normkritik – Nya Dagbladet

Skrev skämtuppsats om rasistisk mjölk i kaffet – hyllades av Stockholms universitet

Per Nordin — Thu, 30 Dec 2021 13:17:28 +0000

27-årige Arvid Haag skrev en oseriös skämtuppsats under en kurs i kritiska vithetsstudier vid Stockholms universitet, där han slog fast att det är rasistiskt att blanda vit mjölk i svart kaffe – en uppsats som också hyllades av de kursansvariga och fick betyget B (mycket bra). Nu uppmärksammas trollningen runt om i världen. Arvid Haag berättar för Fria Tider att anledningen till att han överhuvudtaget sökte till ”Kritiska vithetsperspektiv på nordisk kultur” var att ”få ut något roligt” av att CSN under coronapolitiken tog bort fribeloppet och att han därmed fick en chans att läsa den hårt kritiserade kursen. Kritiska vithetsstudier går i stort settt ut på att alla vita människor i någon mån är rasister och är en idéströmning som vunnit stor popularitet bland vänstern i USA. Haag konstaterar också att alla andra deltagare i kursen verkade tro på det som lärdes ut och inte tycktes särskilt intresserade av att ifrågasätta innehållet. – Det är ju en sak att det finns en kursansvarig i Sverige som tycker att det här är vettigt. Men alla som läste kursen verkade svälja det här med hull och hår. En del i kursen bestod av att skriva en uppsats på 10 000 tecken – vilket Haag gjorde under rubriken "Svarta och vita drycker" – en "redogörelse för vad som hänt från tidigt 1900-tal i kampen mellan kaffe och mjölk". – Jag tog ett ganska bisarrt ämne, som är ganska roligt, och drog till det ytterligare ett varv.

Jag har wallraffat universitetsvärlden genom att läsa 7,5hp kritiska vithetsstudier under hösten. Läs gärna min "uppsats" som gav betyget B (mycket bra) och fundera på vad som i hela friden händer på våra förmenta bastioner för utbildning 🤡
Dela gärna! https://t.co/6etOG0rva1 — Arvid Haag (@arvidhaag) December 27, 2021

Han argumenterade bland annat för att marknadsföringen av kaffet går ut på att det är svart och exotiskt men att mjölken är lokal och vit och han problematiserade även bruket att blanda mjölk i kaffe. "Frågan man kan ställa sig är ifall det verkligen är en försoning mellan mjölk och kaffe som genomförts eller om tillsättande av mjölk i kaffe är ett sätt att ta ifrån kaffet sina unika egenskaper och i stället påtvinga den svarta drycken vita egenskaper..Mjölk i kaffet kan med kritiska glasögon ses som en dryckesmässig kolonisering. Det heta och starka kaffet svalnar och rundas av smakmässigt med hjälp av mjölken, som därigenom kontrollerar och domesticerar kaffet”. Att uppsatsen skrevs på skämt och drev med hela kursen och de idéer den bygger på var inte någonting som kursansvarige förstod. Haags uppsats belönades med betyget B och ansvarig för kursen kallade det hela för ett ”spännande ämne” med ”kreativt tänk”. – Att det skulle vara ett skämt går över huvudet på honom. Hans enda kritik är att jag inte hade exakta källhänvisningar på mina bilder, säger Arvid Haag som berättar att han i sin uppsats hänvisat till blogginlägg och böcker som han överhuvudtaget inte läst. – Jag fattar fortfarande inte vad kritiska vithetsperspektiv egentligen innebär och det verkar ju ingen kunna förklara, konstaterar han. Att kritiska vithetsstudier och Stockholms universitet håller en så låg nivå på sina utbildningar att en skämtuppsats kan hyllas och belönas med höga betyg har också uppmärksammats i internationella medier i en rad olika länder. – Det är tydligt att det skrattas åt Sverige och vår akademi utomlands, särskilt utanför Europa och Nordamerika. Samtidigt som vi tyvärr kan konstatera att fenomenet inte är unikt för Sverige utan även högst aktuellt i exempelvis USA, säger Arvid Haag till Fria Tider och tillägger att han hoppas att fler nu väljer att wallraffa olika vänsterutbildningar.

