https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Tue, 05 Sep 2023 17:15:13 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg https://nyadagbladet.se 32 32 https://nyadagbladet.se/utrikes/ex-premiarministern-frankrike-skot-ner-passagerarplan/ https://nyadagbladet.se/utrikes/ex-premiarministern-frankrike-skot-ner-passagerarplan/#respond Wed, 06 Sep 2023 07:05:53 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=158856 I en intervju med Rombaserade tidningen Repubblica som publicerades i helgen menar Italiens tidigare premiärminister Giuliano Amato att franska flygvapnet sköt ner Itavia Flight 870 på väg från Bologna till Palermo år 1980 och som dödade samtliga 81 personer ombord. Det egentliga målet för den avfyrade missilen uppger han var Libyens dåvarande ledare Muammar al-Gaddafi och det militärflygplan som han skulle ha färdats i. Kraschen över Medelhavet den 27 juni 1980 har varit föremål för otaliga spekulationer om huruvida planet störtade på grund av en olycka eller en medveten attack. – En plan hade lanserats för att skjuta ner planet som Gaddafi flög i, hävdar Amato och förklarar vidare att den libyske ledaren lyckades undvika fällan eftersom han varnades av den italienske vänsterpolitikern och sedermera premiärministern Bettino Craxi. Han konstaterar att fyra decennier har passerat sedan den blodiga kraschen, men att offren fortfarande väntar på upprättelse. – Varför fortsätta att gömma undan sanningen? Tiden har kommit för att sprida ljus över denna fruktansvärda statshemlighet. Macron borde göra det och Nato borde göra det. Amato menar vidare att det franska politiska ledarskapet fortfarande ”tyngs av skam” och har en chans att tvätta bort denna genom att berätta vad som egentligen hände. Italiens nuvarande premiärminister Giorgia Meloni har kommenterat utspelet och sagt att ”det förtjänar uppmärksamhet” – men har också uppmanat Amato att presentera faktiska bevis som stödjer hans påståenden. Muammar Gaddafi dödades istället den 20 oktober 2011 då han lynchades av USA-stödda rebeller under exceptionellt grova former, något som den amerikanska utrikesministern Hillary Clinton var mycket upprymd över. – Vi kom, vi såg, han dog, skrattade Clinton i en intervju med CBS News.]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/ex-premiarministern-frankrike-skot-ner-passagerarplan/feed/ 0 https://nyadagbladet.se/kronikor/globalisternas-egen-krigsmaskin/ https://nyadagbladet.se/kronikor/globalisternas-egen-krigsmaskin/#respond Wed, 04 Apr 2018 07:09:31 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=48797 En vanlig vanföreställning bland mina vänner är att USA med sin enorma krigsmakt och underrättelseapparat står för försvaret av demokrati och en fri värld. Det är mot den bakgrunden som många tror att vi skulle vara tryggare vid en militärallians med USA genom att vara med i NATO. Problemet är bara att föreställningen om USA/NATO:s krigsmakt som frihetens försvarare är fullständigt galen. Den här krigsmaskinen används ju inte alls för försvaret av demokrati och frihet. Den amerikanska maktapparaten med sina uppåt tusen baser och tiotusentals agenter runt om i världen, har ju vid upprepade tillfällen visat sig vara allt annat än försvarare av demokrati och frihet. Istället är man organiserad för att försvara den styrande hyperförmögna elitens, de globala företagens och bankernas ekonomiska intressen runt hela jorden. Den rollen övertog man från britterna under 1900-talet. Tidigare hade deras Royal Navy spelat samma roll som försvarare av de rikas utplundring av fattiga länder i kolonierna. Sedan Andra Världskriget har man startat krig som kostat 20 miljoner liv. Alla mins vi hur CIA i nära samarbete med storföretaget ITT störtade den demokratiska regimen Allende i