundsfilter. Till Äventyrs! vill skildra det som händer i människor när de inser att de varit förda bakom ljuset under decennier. Vänder sig mot samtiden men tror på förändring Avhumanisering är ett anknytande tema som intresserar Till Äventyrs! och då särskilt när den utförs från statligt håll och riktar sig mot dem som redan förvägrats tillträde till det offentliga samtalet. Kommentarsfält har stängts och kulturen förvandlats till en normhatisk lekstuga istället för att vara en källa till identitet och självkännedom. – De som ställer sig skeptiska till progressiviteten och marxismen som idag genomsyrar samhällets institutioner kallas idag för troll och nazister. Man vill tysta kritiskt tänkande genom epitet. Men vi berövas inte bara vår rätt att yttra oss idag. Vi berövas även vår kultur, vårt ursprung och vår historia, ja själva vår existens. Hur många gånger har man inte hört ledande politiker och mediapersoner säga att svenskar inte finns? Det är en flerdimensionell avhumanisering vi är utsatta för, och slutmålet med sådant är alltid utplåning. Det kanske börjar konkret med böcker och statyer men fortsätter sedan till människor. Vi ser redan hur politiker försvarar våld riktat mot dem som anses tänka fel. Även kulturen i Sverige är politiserad menar han. Konsekvensen är inte bara att kreativiteten stelnar och att samtal tystnar, utan även att människor förlorar kontakt med sin historia. – De progressiva har invaderat kulturen. Från den positionen kan de styra tolkningar av verk, svartmåla oliktänkande konstnärer och motarbeta kunskap som motsätter sig progressiv världsuppfattning. Det kan inte försvaras etiskt. Det är attacker på mänskligheten och naturen. Till Äventyrs! vill med andra ord sätta fingret på en negativ samhällsutveckling. Mycket i texter, musik och videos signalerar ett samhälleligt förfall, men ser han inte någon ljusning? – Jovisst. Jag tror att vi befinner oss i en övergångsperiod. Människor börjar vakna ur hypnosen. Den alternativa högerns framsteg är ett exempel, alternativ medias en annan. Och så alternativ kultur förstås. Det sprudlar i undervegetationen av kritiska komiker, musiker och skribenter numera. Det är bara plattformar som behöver etableras i högre grad. Isac Boman Ta del av Till Äventyrs! Youtubekanal eller se smakprovet nedan https://youtu.be/7HNsv7aYx3w