Helena Ekstrands orwellska språkmoralism för tankarna till DDR

Karl-Olov Arnstberg — Tue, 18 Aug 2020 13:45:56 +0000

Vissa ord får mig att resa ragg. Normkritik är ett sådant ord. Jag vet att det tillhör PK-världen och att myndigheter gillar att anställa normkritiker som hjälper dem att peta i myndighetens navel istället för att tjänstemännen (förbjudet ord) där utför det jobb, som myndigheten är till för. Men om någon skulle fråga mig vad en normkritiker gör, blir det rätt luddigt. Googlar jag begreppet får jag veta att ”normkritik handlar om att sätta fokus på makt” och att med normkritikens hjälp får man syn på och kan begränsa ”strukturer och normer”. Det ligger rätt nära vad forskare som psykologer, sociologer och etnologer gör. I utbildningen får de lära sig att ta ett steg tillbaka och med disciplinens olika verktyg avtäcka den vardagsverklighet som till största delen är osynlig för aktörerna. Men det finns en viktig skillnad. När jag som etnolog vill frilägga det vardagliga samspelets dolda regelsystem, så gör jag det inte med ambitionen att förändra. Jag vill i första hand veta. Vad som därefter händer – hur den kunskapen används i olika sammanhang – det stör mig inte att jag inte kan kontrollera det. Det är ett förhållningssätt som också gäller för andra akademiska discipliner. Eftersom normkritik i hög utsträckning handlar om språk – hur man ska formulera sig när man är anställd och arbetar för samhället – kan det också vara värt att påminna om att språkforskare ofta får frågan om ett nytt språkligt uttryck är rätt eller fel, och då nogsamt avstår från att fälla sådana omdömen. Språket lever sitt eget liv och att vara en språkpuritan eller språkmoralist, nej det är inte forskarens uppgift. Tvärtom med normkritiker. Själva motivet för deras ”forskning” är att förändra språket – vare sig det nu handlar om att tvätta det från ”rasism” eller från att framställa ”mannen som norm”. En annan skillnad är att det handlar om att rensa språket från ”gamla” ord med bibetydelser som inte längre är acceptabla. Det gäller att anpassa en förgången och ondare tids språkbruk till det som är godkänt i vår egen tid.

Språket lever sitt eget liv och att vara en språkpuritan eller språkmoralist, nej det är inte forskarens uppgift.