Chile som hotade ITT:s affärsintressen. Man ersatte den med en hänsynslös militärdiktatur – knappast något försvar för demokrati och frihet. Kriget mot terrorn som man startade med det iscensatta attentatet mot World Trade Center i New York år 2001, hade ingenting att göra med att öka den fria världens säkerhet. Terrorismen var inte allt för omfattande då och sedan USA/NATO startat kriget mot terrorismen har den senare ökat med 6500%. Nej, kriget mot terrorn handlade om att skaffa västliga företag och banker en bättre kontroll över strategiskt viktiga naturresurser. Den brittiska tidningen Independent avslöjade redan för sju år sedan hur mycket starka företagsintressen låg bakom USA:s och Britanniens illegitima anfall på Irak 2003. Den tidigare NATO-chefen Wesley Clark har avslöjat hur Pentagon redan 10 dagar efter attentatet 2001 hade färdiga utarbetade planer för en attack på Irak och sex andra oljeländer i Mellanöstern. Detta tyder knappast på att man varit överrumplad av attacken den 11 september 2001. Med alla obesvarade frågor verkar det ha varit ett beställningsjobb. Man började med att anfalla Afghanistan den 7 oktober 2001, alltså mindre än en månad efter attentatet mot WTC. Man var med andra ord väl förberedd för kriget mot de sju länderna och väntade bara på den händelse som skulle motivera det. Officiellt rubricerades Afghanistananfallet som Operation Enduring Freedom. Det påstådda målet med invasionen var att fånga Usama bin Ladin, utrota al-Qaida, och få bort talibanregimen och hade ingenting med någon varaktig frihet att göra. Idag är USA/NATO f.ö. lierat med samma al-Qaida i försöken att störta Assadregimen i Syrien. USA/NATO är fortfarande kvar i Afghanistan med målet att kunna tillhandahålla kontrollen över dess rika naturresurser till de västliga globala företagen. Sveriges politiska elit har av någon outgrundlig anledning ställt upp med svensk militär till enorma kostnader för vårt lilla försvar. Detta engagemang för de stora globala företagsintressena, har på flera punkter lämnat vårt lilla land oförsvarat. Efter Afghanistan kom det illegitima anfallet på Irak där det handlade om att ta ifrån Saddam Husseinregimen kontrollen över landets mycket stora oljeresurser, vilket tydligt framgår av de dokument som redovisades av tidningen Independent. Anfallet motiverades med en lätt genomskådad False Flag som gick ut på att man hade bevis för att landet hade massförstörelsevapen. Vår egen inspektör hedersmannen Hans Blix har avslöjat bluffen. Efter ett oerhört kostsamt och klumpigt genomfört krig har man inte fått kontroll över landet, utan snarast drivit det i knäet på ärkefienden Iran. Ett annat land som klart demonstrerat att man ville ha sina oljeresurser för sig själv, för att användas till att bygga upp landet och ge medborgarna ett materiellt välstånd, var Libyen under sin härskare Gaddafi. Både Gaddafi och Hussein hade även markerat sitt oberoende mot USA genom att handla sin olja i andra valutor än USA-dollar. År 2011 anföll följdriktigt USA/NATO landet och såg till att mörda dess ledare Gaddafi. Återigen deltog svensk militär i dessa operationer i ett land som aldrig hotat vår säkerhet och aldrig skulle ha kommit att göra det. Precis som kriget i Irak blev operationen mot Libyen ett stort misslyckande och landet kastades in i inbördeskrig och kaos. För dagen ser det ut som om en av Gaddafis söner kan bli ett samlande namn att leda det sargade landet framgent. Det riktigt stora målet för de västliga globala företagens intressen är att få kontrollen över Rysslands enormt rika naturresurser. Man var på god väg under 1990-talet, men gick för hårt fram och gapade över för mycket – så att man miste hela stycket (känt ordspråk). Sedan Putin tagit makten i Ryssland och kört västintressena