New World Order – Nya Dagbladet

Georgia Guidestones förstört efter explosion

Isac Boman — Fri, 08 Jul 2022 09:39:32 +0000

Det kontroversiella granitmonumentet Georgia Guidestones har länge associerats med planer på en totalitär världsstat med mycket strikt befolkningskontroll. Vad som även kallats för "Djävulens monument" har nu dock förstörts i ett sprängattentat. Tidigt på onsdagen innan gryningen skadades monumentet svårt av någon form av spränganordning, enligt Georgias polismyndighet. Filmklipp från övervakningskameror har också släppts som visar explosionen och hur en bil snabbt lämnar platsen.

(3/3) For safety reasons, the structure has been completely demolished. pic.twitter.com/hrpqN2Sphr
— GA Bureau of Investigation (@GBI_GA) July 6, 2022

Enligt polismyndigheten förstördes en av pelarna i sprängdådet – men man har därefter varit tvungna att demolera hela monumentet på grund av säkerhetsskäl. Vem eller vilka som är ansvariga för dådet är oklart, men klart är att många är mycket kritiska och negativt inställda till Georgia Guidestones som tidigare utsatts för vandalism och där exempelvis budskap som ”Död åt den nya världsordningen” klottrats på stenarna. Att monumentet väckt ogillande beror primärt på dess inskriptioner där det bland annat står att läsa att världens befolkning måste hållas under 500 miljoner människor, att ett världsspråk ska förena dem och att en världsdomstol ska införas - samt även tankar om att "förnuft" ska trumfa tradition och tro. [caption id="attachment_127239" align="alignnone" width="640"] Foto: Alise Elaine[/caption] Budskapet har av kritiker tolkats som satanistiskt och som en åsiktsförklaring författad av anhängare till tanken om att inrätta en totalitär världsregering där medborgarna har mycket få fri- och rättigheter. Det är heller inte känt vem som rest monumentet. Inskriptionerna på stenen ska ha ristats in av R.C Christian (en pseudonym) 1980 och det står också att läsa att projektet finansierats av ”en liten grupp av amerikaner som söker förnuftets tidsålder”. Stenarna invigdes den 22 mars 1980 av kongressledamoten Doug Barnard Jr och en liten grupp särskilt inbjudna gäster. Monumentet har också fungerat som en astronomisk kalender och ett solur och har sammanlagt inskriptioner på tolv olika språk – bland annat babyloniska och egyptiska hieroglyfer.

De ideologiska krafterna bakom ”Den Nya Världsordningen”

Dan Ahlmark — Sat, 10 Apr 2021 13:13:38 +0000

Fyra grupperingar av olika politisk karaktär är särskilt aktiva beträffande arbetet att införa en så kallad ny världsordning - mer känd under sin engelska beteckning New World Order (NWO). Dessa utgörs¹ i första hand av huvuddelen av den europeiska vänstern (socialdemokratiska, socialistiska, kommunistiska och miljö-partier). En annan utgör ledningen och byråkratierna i de stora internationella organisationerna; regionala sådana som EU ingår där också. Gruppen omfattar även de stora, globalt orienterade fonderna exempelvis Rockefellerstiftelsen samt tongivande privata organisationer för globalt samarbete såsom World Economic Forum. Stora stater eller samarbetande länder som är mycket intresserade av att driva politisk globalisering är en annan viktig gruppering. En ytterligare, men annorlunda komponent, utgörs av det internationella ekonomiska etablissemanget och de många företag som detta styr. Dessa grupperingar drivs av olika mål och ideologier och deras sätt att arbeta skiljer sig åt. De kompletterar dock varandra, vilket medför att deras resurser, kunskap och kraft är mycket stor. Alla önskar genomföra politiska globalisering: ett överförande av nationers beslutanderätt på viktiga områden till överstatliga organisationer. Det är fundamentet för NWO. Nedan granskas gruppernas bakomliggande ideologier såsom mål och samhällssyn.