Helena Ekstrand heter en normkritiker på Åklagarmyndighetens kommunikationsavdelning. I en fyra sidor lång skrivelse från den 6 juli i år har hon ställt upp skrivregler för jämlika texter. Hon ger en kort motivering under rubriken ”Bli medveten om dina ordval”: "I vårt samhälle är mannen norm vilket ofta syns i tal och skrift. Många gånger skriver vi texter utan att reflektera över vad orden egentligen innebär och hur texten tas emot. Att vara medveten om sina ordval och vad orden signalerar är det viktigaste verktyget för att uppnå jämlika texter." Man (ett ord som Helena Ekstrand anser att juristerna bör undvika) bör här vara medveten om att jurister visserligen ofta skriver träigt och i formler, men att det, mig veterligt, inte finns någon annan yrkesgrupp som är mer medveten om språkets betydelse. Ett slarvigt eller otydligt språk, både skrivet och muntligt, kan leda till mycket huvudbry i en domstol. Det kan också förstöra en åtalads liv. Det är därför något av ett övergrepp när en normkritiker tar på sig uppgiften att förbättra det juridiska språket och uppfostra jurister. Men det är också troligtvis så att jurister är mycket mottagliga för påpekanden med avseende på språk, eftersom de vet att ett korrekt språkbruk är oerhört viktigt. Som första punkt skriver normkritikern Helena Ekstrand att det är viktigt att använda könsneutrala personbeteckningar och titlar. Hon exemplifierar enligt följande: Exemplen är väl inte så uppseendeväckande, utom kanske att vissa av de föreslagna titlarna inte är helt kongruenta. Forskare är ett bredare begrepp än vetenskapsman. Det finns många som ägnar sig åt forskning utan att vara vetenskapligt utbildade. Och begreppet ”anställd” är ett dåligt ersättningsbegrepp för tjänsteman. Om jag till exempel vill skriva om ”tjänstemannaansvaret” så är det en juridiskt relevant term som inte kan ersättas med den krystade formuleringen ”en anställds ansvar”. Vad som är än värre är något som jag inte tror att Helena Ekstrand har tänkt på, nämligen att för ett rikt språk behövs det synonymer. Jag kan till exempel behöva både ordet polisman och ordet polis, för att använda i olika sammanhang. Mera Helena Ekstrand: "Ord som kvinnlig och manlig ska inte användas framför titlar och dylikt eftersom de skapar och förstärker normer och könsstereotyper. Om du exempelvis skriver manliga sjuksköterskor och kvinnliga svetsare, förstärks uppfattning av att dessa är avvikande." Min invändning är att de är ju avvikande! Följer vi Helena Ekstrand rekommendation så övergår vi från ett språkbruk som är deskriptivt till att vara normativt. Helena Ekstrand anser att språket ska styra verkligheten istället för tvärtom. Samma bakvända förhållningssätt har Helena Ekstrand till genus. Många språk har bara maskulinum och femininum medan svenskan visserligen har fyra genus, även om modern svenska redan i praktiken upphävt skillnaden. Maskulinum och femininum har blivit en ny kategori, reale, och vi har numera endast två grammatiska genus: reale och neutrum. Men Helena Ekstrand vill gå ännu längre. Hon vill bli av med alla språkets historiska referenser, i synnerhet när det handlar om typiskt manliga ändelser. I hennes värld gör den som skriver ”den unge mannen” ett dubbelfel. Det bör heta ”den unga personen”. När vi citerar eller påminner om Orwells begrepp nyspråk så är det ofta för att visa hur begrepp förvanskats i sin relation till verkligheten – exempelvis ”Krig är fred” – men när man läser 1984 så handlar språktvätten mera om just det som Helena Ekstrand aningslöst föreslår, nämligen att förenkla språket, att bara ha ett enda ord för varje fenomen. Det är Sanningsministeriets viktigaste uppgift, att tömma orden på mening, så att ingen ska kunna lära av historien och så att det inte längre går att protestera mot missförhållanden. Orwell visar också hur förödande detta är för det mänskliga tänkandet. Vi skulle kunna travestera Esaias Tegnérs ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” och skriva: ”Det enkelt sagda är det enkelt tänkta”. Orwell ansluter till en filosofisk tradition som också jag är starkt attraherad av, nämligen att språket är tankens enda redskap (Wittgenstein: “Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga”). Till det kan man lägga de franska existentialisternas uppfattning (bland annat Sartres) att tanken skapas när man skriver eller säger något. Det där vet alla proffsskribenter, att det är först när man skriver ner något som man får ordning på sina tankar om det fenomenet. Det skrivna är det tänkta. Eller mer preciserat: Det skrivna är det jag skulle önska att jag hade tänkt, redan innan jag skrev det. Helena Ekstrands avslutande uppmaning är starkt obehagsframkallade. Jag får en direkt bild av både det forna Sovjetunionen och DDR där en oavsiktlig felformulering kunde få ödesdigra konsekvenser. Under rubriken ”Kontrollera din text” skriver hon: "Gör det till en vana att se på den färdiga texten eller presentationen med normkritiska ögon. Behöver du förändra något för att skapa jämlikhet? Är du osäker – ta hjälp av en kollega eller någon som har bra kunskaper om jämlik kommunikation." Karl-Olov Arnstberg