på porten har det stora målet varit att underminera landets ekonomi och få honom störtad, så att man kan återupprätta en ny marionettregim – typ Jeltsin. Det nyligen genomförda valet var en stark signal från ryska folket mot den västliga globalismen. Det enda västs klumpiga politik åstadkommit är att driva Ryssland i knäet på Kina. Det fjärde av de sju länder som USA:s krigsmaskin hade beställning på från globalisternas företag var Syrien. Efter misslyckandet med Irak-invasionen var det omöjligt för Vita Huset att få politiskt stöd för ett anfall med USA-soldater, varför man utarbetade en strategi som gick ut på att störta Assadregimen med hjälp av en brokig proxyarmé bestående av olika terrorgrupper. Man skapade bl.a. ISIS som till en början rönte mycket stora framgångar i såväl Syrien som i Irak. Att USA motiverat sina krig med att man stred mot terrorism var för länge sedan bortglömt. Även Syrienoperationen har kört fast. Skapandet av ISIS blev en gökunge i boet eftersom denna terrorarmé ägnade sig åt bestialiska brott mot mänskligheten som väckte opposition hos USA/NATO:s hemmaopinion. USA/NATO försökte i det längsta att ge sken av att man bekämpade ISIS, men när ryssarna ingrep på Syriens sida och började berätta sanningen för opinionen kom det västliga fulspelet i dagen. På några få veckor satte ryskt stridsflyg stopp för ISIS framfart och de trängdes tillbaka. På köpet hade väst lyckats göra Putin omåttligt populär i vida kretsar. I Syrien är läget fortfarande osäkert och landet är en krutdurk där USA bakom det amerikanska folkets rygg byggt upp ett antal militärbaser. Från dessa försöker de dirigera kvarvarande terroristgrupper för att kunna nå målet att störta den förhållandevis populäre härskaren Assad. Återigen arbetar USA/NATO:s krigsmaskin med försök att iscensätta False Flag operationer med kemvapen för att motivera direkta anfall på Assadregimen. Denna typ av fulspel börjar dock bli allt för uppenbart, varför det blir mindre och mindre effektivt. Man kan inte lura alla människor hela tiden och då speciellt inte i Internets tidevarv. Allt kommer upp till ytan. Sveriges pinsamma roll Den fråga vi måste ställa oss är varför den förmenta humanitära stormakten Sverige deltagit i dessa militära operationer som saknar all betydelse för vår säkerhet? Varför deltar vi på samma sida som bedriver folkmord mot oskyldiga människor för att mest försvara globala storföretagsintressen? Det handlar inte i något av de aktuella fallen om att strida för demokrati och frihet. Och slutligen måste vi fråga oss, hur vi tror vi kan skapa trygghet för Sverige genom en allians med de globala storföretagens och deras hyperrika ägares egen krigsmaskin? Dessa företag struntar i stort sett i hur det går för ett litet för dem betydelselöst land som Sverige. Vi har bara ett värde som en strategisk brygga för att försöka pressa Ryssland till underkastelse, en för svenska folket livsfarlig roll. Det är nog snarast så att vår politiska elit är på väg att på olika plan sälja ut hela vårt lilla land till en hyperrik elit med globala härskarambitioner. En ytterst farlig strategi som inte tjänar svenska folket.     Lars Bern   Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/globalisternas-egen-krigsmaskin/feed/ 0 https://nyadagbladet.se/utrikes/nicolas-sarkozy-haktad-av-fransk-polis/ https://nyadagbladet.se/utrikes/nicolas-sarkozy-haktad-av-fransk-polis/#respond Tue, 20 Mar 2018 12:47:24 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=48369 Frankrikes förre president Nicolas Sarkozy har häktats av fransk polis. Han misstänks för att ha tagit emot miljonmutor från Libyens förre ledare Muammar Gaddafi. Redan 2016 kunde NyD rapportera om mutanklagelserna mot Sarkozy, som då var högaktuell presidentkandidat inför det kommande årets presidentval. Sarkozy misstänks för att 2006-2007 ha tagit emot fem miljoner euro, motsvarande över 50 miljoner kronor, av Libyens dåvarande diktator Muammar Gaddafi. Som en del av den brottsutredning kring Sarkozys misstänkta mutbrott, vilken inleddes redan 2013, har Sarkozy nu häktats och förhörts av fransk polis gällande misstankarna mot honom, rapporterar France 24. Sarkozy och hans advokat har bestämt förnekat anklagelserna som riktats mot honom. I sin roll som fransk president var Sarkozy något ironiskt en ledande part i den Natoledda militärinterventionen i Libyen 2011 som kom att leda till Muammar Gaddafis död.]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/nicolas-sarkozy-haktad-av-fransk-polis/feed/ 0 https://nyadagbladet.se/kronikor/libyen-nu-och-da/ https://nyadagbladet.se/kronikor/libyen-nu-och-da/#comments Sun, 14 Jan 2018 09:36:02 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=46136 Med all rätt har den alarmerande situationen i Libyen under senare tid kommit alltmer i blickpunkten. Det kan då vara motiverat och faktiskt självklart att blicka tillbaka några år och minnas hur det såg ut i det landet för några år sedan innan demonisterna förstörde Libyen. Innan Libyen blev våldtaget år 2011 hade landet Afrikas högsta levnadsstandard där invånarna hade många förmåner. Detta avspeglar sig i, Human Development Index, som mäter summan av levnadsvillkor i olika länder. Detta index visar att Libyen 2010 låg högst av alla afrikanska stater. Som jämförelse: Norge 1, Sverige 9, Libyen 53, Sydafrika 110, och Afghanistan 155. Oljemiljarderna återinvesterades i stor utsträckning i bl. a. bevattningsanläggningar samtidigt som statens guldreserv växte stadigt. Men samtidigt fanns det grupper i det mångetniska samhället som var mottagliga för utländsk destruktiv propaganda som syftade till att omstörta regimen och skapa något nytt. Och eftersom man knappast skulle kunna åstadkomma ett bättre samhälle, så kom inriktningen att bli en demonisering, en inriktning mot en katastrof. Det gällde bara att utmåla landets statschef som diktator, hålla tyst om alla medborgerliga förmåner och istället uppvisa landets fängelser som den mest representativa bilden av landet. Men nu var det vår och 2011, den Arabiska våren hade slagit till och allt skulle förändras till den bättre – eller. Ropen på en gyllene vår kom knappast spontant och det fanns en djävulsk baktanke dold i de vackra fraserna. Mönstret kom nämligen att följa den israeliska Yinon-planen från 1992 men även "Clean Breake"-dokumentet som båda förordade en splittring och ett sönderfall av Israels grannstater. Det fanns också en annan viktig faktor som fick onda andar att vakna till liv. Hillary Clinton fick i tid före den NATO-ledda invasionen ett mejl som berättade att: "Gaddaffi's goverment holds 143 ton of gold and the similar ammount in silver". Denna guldreserv var avsedd som ett underlag för en guldbaserad Dinar, som vid oljehandel skulle ersätta den nyckfulla dollarn. Genom att andra arabländer också kunde ansluta sig till denna Dinar skulle dollarns ställning försvagas, och detta kunde inte Wall Street tolerera. När kunskapen om den stora guldreserven nådde Washington, började saker att hända. Men för att saker skulle kunna hända behövde man påtagliga bevis på att något fruktansvärt höll på att hända i Libyen. I västerländska medier gavs då en tydlig bild av enorma blodbad då regimens trupper och även dess flygvapen hade från luften skjutit på allt som rörde sig. Den bilden hade man fått från Al Jazeera vars ägare, härskaren av Qatar, hade Muammar Gaddafi som prioriterat hatobjekt – men bilden har aldrig kunnat bekräftas. Den 1 mars 2011 hade USA:s försvarsminister Robert Gates och chefen för Joint Chiefs of Staff en presskonferens i Pentagon. En reporter ställde då frågan: – Har ni något tydligt bevis på att regimen besköt demonstranterna från luften? Det har rapporterats att så har skett, men har ni några klara och bekräftade bevis på att det stämmer? Gates svarade: – Vi har sett det i tidningarna men vi har ingen bekräftelse på att så har skett. Och amiral Mullen tillade: "Det är riktigt, vi har ingen bekräftelse överhuvudtaget".¹ Någon saklig grund för godkännande av ett ingripande i Libyen fanns alltså inte. Ändå kunde FN:s säkerhetsråd, tack vare intensiv lobbying från USA, Storbritannien och Frankrike den 17 mars få igenom resolution 1973, som gav dessa länder fullmakt att militärt ingripa i Libyen, åberopande doktrinen "responsibility to protect". Den genomdrevs alltså av de stater som med friskt mot hade tagit livet av hundratusentals människor i bland annat Irak. Kruxet var bara att den genomdrevs på ett lagstridigt sätt. Säkerhetsrådets paragraf 41 och 42 föreskriver nämligen att militära tvångsåtgärder kan komma i fråga först när man kan påvisa att "alla fredliga medel för att bilägga konflikten har misslyckats".² De åtgärderna vidtog man aldrig. Man handlade alltså i strid med folkrätten. Två timmar efter det att det olycksaliga beslutet fattats i New York skickade Frankrikes president Sarkozy iväg de första stridsplanen mot Tripoli. Sedan dröjde det inte länge förrän Sverige ville visa sitt mod från fornstora dagar genom att deltaga i dödsdansen som officiellt benämndes, "fredsframtvingande". Alla partier utom Sverigedemokraterna tackade ja till att bli uppbjudna. Det hedrar SD oerhört att de sade nej, och det överskyler en myckenhet av synder. Fredrik Reinfeldt, han som uppmanade oss att öppna våra hjärtan, skickade åtta Gripenplan som officiellt inte skulle genomföra aktiva militära insatser. Men vem lita på vad som sägs från regeringshåll? Sveriges främste säkerhetsexpert, Mikael Holmström har i sin väldokumenterade och prisbelönta bok, Den dolda alliansen, klart visat att de officiella lögnerna är legio när det gäller informationen om bland annat Nato-kontakter. Den 30 mars 2011, alltså två veckor efter det att bombningarna hade påbörjats, mottog Hillary Clinton ett mejl (CO5782459) från sin rådgivare, Sidney Blumenthal, där han förklarar att det nu inte längre fanns någon anledning att fortsätta bombningarna.³ Ändå kom de att fortsätta under ytterligare sex månader. Blumenthal anger ett skäl: "Det stärker Obamas position att visa att USA med allierade kan slå till hårt." Så man fortsatte under flera månader att bomba sönder både människor och hus för att visa att Obama inte var vem som helst. Några dagar efter det att Sidney Blumenthal skickat sitt mejl om att ytterligare flygaktivitet var obefogad, gav sig Sverige in i leken med åtta Gripenplan plus ett spaningsplan. I flera mejl, bland annat (Doc No. CO5780521), redogör Blumenthal för hur viktigt det är att al-Qaida-motståndaren Gaddafi röjs ur vägen så att al-Qaida kan få större spelrum. Han säger i ett mejl till Clinton: "Traditionally, the eastern part of Libya has been a stronghold for radical islamist grups... While Ghaddafi's regime has been successful in suppressing the jihadist threat in Libya, the current situation opens the door for jihadist threat resurgence." Det var alltså viktigt att de instormande Nato-förbanden gav sig på rätt grupperingar. Regimens trupper skulle mejas ner medan al-Qaida förbanden skulle behandlas varsamt. Nu började intellektuella individer runt om i världen reagera på vansinnet och den afrikanske professorn Horace Campbell kunde med hela Afrika i ryggen nedteckna: "It's clear that the USA and its European allies are reverting to crude military means to re-colonize Africa. The independence that Africans fought so hard for must be defended. We can not allow the second scramble for Africa to occur on our watch. We condemn the USA, UK and the France for the flagrant abuse of the UN Security Council and demand that the International Criminal Court investigate NATO to establish if war crime were committed in Libya. We condemn the extra-juridical killing of Col. Gaddafi and call for an independent transprent inquiry to establish the true facts surrounding it."⁵ Det fanns också en annan mycket mörk sida av korståget mot Libyens folk – nämligen rasismen. Det framgår av Clintons mejl att man visste om att svarta människor utnyttjades och även avrättades systematiskt. Man visste också om att staden Tawergha, som var ett centrum för afrikaner rensades etniskt och att invånarna drevs ut i öknen. Washington valde att blunda för detta. Trots embargo förseddes Nato-rebellerna samt al-Qaida med vapen, som sedan kunde användas både mot regimen och mot afrikanerna. Horace Cambell igen: "What was really happening was that the rebels were summarily arresting and murdering people who happened to be black, and doing so in very large number. In other words, it was the U.S.'s rebel friends who were actually carrying out genocide in Libya, and NATO, which had a UN mandate to protect civilians in Libya, was aiding and abetting in doing it". Tyvärr inte första gången Nato förknippas med rasism. Det var så man röjde väg för kaos, våldtäkter, tortyr och slavhandel. Libyen har tidigare inte tolererat våldsbejakande extremist, rasism och slavhandel. Nej det är något som från 2011 exporterats dit från demokratiska välfärdsstater, men under en humanitär täckmantel Och den humanitära stormakten Sverige hade under hela tiden möjlighet att protestera högljutt, men valde istället att på mainstreams order delta i helvetesskapande åtgärder. Följden av den svenska "fredsframtvingande" operationen i Libyen blev alltså att: 1. Man bidrog till att säkra Wall Streets kapitalmarknad i Nordafrika. 2. Man bidrog till att sätta fokus på Obamas förmåga att slå till obarmhärtigt. 3. Man bidrog till att skapa det kaos som ingick i en större plan.     Hans Myrebro   Noter: 1. Horace Campbell, Global NATO and the Catostropic Failure in Libya 2013, sid 67 2. Snorre Lindquist, Irak, Palestina, ETC 2012, sid 4 3. Hillary Clinton email, Controversy 5. Horace Campbell, Global NATO and the Catastropic Failure in Libya, sid 21]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/libyen-nu-och-da/feed/ 2 https://nyadagbladet.se/kronikor/ondskans-imperium-del-7/ https://nyadagbladet.se/kronikor/ondskans-imperium-del-7/#respond Wed, 04 Oct 2017 03:21:32 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=42065 Den arabiska våren Den s.k. arabiska våren kom lite som beställning för USA:s planerade nedmontering av sju stater i Mellanöstern och norra Afrika. Oroligheterna började den 17 december 2010 i Tunisien då den arbetslöse akademikern Mohammed Bouazizi i protest mot sina levnadsvillkor, tände eld på sig själv efter att polis beslagtagit hans grönsaksvagn. Detta blev starten på ett uppror som spred sig från staden Sidi Bouzid till Tunis och andra delar av landet. Oroligheterna som följde på upploppen skördade hundratals offer. Den tunisiska revolutionen, också kallad jasminrevolutionen, ledde till att president Zayn al-Abidin Ben Ali avgick och flydde till Saudiarabien. Upproret hade ekonomiska och sociala orsaker med hög arbetslöshet, särskilt bland de unga. Demokratin i Tunisien tog ett steg framåt. Demonstrationer och uppror spred sig med eller utan utländsk inblandning till ett knappt tjugotal länder i regionen. Orsakerna till upproren varierade från land till land beroende på olika historiska förutsättningar. De flesta av ländernas regeringar uppfattades som korrupta och auktoritära. Egypten I Egypten började upproret den 25 januari 2011 med protester mot president Hosni Mubarak som varit vid makten sedan 1981. Demonstranterna marscherade till det kända Tahrirtorget och slog läger. Inspirerade av upproret i Tunisien organiserades gatudemonstrationer och protester i januari och februari. President Mubarak tvingades avgå den 11 februari 2011 och högsta militärledningen tog över styret och utlovade fria val. I valet den 28 november till Egyptiska parlamentets underhus blev den islamistiska rörelsen Muslimska brödraskapet med gamla band till CIA vinnare. Presidentvalet 2012 vanns av Muhammad Mursi som tillträdde som president den 30 juni 2012. Hans regering innehöll några ministrar från muslimska brödraskapet. Efter protester mot Mursis försök till grundlagsändring avsattes han av militären den 3 juli 2013. Ledningen togs över av de väpnade styrkornas högsta råd och dess ordförande Abd al-Fattah al-Sisi. Ett stort antal medlemmar av muslimska brödraskapet dömdes till avrättning eller livstids straff. Efter att han vunnit ett nytt presidentval den 28 maj 2014 tillträdde Abd al-Fattah al-Sisi som president. Libyen Libyen stod på listan över de länder vars regimer USA beslutat sig att ta bort. USA hade tidigare betraktat diktatorn Muammar Gaddafis regim som styrt Libyen sedan 1969 som en modell och viktig allierad. USA:s plötsligt ändrade inställning hängde sannolikt samman med Gaddafis nya plan att sluta sälja sin olja för dollar och istället kräva betalt i en valuta garanterad i guld. Ett allvarligt hot mot dollarns stabilitet och USA:s intressen. CIA fanns redan med sina agenter i landet 2011 och hjälpte av allt att döma till att iscensätta det uppror som utbröt den 16 februari 2011. Det började i östra delen av landet i den näst största staden Benghazi och spred sig snabbt. I likhet med grannländerna krävde upprorsmakarna bättre levnadsvillkor och mer frihet samt uttryckte sitt missnöje med den auktoritära regimen. Gaddafi slog ned upproret med inbördeskrig som följd. Kriget pågick i ett halvår med omfattande strider om flera centrala städer för att till slut nå huvudstaden Tripoli. FN fattade beslut om en flygförbudszon under förevändningen att skydda civilbefolkningen från folkmord. Den bakomliggande planen var givetvis att förhindra regimens försvar mot rebellerna. En koalition med NATO som huvudansvarig upprätthöll flygförbudszonen och kunde i den rollen attackera regimens trupper. Sverige deltog av någon anledning i denna verksamhet med spaningsflygningar. Gaddafi dödades den 20 oktober 2011 och tre dagar senare kunde det s.k. Nationella övergångsrådet förklara landet befriat. Det styrande rådet föll dock snart sönder och 2014 utbröt ett nytt fullskaligt inbördeskrig mellan två rivaliserande regeringar och olika rebellgrupper. Det nu dysfunktionella landet slits sönder av interna konflikter mellan olika rivaliserade rebellgrupper och en näst intill obefintlig statsmakt. Ett resultat har varit en okontrollerad ström av migranter från Libyens kust över Medelhavet till EU. Detta har liksom flyktingströmmen från Irak bidragit till den ökande destabiliseringen av många EU-länder. Jemen Den 27 januari 2011 började den arabiska vårens demonstrationer på gatorna i Jemens huvudstad Sanaa med krav på president Ali Abdullah Salehs avgång. Saleh kungjorde att han inte tänkte ställa upp i nästa val 2013. Demonstrationerna fortsatte dock och efter en månads protester öppnade säkerhetsstyrkorna eld mot demonstranterna och undantagstillstånd utlystes. Jemens vicepresident Abd Rabu Mansur Hadi valdes till president och ersatte Ali Abdullah Saleh den 25 februari 2012. Hadi ärvde en rad problem från attacker av al-Qaida och den separatistiska Houthi-rörelsen till många officerare med fortsatta lojaliteter till den gamla presidenten Saleh. Motsättningarna underblåstes av korruption, arbetslöshet och brist på livsmedel. Houthi-rörelsen som länge gjort uppror mot centralregeringen har sina rötter i landets shiamuslimska minoritet. De har stöd från Iran. De lyckades utnyttja Hadis svaga ställning och ta kontroll över de nordliga provinserna. Missnöjet med det tidigare maktskiftet bland vanliga Jemeniter, inklusive sunnis, ledde till att Houthi kunde bredda sitt stöd och i september intog de huvudstaden Sanaa och placerade presidenten och regeringen i husarrest 2014. Hadi lyckades fly landet i mars 2015. Oroade över ett iranskt inflytande på den arabiska halvöns sydspets samlade Saudiarabien en koalition av sunniarabiska stater och USA, Storbritannien och Frankrike och inledde en militär kampanj för att återsätta Hadi till makten. Det ganska dolda jemenitiska kriget bröt ut med hänsynslösa bombningar från främst Saudiarabiens sida. IS har tagit tillfället i akt och blandat sig i kriget. Kriget har skapat en omfattande nöd med ytterst osäker livsmedelsförsörjning, förstörda sanitär infrastruktur med 600.000 kolerasmittade, 2 miljoner interna flyktingar och 180.000 flyktingar som lämnat landet. Jemen är en humanitär katastrof med 70% av den 27 miljoner stora befolkningen i akut behov av hjälp. Kriget verkar ha utvecklats till ett proxykrig mellan Iran och Saudiarabien – mellan shia och sunni – även om Iran förnekar inblandning. Kontrollen över Bab al-Mandab passagen som förenar Röda Havet och Adenbukten genom vilken mycket av världens oljefrakter passerar, ger Jemen en betydande strategisk position. Övriga länder Den arabiska våren drabbade även en lång rad av övriga länder i regionen där oroligheterna i oljestaten Bahrains huvudstad Manama var de allvarligaste. Även i Libanon, Jordanien, Saudiarabien, Iran, Irak, Oman och Sudan förekom mindre proteströrelser som följt liknande mönster. I flera av länderna ledde oroligheterna till vissa politiska förändringar för att gå de protesterande tillmötes. Syrien som stod på listan över de länder där USA planerade regimskiften kom även att drabbas av demonstrationer och uppror, de senare sannolikt i flera fall iscensatta av yttre krafter.   Fortsättning följer   Lars Bern   Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/ondskans-imperium-del-7/feed/ 0 https://nyadagbladet.se/utrikes/uppgifter-sarkozy-mottog-miljoner-fran-khadaffi/ https://nyadagbladet.se/utrikes/uppgifter-sarkozy-mottog-miljoner-fran-khadaffi/#comments Sun, 20 Nov 2016 10:08:55 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=32890 Den före detta franske presidenten Nicolas Sarkozy, som är en av huvudkandidaterna i nästa års presidentval i landet, anklagas för att ha tagit emot tiotals miljoner från den libyske ledaren Muammar Gaddafi. Nicolas Sarkozy var Frankrikes president 2007-2012. Inför nästa års presidentval i landet har han setts som en av favoriterna till att vinna. Men nu kantas Sarkozys presidentambitioner av en skandal. Sarkozy anklagas för att mellan 2006 och 2007 ha tagit emot fem miljoner euro, motsvarande nästan 47 miljoner kronor, från Libyens dåvarande ledare Muammar Gaddafi. Pengarna ska ha delats ut till Sarkozy, som då var Frankrikes inrikesminister, och stabschefen Claude Guéant i tre portföljer, skriver fransk media, enligt Euronews. Pengarna från Muammar Gaddafi ska Nicolas Sarkozy ha använt för att finansiera sin presidentkampanj 2007. Sarkozy och stabschefen Guénant har bestämt förnekat anklagelserna och deras advokater överväger att stämma de franska tidningarna som publicerat uppgifterna.]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/uppgifter-sarkozy-mottog-miljoner-fran-khadaffi/feed/ 2