Alla önskar genomföra politiska globalisering: ett överförande av nationers beslutanderätt på viktiga områden till överstatliga organisationer.

De nysocialistiska partier som idag utgör vänstern i Europa och Nordamerika drivs i mycket av kulturmarxism - det samhällspolitiska uttrycket för postmodernistisk filosofi. Genom deras oförmåga att ensamma i grunden förändra sina länder, använder de nu internationella/regionala organisationer för att genom överstatlighet genomföra detta. Man samarbetar därför med de internationella organisationerna för att ta ifrån länderna deras nationella suveränitet och placera den politiska makten i det överstatliga organet. Därifrån kommer sedan allt flera riktlinjer och policyer att leda till en utpräglat kollektivistisk ekonomisk och annan politik (som invandring) i medlemsnationerna. Postmodernismens människo- och samhällssyn som präglar kulturmarxismen är skrämmande primitiv. Vårt förnuft är helt subjektivt, utgår man ifrån, och sann kunskap kan inte fastställas. Individer observeras inte, bara grupper, och samhället bygger helt på maktrelationerna mellan förtryckande grupper och deras offer. Vissa socialister har dock bevarat sina traditionella marxistiska åsikter och deras syn på kunskapsteori och samhället avviker från kulturmarxisternas. Målet för socialister är en socialistisk världsregering. Ekonomisk socialism är ett mycket ineffektivt system och idag impopulärt, men dess värde för makthavande ligger i att det tillåter minutiös kontroll av befolkningen. Därför kommer traditionell ekonomisk socialism åter införas i viss utsträckning, när makten erövrats, och man då behöver krossa allt motstånd som uppkommer. Den andra kraften bakom politisk globalisering - de internationella organisationerna - leds och bemannas huvudsakligen av personer vars värderingar och politiska syn överensstämmer med vänsterns är kulturmarxistiska eller traditionellt socialistiska. Viktiga ledare och högre tjänstemän tillförs ständigt från medlemsnationerna exempelvis politiker som förlorat sina positioner. De professionella tjänstemännen med lång anställningstid har självfallet ett globalistiskt synsätt där även politisk globalism ofta är en komponent. En världsregering blir ett naturligt långsiktigt mål för de flesta i dessa organisationer. Många torde fortfarande tro på att en sådan styrelse på ett meningsfullt sätt kan vara demokratisk och att mänskliga rättigheter kan bevaras. Andra ser troligen detta som mindre viktigt än att etablera och upprätthålla en socialistisk överstatlig organisation som styr världen. Men en inriktning mot demokrati och marknader måste bibehållas länge för att övertyga borgerliga politiker om den politiska globaliseringens fördelar och för samarbetet med det ekonomiska etablissemanget. Den planerade världsdiktaturens stiftelser som Rockefeller Foundation, Carnegie Foundation etcetera och dess många samarbets- och propagandaorganisationer har sannolikt en liknande kultur skapad av virulenta globalister och numera även kulturmarxister och med antingen en viss tro på bevarad demokrati och marknader eller med en likgiltighet inför detta. Medan Ryssland ekonomiskt är en mycket svag stormakt, som baserar sin ställning på kärnvapen och sin militärmakt, är Kina ekonomiskt ett snabbt växande och aggressivt land med målet att bli den ledande världsmakten. Kina ser politisk globalisering som ett sätt att kraftigt minska den politiska och militära handlingsfriheten för främst USA och att ekonomiskt försvaga västländerna. Det ger Kina chansen att gå om USA i styrka och inflytande. På grund av den traditionella marxismens svagheter präglas Kinas ideologi nu alltmer av ren nationalism. Landet syns också alltmer utvecklas mot ett totalitärt samhälle präglat av fullständig kollektivism och individens underkastelse under staten. Kina kommer inte att ge upp sin nationella handlingsfrihet och utgör långsiktigt ett primärt hot mot demokratierna. På samma sätt som Kina vill de samarbetande islamska nationerna kraftigt minska västländernas frihet att agera samt de politiska rättigheterna för dessas befolkningar. Att vidmakthålla och öka invandringen och därigenom inifrån ta över västländerna främjas också av politisk globalisering. Jag har tidigare diskuterat den fjärde grupperingens - det internationella ekonomiska etablissemangets - drivkrafter, värdegrund och mål.² Kapitalägarna (personer, fonder etcetera) med intressen i de multinationella företagen är kärnan i detta etablissemang. I alla fall cheferna för dessa företag ingår i deras styrelser och utövar ett nämnvärt inflytande. Målen utgörs här främst av att skydda sina företag ifrån externa hot idag och i framtiden samt att säkra och öka deras tillväxt. Hoten kommer från nationella och internationella branschkonkurrenter samt från regeringar. Genom att i samarbete med internationella organisationer skapa transnationella handelsregler som passar dem själva kan konkurrensen från nationella konkurrenter motverkas. Länders försök att tillämpa egna handelsregler, tullar och beskattningsregler samt egen konkurrenslagstiftning kan också motverkas. Ett multinationellt företags intresse är exempelvis att av vinstskäl föra verksamhet ut ur ett land och sedan sälja produkter tillverkade i lågkostnadsländer tillbaka till landet, vilket ökar företagets vinst. Det innebär att till exempel amerikanska multinationella företag via bidrag till stora lobbyingorganisationer som US Chamber of Commerce direkt motarbetar sin egen regerings försök att införa regler som förmår företag att stanna i landet och där rädda sysselsättningen i olika regioner. Man arbetar ibland i många avseenden direkt mot sin egen regerings försök att föra en nationellt fördelaktig handelspolitik. Många företag verkar lätt utan några hänsyn offra sitt eget lands och västländernas nationella intressen och befolkningarnas välfärd. De har rätt till det men en regering har samtidigt rätt att skydda sin befolkning och företagens försök att köpa inflytande genom exempelvis valbidrag är kontroversiella. Ett annat mål för vissa av de multinationella företagen är troligen att bli kompiskapitalister³ till de olika internationella organisationerna och att regelbundet med liten konkurrens erhålla order från dessa. Beträffande företag som Google, Microsoft, Facebook, Avanti Communications, Huawei etcetera, som sysslar med elektroniska bland annat kommunikativa system för konsumenter, är det naturligt att söka nära relationer till FN och EU. De kan därigenom säkra stora beställningar avseende exempelvis de kommande kontroll- och övervakningssystem, som blir naturliga utifrån planerna på NWO. De söker alltså bli den nya erans I G Farben-företag (som utvecklade och tillverkade utrotningsgasen Zyklon B åt nazisterna), vilka skapar de tekniska system som objektivt sett kommer att stötta och garantera den planerade världsdiktaturens existens. Tillsammans utgör dessa krafter ett oerhört hot mot suveräna länder och fria samhällen. Dan Ahlmark

Källor och referenser: (1) Nya Dagbladet - De stora aktörerna bakom globaliseringspolitiken (2) Nya Dagbladet - Den politiska globalismen – Sveriges största samhällsfiende – del 1 (3) Kompiskapitalism är inte främst ett kapitalistiskt system utan en typ av inskränkt marknadsekonomi, där konventionella regler om konkurrens etcetera ofta sätts ur spel genom att stater eller offentliga institutioner på olika sätt ger vissa enskilda individer eller företag privilegier eller de facto monopol.

Intervju om den globala världspolitiken med Svante Karlsson, forskare i globala studier

Osignerad — Wed, 01 Feb 2017 13:33:51 +0000

Nedan följer en intervju med Svante Karlsson, som varit aktiv inom bland annat European Peace University, Institutionen för freds- och utvecklingsforskning och Institutionen för globala studier. År 2014 publicerade du boken ”Frihetens förlovade imperium: Ideologi och utrikespolitik i det amerikanska systemet”, en bok om USA:s utrikespolitiska historia och om varför den är så komplex. Vilka är de viktigaste punkterna i denna studien om det globala amerikanska systemet som du vill framföra? – Dels att överföring av värdesystemet visas sig vara det viktigaste, någon form av kulturell imperialism/kolonialism och dels att det skiljer väldig lite mellan administrationernas/presidenternas politik. Om skillnad är det mer på det retoriska planet inte i den konkreta politiken. Republikanerna verkar vara mer öppna retoriskt med vad de tänker göra, medan Demokraterna gömmer sig bakom floskler (se Trump och Clinton). Det finns undantag. Anser du att vi är tillräckligt kritiska i Sverige mot USA:s utrikespolitik? – Nej. Vi borde underställa USA samma granskning som oftast görs mot andra länder, framför allt odemokratiska länder. Det verkar vara så att bara varför ett land är demokratiskt har media och forskare oerhört större överseende med ibland avskyvärd politik. Det borde vara tvärtom. Vi borde ställa högre krav på demokratiska staters beteende. Hur kan man ha illusion om att odemokratiska stater skall bete sig sansat. Anser du att USA:s utrikespolitik syftar till att skydda amerikanska intressen, inte till att tvinga amerikanska värderingar på andra stater, att det yttersta målet för amerikansk strategi är att sprida demokrati överallt. Eller finns det en antihuman/ekonomisk agenda bakom västerländsk policy? – Alla länders politik har som syfte att främja sina egna intressen, vilka dessa nu är en empirisk fråga. Enligt mina studier är den övergripande intresset för USA historiskt att sprida sina värderingar och helst skapa kopior av sig självt. Det blir sedan lättare att främja alla övriga intressen. Några av dessa är inhumana andra inte. Anser du som Noam Chomsky att USA är en ledande terroriststat?, begår USA frekventa krigsbrott som inte belyses i medierna, och har USA enligt din forskning ett långt mönster av att stötta förtryckande, auktoritära, hårda regimer, och blockera demokratiska initiativ? – Nej. Eller snarare beror det på hur terrorism definieras. Jag vet inte, och ingen vet objektivt vad terrorism är. Utifrån mitt svar ovan så beror det på vilka värden man vill främja. Redan på 1940-talet gjordes inom administrationen ungefär följande prioritetsordning: Stödjer stater som är demokratiska om de stödjer USA:s intressen Stödjer stater som är odemokratiska om de stödjer USA:s intressen Stödjer stater som är demokratiska men inte stödjer USA:s intressen Stödjer stater som är odemokratiska men inte stödjer USA:s intressen I El Salvador 1980-91, blev 75 000 personer mördade, 95 procent blev mördade av deras regering, the National Guard och deras Death Squads. USA gav El Salvadors stat 6 miljarder dollar i support till terrorn. I Guatemala 1962-96, dödade statens styrkor mer än 90 procent av de 200 000 människor som dödades. I Chile efter kuppen den 11 september 1973, dödade staten igen mer än 95 procent av dem som dödats. I Argentina 1976-83, dödades 8 960. I Colombia 1986-95, dödades 45 000, återigen blev 95 procent dödade av armén och dödspatruller. Mellan 1980 och 1988 dödade den sydafrikanska staten 1,5 miljoner människor i grannländerna. Indonesiens armé dödade minst 1,5 miljoner människor 1965, 1975 och 1999: den amerikanska staten stödde presidentval på baksidan av dessa massakrer. Den ledande akademiska specialisten i USA inom området mänskliga rättigheter i Latinamerika, Lars Schoultz, fann i en studie 1981 att amerikanskt bistånd ”har tenderat att i oproportionerlig utsträckning gå till latinamerikanska regeringar som torterar sina medborgare,…till de som relativt notoriskt begår brott mot de fundamentala mänskliga rättigheter i den delen av världen”. Detta inkluderar militärt stöd, är oberoende av de behov som finns och förekom under Carter-eran. I en annan akademisk studie granskade Latinamerikaspecialisten Martha Huggins data för Latinamerika som tyder på att ”ju mer utländskt bistånd som ges (av USA), desto brutalare och mindre demokratiska blir polismakterna och deras regeringar”. Ekonomen Edward Herman upptäckte samma samband mellan amerikanskt militärt bistånd och statsunderstödd terrorism världen över; han genomförde även en annan studie som gav en tänkbar förklaring; han upptäckte att amerikanskt bistånd hade ett nära samband med en förbättring av företagarklimatet, vilket man skulle kunna förvänta sig. Och i amerikanska underlydande områden visar det sig, med tydlig regelbundenhet, och av förståeliga skäl, att klimatet för vinstgivande investeringar och annan affärsverksamhet förbättras genom att fackliga aktivister dödas, bönder torteras och mördas, präster och människorättsaktivister avrättas, och så vidare. USA-generalen Smedley D. Butler påpekade 1935 att han hade fungerat som en ”societetsmuskel” för storfinansen, Wall Street och bankerna, att han var en utpressare, en gangster för kapitalismen. Vad är dina tankar kring hur företags- och militärmakterna interagerar på det nutida politiska planet för att undergräva demokrati och rörelser för social rättvisa? – Visst. Alla dina siffror stämmer och är vedertagna inom forskarsamhället. Det är inget nytt att olika grupper har olika agendor och att de samverkar för att främja sina (egen)intressen. För USA:s del samverkade bananföretagen med vissa militära intressen och styrde länderna brutalt i den karibiska regionen. I Mellanöstern var det amerikanska oljebolag, från sent 1930-tal som hade hand om USA utrikespolitik i den regionen, eftersom utrikesdepartementet sysslade med Israelfrågan. Mitt problem är att vi alla förväntar oss att demokratiska stater skall bete sig bättre än andra. I vissa fall gör de det. Men tveksamt, och kanske bara i undantagsfall, när det gäller stormakter med globala intresse. Enligt forskaren Peter Dale Scott så finns där idag inom många stater en säkerhets sfär som ”invaderar” sfären av demokratisk politik. En enväldiga säkerhetsstyrka eller ett ”säkerhetstillstånd” tycks verka parallellt med den ordinarie demokratiska staten, bortom konstitutionens maktdelning och medborgarnas insyn och kontroll. Har USA enligt din forskning en osynlig skuggregering, och finns det fler stormakter som delvis styrs av sina skuggregeringar? – Jag håller med Dale Scotts analys av att nästan varje stat, framför allt stormakterna, har en stat i staten (deep state) som står till stora delar utan för statens (demokratiska eller odemokratiska) förmåga att kontrollera. Om det är en skuggregering eller inte kan jag inte avgöra. Men vad som hände efter valet i USA är ett tecken på hur starka säkerhetsorganisationerna är. Vi får hoppas att Trump tar i tur med dem. Redan Ike Eisenhower, C. Wright Mills och Harold Lasswell varnade för utvecklingen. Brittiska handlingar visar hur Harold Macmillan år 1957 med president Dwight Eisenhower godkände en gemensam plan av CIA och MI6 för att iscensätta falska gränsincidenter som en ursäkt för att västvänliga grannländer till Syrien skulle invadera landet, sedan skulle de mörda det mest inflytelserika triumviratet i Damaskus. Planerna som var skrämmande uppriktiga i sin diskussion, upptäcktes i Duncan Sandys privata papper, herr Macmillans försvarsminister, av Matthew Jones, en student i internationell historia vid Royal Holloway, University of London. Rapporten menade att när den nödvändiga graden av rädsla hade skapats skulle gränsincidenter och sammandrabbningar längs gränsen arrangeras för att ge en orsak för irakiskt och jordanskt militärangrepp. Syrien måste ”framstå som sponsor för komplotter, sabotage och våld riktat mot angränsande regimer”, enligt rapporten. ”CIA och SIS [M16] bör använda sina kunskaper om både psykologiska och militära områden för att öka spänningen.” Det innebar verksamhet i Jordanien, Irak och Libanon, i form av ”sabotage, nationella konspirationer och olika brutaliteter” att skylla på Damaskus. Planen kallade för finansiering av en ”Befria Syrien-kommittén” och beväpnandet av ”politiska fraktioner med paramilitär eller annan agerande kapacitet” inom Syrien. CIA och MI6 skulle framkalla interna uppror, till exempel bland druser i söder, hjälpa till att befria politiska fångar hållna i Mezzefängelset, och uppröra Muslimska brödraskapet i Damaskus. Planen sattes aldrig i bruk, främst på grund av att Syriens arabiska grannar inte kunde förmås att vidta åtgärder och att en attack från Turkiet enbart ansågs vara oacceptabelt. Anser du att något liknande denna plan som aldrig sattes i bruk, kanske har satts i bruk idag i Syrien?. Human Rights Watch (HRW) har t.ex. rapporterat att Syriens opposition, liksom de Nato-stödda rebellerna i Libyen, är lag- och principlösa sekteristiska extremister. Att de är långt ifrån ”demokratiaktivister” eller ”obeväpnade och hjälplösa civila”. Ändå har USA gett mycket stöd till dessa grupper. Vad är dina tankar kring detta? – Vad som hände i Syrien 1956-57 är numer välkänt och i stort sett refererar du det korrekt. Historien upprepar sig aldrig, men planerare utgår nästan alltid från senaste framgångsrika fall. Vi kan se stora likheter idag med vad som hände 1957, men situationen är ännu mer komplex idag, där olika intressen spelar sitt spel För att återknyta till förra frågan så är säkerhetsorganisationerna mycket starkare idag och står längre från kontroll än på 50-talet, vilket visats i Syrien. Det har också funnits infighting mellan säkerhetsorganisationer, försvar- och utrikesdepartementet och även presidenten, vilket målet skall vara i Syrien. Beroende på detta har de stött olika fraktioner, alltifrån IS och al-Qaida till en svag demokratisk opposition. Om du menar allvar med att det finns en skuggregering kan vi därför inte tala om att USA stödjer det ena eller det andra, utan det är olika intressen som har sina agendor. Kan ”kriget mot terrorismen” vinnas? – Kriget mot terrorism var under en viss period en euforism för att ta kontroll över oljan i MÖ. På längre sikt kan dock aldrig kriget mot terrorism motiveras, dels pga att terrorismen, vad det nu är, aldrig kan bli ett strategiskt hot mot västvärlden och dels går den aldrig att vinnas, hur man än definierar vinst. Vad är dina tankar kring Nato? Borde Sverige gå med Nato? – Nej. Absolut inte. Den lilla frihet som Sverige har att agera skulle därmed försvinna. Ryssland är inget hot. Ekonomerna Jeff Faux och James Henry samt forskarna Janine R. Wedel och Anne-Marie Slaughter, har demonstrerat att det existerar ett globalt nätverk av elitsällskap, vilkas spelare tar offentliga beslut utan allmänhetens input-i sfärer från inhemska till utländska och finanspolicy. Dessa nätverk, utövar ett avsevärt bestämmande inflytande över politiska åtgärder på en global nivå och gör det bortom all kontroll, övervakning, eller till och med ett erkännande av någon nationell eller internationell myndighet. Anne-Marie Slaughter har identifierat mer än 60 av dessa informella, horisontella förbindelser som förbigår traditionellt vertikala, globala förbindelser mellan regeringar, ändå inbegriper dessa nätverk regeringsfunktioner. Hon kallar det ett ”uppdelat tillstånd*” som har hastigheten och flexibiliteten att ”utföra många av en världsregerings funktioner – lagstiftning, administration och domar – utan formen. Anser du att faktumet att dessa nätverk utanför allmänhetens kännedom, manipulerar företag och NGO:er, och politiken i olika länder, utgör ett hot mot demokratin på global nivå? – Alla manipulationer är ett hot, samtidigt som det är svårt att avgöra vad en manipulation är i relation till vanlig politik. Beror på vilket förtroende vi har för respektive person/grupp etc. Om det finns sådana i USA. Naturligtvis, liksom det finns i alla länder. Demokratin är aldrig och kommer aldrig bli perfekt så att inte olika maktgrupper kan tillskansa sig mer makt än ”berättigat”. Forskare har visat att de stora tankesmedjorna som Trilaterala kommissionen möts utanför offentlighetens ljus eftersom de inte vill låta sig styras av den offentliga opinionen, och att det inte råder några som helst tvivel om att detta elitsällskap i 40 år har haft ett mycket stort inflytande på världspolitiken, som den danska historikern Dino Knudsen har kommit fram till i sina studier. Council on Foreign Relations-medlemmen Carroll Quigley som studerade CFR:s egna arkiv menade också på att CFR, precis som Trilaterala kommissionen, inte ville synas i det offentliga ljuset, och höll därför deras strävan efter ekonomisk makt hemligt för allmänheten, men på senare år så har CFR varit väldigt öppna om detta, att de vill ha en global super-valuta t.ex. och en monolitisk världsomspännande myndighet för att övervaka all ekonomisk verksamhet runt om i världen. Anser du att det görs för lite forskning av journalister, forskare och statsvetare idag kring dessa tankesmedjornas inflytande över den globala politiken, och vilka konsekvenser detta får för demokrati och öppenhet? – För mig är det inte konstigt, eftersom alla tycker väl att min egen politik är den bästa och varför skall inte då omvärlden få del av den. Sedan är dessa grupper ekonomiskt och politiskt starkare och bättre organiserade än många andra. Men hur skall man komma åt detta. Förbjuda alla träffar mellan grupper som är större än en person? Hillary Clintons och John Podestas e-post har avslöjat att Hillary Clinton är väl medveten om att de saudiska och qatariska härskarna – inte skurk-element – finansierar IS, och samma saudiska och qatariska härskare finansierade The Clinton Foundation. Under hela förra George W. Bushs presidentskap fanns otaliga rubriker som ”Saudisk oljeschejk träffade George W. Bush på hans Crawford, Texas ranch”. Vad är dina tankar kring detta? – Inget nytt under solen. Så har det varit alltsedan 1930-talet, speciellt efter 1943, när USA definitivt ersatte britterna i SA. Återigen är det grupper med olika intressen som konkurrerar där devisen är en arabisk ”min fiendes fiende är min vän”. Vad tycker du om Clintons uttalande om att hon skulle göra att ta bort Bashar al-Assad från makten hennes högsta prioritet? Och Trumps uttalande att han inte skulle det, eftersom det skulle hänsynslöst riskera konfrontation med Ryssland?. – Det var en anledning till att jag hoppades att Trump skulle vinna valet, eftersom delar av hans utrikespolitik , åtminstone i hans uttalanden, bryter med de senaste 30 åren av neokonservativ interventionspolitik. Plus att han bygger på delar av den gamla konservativa och isolationistiska politiken som fanns under 1920-talet och före förra sekelskiftet. Ordföranden för 9/11-kommissionen, senator Bob Graham menar att man inte har undersökt Saudiarabiens möjliga roll i 911 tillräckligt, att där har varit en mörkläggning kring detta, och att han tycker att informationen som finns angående detta räcker för att motivera en närmare titt. En tidigare republikansk medlem av 9/11 kommissionen, John F. Lehman anser att det finns klara bevis för att saudiska regeringens anställda var en del av ett stödnätverk för 9/11-kapare och att Obamaadministrationen borde ha agerat snabbt för att häva en lång hemlighetsstämplad rapport av kongressen om saudiska band till terrorattacken 2001. Vad är dina tankar kring detta, och stödjer du en ny utredning? – Jag har läst kommissionens dokument och noterat att man inte helt och hållet kunnat fastlägga vad som hänt och vilka som låg bakom attacken. Jag ser inga problem att man undersöker det mer för att undanröja alla misstankar om att det var en ”konspiration” bakom. Det finns en rad punkter som man borde få klarhet i. Sedan tror tror jag att det är omöjligt att komma fram till ett fullständigt klargörande. Men åtminstone skulle det undanröja några av de värsta avarter av spekulationer. Vad tycker du är den viktigaste frågan i internationell politik som inte diskuterats tillräckligt i dag?. – Massmedia som maktprostituerade. Svante Karlsson: Fil. Kand. 1974 i Nationalekonomi och Sociologi. Fil. Dr. i Sociologi 1983. Varit med om att etablera freds- och konfliktforsning (bytte senare namn till freds- och utvecklingsforskning) vid Göteborgs universitet. Ingick också styrgrupper vid etablering av European Peace University, Stadtschlaining, Österrike, liksom vid etablering av International Studies in Peace, Conflicts and Development, Universitat Jaume I, Castellon, Spanien. Har varit gästforskare vid Stanford University och University of Hawaii i USA. Har i omgångar varit prefekt, vice prefekt, studierektor för grund- och forskarutbildningen och husprefekt vid Institutionen för freds- och utvecklingsforskning och Institutionen för globala studier. Artikeln har tidigare publicerats på Vaken.se.

Ministerns vision: ”År 2030 lever vi gott utan ett privatliv”

Osignerad — Tue, 13 Dec 2016 00:21:13 +0000

Ida Auken, som var Danmarks miljöminister 2011-2014, har målat upp sin vision över hur världen kommer se ut år 2030. Bland annat har den enskilda individens integritet och privatliv helt försvunnit, samtidigt som världen blivit en mycket bättre plats tack vare robotar. Det är i en artikel som publicerats på World Economic Forums hemsida under kategorin Global Agenda och Den fjärde industriella revolutionen som Auken skriver med rubriken: ”Välkommen till 2030. Jag äger ingenting, har inget privatliv och livet har aldrig varit bättre”. Auken företräder Radikale Venstre i det danska Stortinget. Hon målar nu upp sin vision om framtiden: ”Välkommen till år 2030. Välkommen till min stad - eller ska jag säga, "vår stad". Jag äger inte någonting. Jag äger inte en bil. Jag äger inte ett hus. Jag äger inte några apparater eller några kläder. Det kan verka konstigt för dig, men det verkar rimligt för oss i denna stad. Allt du tidigare såg som en produkt har istället blivit en tjänst. Vi har tillgång till transport, boende, mat och allt vi behöver i vårt dagliga liv”, skriver Auken i artikeln och fortsätter: ”När artificiell intelligens och robotar tog över så mycket av vårt arbete hade vi plötsligt tid att äta gott, sova gott och umgås med andra människor. Begreppet rusningstid existerar inte längre längre eftersom det arbete som vi gör kan göras när som helst.” Eftersom allting övervakas existerar inte något privatliv längre. Men det är hon beredd att köpa: – All in all, it is a good life. Hon beskriver också hur människor som vände sig emot övervakningen, robotarnas styrning och moderna politiska systemet lever parallella liv utanför städerna. – Dem bekymrar mig. World Economic Forum samlar årligen några av världens främsta mäktigaste beslutsfattare inom politik och näringsliv. Forumet har en stor påverkan på den globala politiska och ekonomiska agendan.