Klarna angriper västerländska traditioner och seder i ny kampanj

Isac Boman — Tue, 03 Mar 2020 16:52:34 +0000

Klarna har lanserat en ny kampanj där man enligt egen utsago ”ger traditionen fingret” med Lady Gaga är i förgrunden, där popstjärnan friat till sig själv och satt ringen på långfingret som en "aktion" mot seder som omger frieri. Bakgrunden till kampanjen var skottdagen, då kvinnor traditionellt ska vara de som friar. Detta tillsammans med statistik som visar att 65 procent av kvinnorna vill bli friade till, och att bara fyra procent vill vara de som friar, har fått Klarna att tillsammans med designern Bea Åkerlund starta en normkritisk kampanj. Det handlar specifikt om en unisex-kollektion med uttalat icke-traditionella ringar som ska vara lämpliga åt både kvinnor, män och transsexuella. Att män friar är föråldrat enligt kampanjen, och de nya ringarna som lanserades på Alla hjärtans dag är designade för att, som man beskriver det, ”inspirera oss alla till att älska på egna villkor”. – Våra ringar är en påminnelse om att aldrig låta traditioner eller andras förväntningar stå i vägen för det man vill ha. Ingen annan ska diktera ens val i livet - särskilt inte när det kommer till vem eller vad man älskar, säger Christian Cabau, marknadschef Klarna Sverige, till Omni. Lady Gaga är i förgrunden i kampanjen, där man lyfter fram att hon friat och sagt ja till sig själv som en "aktion mot denna utdaterade tradition" och därtill satt ringen på långfingret som ett sätt att "ge fingret åt gammalmodiga traditioner". Själv beskriver hon det som att man "firar hur långt vi kommit som kultur". – Vi på Klarna har själva alltid gått vår egen väg och tycker att alla beslut, stora som små, ska fattas på egna villkor. Ringarna som vi tog fram med Bea Åkerlund är en påminnelse om att aldrig låta traditioner eller andras förväntningar stå i vägen för det man vill ha, säger Cabau.

Trelleborgs bibliotek hbtq-certifieras – kostar kommunen 133 000 kronor

Osignerad — Fri, 25 Oct 2019 08:10:58 +0000

Biblioteket i Trelleborg har nu hbtq-certifierats, vilket innebär att man ska gå ifrån ”tvåkönsnormen” och använda könsneutrala uttryck istället för till exempel ”mamma och pappa”. Hbtq-certifieringen kostar kommunen 133 000 kronor. Det är Lokaltidningen i Trelleborg som skriver om att biblioteket nu vill HBTQ-certifieras av RFSL. I konkreta ordalag innebär det att personalen ska utbildas i normkritik och biblioteket ska ändra sitt bokbestånd efter att ha reflekterat över samhällets normer. – Vi tänker också mer på att till exempel använda könsneutrala uttryck, såsom ”vårdnadshavare” i stället för ”mamma”, ”pappa”, både i tal och i tryck, och att gå ifrån tvåkönsnormen, uppger Liv Olofsson Lundström på RFSL till Lokaltidningen. Bland annat skyltar nu biblioteket för böcker med hbtq-innehåll och Pride-flaggor finns framme på informationsdiskarna. På deras hemsida finns även bok- och filmtips med hbtq-tema och man håller just nu hbtq-föreläsningar. Biblioteket har också satt upp en Pride-flagga på fasaden. Utbildningen, i regi av RFSL, ägde rum tidigare i år och kostade 133 000 kronor. Källa: Lokaltidningen.se

Begreppet ”normkritik” granskas – vad betyder det egentligen?

Osignerad — Thu, 21 Jan 2016 07:30:05 +0000

Alla svenska elever ska nu lära sig att vara "normkritiska". Men vad innebär begreppet egentligen? Granskning Sverige undersöker hur RFSU använder begreppet. "Normkritisk sexualundervisning" till sk ensamkommande invandrare. Det är RFSU och Kristina Ljungros förslag till lösning på den övergreppstrend, som svenska flickor utsatts för de senaste åren. Förslaget presenterade dem i en debattartikel i Metro. Granskning Sverige skriver i sitt reportage: "Att vara "normkritisk" visar sig vara en princip med många undantag. Att vara kritisk mot normen "allas lika värde" är t ex helt uteslutet, trots att Kristina Ljungros inte kan förklara vad "allas lika värde" betyder. Istället snurrar hon in sig i sina hypoteser, så att hon till slut hävdar att alla människor INTE har samma värde!? Den som begår ett sexuellt övergrepp bryter väl mot normer i Sverige? Hur skall en nyanländ invandrare förstå när man skall vara normkritisk och när man skall följa någon norm, som ingen kan förklara?" Granskning Sverige hade svårt att hitta någon konsekvens i begreppet som de menar verkar tillämpas godtyckligt. Hör det granskande inslaget nedan: